Zlatan är inte bättre än Sven Rydell

Det hela är bara komiskt. För hur kan man ens jämföra Sven Rydells makalösa målrekord på fyrtionio (49) mål på fyrtiotre (43) matcher med Zlatan Ibrahimovics femtio mål på nittionio matcher?

Rydell gjorde mer än ett mål per match i snitt, något som ytterst få landslagsmän i historien lyckats med. Att Rydell även slutade i förtid, blott tjugoåtta år ung gör ju inte direkt saken sämre.

Att man på Rydells tid inte spelade meningslösa träningsmatcher är en annan sak att ta med i beräkningen. Alla matcher var kamper på liv och död på den tiden, inte minst matcherna mot Danmark, som trots att de blott var vänskapsmatcher ändå var årets stora idrottsbegivenhet på den tiden, något som bevisas av att Rydell fick Bragdguldet för sina två mål mot danskarna i segermatchen på Parken 1931.

Att jämföra Ibrahimovic med Rydell är m.a.o. skrattretande och lika sjukt som att mena att Miro Klose (som nyligen slog det tyska målrekordet) är en bättre målskytt än der Bomber Gerd Müller som ju strutade hela sextioåtta gånger på blott sextiotvå matcher, hvilka f.ö. huvudsakligen var internationella stormatcher i VM och EM.

Klose behövde mer än dubbelt så många matcher på sig (än Müller spelade) för att slå Müllers rekord. Müller slutade f.ö. precis som Rydell i förtid, blott tjugonio år ung. Hur många mål han gjort om han spelat på i tre-fyra år till kan man bara spekulera över, men bortåt hundra hade det tveklöst blivit och på samma vis hade det nog blitt om Rydell spelat på lite längre.

Saken är nu utredd. Rydell är alltjämt bäst. Ibrahimovic kan gå och gömma sig, för som anfallare är han högst ordinär, för han har ett högst ordinärt målsnitt på 0.5 mål per match, d.v.s inte ens hälften så bra som evige målkungen i svensk fotboll Sven Rydell.

För att komma upp i Rydellklass så behöver Ibrahimovic i sina nästa nittio landskamper stänka in etthundra femtio mål! En omöjlighet! Vi vet nu att han inte är lika bra som Rydell! Inte på långa vägar, i.a.f. inte som målskytt.

Och vi får sedan inte glömma bort Gunnar Nordahl som hade ett lika ruskigt facit som Rydell. Mellan 1942 och 1948 så stänkte Nordahl in fyrtiotre (43) mål på trettiotre (33) matcher. Även han asså överlägset bättre än Ibrahimovic.

Nordahl stoppades f.ö. från Blågult efter att han blivit proffs i Milan som tjugoåttaåring. Även här kan man bara spekulera över hur många mål han slutat på om han fått fortsätta i landslaget efter OS-guldet 1948?

Så gå och dra något gammalt över dig Ibrahimovic, i.a.f. tills dess att du börjar stänka in två-tre mål per match med jämna mellanrum. Hvarför inte börja stänka in lite mål i Rydellklass redan i kväll?

Cilic knapp favorit i finalen av US Open. Nishikori kan dock överraska!

Nu återstår bara en enda match av årets slamsäsong : finalen av US Open. Vi gick alla bara för ett par veckor sedan och hoppades på att Rafa skulle hinna bli frisk, men när så inte blev fallet så började vi inse att en viss Roger Federer plötsligt hade fått en jättechans att vinna sin artonde slam, eftersom Rafa är den ende spelaren som Fed är chanslös mot. Allt hängde sedan på lite flyt i lottningen så att schwessen slapp Nole och d.b.s. m.fl..

Men inte ens flaxlottning räckte för Fed denna gång, och inte ens vetskapen om att Nole hade åkt ut i semin innan Fed gick ut för att spela sin semi. Skrällarnas US Open var ett faktum.

Och nu imorgon så gör så Marin Cilic upp mot Nishikori, Japan. Vi får m.a.o. en slamfinalmatch där hvarken Fed, Rafa eller Nole står på ena eller andra sidan nätet för första gången sedan 2005! Sjuk statistik när man tänker på saken. Mest sjukt är dock att en m.e.m. totalt okänd japan tagit sig till finalen i New York, för nog fanns det i.a.f. ett tiotal andra toppspelare som man trodde mer på än japanaren — typ Songa, Monfils, Gulbis, Raonic, Dimitrov, Gasquet, Ferrer, Wawrinka m.fl..

Cilic ingick dock i gruppen spelare som med lite flax kunde gå hela vägen och göra en Wawrinka, speciellt som han varit het på sistone. Han är f.ö. en modern typ av tennispöjke — två meter lång och stark som en björn. Han är dessutom teknisk och inte bara en servemaskin. Cilic har m.a.o. allt som krävs för att bli en slamvinnare.

Problemet för honom och alla andra under det absoluta toppskiktet var dock att man alltid varit tvungen att slå ut minst två — men ofta tre! — av de fyra bästa för att kunna ta hem en slam. Det har m.a.o. varit m.e.m. mindre omöjligt att bryta de tre i toppens dominans.

Cilic har nu tagit sig till final tack vare att han blott behövt mäta krafterna med en enda av de stora, och än bättre för honom är att han mot alla odds slipper Nole eller d.b.s. eller Rafa i finalen.

Allt är m.a.o. nu upplagt för kroaten i finalen, något som då borde betyda att Nishikori vinner! Cilic har dock ett trumfkort i bakfickan — landsmannen och forne Wimbledonmästaren Goran Ivanisivic är hans tränare. Mindre bra är dock den inbördes statistiken med Nishikori : 5-2 till japanen! Pöjkarna har vidare bara spelat en match över bäst av fem set — i US Open 2010. DÅ vann Nishikori genom att sopa hem skiljesetet med hela 6-1!

Svårtippat värre m.a.o. är läget hvad gäller finalen imorgon sålunda. Vi sticka dock ut hakan och tippa att Cilic servar som en gud och sopar hem finalen med klara 3-0, men funkar inte serven så blir det däng och smörj för tvåmetersmannen från Kroatien. Cilic måste m.a.o. serva Sushi av banan. Vamos.

Nole och Fed utslagna ur US Open – tidernas största skrällkväll!

Ja som rubriken säger så fick vi i afton skåda två riktiga praktskrällar i US Open. Först åkte Novak Djokovic ut med dunder och brak mot Nishikori, en snubbe som ingen trodde ens skulle kunna knipa ett set av världsettan! — och sedan åkte Roger Federer ut mot Cilic, en snubbe som vi alla visste var i form och fullt kapabel att kunna störa schwixen, men mer än ett set trodde nog ingen att kroaten skulle kunna norpa av mästaren.

Cilic vann i tre raka! Mer klart än så kan det bara inte bli! Fed blev bortsopad av banan av den kroatiske servemaskinen, och vi får nu en final mellan två högoddsare som ingen trodde det minsta på innan UO började. Förvisso kunde möjligen en Cilic med lite flyt kunna taga sig fram till en kvartsfinal med lite flax — men till final? Omöjligt!

Men nu har det omöjliga inträffat. EN skrällfinal mellan två spelare ingen hade tippat. Kan inte se Cilic tappa det här nu. Han har sedan fem-sex år tillbaka tippats som en blivande slamvinnare, men i ärlighetens namn så hade då jag och många med mig sedan lång tid tillbaka avskrivit honom som en möjlig champion.

Synd om Fed som nu går miste om en artonde slam, men samtidigt kul med ett nytt namn på slambucklan i New York. Håller nu tummarna för Cilic, eftersom jag anser han är mer förtjänt av en slam än Nishikori efter alla år på touren och allt missflyt och underpresterande.

Men hur det än går på måndag så kommer dagens två matcher att gå till historien som två av alla tiders största skrällar. Nishikoris seger över Nole måste räknas som den största skrällen sedan Söderlings seger över Rafa 2009.

Ingen hade kunnat förutse denna skräll. Nole skulle ju vinna den matchen klart med 6-4, 6-2, 6-2 eller något i den stilen. Ett rent ut sagt skrämmande slutresultat bidde det istället.

Tyckte dock personligen att det var rätt så skönt att slippa Nole i finalen. Unnade m.a.o. både Fed och Cilic en slamtriumf. Men nog om detta nu. Behöver hämta mig efter kvällens pärs och säger därför tack och hej för i afton.

Fed till semifinal i New York efter strong comeback från 0-2 i set

Precis som tippat så gav Roger Federer sin motståndare i kvarten, Monfils, rejält med stryk i tre raka set — fr.o.m. set numero tre. Monfils bröt samman totalt mentalt och blev därför bortsopad från UO, precis som vi tippade m.a.o.. Bra tippat av oss m.a.o..

Fed tog sig till semifinal m.a.o., och det efter en remarkabel comeback från 0-2 i baken; och han ställs nu föga förvånande mot in-form playern Marin Cilic, Kroatien, och det blir en match som bara kan sluta på ett enda sätt : 3-0 till Fed efter knappa två timmars spel!

Berdych hade vart en tuffare motståndare för Fed, då tjecken har för vana att ge schwixen på moppo med jämna mellanrum och då speciellt i stora sammanhang — d.v.s. precis som läget var denna gång.

Men nu blir det m.a.o. Cilic som får chansen att ta sig till final. Han har så klart en viss chans att vinna, för som vi minns från finalen i AO i vintras (i somras i Australien), så kan det oväntade inträffa när man som minst väntar det.

Kanske kommer Fed att åka på en ryggskada precis som Rafa gjorde mot Wawrinka, något som då kan komma att ge Nole titeln som serverad på fat. Vi får därför hoppas att Fed vinner sin match snabbt och enkelt så att han kan gå till finalmatchen utvilad och fin.

