Ferrer slog Hanescu

Bra spelat igår av den spanske järnmannnen av järn David Ferrer när han slog ut rumänske Hanescu i två raka set med hela 2-0 i set i en solklar 6-4, 7-6 demolering av rumänske Hanescu i kvartsfinalen av fina gamla portugisiska grustävlingen i gamla rövarnästet Portugallien.

Riktigt kul var att få uppleva härelig gammal hederlig grustennis ånyo särskilt när den spelades på hederligt gammal fint och rekorderligt rött gammalt gött rött tegelkrossgrus, av den röda typen, d.v.s. exakt precis den typ av grus vi alla vill se på tennisbanorna världen över med omnejd, ty vi alla hata att se grus som inte är rött, typ det blåa helvetesgruset som man körde med i Madrid förra året till allmänt åtlöje, något som skämde ut hela Madrid med omnejd inför hela världen med samma gamla omnejd.

Bu för allt annat än rött grus m.a.o., ehuru man kan kanske göra ett undantag för det gråa gruset man kör med i USA, bl.a. i Charleston, eftersom man kört på med detta gråa grus där så himlans länge och eftersom det gråa gruset inte sticker i ögonen på alla världens tennisvänner som det blåa skräpgruset gjorde och alltjämt kanske gör på en del platser och tillhåll lite varstans?

Hudersomhelster med den saken så var det väldans kul att se den gode Ferrer i aktion igår och vi får nu bara önska honom lycka till i Paris om ett par veckor för nog hade vi alla unnat honom en framgång där alltid, ehuru det nog krävs mer än våra lyckönskningar för att den gode Ferrer skall gå ända till final i RG, då han mest av allt behöver ha tur i lottningen och slippa den gode Rafa på sin halva.

Om Ferrer slipper Rafa på sin halva så kan det mycket väl bli tal om final för inte bara honom utan för dem båda. Själv höppas jag dock att det blir Nöle som ställs mot Ferrer i semin för det blir en match som jag tror serbisken får det svårt i eftersom Ferrer är en sjutusan till grusspelare. Den stora frågan hvad gäller RG är dock hur man kommer att lotta in Rafa?

Ska han åka på Nole redan i kvarten, eller ska man ge honom en bättre seeding än hans ranking förtjänar? Ja det är den stora frågan för dagen i tennisvärlden. Själv höppas jag att så blir fallet att det blir Nole i kvarten för Rafa och att den gode Ferrer samtidigt hamnar med Fed och d.b.s. för då blir det en helspansk final. Men nog om RG för idag och låt oss istället lämna vidare snack om RG till en annan gång för idag så står de två högintressanta semifinalerna i Portugallien på tapeten och där tippa vi att Ferrer och Wawrinka gör upp i finalen, eller varför inte Seppi och den andre kvarvarande spanskien?

Hudersomhelster med den saken så lär det bli kul tennis att titta på idag. Tror förrestensevis att vi får två vinnare idag vilka sedan göra upp i finalen om slutsegern imörgon och där tippa vi sedan att den ene finalisten tar hem slutsegern redan imörgon. Jo så lär det sluta denna gång i Portugallien tippa vi alla redan idag m.a.o..

Vamos everybody!

Rafa segrade i Barcelona

Oj oj oj så han segrade idag i självaste gamla Barcelona allas våran gamle fine tennismatador Rafael Nadal, mannen av järn och kyla från den soliga gamla goa baleariska paradisön Mallorca, Spanskien, idag när han gav självaste kumpanen och landsmannen Nicolas Almagro storstryk i självaste finalen av just nämnda turernereringen just omnämnd med hela och solklara siffror i det oftanevis stekheta gamla barcelonska gamla tenniscentrat i självaste gamla fina Barcelonas gamla storstilade katalonska huvudstad med hela 2-0 i set i en finalutskåpning som hette såväl duga som mer änså och vars like det var ett långt bra tag sedan vi eller några andra ens såg med våra egna gamla goa ögon.

Jo så bidde det idag asså m.a.o. asså när självaste gamle erkände gruskungen Rafa tog sig an den däringe Almagro i finalen idag i Barcelona och i.o.m. det så bidde det idag en åttonde seger i Barcelona för Rafa — ett fenomenalt rekord som aldrig kommer att slås någonsinvis … bara för att det inte går att göra sisomså asså sådeså och sålundavisligen.

Alla vet f.ö. om att Rafa idag egentligen vann Barcelona för nionde gången på raken men att så inte i verkigheten blev fallet p.g.a. att han avstod från att deltaga år 2010 AD beronde på att han ville fokusera all energi på att segra i Paris månaden därpå istället den gången, något som visade sig vara ett klokt beslut då men som han idag kanske ångrar en smula?

I.v.f.s.h. så var det idag en finfin viktoria som Rafa fixade hem till alla världens tennisvänner och Rafa tog idag även hem sin fjärde titel för året — inte illa på sex starter. Mest imponerade så här långt var dock tveklöst segern i Indian Wells, mest beroende på hur totalt oväntad den var, inte minst beroende på att hela världseliten var på plats.

Rafa bevisade där att han alltjämt är att räkna med på samtliga underlag, även på hans minst bästa underlag, hardcourt, och i hans minst bästa typ av tenismatcher, bäst av tresetmatcher,. Det var synnerligen imponerande gjort av honom m.a.o..

Vamos Rafa m.a.o.!

Ingen nionde triumf i Monte Carlo för Rafa

Nej, tyvärr, så bidde det ingen nionde rak triumf för Rafael Nadal i Monte Carlo. Alltjämt en aning inte helt tillbaka i gammalt fullgott slag så bidde det istället Novak Djokovic som höll undan och tog hem pokalen denna dag. Synd om Rafa som verkeligen kommit tillbaka snabbt igen efter den långa bortvaron från tennisen. Vi var många som trodde han var hundraprocentigt tillbaka men nu vet vi bättre för det återstår fortfarande en sisådär femton procent innan Rafa återigen når zenit tennismässigt sett.

Det trista var, inte förlusten i sig, utan att den makalösa segersviten bröts för nog hade det varit häftigt att få uppleva Rafa slå ett än mer oslagbart rekord än det han redan innehade och, nu efter förlusten, innehar. Ingen kommer någonsin att slå detta rekord för det är bara helt omöjligt med tanke på att man måste hålla sig i absolut toppskick i nio år på raken och det lär ingen spelare någonsin kunna göra, inte minst med tanke på hur hård konkurrensen är inom tennisen nuförtiden.

Rafas självförtroende har såklart nu fått sig en törn men han vet precis som alla andra att han genomfört en enastående säsong så här långt med tre titlar i fem finaler på fem försök sedan comebacken efter den sju månader långa frånvaron sedan Wimbledon förra sommaren.

Nu har Rafa tre turneringar kvar på sig att komma ikapp Nole-mannen på grus och det tror jag att han grejar — så länge som knäna inte ställer till det för honom. Och redan imorgon så börjar Barcelona, Rafas hemmaturnering och en turnering han vunnit sju gånger redan. Tyvärr så avstod Rafa från att spela där 2010 — allt för att inte bränna ut sig inför Paris 2010 — för annars så hade han nästa söndag tagit hem sin nionde raka slutseger där.

Rafa kommer nu att vara än mer fokuserad på uppgifterna framöver och han lär definitivt att komma igen än starkare till såväl Madrid som Rom för att där vara man nog att ge Nole-mannen två ordenteliga omgångar och i.o.m. detta grusa serbens segerdrömmar i dessa båda mastersturneringar.

Vamos Rafa m.a.o.!

Rafa till final i Monte Carlo för nionde gången på raken

Rafael Nadal krossade idag J-W Songa i semin i Monte Carlo med hela 2-0 i set och tog sig i.o.m. detta till finalen imorgon där han ställs mot Nole-mannen och där så kommer den sympatiske spanske tennismatadoren att segra klart. Var så säkra.

Vamos Rafa m.a.o.!

Rafa krossade bulgar i Monte Carlo

Och idag så körde Rafael Nadal över en ung och osnyten bulgar vid namn Dimitrov i Monte Carlo och tågar nu därfördå vidare mot drömfinal mot Nole-mannen och sin nionde raka slutseger i Monte Carlo och slår i.o.m. denna makalösa och helt sjukt sanslösa bedrift hela världen med häpnad ånyo när han, Rafa, slår sitt egna oslagbara rekord från förra året på åtta raka slutsegrar i en och samma tennisturnering av storformat, i detta fall Monte Carlos urgamla, sedan 1897, klassiska tennisturnering på rött häreligt grus.

Vamos Rafa m.a.o.! 

Rafa krossade Kohlschreiber i Monte Carlo

Ännu en uppvisning fick vi idag beskåda borta i soligaste rövarnästet Monaco idag när självaste Rafael Nadal körde över tyske Philipp Kohlschreiber med hela 2-0 i set i tredje rundan av Monte Carlos klassiska grusturnering på grus av den röda färgen och inte den blåa som man körde med i Madrid förra våren men inte ämnar köra med i år, tack och lov, och i.o.m. denna formidabla utskåpning av dagens offer så ångar nu tidernas mest erkände gruskung på vidare framåt genom turneringen på det vis som bara han är kapabel till och på ett vis som nu tveklösligen kommer att innebära ännu en slutseger för honom i denna så omhuldade och rent ut sagt oerhört prestigefyllda tennisturnering och det är f.ö. den nionde raka triumfen för Rafa som står på tapeten nu denna vecka.

Nu väntar förresten ännu ett offer på Rafa, d.v.s. tidernas meste och bäste gruskung på grusspel i tennissammanhang, och detta offer heter Dimitrov i efternamn, förnamnet är det ingen som vet, och kommer från en liten by på landet nere i allra mörkaste Bulgarien, ett land som ingen vet någonting om alls, hvad jag vet, så det lutar m.a.o. åt ännu en jordskredsseger för den sympatiske spansiskanske tennisfantomen från den baleariska paradisön Mallorca, en ö som f.ö. är oerhört fager och skön på alla vis tänkbara, något vi här på bloggen veta av egen erfarenhet då vi besökt ön och upplevt dess skönhet från plats så att säga.

Ny seger för Rafa sålundavis blir det i morgon dag för honom sålunda och m.a.o. därfördå och det är precis som så som vi alla vill ha det, ty endast när Rafa segrar på en tennisbana så har publiken haft en underbar tennisupplevelse. Han är bara alltför bra och underhållande för att någon annan ska kunna sticka upp mot honom när det handlar om tennis och därfördå kan ingen heller rubba hanses cirklar, som det så fint heter nuförtiden, inte ens den där Nole-mannen har en suck och samma sak gäller självfallet även alla andra, inklusive helveten och d.b.s., som f.ö. precis fick storsmörj av Wawrinka precis — ha ha ha rätt åt honom.

Rafa ångar på som en ångvält m.a.o. och ingen kommer att kunna hota honom det allra minsta de närmaste månaderna nu när han verkeligen har fått fart under galoscherna och slår in höger- och vänsterslag med fullaste kraft i var och varannan match nuförtiden, inte minst i Monte Carlo, platsen där han skördat åtta av sina största segertriumfer någonsin och platsen där han nu till helgen kommer att skörda sin nionde raka slutseger på raken samt i rad och i följd, en prestation som kommer att sakna motstycke i hela idrottshistorien, men än värre lär det bli redan nästa år när Rafa vinner för tionde gången på raken och värre ändå när han som trettioåring tar hem sin trettonde slutseger för att inte tala om när han som trettiotvååring vinner för femtonde gången på raken eller när han som tretiosjuåring segrar för tjugonde!!!!!

Vamos Rafa m.a.o.!

Rafa på väg mot nionde raka i Monte Carlo

Idag tog så änteligen allas våran Rafael Nadal, tidernas mest erkände gruskung, och gjorde entré på Monte Carlos röda grus och där tog den sympatiske spansikanske tennisfantomen från den gröna och synnerligen sköna baleariska paradisön Mallorca och gjorde en kort process av sin s.k. motståndare för dagen, Marinko Matesvic, med hela 2-0 i set i andra rundan av den finfina och rekorderliga gamla goda tennisturneringen som alltid går av stapeln vid denna tid hvarje år i just nämnda stad.

Rafa var förrestensevis på ruggigt spelhumör och satte sin s.k. motståndare på plats så att det både hette duga samt blev över med såväl råg som med råg och mer därtill ändå, något som bevisas av de rent ut sagt förkrossande slutsiffrorna 6-1, 6-2.

Det handlade sålundabevisligen om en tvättäkta s.k. utskåpning där Rafa visade sin inepte s.k. motståndare, vars namn jag redan haver glömt bort, exakt var skåpet skall stå och han genomförde matchen på mästerligt vis mest hela tiden, ehuru han med enkelhet hade kunnat avexpedierat sin s.k. motståndare med blanka siffror utifall att andan att så göra hade fallit honom på eller i.a.f. i smaken.

Ja den gode Rafa visade idag upp sig från sin allra lilla bästa sida och fick i.o.m. detta angenäma tilltag av honom alla inblandade i Monte Carlos gamla fina tennisturnering på grus att inse sina egna tillkortakommanden hvad gäller tennis och även rent allmänt hvad gäller livet rent allmänt o.s.v. bl.a. och så rent allmänt.

Alla insåg nämeligen nu fullkomligt att Rafa är totalt och fullkomligen överlägsen alla övriga samt alla andra s.k. tennispöjkar på plats i Monte Carlo och annorstädes eller på platser belägna på andra platser och ställen och sådant. Även den s.k. fedianen från det helvetiska Schwezinien insåg detta redan för ett långt bra tag sedan när han redan då för länge sedan avstod att resa till Monte Carlo denna vecka som nu pågår, trots att en bilresa från Helvetien till Monaco bara tager lite drygt en timme att avklara med bil eller båt och kanske även med cykel eller skridskor … eller kanske t.o.m. som en joggingtur? Helveten tog m.a.o. sitt förnuft till fånga redan för ett långt bra tag sedan när han tackade nej till medverkan i Monte Carlo redan för ett långt bra tag sedan.

Hvad sedan gäller den s.k. Nole-mannen från Serbiskien så är det numera blott att inse faktum att han inte är karl nog för sin hatt längre att bemäktiga sig på en kamp man mot man med tennisrack i hand mot Rafa om Rafa står på andra sidan nätet och det handlar om grus som underlag för matchen, för idag så behövde serbianen hela tre set på sig för att taga sig vidare till tredje rundan av Monte Carlos klassiska gamla storturnering mot en f.d. fullgod spelare, Mikael Youszny, som nu asså inte längre är så himlans bra längre på tennis, och det var ord och inga visor det handlade om i detta och andra dylika fall för den däringe Nole-figuren från någonstans långt där borta i allra mest östligaste delarna av västra Europa långt borta i sydöster .

Nole-mannen kan m.a.o. redan idag taga tåget hem till sitt gamla tillhåll i Serbianien igen där det nu ligger någonstans där långt där borta i sydöst någonstans, för i Monte Carlo och i grustennissammanhang på mastersnivå så haver han inget mer att skaffa längre i.a.f. inte när det gäller lyftandet av den gamla fina och rekorderliga segerpokalen som Rafa lyft till väders de senaste åtta åren på raken och den segerpokal som samme Rafa tveklösligen samt med absolut säkerhet kommer att lyfta till samma gamla väders redan nu om söndag d.v.s. nu till helgas i gamla hederliga och rekorderliga Monte Carlos finfina och charmanta tennisturnering i gamla ökända rövarnästet och spelhålan och jetsetparadiset Monte Carlo, Monaco.

Seger till Rafa m.a.o. — utan setförlust. Idel utskåpningar väntar nämeligen nuförtiden på hanses offer i Monte Carlo. Varen så säkra. Vi hava talat.

Vamos!

Svenskt fiasko i Masters

Som vanligt så bidde det fiasko för de våra i Masters. Inga svenskar med i toppen och vi väntar alltjämt på vår första seger i majorsammanhang. Ingen lär dock realiseras inom överskådlig tid.

Exakt var skon klämmer är en gåta ingen har kunnat lösa. Det hela är egendomligt värre när man betänker faktum hvad gäller antalet golfare vi har och har haft i golftoppen sedan över tjugo år tillbaka. Våra pöjkar är inte sämre än mängder med andra pöjkar från övriga länder som vunnit majors de senaste decennierna.

Nu fick vi i.a.f. glädjas med hela Australien när den sympatiske Adam Scott tog hem sin första major. Efter förra årets genomklappning i the Open, när han ledde med 4 slag med blott 4 hål kvar, och slutade tvåa så var det riktigt kul att se honom hålla nerverna under kontroll och hålla undan för argentinagubben Angel Cabrero.

Scott säkrade segern på sista hålet via en makalös avslutningsputt — trodde vi. Men Cabrero ville annat när han strax efteråt fick till en sanslös träff och satte bollen någon meter från samma hål — tveklöst årets Masters mest spektakulära slag. Att Cabrero sedan enkelt rullade i bollen i mål behövs inte ens tilläggas. Särspel väntade nu.

Alla höll nu tummarna för Scott, eftersom alla unnade honom en major (Cabrero hade redan 2). Och fru Fortuna stod unge Scott bi. Han segrade m.a.o.. Bra gjort av honom anse vi alla om saken nu.

Att sedan Eldrick Woods spelade bort sig själv gjorde självfallet Scott triumf än mer skön, ty inga gillar den där sopan. Själv har jag alltid ogillat Eldrick. Att han kallar sig själv för Tiger gör f.ö. mig bara fly förbaskad, då han inte det minsta påminner mig om djungels mäktigaste rovdjur. Nej, Eldrick påminner mig istället mest om en apa.

Gött att han inte vann m.a.o.. Han har redan 14 majors. Det räcker mer än väl anser jag och alla andra om saken. Nu hoppas vi istället på några av de andra spelarna på touren som aldrig vunnit en major, typ Garcia, Westwood, Stenson eller Karlsson för att ta några exempel.

Tror dock mest på unge dansken Thorbjörn Oleson. Han är bara 23 år ung och lär inom kort bli den förste skandinav att ta hem en major, tippa vi här på bloggen redan idag. Han blev delad sexa nu senast i Masters. Imponerande av en pöjke så ung. Man undrar nu hur bra han kommer vara om en fyra-fem år?

Oleson har något visst över sig, en inre glöd. Han är tveklöst en blivande superstar och mångfaldig majorsvinnare. Han har dessutom utseendet och karisman som behövs för att lyckas. Fast å andra sidan så var Segio ännu yngre när han slog igenom, så man kan inte vara säker på hur det ska gå för Olesen. F.ö. sorgligt att spanjacken aldrig fått uppnå sin fulla potential. Han tror inte längre själv på sig själv längre. Trist.

Damkronorna förnedrade av Ryssland i VM

Följer som bekant inte med i damhockeyn så mycket mera, men inte ens jag kunde undgå att slås av häpnad över Damkronornas spektakulära fiasko i pågående VM. Man har nu förlorat mot såväl Tyskland som Ryskland och är p.g.a. detta nu borta från vidare VM-spel.

Istället så väntar nu tre kvalmatcher mot Tjeckien, där segrarinnorna får delta i nästa VM år 2015. Förlorarna missar VM! Än värre blir det hela när man vet att VM 2015 spelas i Sverige!

Damkronorna riskerar alltså nu att missa sitt eget hemma-VM!

Detta beror på att värdnationen, när det gäller damhockey-VM, inte får en friplats. Våra tösasnärtor riskerar nu alltså att få vara med på VM i Sverige enbart som åskådarinnor på läktarna! En sjutusan till skandal om så blive fallet.

På sätt och vis så hade man nästan unnat Tjeckien att slå ut våra tösor, så att svenska hockeyförbundet änteligen inser att Sverige nu hamnat på efterkälken ordenteligt hvad gäller damhockey.

Det var ju bara tills för några år sedan som så att Sverige och Finland var lika överlägsna lagen bakom dem själva, som USA och Kanada var de våra och finskorna. Sverige spelade i så gott som alla mästerskap alltid om bronset mot Finland. Men nu så tillhör våra tösor inte ens de sex bästa! Skandalös utveckling.

I Turin-OS spelade Damkronorna om OS-guldet, och vi räknade efter den magnifika prestationen där att en internationell turneringseger (VM eller OS) snart vore inom räckhåll. Tyvärr så har det istället nu gått åt andra hållet, och våra damer ha nu blivit avhängda övriga lag, något 4-0 i baken mot ryskorna igår bekräftar.

Jag kräver nu att vi inför mitt gamla förslag om extrabeskattning av alla svenska hockeyspelare — en tiondel av allt de intjänar! Dessa slantar — det handlar om mångmiljonbelopp hvarje år — skall sedan oavkortat satsat på damhockeyn. Endast genom att göra på detta vis mot de elaka, gnälliga och giriga hockeypöjkarne så kan den trista trenden inom svensk damhockey vändas.

Rafa på väg mot storformen

Efter Rafael Nadals sensationella comeback, med slutsegrar i tre av fyra möjliga ATP-finaler, så kan vi nu lugnt inse att han är tillbaka i gammalt gott slag igen. Och nu efter att såväl Federer och Djokovic verkar vara i mindre bra form, så är det bara att inse faktum att Rafa nu måste hållas som favorit att sopa banan med allt och alla de närmaste två-tre månaderna.

Inte ens d.b.s. eller David Ferrer verkar utgöra något hot mot Rafa längre, för som vi själva kunde se i helgas så lyckades ju d.b.s. blott med nöd och näppe besegra sin spanske motståndare i finalen av Key Biscayne — en spelare som Rafa snabbt avfärdade härom månaden.

Ingen av dessa båda spelare kommer sålunda att utgöra något större hot mot Rafa heller, speciellt inte på grus. D.b.s. säger f.ö. själv att Rafa är den tuffaste spelaren för honom att möta.

Så det tycks därför som så att Rafa, som nu f.ö. vilar upp sig inför Monte Carlo, kommer att ta vid där han slutade förra sommaren, d.v.s framtills ögonblicket när Wimbledon-regimen fuskade bort hans chanser till slutsegern.

Räknar m.a.o. nu med att Rafa vinner allt fram t.o.m. Wimbledon. Är knäna hela och fina så kan han inte besegras, och nu när övriga bland topp-fem verkar vara en aning ur slag, så är läget för Rafa angenämt.

Northug vann Världscupen i Falun

Helgen i Falun har inte varit en succé med svenska ögon sett. Tvärtom. Norrbaggarne har ju kört över alla andra så att det nästan var hemskt. Man vann rubbet och belade sedan även samtliga pallplatser på minitouren, ja förutom då på damsidan där Charlotte Kalla kom trea. Strongt gjort av henne.

Men vid sidan om Kalla så var det inte mycket att glädjas över för de våra eller ens för några andra av de stora skidnationerna. Norskarna dominerar nu m.e.m. fullständigt i skidspåren, och när man nu även innehar den bästa skidåkerskan samt den bäste skidåkaren, så ser det riktigt mörkt ut inför, inte bara nästa säsong, utan för de kommande fem-tio åren!!!

Såväl a.m.d.n.f. och Northug lär utan tvekan köra på i.a.f. i två år till. Norskan ämnar tydeligen köra vidare i fyra-fem år till, och gutten kommer säkerligen att göra sammaledes. För hvad ska de annars hitta på? Som världsettor så tjänar man ju storkovan, något som inte blir fallet om man slutar.

Vi kan m.a.o. lugnt invänta nya norska guldorgier i skidspåren de närmaste säsongerna. I Sotji så lär norskorna ta hem samtliga guld och säkert hälften av alla övriga medaljer. Hvad sedan gäller pöjkarne så fick vi ju bara så sent som idag se hvad guttarne är kapabla till. Man segrade tredubbelt! — samtidigt som våra pöjkar var helt bortkomna.

All heder dock till Emil Jönsson som slutade femtonde man idag. Inte illa av en sprintkung. Att den gode Emil endast hade Daniel Rickardsson före sig i mål av landslagskompisarna får oss att inse att det nu är krisläge för de våra inför OS nästa år.

Att Johan Olsson ska få soloåka hem ett nytt femmilsguld kan vi glömma redan idag, för nu har man ögonen på honom; och hvad gäller övriga distanser så blir det som mest en och annan bronspeng som allra bäst, och då inkluderar jag f.ö stafetterna.

För Northug finns det inget att göra åt. Han står nu i en klass för sig, och än värre blir det de närmaste tre-fyra åren, för det vi fått se så här långt har bara varit uppvärmingen. Alla vet nämeligen om att man först blir som bäst på skidåkning när man närmar sig de trettio. Och Northug är bara tjugosju!

Han kommer m.a.o. — om han är frisk — att sopa rent borta i Sotji nästa år. Så bra är han, och det vet han själv om. Han vet att han är bäst. Få insåg förresten att Northug igår lät Sundby och Rönning vinna. Han kunde enkelt ha tagit hem segern, men slog av på farten så att en av lagkompisarna fick vinna istället. Snygg gest av honom.

Nästa år så kommer han dock inte att vara lika generös, och på samma vis lär det bli i Falun året därpå. Och nu med Hellner helt under isen så finns det inget som kan hejda guttens kommande guldorgier i OS och VM. Var så säkra.

Gutten brinner alltjämt för sporten, och han ämnar gå till historien som tidernas bäste. Han vet att allt som nu behövs för att ordna till evig ära och bli större än Wassberg, Svan och Dählie är att ta hem tre-fyra OS-guld nästa år och sedan göra på samma vis i Falun. Och jag tror han grejar saken.

För som vi med egna ögon såg idag, när Northug fick Världscupspokalen och sedan stod tyst under spelandet av den norska nationalsången, så betyder det otroligt mycket för honom att vinna. Han hade ju tårar i ögonen!

Så tyvärr alla svenskar, det är bara att inse faktum. Det blir inga OS-guld nästa år. Vi får istället sikta in oss på silver och brons och vara glada för dem — om vi får några?

Dubbelt norskt i topp i Falun

Inte helt oväntat så bidde det dubbelt norskt i topp på prologerna i Falun idag. Den däringa a.m.d.n.f. vann på damsidan, och ett par timmar senare så segrade Northug.

Bra åkte idag Charlotte Kalla och slutade tvåa, men då den a.m.d.n.f. kom i mål före så var självfallet våran tösa den sanna segrarinnan. Norskan är f.ö. enligt mig och många andra en kringvandrande kemisk verkstad, något som då gör att vi borde stryka henne ur alla resultatlistor.

Lika illa är det inte hvad gäller gutten Northug. Han är säkert ren och fin och så. 83 kilo tung är han dessutom och det handlar enbart om muskler. Han vann min respekt idag när han vägrade att bli indragen i debaklet rörande de branta backarna — som t.o.m våra egna åkare var rädda för!

Istället så gav norsken järnet utför och körde där in en fem-sex sekunder på resten av gänget, något som i mål kom att innebära att han tog sig ikapp och förbi och segrade med lite drygt en sekund. Hade man inte kortat utförslöpet så vete tusan om inte gutten vunnit med halvminuten — sådan fart har han alltid när det går utför.

All heder måste vi även ge till Calle Halfvarsson som idag slutade fyra och blev bäste svensk, och frågan nu är välan om inte unge Calle även är våra bäste svensk — i.a.f. när det gäller allroundåkning. För mig så har han nu passerat Marcus Hellner, en åkare som verkar vara helt ur slag och även tycks ha stagnerat. Exakt hvad som är Hellners problem är det ingen som vet?

Men nog om det nu, för imorgon så står årets två sista VC-löpp på tapeten (räknar inte jaktstarten som ett riktigt race), och där har vi en viss Johan Olsson att hoppas på. Tror även att unge Halfvarsson kommer att sälja sig dyrt, ehuru i slutändan så kan nog segraren blott heta Northug.

Tror nämeligen inte på vare sig Cologna (som verkar tröttkörd) eller Legkov. Världscupen är m.a.o. redan vunnen av Northug, något alla inblandade redan vet tror jag? Eller ska Legkov slå alla med häpnad igen, precis som skedde i Kollen häromsistens? Vamos!

Emil jönsade bort sig i Stockholm

Igår så jönsade Emil Jönsson bort sig med besked i den s.k. Slottssprinten i Stockholm — en sprinttävling där han inte ens tog sig till final. Jönsson gjorde misstaget att köra utan fästvalla i semifinalen och blev p.g.a. denna dårskap bortåkt på avslutningsbacken.

Jönsson sade innan start att han inte riktigt hade bestämt sig för vilken typ av skidor han tänkte köra med, och jag befarade då att det skulle gå åt skogen för honom. Och precis såsåmsåligen bidde det sedan oxå. Hatar att jag ska ha så himla rätt hela tiden, speciellt i fall som detta.

Emil kunde ha segrat igår. Han är nämeligen oslagbar på sprint när han väl får till det. Och i Stockholm så är banan perfekt för honom, något vi vet sedan tidigare. Ingen kan för övrigt glömma hur Petter Northug blev bortgjord av Jönsson för två år sedan när norsken försökte staka sig till slutsegern i Stockholm.

Emil satte då den oförskämde gutten på plats och segrade överlägset — inte genom att staka sig fram, utan genom att åka skidor. Och det var i uppförsbackarna som Emil drog ifrån. Och som vi alla vet så avslutas Slottssprinten, precis som Drammen (där Emil krossat Northug och segrat 2 gånger (2010, 2011)), med en sjutusan till uppförsbacke.

Det var m.a.o. en s.k. no-brainer igår hvad gällde huruvida Jönsson skulle köra ovallat eller ej! Trots detta uppebara faktum så valde Jönsson att köra som Northug och övriga sprintare, inklusive Teodor Petersson. Sicken dårskap.

Hade Emil redan glömt bort hur han blev bortåkt i Val di Fiemme? Nog verkar det inte bättre. Synd, för hade Emil gjort som han gjorde för två år sedan när han blåste ifrån Northug på upploppet, så är det inget tvivel om att han ånyo och på nytt hade segrat i sprinten runt det kungliga slottet!

Emil har dock tagit hem Sprintcupen (något norrbagen f.ö. aldrig gjort!), och det är såklart mäkta imponerande gjort av honom, speciellt som han nu tagit hem den tre gånger! Men Emil måste nu inse faktum att han inte kan mäta sig med Northug och övriga stakare när det gäller stakning, utan måste istället inse var hans styrka ligger och sedan segra på det vis som han brukar.

Avslutningsvis så måste man, på tal om annat, fråga sig hvarför Slottssprinten inte har VC-status? Att tävlingen ingår i en mini-tour har välan inget med saken att göra. På samma vis är det även med sprintarna i Kuusamo och Tour de Ski. Dessa tre race borde självfallet räknas som VC-löpp.

Hvad vi däremot inte vill är att jaktstarter och andra jippolöpp skall ha VC-status, då detta förminskar värdet på VC-segrar. På de tre s.k. mini-tourerna så borde man låta vissa löpp inneha VC-status — typ avslutningslöppet på Tour de Ski, d.v.s det löpp som Marcus Hellner tog hem senast.

P.g.a.a. de tre sprinttävlingarna i Kuusamo, Tour de Ski och Stockholm inte har VC-status så har otroligt nog inte Nikitka Kriukov, den regerande OS- och VM-mästaren på sprint, ännu vunnit en enda VC-sprint! — eller ens ett enda VC-löpp! Samtliga tre sprintsegrar som han tagit hem i Världscupen ha nämeligen icke innehaft VC-status.

Det egendomliga i sammanhanget här är asså att man kan vinna ett löpp i Världscupen och besegra hela världseliten och få full pott hvad gäller världscupsspoäng — utan att få tillgodoräkna sig segern som en världscupsseger! Än värre blir det när man som nu i Stockholm och Falun har ett starkare fält än vid många övriga tillfällen när det handlat om officiella VC-löpp, men trots detta faktum så klassas löppen som mindre värda!

Rafa slog Delpo i Indian Wells!

Näst bandyfinalen på Nya Råsunda (som lockade bortåt 40000 åskådare), så måste välan finalen i Indian Wells (som blott lockade knappt hälften så många) räknas som dagens stora sporthändelse. Hammarby vann som bekant SM-guldet och går nu till historien som de första SM-vinnarna från Nya Råsunda.

I Indian Wells så bjöds publiken f.ö. på en gnistrande tennisunderhållning när Rafael Nadal och Juan Martin Del Potro, världens f.t. två bästa spelare spelade drömtennis. Ingen kan glömma Delpos fantastiska segrar över d.b.s. och Nole, och lika imponerande har Rafas framfart varit.

Matchen blev riktigt bra och spännande. Delpo gjorde långt bättre ifrån sig än vi hade räknat med, och när han tog hem set numero ett, så insåg vi att detta mycket väl kunde bli argentinarens dag. Men Rafa hade bara gett sig den på att vinna finalen, och han gav allt och lite till för att kunna göra så.

