Idag har det varit ännu en suverän skidsöndag framför TV:n, full med dramatik dessutom. Tyvärr töade damernas alpina tävling bort i Maribor, men för pojkarna gick det bättre i Wengen, där snön alltjämt låg någorlunda tjock och kall.
Tyvärr så körde André Myhrer bort sig i andra åket när han hade slagläge, mest pga av orutin, något vi alla insåg när den gamle rutinerade räven Ivica Kostelic strax därpå gav oss alla en mästaruppvisning i hur man hanterar supersvårt underlag samt superpress. Kroatens seger var minst sagt fenomenal, och ingen lär rå på honom i VM.
Än mer fascinerande var såklart killarnas jaktstart: Ferrys seger var, som redan omtalats, på alla vis sensationell. Hans häfigaste seger vid sidan om OS-guldet, anser jag.
Och vad gäller damtävlingen så fann jag även den riktigt spännande, trots att segern mer eller mindre redan var klar i förväg. Våra två topptöser är nu klart på G: ACZ skjöt återigen suveränt och slutade på en finfin fjärdeplats, med fru Ekholm strax bakom.
Fast vad gäller sprintstafetterna så har jag inte mycket till övers vad gäller dem. Det som stör mig speciellt är, vid sidan om norska segrar, att det de facto inte är en stafett, utan en duett.
Vad man borde göra är istället att ha fyra deltagare i varje lag, vilka sedan kör var sin sträcka på en kilometer eller något i den stilen, dvs exakt samma koncept som i den traditionella stafetten, fast kortare.
Troligen behöver man dock ha en kvalrunda först, där de sex främsta lagen (dvs de sex snabbaste) går vidare. Dessa sex gör sedan upp i final om medaljerna. Fler än sex lag kan man nog inte ha, då loppet annars lär bli för grötigt.
Men i stort så var dagens skidssöndag alltså en klar höjdare.