Ännu en femsetare är inte hvad Fed behöver nu. Den gamla kroppen kan inte återhämta sig på samma vis som förr om åren. EN utvilad och fin Fed kommer att ge Nole kopiöst med motstånd i finalen, den saken är klar.

Håller Stefan Edbergs adept som knapp med solklar favorit till slutsegern. Allt nu upplagt för Edberg mot Becker i en ny slamfinal.

Fed och tjeck till semifinal i US Open?

Efter bra tippat senast när hela en av två matcher tippades rätt, så gör vi idag ett nytt försök i tippandets ädla konst. Vi sticka nu ut hakan och tippa att Roger Federer slår Monfils med klara 3-0 i baken, samt att Thomas Berdych slår Cilic med 3-1 i baken.

Fed och Berdych till semifinal i UO m.a.o..

Jo så lär det bli, ehuru man ska nog inte avskriva pånyttfödde Cilics chanser. Kroaten ansågs länge vara en blivande toppspelare, men skador och annat elände satte käppar i hjulen för honom. Matchen mot tjecken kan m.a.o. gå precis hur som helst.

Hvad sedan gäller gamle Sverige-bekantingen Fed så kan såklart även hanses motståndare sticka upp i afton. Ja helt otroligt vore inte ett sådant scenario, ty Monfils har även han av många tippats till stordåd.

Monfils har det mesta som behövs för att lyckas i slamsammanhang, men skador och okynnigt lynne har sabbat för honom; och precis som i fallen med alla andra franska spelare så har han något fel i bollen.

Alla franska spelare saknar något i bollen som gör att man inte kan få till det riktigt när det verkligen gäller. Exakt hvad ett något är är det ingen som vet, men att det är det faktum att man inte kan få till det när det verkligen gäller är tveklöst hvad det hela handlar om.

Man är helt enkelt inte tillräckligt koncentrerade och kan inte heller mana fram den vilja att vinna till hvarje pris som behövs för att kunna slå spelare som Rafa, Fed eller Nole när det gäller som allra mest.

Det lutar m.a.o. åt att Fed kommer att sätta myror i huvudet på Monfils om denne börjar spela för bra. Fed är en mästare på psyka bort sina motspelare och det ska m.a.o. mycket till för att Monfils ska kunna segra i afton, eftersom han måste hålla huvudet på skaft i tre set, något han inte lär klara av att göra.

Seger till schwixen m.a.o., och därefter efter det så lutar det åt finalspel för honom, denne gamle bekanting och schwixare från Helvetien.

Nole till semifinal mot Stan

Ja Nole till semifinal mot Stan är precis det som vi alla hoppas på nu i US Open, och därefter så hoppas vi alla på att Stan ger Nole på moppo igen, d.v.s. precis som han gjorde i AO i somras (d.v.s. i vintras hemma hos oss).

Samtidigt som vi hoppas på Stanislas Wawrinka i final i US Open, så hoppas vi vidare på Roger Federer i final han oxå, för då blir det en helschweizisk samt helsvensk final borta i New York.

De blir då m.a.o. en schweizisk final på banan samt en svensk final i spelarboxarna. Det blir då en finalmatch mellan de svenska tränarna Stefan Edberg och Magnus Norman, och där tippa vi alla redan idag att det blir den förre som går segrande ur striden, samt att det blir den senare som åker på smörj.

Svensk US Open-triumf att vänta m.a.o. blir det till helgen när Stefan Edberg vinner sin tredje US Open-titel — hanses första sedan 1992!

Bra jobbat av den gode Stefan säga vi redan i afton sålunda. Men även bra jobbat av unge pöjkaspolingen Magnus som återigen kommer att bli hyllad för sitt fina arbete som tenniscoach.

Men för att få se denna fina finalmatch så måste asså först Nole i afton klå ut d.b.s. i sin kvartsfinal samtidigt som Stan slår ut sin gubbe (minns inte hvem?) ur sin dito.

Stan kommer såklart att vinna klart, och på samma vis lär det bli för Nole. Fast både Nole och d.b.s. har varit ur slag på sistone, så det kan gå lite huder som helster.

EN sak är dock säker … mot Stan så kommer ingen av dem ha en suck, speciellt inte nu när denne schwixare har den svenske supercoachen vid sin sida.

På tal om Norman, förresten, så kan man bara återigen konstatera att Robin Söderlings livs största misstag var när han valde att skaffa sig en ny tränare.

Nadal skadad! Missar US Open!

Nej nu när vi spelat snart en vecka av US Open så verkar det som om Rafael Nadal inte kan vara med och försvara sin titel från ifjol. Jo för nu har man redan spelat ett par omgångar av US Open … utan att Rafa har gjort entré! Så vi kan nu antagligen inse att ingen Rafa kommer att vara med i årets sista slam.

Aj aj aj, säga vi alla om saken, för det var ju nu i New York som Rafa skulle ta revansch för fadäserna i Melbourne och Wimbledon genom att vinna sin tredje US Open.

Men ingen kan spela med svåra skador, inte ens Rafa. Handledsskadan vill inte läka ordentligt och då kan inte ens Rafa vara med och leka tennis.

Att handledsskador inte är att leka med vet vi alla när vi tänker på Juan Martin Del Potros sorgliga öde. Den sympatiske argentinamannen har ju nu fått hela säsongen förstörd p.g.a. sin skadade handled. Frågan är om han någonsin kan ta sig tillbaka igen?

Hvad gäller Rafa så handlar det nu bara om att återhämta sig till nästa säsong. Planenligt tog han dock hem Roland Garros, men med hans mått mätt så får vi nog ända anse säsongen vara underkänd — dock enbart beroende på skadeproblem.

EN hel Rafa hade nämligen sopat banan med Wawrinka i AO-finalen, och han hade tveklöst nått finalerna i årets två övriga slams om han inte vart skadad.

Vi får nu istället hoppas på att Stefan Edbergs adept Roger Federer tar hem US Open denna gång. Schwixen har fått en kalaslottning och borde inte ha några som helst problem med att ta sig till finalen där.

Alla farliga spelare hamnade på Novak Djokovics halva, något som innebär att Fed inte behöver bränna bort sitt bästa krut tills det blir finalspel. Faktum är att Fed antagligen aldrig fått en bättre lottning än han fick denna gång. Hoppas han inte sjabblar bort denna ypperlige chans.

Rafa vann Madrid i år igen!

Ordeningen är nu återställd i tennisen i.o.m. att allas våran goe gamle tennismatador, ni vet han som kommer från den gröna och synnerligen sköna baleariska medelhavsön Mallorca, samt han som är tidernas främste spanske tennismatador genom tiderna, ja rentutav tidernas främste tennismatador alla kategorier genom tiderna … Rafael Nadal!

Rafa tog igår hem finalen av Madrids fina gamla grusturenerering med hela 2-1 i set, efter att först ha släppt första set för att ge publiken lite extra spänning.

Men när andra set drog igång så lade Rafa strax in överväxlarna, och då kan, som vi alla veta, INGEN hänga med honom i svängarna — allra minst en totalt okänd japanesare som ingen känner till, typ den typ som Rafa hade lekestuga med igår.

Faktum är att Rafa körde skiten ur japanesaren så att det stod häreliga till. Japanesaren, vars namn ingen verkar veta, gav allt han hade under första set och början av set numero två, men efter det så orkade inte den späda japanesiska kroppen längre.

Strax senare tvingade japanesaren att bryta. Han hade då rönt samma öde som otaliga andra uppstickare rönt genom åren när de stickt upp mot Rafa i en grusmatch på grus.

Japanesaren blev m.a.o. söndermanglad av Rafa och är välan nu slut som tennisspelare. Att blott hänga med i ett litet drygt set mot Rafa bådar inte gott för japanesaren. Han kommer m.a.o. aldrig att kunna utgöra något hot mot någon toppspelare i slamsammanhang.

Rafa går nu från klarhet till klarhet. Hans kropp har dock genomlidit otaliga klassiska tenniskrig genom åren — krig hvilka jag samtliga följt från första parkett! — och vi får nu hoppas att Rafa kan hålla sig hel och frisk de närmaste veckorna så att han kan fixa hem Rom och Roland Garros till Mallorca

Om han tar hem dessa båda titlar så är i.a.f. jag nöjd med säsongen för Rafa. Wimbledon är nämeligen inte en turnering som passar honom längre, p.g.a. det engelska skitgräset och p.g.a den ökända nedriga banditorganisationen som går under namnet Wimbledonregimen som konspirerar mot alla hot mot deras spelare, d.v.s. d.b.s..

Möjligen kan Rafa slå till i US Open senare i år. Men i ärlighetens namn så får vi nu nog vara glada så länge som Rafa är med och ger järnet på grus.

Vi får m.a.o. numera vara tacksamma hvarje gång Rafa ställer upp på någon av världens alla tennisbanor, och samma sak gäller även Roger Federer. Ty snart är det roliga över för deras del … och för oss alla.

Rafa ångar på i Madrid

Ja bara så sent som igår så körde Rafael Nadal på till kvartsfinalen i Madrid när han körde över en finskare i Madrid med hela två noll i set. Bra spel av Rafa m.a.o..

NU väntar en tjeckare på Rafa i kvarten idag och det lär inte bli några problemimanger för Rafa, för Rafa verkar nu ha hittat tillbaka till formen igen.

Det ser m.a.o. bra ut för Rafa denna gång, speciellt nu när bulgaren åkte ut mot tjeckaren, och att serbisken inte ens valde att ställa upp gör ju inte direkt saken sämre.

Ända hotet nu mot Rafa är nu en viss David Ferrer, men det ska nog gå vägen för Rafa tippa vi alla.