Tre tuffa set behövdes dock innan Rafa stod som segrare. Och efter att Delpo slagit ut matchbollen, så föll Rafa då baklänges i backen och blev liggande i ett saligt rus av lycka. Första hardcourttiteln på över två år (Tokyo 2010) var bärgad. Vi fattar nu lite bättre varför Rafa var så himlans glad. Ofattbart förresten att Rafa inte vunnit på hardcourt på så här länge.

Ingen hade f.ö. räknat med att Rafa skulle vinna i Indian Wells. Själv trodde jag på förhand att det kunde bli final, men räknade med att Fed skulle bli för stark i kvarten. Fed var dock skadad (ryggbesvär) och kunde p.g.a. detta inte ge sitt bästa. Men för en spelare som Rafa så sitter spelet i ryggmärgen, och är han bara hel och på gott humör så ska det mycket till för att besegra honom när det verkligen gäller.

Rafa tog nu hem sin tjugoandra (22) masterstitel (rekord) och sin sexhundrade seger i karriären (rekord för honom), och han tog även nu klivet tillbaka in på topp-fyra i världen, något som då innebär att vi inte får se honom möta Fed i en kvartsfinal igen på ett långt bra tag.

Men lika kul som att Rafa vann igår var såklart att den vahajande flaggastången från Tandil nu tycks vara tillbaka i sitt esse. Sättet han körde över d.b.s. på i kvarten imponerar, och det han gjorde mot Nole var bara ruggigt bra gjort. Vi hoppas nu att Delpo inte skadar sig igen, utan fortsätter att spela skjortan av övriga toppspelare på touren och sedan avslutar med att ta hem en slam till detta år — hvarför inte US-Open?

Rafa går dock nu från klarhet till klarhet, och mycket skall nu till för att stoppa honom från att vinna i Monte Carlo, Barcelona, Madrid, Rom, Paris och Wimbledon — en titel han f.ö. blev blåst på förra året av London-regimen, när man mot alla regler och till John McEnroes bestörtning, bröt matchen efter fjärde set, något som då gav en okänd tjeck (Rozol, som då f.ö. var helt slutkörd och färdig) chansen att duscha och vila upp sig för att sedan serva hem skiljesetet : ett skandalbeslut som nu allmänt anses tillhöra tennisistoriens stora skandaler.

Man sabbade asså med flit för Rafa — allt för att göra vägen till finalen fri för d.b.s., eftersom alla visste att Rafa hade krossat skotten i semin om han hade fått chansen att ta sig dit. Sicket avskyvärt fuskande av den otäcka, ja rent ut sagt äckliga London-regimen!

Men nog om denna superskandal. London-regimen slipper vi än på ett tag. Tack och lov. Nu handlar det om Miami, och där tror inte jag att Rafa kommer att segra. Möjligen tar han det en aning lugnt och drar sig sedan ut innan kvarten för att spara på krafterna inför Monte Carlo — årets tredje största turnering för honom. Men kanske känner han sig stark nog att ge järnet igen redan nu. I så fall så kan det mycket väl bli en ny finalseger för honom om två veckor.

Vamos Rafa och Delpo!

Delpo slog Nole i Indian Wells

Överraskande slog igår Juan Martin Del Potro ut världsettan Novak Djokovic ur Indian Wells. Med hela 2-1 i set så tog asså Delpo hem segern i semifinalen, och det var dessutom en sjutusan till match som hette duga och mer än då.

Ruggigt starkt var sättet som Delpo straffade Nole på, ty han bröt hem det så viktiga nionde gamet i tredje set vid ställningen 4-4, och detta på ett imponerande vis, där Nole först flera gånger såg ut att vara på väg att vinna gamet.

Delpo höll sedan nerverna under kontroll och servade hem matchen. Makalöst strongt gjort, speciellt som detta var en match som Nole verkligen ville vinna, eftersom han i finalen visste att en ur-form Rafa väntade på segraren.

Nole räknade m.a.o. på att få ge Rafa en riktig omgång på tennisbanan m.a.o.. Men nu kom dessa smutsraskiga serbiska planer på skam tack vare den gode Delpos superba uppvisning igår.

Befarar dock nu att Delpo inte har krafter kvar att nedkämpa Rafa i finalen, och räknar därfördå med att det blir en snabb affär på två raka set till tidernas mest erkände gruskung. Synd om Delpo som nu går miste om slutsegern, men han har ju åtminstone givit ettan och trean i världen smörj de senaste dagarna, och det är i.a.f. rätt så bra med plåster på såren.

Kul nu dock att Delpo is back igen, och vi hoppas nu att han gör om bravaden från Indian Wells på nytt i Miami om två veckor, d.v.s. ger två av topp-fyra pöjkarne smörj.

Och det är även kul att Rafa nu fortsätter med sin succé-comeback och i afton tar hem sin tredje raka ATP-titel. Den fjärde raka tar han f.ö. hem om två veckor i Miami, tippa vi alla redan nu idag sålunda.

Bra jobbat av Rafa och Delpo m.a.o.. Stort Vamos till dem båda sålunda.

Rafa slog Fed i Indian Wells!

Synd tycker jag det var att Rafael Nadal nu senast slog ut Roger Federer ur Indian Wells, USA, för nog hade det vart kul om schweizinen fått besegra den sympatiske spanjackiske tennisfantomen från den gröna och synnerligen sköna baleariska medelhavsön Mallorca ändå? Nog hade det vart kul ändå?

Hade m.a.o. unnat schweizisken segern, eftersom det hade vart bra för rivaliteten dem båda emellan. 18-10 inbördes blev nu 19-10. Nog hade det sett bättre ut framöver om det nu hade stått 18-11, speciellt som Rafa lär ta hem resten av mötena dem båda emellan, speciellt som han nu verkar vara tillbaka i gammalt fullgott slag.

Ja det faktum att Rafa nu verkar vara tillbaka i gammalt fullgott slag är välan den enda glädjande detaljen i sammanhanget. Visserligen så var Fed inte i toppförm. Han dras med en värkande rygg tydeligen, och är därfördåligen icke i toppförm s.a.s. m.a.o..

Men hvad gäller Rafa så går han nu från klarhet till klarhet och ger svar på tal i hvarje match nuförtiden, inte minst nu under pågående Indian Wells. Drömfinal mot Novak Djokovic hägrar, och där håller jag serbisken som knapp favorit — mest med tanke på Rafas långa skadefrånvaro.

Förvisso så måste först Tomas Berdych avexpideras, men det är en piece of cake som man så fyndigt säger om saken i utomrikiska farvatten. Vi kan m.a.o. lugnt invänta drömfinalen mot Nole, och det blir en sjutusan till match.

Oavsett hur det går där så kan vi dock redan idag ubrista att Rafa is back. Så länge som knäna håller så kan vi nog nu helt kallt räkna med häreliga tider framöver för Rafa. Själv hade jag dock helst sett honom spola såväl Indian Wells som Miami, eftersom Monte Carlo och Paris är långt mycket viktigare på tapeten.

För mig så hade det därförligen vart klokare att helt och hållet sikta in mig på grusspelet denna vår. Men Rafa är såklart Rafa och han vet således hvad han bör göra, och nu efter segrarna i Indian Wells denna vecka så tyckts det mig som om han gjorde helt rätt trots allt.

Vamos Rafa m.a.o.!

Ingen bra svensk skidsöndag idag — förutom hvad gäller skidorientering.

Nej idag bidde det ingen riktigt bra skidsöndag för alla oss svenskar. B-betonat bidde det istället rakt över hela linjen. Våra två formidabla slalomlag gjorde förvisso hyfsat bra ifrån sig, men att inte ens kunna ordna till en endaste pallplats är totalt underkänt. Hvarken Myhrer eller Byggis var kapabla att fixa till detta, och lika illa var det i fallen Maria PH, Frida H och resten av tösorna. Så nära, men ändå långt ifrån pallen.

Och hvad gäller våra skidpöjkar och tösor så var man även där bara sisådär bra idag. Ett par topp tio placeringar var allt man kunde ordna till. Icke godkänt anser jag om saken. Bäst var nog Emil Jönsson, fast han inte ens tog sig in bland de tio bästa på 15 km, för han gav allt och satte flera erkända långloppsåkare på plats, bl.a. Marcus Hellner.

Den gode Emil höll m.a.o. högsta klass, och det är nog bara en tidsfråga innan han på allvar blir en man för stafetten — kanske redan i OS nästa år? Hvad sedan gäller Hellner så är det svårt att riktigt säga hvad som är hans problem, men han verkar ha stannat i utvecklingen — ett dilemma som även har drabbat Carlotte Kalla.

Ingen av dessa så lovande skidåkare har växt det extra nummer som vi alla räknade med att de skulle ha gjort vid detta laget. Faktum är att de båda istället verkar ha tappat gentmot täten. Kalla är dock alltjämt vår bästa skidtösa, men hvad gäller Hellner så är han numera inte ens näst bäst bland pöjkarne, utan blott trea efter Johan Olsson och Jönsson.

Fast som skidåkare så når man ju inte riktigt zenit förrän man närmar sig de trettio, så hvem vet, kanske är det först i Sotji som Kalla och Hellner når mästarklassen? I hvilket fall som helst så var det ingen höjdaredag i Lathis idag för våra skidåkare och skidåkerskor idag.

Och inte bidde det bättre hvad gäller skidskyttet. Nej där var man helt chanslösa — framför allt på damsidan. Pöjkarne gjorde dock hyggligt ifrån sig idag, med tanke på att man inte ställde upp med bästa laget, något man dock borde ha gjort, för då hade segern mycket väl ha kunnat gått till Sverige.

Hade man haft Fredrik Lindström på sista sträckan så tror då jag som så häringa att segern hade gått till oss idag. Synd att man inte tog tillvara på chansen att ta hem stafetten idag sålundavis. Dumt gjort.

De enda som vi har kunnat glädja oss åt idag och under veckan i övrigt var för övrigt och f.ö. våra fantastiska skidorienterare. Massor med VM-medaljer hade det biddit i VM i Kazakstan, bl.a. fem VM-guld!

Fyra av dessa har för övrigt Peter Arnesson fixat hem. En otrolig prestation av honom. Men det är även strongt gjort av unga supertalangen Tove Alexandersson att fixa hem ett VM-guld och två medaljer till. Sicka utomordentliga skidorienterare vi har här i landet ändå. Bragdguldet är dock vikt för Johan Olsson, men Peter Arnesson lär bli svårslagen hvad gäller silvret.

Carola segrade i Schlagerfestivalen

SÅ gick det som väntat då till slut ändå: Carola, våran fina och rara svenska hellylletösa, gjorde succé och tog hem segern på Nya Råsunda i afton. Hon kom in som sista artist och slog alla tjugoåtta tusen åskådarna med häpnad när hon avslutade galakvällen med gamla goa örhänget Främling — tveklöst aftonens bästa låt.

Och hon går nu vidare till nästa runda? För det gör hon välan?.

Man hade f.ö. även en annan tävling vid sidan om den som Carola tog hem, och där fuskades storfavoriten Yohio bort på ett rent ut sagt skandalöst vis av en massa pack från utlandet! Nu kom Yohio bara tvåa med sin fina låt, samtidigt som segern gick till en B-låt som ingen gillar alls!

Tyvärr så gick därfördå Sveriges chans till slutseger i Melodifestivalen nu all världens väg — när inte ens Carola (som var bäst i afton) eller Yohio (näst bäst) fick segra.

EN utomrikisk konspiration ligger bakom denna skandal. Kanske kan det vara norsk inblandning — som tack för senast, d.v.s för de svenska avslöjandena om norskarnas abnorma blodvärden under alla guldåren i OS under nittiotalet?

JA det är en hypotes som vi i.a.f. t.v. och f.n. t.a.b.m. arbetar med här på redaktionen i afton efter skandalen i Melodifestivalen i afton. Ingen Carola eller Yohio till finalen i Malmö sålundavis. Attackerna på Sverige fortsätter således oförtrutet vidare på alla plan och alla fronter.

Frågan nu är hur resten av våra skidpöjkar och skidtösors sista veckor av säsongen kommer att avlöpa nu efter aftonens skandalösa tilltag av utlänningarna i de s.k. juryna i elva olika utomrikiska länder? Det ser nu riktigt illa ut befarar vi, speciellt som vi f.n. i stora skaror idrottar i utlandet.

Emil Jönsson segrade i Lathis och tog hem Sprintcupen!

Inte nog med att Emil Jönsson segrade i dagens sprint-tävling i Lathis på ett rent ut sagt förkrossande vis, han tog även hem slutsegern i Sprintcupen på nytt. Sicken makalös bedrift av vår svenske skidkung — världens bäste sprintfantom.

Den gode Emil passade även på att knäcka den där norrbaggiske gutten Northug med besked och så att det heter duga, när han körde bort odågan nyss nämnd i semin så att det stänkte och stod häreliga till. Rätt åt den norske uppstickaren m.a.o..

Jönsson besegrade, ja för att inte säga förnedrade asså den däringe norske odågan så att det både stod häreliga till och blev över med såväl råge som ordenteligt. Precis som vi vill ha det sålunda i dylika fall.

Enormt imponerande uppvisining av den gode Emil idag sålundavis, och han befäste idag sin postion i världen som världens bäste sprintfantom i världen. Han låg dock länge illa till i finalracet, men åkte sin vana trogen upp sig mot slutet; och trots att den gamle norske sprintmästaren Hattestad hade en klar ledning in emot upploppsrakan, så hjälpte inte det det ringaste när våran Emil drog igång för fulla muggar.

Jönsson lade nämeligen in turbon och susade sedan förbi Hattestad på målrakan som en raket på väg mot stjärnorna. Segern var därefter strax därpå bärgad — överlägset t.o.m.. Bra åkt idag att tidernas främste sprintkung Emil Jönsson m.a.o.. Sicken pöjke och sicken formidabel skidåkare han är ändå. Synd att de gick åt pipan i Val di Fiemme, men sådan är idrotten ofta — d.v.s. orättvis mot oss svenskar.

Nu återstår det blott två race för den gode Emil denna säsong i sprintsammanhang — Drammen och Stockholm — och jag tippar redan idag att han straffar den däringe norske gutten Northug två gånger till och på så vis en gång för alla bevisar hvem som är bäst i världen på sprint.

På tal om Norge förresten så börjar det alltmer hetta till därborta hvad gäller doping och annat. Hoppas att man inom kort avslöjar Dählie och resten att guttarne där för bloddoping å det grövsta. Bengt Saltin vet mer om doping när det gäller blodvärlden än någon annan. Sanningen om norrbaggarne, hvilka jag f.ö. alltid misstänkt för fuffens, kommer nu tveklöst fram inom kort. Kan inte vänta.

Johan Olssons sensationella VM-guld på femmilen i Val di Fiemme

Ingen har någonsin sett något liknande det som Johan Olsson gjorde idag på VM-femmilen i Val di Fiemme, och ingen lär heller få se något liknande igen. För det som Johan gjorde idag var sensationellt och omöjligt att genomföra! En bedrift i skidspåren som slog hela världen med häpnad.

Att soloåka i tre mil och sedan segra i en femmil i ett VM är nämeligen omöjligt att lyckas med — åtminstone så ansågs det så av alla tills dess att Johan Olsson gjorde det omöjliga idag och vann VM-guld. Vad det handlade om var tidernas mest ruggiga bedrift av en skidåkare vid ett stort mästerskap! Ett klassiskt lopp som nu går till skid- och idrottshistorien.

Själv satt jag som på nålar från ögonblicket som Johan och Dario Cologna drog ifrån klungan. Man fick nämeligen snabbt en liten lucka till de bakomvarande, och med dessa två klassåkare i täten så insåg vi att det fanns en liten chans — antagligen en mikroskopisk — att man skulle kunna hålla undan hela den överlånga vägen in i mål. Men bara om man delade på bördan och hjälptes åt.

Och detta gjorde man. Men att kunna hålla undan för de jagande i trettiofem kilometer till tycktes trots allt vara totalt omöjligt … för att det bara inte går att göra så! Allt för många starka åkare fanns nämeligen i klungan för att man skulle låta två man sticka iväg på en VM-femmil så här pass tidigt.

Så när Cologna sedan föll i en nedförsbacke så insåg vi alla att det var kört för Johan, för det var då asså tre mil kvar att köra och ledningen han hade var bara lite drygt tiotalet sekunder! Johan valde dock att köra på ensam — och han höll undan i kilometer efter kilometer efter kilometer efter kilometer o.s.v. o.s.v. o.s.v.! Men med hvarje minut som passerade så räknade vi alla med att han skulle krokna och bli ikappåkt och sedan bortåkt.

Mot slutet — sista tio kilometrarna — så var det så att jag knappt vågade titta på TV längre. Efter att ha följt skidåkning i en herrans massa år, så visste jag att detta inte var verkligheten jag befann mig i, utan en drömvärld. Och det var nu dags för mig och alla andra skidvänner världen över att vakna upp.

Johan hade kämpat väl och givit oss alla en underbart spännande tillställning, men det var nu dags för oss alla att komma ned på jorden igen och återvända till sanningen : Johan kommer bli upphunnen och därefter passerad av tiotalet spurtkanoner och sluta som tolva. Segern skulle sedan gå till spurtmaskinen Northug! Alla visste att det skulle sluta så.

Men Johan Olsson ville annat och kämpade på på ett vis som ingen sett maken till. Dario Cologna (tvåa idag. kul tycker jag) var den som hade mest krafter kvar bland de jagande och kom allt närmre de sista kilometrarna, men inte ens han räckte idag till mot den envise svenske skidkungen Johan Olsson, som vägrade att ge sig och som höll undan och defilerade in i mål som världsmästare! En otrolig prestation! Bland det mest enorma jag någonsin sett i sportvärlden.

VM-guld till Johan Olsson, Sverige, sålunda. Välförtjänt dessutom. Han tog tidernas mest spektakulära seger, och blir nu VM-kung i Val di Fiemme med ett guld och två silver. Hvad sedan gäller Bragdguldet och Jerringpriset så kan man redan idag dela ut dem till Johan, för inget någon kan uträtta i år kan ens komma i närheten det som vår svenske skidkung gjorde idag.

Leve Johan Olsson och Leve Sverige!

Sjätte silvret bärgat i Val di Fiemme när svenskarna blev tvåa i stafetten

Precis som vi hade räknat med så blev det ännu ett silver till Sverige idag i VM i Val di Fiemme. Våra svenska skidpöjkar hade hoppats på guldet, men med Marcus Hellner inte i toppform, så var det egentligen aldrig möjligt för de våra att hindra Petter Northug från att spurta hem segern.

Förvisso gjorde Calle Halfvarsson en ruggigt bra spurt även han och hade t.o.m. ledningen in på upploppet, men väl där så tog Northug kommandot och susade sedan ohotad in i mål. Hellner gick tredje sträckan i hopp om att kunna ordna till en ordentelig ledning till Halfvarsson. Men med facit i hand så hade säkerligen inte ens en hel minut räckt för att hålla undan för den norske raketen.

Till nästa år så måste m.a.o. Hellner vara tillbaka som avslutare, ty i hela skidvärlden så är det endast han som är kapabel att slå Northug i en avslutande spurtstrid i ett långlopp. Möjligen kan Dario Cologna lyckas med konstycket, inte minst i Sotji och de synnerligen tuffa backarne där. Men vid sidan om dessa båda pöjkar så finns det ingen som orkar köra tio tuffa km där den sista kilometern handlar om ren och skär superspurt mot Northug — såvida inte ryssarna hinner träna upp Nikita Kriukov lagom tills nästa år.

Men hur det än är med den saken så var det ett finfint VM-silver för oss att lägga till de fem andra redan vunna. Det är ju dessutom något av ett styrkebesked av Sverige att återigen ta hem en medalj i stafettsammanhang — igår damerna och idag pöjkarne. Bra kört av dem alla.

Fast tydeligen så kan det bli två medaljer till innan VM är över för denna gång. Torgny Mogren menar nämeligen på fullt allvar att det finns goda chanser för oss både på tremilen och femmilen, och den han tror mest på är såklart Johan Olsson.

Själv är jag inte lika optimistisk, men kanske kan det gå vägen för den gode Johan om Cologna och Legkov inte gör som man gjorde idag på sista sträckan — där farten nästan gick ned till noll, då ingen ville dra, p.g.a. den demoraliserande effekten Northug hade på åkarna — utan istället ger järnet fr.o.m. 30-35 kilometers åkning, för att på så vis skaka av sig häftplåstret från Norskien.

Det var för övrigt riktigt pinsamt att se hur fem stora starka karlar m.e.m. bara gled runt på banan på avslutningsrundan — när deras enda chans att vinna var att försöka köra skiten ur den oförskämde gutten! Halfvarsson hade tur att övriga åkare tog det lugnt, för annars hade han missat pallen. Hade Northug fått för sig att ge järnet så hade Halfvarsson raskt blivit avhängd, samtidig som norsken segrat ändå. Av den anledningen så måste Hellner avsluta för oss, för han orkar hänga med och han kan spurta.

Jag tror nu att man i flera av lagen kommer att välja en annan taktik i OS, Man kommer inte att slösa bort sina bästa, typ Colgna och Legkov, på de tre första sträckorna, utan istället sätta in dem på sista, för idag kördes det så rysligt långsamt där att sju-åtta avhängda åkare, bl.a. Häikinen, fick tätkänning igen. Vi hade m.a.o. en hel del tur att Halfvarsson fick det lopp han önskade och sedan fick till en riktigt bra spurt som fixade hem silvret, för han kunde, som redan avhandlats, ha missat medaljerna helt och hållet.

Per Elofsson lämnar ut sina blodvärden

Sicken hedersknyffel vår gamle skidkung Per Elofsson är ändå, nu när han som förste man kräver att man skall lämna ut alla dokument rörande hans blodvärden! Bollen är nu satt i rullning, och alla gamla fuskare är nu uppträngda mot väggen! Vägrar man att följa Pers goda exempel så vet vi att det är något som stinker! Rätt åt dem alla dessa fuskare.

Ingen svensk idrottare — åtminstone ingen vi idagsläget känner till — förlorade mer på fuskare än just Per Elofsson. Vem kan glömma den neslige banditen Johann Mühleggs avskyvärda tilltag. Den dopade fuskaren såg ju till att Elofsson gick miste om minst ett, men kanske även flera andra OS-guld!

Att nu Elofsson lägger alla kort på bordet är m.a.o. helt rätt och riktigt! Man undrar nu bara vad som kommer att ske i Norge. Misstankarna rörande alla deras guldorgier på nittiotalet växer sig starkare för hvarje dag som går. Vägrar man att följa Elofssons och Sveriges goda exempel, ja då vet vi att det är något som man försöker döljaI

Hur rena var man förresten i Albertville, Falun och Lillehammer? Det är frågan vi alla nu ställer oss? Själv undrar jag om allt detta fuskande kanske var en bidragande orsak till att Gunde Svan lade av i förtid 1991. Kanske började han tvivla på sig själv en smula när en massa andra åkare plötsligt började hävda sig mot honom i skidspåren?

Gunde var ju för övrigt den renaste idrottare som världen skådat. Han hade hvarken rökt en cigarett eller ens druckit en öl! Han var sålunda totalt odopad! Att besegra honom i skidspåren var m.a.o. nästintill omöjligt. Tyvärr så vet vi nu att många av de s.k. skidhjältarna som tog över efter Gunde inte levde lika rent och fint som den svenske skidkungen.

Men nog om detta nu, för nu drar det snart ihop sig till stafett, och där tillhör våra pöjkar favoríterna. Medalj blir det säkert, men nu när Marcus Hellner inte är i toppform så lär det som bäst bara kunna bli ett silver — såvida inte våra två första åkare (Rickardsson och Olsson) ser till att ge oss ett ordenteligt övertag över norrbaggarna.

Kanske kan då Hellner hålla undan på tredje sträckan, något som då ger Halfvarsson chansen att defilera in över mållinjen som världsmästare? Vi höppas såklart på detta angenäma scenario. Men i ärlighetens namn så får vi nog vara glada med medalj idag, för en Hellner i toppform är säkerligen ett krav för supersuccé, speciellt med tanke på alla de tuffa backarne i Val di Fiemme.

Stafett-silver till tösorna i VM i Val di Fiemme

Vi hade alla idag m.e.m. räknat med medalj för våra svenska stafett-tösor. Frågan var bara silver eller brons? Själv räknade jag med silver. För mig så var allt annat en besvikelse. Möjligen kunde bronset anses som godkänt, men bara möjligen.

För med tre stycken världsåkerskor i laget, inklusive Charlotte Kalla på sista sträckan, så kunde då inte jag se hur det kunde gå åt skogen idag. Inte ens om en av tösorna hade en riktigt dålig dag, så kunde vi missa medaljen idag, ansåg i.a.f. jag.

Nu bidde det silver — övertygande dessutom. Svenskorna var asså överlägsna tvåor — lika överlägsna som tvåor som norrtackorna var ettor. Imponerande av våra duktiga tösor m.a.o..

Så hvad är det som har hänt på tösasidan detta år, kanske någon undrar? Hvarför är vi nu överlägsna tvåor?

Svaret är att Emma Wikén nu gått in i laget, och vilken supertösa hon är! Och där idag så körde hon fenomenalt bra. Idag så kämpade hon nämeligen tillbaka di svenska från bottenträsket till medaljläge efter Ida Ingemarsdotters, som dock kämpade på så gott hon kunde, mindre bra inledningssträcka. Och efter det så körde Anna Haag sitt bästa lopp på hur länge som helst. Faktum är att Anna idag var den som fixade hem silvret till Sverige. Sicken tösa!

Anna is back m.a.o.. Fu tusan hvad bra hon var idag. Dagens behållning för alla skidvänner var för övrigt Annas otroliga duell med finska Rita-Lisa Roponen. De körde ihop hela vägen — än ledde den ena och än den andra — ända fram till sista backen, men där lade Anna in högsta växelen och drog ifrån. Otroligt strongt gjort av henne. Sicket ryck! Det var så att man häpnade! Jag är säker på att det då jublades högt över hela landet, för vi visste då att silvret var klart.

Vi började då minnas hur bra Anna var i OS när hon tog hem två OS-silver, för exakt lika bra var hon idag — om inte bättre faktiskt! Och nu verkar hon vara i praktslag, något som bådar gott inför Sotji nästa år.

Det var alltså Anna som gav Kalla drömläge på sista sträckan. Silvret var klart, det kunde hon inte sjabbla bort, ledningen över Finland var för stor. Men även om Kalla hade legat tjugotalet sekunder bakom nästa finska eller en av ryskorna, så är jag övertygad om att hon hade kört ikapp och förbi. Så på G var hon idag.

Nu var situationen som sådan att a.m.d.n.f. var för långt fram för att det var någon idé att ösa på. Kalla kunde därför bara göra det som behövdes för att hålla undan och försvara andraplatsen, och detta gjorde hon på ett mästerligt vis.

Summasummarum: En superb svensk prestation idag, och inte ens Idas mindre bra inledning kunde hindra våra tösor från att gå i mål som överlägsna tvåor. Med Wikén, Haag och Kalla så har vi nu ett formidabelt lag, tveklöst världens näst bästa.

Och kan vi bara hänga med lite bättre på första sträckan nästa år i OS, så kan det mycket väl komma att handla om en spurtstrid mot a.m.d.n.f. om guldet! Den saken är klar.

För samtliga fyra svenskor kommer att vara snäppet bättre då, för nu med unga Emma i laget så kommer alla att höja sig. Den saken är klar. Angenäma tider framöver för oss alla vänta på oss nu sålundavisligen och bevisligen (framtida bevingat uttryck).

Bravo tösor. Leve Sverige!

VM-silver på 15 km till Olsson

Det bidde inget VM-guld idag till Johan Olsson på 15 km i Val di Fiemme, men väl ett silver, och det var väl i ärlighetens namn det vi som vi hade hoppats på realistiskt sett? För med åkare som Cologna och Legkov på startlinjen så räknade i.a.f. jag med att det skulle bli många om budet när det gällde guldet.

Tyvärr så gick segern till den där gutten Northug, som tokåkte redan från start, något som tycks ha knäckt alla — utom en — bland förhandsfavoriterna som försökte hänga på. Vem hade förresten innan start kunnat tippa att Marcus Hellner, inte bara skulle köra bort sig totalt och sluta sjua, utan även sluta som sämste svensk? Inte jag och säkert inga andra heller.

Olsson genomförde dock idag ett superåk, och slutade, när krutröken lyft, blott ett tiotal sekunder efter norrbaggen. Kanske hade resultatet blivit det omvända om Johan hade startat bakom gutten? Men pöjken gav allt han hade, och silver var nog det bästa vi kunde ha fått med oss idag.

Olsson utklassade för övrigt samtliga andra av förhandsfavoriterna, inklusive Cologna och Legkov. Det handlade sålundavis om en imponerande uppvisning av svensken.

Ännu ett VM-guld till Norge sålunda — Norge, landet som nu avslöjats som ett land där man av allt att döma praktiserade doping systematiskt vid Skid-VM tills helt nyligen. Gamle storåkaren Björn Dählie har man ju nu avslöjat med onormala blodvärden vid VM 1995 — ett VM där han vann ett guld och tre silver. Och dessa förhöjda blodvärden kan man bara få via bloddoping! — allt enligt experterna.

Varför är jag inte förvånad över detta avslöjande? Vi vet att det är en massa fuffens och bustyg som försiggår på andra sidan fjällen. Och vi har nu börjat nysta upp i härvan rörande alla deras OS-guld från nittiotalet och framåt. Under hela sjuttiotalet och åttiotalet så vann ju norskarna inte fler guld än vi gjorde, men omedelbart efter att Gunde slutat så drog de norska guldorgierna igång.

Exakt hur ren Northug är vill jag inte spekulera över i dagsläget, men som vi alla vet så var ingen stjärna större och mer oövervinnerlig än Lance Armstrong, och titta nu på honom i all hans prakt! Northugs uppvisning idag, där han förvandlade alla andra till statister, stör mig en smula, speciellt nu så här alldeles innan Uppdrag Gransknings film i afton.

I Norge är man nu på krigstigen mot Sverige, beroende på filmen ifråga, och kanske hänger Northugs seger idag ihop med denna konspiration mot oss? Ja, det är inte helt omöjligt.

Men nog om det nu. Låt oss istället glädja oss för det fina VM-silvret idag. Bra kört av Olsson. Men jag tror nu inte på mer än en eller möjligen två till medaljer till Sverige. Det blir inget på femmilen eller tremilen. Möjligen kan damerna knipa en medalj imorgon. Våra pöjkar kniper säkert en oxå — men inte guldet. Nej, det går istället till bloddopningens förlovade land.

Ny dopinghärva på väg att avslöjas i skidsporten

Det har varit en hel del snack om doping och skidåkare från förr om åren den senaste tiden, och föga förvånande så vill de norskar, italienare och andra det handlar om inte snacka om saken. Tydeligen så hade flera av dessa skidåkare blodvärlden så höga att det, allt enligt norske idrottsläkaren Thor-Öisten Endsjö, hade varit rent ut sagt livsfarligt att ens åka skidor i 15 km eller längre. Men nu vill man alltså sopa det hela under mattan.

Några av de stora namnen det handlar om är Björn Dählie, Vladimir Smirnov och Silvio Fauner — samtliga OS- och VM-segrare! Att man nu vill tysta ned saken och t.o.m. har advokater inblandade för att stoppa vidare granskning från oss nobla och rena svenskar gör det hela än mer suspekt. Själv har jag för övrigt alltid ansett att hela det italienska landslaget var dopat under hela deras glansperiod på åttiotalet och framåt. Att Italien är dopingens hemland, särskilt när det gäller cykling, gör ju inte direkt saken mindre trovärdig.

För som vi alla minns så var det helt sjukt hur italienarna på bara några år kom från ingenstans och sedan började dominera i skidspåren och vann mängder med OS- och VM-guld, något som kostade oss rena och fina svenskar mängder med guld, för som vi alla minns så var det under denna period som våra svenska pöjkar med Svan, Mogren och Wassberg var som allra allra allra bäst.

Kanske var vi även alltför grönögda och godtrogna för vårt eget bästa? Kanske trodde vi dåraktigt att alla andra ville tävla som ädla och nobla idrottare, d.v.s. på det vis vi alltid har tävlat, d.v.s. rent, ärligt och utan smutsigt mjöl i påsen.

Vi får nu i.v.f.s.h. hoppas att man gräver vidare i det här och avslöjar alla de fuskare som vi alla alltid anat lurade till sig mängder med medaljer vid det stora mästerskapen. Vi får sedan återkräva alla de medaljer vi blivit blåsta på av alla de smutsiga fuskare som höll på och dopade sig på samma vis som cyklisterna gjorde under samma period.

