En av de stora skandalerna när det gäller Vinter-OS är och förblir hur blåbärsländer som Storbritannien och Belgien m.fl. tillåts skicka mer eller mindre fulla manskap till tävlingarna — trots att man inte har någon som helst chans att slåss om medaljerna.
Bara nu idag stod att läsa i blaskorna att Sverige bara får ha med tio åkare i de alpina disciplinerna — samtidigt som blåbärslandet Storbritannien får ha med åtta stycken och blåbärslandet Belgien får ha med sex stycken!
Som mest får hvarje land ha med fyra åkare per disciplin, något som alltid känts fel när stornationerna inte sällan har sju-åtta åkare bland de trettio bästa i världen.
OS-guldet är m.a.o. långt mycket mindre värt än en världscupstävling där de bästa alltid tillåts delta. På grund av dessa oegentligheter så har blåbärsnationer typ Storbritannien chansen att få in någon av sina åkare bland de tio-femton bästa, något som aldrig kan ske i världscupssammanhang.
Det hela är en olustiger situation, för bara när det gäller slalom så kunde vi svenskar utan problem skicka över ett halvdussin världsåkare till start.
Att Therese Borssén slutade i våras hängde säkerligen ihop med att hon ansåg att konkurrensen om en av de fyra platserna i OS var för tuff. EN tösa som mycket väl kunde ha slagit till i OS valde alltså att sluta!
Än mer olustigt blir det för ett land som Österrike där man vid hvarje OS tvingas lämna folk hemma hvilka varit fullt kapabla att vinna OS-guld! — titta bara på Mario Matt som trettiofyra år gammal sensationellt segrade i slalom i helgen gången.
Det som borde ske här är självfallet att inga blåbärsländer skulle få deltaga i OS — endast de bästa av de bästa borde få deltaga — för annars blir hela OS bara ett enda stort skämt, något det nu redan i praktiken blivit p.g.a. av alla ny pajassporter som fått OS-status, typ kortbaneskridsko, kälkeåkning och en massa annat trams.
För som vi alla veta så är skidåkning — på längden och utför — kungsdisciplinerna i OS. Därnäst kommer skridsko, backhoppning och skidskytte (Tyngsta guldet är dock hockeyditot!).
Att då inte låta de bästa få deltaga i skidåkningssammanhang är därför en skandal av skandalösa proportioner. Vi anse faktiskt att samtliga tillhörande topp femtio i världen i skidåkning borde få deltaga i OS.
Visserligen så hade det inte varit så kul för oss svenskar p.g.a. antalet norrbaggar som då hade dykt upp i spåren (säkert tjugo stycken på både dam- och herrsidan!), men rätt ska vara rätt.
Ty endast då hade man med rätta kunnat utbrista ”Må bäste man vinna!” — eftersom alla de bästa då hade varit närvarande och på plats i egna höga personer.