En ny slutseger i Madrid är m.a.o. att invänta inom kort för Rafa, troligen redan nu om söndag skulle vi tro.

Ja så blir det säkerligen om vi känna Rafa som vi alla göra. Vamos till honom, d.v.s. Rafa, m.a.o. sålunda o.s.v. sådeså m.a.o..

Tredje gången gillt för Rafa

Ja nu efter två raka fiaskon för Rafael Nadal på grus (Ferrer i Monte Carlo; Almagro i Barcelona), så finns det inte längre några ursäkter att komma med : Rafa måste m.a.o. vinna i Madrid — och även vinna klart!

Att sedan Novak Djokovic inte är på plats i Madrid gör att Rafa nu inte har något att skylla på om han inte vinner i Madrid!

Förvisso är det ingen skam att åka dit mot David Ferrer på grus, och kanske kan man även tycka att Almagro på en superdag kan bli för tuff, men när Almagro sedan åkte ut i rundan därpå så insåg säkert vi alla att det var något som inte stämde med Rafa.

Personligen så har jag alltid ansett att Rafa var färdig med tennisen efter US-Open 2010. Han hade då vunnit allt som man kunde vinna i tennis, men blott tjugofyra år ung så kunde han ju inte dra sig tillbaka.

Rafa kämpade m.a.o. vidare, men utan den där riktiga gnistan från förr, och han tappade ju sedan även kungakronan till Djokovic året därpå.

Vi har redan avskrivit Rafa vid flera tillfällen här på bloggen — första gången redan 2009, efter skandalförlusten i Paris och knäskadan innan Wimbledon. Men hvarje gång så har Rafa kommit tillbaka.

Nu börjar det återigen osa katt kring Rafa, och jag tvivlar på att han kommer att fixa hem segern i Madrid, och än mörkare ser det ut inför Rom om Nole är tillbaka samt inför Paris där man måste köra på över bäst av fem set.

Frågan är nämeligenvis om Rafa orkar att kämpa ned sina motståndare i matcher på bortåt tre-fyra timmar? Hans tilltygade knän är bara halva problemet för honom, tro vi, för även på det mentala planet är Rafa slutkörd.

Att nu ideligen tvingas gå upp mot unga hungriga spelare är nog inte det lättaste, speciellt när självförtroendet är i botten. Den kommade matchen mot Grigor Dimitrov är nyckelmatchen för Rafa i Madrid. Tappar han den så är nog slutet nära.

Det är därför så himlansens synd att Rafa var skadad i Melbourne och på så vis lät en B-spelare vinna slutsegern. För nog hade vi alla unnat Rafa att få gå ut med flaggan i topp.

Fed slog Nole i Monte Carlo!

Nu på gamla dagar så har gamle bekantingen Roger Federer börjat tända till igen så att det ryker. Bara härom dagen så slog han ut Novak Djokovic i Monte Carlo så att det stänkte — andra segern över Nole på de tre senaste mötena! Häftigt!

Men dagen innan det så slog han ut J-O Songa ur samma turnering — även det ett imponerande resultat. Det handlade sedan om finalspel för Fed … men inte mot Rafael Nadal, som åkte ut redan i kvarten mot David Ferrer, utan mot Stan Wawrinka.

Allt var m.a.o. upplagt för Fed i dagens final. Tyvärr så åkte han dit mot landsmannen. Trist, tycker jag, eftersom jag numera supportar Fed på tennisbanorna världen över, speciellt som Stefan Edberg nu är Feds coach.

Ja det är riktigt kul att se Stefan och Roger jobba ihop. Det är ett sammarbete som funkar perfekt, eftersom killarna är kompisar och har den största respekt för varandra.

Alla svenskar hejar nu m.a.o. på Fed när Edberg sitter bredvid Feds lilla fruga och tittar på matcherna. Det är skitkul att följa med i Feds matcher nuförtiden m.a.o..

Men i dagens final så hade vi två svenska coacher att heja på. Angenäma problem m.a.o., för vi hade vid sidan om Edberg en viss Magnus Norman att heja på.

Normans man, Stan Wawrinka, drog idag det längsta strået, och det var en smula trist, anser jag, för nog hade vi alla unnat Fed segern i Monte Carlo denna gång?

Men att Fed förlorade betydde inget i det stora sammanhanget, eftersom Fed inte längre behöver bevisa något för någon. En titel hit eller dit betyder inget i hanses fall, men det som betyder något för honom är att slå Rafa eller Nole.

Att Fed nu gett Nole smörj igen är, anser jag, en långt större bedrift än att segra i Monte Carlo, för han har nu återigen bevisat att han är bättre än Nole — trots att han nu är inne i sitt trettiotredje år (fyller 33 i sommar!)!

Att en snart trettiotre år gammal gubbe kan slå ut en tjugosexåring som Nole ur en Mastersturnering är bara ruggigt. Alla vet nu att Nole bara är bra just nu p.g.a. att Fed är till åren kommen.

EN tjugosex år gammal Fed hade m.a.o. sopat banan med Nole och alla andra (utom Rafa) hver gang — på alla underlag!

Det var m.a.o. skitbra att Fed slog ut Nole i semin igår, för han behåller nu ledningen inbördes över Nole ett tag till, särskilt som Fed nu leder med 18-16.

Det är m.a.o. bara Rafa som Fed inte kan spöa längre, och det är m.a.o. bra att Fed slår Nole alltjämt — för att bevisa för omvärlden hur bra Rafa och Fed verkligen var när de var som bäst. De var, som vi alla veta, klassen bättre än de bästa av de efterkommande på rankingen.

På tal om Rafa, förrestensevis, så var hanses förlust mot Ferrer ingen skräll, för, som vi alla veta, så är det idag blott två spelare i världen som kan slå Rafa på grus i tvåsetare — järnmannen Ferrer och Nole.

Över bäst av fem set så kan dock ingen slå en hel och fin Rafa, nej inte ens Nole eller Ferrer. SÅ totalt överlägsen är Rafa alla andra på grus!

Faktum är att bara en enda spelare har lyckats besegra Rafa i en match över bäst av fem set på grus — Robin Söderling — och det var en dag när Rafa var helt ur slag både mentalt (föräldrarnas skilsmässa) och fysiskt (knäproblem. Rafa avstod ju från att försvara sin titel i Wimbledon ett par veckor senare).

Bubba Watson vann Masters igen

Min favoritspelare på golf är nog Bubba Watson. Han är en minst sagt egendomlig figur och påminner lite granna om Forrest Gump, fast såklart inte lika korkad som den fårskallen var i filmen.

Det var därför riktigt kul att se honom vinna Masters igår. Han borde ha vunnit klart, men en mellandag på lördagen där allt inte klaffade, samtidigt som han var en smula nervös efter att han gått ut i klar ledning, gjorde att gårdagens runda blev tuffare än den borde ha blivit.

Bubba har ett makalöst spel och slår bollen längre än de flesta, men det var inte där som segern bärgades, utan på hans superba puttande. Igår satte han åtskilliga svåra och viktiga puttar, något som stoppade de jagande, bl.a. svenske Jonas Blixt.

Blixt spelade f.ö. säkert och kontrollerat och missade knappt en enda putt inom räckhåll. Blixt slutade tvåa totalt, och det måste man anse vara en framgång för honom.

Jag höll dock tummarne för Bubba och inte för svensken. Blixt är trist som person och det är inte bra för honom eller golfen att en okänding som Blixt går och vinner en major så här pass tidigt i karriären.

Blixt får m.a.o. vänta ett par år på sin tur att bli champion. Superkul att Bubba vann m.a.o., för han var utan tvekan den bäste spelaren i årets upplaga av Masters. Tror nu att han tar hem en major till redan detta år, troligen the Open i Hoylake.

Serena Williams är en man?

Jag har alltid ogillat de två systrarna Williams, speciellt den maskulina Serena. Hon har alltid framstått som alldeles för stark och muskulös för att kunna vara en kvinna. Att de två skumma systrarna även fuskat en hel del genom åren, speciellt i slamfinaler där man i förväg avgjort vem som skulle segra, har dock alltid varit huvudorsaken till att jag ogillat dessa osympatiska typer. Och nu efter den senaste tidens avslöjanden där man på allvar frågar sig om någon av dessa typer ens är kvinnor så anser jag och många med mig att måttet är rågat. I videon ovan får vi även veta att en tredje känd s.k. kvinna även ”hon” är en man. Skandalöst beteende av dessa skumraskfigurer m.a.o.! Att män klär ut sig till kvinnor och tävlar som kvinnor är förresten inget nytt. Redan 1932 så vann en viss Stella Walsh OS-guld på 100 meter, men ”hon” blev inte avslöjad som den fuskare ”hon” var förrän 1980 av läkare när ”hon” hade dött.

Björn Ferry och Carl Johan Bergman avslutade sina karriärer i Kollen

Trist var det tveklöst för alla oss svenskar att nu igår ta avsked från Björn Ferry och Carl Johan Bergman efter alla deras år som skidskyttar i världstoppen.

Man avslutade nu sina karriärer i.o.m. mass-starten i Kollen, dock utan att göra större väsen av sig. Det bidde asså blygsamma insatser för samtliga svenskar, inklusive unge Fredrik Lindström.

Tyvärr så gick det mindre väl för våra pöjkar i OS. Vi hade ju stora förhoppningar på i.a.f. en medalj på stafetten, men allt gick som sagt åt skogen. Synd, för det hade vart skitkul om pöjkarne kunde ha knipit en OS-medalj som tack för alla år de kämpat.

Desto roligare bidde dock Ferrys avslutning på säsongen. Han vann ju två lopp och fixade vidare hem fyra andra pallplatser. Kul att han fick gå ut med flaggan i topp.