Jag litar för övrigt inte för ett enda ögonblick på en enda en av dessa nu hårt ifrågasatta skidåkare, som Dählie, Smirnov och Fauner, för som vi med egna ögon fått se i Lance Armstrongs-härvan så kommer ingen att erkänna doping förrän man har bevisat saken … och inte ens då vill man erkänna något.

Jag räknar asså helt kallt med att flera guldmedaljer inom kort kommer att återlämnas av fuskarna och sedan delas ut igen till nya och rättmätiga segrare, vilka i många fall kommer att vara svenskar. Svan, Wassberg och Mogren kan m.a.o. inom kort få nya fina guldmedaljer, något som då än mer kommer att göra dem till tre av världens bästa skidåkare genom tiderna i världen någonsin.

Svenskt fiasko på 10 km i Val di fiemme

Jo det bidde asså precisligen som så som vi på förhand befarade idag på tösornas 10 km fritt — guldet och silvret till de båda norrtackorna och ingen medalj till Charlotte Kalla. Bronset var det bästa vi hade kunnat hoppas på innan start, men med facit i hand så var Kalla aldrig ens med och slogs om den enda medaljen som övriga tösor hade att slåss om.

Kalla var klart distanserad av fyra andra åkerskor idag i bronskampen om bronset, bl.a. en tysk skidskytterska (Gössner)! Oj oj oj, tänk så det kan gå. Tänk om tyskan nu väljer att satsa på skidåkning istället, hur bra kommer hon då att bli framöver?

Sjunde plats var för övrigt och tråkigt nog allt som Kalla kunde ta idag, och då gav hon även allt och mer därtill — på favoritdistansen! Aj aj aj. Detta ser inte bra ut alls för Kalla. Nej nej nej, inte det minsta bra alls m.a.o..

Att sedan Anna Haag och Emma Wikén nätt och jämnt lyckades hänga kvar bland det tjugo bästa gör att vi idag måste kalla det inträffade för ett smärre fiasko. Det är inte placeringarna i sig som är det störande i sammanhanget, utan de stora tidsdifferenserna.

Att tappa 45 sekunder till segrande Johaug på en så pass kort distans som 10 km är inget annat än utklassning, och vi kan nu lugnt avfärda Kalla och övriga svenska tösor som medaljhöpp i OS nästa år på distans löppen — och samma sak gäller även för Falu-VM. Trist men sant.

För där, precis som i Val di Fiemme idag, så är det endast i sprinten de eventuella medaljerna kan komma att inhämtas, men t.o.m. det lär bli en mycket svår uppgift för våra tösor

Kalla har dock redan vunnit ett OS-guld och kommer p.g.a. detta angenäma faktum alltid att tillhöra våra största idrotterskor. Alla nya segrar för henne är bara ett enda häreligt bonus för oss alla.

Kalla är dock alltjämt väldigt ung i skidsammanhang, och kommer först att vara som allra bäst om en tre-fyra-fem år, tror jag. Och samma sak gäller övriga svenskor som Haag och Wikén. För som vi alla vet så når man inte toppen förrän man är bortåt trettio! — titta bara på Kickan Randall!

Framtiden ser m.a.o. ljus ut för våra tösor, och vi drar nu något gammalt över dagens mindre bra tävling och blickar istället fram emot morgondagen, för där så har vi i.a.f. två svenskar som är reella guldhöpp — om man vaknar på rätt sida och har lite flyt vill säga. Medalj blir det tveklöst till Sverige imorgon — frågan är bara hur många och vilka valörer.

Vi tippa redan idag att den gode Marcus tar guldet och den gode Johan silvret, men det är många andra som vill ha ett ord med i leken så det vete tusan hur det kommer att gå. Marcus är dock inte helt hundra, så man inte ropa hej ännu, först måste man nog vara en liten aning längre bort över bäcken, tror jag.

Dubbla VM-silver i lagsprinten

Två finfina VM-silver bidde det idag till våra svenska sprintlag i Val di Fiemme. Mycket starkt åkt av våra två lag. Men silver var det som vi som allra sämst hade räknat med idag. För att gulden skulle bli våra så hade Marcus Hellner och Charlotte Kalla varit tvungna att krossa sina respektive fält på näst sista rundan, något som man inte lyckades med, även om man gjorde allt man kunde för att ordna till saken.

Hade för övrigt igår, efter a.m.d.n.f. beslut att stå över lagsprinten, våra två svenska sprinterskor, Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla, som favoriter i lagsprinten tillsammans med USA. För att vinna guldet så var Kalla asså tvungen att knäcka fältet och på så vis ge Ida slagläge över Kickan Randell på sista sträckan.

Tyvärr så fick inte Kalla riktigt till det idag, men ett VM-silver kryddat med norskt brakfiasko är riktigt kempegött. Ha ha ha. Fy tusan vad kul det var att se norskan falla i uppförsbacken i hennes desperata försök att hänga på Kalla. Nästan lika kul som att se Ida åka i mål som silvermedaljös.

Ha ha ha, Norge. Vi njuter av erat fiasko och hoppas på mer av den varan nästa vecka. Rätt åt er efter alla era oförskämda och elaka påhopp på Jönsson — en av skidvärldens mest sympatiska och genomsnälla personer.

På herrsidan idag så hade vi inte riktigt marginalerna med oss. Efter det norska fiaskot — man körde bort sig i kvalet — så visste vi alla på förhand att minst silvret var vårat, så länge som Jönsson inte körde bort sig idag igen. Men vi var inte ute efter silver, utan guld!

För att kunna bärga guldet så var förresten utgångsläget m.e.m. identiskt till tösornas. Här var det dock upp till bevis för Hellner — världens bäste klättrare. Frågan var bara om han var tillräckligt på G för att kunna krossa fältet och på så vis ge Jönsson fritt fram för defileringen mot mål?

Den gode Marcus gav järnet i samtliga tre rundor, men det räckte inte riktigt idag, och av den anledningen bidde det bara silver, för precis som i den individuella sprinten i torsdag så blev Niktia Kriukov för svår för den gode Emil. Men det satt hårdare åt idag, så taktiken funkade bättre idag för vår pöjke.

Kul att Jönsson fick med sig en VM-medalj denna gång, för nästa medalj lär han inte ta hem förrän om två år, då banan i Sotji är alltför tuff för de utpräglade sprintarna. Möjligen kan det gå vägen om Hellner är med? Tror även att Hellner kommer ha en jättechans individuellt, p.g.a. de tuffa backarna.

Men mer om Sotji en annan gång, för idag handlade det om två riktigt fina svenska bedrifter. Enda smolken i glädjebägaren var att inte pöjkarne segrade, för om de segrat så hade vi på allvar kunnat strö salt i de norska såren och spåren. Vi borde f.ö. ha satt Hellner som avslutare idag, något jag f.ö. krävde i igår, för han hade tveklöst dragit ifrån Kriukov och övriga på sista stigningen och sedan defilerat in över mållinjen till VM-guldet.

Men viktigast idag var att vi medaljade dubbelt, för allt annat hade varit brakfiasko. Nästan lika viktigt var att norrbaggarna och norrtackorna blev medaljlösa, och att så även blev fallet är bara häreligt och supergöj. Bu för Norge! — världens mest patetiska land!

Kul även att den däringe gutten Northug nu är ett steg närmre mitt heta tips innan VM : att han blir guldlös! Nu har han bara tre chanser kvar, och som vi såg igår så lär han inte bli att räkna med individuellt denna gång, vare sig på 15 km eller femmilen, då Cologna och Legkov är för starka.

Och då 15 km körs med intervallstart, där Northug är chanslös, så är det inte ens troligt att den oförskämde gutten kommer till start där, något som då bara ger honom två kvarvarande guldchanser. Bästa chansen har han nog i stafetten, men där kommer Hellner och pöjkarne ha ett ord med i laget. Vare så säkra!

Leve Sverige! 

Fiasko för de våra i Skid-VM

Jo det bidde dubbelt upp med fiaskon idag när de s.k. skiathlon löppen avhandlades idag borta i gamla insnöade Val di Fiemme, Italien. T.a.b.m. så körde alla våra svenskor bort sig, något som då gav de så obehagliga norskorna chansen att belägga de fyra första platserna, därefter så upprepade våra pöjkar bravaden med att underprestera och bli medaljlösa.

Kalla underpresterade för övrigt och f.ö. som vanligt och slutade på en blygsam sjätte plats — trots att hon växlat skidor som tredje bästa tösa! Obegripligt att hon sedan omedelbart tappade mark på fri-stilen, tösasnärtans favoritdisciplin, när vi alla kallt räknade med superåkning av henne mot ett finfint silver efter a.m.d.n.f..

Ofattbart att Kalla tog slut så fort som hon fick bytt skidor. Befarar nu att hon aldrig kommer att ta hem en ny stor seger, eller kanske inte ens en ny medalj; för som norskorna körde och kör i hvarje löpp, så är numera Kalla nästan en statist.

En sak är säker, hon hade inte fått köra en enda distans i VM om hon varit norska. Sorgligt men sant.

För pöjkarne gick det som sagt lika illa. Guldhöppet Marcus Hellner slutade åtta — långt efter medaljerna tidsmässigt sett. Men han har ju vart förkyld och blir därfördå förlåten att han inte orkade hänga på resten av pöjkarne.

Blev förresten oerhört glad att Dario Cologna tog hem segern. Han förtjänade att segra, och att han sedan satte Northug på plats och såg till att gutten blev medaljlös gjorde inte precis saken sämre.

Kul för Cologna m.a.o. som nu tog hem sin första VM-medalj, smått otroligt att så är fallet med tanke på hur schwizisken dominerat det senaste åren. Det hade inte känts rätt att en av vår tids bästa åkare inte hade fått ta hem ett VM-guld. Stor grattis till Cologna m.a.o..

På tal om Hellner förrestensevis så läste jag precis att han nu är den som får äran att stoppa norskarna i lagsprinten imorgon. Synd om Teodor Peterson som nu inte får chansen att revanschera sig. Men som vi alla vet, så gjorde man ett jättedabbe i Kollen när man lät Jeppe Modin köra med Emil. Hade man gett Hellner chansen då så hade guldet gått till Sverige. Inget snack om den saken.

Hellner är perfekt lämpad för banan imorgon, och han lär se till att sista backen blir omdöpt till Hellnerbacken, för han kommer tveklöst att dra ifrån samtliga kvarvarande åkare där på sista rundan, varefter han gör som i Kollen och defilerar in i mål.

Jo så blir det. VM-guld till Jönsson och Hellner m.a.o.. Leve Sverige! lär vi då alla utropa. Men kanske blir det t.o.m. tal om dubbla guld i.o.m. att a.m.d.n.f. valt att avstå? Detta kan innebära att Ida kan komma att defilera in i mål även hon. Låt oss höppas på det.

Sprintsnack

En vacker dag när karriären är över så kommer ingen att minnas den där norske gutten Northug med vare sig glädje eller saknad. Hans barnsliga och osportsliga beteende på och runt skidspåren är orsaken därtill. Att han igår öppet hånade Emil Jönsson efter sprintfinalen var bara patetiskt, speciellt som den norske barnungen inte ens själv lyckades bärga guldet.

Och alla, inte bara svenskar, kommer nu att skratta gött när gutten blir helt och hållet guldlös i detta VM, något jag redan tippat att han kommer bli. För som alla som följt Världscupen denna säsong vet, så råder det inget tvivel om att Northug inte är samma kraft som förr om åren. Han blev bortgjord i Tour de Ski och lär inte ha en suck mot vare sig Cologna eller Legkov när det drar ihop sig till riktig längdåkning.

Sprinten var tveklöst norskens bästa chans till guld. Men nu efter Kriukovs uppvisning, man mot man, så lär det inte ens gå att vinna i lagsprinten. Nej, där blir det pannkaka och förhöppningsvis missad pallplats för den ohyfsade norrbaggen. Vi höppas självfallet även att det blir en sjutusan till revansch där för Jönsson och Peterson. Men för att så ska bli fallet så böre vi nog sätta den sistnämnde på sistasträckan, för som upplöppet ser ut så tycks det mig vara mer lämpat för en åkare som honom.

Även på damsidan handlar det nu om att välja rätt taktiskt sett. Ida är given, men frågan är : Kalla eller Stina? Det spelar nog i slutändan ingen roll vem man väljer, så länge som Ida tar slutsträckan. Att vi ska ha en klar ledning inför sista bytet är inte troligt. Avgörandet kommer att ske först på upplöppet. Det viktiga är bara att vi hänger med ända dit, något vi kommer att göra oberoende av vilken tösa som får starta först.

Kalla såg f.ö. ruggigt stark ut igår. Dock gjorde hon ett par dundermissar: bl.a så valde hon att köra vidare i eget spår under första halvan av löppet, istället för att lägga sig bakom den a.m.d.n.f., när den a.m.d.n.f. körde förbi. Kalla kunde m.a.o. haft ryggplats bakom den a.m.d.n.f. ända in på upplöppet. Kalla gjorde sedan även ett katastrofalt misstag i den däringa helvetessvängen på krönet av sista backen, något som kostade henne en medalj. Helvetessvängen borde f.ö. ha tagits bort innan start, för den är totalt osportslig — för snäv och svår.

Ida gjorde dock även hon ett mycket allvarligt misstag igår, när hon på första rakan hade en klar ledning över den a.m.d.n.f. — men trots det drog sig för att byta spår! Ida visade den norska businnan överdriven respekt och bad nästan om ursäkt för att hon till slut lade sig före norskan! Ida behöver inse att norskorna är våra fiender och att hon bara måste — utan tvekan — byta spår när hon känner för det, utan att ta hänsyn till om en norska kommer bakom.

Om norskan sedan faller, bryter en stav eller skida så är det bara en extra härelig bonus för oss. Så byt spår extra ofta om en norska kör bakom! Kanske kostade denna blunder Ida guldet? Om våra tösor slutar att ge norskorna denna överdrivna respekt, så finns det alla möjlighter att guldet går till Sverige. Medalj blir det tveklöst, men det vi alla sucktar efter är att stoppa den a.m.d.n.f. och hennes kumpaner — hver gang!

Ida silvrade i VM: Emil blev utan!

Visst var det riktigt kul att Ida Ingemarsdotter tog hem silvret på VM-sprinten idag. Kul att Ida änteligen fick ta hem en individell VM-medalj. Och det var en medalj hon var väl värd, för hon imponerade stort i de båda inledande heaten, där hon blev knapp men solklar tvåa efter Justyna Kowalzyk båda gångerna.

Enda smolken i glädjebägaren var att guldet gick till den a.m.d.n.f., men som vi alla vet så är den medaljösen en bluff. Tvåa var det bästa vi kunde höppas på idag för Ida m.a.o..

Riktigt bra gick det även för unga superlöftet Stina Nilsson som idag slutade femma i finalen. Strongt gjort av den nittonåriga tösan — en tösa som redan idag nästan är med och slåss om medaljerna. Hur bra lär hon inte vara redan nästa år i Sotji?

Och man frågar sig nu även om man inte borde låta Stina köra lagsprinten med Ida, istället för Kalla? Det enda som talar för Kalla är välan egentligen att hon har en himla massa rutin och självförtroende från tidigare mästerskap, samt att hon är regerande världsmästarinna i lagsprint. Vem man än väljer så lär tösorna tillhöra favoriterna.

LIka kul som det var att se Ida silvra idag var det förresten inte på pöjkarnas sprint. För först så blev Teodor Peterson bortåkt i sitt första heat, något som då innebar att Emil Jönsson blev ensam svensk i finalen — mot Nikita Krukiov och tre norrbaggar, något som inte såg så däringa väldans bra ut innan start.

Faktum är att jag då befarade att den gode Emil skulle bli borträngd av norrbaggarna och bortkörd från medaljerna. Nu blev händelseförloppet egendomligt nog ett helt annat, något som gav vår man favören : Emil gick nämeligen in på upploppet i ledningen, dock hade han Northug på ena sidan och Kriukov på den andra. Det var nu upp till bevis för Jönsson m.a.o..

Och trots att det smärtar mig att säga så, så är det ett faktum att Jönsson var totalt chanslös mot desse båda pöjkar. Guldet var m.a.o. borta. Jönsson orkade inte hänga med. Men det skulle bli ännu värre med svenska ögon sett, för inte ens bronset gick att rädda för vår man. Nej, inte ens en endaste liten bronspeng fick Jönsson. Ibland är idrotten bara totalt hänsynslös.

Vad gäller våra två stora guldhopp idag, Jönsson och Peterson, så är det nu bara som så att det gick åt skogen för dem båda. Kanske kan de ladda om batterierna  till lagsprinten, men det var ju i ärlighetens namn guldet idag vi var ute efter. Hela Sverige lider nu i.v.f.s.h. med våra pöjkar, särskilt då såklart med Emil.

Skid-VM dags imorgon

Skid-VM på skidor på längden drar som bekant av stapelen i morgon. Man inleder tävlingarna med sprinten, och där höppas vi såklart på Emil Jönsson. Ingen hade missunnat honom guldet. För mig, och säkert alla andra svenskar, så är nog Emil den vi mest höppas på i detta VM?

Men marginalerna är små. Bara denna vinter så har Emil åkt ut ett par gånger på snöpligt vis i Världscupen i tävlingar där han annars tveklöst segrat. Bara nu senast i Davos så gick ju staven av i semin, varefter löppet var över. Så kan det alltså gå i dylika fall. Höppas nu att Emil haft sin beskärda del av otur för säsongen?

Får Emil till det imörgon så lär ingen kunna stöppa hönom, nej inte ens den däringe nörske gutten vid namn Northug. På tal om Northug förrestensevis, så tror jag då inte på honom för fem öre denna gång. Nej, jag tippar redan idag att gutten inte vinner ett enda VM-race! Ni hörde det här först : Inga guld — och kanske inte ens några medaljer alls, i.a.f. inga individuella — till gutten ifråga! Rätt åt honom anser alla om saken!

Northug har f.ö. redan haft m.e.m. maximal utdelning i VM och OS de tre senaste gånger (nio billiga guld!), och övriga skidåkare är nu väl medvetna om norskens smutsiga taktik — att lägga sig som ett häftplåster i klungan och sedan invänta spurten och sedan ta hem en billig seger.

Men som vi fått se denna säsong, så håller inte denna taktik längre. Såväl Legkov som Cologna är fullkapabla att dra sönder vilken klunga som helst för att sedan plöja vidare på egen hand mot mål. Detta kommer man att göra mot norsken denna gång, inte minst på femmilen. Var så säkra.

Vad sedan gäller Marcus Hellner så är det bara den där förkylningen som stör oss. Att Hellner avstår från att försvara sitt VM-guld från Kollen gör att vi inser att han har något stort inplanerat, antagligen på tremilen eller halva distansen? Den gode gode Marcus är en big time player och har tveklöst ett par ess i rockärmen vilka han kommer att spela ut när tiden är inne.

Och vad gäller Johan Olsson så kan han slå ur totalt underläge. Visserligen vann han nu i helgas i Davos, men trots det så tror jag alla stirrar sig blinda på de gamla vanliga favoriterna — ett perfekt utgångsläge för den gode Johan sålundavisligen m.a.o..

Finner det även kul att Charlotte Kalla ställer upp i sprinten, inte för att jag tror på henne där, utan för att hon och Ida har en förträfflig möjlighet att försvara sitt VM-guld från två år sedan. Men kanske blir det Ida och Stina i laget istället, om Kalla kör bort sig imorgon?

Lagsprinten är för övrigt och förresten Kallas bästa — och kanske även enda? — chans till VM-medalj denna gång, för med den a.m.d.n.f. och hennes medkumpaner på plats så lär det inte bli många medaljer tillövers för några andra … ja förutom då till Justyna Kowalzyk såklart. Den sympatiska polskan tar säkert hem i.a.f. ett guld och en eller två övriga medaljer, något som då får oss att inse att lagsprinten är våra tösors enda reella medaljchans … såvida nya stjärnskottet Emma Wikén inte slår till?

Men hur det än blir med den saken så kommer det att bli infernaliskt spännande imorgon. Synd att inte Hellner ställer upp dock, för det hade tagit bort en hel del fokus från Jönsson. Nu ligger all press på Jöns-Emil och den gode Teodor. Höppas det går vägen och att det blir guld och silver till våra två sprint-ess och att gutten åker ut med dunder och brak.

Johan Olsson segrade i Davos

Att Johan Olsson är en världsåkare fick vi i söndags återigen ett talande bevis på när han något överraskande segrade i Davos på 15 km fri stil i ett löpp innehållande stora dela av världseliten, inklusive Dario Cologna (tvåa) och Alexander Legkov (trea) m.fl. Ett oerhört imponerande resultat av Olsson att segra m.a.o..

Cologna måste ha sålt sig dyrt på den egna hemmaplanen, något som gör Olssons seger än mer imponerande. Såg dock inte löppet och vet därfördå inte riktigt vad som utspelade sig i banan. Marcus Hellner deltog för övrigt även han, men lätt förkyld som han var så bidde blott en adertonde plats för honom på favoritdistansen.

Det ser m.a.o. inte så väldans bra ut för den gode Marcus inför det stundande VM i Val di Fiemme, Italien. Desto bättre ser det nu istället ut för den gode Johan, som verkar ha toppat formen perfekt inför VM-tävlingarne där borta i den italienska snön.

Olsson har länge stått i skymundan för Hellner, något som är orättvist, för han är minst en lika bra skidåkare som Hellner. Vad många glömt bort är att Olsson faktiskt tog hem två individuella medaljer i OS förra gången — Hellner tog bara hem en enda. Olsson tog vidare i helgas hem sin femte individuella världscupsseger — Hellner har tilldags dato bara vunnit två!

Olsson är en världsåkare på samtliga tre klassiska distanser (15km, 30 km, 50 km), Hellner har ännu inte bevisat ett skvatt över fem mil! Hellners storhet ligger uteslutande på hans förmåga att kunna slå till vid stora mästerskap, något han lyckats med två gånger på raken. Men det blir nu upp till bevis för honom, och jag tror inte han fixar det för tredje gången, såvida han inte väljer att satsa på sprinten igen.

Olsson däremot har nu sin sista chans att ordna till någonting riktigt stort, och så som formen ser ut så lär nog bara en ny svensk bortvallning, à la den som saboterade Kollen-VM för två år sedan kunna stoppa honom. Har vi turen med oss denna gång, så tar våra pöjkar hem i.a.f. sju-åtta medaljer, vara hälften guld! — om vi fixar stafetten och Emil Jönsson och Teodor Peterson får till det. Tösorna tror jag dock inte på för fem öre, tyvärr. Möjligen kan det bli ett eller annat ströbrons, troligen i sprint och stafett.

Rafa segrade i Brasilien igen

Rafael Nadal tog idag hem sin första titel sedan Roland Garros förra sommaren. Detta genom att i Sao Paolo finalbesegra David Nalbandian i två raka och, som det tycks, snabba set. Minst sagt förvånande att det gick såpass snabbt måste jag säga.

Såg inte matchen, men har kollat upp alla resultaten den senaste veckan och har då slagits av en aning lätt häpnad över hur tufft motstånd Rafa har haft i match efter match. Han blev ju tvungen till tre set i tre raka matcher — mot m.e.m. totalt okända spelare — något som fick mig att börja fundera kring huruvida Rafa kanske inte längre håller måttet?

Samtidigt så har jag även noterat att Nalbandian, en spelare som är en klass-spelare av första rangen, kämpat ned flera fina motståndare, inklusive Nicolas Almagro — mannen jag räknade med skulle ta sig an Rafa i finalen … och där även segra och ta sin första triumf över sin store landsman.

Men den gode Nalbandian straffade asså Almagro, något som imponerar. Alla räknade därfördå med att Rafa skulle få det synnerligen tufft idag i finalen, men så blev det asså intevisligen alls asså. Imponerande av Rafa att avfärda sin gode vän Nalbandian i finalen på detta sätt asså m.a.o…

Så från att ena stunden ha verkat totalt ur spel, så har Rafa nu visat att han är tillbaka där han hör hemma. Ringrosten kommer han såklart att få jobba bort under den närmaste tiden, men han verkar hålla måttet trots allt.

Triumfer i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Paris ser m.a.o. ut att kunna realiseras av Rafa, om han nu kan hålla sig hel och fin och motiverad. Lyckas han med detta så lär ingen kunna rubba hanses cirklar framtills dess att finalen i Wimbledon är avklarad. Låt oss höppas så blir fallet.

Vamos Rafa m.a.o.!

Myhrer bara fyra i VM i Schladming

Det var inte Sveriges dag idag i Schladming när den sista VM-deltävlingen gick av stapeln — slalomen. Vi hade alla stora förväntningar på våra pöjkar innan start, men tyvärr så körde Byggis bort sig totalt redan i åk numero ett.

Lika illa gick det även för André Myhrer, som fegkörde i första, något som resulterade i att han i praktiken var borta från medaljerna. För med Marcel Hirscher och Felix Neureuter i täten — båda långt före honom — så var det kört för honom.

Drygt sju tiondelar upptill täten är en omöjlighet att ta igen, speciellt som ledaren hette Hirscher och åkte på hemmaplan inför femtio tusen fanatiska hemmafans.

Det fanns dock en liten chans på bronset för Myhrer, men då behövde han ta ledningen efter sitt andra åk med i.a.f. en halvsekund, något han inte lyckades med.

Det blev dock rysligt spännande trots allt, för med blott tre åkare kvar (Mario Matt, Neureuter och Hirscher), så befann sig Myhrer alltjämt i ledningen. EN urkörning eller ett grovt misstag hade inneburit medalj till vår man.

Men rättvisan segrade : samtliga tre återstående pöjkar fick till mycket bra sista åk, och de drygade därmed ut ledningen över Myhrer, som i.o.m detta mindre angenäma öde slutade som fyra.

Tycker förresten inte synd om Myhrer. Han körde dåligt i första åket och sedan bara rätt så bra i det andra. Han fick medaljen m.e.m. serverad som på fat i andra åket, men kunde inte få till ett fantomåk. Han förtjänade ingen medalj idag.

Hade Myhrer fått till ett fantomåk och tagit ledningen med dryga sekunden, så hade guldet varit hanses nu. En som lyckades med att få till ett halvt fantomåk var för övrigt Hirscher, som under enorm press gav allt och lyckades hålla undan för Neureuter och t.o.m. öka på ledningen från första åket.

Strongt gjort av Hirscher m.a.o. som nu tog hem sitt första VM-guld i karriären. Han pallade för trycket och frälste hela Österrike. Troligen blir det fler guld framöver för honom, både vad gäller VM och OS.

Myhrer slutade dock på en hedersam fjärde plats, och om det finns det inte så mycket mer att orda. I ärlighetens namn så var han redan innan start aldrig med i kampen om guld, utan bara tillsamans med en sex-sju andra med i kampen om silver och brons. Guldkampen handlade från början om Hirscher mot Neureuter. Inga andra.

VM i Schladming är nu över, och det bidde bara två ynka medaljer. Vi hade nog samtliga hoppats på i.a.f. en till — en i dagens slalom. Men det har varit ett fantastiskt skådespel med flera ruggigt spännade tävlingar. Nåväl, kanske slår de våra till i OS nästa år istället? Låt oss hoppas på det.

VM-brons till Frida i Schladming

Det känns såklart en smula bittert att våran goa och fina skidtösa Frida Hansdotter blott blev trea idag i slalomen i Schladming, för hon hade ledningen efter första åket och såg ruggigt stark ut inför andra.

Men som vi befarade så blev det unga Mikaela Shiffrin som segrade efter ett bra andra åk. Tvåa kom sedan Michaela Kirchgasser. Frida missade tyvärr silvret med blott någon ynka hundradel. Upp till Shiffrin var avståndet tjugotvå hundrisar. Inte mycket, men tillräckligt för att ”bara” få brons.

En medalj är självfallet alltid bra, men att återigen vara så häringa nära en seger — utan att vinna — som Frida var idag är bara tråkigt värre. Starkt gjort dock av våran tösa att inte vika ned sig, utan att i.a.f. fixa hem en medalj.

Lika bra som Frida var i första åket var för övrigt och förresten Maria PH i andra. Oj oj oj så hon åkte. Attans synd att Maria inte fick till det i första, för då hade hon idag vunnit VM-guld.

Men sådan är slalomen, man måste köra två bra åk för att kunna vinna på denna nivå. Idag hade vi inte riktigt maginalerna med oss när det gällde de ädlaste medaljerna, men nu gäller det att inte ge upp utan om att satsa vidare.

Frida har nu etablerat sig i världstoppen, och inom kort så kommer segrarna att börja infinna sig — så pass bra är tösan. Bronset idag är ett bevis på saken.

Att vi alla grämer oss lite över att det inte blev mer hänger naturligtvis ihop med att hon ledde inför andra. Hade Frida slagit till från en sjätte plats till ett brons, så hade vi alla varit överförnöjda.

Kul i.a.f. att Frida fick bronsa idag, och även kul att Kirchgasser fick ta hem sin första individuella VM-medalj. Vad sedan gäller Shiffrin så lär hon vinna VM- samt OS-medaljer på hög innan karriären är över om tolv-tretton år. Den saken är klar.

Vi får nu invänta morgondagen och våra slalompöjkar. Räknar då, precis som jag gjorde idag, på medalj — kanske guld. Mitt heta tips är Jens Byggmark. Får han till det i två åk, så vinner han.

Men kanske kan även André Myhrer slå till. Hans form verkar vara på väg uppåt, så ed lite tur blir det guld och silver till Sverige imorgon.

Brottningen kastas ut ur OS!

Att IOK är en första klassens korrumperad skitorganisation är välbekant sedan länge. Att gå igenom alla mutskandaler genom åren behövs såklart inte här. Nog om skandalerna har avhandlats i media världen över.

Att man nu väljer att kasta ut en av de få idrotter vilka stod på programmet under de sanna Olympiska Spelen, d.v.s. de som pågick i över tusen år t.o.m. 300-talet e.kr. är bara en av tidernas mest häpnadsväckande skandaler.

Många befarade att man enbart skulle kasta ut den grekisk-romerska brottningen, men nu tog man det hela till sin spets när man kastade ut även fri-stilen. Det blir alltså ingen brottning alls i OS fr.o.m. 2020!

Exakt hur man motiverar detta beslut är det ingen som förstår, för brottningen är en världssport. Den tas på mycket stort allvar i Europa och USA, något som gör beslutet rent ut sagt ofattbart.

Att sporten inte är TV-vänlig är tydligen huvudskälet till beslutet. Jag följde med i det mesta som hände i brottningen förra sommaren i London, och jag måste säga att det var ruggigt spännande mest hela tiden, inte minst på damsidan.

Faktum är att jag då t.o.m. kallade två av de tre japanska olympiska mästarinnorna, Saori Yoshida och Kaori Icho, för hela OS två största stjärnor alla kategorier!

Och jag var så imponerad av den unga (21 år) ryska tungviktsmästarinnan, Natalia Vorobieva, efter hennes sanslösa framfart mot guldet, där hon fallbesegrade flera av sina motståndarinnor på rent ut sagt häpnadsväckande vis, att jag hävdade att hon skulle ta hem tre raka OS-guld till och bli till en av sportens stora legendinnor.

Även på herrsidan, inom båda grenarna, så var det spänannde värre, inte minst för oss svenskar. Vem kan glömma de dramatiska matcherna som våra två bronspöjkar, Johan Eurén och Jimmy Lidberg, kämpade sig igenom?

Brottningen var m.a.o. en av OS stora höjdpunkter för mig och många andra. T.o.m den sympatiske ryske presidenten Vladimir Putin och odödlige Alexander Karelin, världshistoriens bäste brottare, besökte brottningsarenan, något som än mer styrker mina uttalanden så här långt om hur förträfflig brottningen i OS var i London.

Än sak är nu säker: IOK har nu förlorat än mer av vårt förtroende, och frågan är nu hur länge OS kommer att fortleva. För OS handlar inte längre om sport, utan om att tjäna pengar. Därför tar man bort allt som inte passar in i den ekonomiska kalkylen.

Frida femma i Schladming-VM

Tyvärr så räckte det inte hela vägen till en medalj idag för Frida Hansdotter. Istället så behöll hon femteplatsen från åk numero två i VM-storslalomen och slutade sålunda femma totalt. Bra åkt av henne m.a.o..

Men vi hade ju höppats på mer från någon av våra duktiga tösor idag, inte minst tack vare det vis som utgångsläget var inför avslutningen. Tyvärr så körde dock de ledande åkerskorna alltför bra, samtidigt som våra tösor, med undantag för Frida, inte fick till det.