Det ser nu riktigt mörkt ut när det gäller svenskt skidskytte fr.o.m. nästa säsong. Bara Lindström återstår nu för oss att hoppas på.

Detta är oacceptabelt. Sverige med sina vintersporttraditioner borde vara lika bra på skidskytte som Norge. Varför så inte är fallet måste nu utredas, för så här får det bara inte gå till.

Men mer om detta en annan gång. Låt oss nu bara tacka den gode Björn och den lika gode Carl Johan för alla fina stunder de givit oss framför dumburken genom åren.

Hyfsad vintersportsöndag för Sverige

Ännu en fullmatad vintersporthelg har det varit denna helgen : skidåkning i Falun, alpina avslutningen i Lenzerheide samt skidskytte i Finskland.

Det bidde efter den magnifika trippelsegern på sprinten tyvärr inga flera svenska segrar på snön men väl ett par framskjutna placeringar, som Frida Hansdotters andraplats igår i slalom och Björn Ferrys och Jessica Lindell-Vikarbys tredjeplatser idag.

Tyvärr så bommade Ferry grovt två gånger på sista skjutningen idag. Hade han skjutit mitt i prick istället så hade segern vart hanses. Så små äro marginalerna.

Och lika nära var det för unga Jessica som blott var åtta hundradelar från andraplatsen och trettiotre från segern i dagens avslutande storslalom — en seger som, om den inhämtats, även hade inbringat henne totalsegern i storslalomscupen.

Nu gick istället slutsegern till dagens segrarinna, den fagra och unga Anna Fenninger, och det var inte mycket att orda om den saken. Vinner man fyra raka storslalomssegrar så är man värdig vinnerska av storslalomscupen.

Tyckte m.a.o. att det hade känts fel om unga Jessica hade vunnit cupen denna gång, eftersom hon inte har varit bäst under året. Det är m.a.o.. bara att erkänna att rätt tösa vann.

Bra åkt av fagra Anna m.a.o., som på detta sensationella vis idag tog sin fjärde raka storslalomsseger på raken! Otroligt imponerande!

Vi får dock nu hoppas att unga Jessica tar dagens motgång på rätt sätt och nu satsar vidare inför nästa säsong på ett positivt sätt, väl medveten om att hon just avslutat den överlägset bästa säsongen någonsin.

Och samma sak gäller f.ö. även Frida Hansdotter, som nu etablerat sig som världens näst bästa slalomtösa, speciellt nu när Marlies Schild nu verkar ha bestämt sig för att sluta.

Tror att dessa båda tösor kommer att vara minst lika bra nästa år, och samma sak gäller f.ö. även Maria PH.

Trippelseger för pöjkarna på sprinten i Falun!

Precis som tippat så tog våra tre svenska skidhjältar idag och sopade banan med norskarna i sprinten i För-VM i Falun. Ettan, tvåan och trean kom m.a.o. från gamla goa Sverige.

De tre i topp var Teodor Peterson, Emil Jönsson och Calle Halfvarsson. Bra kämpat av desse raske gössar m.a.o..

Det var f.ö. ett ruggigt rafflande finalrace där vi f.ö. hade svenskt i toppen mest hela tiden. Jönsson gjorde f.ö. ett ruggeligt ryck i första backen där han f.ö. flög iväg som en raket och i.o.m. detta skaffade sig en lucka på över tjugo meter.

Kanske gick han ut en aning för hårt där, för han halkade sedan bakåt i klungan, något som fick en att undra om han kanske bränt sitt bästa krut.

Men upp på upploppet var han åter med i täten, strax bakom ledande Peterson som in på den långa rakan in mot mål verkade ha läget under kontroll.

Peterson gav järnet, men Jönsson hängde på, och sakta men säkert kom han närmre. När det bara var någon meter kvar så var de båda m.e.m. jämnsides, och då stack man fram varsitt framben … dött lopp!

Ja det var m.a.o. omöjligt att avgöra hvem som vunnit, något man oftast brukar kunna se rätt så klart på reprisen i vanliga fall. Men denna gång så krävdes det ett målfoto, men inte ens där kunde man med säkerhet fastställa hvem som var först.

På bilden så tycktes det sig vara en halvtålängds försprång för Peterson? Men i ärlighetens namn så var det idag så liten skilnand mellan ettan och tvåan så man borde ha delat segern.

Jönsson och Peterson hade f.ö. exakt samma tid, d.v.s det skilde som mest ett par tusendelar, d.v.s. för lite för att dela ut segern till den ena eller den andra.

Man borde m.a.o. i detta fall ha delat segern. Men hudersomhelster med den saken så var det i.v.f.s.h. en underbar svensk sprintdag idag i Falun i.o.m. att vi idag fick inkasserat en trippeseger på sprinten. Detta bådar gott inför nästa års VM.

På tal om sprintbanan så var den helt suverän. Kanske rentav den bästa vi sett i år. Den hade allt: backar, kurvor, rakor, nedförslöp … ja den var bara helt superb. Ser redan fram emot VM nästa år m.a.o..

Avslutningsvis så måste vi även nämna Stina Nilssons imponerande sprint idag. Hon kom trea i finalen någon sekund efter två norskor, men långt före fyran. Hon är stark m.a.o. och kommer bara att bli ännu starkare de närmaste åren. Den saken är kristallnattsklar.

Unga Stina kommer tveklöst att bli något att räkna med framöver sålunda. Den saken är asså klar som en kristallnatt. Hon imponerade idag storligen. Bra jobbat av henne m.a.o..

Tror f.ö. och f.ö. att hon inom kort kan komma att ta plats i stafettlaget, kanske redan nästa år?, istället för Anna Haag (den svaga länken) eller Ida Ingemarsdotter. Det ser bra ut för oss inför Falun nästa år m.a.o..

Mellandag igår för Ferry

Ja igår så bidde det inte en tredje seger för året för Björn Ferry. Nej det bidde istället två bom på sprinten borta i gamla insnöade Finskland och efter det så var såklart det roliga över för Storumans stolthet.

Tror att Ferry tog det en smula lugnt in mot mål för att spara på krafterna för nästa sprint imorgon istället, för den sprinten följs ju upp av en jaktstart. Att jaga ikapp ett par åkare igår hade ju varken gjort till eller från m.a.o..

Bäst igår blev istället unge Fredrik Lindström — den fr.o.m. nästa säsong ende svenske skidskytten av rang från Sverige! — som slutade sjua-åtta? Sorgligt att det svenska skidskyttet sjunkit så här lågt att vi nu inom kort bara har en enda toppåkare.

Vi får nu hoppas att Ferry och Bergman går ut med flaggan i topp i de få race som återstår. Ett par segrar vardera hade suttit gött och nog unnar vi alla att våra svenska pöjkar får ta hem samtliga återstående race — gärna tredubbelt hvergang.

Men nu så blickar vi fram emot dagens övningar. Först blir det lagtävling i Lenzerheide och där är svenskarna ett av favoritlagen. Hoppas bara att Frida Hansdotter ställer upp denna gång, för det satt lite hårt åt förra gången.

Efter det så är det Falun och sprinten som gäller. Ska bli kul att se de nya banorna där. Som alltid svårtippat när det gäller sprint, men att det kommer att bli dubbla svenska segrar kan vi nog var hundra på. Ja det vi vi bara hoppa upp och sätta oss på!

Tippar att Hellner, Jönsson eller Peterson vinner på herrsidan och att Kalla eller unga Stina Nilsson vinner på damsidan. Jo så lär det nog bli, tippa vi alla idag. Se dock upp för de nesliga norskarna, ty det vill alltid sabba våra skidfester i Falun. Nedriga norska baggar och tackor m.a.o.!

Paralympics är rena rama smörjan!

Som alla andra så är jag övertrött på hur man sedan ett par år tillbaka pushar på oss Paralympics. Ingen är intresserad av handikappidrott och att nu allt mer börja jämställa denna smörja med riktigt idrott är bara helt hutlöst!

Efter OS i London 2012 så var det m.e.m. bara i England som man följde smörjan. Övriga länder hade överlag slutat rapportera om saken — än mindre visa några direktsändningar på TV. OS var m.a.o. över efter att OS var över.

I USA och Kina visade man i princip ingenting på TV, åtminstone inget i direktsändning. Man noterade så klart om någon vann en guldmedalj, men det handlade inte om några förstasidesnyheter, utan mest om små notiser i någon lokal blaska.

Och det är så det ska vara, för Paralympics hör inte hemma på nyhetssidorna. Handikappidrott är när det kommer till kritan bara något för de närmast sörjande och ska av den anlendningen inte prackas på alla oss andra.

Vi sätter f.ö. samtliga Daniel Rickardssons seger i Kollen som hundra gånger större än om Sverige hade vunnit alla guld i Paralympics.

Bandy-VM för damer är vidare hundra gånger större och intressantare än hela Paralympics, men från SVT så rapporterades nästan ingenting från dessa världsmästerskap.

Finner det vidare hutlöst att SVT och SR har pengar att slösa på Paralympics men inte hade pengar att fixa hem OS till våra TV-rutor! Skandal!

Så bort med Paralympics från TV och media i övrigt. Vi är inte intresserade av smörjan. Det finns nämeligen alltför mycket annat inom sportvärlden som vi vill följa.

Befarar f.ö. att man inom kort kan komma att slå ihop OS med Paralympics, och då så kommer någon löjlig handikappidrott (som bara har några dussin utövare i hela världen) plötsligt att räknas som jämngod med femmilen och hockeyfinalen!

Ferry vann mass-starten i Pokljuka!

Oj oj oj sicken otrolig avslutning på karriären Björn Ferry nu har fått — seger på sprinten i torsdags, tvåa på jaktstarten igår och nu idag så avslutar han succéveckan i Pokljuka med att vinna masstarten! Oj oj oj sicken kille!