Jessica Lindell-Vikarby körde ett dussinåk och tappade mark gentemot toppen, och strax därpå så körde Sara Hector ur redan efter ett par svängar. Synd om unga Sara, för hon såg laddad ut och hade säkerligen slutat femma-sexa om hon tagit sig nedför branten.

Frida fick dock till ett riktigt bra åk, och tog ledningen. Tyvärr så tappade hon den omedelbart därpå till det unga stjärnskottet från USA, Mikaela Shiffrin, med blott några ynka hundradelar.

Medaljdrömmen var då över, för med fyra åkerskor kvar att köra — samtliga med bra ledning över svenskan — så krävdes det i.a.f att tre av dem skulle köra bort sig, något som inte skedde.

För istället så fick tre av de fyra till riktigt bra åk, speciellt Maze och segrande Worley, som för övrigt gjorde sitt livs åk och tvålade till hela världseliten, inklusive trean Anna Fenninger, så att det stod häreliga till. Guldet till den sympatiska fransysskan m.a.o..

Kul att Maze missade guldet, för nog är det roligare med olika segrarinnor asså? Kul även att Frida fick sig en riktigt genomkörare samt en bra värdemätare inför slalomen på lördag.

Där blir Frida en s.k. dark horse och m.a.o. att räkna med, och jag tippar på medalj för henne, troligen brons, men varför inte ett silver eller guld? Svaret på den frågan är att Marlies Schild är tillbaka då, och om hon är någorlunda på G, så lär hon sopa backen med allt och alla, inklusive Shiffrin, Maze och Frida. Den saken är helt klar.

Faktum är att jag faktiskt höppas Schild vinner, för hon är tidernas bästa slamomåkerska, och nog hade det känts helt rätt och riktigt att denna sympatiska österrikiska superåkerska fick avsluta karriären med ett finfint VM-guld på hemmaplan? Jomenvisst är det så, anser vi alla.

Fast går det åt skogen för Schild, något vi inte höppas, så höppas vi såklart att Frida vinner, tätt följd av två av våra andra söta svenska slalomtösor. Detta är vad vi alla höppas, gött fölk.

Slagläge för svenskorna inför andra åket i Schladming

Nog ser det ruggigt bra ut för våra svenska tösor nu så här inför det andra åket av VM-storslalomen i Schladming. Tre svenskor bland de nio främsta! Makalöst bra åkt, speciellt som det handlar om storslalom.

I slalomen på lördag så hade tre bland de nio varit ett lysande resultat, speciellt som vi nästan kräver en medalj där. Men att slå till på detta vis i storslalom hade nog ingen räknat med.

Frida Handsotter är femma, Sara Hector (som jag f.ö. trodde mest på idag av de våra) är åtta, och Jessica Lindell-Vikarby är nia. Sjukt bra, och nu även sjukt spännande inför åk numero två.

Det som gör det hela än mer spännande är att samtliga tre tösor har medaljvittring. Ledande fransyskan Tessa Worley leder nämeligen stort efter sitt inledande fantomåk, och detta medför nu att om en eller två svenskor får till det om en timme … så lutar det åt medalj.

Har vi lite flyt så blir det även en eller annan urkörning för någon av övriga tösor, samtidigt som de våra slår till med tre fantomåk. Silver och brons finns m.a.o. inom räckhåll.

Fast för att nå dithän, d.v.s. till medaljlycka, så måste våra tösor satsa allt på ett kort. Bära eller brista är vad som gäller nu, för med tre svenskor i slagläge, så har vi tveklöst tre goda chanser till någonting riktigt stort.

Att samtliga tre ska köra bort sig är uteslutet, för sådan hiskelig otur har inte ens Sverige. Vi måste även ta med i beräkningen att det nu är vår tid att få uppleva lite medaljlycka i VM, för med såpass många ypperliga skidåkerskor av yppersta klass så måste Fru Fortuna idag ta de våra under sina vingar.

Jag räknar följakligen med att en svensk tösa kniper en medalj idag — kanske t.o.m. guld om Worley kört bort sig. Nerverna kommer att dallra hos många av toppåkerskorna, något som då öppnar chansen för en av de våra, d.v.s. en av våra söta tösor, att slå till.

Att favoriter som Maze, Höfl-Riesch och Rebensburg inte stod att känna igen i första åket gör att slaget om medaljer är en helt öppen historia.

Roligast hade nog varit om Jessica eller Frida fick till det efter alla dessa år på touren, men mitt heta tips är unga Sara Hector, inte minst efter hennes sagolika åkning i första med startnumero trettio.

Helt utan press så kan hon nu i andra bara köra sitt eget race, och kör hon felfritt så vete tusan om dagen inte blir hennes. Medalj lär det bli till Sverige sålunda, frågan är bara hur många och vilka valörer?

VM-silver till det svenska laget i Schladming

Tyvärr så körde våra svenska skidpöjkar och skidtösor bort sig i VM-finalen borta i gamla insnöade Schladming nu i afton. Aj aj aj! Tänk så det kan gå åt skogen för de våra. Detta var ju guldet vi hade hoppats och räknat med — så länge som det inte gick åt skogen turmässigt sett vill säga.

Oturligt värre blev det m.a.o. samt sålundavisligen för de våra i afton när man körde bort sig med besked mot Österrike i guldmatchen. Det var ju bara Marcel Hirscher, råttan kallad, som var god nog att kunna mäta krafterna med någon av våra två pöjkar.

Och på tösasidan så var våra tösor — alla tre! — klara favoriter mot österrikiskorna. Men den gamla svenska oturen återfann sig som så ofta tidigare just nu i afton när Maria PH körde ut mot hopplösa Nicki Hosp.

Därefter så gjorde råttan en snabb affär av Mattias Hargin, och sedan efter det så sjabblade även Frida Hansdotter bort sitt race. Att sedan Andre Myhrer avslutade finalen med att köra ur även han var bara en perfekt avslutning på en totalt otursförföljd afton.

Nej luften gick ur hela laget efter Marias urkörning. Hade vi haft ledningen efter hennes race, så tror jag vi hade tagit VM-guld. Man gjorde även en stor miss när man inte satte in Byggis mot råttan, för som vi alla vet så är han den svensk som, när han får till det, kan sätta alla andra åkare på plats — t.o.m. råttan.

Ett VM-silver är dock bättre än ingen medalj alls, men nog hade det suttit himla skönt att nu ha fått kunna titulera hela sex svenskar för världsmästare resp. världsmästarinnor. Erkänn att det hade suttit himla skönt att ha fått kunna göra så?

Det återstår dock nu alltjämt fyra VM-race för de våra, och jag räknar helt kallt med att det blir i.a.f. två medaljer i slalom — en för pöjkarne och en för tösorna. Häftigast hade varit ett VM-guld till Byggis och ett VM-guld till Frida.

Och än bättre hade det smakat om Myhrer och Larsson eller Hargin knep silver och brons samtidigt som två av våra tösor toge hem medaljerna bakom Frida. Chansen finns. I storslalom så tror jag dock inte på någon större lycka för de våra.

Rafa föll i dubbelt i Chile

En hel idrottsvärld har den senaste veckan följt med i händelserna i Chile när tidernas främste tennisspelare Rafael Nadal gjorde comeback efter bortåt åtta månaders frånvaro p.g.a. skada. Vi minns alla hur Rafa blev utsatt för en terroristattack i Wimbledon av den bedrövliga London-regimen, något som medförde att den elvafaldige slamvinnaren åkte ut mot en B-spelare rankad hundra i världen. Tveklöst en av de värsta skandaler jag någonsin skådat i tennis.

Men trots dessa smutsiga och avskyvärda attacker, så har alltså inte den sympatiske spanjoren givit upp. Han gjorde nu istället en bejublad comeback i Chile, där han är älskad, och tog sig lekande lätt till final i såväl singel som dubbel. Alla, inklusive alla här på redaktionen, var helt hundra på att Rafa skulle vinna dubbelt.

Att en halvbra spelare som Horacio Zeballos skulle ha en suck mot Rafa var en tanke så befängd att ingen ens tänkte den. Men som vi nu vet så spelade den tjugosjuårige argentinaren sitt livs match, och det räckte till sist mot den totalt matchotränade mästaren från Spanien.

På sätt och vis kul att Zeballos fick vinna, inte minst i.o.m. att segern var hans första i en ATP-final. Nog kan vi glädjas med honom sålunda. För det är alltid kul när en spelare som kämpat på under många år får vinna en titel. Att han sedan fick vinna på grus mot tidernas främste på underlaget är egentligen rätt så häftigt.

Förlusten var för övrigt blott Rafas tjugonde totalt på grus under hela karriären. Makalösa siffror. Ingen kommer någonsin att toppa den statistiken. Det är bara helt omöjligt. Kul för Zeballos m.a.o..

För Rafa så betydde det dock föga om han hade vunnit eller ej, för vad det handlar om i hanses fall är inte att vinna småtitlar, utan om slams och då speciellt Roland Garros och Wimbledon. Rafa siktar såklart även på att bli historisk i vår genom att vinna i Monte Carlo för nionde gången i rad — en bedrift som troligen måste rankas som en att tennishistorien främsta alla kategorier, om den blir realiserad?

Exakt var Rafa står just nu är det ingen som vet? Situaionen påminner lite granna om 1982 och Björn Borg. In i det längsta så gick snacket då om huruvida Borg skulle ställa upp i Paris och försvara sin titel, men som vi nu vet så valde han att dra sig tillbaka istället, något som gjorde alla bedrövade. Som vi alla vet så hade Borg för övrigt lekande lätt vunnit om han ställt upp.

Frågan idag är om Rafa är mentalt stark nog att hårdsatsa på tennis igen? Efter alla år i toppen så måste välan motivationen inte längre vara densamma som förr om åren. Hoppas att så inte är fallet. Men jag kan inte se Rafa hålla på särskilt länge till, speciellt inte med knän som värker och den elaka London-regimen som ligger på lur borta i Wimbledon och väntar på honom.

Så låt oss hoppas att Rafa får gå ut med flaggan i topp i år och segra i Paris och Wimbledon. Gör han det så råder det inget tvivel om att han är och förblir tidernas bäste tennisspelare genom tiderna samt även någonsin.

Vamos Rafa m.a.o.!

Sara Hector bland de bästa i Schladmings VM-störtlopp

På en klart bra tjugosjätte plats slutade idag unga Sara Hector i störtloppet i VM i Schladming. Inte illa åkt av den unga duktiga svenskan. En svenska som jag för övrigt sedan länge tippat som en blivande världsåkerska.

Visserligen kom hon i mål dryga tre sekunder efter segrarinnan, den oerhört sympatiska Marion Rolland, men Sara har som sagt framtiden framför sig. Blott tjugo år ung så lär hon inte vara riktigt på topp i störtlopp förrän om i.a.f. en tre-fyra år.

Bra åkt av Sara m.a.o., och riktigt bra åkt av Marion Rolland, en fransyska som fått utstå mycket hån och spe alltsedan den där oturliga starten i OS härom året. Hon blev utskrattad då, men so what — för idag skrattar ingen längre år den trettioåriga världsmästarinnan. Skrattar bäst som skrattar sist m.a.o..

Följde hela löppet idag och hoppades på en värdig vinnerska. Nadia Fanchini ledde tävlingen i en och en halv timme efter ett fantomåk. Och det dröjde ända tills dess att åkerska numero tjugotvå, d.v.s Rolland, den sista från första startgruppen, hade gått i mål innan segrarinnan kunde koras.

Synd om den sympatiska italienskan, en tösa jag verkligen hade unnat segern, men samtidigt kul för Rolland att äntligen få slå till och vinna en storseger — hennes första seger någonsin i världscupssammanhang. En riktigt sagohistoria m.a.o..

Det noterbara vad gäller Rolland är vidare att hon först som tjugosexåring 2009 tog sin första topp tio placering i Världscupen (störtlopp), något som visar att det aldrig är för sent.

Sara Hector och våra andra duktiga tösor kommer m.a.o. samtliga att lyckas framöver om man bara kämpar vidare genom alla svårigheter.

Svenska fiaskon i VM idag

Nog bidde det inte bättre än att det inte bidde någon höjdaredag idag lördag, såväl borta i insnöade gamla Schladming som i nästan lika insnöade Nove Mesto, en by jag förrestensevis inget vet om och därför inte kan kalla varken gammal eller ny.

I Schladming så lyste våra svenske pöjkar med sin frånvaro i störtloppsbacken. Minst sagt egendomligt att ett land med flera av världens förnämsta fjäll inte kan skrapa ihop en endaste liten störtloppare som heter duga på herrsidan. På damsidan så har vi ju haft två rekorderliga åkare i Pernilla Wiberg och Anja Persson. Skamligt att gamla fina alpinlandet Sverige inte kan vara med och utmana i störtlopp.

Och inte blev det bättre i.o.m. att norske störloppsfantomen Aksel Lund Svindal visade hela Sverige hur bra man kan bli på störtlopp om man kommer från Norden. Kul för övrigt att gamle Svindal tog hem VM-guldet. Han är en av ytterst få sympatiska norrbaggar. Att han igår körde skjortan av alla andra på plats var imponerande och något som gjorde segern ypperligt välförtjänt.

Men nog om den norsken nu. Låt oss istället vända bort blicken från det svenska fiaskot i Schladming och istället vända blicken mot Nove Mesto och pågående Skidskytte-VM där.

Superfiasko på damsidan såklart, något som beror på att vi inga duktiga tösor längre innehar. Vi har dock tre pöjkar som kan vara med och utmana om topp-placeringar, men ingen av dessa tre pöjkar fick till det idag.

Nej, det handlade istället om ett brakfiasko (Carl Johan Bergman) och två sisådär prestationer : Björn Ferry skjöt fullt, men vad hjälpte det när åkningen inte funkar? Och vad gäller unge Fredrik Lindström, så funkade åkningen riktigt bra, men vad hjälpte det när han skjöt bort två skott?

Hade Lindström gjort som Ferry och icke-bommat så hade det handlat om medalj för honom. Så små är marginalerna inom skidskytte. Tyvärr så innebär nu dagens mindra bra svenska prestationer att samtliga tre svenskar är borta från morgondagens medaljer.

Segrade idag gjorde nu istället norske Emil Hegle Svendsen, något jag tyckte var kul då jag ogillar den franske Martin Fourcade. Tippar för övrigt att Svendsen segrar även imorgon. Han är nämeligen bättre på skidåkning är fransosen och i.o.m. att norrbaggen går ut först så kan då inte jag se honom kasta bort guldet.

Sara nia i Schladming

Strongt gjort var det av unga Sara Hector att sluta bland de tio bästa i superkombinationen i Schladming idag. Blott tjugo år ung så har tösan framtiden framför sig och lär välan p.g.a. detta bara bli bättre vad det lider.

Jag är för övrigt övertygad om att Sara om ett par år kommer att tillhöra den absoluta världseliten och där ta hem flera tunga titlar, inklusive VM och kanske även OS?

Vann idag gjorde förrestensevis tyska Maria Höfl-Riesch, mycket till slovenska Tina Mazes stora förtret. Guldet tycktes efter störtloppet ha varit vikt för Maze, men Höfl-Riesch ville annat och tog hem guldet till gamla Tyskland efter ett sensationellt starkt slalomåk.

Kul för Maria att få vinna VM-guld igen efter fiaskot på hemmaplan i Garmish för två år sedan när vi alla tyckte synd om henne när pressen på henne att bli VM-drottning blev för stor.

Vad sedan gäller Maze, en åkerska jag för övrigt gillar, så var det säkert bra att hon fick nöja sig med silvret, för ingen vill se en och samma åkerska ta hem storslam i VM eller OS … såvida det inte handlar om en svenska såklart.

Måste även säga några ord om Lindsey Vonn. Hennes tragiska slut på VM var bara helt tragiskt. Följde superstorslalomen direkt, och nog var det välan väldans tragiskt att världens bästa alpina åkerska, d.v.s. Vonn, inte bara föll och missade två givna VM-guld (superstorslalom, störtlopp), utan även skadade sig så pass svårt som hon gjorde.

Stort synd om Lindsey m.a.o.. Luften gick ur hela VM när hon föll så illa som hon gjorde. Gripande var att följa den säkert förtvivlade amerikanskans helikopterfärd, hängande tjugo meter under helikoptern, när den seglade bort över hustaken i Schladming till sjukhuset och de väntande läkarteamet där.

Vi hoppas nu att Vonn kommer igen i OS nästa år och avslutar karriären med att försvara sitt OS-guld från Vancouver och även tar hem ett eller två guld till.

Vi måste såklart även hylla Tina Maze som höll nerverna och koncentrationen under kontroll under de tre-fyra timmar som man fick vänta på starten. Hon fick till ett fantomåk, men alla vet att hon som bäst bara hade blivit tvåa om Vonn tagit sig i mål.

Vamos!

Sverige förlorade VM-finalen mot Ryskland

Synd om våra svenska bandypöjkar var det i söndags när man åkte dit mot Ryskland i Bandy-VM finalen i Vänersborg. Själva förlusten var det inte så mycket att säga om nu när ryssarna hade en superdag där allt stämde — utom målskyttet. Man borde nog i ärlighetens namn ha avgjort finalen tidigare.

Nu blev det istället en avslutning av det värre slaget rent spänningsmässigt sett. Ryskt ledning med 4-2 under slutminuterna och allt såg avgjort ut. Men när domaren skadade sig och matchen stoppades, något som gav båda lagen chansen att tänka efter lite grann, så drabbades ryskarna av nervdaller.

Och när en svenska reduceringen slogs in med ännu ett par minuters tillägg kvar att spela, så anade jag och alla andra att en nytt svenskt bandy-under var på gång.

Det var ytterst nära vid ett par tillfällen, speciellt vid Daniel Berlins friläge vid straffpunkten. Men lyckan var inte med de våra denna gång. Sådan är sporten.

Nu får våra pöjkar lite extra tändvätska till nästa VM, och då blir det säkerligen revansch. Att tvåla till ryskarna i Ryskland smakar rätt lika gött.

Rätt så bra VM blev det dock här på hemmaplan denna gång. Fast nästa VM i Sverige så måste dock bandy-VMs största — och enda — godbit, d.v.s. Sverige-Ryskland, spelas på Nya Råsunda inför fulla läktare, d.v.s. femtio tusen pers!

Inget ont om fina gamla Vänersborg. Dryga femtusen åskådare är fullt godkänt för en småstad på vischan. Men en VM-final får inte läggas ute på bonnalandet, utan måste spelas i den kungliga huvudstaden.

Vamos!

Svenskt fiasko i Sotji

Slogs som alla andra skidvänner av häpnad när jag satt framför dumburken häromdagen och började följa sprinten i Sotji. När vi fick beskedet att samtliga svenska pöjkar åkt ut i kvalet, så trodde vi att det var något slags sjukt skämt.

För hur är det möjligt att samtliga körde bort sig? Emil Jönsson har ju ofta den snabbaste kvaltiden av alla! Tydeligen handlade det om en kombination av bortvallning, dåliga förberedelser och allmän krasslighet? Låter som dåliga bortförklaringar i mina öron.

För inte åker man hela långa vägen til Ryssland och klantar till det på detta vis. Inte åker man dit om man inte mår bra, speciellt inte med VM stundande inom kort.

Nåväl, kanske var det bra det som hände ändå, för nog hade vi alla gråtit blod om ett liknande missöde hade inträffat i VM. Nu är risken för något sådant minimal. Vi vill dock till varje pris undvika en upprepning av vallafiaskot från Kollen sist VM begav sig, när vi gick miste om flertalet medaljer — troligen flera guld — på både pöjke- och tösasidan.

NU går VM, tack och lov, inte i Norge, något som minskar risken för norskt fuffens och rackartyg. Om detta sedan räcker för att fixa hem de tre guld som vi alla hoppas att den gode Emil ska ta hem (sprinten, lagsprinten, stafetten) är en annan femma.

Mycket kan nämeligvisligen hända när man sammanblandar pöjkar och tösor med skidor och snö. Det gäller dock nu att vara fokuserade på uppgiften framöver och att hålla sig friska och krya.

Det är en smula oroligt nu med Emil. Vi frågar oss alla nu om han är helt på topp? Kanske borde han ha avstått från Tour de Ski när allt kommer omkring. Kanske brände han där bort en del av sitt bästa krut?

Synd om så är fallet, för så som Emil körde innan jul så stod han i en helt egen klass. Inte ens gutten Northug hade en suck mot vår pöjke då.

Tyvärr så gick det även mindre bra för våra tösor i Sotji. Endast Ida Ingemarsdotter tog sig till semifinal. Stina Nilsson såg dock strong ut men blev tryckt av banan på ett rent ut sagt regelvidrigt sätt. Stina hade tveklöst tagit sig till final annars.

Stina är för övrigt mitt heta tips i VM på tösasidan. Med lite flyt så tar hon hem guldet. Med lite flyt så fixar de våra hem rubbet på sprinten. Ja, det kan faktiskt bli fyra guld av fyra möjliga. Det är faktiskt teoretiskt möjligt, något en matematiker av rang jag känner öppet erkänner.

Själv bedömer jag chansen att de fyra gulden går till Sverige som goda : 15-20 procents. Att Emil tar dubbla guld är chanserna goda till om han och Teodor får till det. Får desse både pöjkar till det så kan ingen stoppa dem att först ta hem en dubbelseger individuellt och sedan även lagsprinten.

Frida tvåa igen. Byggis körde bort sig igen

En sak som Jens Byggmark borde göra är att studera Frida Hansdotters suveräna framfart i backarna den senaste tiden. Frida tog idag sin fjärde andra plats för säsongen, och som så ofta tidigare så hade hon även idag en framskjuten position redan efter första åket — tvåa!

Frida håller sålunda nerverna under kontroll och ger vidare järnet i andra åken … utan att köra bort sig! Hon har nu tagit fyra andra platser för säsongen och framstår nu som säkerheten själv samt som vårt stora medaljhopp i VM i Schladming. Tror hon blir medaljös där.

Byggis däremot sjabblade idag för tredje gången på kort tid bort en given pallplats. Exakt hur han bär sig åt för att lyckas med detta konststycke är det ingen som förstår?

Byggis låg, som vi minns, etta efter första åket för ett par veckor sedan men körde sedan bort sig och slutade runt tjugonde plats. Och idag så körde han bort ännu en given pallplats — den tredje för året!

Och inte gick det bättre för Andre Myhrer. Han verkar idag ha tappat allt självförtroende. Enda positiva var välan att han inte körde ur. Det ser m.a.o. inte så ljust ut för våra två medaljhopp på herrsidan i Schladmings slalomtävling.

Fast å andra sidan så har båda desse pöjkar nu inte så stor press på sig i VM, och kanske kan det vara en liten positiv sak att ta med sig dithän?

Vi ger dock inte upp hoppet för de våra. Hoppas att Byggis fixar till en seger inom kort, för det är alltför länge sedan som han senast slog till — sex år sedan.

Och vi önskar så klart — om inte än hellre faktiskt? — att Frida snart fixar till sin första seger i Världscupen, för annars så lär hon bli stämplad som den eviga tvåan, något som inte så kul.

Stor press på Frida nu framöver sålunda, men det är så det ska vara, för som vi alla vet så är pressure a privilege! Frida ska m.a.o. vara tacksam över att allt mer press hamnar på henne axlar. Hon pallar för trycket. Inget snack om den saken.

Vamos!

Nole krossade butter skotte

Precis som jag förutsade så blev den buttre skotten Andy Murray idag ett lätt byte för Novak Djokovic. Visst, visst så startade d.b.s. hårt, men det gör alla som går upp mot världsettan eller Rafa, eftersom man annars inte orkar. Tappar man inledningsetet mot Nole eller Rafa i en slam så är det m.e.m. adios och goodnight.

Nole borde för övrigt ha tagit hem finalen i raka set, men tyvärr för honom så brände han flera breakchanser i inledningssetet. I andra setets tiebreak så visade serben dock sin klass : 1-1 i set!

Fr.o.m. sedan så var det inget snack om vem som var the Daddy på banan : Nole tog nämeligen fr.o.m. då över alltmer. Alla insåg då att d.b.s. var rökt, såväl fysiskt som psykiskt. Räknade då med att fjärde set skulle vinnas av serben med 6-1 eller 6-2. Tänk så rätt man kan få.

D.b.s. var krossad, och man kan nu klart se att han alltjämt är snäppet sämre än Rafa och Nole. Det lutar m.a.o. åt att Rafa och Nole nu tar hem årets återstående tre slams.

Bra gjort av Nole, förresten, att sätta d.b.s. på plats på detta häreliga vis, och han tog nu hem sin sjätte slam totalt. Kan dock inte se honom rubba Rafa i Paris, man kanske kan han ge honom en match i Wimbledon vad det lider?

Nole är nu i sitt livs form, kanske inte lika ruggig som för två år sedan men i.a.f. mer rutinerad och världsvan. Han vet nu att han vinner slammatcher om han bara kör på och håller sig lugn och fin. Nole är helt enkelt för stark mentalt för att någon annan än Rafa ska kunna stoppa honom i en slam.

Förvisso så vann d.b.s över Nole i US Open, men detta hängde ju intimt ihop med det blåsiga vädret. Utan blåsten den gången så hade Nole vunnit även den matchen, för som vi fick se idag så vek d.b.s ned sig när det började hetta till om öronen under ödesbollarne i set två och tre.

I set fyra återfanns inga ödesbollar, för i set fyra så hade Nole matchen helt under kontroll och d.b.s. i sin hand. D.b.s var m.a.o. chanslös idag. Han såg ju uppgiven ut flera gånger under den avslutande timmen. Nole vann m.a.o. det avslutande setet utan att egentligen anstränga sig, utan gjorde bara det som behövdes.

Bra spelat av Nole m.a.o.. Han har nu återigen bevisat att han är bäst i världen på tennis för tillfället. Fyra segrar i Australian Open kan inte inhämtas turligt — nej, så pass många segrar kan bara vinnas om man verkligen är en karl för sin hatt, något som den sympatiske serbiske bollfantomen självfallet är.

Vamos Nole m.a.o.!

Tror på Nole i finalen i AO

Jo nog tror jag på att Nole grejar biffen borta i soligaste Melbourne imorgon, men kanske kommer det inte att vara så väldans soligt när finalen spelas, eftersom den, vad jag förstår, kommer att spelas om kvällen när det börjat mörkna.

Synd, för nog hade varit kul att få d.b.s. att svettas ordenteligt såväl innan som under själva matchen mot den regerande australianske mästaren Nole? Jo nog hade det varit kuligt asså.

Men nog om vädret nu, låt oss istället ägna oss åt själva matchen — en match som jag på fullt allvar räknar med att Nole ska taga hem. Troligen blir det i.a.f. fyra set, men en snabb tresetare med rätt vinnare (Nole) går såklart lika bra.

Det är dock svårt att sia om vem som är favorit imorgon. Jag måste dock nog hålla Nole som favorit, inte p.g.a. det jag sett honom uträtta på banan rent tennismässigt sett, utan mer p.g.a. det jag sett d.b.s. inte uträtta — som hans sjuka nervdaller mot Fed igår i fjärde setets slutskede.

D.b.s var där så nervös så han spelade bort sig själv och nästan hela matchen. Som tur var för honom så sjabblade sedan Fed bort femte setet under de två första gamesen därpå.

Nole är m.a.o. i dagsläget starkare mentalt än d.b.s., och då finalen lär bli jämn så lutar det nock åt att Nole kommer att ta hem de avgörande bollarne. Det lär m.a.o. handla om blott ett par avgörande ödesbollar, och det är dessa bollar jag tror Nole fixar hem segern på.

Vi hava talat. Nole kommer vinna. Vamos Nole m.a.o.!

Fed åkte dit mot d.b.s. i AO

Tycker faktiskt ritkigt synd om Roger Federer efter nesan att behöva åka ut mot d.b.s borta i AO idag. Exakt vad som gick snett är svårt att sia om, för Fed hade ett klart grepp om matchen vid starten av femte setet. Han hade ju kommit tillbaka ifrån de döda i setet innan och gjort en s.k. Nole där genom att komma tillbaka för ett hopplöstr underläge — först genom bryta till sig tiebreak och sedan även köra över d.b.s. där. Sanslöst strongt gjort av Fed m.a.o..

Jag höll såklart tummarna mina för att Fed skulle vinna idag, men inte ens det hjälpte. Synd för alla världens tennisvänner världen över som nu missar godbiten : Nole mot Fed i final! Inte så kul.

Men som sagt, exakt vad som hände med Fed i femte set är det svårt att sia om. Han hade knäckt d.b.s. i tiebreaket bara minuter tidigare och d.b.s såg ut som sitt vanliga gamla buttra själv. D.b.s. var rökt och borde ha blivit överkörd med 6-2 i skiljesetet. Den gamle, d.v.s. den yngre Fed hade tveklöst gjort en snabb affär av skotten i femte.

Idag så verkade det som om den där lilla extra gnistan saknades hos Fed när sista setet skulle dras igång. Kanske var det den otroliga urladdningen i slutet av fjärde, när kniven var mot strupen, som tömde på batterierna? Nog var det så.

Det hela påminde mig om US Open-finalen mellan Nole och Rafa 2012, när Rafa gav allt han hade i tredje setet för att överleva och sedan inte orkade mer i setet därpå. Fed såg dock fräsch ut i femte, så det handlade nog mest om att han saknade den där lilla extra skärpan, något som ledde till att han tappade sitt första servegame där och sedan hamnade i 3-0 underläge.

Fed var slut mentalt efter tiebreaket. Och troligen så orkar inte den 31 åriga kroppen längre att spela-på på detta hårda vis : först den tuffa Songa-matchen och sedan en likadan match till mot d.b.s.. En eloge får vi dock ge till Fed som alltjämt tillhör den yppersta världseliten i kraftsporten tennis. Tror knappast att Nole eller d.b.s. spelar på samma nivå om sex-sju år.

Håller nu tummarne för Nole på söndag. Men vet inte om jag orkar se finalen. Såg fram emot Nole och Fed som finalpar, och där hade jag hejat på Fed, eftersom jag trodde att detta var hans sista chans att ta hem en slam. Paris är ju nämeligenvisligen redan vikt för Rafa, och i Wimbledon så … ja vem vet, slog det mig precis, kan kanske kan Fed slå till en sista gång, speceillt nu när ingen riktigt räknar med honom längre?

Vamos Fed! men inget Vamos till d.b.s. som sabbade drömfinalen!

Nole krossade Ferrer i AO

Många av oss hyste en del förhoppningar, inte att David Ferrer skulle kunna besegra Novak Djokovic i semifinalen i AO, utan åtmistone ge honom en match.

Men av det bidde intet, ty Nole var bara för bra helt sonikum, samtidigt som Ferrer inte var på samma typ av lekhumör som Stan Wawrinka var i rundan innan — i en av de bästa matcherna någonsin. Nole körde helt sonika över Ferrer på ett rent ut sagt förnedrande vis.

Ferrer var sålundavisligen totalt chanslös, något som är förbryllande med tanke på hur lätt spansisken har det mot övriga spelare fr.o.m. topp sex och nedåt. Hvarken Songa, Berdych eller andra från topp sex eller nedåt kan vinna över den lille ettrige järnamannen från Spanien, utan först att ge allt och lite därtill, speciellt i femsetare, för i femsetare så kommer Ferrer verkligen till liv.

Men så bidde det inte idag. Ferrer bidde helt bortblåst av Nole. Att köra på med det vanliga långbollandet lönar föga mot Nole, och vad än man vidare testar mot Nole så blir slutkontentan den samma : förlorad boll och efterföljade poäng.

Allt som allt så lyckades Ferrer bara skrapa i hop en åtta-nio poäng i samtliga Noles servegames, och säkert hälften av dessa poäng spelade Nole själv bort! Det handlade om en kattens lek med råttan! Ferrer var asså totalt utspelad.

Ferrer hade idag uturen att möta en Nole på revanschhumör, för efter den ruggiga matchen mot Wawrinka, där Nole med nöd och näppe lyckades överleva, så verkade det idag som om Nole hade gett sig bara den på att inte visa någon som helst pardon.

Synd om Ferrer att råka på Nole idag och att bli utskåpad på detta vis, och kanske hade det med facit i hand varit bättre om Nico Almagro hade fått chansen att mäta krafterna mot Nole, inte minst med tanke på Nicos sensationella enkelfattade backhand.

Strongt gjort dock av Ferrer att återigen ta sig till en semi i en slam. Men det vi alla nu hoppas och kräver är att man nu lottar in Ferrer på den motsatta halvan till den halva där man lottar in Rafa : för att på så vis ge Ferrer chansen att ta sig till sin första slamfinal, för är det en slam där Ferrer har en riktigt god chans att ta sig till final i så är det där, d.v.s. på det parisiska gruset.