Att den gode Björn vann på ett imponerande vis, d.v.s. utan någon som helst tur, gör ju inte saken sämre : Ty han skjöt prickfritt och gick i.o.m. detta ut samtidigt som en viss Martin Fourcade på sista sträckan in mot mål.

Ferry var alltså ensam med Fourcade de sista kilometrarna in mot mål, utan att bli avhängd! Ruggigt strongt bara det.

Men det som gjorde saken än mer enorm var att Ferry drog ifrån i sista backen, och efter det så orkade inte Fourcade ta sig ikapp. Fransosen gav m.a.o. då upp och lät efter det våran pöjke glida ifrån i utförslöpan för att sedan defilera i mål som segrare! WOW!

Hade det gällt en OS-medalj så tror jag Fourcade hade kört slut på alla sina batterier, men då det ”bara” handlade om en VC-seger så orkade han inte mentalt krama musten ur sig själv idag.

Fourcade körde f.ö. sönder Ferrys stav under ett tidigare läge av racet och kanske kände han även att Ferry var värd en seger idag? Fourcade hade inget att vinna på att vinna idag, men desto mer att vinna på att låta den populäre svensken vinna.

Men hur det än är med den saken så måste vi bara hylla Björn Ferry för dagens fantastiska seger — hans första mass-startseger i VC-sammanhang!

Ferry har nu efter en skidskyttekarriär som startade 2001 tio stora segrar : sex individuella VC-segrar, två VC-stafettsegrar, ett VM-stafettguld (mixed) samt det oförglömliga OS-guldet. Han har även ett VM-silver från mass-starten 2012. Inget dåligt facit.

Lika trist som det nu blir att förlora Ferry och Carl Johan Bergman efter denna säsong, lika kul var det att åtminstone en av dem fick gå ut med flaggan i topp.

Många frågar sig nu om det kanske trots allt blir en fortsättning för Ferry nästa säsong. Som han åker nuförtiden så frågar han sig säkert själv den saken, inte minst med tanke på alla de intäkter som inväntar en framgångsrik skidskytt?

Jag tror vi alla hoppas att både Bergman och Ferry kör på ett år till så att Sverige får chans att få fram nya förmågor, men då det handlar om två pöjkar i sina trettiosjätte levnadsår, så inser vi säkert alla att allt en dag kommer till sitt slut.

Men som sagt, skitkul att få uppleva Björn Ferrys fantastiska seger idag från första nedsläpp till slutsignalen. Det värmde hjärtat på hela svenska folket att få se våran Björn triumfera idag igen.

För mig personligen så var det lite granna samma känsla som när Charlotte Kalla vann stafettguldet i OS. Inte lika oväntat, men med tanke på Ferrys stundade farväl från allt vad skidskytte heter, så var det lika gripande och lika kul.

Daniel Rickardsson vann femmilen i Kollen!

Det har idag varit en minst sagt fullspäckad dag för alla våra skidåkande svenska världstjärnor. Det har varit storslalom i Kranjska Gora, skidskytte i Pokljuka, slalom i Åre och femmil i Kollen.

Matts Olsson körde tyvärr bort sig i sitt andra åk när han slogs om en pallplats. Björn Ferry kom innan dess tvåa på jaktstarten — strongt gjort. Och i Åre så kom våra tösor tvåa, trea, fyra efter den omöjliga amerikanskan.

Men även om det hade blivit idel svenska segrar i de tre just omnämnda tävlingarna, så hade dessa stått sig slätt mot Daniel Rickardssons fenomenala seger på femmilen i Holmenkollen.

Att han sedan slog norrbaggarnas bäste man (Sundby) på upploppet gjorde inte direkt saken sämre. Faktum är att man i Norge nu i det närmaste utlyst tre dagars landssorg — så knäckta är man över att deras gutt fick smörj av våran viking!

Ha ha ha. Fy tusan vad gött att få tvåla till de odrägliga norska guttarna i deras egen håla. Och hur kul är det inte att Daniel Rickardsson fick vinna ännu en VC-seger? — den första på tre år!

Att denna seger sedan är den finaste man kan vinna i VC-sammanhang, och som troligen även väger tyngre än alla övriga VC-race tillsammans, gör ju inte direkt triumfen mindre angenäm.

Riktigt hur knäckta man är över att Sundby fick stryk kan vi se på VG:s hemsida, för där står inte att Sundby fick smörj av en svensk på femmilen, utan att Sundby vann Världscupen!

Snacka om patetiska och avundsjuka norskar. De kan inte ens förmå sig att nämna våran segrande pöjke vid namn! De lever i ett tillstånd av förnekelse. Ja, det är nästan som om man på allvar tror att Sundby vann femmilen ändå på något vis?

Men oj oj oj sicken makalös seger detta var för Daniel, hela det svenska skidlandslaget och hela världen. Att en riktig skidåkare fick vinna femmilen igen, istället för någon av alla spurtspecialister, är precis just vad skidsporten behöver.

Detta var exakt den injektion svensk skidsport behövde, och segern för Richardsson har säkerligen nu även fått honom att inse att han måste köra på över minst ett år till.

Imorgon så väntar nu norskarna med bävan på vad som då skall ske, för då står en viss Charlotte Kalla på startlinjen. Och alla vet att hon kommer att segra om hon är på hugget — och det är hon!

Noterade precis vad jag skrev igår (i inlägget innan) : Tror Maria PH blir bästa svenska imorgon (minst trea), Ferry kommer på pallen (eller vinner!), Rickardsson vinner!

Bra tippat av mig m.a.o.!

Kolla här Rickardssons enorma spurt in över mållinjen igen (från NRK): http://www.nrk.no/sport/sundby-ble-slatt-av-richardsson-1.11591864

Lindell-Vikarby trea i Åre : Fenninger vann igen!

Ett klart fall framåt bidde det i afton för Jessica Lindell-Vikarby i Åres andra storslalomtävling på två dagar. Precis som igår så tog dock Anna Fenninger hem segern. Jessica kom trea — bra mycket bättre än gårdagens icke godkända sjätte plats.

Tyvärr så missade Jessica andra platsen med sju ynka hundradelar, något som nu gör att det blir nästintill omöjligt för henne att vinna storslalomcupen, eftersom hon nu måste slå Fenninger i sista tävlingen i Lenzerheide.

Det troliga scenariot är dock att österrikiskan kommer att vinna även årets sista storslalom, inte för att hon måste göra så för att vinna storslalomscupen, utan för att hålla undan för Maria Riesch i den totala Världscupen, d.v.s. det stora priset.

Hade innan dagens övningar i Åre avskrivit Jessica, ansåg henne inte tillräckligt stark mentalt för att kunna ta sig an Fenninger. Men Jessica visade i andra åket att hon hade nerverna under bra kontroll, så kanske det finns hopp för henne borta i Lenzerheide trots allt?

Kan dock inte tänka mig att Fenninger kommer att missa pallen i Lenzerheide, något som då innebär att Jessica troligen måste vinna för att kunna bärga cupsegern, något som säkerligen blir för tufft.

Men Andre Myhrer lyckades vinna slalomcupen härom året under långt svårare förutsättningar. Myhrer vann som bekant sista slalomen den gången — mot alla odds! Hans bedrift den gången var så enorm att jag ansåg han borde fått Bragdguldet.

Frågan är om unga Jessicas nerver pallar för trycket? Tveksamt.

EN sak är säker, Fenninger kommer inte att svikta mentalt. Enda hoppet för Jessica är antagligen att den söta österrikiska tösan kör bort sig.

Men mer om detta en annan gång. Nu blickar vi istället fram emot morgondagens fullspäckade vintersportsdag : slalom i Åre med Frida och Maria PH, skidskytte med Björn Ferry, femmil i Kollen med Daniel Rickardsson.

Tror Maria PH blir bästa svenska imorgon (minst trea), Ferry kommer på pallen (eller vinner!), Rickardsson vinner!

Fördel Fenninger i Åre

Nu efter gårdagens storslalom i Åre, där Jessica Lindell-Vikarby bara kom sexa, så är det bara att inse faktum att det ska mycket till för henne att ta hem cupen.

Allt för många världsåkerskor låg nämligen inom räckhåll innan start för att Jessica skulle kunnat ro hem det här, och nu efter Anna Fenningers seger så är läget inte på långa vägar lika bra för svenskan.

Jessicas ledning i cupen var förvisso stor, men när flera av de jagande var nykorade olympiska mästarinnor och/eller nykorade OS-medaljörer, så insåg nog de flesta av oss att det skulle bli för tufft för henne.

Jessica hade en hel del flyt innan jul, något som fick oss att tro hon var bättre än hon egentligen är. Men nu när storåkerskor som Tina Maze, Lara Gut och Anna Fenninger står på startlinjen — fulla av självförtroende — så tror jag inte längre på våran tösa.

I normala fall så borde det ha räckt för Jesscia att ta sig i mål som fyra-femma i de tre tävlingarna som återstod, men nu efter Anna Fenningers seger igår (och kommande seger idag?) och våran tösas sjätteplats, så är nog det roliga över för våran del.

Fenninger är nu klar favorit att ta hem storslalomscupen. De femtiofyra poäng hon alltjämt är efter Jessica tar hon tveklöst in redan idag och efter det så säkrar hon slutsegern i Lenzerheide.

Faktum är att det finns risk att även Lara Gut och Kathrin Zettel kommer att gå förbi Jessica i cupen. Problemet för våran tösa är att de jagande är mentalt synnerligen starka, för man vinner inte OS-guld om man är mentalt suspekt.

Det är vidare svårt att se hur Jessica ska kunna komma i mål bättre än fyra-femma. Allt för många åkerskor av högsta kvalité deltar i de två återstående tävlingarna.