Vad sedan gäller Nole, så får vi nu hoppas att Roger Federer vinner över d.b.s. i morgon, för då får vi en riktig drömfinal på söndag, en final med kontraster samt en match som kan komma att bli en klassiker. En Fed på spelhumör vinner tveklöst över Nole, helt klart, tveklöst. Hoppas nu att schweizien nu krossar den där d.b.s. nu imorgon så att det stänker och blir över i tre raka set, som tack för senast (finalen i OS).

Vamos Nole och Fed m.a.o.!

Fed och Ferrer till semi i AO

Bara igår så tog sig David Ferrer till semi i Australian Open genom att köra musten ur landsmannen Nicolas Almagro i fem set. Det var en marathon-match, som först vanns i femte set av marathon-mannen Ferrer.

Men framtills fjärde set så hade Almagro varit den bättre spelaren, speciellt i set numero ett och två, vilka han vann övertygande med 6-4, 6-4. Tyvärr för Nico så chokade han sedan bort segern på spektakulärt vis i set numero tre. Det var nästan så man tyckte synd om honom.

Men som alltid på denna nivå så handlar tennis bara om att hänga med framtill ödesbollarna för att där sedan söka ändra på ödet. Almagro borde vunnit över landsmannen med klara 3-0 i set. Alla vet om det, inklusive de två kombatanterna.

Och precis som Almagro, så vek idag J-O Songa ned sig i femte setet mot Roger Federer, och tappade p.g.a. detta matchen. Men det var inte så att Fed spelade dåligt, långt därifrån. Schwizien spelade nämeligen ofta rena rama drömtennisen och slog in bollar från både höger och vänster så att man nästan häpnade.

Jo, det är sant: Jag håller nu tummarne för att schweizisken ska ta sig till final. Att se honom åka på stryk mot en halvtaskig spelare som Songa (som Robin f.ö. har 5-0 på) är inget som gynnar någon. Nej, det bästa vore att Fed sätter alla på sin halva på plats så att det stänker.

Vem vill för övrigt och förresten se en final mellan Nole och d.b.s.? Inte jag och ingen annan heller, den saken är klar. För det finns inget tråkigare än att se den triste skotten i slamsammanhang. Ingen vill se honom i finalen.

Alla vill se drömfinalen mellan Fed och Nole! Alla! Och väl där så vete tusan om jag inte hejar på den förre? För nog hade det varit kul om Fed kunde ta sig till Paris som en nykorad champion … och där sedan få storsmörj av Rafa redan i kvarten? Jo, naturligtvis hade det varit superkul.

Jag kommer dock att heja på Ferrer i semin, för jag och alla andra unnar honom chansen att få göra upp om en slamtitel. Ingen annan spelare idag är mer värd den möjligheten.

Fast i ärlighetens namn så kan då inte jag se honom störa Fed i finalen om han skulle vinna över Nole? Så kanske är det bäst ändå att det blir Fed och Nole som där i finalen gör upp?

På tal om Fed, förrestensevis, så spelade han idag hyvensligt finfin tennis av prima virke. Det var en fröjd för ögat att se honom köra skiten ur Songa, en spelare som f.ö. aldrig haft en suck mot Robin!

Faktum är att Fed borde vunnit femte set med i.a.f. 6-1, men ett par sanslösa missar gav den svarte fransosen chansen att putsa till siffrorna en smula. Segern var dock klar, något som nu bådar gott inför matchen mot d.b.s..

På tal om Almagro, nu så här till slut, så är han en av fyra topp-pöjkar med superba enkelhandade backhands. Fed, Wawrinka och Gasquet är de andra. Och nog är det sant ändå att denna typ av spelare förgyller matcherna de deltager i på charmant vis?

Den enkelhandade backhanden är ett suveränt vapen i tennis. Tyvärr så är Fed den ende som kan vinna slams utan dubbelhandad backhand. Att så är fallet beror uteslutande på att de tre andra pöjkarna, vilka f.ö. har bättre backhands än schwezinen, inte är lika väl funtade i knoppen. De är för nervösa helt enkelt när det drar ihop sig till ödesbollar.

Vamos Fed och Ferrer!

Patetiska och osportsliga norrbaggar fuskade till sig stafetten!

Ja, vad ska man säga egentligen om de patetiska norrbaggarna efter det senaste skandalösa påhittet mot oss svenskar? Att tränga bort Marcus Hellner på upploppsrakan i stafetten på det vis norrbaggen gjorde igår var bara totalt norskt, eller rättare sagt nynorskt!

För den gamla tidens norska skidåkare hade inte betett sig så nesligt, eftersom man då hade lite mer heder i behåll. Norrbaggen igår borde självfallet ha blivit diskad för sin osportslighet … nej, nu när jag tänker på saken, sitt fuskande!

För vad det handlade om var fusk och inget annat. Att stänga bort någon på upploppet på det vis norrbaggen gjorde är fusk. Hellner kunde ju inte byta spår och racet var då avgjort! FUSK!

Att norrbaggarna håller på så här hänger ihop med att det enda detta s.k. folk lever för är att jävlas med oss svenskar. Det är allt man existerar för. Det är det enda roliga man har i livet borta i Norge.

Man har glömt att vi svenskar räddade dem ur det danska förtrycket och gav dem friheten åter! Snacka om otacksamhet. Norrbaggarna är världens mest patetiska s.k. folk och totalt otacksamma.

Det, d.v.s. det s.k. norska folket, tror på fullaste allvar att vi på allvar bryr oss om dem. Vad man inte förstått i Oslo och övriga norska hålor (Norge är ett land utan städer. Alla bor i hålor och grottor, eftersom man är ett grobianfolk) är att vi svenskar har andra intressen här i livet än dem.

Norge har bara oss, medan vi svenskar har en än långt större rivalitet med finnarna, speciellt då i ishockey och nu även på senare tid i innebandy. Och glöm inte Finnkampen — världens äldsta årliga landskamp. Vad gäller andra lagsporter, som fotboll och handboll, så är finnarna alltjämt alltför kass för att vi ska bry oss.

Vi har sedan även en urgammal dispyt med danskarna i fotboll, där vi dock alltsomoftast dragit längsta strået. På senare år så har vi även börjat kriga med dem i handboll.

Men som sagt i Norge är allt fokus på oss, medan vi har stora rivaliteter även på andra håll i Norden. Så som sagt: Patetiskt Norge att bete sig som ni gör. Ni har nu återigen skämt ut er inför hela världen. Bu för Norge och alla de patetiska och osportsliga nollor som bor där.

Nole och Wawrinka spelade årets match i AO

Idag fick vi tveklöst se årets match i tennis, tveklöst, när Novak Djokovic efter sanslös dramatik till slut lyckades besegra Stanislas Wawrinka med 12-10 i femte set efter dryga fem timmars spel på absolut högsta nivå. En makalös match som jag för övrigt följde fr.o.m. första boll t.o.m. den sista.

Matchen inleddes med vad som tveklöst måste vara den värsta utskåpningen Nole åkt på på flera år. På lite drygt 20 minuter så sopade Wawrinka rent ut sagt banan med serbisken med hela 6-1, och det handlade inte om Nole spelade kass, utan om en tennis från Waw som tveklöst var det värsta som skådats kvalitativt sett på år och dag!

Wawrinka spelade m.a.o. ut Nole på ett rent ut sagt häpnadsväckande vis. Helt sjukt bra spel sålunda av schweizaren. Bland det grymmaste jag sett.

Och inte blev det sämre schweiziskt skönspel i andra setet. Nej, Waw fortsatte att spela skjortan av Nole ända fram till slutet av setet, men sedan nervade han bort sig under några viktiga bollar och förlorade p.g.a. detta setet — ett set som han borde vunnit med 6-3.

Nole kämpade sedan hem de två nästföljande seten, innan Waw kämpade sig tillbaka in i matchen i femte set — ett set som alltså till slut förlorades av honom efter några av de mest spektakulära bollar jag någonsin sett — av båda spelarna, vilka förresten vid detta läge borde ha varit färdiga för sjuksängen.

Detta var en match som redan räknas som en klassiker, och jag tror att vi redan idag kan utnämna den till årets match. Så sjukt bra spel handlade det om, inte minst från Waw som med sin makalösa backhand spelade bort Nole gång efter annan.

Mats Wilander, den snart 50-årige mannen med det färgade håret (patetiskt Mats. Act your age!) som kommenterade matchen på Eurosport, sa för övrigt att matchen var en av de bästa matcherna han någonsin sett.

Det är bara at hålla med honom om detta. Så otroligt välspelad och bra var matchen. Tveklöst årets bästa, och det kommer den även att anses vara när året är tillända. Tveklöst.

Synd om Waw att behöva förlora denna match, men såsom matchen utspelade sig så vad det nog bäst att Nole vann ändå, eftersom jag inte tror att den sympatiske schweizaren hade hunnit återhämta sig till nästa runda. En sak är dock säker, Waw har nu fått miljontals med nya fans världen över efter den enorma uppvisningen idag.

Att orka kämpa ned den regerande mästaren och världsettan på detta vis var bara något av det mest imponerande som jag sett på ett långt bra tag. Waw är tveklöst en av tourens allra spelskickligaste pöjkar, något vi alla känt till sedan länge. Riktigt kul därför att han fick visa upp vad han kan idag mot Nole — som idag kom undan med blotta förskräckelsen.

Vamos Waw och Nole!

Simon vann de långa duellernas match i AO efter nära fem timmars spel!

Har som vi alla vet inte följt med i AO så mycket denna gång, p.g.a. att hvarken Robin eller Rafa är på plats. Hade dock planerat att följa Gilles Simons match idag mot en viss Gael Monfis, och detta gjorde jag även fr.o.m. start. Visste nämeligen att detta skulle bli en match i hästeväg, och att segraren skulle få ta sig an d.b.s..

Hoppades på Simon, eftersom jag gillar hanses spel och trevliga sätt. Monfils, däremot, har jag aldrig gillat, då jag anser honom vara en odisciplinerad clown. Har nämeligen sett många matcher med honom där han har haft chansen att ta sig an någon av de stora i stora matcher, men hvarje gång så har Monfils vikit ned sig, framförallt psykiskt.

Hejade idag på Simon sålunda, och ansåg vidare att den gode fransmannen hade en god chans att stoppa d.b.s. i nästa runda, ehuru endast om Monfils besegrades i raka set. Att spela en hård och tuff femsetare idag innebär nämeligen att d.b.s. kommer att segra.

Och allt såg riktigt bra ut idag för Simon, som komfortabelt tog hem de två första seten, genom att hålla huvudet kallt i de avslutande gamesen. Bra gjort Simon, sade då alla världens tennisvänner.

Även i tredje set så såg allt ut att gå enligt planerna, men plötsligt så fick Simon värk i ena benet, och tappade p.g.a. detta setet. Fjärde setet tappade han sedan med hela 6-1 i baken.

Själv ansåg jag i detta läge att Simon borde ha givit upp, för han såg helt färdig ut. Ansåg vidare att det hade var en god idé för honom att ge upp matchen då, för att på så vis ge landsmannen en bättre chans mot d.b.s. i nästa match.

Men i femte kom Simon igen — med besked — och tog en imponerande seger med 8-6, efter nära fem timmars spel. Imponerande. Båda pöjkarne var då totalt slut, något som hängde ihop med det som denna match för evigt kommer att bli ihågkommen för : de överlånga bollduellerna.

Faktum är att jag inte kan påminna mig ha sett något liknande tidigare i tennissammanhang, allra minst på hardcourt eller i slamsammanhang. Vi hade minst ett halvdussin extrema bolldueller på över 40 slag. Det var ett par tre stycken på över fyrtiofem slag!

Men värst var det sjuttioen slag långa bollandet (71!) i femte set! När såg någon av oss något liknande tidigare? Och det handlade inte lösa bollar fram och tillbaka, utan om riktigt spel på högsta nivå som inkluderade mängder med knallhårda rökare ned i hörnena. Allt räddades och allt slogs tillbaka. Wow!

Simon tog för övrigt hem de flesta av dessa längre bolldueller. Han var bara helt sjukt bra idag. Han satte sig nu även i respekt världen för sin fina fightingspirit, för idag genomförde han en makalös bragd att som m.e.m. uträknad kunna vända och vinna över Monfils i en nu redan klassisk maratonmatch — tveklöst årets bästa match så hör långt, inte minst p.g.a. allt det sjuka bollandet fram och tillbaka.

Tyvärr så lär den gode Simon nu bli ett lätt byte för den osporstlige d.b.s. i nästa runda. D.b.s. har vi ju sett förr spela osportsligt mot skadade spelare, och samma visa lär det bli tal om mot Simon nu på måndag.

Håller dock tummarne för att Fed sedan ger den buttre skotten ordenteligt med smörj i semin. Ser sålunda hellre att schweizinen vinner AO än d.b.s..

Imorgon så blir det nu för övrigt ännu ett möte mellan två fransoser : Richard Gasquet mot J-O Songa, och det är match ni alla måste se. Hoppas på Gasquet i tre raka, men har en känsla av att det kan komma att bli en femsetare, kanske en lika grym historia som den fick avnjuta idag.

Vamos Simon!

Delpo sade adios i AO

Såg inte Juan Martin Del Potros förlustmatch mot Jeremy Chardy, men nog är det bara att hålla med om att det var riktigt trist för alla världens tennisvänner att den sympatiske argentinamannen åkte ut redan i detta tidiga stadium av Australian Open.

Delpo var ju den store utmanaren om slutsegern efter de tre toppspeedade spelarna. Nu så verkar allt upplagt för en final mellan Nole och Fed.

Hade hoppats att Delpo skulle slå ut d.b.s och sedan även göra sammaledes med helveten. Riktigt trist att den gode Delpo åkte ut. Enda positiva i sammanhanget var välan att Delpo kom tillbaka från ett underläge med 2-0 i set. Han verkar sålunda vara i god form rent fysiskt.

Men för att Delpo ska kunna vinna en slam till så måste han ta sig fram till kvartsfinal utan setförlust, för att sedan ha ordentligt med krafter kvar för att kunna stoppa tre av de fyra toppseedade i kvarts-, semi- samt finalspel.

I Paris så har han såklart ingen chans att vinna nu när Rafa är tillbaka, men kanske kan han slå till i Wimbledon eller US Open senare i år.

För vi hoppas alla nu på att vi får en ny segrare i AO denna gång, och med det så menar vi en ny slamsegrare, d.v.s. en som aldrig tidigare vunnit en slam : typ Gasquet, Simon eller Ferrer, för det blir så himlans mycket roligare om en ny pöjke får vinna en slam.

Vamos!

Armstrong erkänner doping

Nu när tidernas värste fuskare (i.a.f. av dem som ertappats så här långt), Lance Armstrong, nu haver erkänt att han dopat sig å det grövsta under m.e.m. hela den aktiva cykelkarriären, så återstår bara en enda sak att göra med denne bandit : ta hans fall till domstol och där döma honom till lagens strängaste straff — minst tjugofem års hårt straffarbete i nordligaste Alaska.

Men straffet är inte slut där, långt därifrån, Armstrong måste vidare fråntas allt han äger, ned till sista krona och öre.

Men det är inte slut där, långt därifrån, Armstrong måste vidare betala tillbaka alla pengar som folk världen över förlorat på hanses fuskande.

Kort sagt så måste nu Armstrong leva på vatten och bröd fr.o.m. nu, för varenda intjänad krona och vartenda intjänat öre som han fr.o.m. nu intjänar, inte minst på intervjuer, böcker och annat, måste gå till dem han lurat genom sitt förbaskade fuskande.

Armstrong måste vidare fråntas sitt pass och stoppas från att någonsin lämna USA igen. Han skall vidare, efter avtjänat fängelsestraff tvingas att bära en fotboja livet ut, för att på så vis hindra honom från att någonsin sätta sig på en cykel igen.

Tidernas värste fuskare alla kategorier får aldrig bli förlåten. Det han gjort mot alla som beundrade honom är nämeligen oförlåtligt.

Jag har för övrigt alltid ogillat Armstrong. Som person är han tydeligen väldigt osympatisk, något jag har hört från olika folk i cykelkretsar. I alla år han körde i Tour de France så hoppades jag att han skulle få stryk.

Jag visste nämeligen ända sedan starten att han var ond, något många andra även visste tidigt. Och nu i.o.m. erkännandet så vet hela världen att han verkligen är genomrutten och ond som bara tusan. Häreligt i.a.f. att denne avskyvärde bandit nu åkt dit.

Nole utskåpade okänd jänkare i AO med råge och så att det hette duga

Följer som bekant inte med i årets AO i år, men det har ändå blivit att jag slötittat en smula om mornarna nu om mornarna de senaste mornarna. Bara nu om mornornen idag, t.ex., så slötittade jag en smula på Nole i hanses match (om man nu kan kalla en utskåpning för en match?) mot en jänkare vid namn Ryan Harrison, och vad det handlade om där var faktiskt ingenting annat än en utskåpning. Nole är i finfin form m.a.o..

Blev därefter en smula intresserad av vem som Nole hade på sin halva i lottningen. Jag visste sedan gammalt att Fed och d.b.s. hamnat på samma halva, något som sällan brukar ske när Rafa är med i leken, eftersom man då så gott som alltid lottar Nole och Fed på samma halva. Hur mycket man än lottar så brukar det alltid bli Nole och Fed på samma halva.

Men denna gång så har man sett till att lägga Nole och Fed på olika halvor, något som beror på att man till hvarje pris vill undvika en final utan någon av desse både pöjkar.

Nole fick nu David Ferrer som semifinalmotståndare, och det kan bli en synnerligen tuff historia för serbisken, för som vi alla vet så har den gode lille spanskisken givit smörj åt samtliga av toppspelarna … utom vad gäller den där schweiskanske filuren från det där gamla skräplandet i de alpenikanska bergen i mitten av Europa.

Noterade även att min specielle favorit, Juan Martin Del Potro, d.v.s. den vahajande flaggastången från Tandil, Argentina, fick ett drömlottning, när man placerade in honom på d.b.s. kvart. Den gode Delpo tar sig m.a.o. an d.b.s. i kvartsfinal, och där kör han såklart över den däringe triste d.b.s. utan större bekymmer. Tyvärr för Delpo så lär han bränna sitt bästa krut mot d.b.s. och åker p.g.a. detta ut mot schweizinen (om den tar sig dit?) i matchen därpå.

Nole lär m.a.o. segra i AO återigen m.a.o.. Vi hoppas på det i.a.f., såvida inte Delpo eller Ferrer segrar såklart. För nog unnar vi alla någon av desse både fine pöjkar en slam alltid.

Men nu så här utan vare sig Rafa eller Robin på plats Down Under så är intresset inte så däringens väldans på topp, om säger som så. Vi får m.a.o. nu verkligen höppas att desse både fine pöjkar kan komma tillbaka inom kort och att de sedan även får göra upp igen i Paris, och då menar jag i finalen såklart, så att vi en gång för alla får veta vem som är tidernas gruskung : Rafa eller Robin?

Nu får vi istället bara nöja oss med att se en s.k. slam där ingen av desse både fine pöjkar, villk av många förresten anses vara världens två bästa på tennis, inte finnes på plats. Nej, slamtennis utan Rafa och Robin är i ärlighetens namn inte ens värd vatten.

Vamos! 

AO har börjat, dock utan Rafa och Robin!

Australian Open har som bekant börjat nere i gamla stekheta Melbourne, men jag har inte mer än följt med i handlingarna där annat än i vad som hörts och setts i olika sportsändningar på TV där man nämnt resultaten från matcherna.

Jag slötittade dock nu på morgonen lite grann på Monfils – Dolgopolov, men fann det hela välspelat men tråkigt. Följde även slutet av Sverige-vännen Jarrko Nieminens match mot Tommy Haas. Kul för den fine finske pöjken att han vann.

Faktum är att tennis nuförtiden är tråkigt värre, och detta beror huvudsakligen på att hvarken Rafael Nadal eller Robin Söderling längre deltager. Det hela är bedrövligt. Tänk bara att Robin nu har varit borta i ett och ett halvt år — utan någon ljusning i sikte.

Nej, det hela verkar nu vara över för Robins del. Han kan aldrig komma tilllbaka. Han är för gammal helt enkelt. Möjligen kan han ta sig in på topp tjugo igen under något år eller så, men högre upp än så blir det inte. Att komma igen som trettioåring i den absoluta tennistoppen är nämeligen omöjligt, speciellt som det tar ett helt år att bara spela sig i form igen efter en så pass lång frånvaro som ett och ett halvt år.

Och lika illa tycks det även vara med Rafael Nadal. Han har nu varit borta sedan juni förra året, sedan skandalförlusten mot Lukas Rozol i Wimbledon — matchen där London-regimen saboterade Rafas chanser till seger på ett rent ut sagt avskyvärt vis, när man avbröt matchen i förtid p.g.a. dåligt med ljus och p.s.v. gav den slutkörde tjecken tid att vila upp sig i en timme för att sedan komma igen nyduschad och fin och serva hem segern.

Tror nu att Rafa gör en sista satsning i karriären — på Paris och Wimbledon. Han vill nämeligen gå ut med flaggan i topp — som en Champion! Han avstår därför från AO, som f.ö. är en slam som ingen egentligen bryr sig om, för att sedan sätta ett oslagbart rekord i Paris på åtta slutsegar! Han siktar vidare på att ta hem Monte Carlo för nionde gången på raken för att sedan avsluta karriären med en sista seger i Wimbledon.

Kanske väljer den gode Rafa sedan att köra på även över US-Open, men det kommer han nog bara göra om han säkert vet med sig att kroppen, speciellt knäna, orkar. Kanske gör han sedan som han gjorde ifjol och tar en lång break på ett halvår för att sedan söka vinna Monte Carlo för tionde gången samt Paris för nionde?

I.v.f.s.h. så är det inget vidare kul att följa AO denna gång utan hvarken Rafa eller Robin. Visserligen så har vi Juan Martin Del Potro och David Ferrer att hoppas på, men i ärlighetens namn så är det svårt att se någon av desse både pöjker slutsegra i Melbourne.

Att sitta framför dumburken och titta på d.b.s eller Fed är inget jag ämnar pyssla med. Min drömfinal är Delpo mot Nole, men jag vet inte om desse både pöjker är lottade på samma halva. Nu när jag tänker på saken så komme jag nog att följa Delpos matcher om dessa visas på TV.

Vamos!

Jerringjippopriset till Lisa!

Slötittade på Jerringprisjippot igår en smula. Sicket värdelöst jippo det hela är. Föga förvånande så fick Lisa Nordén jippopriset — ett pris som till ett hundra procent är ett populäritetspris och inget annat.

Att Lisa fick jippopriset är det välan inte så mycket att säga om, men att hon dessutom vann tre andra pris var att gå för långt, för en sådan otrolig bragd hade hon inte uträttat. Anser för övrigt att Moa Hjelmers EM-guld var minst lika stort som Lisas OS-silver, men Moas bedrift är som bortglömd. Tyvärr.

Anledningen därtill har såklart att göra med det bedrövliga faktum att man förstörde en av idrottsvärldens finaste tävlingar, Fri-idrotts-EM, när man bestämde sig för att köra EM vartannat år istället för vart fjärde. EM är nu ingenting värt.

Tyckte även synd om André Myhrer ssom gick lottlös från jippot. Hans sensationella seger i Slalomcupen var tveklöst årets manliga idrottsprestation. Faktum är att jag sätter en seger där som större än ett VM-guld, eftersom vem som helst på topp-trettio kan ha en bra dag och där norpa åt sig ett VM-guld, något som inte kan ske vad gäller slutsegern av Slalomcupen.

Vem kan t.ex glömma hur en totalt okänd norrbagge gick och vann OS-slalomen 1998 (H.P. Buraas). Han vann ett OS-guld, men alla vet att han var en turgubbe och en totalt ovärdig vinnare. Faktum är att jag inte ens kom ihåg hans namn tills dess att jag kollade upp saken nyss. Själv så hade jag skämts över att vinna ett OS-guld på detta skandalvis.

Men, men livet går vidare och snart är det upptill bevis för våra svenske pöjkar i slalombackarne igen. VI hoppas då att Myhrer och Byggis har glömt bort den svarta söndagen i Adelboden senast där allt gick så totalt urbota åt skogen och att man istället ser till att fixa till den däringa dubbelsegern alla svenskar och alla världens övriga folk så länge nu har gått och längtat efter.

Vamos!

Teodor och Emil dubbelsegrade i Liberec

Hann inte skriva om den fenomenala svenska uppvisningen i Liberec igår igår, men skriver istället ett par rader om den sensationella svenska dubbelsegern igår idag istället. Segrade gjorde inte vår svenske världsartist i skidspåren, Emil Jönsson, som igår bara blev tvåa, utan hanses kronprins, Teodor Peterson, efter en rent ut sagt sjukt imponerande insats.

Jönsson var för övrigt samt f.ö. sitt vanliga gamla själv igår. Han dominerade nämeligen stort i varje race. Han tog alltid ledningen fr.o.m. start i varje race på ett rent ut sagt sjukt imponerande vis. Fattar inte hur han bär sig åt? Det verkar nästan som om han blir skjuten ur en kanon, för bara en tio-femton meter in i racen så har den gode Emil alltid en klar ledning på en tre-fyra meter över resten av pöjkarna i spåren. Otroligt, men sant.

Den gode Emil kör sedan på på samma vis i samtliga race. Han håller sig längst fram och kontrollerar läget. Igår så testade dock hanses moståndare en ny taktik : att gå förbi honom lite drygt halvvägs in i loppen, men till ingen nytta, då den svenske sprintkungen alltid kommer igen mot slutet … med råge och mer därtill!

Igår såg det ut på samma vis i finalen, men den gode Emil kom som vanligt igen med besked mot slutet och drog ifrån på upploppet. Till allas stora förvåning så var det en man som orkade hänga på : Teodor Peterson, Sverige.

De båda svenske pöjkarne kämpade sedan på sida vid sida hela långa vägen upp för upploppsrakan. Till slut, när krutröken lättat, så stod den gode Teodor som segrare … med en tålängd till godo! Makalöst strongt gjort av fjolårets sprintkung.

Den gode Emil fick asså se sig slagen av kompisen med minsta möjliga marginal. Men ingen deppar för det. Allra minst den gode Emil. Han är en hedersman och stor sportsman. Han gladde sig storligen över den gode Teodors seger — blott den andra i VC-sammanhang.

Suverän uppvisning av de våra sålundavisligen, och nu ser det verkeligen ljust ut inför det stundande VM. Sverige har nu bevisligen världens två bästa sprintare — kanske rentav de tre bästa, om man tar med Marcus Hellner i räkningen, världsmästaren från Kollen?

Hela Sverige kräver nu att Emil och Teodor kör lagsprinten tillsammans i VM (Hellner går såklart lika bra att använda om en av de två just nämnda är ur slag), för då blir det tveklöst ett VM-guld till Sverige.

Vi hoppas dock allra mest på ett VM-guld för Emil i den individuella sprinten. Men marginalerna är små, och allt kan hända när det handlar om sprint — inte minst norskt rackartyg. Men med lite flyt så blir det sålunda två VM-guld till den gode Emil. Hela Sverige och övriga världen hoppas på det.

Vamos!

Ligety straffade oförskämd råtta i Adelboden

Bland det roligaste jag upplevt den senaste tiden var tveklöst avslutningen på dagens storslalom i Adelboden där en viss råtta körde bort sig på ett suveränt vis.

Ted Ligety gjorde dock först en del missar i första åket och låg p.g.a. detta tvåa inför åk numero två. Etta efter första åket var den däringe lille råttan Marcel Hirscher, ni vet den där fuskande råttan som lurade till sig flertalet segrar förra säsongen efter att ha grenslat men sedan bara kört vidare och låtsats som ingenting!  — FUSK!

Idag hände dock någonting underbart när råttan i andra åket t.a.b.m. i.a.f. körde ett m.e.m. felfritt åk. Allt såg i detta läge ut som om segern skulle gå till råttan. Vi hoppades dock alla på ett under! Och undret kom, för med fyra portar kvar i det brantaste partiet av backen så tappade råttan plötsligt fattningen och snurrade än hit och än dit — häreliga scener — men den höll sig på benen och lyckades till slut ta sig i mål.

Den klara ledningen över Ted Ligety hade nu förbytts mot ett tre sekunders bakslag tidsmässigt. En sextonde plats till råttan — ett par placeringar bakom vår egen Matts Olsson blev nu facit för råttan. Rätt åt den, d.v.s. råttan.

Segern till Ligety sålunda. Rättvist. Ligety var för övrigt och f.ö. stor i segerns stund. Han erkände öppet att råttan borde ha vunnit, men påpekade även att råttan fått segrar till skänks av honom vi flertalet tidigare tidpunkter.

Kul för Ligety sålunda att han nu fick sätta råttan på plats igen, och kul även för alla världens skidvänner som fick se råttan köra bort sig i backarna i Aldeboden. Ha ha ha.

Hoppas nu på mer av samma vara imorgon i slalomen. Ha ha ha. Tippar förresten på svensk seger — Myhrer eller Byggis är mina heta tips. Vi tippa dem redan i afton.

Vamos!

Hellner knäckte Northug i Tour de Ski igen!

Det är nu så att man riktigt tycker synd om allas vår Marcus Hellner efter uppvisningen igår där han körde in en och en halv minut på gutten Northug under avslutningen av Tour de Ski, d.v.s. från foten av störtloppsbacken till dess topp!

Hellners uppvisning igår var faktiskt snäppet värre än det han uträttade förra året, för i mål så tog sig vår svenske skidkung blott fem sekunder bakom den norske gutten! Otroliga scener. Kunde knappt tro mina egna ögon.

Hade backen varit femtio meter längre så hade norsken blivit passerad av den gode Marcus. Inget snack om den saken! En fenomenal prestation av vår pöjke. Han är nu bevisligen norskens överman.

Tyvärr så blev Marcus bortvallad på 15 km löppet, något som då innebar att han var borta från slutsegern av Tour de Ski. Hade Marcus fått bra skidor den dagen så hade han igår vunnit Tour de Ski. Inget snack om den saken! Sicket jäckla missflyt.

Nåväl, en hel värld vet nu om att Marcus Hellner kommer att segra i Tour de Ski nästa år. Inget snack om den saken. Han är helt enkelt starkast av alla när det handlar om uppförsbackar. Alla vet om detta — även Northug, som fruktar vår pöjk något in i bänken … eller rättare sagt in i väggen! Ha ha ha.

Förra året så var ryske Alexander Legkov snabbast av alla på sista etappen, något som berodde på att han hade Marcus tider att gå på. Men nu, igår, så fick den gode Marcus sin efterlängtade revansch när han krossade alla andras tider på sista etappen. Segern för dagen gick sålundavisligen till Marcus Hellner. Bra jobbat!

Den gode Marcus har nu även rekordet för monsterbacken i Tour de Ski! — ett rekord som inte lär slås inom överskådlig tid. Sicken makalös bedrift av vår supersvensk!

Marcus hade, som vi alla vet, hårdsatsat på touren denna gång men hade, som redan avhandlats, missflyt av det värre slaget p.g.a. dåliga vallare. Tror nu att han tar revansch för fadäsen i årets Tour de Ski genom att ta hem i.a.f. ett VM-guld nu i februari. Kanske blir det rent av två … eller varför inte tre … eller fyra … eller fem?

Vad sedan gäller gutten Northug, så är det bara att inse faktum att han är en överskattad nolla som enbart vunnit en massa billiga guld p.g.a en bra spurt. Northug har nu blivit förnedrad i touren på nytt — de två senaste åren av Hellner! Norsken kan aldrig vinna där, p.g.a. att han är totalt kass!

Mot legenderna från förr som Wassberg, Mora-Nisse, Särna, Jernberg, Gunde och Dählie så hade inte gutten haft en suck. Jag är f.ö. övertygad om att Gunde hade kört skiten även av Legkov igår om Gunde hade fått vara med i ledargruppen fr.o.m. starten. Gunde hade antigen kört skiten ur alla redan på vägen fram till backen, eller kanske istället valt att ge dem alla en skidlektion fr.o.m. första lilla stigningen.

Northug är ingen Gunde sålunda — utan en patetisk norsk fjolla och norsk nolla! Bu för honom sålunda. Lika bra att han lägger av redan idag — innan han blir bortgjord så att det heter duga i VM. Kan inte vänta. Ha ha ha, samt Ha ha ha och Ha ha ha.

Vamos!

Byggis körde bort sig i Zagreb: Myhrer tvåa!

Inte så mycket att orda om Jens Byggmarks bortåkning i andra åket idag, där han körde ned sig från första plats till tjugosjätte! Alldeles innan Byggis så hade nämeligen den däringe österrikiske lille råttan fantomåkt ned i mål, så för Byggis så gällde den sedan att ge allt för att kunna greja hem segern till gamla Svedala.

Hade Byggis tagit det en aning piano så hade andra platsen varit i hamn, men han ville vinna och gav därfördå järnet. Idag gick det åt skogen för honom, men det är ändå som så att det är frisk vågat av honom att töras giva järnet. Osis att det gick åt skogen, men som sagt frisk vågat av Byggis trots allt. Han föll sålunda med flaggan i topp.

Synd dock att vi inte fick två svenske pöjkar på pallen idag. Nu blev det bara en : André Myhrer, som f.ö. genomförde ett fenomenalt andra åk. Myhrer slutade tvåa efter råttan, något som bådar gott inför framtiden, då vår pöjke alltjämt har slutsegern i Slalomcupen inom räckhåll.

Kör råttan bort sig i ett par lopp så försvarar Myhrer sin slutseger i Slalomcupen från i fjol. Var så säkra. Ty Myhrer är säkerheten själv och kommer inte att hamna utanför topp fem under de återstående racen för året. Var så säkra.

Vi tippa m.a.o. att Myhrer försvarar sin seger i Slalomcupen från i fjol, och vi tippa vidare att han tar hem en eller två segrar till innan säsongen är över.

Vad sedan gäller Byggis så är han sin egen värste fiende. Han är en exceptionell talang, något alla vet om, och tveklöst en av de fyra-fem snabbaste i backarna. Troligen löser sig alla problemen han har inom kort … och då kommer segrarna att börja rada upp sig för honom. Var så säkra.

Jag såg förrestensevis dagens andra åk i efterhand idag, och fy tusan sicken spänning det var. Slalom på högsta nivå är tveklösligen kungsdisciplinen i de alpina backarna, för ingen annanstans är det lika ovisst eller lika osäkert eller lika spännande. Inte förrän alla har åkt i mål så kan man med säkerhet veta vem som vunnit.

Att man sedan kör två åk, istället för bara ett, gör det hela än mer av en prestation att segra. Och i snart när varje sväng så lurar faran för alla och envar. I vilket ögonblick som helst så kan allt vara över. Man kan gå från att vara en solklar etta — med segern m.e.m. bärgad och i hamn — till en patetisk liten nolla — liggande i snön ett par portar från mål — på bråkdelen av en sekund!, något som Byggis gjorde idag, tyvärr.

Men det är just detta som är tjusningen med slalomen. Det var dock ingen som fann någon tjusning i slalomen när Ingemar Stenmark körde bort sig i OS 1976 — när han var storfavorit till guldet och totalt överlägsen. Det var troligen det mörkaste ögonblicket i Sverige någonsin. Alla var totalt knäckta!

Spännande värre dock m.a.o. för alla inblandade sålunda är det när det handlar om slalom i Världscupen, och än värre lär det bli i VM nästa månad. Kan inte vänta. Tippar för övrigt och f.ö. att det blir svensk dubbelseger där och att råttan blir totalförnedrad — på råttans hemmaplan. Ha ha ha. Rätt åt honom, detta lilla fuskande ohyra, m.a.o.. Ha ha ha.

Vamos!

Lägg ner eller ned Tour de Ski!

Nu efter den senaste veckans fiasko- samt skandalscener borta i jippoturneringen Tour de Ski, så är det många röster som hörs där man unisont nu kräver att detta jippo och jippo skall läggas ned omgående och omedelbart, d.v.s. redan i afton och innan sista deltävlingen som för övrigt och f.ö. samt förresten är inbokad till morgondagen, d.v.s. imorgon söndag!

Själva så håller vi här på bloggen med alla de röster som nu unisont kräver en omedelbar nedläggning av jippot Tour de Ski. Vi har nu nämeligen insett att tävlingen är designad på sådant vis att inga svenskar kan segra. Vi vet med säkerhet att så är fallet eftersom mängder med norrbaggar och norskar är inblandade i bakomkulissenaktiviterna bakom själva arrangemanget.

Att man sedan alltmer börjar köra på samma vis som man gör inom cykelsporten i Tour de Ski, gör att vi nu ser att detta inte handlar om skidåkning, utan om cykelåkning på skidor. Skidåkning är inte en lagsport, utan en sport där man gör upp man mot man i en kamp man mot man! Så är det och så har det alltid varit : man mot man!

Bäst för våra pöjkar och tösor hade av den anledningen varit att de hade stannat hemmavis och i lugn och ro där förberett sig på hemmasnö inför det stundande VM-racen nästa månad : För våra tre stora guldhopp, Hellner, Kalla och Jönsson, så hade det såledesvis varit bäst att de icke ställt upp i jippot Tour de Ski.

Man visste ju i förväg att man inte kunde segra, så varför ställa upp? Inget bra svar finns på denna fråga? Nu finns istället risken att våra tre stora guldhopp i VM kan vara slutkörda för säsongen redan fr.o.m. imorgon. Skamligt att så kan vara fallet.

Det enda glädjande i sammanhanget är dock, vad gäller Tour de Ski, att ingen från Norge kommer att vinna i år heller. Ha ha ha. Legkov lär nämeligen bli för tuff för gutten Northug imorgon, och vad gäller Kowalzyk så är hon helt omutbar … såvidavis hon inte tappar en skida i sista backen imorgon.

Så det återstår nu bara för oss att spola Tour de Ski en gång för alla. Bättre vore istället om man lade in två eller tre eller möjligen fyra VC-femmilar på programmet till nästa säsong vid denna tid strax efter jul, för då hade vi fått sanna besked om vem som äre vinters store skidkung. Min förslag är vidare att man gör detta till ett årligt förekommande inslag på Världscupen — lite grann som den klassiska backhoppningsturneringen i Alpernas fyra stora backar strax efter nyår hvarje år.

Fyra femmilar under en tiodagars period fr.o.m. sista dagarna i december är sålunda hvad som vi nu föreslår inför nästa säsong efter skrotandet av jippot Tour de Ski. Det blir då fyra häreliga mandomsprov på raken för våra pöjkar — två masstarter samt två intervallditon — där världens skidess gör upp i kamper man mot man!

Vi hava talat. Må bäste man segra. Vamos!

Frida tvåa i Zagreb

En finfin andra plats blev det idag för våran duktiga tösajänta Frida Hansdotter idag borta i gamla Zagreb i Kroatien idag, speciellt nu när Frida åkte ända upp på en pallplats — tvåa t.o.m.! — i dagens världscupsslalom i staden just omnämnd, d.v.s. Zagreb, Kroatien. Bra åkt av Frida sålundasett.

Jo, Frida genomförde ett makalöst snyggkört andra åk idag, något som tog henne från fjärde till andra plats totalt — ruggigt stark åkt av henne sålundavis. Jo, Frida åker nu från klarhet till klarhet, och det lär inte dröja länge till innan hon står högst upp på pallen och segrar i en slalomtävling … eller varför inte i en storslalomdito?

Jo, en seger är nu inom räckhåll för våran Frida, den saken är klar. Vi håller tummarne nu framöver för henne m.a.o., något vi för övrigt samt f.ö. ävenledes gör för våra andra duktiga tösor på plats i de alpina backarna.

Maria PH visade förresten upp finfin form idag även hon, men som oturligt var så körde hon bort sig i andra åket när segern fanns inom räckhåll. Aj aj aj, tänk så det kan gå åt skogen.

Men det blir bara att komma igen i nästa race för våra tösor och jäntor, och det tror jag att man gör, för nu har de våra finfina chanser att slå till framöver. Jo, så är det, och vi tippa därfördå redan idag att det blir en svensk seger för någon av våra två svenska topptösor inom kort, för så bra är dessa tösor, dessa svenskor, dessa kvinnfolk, utan tvekan.

Vamos!

Kalla bästa tvättäkta tösa i prologen av Tour de Ski – slutade dock blott tvåa!

Jo, hela fyra gånger så neg våran duktiga tösajänta Charlotte Kalla på podiet under priscermonien efter prologen, där hon kom tvåa, av årets upplaga av Tour de Ski; samtidigt som ettan (en amerikanska) och trean (en polska) bockade och därför rent allmänt betedde sig som pöjkar istället för som tösor. Skandal!

Charlotte var sålunda den enda s.k. tösan som betedde sig som en tösa skall bete sig i dylika fall, då hon neg, som en tvättäkta tösa — istället för att bocka, som de s.k. tösorna gjorde i fallet just omnämnt. Skandal att tösor nuförtiden vägrar att niga.

Varför bockar man när man är en tösa? En tösa skall ju niga! Oförskämt mot alla oss sanna pöjkar, samt oförskämt mot alla sanna tösor, typ Kalla, att tösor idag beter sig såhäringa skamlöst. Det är för övrigt i lag förbjudet för en tösa att bocka … såvida man inte har synnerligen goda skäl att göra så, typ problem med knäna.

Jag anser nu därfördå att båda de bockande tösorna borde diskas — på livstid — för regelvidrigt beteende, och att Charlotte nu skall tilldömas segern; för som vi själv kunde se igår så var våran tösa den enda tösan på podiet. Återigen så har sålundaviseligen samt beviseligen en av de våra, i detta fall en svenska och tvättäkta tösajänta, lurats på segerns sötma. Skandal!

Att amerikanskan och polskan inte har helt rent mjöl i påsen kunde vi för övrigt och f.ö. se i pöjkarnas lopp igår, för där var det ingen som neg på podiet. Alla pöjkarna bockade nämeligligen, d.v.s. precis som som pöjkar skall göra och alltid haver gjort sedan urminnes tider.

Påtal om pöjkarnas lopp, förrestensevis, så kom våran egen gössepöjke Marcus Hellner där tvåa, och han lär välan nu tack vare det även ta hem slutsegern av Tour de Ski.

Bra åkt av honom sålunda, och bra åkt av Charlotte Kalla i löppet innan. Synd bara att hon blev blåst på segern av en bockande och ej nigande, d.v.s en totalt okvinnlig, amerikanska. Bu för den bockande s.k. amerikanskan, den okvinnliga. Hon har nu gjort bort sig för tid och evighet, och samma sak gäller för övrigt och förresten även för polskan, sådeså. Stor Bu till dem båda sålundavis och självklarligenvis.

Hansdotter ”bara” tvåa i Åre!

Aj aj aj vad himlansens nära det var idag för allas våran söta och rara Frida Hansdotter. Hon var så äckligt nära att ta hem segern idag i Åre att man nästan mår illa. Aj aj aj.

Frida slutade tvåa — ”bara” — efter en fenomenal körning i andra åket, och i normala fall så ska man såklart vara jätteglad över en sådan framskjuten plats. Men så var fallet icke sade Nicke idag.

För vi hoppades ju så himlans mycket idag på att Frida skulle få sätta pricken över I:et genom att änteligen få ta hem en seger i Världscupen, och därför känns det inte så däringa jättekul just nu. Trist att en seger inte blev fallet sålundavisligen.

Frida är dock i superslag just nu och kommer tveklösligensligen att segra innan säsongen är över. Inget snack om den saken — så länge som hon inte ger upp, utan istället kämpar på som bara tusan!

För nu handlar det om att kämpa på som bara tusan! Och det gäller för övrigt alla våra tösor i slalomlaget.

Det var dock en jättechans för alla de inblandade åkerskorna idag, eftersom omöjliga slalomtösan Marlies Schild skadade sig på träningen, något som då gjorde det betydligt mycket lättare att vinna för alla andra. Men men, Frida har nu bevisat för sig själv och alla andra att hon är att räkna med, och flera nya chanser kommer tveklöst hennes väg nu efter jul- och nyårsfirandet. Var så säkra.

Det gick för övrigt även riktigt bra för Maria PH som slutade på en mycket bra fjärde plats. Och vad sedan gäller unga Nathalie Eklund (20 år), så gjorde hon idag sitt livs bedrift genom att sluta sexa! Hon åkte superbt väl ifrån sig i andra åket. En makalös åkning. Den tösan är ett superlöfte — ett av flertalet vi har i Sverige just nu.

Frågan är om vi haft en liknande bredd förut som den vi har nu? Tror inte det. Vi har såklart haft bättre toppar (Pernilla och Anja), men bredden nu är någonting i hästeväga, för nu gör t.o.m. ”gamlingarna” ruskigt väl ifrån sig, samtidigt som ungtösorna gör sammaledes. Häreliga scener att beskåda. Ja sannerligen, som sagtevis.

Det är nog bara en tidsefråga, tror jag, innan våra tösor börjar dominera i Världscupen, speciellt i slalom, men kanske även i storslalom? — och i fartgrenarna? Så blir det, tror jag … inom kort. Ja, just det, inom kort asså! För nu är alla våra tösor på G så att det både heter duga och blir över. Sicket häreligt och gött go det är över hela damlaget!

Men som sagt, riktigt synd att inte Frida lyckades vinna idag. Så nära, så nära, så nära så. Skit och osis. Nu gick segern till den unga amerikanska tonårstösan Mikaela Shiffrin istället, en seger vi alla visste var på gång — ty unga Mikaela är en blivande superstar, något alla vet om. Men ingen hade välan riktigt förväntat sig att hon skulle göra ett sådant superåk i andra som hon gjorde idag, men det gjorde hon. Sicken supertös!

Frida har dock uträttat veckans bragd genom sitt fenomenala skidåkande i såväl slalom som storslalom den senaste veckan, och hon kommer bara att bli bättre framöver. Absolut. Var så säkra. Bra gjort Frida. Du vinner snart, inte bara en utan flera segrar i Världscupen.

Vamos alla!

Ny topp-placering för Frida i storslalom, denna gång i Åre

Jo men visst så blev det som så igår afton, när man avhandlade senaste upplagan av storslalom på damsidan av Världscupen, att våra svenska tösor återigen samt på nytt visade sig från den bästa sidan, när tösorna ifråga gjorde väl bra ifrån sig i de jämtländska backarna i den direktsända — på TV — storslalomtävlingen i Åre, Åreskutan, Jämtland, Norrland, Svearnasrike.

Backarna var väl insnöade med häreligt grann vit finfin svensk hellyllesnö av bästa kvalité. Det var därfördå en fröjd för alla tösorna på plats att köra storslalom. Faktum är det det såg så himlans prima bra ut att man nästan kunde anse att det var årets bästa snö man åkte på.

Att Åre sedan av många anses innehava världens förnämsta skidbackar gör ju inte dirket saken mindre angenäm. Åre är ju som vi alla vet världsberömt för sin skönhet och sina skidbackar av högsta kvalitet, så när skidåkningen igår afton blev förnämlig även den så blev ingen insatt särdeles förvånad. Än mindre förvånad blev man när Jessica Lindell-Vikarby och Frida Hansdotter satte iväg nedför branten i Åre och sedan — båda två — fixade till fina topp-placeringar.

Bäst gick det för Frida som slutade femma, efter fenomenalt bra åkning. Det var en femteplats med mersmak. Frida är nu i världstoppen för att stanna, och det kommer inte att dröja länge innan hon står högst upp på pallen, tippa vi alla här på bloggen redan idag, sådeså.

Men även Jessica åkte riktigt bra, speciellt i andra åket och slutade sedan åtta totalt. Bra jobbat även av henne sålundavis. Maria PH och Sara Hector tog sig även dem in bland de bästa åkerskorna i Åre — topp tjugo båda två! Strongt jobbat och åkt av dessa båda söta tösor sålunda.

Vann igår gjorde för övrigt duktiga tyska olympiasegrarinnan Viktoria Rebensburg, något som stoppade Tina Maze från att ta hem Storslalomscupen redan i december. Bra för fortsättningen, och något som nu kan öppna för Frida framöver.

Extra imponerande är det hela med tanke på att våra tösor huvudsakligen är utpräglade slalomexpertinnor. Så man undra nu så smått hur dagens övningar i Åre skall sluta när tösorna våra utmärker sig på detta utmärkta vis redan i storslalom? Blir det månhända storslam idag av tösorna våra i Åre. Kan det bli som så att vi lägger beslag på alla platser från första till femte-sjätte? Ja, varför inte?

Dagens svenska favorit är tveklöst Frida, speciellt nu när vi vet att hon är på G samt i storform. Kanske kan även Maria PH slå till, men vi vet ännu inte riktigt säkert hur formen är. Det finns dock ett halvdussin svenska tösor som kan vinna idag. Jag sticker av den anledningen ut hakan och tippar på svensk triumf idag.

Jag hoppas på Frida, en tösa som förtjänar en seger efter alla fina topp-placeringar genom åren. Pricken över I saknas dock alltjämt för henne. Det hade därfördå känts helt rätt om söta Frida fick vinna en efterlängtat seger idag.

Vi hava talat. Frida kommer segra! Vamos!

Myhrer fyra i Madonna

Det bidde tyvärre icke någon seger igår för någon av våra svenska pöjkar borta i gamla insnöade gamla svenskbacken Madonna di Campiglio, Italien. Tyvärre så körde sågottesom samtlige svenske pöjkar som kratter, endast Markus Larsson och André Myhrer kan få godkänt.

Jens Byggmark, en gosse som vi alla hade stora förhoppningar på igår, jönsade bort sig rejält redan i första åket — som så ofta tidigare — och sedan var aftonen förstörd för hanses och vårans del. Synd, för Byggis har verkat vara på G den sista tiden. Osis. Om han bara kan få till det i två åk på raken i samma race så — ja så då så, så blir det som sämstligen en pallplats, men troligen bättre än så, d.v.s. en seger för Jens.

Myhrer sjabblade f.ö. bort segern redan i första åket även han. Bra uppkörning dock i andra, något som så när gav honom en pallplats. Ett fantomåk av en totalt okänd liten japanesier hindrade den gode André från att förverkliga sin dröm om pallplats eller bättre i gamla erkända gamla svenskbacken i gamla Madonna — en backe där Ingemar Stenmark som bekantesevis tog hem hela åtta segrar i (5 i slalom, 3 i storslalom — rekord!).

Myhrer tog dock hem åtskilliga fina poäng, och det är det viktigaste i sammanhanget, eftersom man inte kan vinna hvergang. Myhrer har alltjämt bra häng på den ledande lille råttan, och han kommer, om han förtsätter och tar hem poäng i alla race, att försvara sin seger i Slalomcupen från förra säsongen.

Påtale om råttan förrestensevis, så tog den igår hem ännu en ny skandalseger — mot allt som skidvännerna världen över önskade. Unge och trevlige Felix Neureuter, en påg som alla hade unnat en seger igår, fick nämeligligen ånyo se sig på en retfulle andra plats — p.g.a. att den oförskämde lille råttan vägrade att låta någon annan få smaka på segerns sötma. Dålig stil av råttan och hans kumpaner anses det allmänt här på bloggen av alla inblandade skidvänner världen över.

Men nu blickar vi framåt mot kvällens damslalom. Hoppas och tror gör vi allihopa att en eller annan — eller varför inte allihopa? — av våra fina och supersöta samt rara svenska tösor tar hem alla topp-placeringarna som står på spel i afton i gamla fina och och rekorderliga hellyllesvenska Åre, Åreskutan, Jämtland, Norrland (en stad och trakt som jag f.ö samt f.ö. ännu inte haft förmånen att besöka, annat än i mina drömmar).

Jag hade visserligen varit förnöjd om vi i.a.f. tog hem platserna 1, 2 samt 3, d.v.s. de tre pallplatserna. Vi hoppas nu på Maria PH och övriga tösor. Särskilt intressant kommer det dock att bli att följa unga och söta Frida Hansdotter, en tösa som verkar vara i fin form efter storslalomsframgången häromsistens.

Håller sig Frida på benen i båda åken i afton hela långa vägen ned över mållinjen och dessutom får till det så att det ryker om pjäxorna och så att hon åker fortare än någon av de andra tösorna i backen i afton, så är då jag övertygad om att våran fina lilla tösa från Sverige tar hem segern i afton så att både stänker och heter duga samt ryker om pjäxorna så att det ryker på ett häreligt vis och mer ändå, kanske så att det kan avskådas ända bort till Östersund?

Vi hava talat. Frida Hansdotter kommer att segra. Vamos!

Jönsson utklassade alla i Canmore!

Oj oj oj, sickene sjutusane till uppvisninga av världenes f.t. samt f.n. bäste skidåkare, Emil Jönsson, vi fick se idage borta i mest insnöade gamla Canmore, Kanada, Nordamerika. Jönsson stod i en klass för sig och utklassade allt och alla i sprinten idag — från första racet till självaste finalen.

Jönsson var snabbast i kvalet, och utklassade sedan allt motstånd i kvartsfinalen, semifinalen och sedan, avslutningsevis, i självaste finalen likaså. Makalösa scener. Det var en uppvisning som heter duga m.a.o..

Den gode Emil visade ingen, d.v.s. ingen alls, ingen pardon, utan körde över och ifrån alla andra s.k. skidåkare idag bort i gamla insnöade Canmore så att det stod häreliga till. Faktum är att den gode Emil slog av på takten mot slutet av alla race, så otroligt mycket bättre än alla andra är han! Han förvandlade hela den s.k. världseliten till statister! En makalös uppvisning m.a.o..

Och inte verkar det spela någon roll om han kör klassiskt eller fristil, eller på platta banor eller uppför hiskeliga bergstoppar: Nej, den gode Emil är bäst i alla lägen. Den här mannen är bara helt enorm — världens bäste skidåkare f.n. samt f.t.. Han leder nu såväl den totala Världscupen som Sprintcupen som bevis på saken. Emil är bäst m.a.o..

Det enda som kan stoppa den gode Emil från att vinna en sprint denna säsong är om han blir pååkt eller om en stav eller skida går av. I alla andra lägen så kommer den gode Emil att segra.

Och om man har breda fina banor som dem i Canmore, så finns det bara en man som kan vinna : Emil Jönsson, världens f.n. bäste skidåkare.

Sprintcupen kommer den gode Emil att lekande lätt taga hem. Inget snack om den saken. Frågan är dock vad som kommer att ske i VM. Breda och fina banor där, så är VM-guldet grejat. Det kan t.o.m. bli tal om dubbla guld för våran pöjk — om man inte dabbar sig som man gjorde i Kollen, när man inte lät Marcus Hellner köra i laget.

Hudersomhelster så var Jönssons uppvisning idag någonting i hästeväg. En sensationell uppvisning. Ja, man skulle rentutav kunna säga att det var en uppvisning m.a.o. som även hette duga sisomsåsom dessutom sådeså såviså samt såvisåsom. Jönsson har nu gjort Veckans bragd för andra veckan på rakan!

Vid sidan om den gode Emil — och nye pöjken Simon Persson — så gjorde våra tösor rätt så bra ifrån sig idag. Linn Sömskär vann sin kvartsfinal efter en ruskig avslutning där hon gick från sista plats till första på ett ruskigt vis. Tyvärr så gick det inte lika bra i semin.

Och vad gäller Ida Ingemarsdotter, så hade hon ruskigt med missflyt i sin semi, när hon blev borträngd på upploppet — och nästan trycktes av banan, antagligen av en norska — för annars hade Ida lekande lätt tagit sig till final, och väl där så hade det tveklöst som sämst blivit en tredje plats, men troligen en seger! Osis. Men tösan är i fin form och kommer tillbaka redan i nästa race. Var så säkra.

Vamos!

Pöjkarna återtog VM-guldet i innebandy!

Nog var det välan en väldans härelig prestation våra blågula pöjkar igår utförde när man boktstavligen talat körde över den lede fi från Finland i innebandyfinalen i VM borta i allra mest insnöade lilla löjliga alplandet Schweisiskien med hela 11-5, om jag minns rätt. En fantastiskt prestation.

Våra pöjkar tog ledningen direkt men tog det sedan litet piano innan man satte tvåan. I andra perioden så lossnade spelet totalt, och innan de finska busarna hunnit fatta galoppen så hade man hela 9-0 i baken. Häreliga scener.

Att våra pöjkar sedan slog av på takten kan vi ha föreståelse för, för segern och VM-guldet var ju redanvisligen bärgat. Efter två snöpeliga förluster till de blåvita busarna så tog nu våra blågula hjältar hem VM-guldet till dess sanna hem, d.v.s. Sverige, landet som uppfann innebandy. Precis som det ska vara m.a.o..

Faktum är att jag anser att vi fr.o.m. nu borde förbjuda andra länder från att vinna våran fina gamla VM-pokal. Den tillhör oss och oss allena. Inga utomrikiska busar borde få besudla våran fina gamla VM-pokal med sina smutsiga labbar.

Visst, visst så kan man fortsätta att spela VM och sådant, men under inga omständigheter ska andra folkslag få ta våran gamla fina gamla VM-pokal ut ur vårat fina gamla svenska hemland igen. Innebandyn som sport tillhör nämeligen oss svenskar, och på samma vis är det för tusan även med våran fina gamla VM-pokal.

En bra match var det förresten igår såklart, men nu efter överkörningen av de finska busarna så finns det inget mer för oss svenskar att bevisa. Vi har nu eftertryckligt en gång för alla bevisat för hela världens samlade folk och fä att vi är bäst på innebandy i hela världen med omnejd.

VM-guldet är nu vårt för tid och evighet. Precis som det ska vara m.a.o.. Rätt åt finskarna m.a.o. att de fick storsmörj som de aldrig kommer att glömma, för nog var det i fräckaste laget att sticka upp mot våra pöjkar. Sverige är bäst.

Leve Sverige! 

Emil Jönsson segrade i Quebec på ett mest imponerande vis

Hade inte möjlighet att se sprinten i Quebec igår. Spelade in den och tittade på den nu om morgonen istället. Följde med i båda könens tävlingar. Spolade vidarevis förbi alla heat utan svenskt intresse. Sparade en massa tid sålunda på denna min geniala idé. Tid som nu kan användas till annat. Blev för övrigt och f.ö. imponerad av vad jag fick se.

Blev väldans imponerad av såväl Ida Ingemarsdotter som Hanna Falk, vilka båda två visade framfötterna.  Ida slutade trea, men hon lär inom kort nå toppformen och då segra på nytt. Hanna gjorde väl bra ifrån sig även hon. Att ta sig till final direkt efter comebacken var ett härligt styrkebesked. Även Magdalena Pajala åkte bra och var inte långt från att nå finalen. Hon, denna goa tösa, lär snart slå till ordenteligt även hon. Var så säkra.

Dagen igår tillhörde dock våra svenska pöjkar först och främst. Båda våra sprint-ess imponerade i Quebec. Teodor Peterson verkar vara i praktslag — bättre än i fjol — och lär bli svår att ta itu med i kampen om slutsegern av Sprintcupen. Samma sak gäller även Emil Jönsson, världens bäste sprintare. Han visade igår upp hur otroligt bra han är på skidåkning. Troligen hur bra som helst.

Den gode Emil hade som vi minns oerhört med missflyt i lagsprinten. Han blev ju pååkt när segern var mer eller mindre klar. Osis. Och i Kuusamo föll han oturligt i sista svängen och missade p.g.a. detta missflyt en given seger. Visste m.a.o. att Emil skulle vinna i Quebec. Visste att han var på G m.a.o..

Valde dock att inte kolla upp resultatet igår kväll. Valde att se gårdagens tävling nu i morse utan att veta om om Emil hade segrat eller ej. Spännande värre blev det sålundavis. Visste dock att Emil skulle segra. För han är ju bara bäst på sprint i världen.

Alla vet om att Emil är bäst. Alla vet om saken. Alla! Även Northug vet om det, och han/det försöker därför att psyka Emil genom att inte hälsa på honom — allt för att stoppa Emil från att vinna VM-guld. Typiskt osportsligt beteende av norrbaggen i fråga.

Emil stod i en klass för sig i Quebec sålundaså, och han krossade allt och alla. Inte ens de ryska sprintgubarna kunde hota honom. Inte ens Petuchov eller Kriukov. Och inga av de norska baggarna kunde vara med i leken när Emil drog gång för fulla muggar.

Endast den gode Teodor hängde med in på upploppet och tog där en välförtjänt andra plats bakom den gode Emil. En fantastisk svensk skidhistoria m.a.o..

Riktigt kul att Emil fick segra igen efter det senaste årets bedrövelser. Han är nu tillbaka med råge och kommer att bli svårslagen framöver. Troligen kan han besegras i fristil om han har lite missflyt. I klassiskt lär dock ingen kunna hota honom. VM-guld för Emil är det som alla nu önskar honom. VM-guld och återtagandet av Sprintcupen. Vi tror att han fixar saken. Emil är idag Sveriges bäste skidåkare. Så är det.

Inget Bragdguldet till Myhrer eller Z-mannen!

SVD gjorde idag i år bort sig med besked när man gav årets Bragdguldet till Lisa Nordén, istället för att ge det till den givne och mest värdige vinnaren, André Myhrer. Lisa vann inget OS-guld, och borde av den anlendningen inte heller ha fått något Bragdguldet.

Lisas OS-silver väger för övrigt och f.ö. inte högre än Sara Algotssons dito i hästhoppning och definitivt inte högre än Fredrik Lööfs OS-guld. Förvisso hade Lisas silvermedalj guldsmak, men samma sak gällde även Saras silver, för som vi alla minns så hade Sara guldet ända in över mållinjen, för det var först efter avslutad ridtur som det sista hindret på något mystiskt vis ramlade i backen? Högst mystiskt?

Båda våra tösor blev m.a.o. blåsta på sina resp. OS-guld av övernaturliga eller i.a.f. mystiska krafter?

Den givne vinnaren av Bragdguldet, om man ska värdesätta OS-medaljer högst, var dock tveklöst Fredrik Lööf — inte för att han uträttade den största bragden, utan mer som ett tack för lång och trogen tjänst som sjökapten.

Fredrik vann för övrigt inte OS-guldet, utan det var istället de två ledarbåtarnas kaptener som sjabblade bort sina tätplaceringar genom att enbart ha varandra i fokus. Man glömde m.a.o. bort Fredriks båt, något som sedan ledde till att han bokstavligt talat obemärkt kunde glida in i mål som OS-vinnare. Han gled in i mål!

Årest största bragd alla kategorier var dock tveklöst André Myhrers seger i Slalomcupen, för vem kan glömma hur han på ett mest spektakulärt vis vann de sista slalomåken för säsongen under en sanslös press på sig själv? Det sista åket var som vi alla minns bland det svettigaste som skådats med svenska ögon på ett långt bra tag. Årets tveklöst största bragd alla kategorier handlade det om, samt en bedrift som jag rankar högre än båda våra silvertösors s.k. bragder.

Faktum är att jag vidare rankar Z-mannes målorgie mot England på Nya Råsunda som större än allt som hände i OS, och jag hade Z-mannens målorgie mot England på Nya Råsunda som den stora utmanaren till Myhrers slalombragd.

Men som vi nu med egna ögon fått se idag så diskriminerar man nu bort våra pöjkars bragder till förmån för halvdana s.k. bragder utförda av vårt kvinnfolk. Skandal asså m.a.o. samt sålundavisligen bevisligen och som sagt. Slutsegrar i Slalomcupen, målorgier på Nya Råsunda mot England (med ett drömmål som slog världen med häpnad), och OS-guld är enligt SVD inte ens vatten värda gentemot halvdana s.k. bragder utförda av tösor och kvinnfolk. BU för SVD m.a.o..

Uppdatering (någon timme senare): Såg precis listan över de 8 nominerade till årets Bragdguldet, och det står där klart för oss alla att SVD inte längre har någon som helst humm om någonting alls rörande svensk idrott, för hvarken Myhrer eller Z-mannen ansågs värdiga att tillhöra de åttas skara. Istället så inkluderade man handikappidrottare som ingen ens känner till, samt de s.k. Juniorkronorna, d.v.s. en hoper osnytna snorungar som inte uträttat någonting alls. Junior- och handikappidrott är således större än manlig elitidrott av absolut högsta världsklass, i.a.f.  i SVD’s (en tidningen som f.ö. inte längre har en egen sportavdelning!) ögon? Skandal! Lägg ned Bragdguldet nu, eller låt några kompetenta personer ta över. För så här får det bara inte fortgå! BU för SVD m.a.o.! Ni har gjort bort er som vanligt!

Emil Jönsson körde bra idag på 15 km i Finland

Nu så här efter mitt uppskattade och beundrade inlägg om Didier Drogbas hjältemodoga insats för det stackars utsatta och förtryckta (av det grymma Israel) palestinska folket i Gaza med omnejd, så tänkte jag skriva ett litet inlägg om den senaste tidens skidverksamhet i gamla fina svenskbyggderna i Finland, för där har det inte gått så där väldans bra med svenska mått mätt, för inget vidare bra alls har det gått — varken för våra tösor eller våra pöjkar.