Inte ens om Jesscia vinner idag så tror jag det räcker, såvida inte Fenninger kör bort sig totalt. Nej, den söta österikiskan kommer tveklöst att knipa minst en pallplats till idag och i.o.m. det i praktiken säkra årets storslalomscup.

Och vad gäller Maria PH så visste vi redan i förväg att hon inte skulle ha något med storslalomscupen att göra. Lite trist att erkänna men så är det.

Det är klass-skillnad mellan svenskorna och de bästa från kontinenten. De är snäppet bättre både vad gäller storslalom och det mentala. Och vad gäller Fenninger, Gut och Maze så handlar det ju vidare om tre framtida legender inom den alpina världen.

Tror m.a.o. inte alls på någon av våra tösor idag. Tror man kommer sluta på ungefär samma platser som igår. Hoppas dock jag har fel.

Ferry vann i Pokljuka – första VC-segern på tre år!

Var nog inte ensam om att inte ha några större förhoppningar på våra svenska skidskyttar idag borta i Pokljuka, inte minst med tanke på de mindre bra resultaten i OS bara för två veckor sedan.

Faktum är att jag endast satte på TV:n halvvägs in i loppet för att inte missa det som vi alla såg som dagens stora sportbegivenhet — damernas storslalom i Åre.

För det var ju i Åre det idag skulle kunna bli riktigt kul för oss svenskar. Ingen hade ju ens tänkt en tanke kring de svenska pökarnas chanser i slovenska Pokljuka — fastän det handlade om sprint, en distans där det oförutsedda kan inträffa — för vi visste att de som bäst blott kunde komma bland de tio bästa.

Nej vi var alla övertygade om att våra skidskyttar med Björn Ferry, Carl Johan Bergman och Fredrik Lindström i spetsen var totalt under isen eller åtminstone totalt insnöade, utfrysta och helt ute i kylan.

Dröm däreföre om min förvåning när jag plötsligt fick se Björn Ferry ta ledningen i loppet … och sedan hålla undan för alla efterkommande! Ferry vann m.a.o. dagens sprint och tog i.o.m. detta hem sin första seger i Världscupen på tre år m.a.o.!

Och det var inte p.g.a. att han skjöt prickfritt samtidigt som alla andra skjöt bort sig. Nej då, Ferry missade faktiskt ett skott men vann tack vare att han åkte skidor snabbare än alla andra i täten! — mycket snabbare desutom! Ja nästan som en raket åkte han!

Otroligt kul för Ferry och hela svenska laget att han nu får avsluta sin karriär med en seger. Och mer kul kan det bli inom kort, för på lördag så handlar det om jaktstart och där har ju nu den gode Björn ett fenomenalt utgångsläge.

Och den jaktstarten får ingen missa, för där luktar det nu seger numero två på raken för Storumans stolthet Björn Ferry.

Men som sagt, skitkul att våra svenska skidskyttar fick lite framgång igen efter alla bakslag. Det var visserligen ett par veckor för sent, men häftigt att man fick lite upprättelse så här i slutet av säsongen.

Jönsson föll i Drammen! Stina Nilsson trea!

Attans också att Emil Jönsson skulle bli pååkt av den finsklandssvenske pöjken Mattias Strandvall i sprintfinalen idag borta i Drammen. Jönsson hade ledningen när bara två svängar återstod och segern var m.a.o. i praktiken klar!

Då slog alltså den ökända svenska oturen till igen och sabbade hela dagen för alla världens människor. Sicken förbenad otur att vi svenskar ska behöva dras med den däringa ökända svenska oturen i mer eller mindre varje skidtävling.

I finalen återfanns f.ö. även två norrbaggar, Hattestad och Golberg, och det var mellan dem och Jönsson som segern stod — ansåg i.a.f. alla experter om saken innan starten gått.

Alla visste även att Jönsson skulle vinna om han hade ledningen när man nådde målrakan, eftersom han körde med klister samtidigt som norskarna körde ovallat och m.a.o. tänkte staka sig genom loppet, något som inte funkar så bra i uppförsbackar, d.v.s. slutet av Drammens sprint.

Norskarna var fula i den första backen och stängde där in Jönsson för att stoppa honom från att dra iväg, men en svensk lurar man inte så lätt. Jönsson trixade sig fri och drog ifrån.

I den snabba utförslöpan in mot mål så lyckades inte de två norskarna skaka av sig Jönsson, något som då strax ledde till att han gick upp i täten.

Allt var nu upplagt för en ny häftig seger för den gode Emil, men då passade alltså finsken på att köra på våran sprintfantom så att båda två åkte i backen. Osis av superformat!

Tack för visad vänlighet sade de två morska norska torskarna innan man snabbt drog förbi och sedan gjorde om upp slutsegern på tu man hand.

Sicken himla otur för Jönsson och alla världens människor m.a.o.. Emil hade segern som i en liten ask när d.ö.s.o. slog till.

Desto gladare var det dock efter damfinalen när vårt unga stjänskott Stina Nilsson med bravur nedkämpade tre av finalisterskorna och i.o.m. detta tog sin första pallplats! Bra gjort av den söta svenska tösasnärtan m.a.o..

Endast två av norrtackorna hade hon före sig i mål — inte särskilt långt före faktiskt! Så det var en imponerande föreställning av unga Stina. Hon är vår nästa världsstjärna på skidor. Den saken är klar.

Nu fortsätter Världscupen i Kollen med tremil för damer och femmilen för de riktiga skidåkarna. Kommer bli riktigt kul att följa Emil Jönsson där. Han har tydligen bestämt sig för att åka, för att skaffa tillräckeligt med poänger för att få deltaga i Falun.

Utan Johan Olsson så är nog chansen för svensk seger lika med noll, speciellt nu när det handlar om klassiskt. Vårt bästa hopp är säkerligen Daniel Richardsson — tror han blir som sämst femma, men en pallplats lutar det nog åt skulle jag tro.

Vill han vinna så måste han nog dra upp ett sjutusan till tempo sista tio, något han är kapabel till om dagsformen är god.

PÅ tremilen så håller jag f.ö. Charlotte Kalla som storfavorit. Björgen såg trött ut på sista backen idag och blev t.o.m. snuvad på segern av Maiken Kaspersen Falla, något som alltså bådar gott inför tremilen.

Kalla och Danielsson fortfarande i OS-form

Visserligen så kom Charlotte Kalla bara tvåa igår på Lathis tia fristil — en sträcka vi nog lite granna till mans hade räknat med att hon skulle vinna — men hon tog det en aning lite piano inledningsvis (för att se hur kroppen kändes?) och gav i.o.m. detta Marit Björgen ett för stort övertag för att kunna ta sig ikapp.

Men Kalla genomförde trots detta en avslutning på de sista tre-fyra kilometrarna som förde tankarna till stafettan i OS. Hon hade nämligen fyra norskor före sig vid detta tillfälle igår i Lathis — samtliga med stora försprång.

Närmast var Heidi Weng som hade fem sekunder tillgodo på Kalla vid 6.3 km. En kilometer senare så var rollerna ombytta när våran tösa ledde med samma marginal. Kunde knappt tro mina ögon vid nästa mellantid!

Faktum är att Kalla igår ånyo gjorde det omöjliga när hon körde ikapp och förbi tre av de fyra ledande norskorna och i.o.m. detta slog lilla nätta fröken Joahug med en sekund i mål, efter att ha legat bortåt trettio sekunder bakom norskan vid 6.3 km! Sanslöst.

Johaug hade m.e.m. gått in i väggen på de sista kilometrarna, något vi alla kunde när hon körde med vidöppen mun för att kunna ta in så mycket luft som möjligt — allt för att behålla andraplatsen bakom Björgen. Imponerande av Kalla m.a.o..

Endast Björgen kunde sålunda leva med Kallas ruskeliga avslutningsexplosion och lyckades p.g.a. detta behålla det mesta av sin ledning in i mål (24 sek). Men som sagt en superprestation av Kalla igår.

Tidigare på dagen så gjorde f.ö. Daniel Rickardsson en liknande bedrift på 15 km som den Kalla genomförde på tian. Han avslutade sin vana trogen oerhört starkt och avancerade i.o.m. detta till andra plats bakom Martin Sundby.

Bra jobbat även av den gode Daniel m.a.o.. Synd bara att han inte fick starta sist, för då tror jag han hade vunnit. Spännande fortsättning följer nu till helgen i Kollen där vi får hoppas att Johan Olsson och Marcus Hellner återfinns på startlinjen.

Fin revansch för utförsåkarna i Innsbruck efter fiaskot i Sotji-OS

Igår så tog våra utförsåkare revansch för fiaskot i Sotji-OS när man vann lagtävlingen i Innsbruck. Extra kul var att man straffade Norge i finalen. Detta bådar nu gott inför avslutningen av Världscupen.

De svenska laget bestod av Maria PH, Anna Swenn-Larsson, Mattias Hargin och Markus Larsson — samt reserven Anton Lahdenperä. Ingen Frida Hansdotter m.a.o., men det gick ju vägen ändå.

Den svenska äran har nu i.o.m. gårdagens lagseger blivit till viss måtta återupprättad. Men redan till helgen väntar nu viktigare uppgifter på våra åkare.

Den stora frågan är om Jessica Lindell-Vikarby ska kunna ro hem segern i storslalomscupen. Tre eller möjligen två race återstår, och det ska nog mycket till för tösan ifråga om hon inte ska ro hem segern.

Vi hoppas såklart även på en del VC-segrar för de våra som fin avrundning på säsongen. Tror att Frida och Maria vill ta revansch efter fiaskot i Sotji genom att vinna varsin seger.

Och nog vore det kul om även Mattias och Markus kunde kliva högst upp på pallen, speciellt i den förres fall efter hanses mindre bra andra åk i Sotji där han blev lurad på guldet.

För Markus så hade en seger även den känts go i.o.m. att det är länge sedan han sist stod överst på prispallen. 2006 var det visst.

Och med tanke på att en lika gammal slalompöjke, Mario Matt, fick vinna OS-guldet, så är det välan inte mer än rättvist att Markus nu får vinna en slalomseger.

Vi får även hoppas att Kajsa Kling avslutar sin fina genombrottssäsong med att vinna ett par VC-lopp — ett i störtlopp och ett i superstorslalom. Hon hade ju maximalt med otur i OS när hon åkte ur i den supertuffa och supersvåra backen, för som vi alla minns så hade hon den överlägset bästa tiden när hon åkte ut.

Hade Kajsa kommit i mål den dagen så hade hon vunnit guldet med bortåt en halvsekund. Inget snack om den saken. Så fenomenalt bra åkte tösasnärtan då.

Skidhjältarna hemma igen. Nu blickar vi fram emot VM i Falun

En av de stora frågorna alla ställt sig den senaste tiden är huruvida Johan Olsson ska köra vidare över VM i Falun nästa år. Men samma fråga gäller även ett par andra av våra toppåkare, framförallt då Anders Södergren och Daniel Rickardsson.

Tyvärr så verkar det som om den gode Anders nu har bestämt sig för att sluta. Riktigt trist anser jag, för han var vår bäste åkare på femmilen och slutade på en finfin sjunde plats.

Kanske känner han att han inte längre kan utmana om en plats i stafettlaget och då tryter såklart motivationen? Man borde nu köra operation övertalning i Södergrens fall, för vad händer annars om någon av de övriga i stafettlaget blir sjuk eller skadad?

Men än värre är att inte den gode Daniel har bestämt sig att köra vidare ännu ett år, för utan honom så är det nog godnatt för Sverige på stafetten, speciellt om Olsson lägger av.

Den gode Johan har dock lämnat en öppning för att vara med i Falun, och detta bådar gott inför framtiden. För det är små marginaler som skiljer mellan fiasko och succé. Tror att om Olsson gör tummen upp för Falun så kommer resten av pöjkarna att göra sammaledes.

Jag kan bara inte förstå hur man ens kan överväga att sluta året innan ett hemma-VM? Man väljer ju bort tidernas folkfest med över femtio tusen åskådare på plats, varav hälften säkert kommer från Norge, av vilka säkert en tre-fyra tusen kommer att tälta längs skidspåren och hålla låda dygnet runt i två veckor!

Att en svensk skidåkare vill gå miste om denna folkfest är som sagt en gåta för mig. Norskarna kommer att bli överförtjusta om Sverige kommer till start utan de tre åkarna omnämnda så här långt.

Jag tror inte att man kan förstå i Norge hur en svensk frivilligt avstår från ett hemma-VM. Ingen norsk hade ens tänkt tanken på att tacka nej till ett VM i Holmenkollen.

Och varför lägga av när man inte ens fyllt trettiofem? Björndalen är fyrtio och vann två OS-guld i Sotji, och han borde även ha vunnit ett tredje om inte Svendsen skjutit bort sig på ett av de mest spektakulära vis som skådats.

Vi måste m.a.o. nu om ett par veckor ta ett snack med våra skidpöjkar och köra operation övertalning. Vi måste sedan erbjuda dem massvis med kosing så att man känner sig betydelsefulla för laget.

Ingen vill nämeligen uppleva ett Falu-VM likt det vi fick uthärda 1993 där norskarna sopade banan med alla svenskar. Först på femmilen den gången fick vi något av självkänslan tillbaka när Torgny Mogren tog hem guldet.

Nu är Sotji-OS över: Tack ska du ha president Putin!

Ja så var då det roliga över för denna gång. Vinter-OS i Sotji blev en dundrande succé, tveklöst det bästa Vinter-OS på många år. Ett stort tack måste vi därför ge till Vladmir Putin, den snälle och goe ryske presidenten, för utan hans ledning så hade spelen inte blivit hälften så bra.

Så å hela världens samlade människor så framför jag nu ett stort tack till president Putin och alla ryskar. Tack tack tack. Stort tack från alla oss svenskar samt världens alla övriga folk m.a.o. till hederknyffeln Putin och alla goa ryskar m.a.o.. Tack tack tack.

För att sedan titta på den svenska prestationen så kan man omedelbart konstatera att de två höjdpunkterna var våra fantastiska stafettsegrar.

Damernas seger var den mest vidunderliga OS-triumf som skådats, inte minst beroende på att den kom så totalt oväntad. Charlotte Kallas insats där var tveklöst hela spelens mest enorma. Sicken otrolig skidåkerska hon är. Osis att hon blev förkyld och inte kunde göra sig själv rättvisa på tremilen, särskilt som hon med största säkerhet hade vunnit OS-guld om hon vart frisk.

Herrstafettan var såklart den andra höjdpunkten för alla OS-vänner världen över. Där var segern dock mer väntad, och hur kul var det inte att se hur Sverige pallade för favorittrycket? Marcus Hellner gjorde där en jätteinsats när han höll undan mot ryske världsåkaren Maxim Vylegzhanin, den blivande silvermedaljören på femmilen.

Anser f.ö. inte att vår man fått tillräckeligt med beröm för det han där gjorde. Hellner knäckte ju den jagande rysken, som efter att ha gett allt han hade i jakten på guldet — utan framgång! — strax fick rikta in sig på att rädda silvret, totalt slutkörd som han då var. Men ett tag såg det ut som om han inte ens skulle klara bronset — så hårt gick rysken ut för att hinna upp Hellner, utan att ta in en enda sekund!

Hellner var m.a.o. enorm! Inte ens om man hade haft en extra Legkov på sista sträckan (Legkov åkte sträcka tre), så tror jag att vår supersvensk hade förlorat guldet! Inte ens om han och Legkov hade startat samtidigt!

Vid sidan om dessa båda höjdpunkter så var såklart även Kallas, Hellners och Johan Olssons fina OS-silver inte att leka med. Att vi sedan även tog hem åtskilliga fler skidmedaljer var bara en härelig bonus. Vi blev i.o.m. detta bästa skidnation räknat i medaljer. Inte dåligt gjort av Sverige.

Vi tog sedan även hem en del andra strömedaljer i olika småsporter, som curling och skicross, och det var ju rätt så kul. Men tvyärr så gick det till skogs när det gällde våra alpina skidåkare, dem som vi hade sådana förhoppningar på. Vi hade bara den värsta sortens missflyt där, men det är sådant som händer i sportens värld.

Allt som allt så gjorde de våra ett fullt godkänt OS. Femton medaljer total är inte illa. Enda smolken i glädjebägaren var att vi blott tog hem två guld. Vi hade såklart bud på flera guld, men den ökända svenska oturen skördade tyvärr många offer denna gång.

Hade innan OS tippat på en fem-sex guld, men då marginalerna är små inom skidsporten så bidde det som sagt bara två. Men oj så nära det var att vi hade gjort dundersuccé. Kalla och Hellner kunde mycket väl ha tagit hem två individuella guld vardera. Hade man inte blivit förkylda så vete tusan om det inte blivit två svenska guld på tremil resp. femmil?

Trist var även att båda våra ishockeylag misslyckades i sina sista matcher. I bägge fallen så var det d.ö.s.o. som slog till mot de våra. Utan denna förbenade ökända svenska otur så hade damerna tagit brons och herrarna guld! D.ö.s.o. är m.a.o. ett mycket stort problem för oss svenskar. Ett problem som måste lösas snarast kvickt.

Men vi gör nu vårt bästa OS sedan 2010 och det är inte helt fel. Men blott två OS-guld denna gång mot fem 2010 och hela sju 2006 gör att vi inte kan vara nöjda. Rent medaljmässigt var vi okej, men prickarna över I saknades denna gång. Men ack vad nära vi var vid flera tillfällen.

I.v.f.s.h. så fick vi i Sotji två oförglömliga minnen för livet — två nu redan klassiska svenska triumfer. Ingen som såg damstafetten kommer någonsin att glömma Kallas enorma avslutning — tidernas bragd inom damskidåkning anser jag och alla andra om saken.

Bragdguld + Jerringpris är nu vikta för våran Charlotte.

Så farväl Sotji och tack för alla minnen.

Lojt Tre Kronor bortspelat i OS-finalen

Första perioden mot Kanada i OS-finalen idag var jämn och fin. 0-1 i periodpausen kunde man leva med, för det fanns ingen anledning till att vara orolig med tanke på alla rutinerade svenska NHL-stjärnor vi hade i våra led.

Men efter två mål i baken vid nästa periodpaus, så såg det plötsligt mer allvarligt ut, speciellt som Kanada alltmer tagit kontroll över matchen. Daniel Alfredsson var dock positiv i detta läge och trodde alltjämt att det gick att vinna matchen.

Men det stod snart klart i avslutningsperioden att detta inte skulle bli Sveriges dag. Kanada var nu fulla av självförtroende, och när man sedan satte trean så gav Tre Kronor upp.

Det var faktiskt riktigt pinsamt att följa sista tio minuterna, för svenskarna gick då m.e.m. bara och väntade på slutsignalen. Kan inte påminna mig ha sett svenska hockeystjärnor bete sig så loja och uppgivna tidigare i en såpass viktig match.

Men troligen hade kanadensarnas stabila, för att inte säga vattentäta försvarsspel gjort att våra grabbar inte längre orkade kämpa vidare. Trista scener i Sotji m.a.o..

Idag saknades några av våra bästa spelare, framförallt Henrik Zetterberg, men i slutändan så hade Tre Kronor inget mer att ge idag än vad man kom med, och då kan man inte ta sig an ett supertaggat Kanada.