Den enda som kan få godkänt är Emil Jönsson. Visserligen så jönssade han bort sig på sprinten, men en liten olycka som den han åkte på där är det det inte så mycket att säga om, annat än att det är sådant som händer. Hade inte olyckan varit framme där, så tror nog jag att vi kallt hade kunnat räkna med att Emil hade gått till final och där sedan även segrat.

Men nog om detta nu, för idag så gjorde Emil väl bra ifrån sig i skidspåren när han kom i mål bland de främste på 15 km — bortåt 20 sekunder snabbare åkt än den där gutten från Norge. Gutten startade nämeligen först i dagens jaktstart, men Emil körde alltså snabbare än gutten just omnämnd. Bra gjort av Emil. Han är välan nu given i stafettlaget framöver. Jo, så är det alldeles säkert.

Men som sagt, vid sidan om Emils fina insatster i gamla svenskbyggderna i Finland (ett land som för övrigt och f.ö. alltjämt tillhör oss svenskar), så finns det inte så mycket annat att glädjas över i skidspåren.

Och på samma vis är läget tyvärr när det gäller skidskytte. Följde nämeligen även med i allt i Östersund, och det handlade där om den ena bedrövelsen efter den andra. Värst var nog Carl-Johan Bergmans fem bom på sista skjutningen igår. Det var så att man kanppt kunde tro att det var sant. Men nog om detta elände nu.

Vamos! 

Drogba bojkottar Israel!

Att sport och politik hör ihop vet vi sedan gammalt, och bara nu igår så fick vi ett nytt härligt bevis på att så är fallet, när gamle bekantingen från fotbollsvärlden, Didier Drogba, av många ansedd som en av världens bästa bollsparkare de senaste tio åren, tog till orda mot Israel och dess fruktansvärda behandling av de stackars palestinierna i Gaza.

Drogba och en lång rad andra fotbollsstjärnor världen över kräver nu att U21-EM i fotboll (Hur kan f.ö. Israel arrangera en EM turnering, när staten ligger i Asien?) inte ska spelas i Israel, utan istället flyttas till ett annat land, ett land där man respekterar de mänskliga rättigheterna, något som inte sker i skitlandet Israel.

Och nog håller vi alla med om detta som Drogba och världens alla fotbollsspelare och alla andra idrottare nu kräver. Att ett land ska få bomba oskyldiga kvinnor och barn i Gaza i småbitar — samtidigt som man håller en internationell fotbollsturnering! — är bara helt åt helsefyr fel, något alla världens människor för övrigt och f.ö. anser. Jag har då aldrig träffat på någon människa som anser på något annat vis än som så.

Vi får nu alla hoppas att Fifa och Uefa tar ifrån skitlandet Israel fotbollsturneringen och flyttar den till ett land där man respekterar de mänskliga rättigheterna, för så här får det bara inte fortgå längre. Vi bojkottade Sydafrika förr om åren, och nu är det frågan om vi inte borde bojkotta apartheidregimens Israel? Skandanlöst är det hela i.a.f. m.a.o..

Bra gjort av Drogba och fränder sålunda att man vågar ta till orda mot förtrycket av de stackars palestinierna, detta utsatta rara folk. Dessa försvarslösa stackare lever ju i ett fångläger, förtryckta av Israel och dess s.k. folk, dessa skitstövlar. Totalt hutlöst att så får ske i tider som dessa. Skandal m.a.o..

Har nu lagt in Drogba på listan över stora utomrikiska idrottsmän. Och jag nominerar honom nu även här på bloggen till årets fredspris, för nog har han gjort sig förtjänt av det alla gånger. Bravo Drogba. Du är en hjälte.

Vamos Drogba m.a.o.! Men inget Vamos till skitlandet Israel och alla som understödjer denna s.k. stat, detta första klassens skitland, och dess förtryckarregim. Nej, ett stort BU till alla dessa figurer. Ni borde skämmas — hela bunten!

Leve Drogba och Gaza!

Fiasko för pöjkarna i Östersund

Igår så följde jag det individuella distansloppet i årets första skidskyttetävling i årets upplaga av Världscupen i skidskytte, ett lopp som för övrigt och f.ö. samt förresten utfördes i Östersund, Jämtland. Det såg riktig tbra ut för våra pöjkar under större delen av loppet — såväl Björn Ferry som Carl-Johan Bergman var prickfria intill tredje skjuteningen.

Men som så ofta så gick det sedan åt skogen för dessa båda pöjkar. Bergman missade bara ett skott i tredje men brände sedan två på fjärde och sista. Synd, för om Bergman skjutit prickfritt så hade segern varit i hamn samt bärgad. Nu gick segern istället till en fransosare som alla är trötta på. Trist.

För Bergmans del så var det himlans synd att inte skotten satt där de skulle, men som så ofta förr i hanses fall så skjuter han bort sig på sista skjutningen i skidskytte tävlingarnas avslutening. Synd, för annars hade han vunnit en himlans massa gånger flera än numera.

Vad sedan gäller Björn Ferry så såg han inte så väldans pigg ut i de spårlösa spåren på banan, så vad gäller honom så handlar det troligen nu endast om att skjuta prickfritt om han vill segra i Världscupen ånyo samt igen.

Vad sedan gäller unge Fredrik Lindström, så har han framtiden framför sig och kan därfördå se framtiden an med tillförsikt, för den bästa tiden i hanses fall har ännu inte infunnit sig ännu. Hörde för övrigt och förresten att man vid Eurosport tippade att unge Fredrik i år skulle ta hem i alla fall tre VC-segrar i år denna säsong i Värdscupen i skidskytte.

Låtom oss hoppas att så blir fallet, för nog hade det suttit gött så här i vintermörkret med lite svensk segerglädje. Och nog hade även unge Fredrik ansett att det hade varit väldans kulig om han fick vinna en tre-fyra VC-lopp denna säsong.

Idag är det damtävling i Östersund, men då inga svenskor har något med utgången där att göra, så lutar det nog åt att jag skippar den tävlingen. Utan Helena Ekholm så är svenskt damskidskytte tämligen ointressant. Sorgligt men korrekt.

Marcus Hellner vann inte på Hellnerstadion

Inte världens bästa dag idag m.a.o. för oss svenskar och våra svenska skidåkare och skidåkerskor: bl.a. så föll Charlotte Kalla omkull i snön och missade p.g.a. detta missöde en pallplats. Segern hade hon visserligen säkerligen inte fixat ändå, beroende på att den a.m.d.n.f. Marit Björgen åkte för fort — p.g.a. a.m.d.. Tillräckeligt har för övrigt och förresten redan skrivits här på bloggen saken, d.v.s. om den a.m.d.n.f. för att återpånytt göra så här ånyo samt igen på bloggen.

Bättre gick det istället dessbättre för vår svenske skidpöjke med en alldeles egen skidstadion, d.v.s. Marcus Hellner, ty denne fine svenske skidpöjke tog idag en hedrande tredjeplats i dagens 15 km lopp i fristil. Den gode Marcus föll omkull omedelbart efter målgång, helt slut, och vi vet därför att han gav allt och lite till. Han gjorde sitt bästa sålundavisligen, och mer än så kan man inte begära av honom eller någon annan svensk toppatlet.

Idag räckte det dock inte hela vägen för den gode Marcus, men att det blir ett par-tre segrar för honom innan VM till våren kan vi nog säkerligom räkna med. I VM så bliver det sedan säkerligom minst ett guld och kanske ett par tre medaljer till, något vi för övrigt och f.ö. tippa redan här och nu.

Marcus är en s.k. big time player, och han kommer därför att sin vana trogen slå till när det gäller som allra mest , d.v.s. i VM. Idag var ett bra genrep inför resten av säsongen och inför VM m.a.o..

Den gode Marcus satte vidarevis den däringe oförskämde norske gutten Northug på plats så att det rök om det i snön idag borta i snöigaste Gällivare, när han besegrade norsken ordentligt i de snöigaste svenska spåren. Den gode Marcus körde sålundavis bra mycekt snabbare än norsken idag, trots att norsken hade den gode Marcus tider att åka på. Strongt jobbat av den gode Marcus m.a.o. och sålundavis.

Men som sagt, synd om den gode Marcus att han inte fick vinna i år igen på sin egen stadion. Tillfälligheter avgjorde. Nästa gång så lär tillfälligheterna gynna den gode Marcus, tippa vi alla här och nu redan idag m.a.o..

David Ferrer vann i Davis Cup men förlorade ändå

Ja tänk så det kan gå. I Davis Cup finalen nu i helgas (som jag följde en hel del live) så gick gamle bekantingen David Ferrer och sopade banan med såväl Radek Stepanek som Tomas Berdych, något som då inbringade två sköna segrar till de försvarande mästarna i Davis Cup, Spanien.

Men hvad hjälpte det när Nicolas Almagro fick smörj i sina båda matcher, samt att man förlorade dubbeln. Föga, är svaret på frågan just ställd av mig här på bloggen i detta inlägg just.

Hvad gäller den s.k. dubbeln så gjorde spansiskerna felet att inte ställa upp med bästa spelare. Man valde bort de bästa spelarna, typ Deliciano Lopez, för att istället inkludera den där mer eller mindre helt och hållet okände spelaren man har i laget, en spelare som är så okänd så att jag inte längre minns hanses namn. Granollers spelade vid den okände spelarens sida. Men hvad hjälpte det? Intet, är svaret på den frågan just ställd här på bloggen i detta nu just.

Men alla räknade ändå med att Almagro skulle ta hem den sista singelmatchen. Men den spanskiske topp tio spelaren höll inte för trycket och förlorade mot den nu 34 årige gamle tjeckikanen Stepanek på ett rent ut sagt häpnadsväckande vis.

Stepanek gjorde sitt livs match och spelade stundom ut grundslagsmaskinen Almagro på ett rent ut sagt häpnadsväckande vis. Stepanek spelade säkerligen sitt livs match och spelade vidare rent ut sagt ut Almagro så att det stod häreliga till rent ut sagt och förresten.

Kul för Tjeckien, men mindre kul för Spanien. Tjeckien tog nu sin första seger i Davis Cup. Jag erkänner förresten inte vinsten från 1980, eftersom man då inte var Tjeckien, utan Tjeckoslovakien, d.v.s. ett helt annat land. Bra gjort i alla fall.

Hvad sedan gäller David Ferrer så har han nu för mig bevisat en gång för alla att han är femma i världen, för han ger ju med råge alla de andra toppspelarna under de fyra i topp smörj med råge mest hela tiden, inklusive Delpo. Sorgligt dock när man sedan inser att vår egen Robin Söderling sällan hade några större problem med spansisken, något 10-4 inbördes klart bevisar.

Ge Zlatan Bragdguldet

Detta år har inte varit ett klassiskt idrottsår med våra mått mätt. Förvisso hade vi en hel del framgångar i snön i vintras, men vid sidan om André Myhrers makalösa seger i Slalomcupen så hände inget värdigt att belönas med Bragdguldet för.

Våra två duktiga OS-tösor, Sara Algotsson-Ostholt och Lisa Nordén, vann bara OS-silver, och i ärlighetens namn så duger inte ett OS-silver i Bragdguldssammanhang — även om man i Lisas fall skulle kunna tänka sig att göra ett undantag, eftersom hon blev blåst på OS-guldet av den avskyvärda och ökända Londonmaffian.

Vi vann dock ett OS-guld i OS i OS i London detta år, och under normala omständigheter borde nog detta enda OS-guld från OS i London-OS vara med i räkningen vad gäller Bragdguldet. Problemet vi har med seglingsguldet är dock att det var två gubbar i båten, varav den ene i ärlighetens namn inte borde få något Bragdguld, eftersom han var ny i båten.

Bragdguldet borde enbart tilldelas kapten på båten, Fredrik Lööf, för den enorma bragd han utfört genom att kämpa på i alla dessa år. Men hur kan man belöna den ena sjömannen men inte den andre? Av den anledningen återstår egentligen bara en utmanare till André Myhrer, och det är Rosengårdsmannen, den s.k. Z-mannen, d.v.s. Zlatan Ibrahimovic.

Det Z-mannen gjorde häromveckan behöver inte mer gås in på här på bloggen. Att göra fyra mål på England är dock inte ensamt värdigt Bragdguldet, men när man betänker omständigheterna kring det hela, som att det var invigningsmatchen på vår nya nationalarena, d.v.s. Nya Råsunda (erkänner inte skitnamnet man gett arenan), och att han ensamt vände matchen från ett hopplöst underläge till en nu klassisk svensk landskampsviktoria, så kommer saken i ett annat läge.

Tyvärr, André, men i mina ögon så har Z-mannen från Rosengård gjort årets största bragd på det idrottsliga planet i år, i.a.f. i mina ögon under detta år, d.v.s. året som alltjämt pågår i detta nu.

Sverige krossade England i fotboll på Nya Råsunda med 4-2 tack vare Z-mannens enastående uppvisning

SOM vi alla vet så hade jag inte för avsikt att följa matchen igår på vår nya s.k. nationalarena, mest beroende på att jag var övertygad om att Erik Hamrén skulle inkassera ett tredje skandalöst nederlag på raken av tre möjliga mot öborna från öriket på andra sidan av gamla Nordsjön.

INTE i mina vildaste drömmar räknade jag med att vi skulle få uppleva segerns sötma igår kväll, speciellt inte efter att våra pöjkar hade sjabblat bort ledningen. Slutade därfördå med att följa matchen så snart som 1-2 målet gått i mål. Kollade först upp resultatet på Nätet sisådär en kvart in på halvlek numero två, och satte först på TV:n minuten innan kvitteringen slogs in av en av våra pöjkar. Bra tajming m.a.o. och sålundavis.

EN sak vi måste ha klart för oss är att Hamrén inte har någon som helst anledningen att slå sig själv för bröstet idag, för alla vet om att om det inte var för Z-mannen så hade Hamren bytt ut halva laget i andra halvlek, något som hade fått katastrofala konsekvenser för alla inblandade människor världen över.

SÅ istället begick Roy Hodgson misstaget som Hamrén inte våga begå, när den gamle Sverige-bekantingen bytte in spelare till både höger och vänster, istället för att köra på med bästa laget matchen igenom. Den inepte Hodgson gjorde m.a.o. det som många engelikaner befarade — han drog ned laget sitt till sin egen låga negativa nivå.

DETTA ledde då till att Z-mannen fick massvis med utrymme att spela fotboll på, något han tog tillvara på. Och vid tillfällen så nådde Z-mannen faktisk till Torbjörn Nilsson-nivå. Bl.a. så gjorde Z-mannen så gott som samtliga svenska mål igår, inklusive det sista, d.v.s. det s.k. 4-2-målet m.a.o..

PÅ tal om det s.k. 4-2-målet så kan då inte jag påminna mig ha sett någonting liknande tidigare — ett unikt konstmål som redan är legendariskt i fotbollshistorien. Att sedan göra detta konstmål på en målvakt som Joe Hart, som anses vara en av världens tre-fyra bästa, gör ju inte direkt saken sämre. Ett makalöst mål m.a.o. av Z-mannen. Synd bara att han inte gör fler mål av den kalibern i viktiga matcher nu när vi vet att han har kapaciteten.

Z-mannen har nu blivit en världskändis. Och i England så kom förlusten helt i skymundan p.g.a. det sista målet. 4-2 målet var allt man snackade om. Förlusten är redan glömd och gömd bakom en massa bortförklaringar. Roy Keane som refererade matchen i engelsk TV hyllade förresten Z-mannen till skyarna, och exakt samma sak sa alla engelsmän om saken.

SEGERN igår var ett absolut måste för Blågult, för nu har vi satt oss i respekt igen som fotbollsnation världen över, och jag hyllar Z-mannen fullt ut för detta under. Hamrén har ingen del i segern alls anser jag.

TIPPAR nu att Z-mannen belönas med Bragdguldet för sina mål igår och att han även tar hem alla andra pris tillgängliga den närmaste tiden.

OCH jag tippar även att Sverige vinner VM i Rio om två år, för det har alltid varit vårt öde att göra så. Vi blev lurade på VM-guldet 1950, och kanske kan vi nu änteligen ta revansch på hela fotbollsvärlden för den skandal som utspelade sig då. Sverige är världens bästa fotbollsnation. Alla vet om det innerst inne, och efter igår så är saken bevisad.

I.A.F. härligt att vi fick inleda med att vinna på den nya s.k. Nationalarenan. Jag vägrar dock att kalla arenan ifråga för Friends Arena, dels p.g.a. att en svensk arena måste ha ett svenskt namn — inte ett utländskt! Jag hoppas att man nu tar sitt förnuft till fånga vid SvFF om döper om arenan till dens sanna namn — Nya Råsunda.

Leve Sverige!

Guldbollenskandalen återigen ett faktum.

Nu så här efter att slutsignalen ljudit efter invigningsmatchen på den nya svenska s.k. Nationalarenan, så återstår bara för alla oss svenskar att ta till orda mot skandalbeteendena de de senaste dagarna. T.a.b.m. så är vi alla nu mäkta förgrymmade över att den s.k. Rosengårdsmannen åter igen blivit tilldelad den s.k. Guldbollen — för vilken gång i ordningen kan ingen längre hålla reda på. Skandal är det i.a.f..

Att tilldela en och samma gamla sopa vårt finaste fotbollspris år efter år är bara helt helsefyriskt feligt, d.v.s. totalt åt helsekofta feligt m.a.o.. Sopan har ju redan fått Guldbollen så att det både räcker och blir över, men är han nöjd för det? Nej, som sagt, absolut inte.

Rosengårsmannen kan nämeligen inte acceptera att den s.k. Guldbollen alltsedan starten i slutet av fyrtiotalet varit ett hederspris som man får en gång, och sedan aldrig mer — utom i vissa exceptionella fall, typ Torbjörn Nilsson. Att oförskämt ta hem Guldbollen varje år är oförskämt och divalatiskt.

Att göra som Divahimovic och ej vilja avstå från att vinna Guldbollen år ut och år in, så att säga hvergang, har nu för evigt besudlad Guldbollens fina rykte världen över. Guldbollen är nu ett jippopris som inget är att ha. Såväl Gunnar Nordahl som Gunnar Gren, d.v.s. Sveriges (och kanske världens?) två främste fobollsspelare genom tiderna fick bara Guldbollen en gång vardera — precis som det ska vara m.a.o..

Men nu, i.o.m. Divahimovics eviga tilldelande av den s.k. Guldbollen, så kommer flera av våra stora svenska fotbollsspelare aldrig att få just denna s.k. guldboll — som Kim Källström, Anders Svensson och Andreas Isaksson. Särskilt tråkigt är det i fallet Isaksson, för nu i.o.m. att man låter Divahimovic prenumerera på Guldbollen år efter år, så blir Isak den förste svenske A-målvakten sedan Guldbollen instiftades på slutet av fyrtiotalet som inte fått vinna den s.k. Guldbollen. Skandalöst gjort av han/honom som fick den s.k. Guldbollen igår m.a.o..

Personligen så krävde jag, som vi alla minns, att Anders Svensson skulle få Guldbollen i år, för lång och trogen tjänst, något som hade varit synnerligen passande just i år med tanke på att Anders var kapten i årets SM-vinnade lag, Elfsborg. Skandalöst m.a.o..

Att sedan årets vinnare av den s.k. Guldbollen hårdnackat vägrar att hylla hemlandet sitt med sång, som idag under Nationalsången på Nationalarenan, gör ju inte precis eller direkt saken bättre. Att en svensk fotbollspelare kan bli tilldelad Guldbollen, utan att vilja sjunga med i den s.k. Nationalsången, är bara hutlöst. En svensk som vägrar att sjunga med i Nationalsången förolämpar nämeligen Sverige och alla världens svenskar. Jag tar m.a.o. personligen illa upp när de spelare som representerar mitt hemland vägrar att sjunga med i Du Gamla, Du Fria.

Idag så kommer Hamrén att skämma ut sig totalt!

Är tveksam till om jag kommer att följa kvällens match mellan Sverige och England på vår nya s.k. nationalarena. Befarar nämeligen att Erik Hamrén på nytt kommer att inkassera ett nederlag mot öborna — det tredje på raken och det tredje av tre möjliga!

Hamrén var mannen som förlorade vår fantastiska statistik mot engelsmännen, något som inte verkade/verkar störa honom det minsta. Vi hade ett mentalt övertag på England i.o.m. att vi inte hade förlorat mot dem på över fyrtio år! I England hade man respekt för Sverige, och alla engelsmän kände till att man inte besegrat oss sedan sextiotalet. Och detta suveräna övertag kastade Hamrén bort. Skandal.

Hamrén tar inte våra landskaper på allvar, speciellt inte när det gäller s.k. vänskapsmatcher. Han byter in spelare till höger och vänster, istället för att göra det som han borde göra : ställa upp med starkaste lag och ge allt för att segra!

I England däremot så tar man kvällens match på största allvar. För engelsmännen är detta allvar. Man ämnar vinna klart, och som bevis på detta så skickar man över starkaste tänkbara lag. Roy Hogdson är inte intresserad av att spela snyggt och passa på att testa en massa spelare hitan och ditan. Han ämnar att vinna matchen!

Och med Hogdsons kunskaper om svensk fotboll så är risken nu mycket stor att han grejar saken — klart och övertygande! Kanske vinner öborna med två eller tre mål? Hogdson räknar med seger, speciellt som han vet om att Hamrén skiter i hur det går, för detta är ju bara en vänskaps/träningsmatch!

Detta är dock inte en s.k. vänsskapsmatch för Hogdson. Detta är krig! Han vet om att han kommer att bli tråkad och utskälld i pressen och av fansen hemma om laget hans förlorar. Av den anledningen ställer han alltså upp med bästa laget han har, något som säkerligen innebär en klar förlust för Sverige.

En ny skandalförlust för Sverige under Hamréns inepta ledning och taskiga attityd är att invänta sålunda. Det är nu nästan så att man börjat sakna Largebäck, för han kunde åtminstone hålla engelsmännen i schack genom sitt defensiva tråkspel. I.v.f.s.h. så måste Hamrén sparkas omedelbart efter slutsignalen om Sverige förlorar i afton, för han har då skämt ut sig själv och hela Sverige för sista gången.

Djokovic tog Masters

Novak Djokovic befäste igår sin position som världsetta när han besegrade Roger Federer i finalen av Masters i raka set. 7-6, 7-5 slutade matchen. Nole tog nu hem sin andra Masters-titel. Välförtjänt dessutom då han gick obesegrad genom hela turneringen.

Stundom bjöds vi på makalös tennis, och man måste säga att Nole gjorde en fabulös insats som kom tillbaka och vann första set i tiebreak efter att inledningsvis ha varit totalt bortspelad.

Federer inledde magnifikt och tappade blott en poäng på de första tre gamsen. Man befarade då att setet skulle tas hem av Fed med 6-0 på tjugo minuter. Nole ville dock annat och kämpade sig in i matchen på det vis bara han och Rafael Nadal kan.

I andra set fortsatte spelet på samma vis som i första — drömtennis mest hela tiden. Även här så hade Fed länge setet i sin hand, men denna gång vände Nole på det hela än mer resolut när han tog hem ett avgörande break i slutet. Marginalerna var små, men Nole visade sin klass i de avgörande lägena.

Fed föll dock med flaggan i topp. Synd bara att det inte blev ett tredje knallhårt set, för det hade gjort denna match till en klassiker. Spelet tillhörde dock årets mest magnifika. Troligen föll Fed p.g.a. trötthet. Tre tuffa matcher på tre dagar avgjorde nog det hela. 31 år gammal tar det tveklöst numera lite extra tid att återhämta sig igen för honom.

Nole är sex år yngre och nu i sitt livs form, och i.o.m. slutsegern i Masters så får han nu den perfekta upplösningen på tennisåret. Han lär vidare fortsätta att dominera stort framöver, och om Nadal inte kommer tillbaka så finns det alla möjligheter att serben tar hem en Grand Slam nästa år, speciellt som han över fem set egentligen inte har någon annan överman på grus eller något annat underlag.

Nole till final i Masters mot Fed

OK asså, Nole tog sig igår till final i Masters genom att ta hem en tuff uppgörelse mot Delpo över bäst av tre set igår kväll. Delpo spelade som så ofta drömtennis i första set och satte där Nole på plats så att det stänkte. Ur slagduell efter slagduell så gick den vahajande flaggastången från Argentina segrade.

DET var emellanåt helt sanslöst bra spel av båda pöjkarne, där inte ens Noles bästa spel räckte till för att knipa setet. Nole bortspelad från baslinjen är ju något som inte ens Rafa gör hur som helst, åtminstone inte på hardcourt, men Delpo gjorde det omöjliga.

OCH på samma vis inleddes set numero två. Tyvärr så orkade inte tornet från Tandil att hålla samma höga tempo setet igenom, något som då ledde till en comeback för Nole. Alla visste att Delpo skulle få det tufft ju längre matchen gick, inte minst beroende på att han spelat en tuff match mot Fed dagen tidigare, samtidigt som Nole kom till start efter en vilodag. Osis för Delpo sålundavisligen, men sådan är spelets natur.

HADE läget varit det omvända, med Delpo utvilad istället för Nole, så är jag övertygad om att den sympatiske argentinamannen hade spelat final mot helveten nu i afton. En sak är säker, Delpo is back. Frågan är nu bara om han kan träna upp konditionen ett par extra snäpp, för om så kan ske så lär ingen kunna stoppa honom från att nästa år ta hem sin andra slam. Makalöst bra spelat av Delpo m.a.o..

OCH makalöst bra spelade även Fed i hanses match mot d.b.s., och precis som jag tippade så körde Fed planenligt över d.b.s. med råge och mer ändå. D.b.s. var totalt bortspelad och såg i andra set ut som en yrvaken nybörjare. Svårt att förstå hur samme skotte kunde vinna en slam i somras — tur var det säkerligen, inte minst vad gäller turen han hade att slippa Rafa i Wimbledon, OS och US Open.

FAST förhoppningsvis så kommer Rafa tillbaka igen nästa år och tar vid där han slutade, d.v.s. med att sopa banorna med allt och alla på tennisbanorna världens över m.a.o.. Framtillsdess så får vi dock hålla tillgodo med kvällens final mellan Nole och Fed. Där kommer förövrigt och f.ö. Nole att segra i två raka set eller med 2-0 eller 2-1 i set.

Vamos Nole m.a.o.!

Myhrer satte råttan på plats i Levi

André Myhrer tog idag sin tredje raka slalomseger i Världscupen när han idag segrade i finska Levi uppe i Lappland idag. Bra åkt av honom, d.v.s. Myhrer, m.a.o.. Men det satt hårt åt, för bara sex futtiga hundradelar bakom André så hamnade, efter att krutrökan lättat, den däringa lilla råttan från Österrike. Rätt åt honom, anser vi alla, att råttan idag fick se sig slagen av bäste man i backen, d.v.s André Myhrer, Sverige.

Myhrer gjorde ett superåk i första och tog ledningen, något som då gjorde oss alla vansinnigt nervös inför andra, för vi undrade då om vår man skulle kunna hålla nerverna under kontroll, speciellt med råttan på andra plats efter första och även efter andra. Myhrer gick alltså ut som siste man av dem alla i andra, och det var nu upptill bevis för honom.

OCH sicket åkt han drog till med. Förvisso tappade han två tiondelar till råttan, men vem bryr sig om det när slutsegern ändå bärgades. Dagen fick i.o.m. dagens sköna seger idag till Myhrer en lite extra sötma i.o.m. att råtta fick smörj igen och ånyo av vår svenske slalomfantom.

Myhrer bevisade idag att han är världens bäste slalompöjke idag, nu när han idag pallade för trycket och höll undan under värsta tänkabara press idag. Strongt gjort av honom idag m.a.o..

PÅ tredje plats idag kom för övrigt och f.ö. en annan svensk pöjke: Jens Byggmark. Och jag höll faktiskt honom som favorit bland svenskarne idag redan innan tävling, för som vi alla vet så kan ingen straffa Byggis om han får till det i två åk, något han nästan fick till idag. En pallplats är dock ingen att skämmas över. Bra åkt av Byggis m.a.o..

MEN det borde ha blivit dubbelt svenskt i topp idag — med Byggis som etta. För Byggis gjorde ett fantomåk i andra, som om han åkt prickfritt säkerligen givit honom segern med minst en halvsekund. Nu blev det ”bara” tredje plats, men så som Byggis åkte så får man trots allt vara tacksam över att han kom i mål. Sicka akrobatkonster.

EN sak är säker: en vacker dag denna säsong så får Byggis till det i två åk på raken (på VM?), och då vinner han med två sekunder. Övriga svenska pöjkar gjorde förresten även dem väl ifrån sig idag. Men dagen idag tillhör som sagt André Myhrer, för detta var en grym uppvisning av honom, denne pöjke från Sverige. Han bevisade idag att han är the real deal och råttans värsta mardröm idag och framöver. Var så säkra.

Delpo krossade helvet med råge i Masters

Underbara och synnerligen njutbara scener utspelade sig nu på eftermiddagen borta i gamla otäcka rövarhålan London, ni vet hålan som ligger på andra sidan av gamla Nordsjön, d.v.s. Vikingarnas gamla innanhav. För där i detta rövarnäste så körde idag på eftermiddagen ingen annan än den vajhajande flaggastången från Tandil, Juan Martin Del Potro, över den däringe gamle helvetiske filuren vid namn Fedde så att det stod häreliga till helt enkelt med andra ord m.a.o..

Ja, det var en fröjd för ögat att få se Delpo köra över helveten idag, inte minst p.g.a. att Delpo vissade sin klass fullt ut på ett rent ut sagt enastående vis. Vitingen från Argentina gav den vite alpbonden så att det både blev över och stod häreliga till. Schweizinen var asså helt chanslös och även totalt utan chans asså — en uteskåpening sålundavis och m.a.o..

Ha ha ha, sa alla tennisvänner världen över efter Delpos enorma prestation. Och än bättre blev det i.o.m. att den gode Delpo nu gav Fed storsmörj för andra gången på raken. Delpo gjorde för övrigt och f.ö. en prestation idag som ingen annan lyckats med sedan 2002 när Lleyton Hewitt slog till: För inte sedan dess har någon lycklats besegra helveten i två raka inomhusmatcher på raken eller i rad.

Delpo is back in business m.a.o.. Och jag räknar nu helt kallt med att han, om han är hel, kör över d.b.s. eller Nole i semin i Masters imorgon. Därefter så kör han sedan även över vem det nu än vara månde i finalen likaså. Jo så blir det tveklöseligen.

Vi hava talat. Delpo kommer segra. Vamos m.a.o.!

Delpo krossade Tipsy i Masters

Fine gamle tennisesset Juan Martin Del Potro, Delpo kallad, körde igår över den däringe lille ettrige Tipsy i två raka set, varav det första vanns med hela 6-0 och blankt m.a.o.. Bra spelat av den gode Delpo, för den däringe Tipsy borde i ärlighetens namn inte ha varit på plats i London i årets upplaga av Masters. Tipsy håller inte måttet helt enkelt. Han är för dålig sålundavis. Han är en topp trettio-fyrtio spelare, på samma nivå som tre dussin andra spelare på touren. Hans tid på topp tio är m.a.o. snart över m.a.o..

Bra jobbat dock av Delpo m.a.o. som nu går från klarhet till klarhet. Tippar nu dock och m.a.o. att Delpo även vinner sin nästa match, d.v.s. den som Delpo spelar mot den däringe schweizianske helveten från världens mest löjeliga lilla alpland. Därefter så tar sedan Delpo och sopar banan med allt och alla i semifinal och final. Tyvärr är helveten redan klar för fortsatt spel, något som då innebär att antingen Ferrer eller Delpo åker ut.

Följde även matchen innan den som följde efter den första, och det var en rätt så bra dito. Tyvärr så spelade den gode lille David Ferrer som en sopa när det gällde som allra mest. Han chokade bort första set på ett genant vis, när det såg ut som om han var på väg att ge Fed en rejäl match om set numero ett.

Och på liknande vis sjabblade sedan Ferrer bort set numero två, men i.o.m. att han tog Fed till s.k. tie-break så föll han lite mer med flaggan i topp i detta set. Synd bara att Ferrer vek ned sig på det vis han gjorde igår, för allt var upplagt för honom att ta hem sin första viktoria över helveten igår m.a.o.. Fed spelade för övrigt och f.ö. högst ordinärt mest hela tiden: bl.a. så satt inte servarna alls, något som gav Ferrer mängder med breakbollar, vilka han dock mest hela tiden sjabblade bort. Nervdaller berodde detta på hos den lille ettrige spanskisken. Han får nu skylla sig sig.

Idag tippar jag för övrigt och f.ö. att Berdych straffar Nole med antingen 2-0 eller 2-1 i set, samt att svarte Songa kör över vitingen d.b.s. med lika klara siffror, något som då innebär att Nole och Berdych går vidare till semi. I finalen ser vi sedan Delpo mot Berdych, och där vinner tveklöst en av dessa båda goda kombatanter.

Vi hava talat. Finalen vinns av en finalisterna. Vamos! 

Nole straffade d.b.s. i Masters

Nog blev det som så ändå att d.b.s. blev straffad så att det stod häreliga till idag borta på andra sidan av gamla Nordsjön i den däringa gamla ökända rövarhålan London av ingen annan än den sympatiske serbibiskiske stjärnspelaren Nole.

Nole var bara helt grym och avgjorde matchen på sensationellt vis när han helt sonika slog in matchbollen och straffade d.b.s. så att det stor häreliga till. Med hela 2-1 i set tog serbisken hem matchen — och då spelade serbisken inte ens på topp ändå. M.a.o. makalösa scener m.a.o.. Jublet efter matchen ville aldrig ta slut. Publiken applåderade Nole så att det stod häreliga till. Makalösa scener m.a.o..

D.b.s. blev således och sålunda som så straffad med besked m.a.o.. Han var totalt bortspelad när det gällde som allra allra allra mest, d.v.s. när matchbollen slogs in. D.b.s. hade i detta viktigaste av lägen sålunda som så samt som så inte ens en endaste liten ynklig liten suck av en suck. Dålig spel av honom då m.a.o..

Nole däremot spelade hyvens och icke alls helt oäven tennis mest hela tiden. Finemang kan man lugnt utbrista vad gäller själva det spel som Nole presterade mest hela tiden under dagens sammandrabbning.

Nole går nu från klarhet till klarhet, och har välan nu redan m.e.m. vunnit hela Masters skulle jag tro. En hel del matcher återstår dock, så man kan såklart inte vara helt säker. Men i.o.m. att Rafa inte är på plats i London så får man välan utgå ifrån att Nole is the man to beat m.a.o..

Hoppas gör jag dock på David Ferrer, för nog det varit kul för honom om han först fick klå Fed imorgon, och sedan även ta hem slutsegern i hela Masters? Nog hade det varit kul m.a.o. alltid?

EN ny slutseger för helveten är inte kul, nej, bättre att vi får en ny segrare, typ David Ferrer. Tippar för övrigt och f.ö. att Ferrer imorgon segrar över Fed med hela 2-1 i set och att han då även tar hem sin första samt färskaste seger över schweizerostmannen.

Vi hava talat ånyo. Ferrer vinner m.a.o. Vamos!

Masters har börjat: Varför?

Jag har följt med en smula i Masters, följde bl.a. med en smula i matchen Berdych—Murray samt i matchen Federer—Tipsy. Men att följa med i en tennisturnering utan att Rafa är på plats är föga förnöjsamt. Att sedan vår egen lilla pöjken är borta gör ju inte precis saken bättre. Jag frågar mig förrestensevis om Masters fortfarande och alltjämt fyller någon funketion? Tror inte det. Bättre vore tveklösligen att ta en paus rakt av redan i mitten av oktober — att hålla på en månad extra är bara helt B helt enkelt.

Förvisso är det kul att få se lite toppentennis så här års, men i ärlighetens namn så vore det bästa att ta en ordentelig paus rakt av redan i mitten av oktober. Bäst vore att flytta Masters en månad och s.a.s. tidigarelägga hela turneringen samt hela schabraket en månad m.a.o.. De tävlingar som då drabbas — p.g.a. tidigareläggandet av Masters — ska bara spolas helt och hållet rakt av istället anser jag s.a.s. t.a.b.m. i.a.f. m.a.o.. Det är m.a.o. för mycket tennis just nu så som läget är nustädes m.a.o..

Titta bara på hur d.b.s. gick in i Paris Masters 1000-turnering förra veckan. D.b.s. var bara totalt helt oförberedd och förlorade en match han hade i sin hand och borde vunnit med 6-2, 6-1! D.b.s. sket m.a.o. totalt i förra veckans Masters 1000-turnering. Han lät sig själv slås ut m.a.o. av en totalt okänd polack — bara för att han ville vara ledig ett par dagar extra inför Masters i London. Och på samma vis sker det m.e.m. hela tiden i fallen med toppenspelarna : de väljer ofta att förlora bara för att få lite extra ledighet, speciellt i småturneringarna innan slamsen. Dålig stil.

För att nu återgå till själva Masters så hoppas och tror jag att Berdych och Nole går vidare från ena halvan samt att Ferrer och Delpo går vidare från den andra. Därefter så hoppas jag på drömfinal mellan Ferrer och Delpo, och där vinner den sympatiske järnamannen av järn från Spanskien. Tippar vidare att Ferrer imorgon kör över helveten med råge och lite till och kanske även med lite mer än så.

Vi hava talat och tippat. Vamos.

Elfsborg: Svenska Mästare

Visst som tusan var det välan kuligt att fina gamla svenska fotbollslaget Elfsborg igår gick och tog hem hela Allsvenskan och det Svenska Mästerskapet i fotboll. Jo, visst var det som så alla gånger. Alla gladde sig över saken, d.v.s. i detta fall att Elfsborg vann SM-guld.

För nog hade det varit för tusan till för tråkigt om det där löjliga skräplaget från Hisingen vid namn ”ta dig där bak” eller ”ta dig i häcken” eller vad det nu är det däringa löjliga skräplaget heter. Jo, visst är det som så alla gånger.

Klart bättre att SM-guldet går till ett erkänt gammalt svenskt storlag inom fotbollen, typ Elfsborg — en klubb med 108 år på nacken och en massa SM-guld hemma i bokhyllan. För nog hade det varit trist om en totalt okänd klubb från en ödslig ö utanför Götebörg plötsligt hade vunnit SM?

Ta dig i baken-laget har ju vidare inget support alls. Ingen supportar heller detta s.k. lag, tillskillnad mot hur läget är för de tre Götebörgslagen : ÖIS, GAIS och IFK. För när det gäller dessa tre fina gamla storklubbar så har dessa tre storklubbar allt support i Götebörg.

Ta dig där bak-laget bryr sig ingen götebörgare om överhuvudtaget, något jag vet från egen erfarenhet från alla mina besök i Götet genom åren. Jag har nämeligen aldrig träffat en enda götebörgare som hört talas just omnämda s.k. lag. Kul och rättvist m.a.o. att årets SM-guld gick till ett riktigt och rekordeligt lag som Elfsborg.

Extra kul var det förstås att lagkaptenen Anders Svensson fick ta hem SM igen med sin klubb. Att Anders är en götebörgare gjorde så klart inte saken mindre angenäm för honom och alla oss andra.

Vad vi nu alla kräver är nu att Anders även belönas med Guldbollen denna gång — för lång och trogen tjänst. Att på nytt ge den däringe Rosengårdssopan priset är ett hån mot allt som heter svensk fotboll. Guldbollen till Anders Svensson m.a.o..

Ligety satte råttan på plats i Sölden

Jo, det var en enastående uppvisning av Ted Ligety idag i säsongens första VC-race i Sölden. Han låg tvåa efter första åket, men slog sedan till med ett sanslöst fantomåk i andra som hette duga och var makalöst. För i rena rama snöstormen så höll han sig på benen hela den långa isiga vägen ned och krossade allt motstånd på ett vis som ingen sett maken till på hur länge som helst. En mästaruppvisning av Ligety m.a.o..

Den österrikiske lille råttan Marcel Hirscher blev bara trea, distanserad med dryga tre sekunder av segraren, den sympatiske amerikanen vid namn Ted Ligety. Råttan applåderade dock artigt när Ligety segrat. Men mer än så behövs av honom, denne lille råtta, för att världens skidvänner ska förlåta honom för fuskandet förra säsongen — ett fuskande som sånär kostade vår egen André Myhrer slutsegern i Slalomcupen. Bu för alla råttor m.a.o..

På tal om Myhrer förrestensevis, så gjorde han ett fantomåk i första åket och slutade där fyra. Superbt åkt av André m.a.o.. Tyvärr så körde han sedan bort sig i snöstormen i andra åket och missade på så vis säkerligen en pallplats? Men så som pöjken åkte i första så måste vi ändå tillstå att framtiden ser riktigt ljus och finfin ut för honom i backarna denna säsong. M.a.o..

Det var i vilket fall och m.a.o. som helst skitkul att vintersportsäsongen nu har startat igen på nytt och ånyo. Och vi lär få en väldans massa kul stunder framför dumburken denna säsong, speciellt när det gäller slalom för våra pöjkar och tösor, något jag för övrigt och f.ö. tippar redan idag m.a.o..

Sverige spelade skjortan av Tyskland i Berlin och kom tillbaka från 0-4 till 4-4 efter heroisk insats

Alldeles nyss så färdigspelades våra pöjkars match mot Tyskland borta i fina gamla staden Berlin, och matchen slutade oavgjort : 4-4. Våra blågula pöjkar spelade som sopor under nästan hela den första timmen och hamnade välförtjänt i underäge 0-4 (de första två målen av Klose).

Första målet i baken kom redan efter sju minuter, och jag befarade då att mina värsta farhågor skulle infrias — tippade nämeligen innan match att våra pöjkar skulle åka på däng med en fem-sex mål. Den tyska målorgien borta på Irland gjorde att allt annat än brakförlust idag med mindre än två-tre mål i baken för de våra hade ansetts som godkänt.

Tyskarna är motståndare som vi alltsomoftast brukar åka på däng mot, och allt annat än dunderdäng idag hade alla ansett vara en sjutusan till sensation. Glädjen här hemma var därför stor när våra pöjkar fick ett tröstmål i femtiosjätte minuten (1-4). Kollapsen tycktes då vara stoppad. När våra pöjkar sedan gjorde mål igen blott minuten senare (2-4) så var i.a.f. jag nöjd med våra pöjkars insats, för man hade då kämpat sig tillbaka och spelat för äran, istället för att bara ge upp och invänta slutsignalen.

Men när det blott minuterna senare fanns chanser till fler svenska mål så kunde ingen av oss tro våra ögon. Våra blågula pöjkar spelade nu helt plötsligt skjortan av de fina och sympatiska tyskarna, något ingen hade kunnat tro var möjligt för dem att göra blott tiotalet minuter tidigare.

När sedan det tredje svenska målet kom (3-4) så började vi alla tro att ett under var på gång, och med blott fem minuter kvar så kom den stora chansen — som dock missades på ett spektakulärt vis. Aj aj aj. Nu var det roliga över för våran del … trodde vi alla. Fast våra pöjkar gav inte tappt — nej då — utan kämpade istället på likt jehuer och tilltvingade sig nya chanser av formidabel natur.

Mest minnesvärd av dessa chanser är troligen den chans som togs tillvara av Rasmus Elm i den nittioandra matchminuten : Ty den chansen sattes i mål — 4-4 var ett faktum!

Omedelbart därpå blåstes matchen av : Sverige hade uträttat ett stordåd, när man efter heroiskt kämpande hade hämtat upp 0-4 till 4-4 på bortaplan mot tidernas bästa VM-kvalnation på blott lite drygt en halvtimme lite grann sådäringa.

Enda smolken i glädjebägaren är att vi inte fick till ett segermål, för nog hade 5-4 suttit skönt och göttigt så här i höstmörkret. Bravo pöjkar, säga vi alla nu unisont till er, kära pöjkar i blågula kläder. Nu kan jag lova att Brasilien blir eran och våran destination 2014. Bra jobbat asså m.a.o..

Leve Sverige!

Lämna Bosse ifred era losers!

Följer som bekant inte med i sportens värld så mycket längre. Nej, nutidsvisligen (obs. nytt ord!) handlar det mest om annat för min del. Läste dock att gamle SR-mannen Bosse Hansson nu är under attack, och ogillar hur han nu blir behandlad. Skamligt.

Att en nästan 80 år gammal liten man ska utsättas för en hetsjakt på detta vis är bara hutlöst. Han är ju inte ens anställd av SR längre! Bosse är en privatperson och en glad pensionist. Strongt jobbat av hanses kollegor, dock, vilka samtliga tagit honom i försvar. Strongt jobbat av dem, d.v.s. hanses kollegor, m.a.o., dock.

Så vad var det Bosse egentligen gjorde som var så himla förfärligt? Han använde tydeligen ordet svarting i en mening! So what! Get over it, losers!

Bosse satt ju bara och värmde sig i hytten med gamle kompisen Mats Strandberg och pratade för sig själv. Vad man säger för sig själv är välan ens egen angelägenhet? Är det inte så? Att det sedan gick ut i etern var inte Bosses fel. Nej, skärpning alla som ogillar ordet svarting. Ni är B!

Själv tycker jag ordet svarting är rätt så gulligt. I mina öron så låter det mycket bättre än svart. Och vad är det för fel med att uttrycka sig så som Bosse tydeligen gjorde (har inte hört det hela)? Har vi inte yttrandefrihet i Sverige längre?

Hade Bosse sagt ”Inte en norrbagge till” så hade inget brytt sig om saken, och där är ordet norrbagge ett tvättäkta skällsord, tillskillnad mot svarting som ju är ett gulligt ord. Och hade han sagt ”Inte en jävla finne till” så hade inget brytt sig om saken heller, speciellt som ingen vid SR längre tar illa upp vid svordomar! Nej, skäms på alla er som nu attackerar lille Bosse.

Varför går ni inte själva istället och attackerar era egna gamla mor- eller farmödrar varje gång de säger något som inte är pk? Ja, varför gör ni inte det? Svaret är att ni är dubbelmoralister som enbart gillar att vara pk när det passar er själva.

Det finns för övrigt och f.ö. ett bra engelskt ord för er, era losers, och det börjar på W! Så gå och gör det ni är mästare på och gör er på så vis av med all den överflödsenergi ni går och bär på, så kanske ni lugnar ner er ett par hekto, så det så, era verdammten losers!

Svensk förlust i Ryder Cup! Förbjud Europa!

Det är såklart kul från en golfälskares sida att följa Ryder Cup, men i ärlighetens namn så kan man ju inte supporta hela Europa mot USA, för det är ju bara helt ologiskt. USA är ju en nation — precis som San Marino och Andorra — samtidigt som Europa är en kontinent, uppbyggd av 40-50 olika nationer!

Nej, ingen supportar m.a.o. Europa, för Europa är ingen nation, utan en kontinent. Man kan bara supporta sitt eget hemland fullt ut. Alla andra support är inte hundraprocentiga.

Jag anser m.a.o. att man borde återgå till hur det var förr om åren, framtill början på 80-talet, när USA mötte Storbritannien i Ryder Cup, för då var det en tävling som var logisk. Visserligen så förlorade britterna oftast då, men det berodde mest på att man inte hade klass-spelare så att det räckte till.

Nu däremot så har öborna ”plenty” med högklassiga spelare — inklusive världsettan och flertalet f.d. världsettor! — så det finns ingen som helst anledning att alltjämt spela som Europa. Mitt förslag är istället att man återgår till att spela som man gjorde förr om åren, med tillägget att man tillåter vissa gäster att hjälpa till. Dessa gäster får dock endast komma från Europa med omnejd och ingen annanstans ifrån än just som så.

Att som nu låta vem som helst som har lust från Europa få delta är fel, för som vi själva såg så gjorde vår egen svenske pöjke Peter Hansson inget större lycka där. Nej, vår svenske pöjke kunde Ryder Cup-laget lika gärna varit utan. Bättre hade varit om britterna fått ta in en extra pöjke från de egna leden istället — en som hette duga istället för Hansson.

Det är m.a.o. alltför många som snubblar in i Ryder Cup tack vare Europa-touren. Att låta de tio första få delta är fel. Man borde låta ettan och tvåan få gästplatser, men inte fler än så. En panel i St Andrews borde sedan välja ut hela det övriga laget, och om så sedan behövs kan man erbjuda en eller annan utomöbo en gästplats.

Nu vann Europa ändå denna gång. Men det satt hårt åt. Man gjorde en stark upphämtning sista dagen — en omöjlig sådan faktiskt, inte minst som man spelade på bortaplan. Jag är dock övertygad om att brittterna, om man själva spelat, med vissa speciellt inbjudna gäster, hade vunnit Ryder Cup lekande lätt denna gång.

Vi måste m.a.o. lägga ned detta idiotiska koncept med Europa som idrottsnation, för jag och alla andra européer vill inte tillhöra denna bluffnation. Europa är nämeligen inte en nation, utan en kontinent! Snart börjar vi välan annars att spela VM-fotboll som Europa, och VM-ishockey, och VM-allt annat.

Vi hava talat. Bu för Europa som nation i idrottssammanhang m.a.o.!

Marianne Vos vann VM

Frågan vi nu på allvar måste ställa oss är om världens bästa idrotterska kanske rent ut av inte är någon annan än den holländska cyklistan Marianne Vos, särskilt nu efter hennes fenomela VM-seger i dagens linjelopp borta på hennes alldeles egna hemmaplan i Holland? Jo, det är en fråga vi nu måste ställa oss, på allvar?

Vos var fenomel idag och utklassade hela fältet idag genom sin superba kraftuppvisning på cykeln idag. Avslutningen, när hon drog ifrån de två påhängen i den avslutande backen, var sjuk. Att efter fem raka VM-silver kunna komma igen med besked på det vis som hon gjorde idag var bara helt fenomenalt sjukt bra gjort. Sjukt asså!

Jo, idag blev det asså ännu ett guld till Vos, och hon har nu gjort en bragd utöver det vanliga när hon vunnit både OS-guld (en tävling jag för övrigt och f.ö. följde) och VM-guld samma år! — i en sådan tuff sport som cykel. Vos, som 25-åring, anses redan vara världen bästa cyklista någonsin, och det är det välan bara nu att hålla med om.

Frågan nu är bara om hon även är världens bästa idrotterska? Enda utmanerskan är, anser jag, Lindsey Vonn. Men då Vonn inte vunnit vare sig VM eller OS i år, så måste vi nog hålla Vos som bäst för året. Att Vos sedan lär vara en oerhört sympatisk och rar tösa gör ju inte direkt saken sämre. Nej, Vos är för mig årets bästa idrotterska i världen.

Följde för övrigt och f.ö. dagens tävling — med en del avbrott emellanåt — och kan bara konstatera att våra egna tösor med Emma Johansson i spetsen inte höll måttet. Trist för Emma, men så är det. Nej, Vos står i en helt egen klass. Och 25-år ung så har hon bara börjat, tippar jag redan idag. Jo, redan idag m.a.o. så tippar jag att Marianne Vos bara börjat. Hon kommer m.a.o. att segra många gånger till framöver — både i VM och OS.

Ferrer krossade USA

Hade inte tänkt skriva så mycket mer om tennis detta år, men då jag följde de båda Davis Cup-matcherna på TV nu i helgen, så tänkte jag att det kunde vara intressant att lämna en rapport om spektaklet. Mest imponerade en viss David Ferrer i matchen mot USA, för han knäckte två amerikanska tvåmetersmän på raken på ett minst sagt imponerande vis. Imponerande att se.

Först var det Sam Querry som åkte på smörj, och sedan, två dagar senare, så var det jättelike John Isner som åkte på däng. Ruggigt imponerande att en 30-årig liten (1.75 cm över havet) spanjor kunde stoppa två erkända servekanoner på detta vis. Ferrer var tvungen att hålla sina egna servar för att han en chans — trodde man — men mot en slutkörd Isner så räckte det med att blott bolla än hit och en dit för att sluteligen köra skiten ur yanken. Strongt gjort och kul att se.

Det var även strongt gjort av Nicolas Almagro att vinna sin singel. Att man sedan tappade dubbeln spelade ingen roll. Och att Rafa inte fanns på plats spelade heller ingen roll. Spanien är världsbäst ändå. Hoppas nu att man låter Rafa hvila även i finalen, för nog borde man nu låta pöjkarna som vann semin få ta sig an Tjeckien i finalen. Möjligen kan man ha med Rafa och sedan kasta in honom om det blir en femte och avgörande match.

På tal om Tjeckien, förresten, så var det himla trist att man vann över Argentina, för alla hejade ju på Argentina. Inga hejade på Tjeckien, inte ens i Tjeckien var det, vad jag förstår, några som hejade på Tjeckien. Nej, alla önskade såklart att Juan Martin Del Potro skulle få spela Davis Cup-final även detta år.

Och nog såg det ut som om Delpo skulle få spela final även detta år, men kan ni tänka er vad som istället hände? Den gode Delpo slog upp sin handledskada igen och blev p.g.a. det tvungen att kasta in handduken efter att första matchen var färdigspelad — en match som han för övrigt och f.ö. komfortabelt hade vunnit. Trist i sammanhanget var dock att Juan Monaco sjabblade bort segern i sin match mot Tomas Berdych, för argentinaren hade matchen i sin hand. Han chokade tyvärr bort segern. Aj aj aj. En förlust han sent lär glömma.

Nu fick p.g.a. den gode Delpos olycka Tomas Berdych m.e.m. segern i sin andra singel till skänks. Istället för den gode Delpo så fick han nu möta Carlos Berlocq, en spelare rankad 47:a i världen som aldrig vunnit någonting. Segern var m.a.o. klar innan matchstart. Synd om Argentina m.a.o. och självfallet extra mycket synd om Delpo, som nu går en oviss framtid till mötes. Vi får dock glädja oss åt att han vann den där US Open-titeln 2009, för fler slams lär han nog inte vinna framöver. Trist men sant.

Flytta Bandy-VM till Ullevi!

Nu ska det tydeligen spelas Bandy-VM-matcher i Göteborg nästa år. På programmet står godbiten Sverige-Ryssland — en gruppspelsmatch mellan världens två bästa lag. Tydeligen ämnar man spela matchen på Heden, tydeligen nu kallat Göteborgs röda torg!

Nu är det dock som så att Heden i Götet inte alls är ett torg utan en blandning av grusplaner och p-platser, d.v.s. inte det minsta fint på något vis. Här på denna ogästvänliga plats ämnar man nu spela VM-bandy! Knäppt, anser jag om saken.

Man borde självfallet spela matchen på Ullevi inför 40000 pers, inte på en otäck vindpinad p-plats/grusplan. Man hoppas dock att så många som 5000 pers kommer att titta på matchen — för mig en skandalös siffra, speciellt med tanke att det handlar om Bandy-VM och världens två bästa lag.

Man borde istället flytta hela turneringen till Götet — varför ska man hålla till i Vänersborg? — för där finns publiken, inte på bonnlandet. Visst kan man tänka sig att lägga några av blåbärslagens matcher på bonnlandet, men alla svenska hemmamatcher + alla matcher av vikt måste spelas på Ullevi.

Men det kommer ju ingen publik! — hör jag någon säga! Det kommer visst publik, om man kan sälja evenemanget. Med rätt PR-maskineri så kan allt säljas.

Titta bara på det nyss avslutade Handikapp-OS i London, där såldes så gott som allt ut — t.o.m. den stora huvudarenan var full, och den rymmer 80000 pers! Man fick alltså folk att gå och titta på sport som ingen bryr sig om : handikappsport! Och man fick t.o.m. folk att betala för nöjet — dyrt dessutom!

En stormatch mellan Sverige och Ryssland i Rikets andra stad kan därför utan problem säljas ut; och jag tror även att man kan få mer eller mindre fullsatt på övriga svenska matcher på Ullevi, om man bara sköter det hela på ett korrekt vis. Bandy är ju Sveriges nationalsport. Det borde därför inte vara några större problem att göra Bandy-VM till en folkfest.

Vi kräva nu därför att Heden-projekten läggs ned och att man flyttar hela Bandy-VM till Götet. Vi hava talat.

Contador vann Vueltan

Nu när tennissäsongen är över för året så får man börja rapportera om annat av intresse inom idrottsvärlden. Visst är det som så att flera tennisturneringar återstår, men nu med Rafa och Robin borta så är det svårt att engagera sig i dessa. Masters blir det välan att man följer, men på det stora hela så är tennisen över för året.

Tänkte då meddela alla om hur Vueltan slutade detta år. Vinnaren blev erkände och avslöjade fuskaren Alberto Contador. Efter två års s.k. avstängening så tog han nu hem Vueltan, d.v.s. Spanien runt. Olustiga scener rent ut sagt.

Contador borde självfallet ha blivit avstängd på livstid, speciellt som han alltjämt bedyrar sin oskuld. När han gick i mål i Madrid som slutsegrare så gjorde han som bevis på det en sjufingrad salut, något som betyder att han vunnit sju s.k. Grand Tours, inte fem! Sanningen är dock den att den spanske fuskaren blott vunnit fem — inte sju! Men uppenbarligen så anser han alltjämt att segrarna i Touren 2010 och Girot 2011 — som han fråntogs! — alltjämt tillhör honom och ingen annan. Undrar vad Andy Schleck och Michele Scarponi anser om den saken?

Följde för övrigt och f.ö. en hel del av Vueltan denna gång, mest för att jag gillar att se landskapet som man cyklar igenom och lyssna på snacket under loppets gång. Men själva tävlingen blev snart oerhört fascinerande och spännande. Många anser för övrigt och f.ö. att årets Vueltan var den bästa i mannaminne, och det är nog bara att hålla med om den saken.

Och det som gjorde Vueltan så bra var Alberto Contador och duellerna han hade med Joakim Rodriguez. Fuskaren var med i leken snart när varje dag. Men varje dag blev han besegrad i bergen av Rodriguez som då var totalledaren. Alla gottade sig åt spektaklet att se Contador försöka dra ifrån och vinna etapperna, för att bara bli ikappåkt och bortkörd på slutbiten av Rodriguez dag efter dag.

Själv tänkte jag som så här vid dessa tillfällen: Contador kunde inte vinna idag p.g.a. att han inte dopat sig. Rodriguez vann m.a.o. p.g.a. att han var bättre på cykelåkning än fuskaren. Contador blev förnedrad dag efter dag av en ren och fin cyklist. Man undrade då vidare hur många andra åkare som blivit bortfuskade av fuskare com Contador och andra?

Allt var upplagt för Rodriguez, men under en vanlig hederlig landsvägsetapp så satsade Contador allt på ett kort och genomförde det omöjliga när han bröt ifrån klungan och sedan höll undan hela vägan in i mål före Rodriguez och övriga huvudkonkurrenter. En makalös uppvisning som vi inte lär få se maken till på många år.

Man insåg då hur otroligt bra Contador är, och man undrar då varför han kände det nödvändigt att dopa sig på det vis han gjorde tidigare under karriären. Tyckte uppriktigt synd om Rodriguez, men man kan inte klandra honom, för ingen hade kunnat förutse vad Contador skulle ställa till med. En sak är säker, ingen kommer någonsin låta Contador bryta sig loss igen på detta vis.

Anser dock alltjämt att Contador ska portas från alla vidare tävlingar, men då han är bra TV-underhållning med sin aggressiva åkning så lär inte det ske. Alla går väl redan och väntar på nästa års Tour de France, för att där få se om den erkände spanske fuskaren ska köra skjortan av Wiggins och resten av pöjkarne.

Turlig seger för d.b.s. i New York

Att Novak Djokovic inte fick försvara sin titel i US Open från ifjol berodde framförallt på en massa otur. Högst oturligt tappade han första set och sedan även andra set, och efter det så kämpade han rent ut sagt i motvind under resten av matchen. Själv var jag för övrigt och f.ö. aldrig orolig över Nåles chanser efter det, då jag var övertygad om att den tvättäkta serben skulle ta d.b.s. till ett avgörande femte set — ett set som han sedan komfortabelt skulle vinna.

Så övertygad om saken var jag att jag stängde av TV:n i fjärde set vid 2-1 i games till Nåle. Hade då annat som pockade på min uppmärksamhet då klockan var sen. Men det tycks nu som om den dåliga starten för Nåle gjorde att han brände sitt bästa krut i set tre och fyra, något som då verkar ha givit d.b.s. en billig seger i femte set.

Nu tog alltså d.b.s. hem slutsegern denna gång, och det är riktigt trist, för nu finns risken att den engelske skotten kan börja få för sig att vinna fler slams framöver, och det är självfallet något ingen önskar, eftersom vi alla hoppas på att Rafa fr.o.m. nästa år sopar banorna med allt och alla.

På tal om Rafa så har ju d.b.s nu vunnit två stora titlar på raken utan att behöva mäta krafterna med Rafa — han har m.a.o. inte uträttat något speciellt alls. I år så behövde ju d.b.s. inte ens ta sig an Roger Federer i US Open, och man kan ju då inte skatta hans bedrift som något särskilt.

Han hade vidare en massa tur med vädret, speciellt mot Tomas Berdych, men även igår mot Nåle under set numero ett. Hade vi haft stilltje så hade Nåle tveklöst vunnit med 3-0. Inget snack om den saken. För mig så är m.a.o. ord Nåle den sanne mästaren i New York. D.b.s. hade bara en massa tur.

Samtidigt så hade/har Rafa en massa otur. Först hade han oturen att W-regimen stoppade hans match mot den däringe tjeckiske freaken i ett minst sagt avgörande läge, något som säkerligen kostade Rafa slutsegern i W. Sedan hade han maximalt med otur när han missade såväl OS som US Open — två titlar som han säkerligen hade vunnit annars, speciellt som Nåle inte är riktigt i samma praktslag som han var ifjol.

D.b.s är en spelare jag aldrig gillat något vidare. Och så är det i all sport, vissa spelare gillar man, andra gillar man inte något vidare. Om det inte var på det viset så hade ingen av oss följt sport överhuvudtaget, eftersom vi då inte hade supportat någon mer än någon annan.

Vi får nu hoppas att Rafa kan bli helt återställd igen, för annars är risken stor att jag och många med mig slutar följa tennis igen. Att Robin Söderling blev sjuk gjorde ju inte direkt saken bättre. Nej, om det fr.o.m. nu bara kommer att handla om d.b.s. framöver så är jag färdig med tennis — i.a.f. tills dess att någon ny fascinerande spelare dyker upp. Men att en ny Rafa kommer att dyka upp är såklart uteslutet.

Rafa ersätter eventuellt d.b.s. i US Open finalen, ryktas det i.a.f. från en del håll och kanter

Idag segrar Novak Djokovic över d.b.s. i finalen av US Open. Om det är alla eniga. För hur kan en butter skotte utan slamvinst besegra en glad och skojfrisk serbisk med hela fem stycken sådana? Svaret är att d.b.s. inte kan vinna alls. Nej, bäst vore nog om den däringa buttre skotten åkte hem till England (där han bor! Han bor alltså inte i Skottland!) igen snarast möjligt, för att på så vis undslippa överkörning från den regerande US Open mästarens händer.

Istället så borde man nog snabbinkalla Rafael Nadal och ge honom chansen till revansch över Nåle, för det hade blivit en klart mycket mer sevärd match än den som den däringa engelske skotten kan ge oss. Rafa är visserligen inte helt hundra än, men jag är säker på att han hade kunnat spela ett par set idag mot Nåle utan större problemer.

Att Rafa nu inte är helt kurant vad gäller knäna hade vidare gjort matchen riktigt jämn, ty inte heller Nåle är idag riktigt på G. Förra året var han på G, men nu i år så är han en aning lite grann på dekis — inte helt på G helt enkelt.

En final mot Rafa idag hade m.a.o. blivit en mycket jämn historia, som säkert hade blivit en hyperspännande femsetshistoria över hela fem set. Vi får hoppas att arrangörena hörsammar min vädjan och snabbinkallar Rafa till New York. Alla vill nämeligen se Rafa ta sig an Nåle i finalen. Ingen bryr som om den engelske skotten.

Tippar dock att Nåle segrar idag oavsett vem som står på andra sidan nätena. D.b.s är som vi redan bevisat chanslös, och vad gäller Rafa så är han kanske en aning ringrostig efter att inte ha spelat en match sedan Wimbledon. Men Rafa är alltid Rafa och kan p.g.a. detta inte räknas bort ur leken i förtid. Får Rafa bara servarna att sitta och forehanden att sitta, samtidigt som Nåle har en s.k. off-day, så har han nog en bra chans idag mot serbisken.

Men, som sagt var, än har man inte beslutat färdigt vad gäller Nåles motståndare. Vi hoppas såklart att det blir Rafa som står för motståndet, men om så inte blir fallet så blir det i.a.f. en snabb historia, något som då gör att vi kan dra oss tillbaka för natten en smula tidigare. Tippar för övrigt och f.ö. redan idag att Rafa vinner över Nåle med 3-2 i set och 9-7 i tiebreak. Blir det d.b.s. i finalen så segrar Nåle med klara 3-0.

Vi hava talat: Rafa eller Nåle kommer segra!