Trodde f.ö. innan OS att Tre Kronor inte skulle ta medalj i Sotji, så ett silver är m.a.o. fullt godkänt. Det är dock aldrig kul att förlora en semifinal, speciellt när man inte gjort sitt bästa, något som våra överhypade NHL-stjärnor definitivt inte gjorde idag.

Och vad sedan gäller all uppståndelse rörande Bäckis så kan man bara utrbista : Vem bryr sig? Alla vet ju att han är ren och enbart åkt dit på en petitess.

Han är inte mer dopad än Marit Björgen, och det skulle inte förvåna mig om det är ett par kanadensiska fingrar inblandade i det hela för att störa den svenska harmonin inför finalen.

Tredubbelt ryskt på femmilen när Legkov vann OS-guldet!

När ingen svensk kunde vinna OS-guldet på femmilen idag i Sotji, så var det Alexander Legkov som vi alla hoppades skulle få till det istället. Och så blev även fallet efter en minst sagt rafflande avslutning på OS-skidåkningen för denna gång.

Det blev tredubbelt ryskt i topp, där man som extra krydda fick stoppat den fuskande norrbagen från tremilen (Sundby) från att knipa ännu en bronsmedalj. Nu fick istället Vylegshanin sin efterlängtade OS-medalj istället. Rättvisa skipad m.a.o.!

Ingen missunnar Legkov guldet. Han har under många år tillhört världens tre-fyra bästa men har tyvärr oftast underpresterat, något som jag tror hänger samman med det oorganiserade ryska landslaget.

Hade Legkov vart svensk eller norsk så hade han haft medaljskåpet fullt vid detta laget, då han säkerligen hade vart lagets största stjärna. Rysken har f.ö. alltid påmint mig om en annan rysk (dock tävlande för Kazakstan), Vladimir Smirnov, med sin ruggiga styrka och muskulösa kropp; och nu vet vi att det var en god jämförelse.

Kul för Legkov m.a.o.. Kul även att mitt heta tips gick in idag. Mindre kul dock att ingen av svenskarna kunde få till det perfekt i slutet, men att våra tre pöjkar slutade i samlad tropp som sjua, åtta och nia är riktigt imponerande.

Man undrar dock vad Marcus Hellner hade kunnat ställa till med idag om han vart frisk? Som loppet gestaltade sig så tror jag att han hade blandat sig in i medaljstriden, med ett superryck i sista backen. Guld hade inte varit uteslutet.

Svenskarna såg pigga ut loppet igenom, och det var kul att se någon av dem dra längst där framme vid olika tidpunkter under loppets gång. Anders Södergren såg riktigt stark ut under slutet, men lyckades inte slita sig loss i sista backen. Bäste svensk blev han dock. Kul att se.

Daniel Rickardsson var med i den absoluta täten nästan hela vägen, och Johan Olsson såg mycket stark ut under inledningen när det såg ut som om han tänkte göra ett ryck. Hade det handlat om klassiskt så tror jag att han hade lyckats bättre.

Övriga höjdpunkter var att Dario Cologna bröt skidan någon kilometer innan mål, för ingen hade velat se honom sprinta hem ett tredje OS-guld på raken, samt att Petter Northug nu åker hem till Norge utan en enda medalj (som jag tippade innan OS att han skulle göra)! Rätt åt honom m.a.o..

Northugs skidkarriär är nu över, för man har nu gjort om banorna så att han och andra som kör samma smutsiga taktik inte ska kunna spurta hem billiga segrar gång på gång på gång.

En fantastisk dag idag dock för hela det fina gamla Ryskland och hela det nobla ryska folket.

Ett stor tack måste vi nu även framföra till Vladimir Putin, å hela det svenska folkets vägnar, för att ha ordnat till denna folkfest för alla värdens vintersportsvänner.

Så ett stort tack till den noble Putin m.a.o.. Bra jobbat av honom sålunda, denne hedersman och en man som vi alla beundrar och högaktar.

Inte mer än välförjänt och rättvist att Putin nu i.o.m. Legkovs seger även vinner hela OS. Hade Northug eller Sundby segrat idag så hade nämeligen Norge vunnit totalt.

Ännu ett stort tack till Putin m.a.o. — för att ha ordnat till att Norge nu bara blir tvåa! Tack tack tack till honom m.a.o.! Bra jobbat av Putin m.a.o. och sålunda!

Dags för femmilen i Sotji-OS

Imorgon så smäller det i de ryska skidbanorna i Sotji, för då går femmilen av stapeln. Sverige har antagligen inget med utgången att göra, speciellt inte nu efter att Marcus Hellner dragits sig ur p.g.a. förkylning.

Hellner hade nog inte blandat sig i guldstriden ändå, men han hade hjälpt till i det svenska laget och kanske knipit en medalj.

Nu står hoppet till Anders Södergren, Daniel Richardsson och Johan Olsson, där den sistnämnde är vårt största hopp. Men om sanningen ska fram så måste vi nog hålla Dario Cologna och Alexander Legkov som de två favoriterna att göra upp om guldet.

Med lite flyt så kan det kanske bli en medalj, men då den ökända svenska oturen slog till med full kraft idag, på både tremilen och i slalomen, så är nog oddsen för svensk medaljglädje inget vidare.

Vi får nog bara se på femmilen som två timmar underhållning och som uppvärming inför ishockeyfinalen. Kan dock inte släppa tanken på hur Johan Olsson tog hem VM-guldet förra året.

Så om fru Fortuna skiner på våra svenska skidatleter så kan det kanske gå vägen ändå. Inte minst beroende på att det nu har gått alltför länge sedan vi senast tog hem en femmil — tjugosex år! — så nästa femmilsguld kommer nu allt närmre och närmre.

Anders Södergren säger sig vara i form, så vem vet, kanske är det nu hans tur att göra en s.k. Mario Matt och ta hem ett OS-guld på ålderns höst?

Tidernas värsta skandalbana saboterade Sotjis OS-slalom!

Ivica Kostelics pappa satte banan för OS-slalomens andra åk, och denna skitsvåra bana saboterade en av hela de olympiska spelens största tillställningar.

Efter första åket så låg Andre Myhrer och Mattias Hargin tvåa resp. trea. Ett fantastiskt utgångsläge. Vi räknade säkert alla med att det skulle bli minst en medalj till Sverige.

Men det andra åkets bana var så infernaliskt svår och krånglig att hela slalomtävlingen blev förstörd. Bortåt hälften av alla åkare körde ut eller grenslade.

Värst av allt var såklart att Hargin körde bort sig och att Myhrer grenslade. Ingen medalj idag m.a.o.. Skandal m.a.o.!

Segrade gjorde nu ledaren efter första åket, Mario Matt. Han höll sig på benen hela vägen och höll undan för landsmannen Marcel Hirscher som stod och väntade i målfållan som ledare för stunden.

Kul på sätt och vis att den trettiofyraårige Matt fick vinna, för han har visat synnerligen fin form denna säsong. Han var en värdig vinnare av kvällens s.k. slalomtävling.

Kul var det också att Hirscher nu får vänta ytterlige fyra år på att vinna OS-guld i slalom, för han såg skitsur ut när Matt kom imål som etta — inget leende till kompisen och inga artiga applåder till segraren! Sicken surpuppa!

Men som sagt, skittrist att en OS-slalom får avgöras på detta skandalvis. Underlaget var ju svårt nog som det var. Det fanns m.a.o. ingen anledning att göra racet än svårare med en nästintill omöjlig bana.

EN normal bana i andra åket hade tveklöst resulterat i en medalj för Myhrer, tror i.a.f. jag och många med mig. Hans övertag tidsmässigt var nämeligen såpass stort.

Bedrövligt att sådant här får inträffa i dagens värld. Hela slalomtävlingen blev ju nu till en parodi och ett skämt! Vissa kommentatorer bad tydeligen även sina tittare om ursäkt för den skandalösa banan som förstörde TV-festen.

Ingen OS-medalj för Kalla på tremilen i Sotji

Nej, det blev som vi hade befarat : Charlotte Kalla var helt ur slag i dag på tremilen i Sotji och kunde p.g.a. förkylning och slutkördhet inte prestera sitt bästa. Hon tog sig dock i mål som 34:a, dryga fem minuter efter de tre norskorna i topp. Starkt gjort av henne att fullfölja.

Trist att Kallas avslutning på detta magnifiska OS blev sådan här. Vi alla hade ju sådana stora förhoppningar på henne idag, men är man inte hundra både vad gäller det fysiska och psykiska så kan man inte vara med och slåss om medaljer i OS.

En efterhängsen förkylning verkar vara orsaken till att Kalla inte orkade idag. Inte mycket att säga om den saken, speciellt nu strax efter målgång när Marcus Hellner då valde att tillkännage att han nu definitivt avstår från att köra femmilen — p.g.a. förkylning!

Dubbelt med otur för Sverige m.a.o..

Vi lider nu med våra två skidess. Extremt olyckligt att åka på förkylningar under ett OS. Vi får dock vara glada att man hann fixa hem varsin guldmedalj innan sjukdomen slog till.

Dagens tremil blev nu ett enda långt antiklimax. Tre norskor drog ifrån efter tio kilometer när Kalla släppte och drygade sedan undan hela vägen in i mål.

Extra trist var att se de tre norskorna ta sig an den sista branten. Alla visste att Kalla hade dragit upp i topp där om inte en uslig förkylning slagit till ett par dagar innan!

Kanske hade Björgen vunnit ändå, men det trista är att vi aldrig får veta hur det hela hade slutat om våran supertösa inte hade råkat ut för den ökända svenska oturen.

Men nog om dösu för t.f., låt oss istället konstatera att Emma Wikén idag kom åtta och Anna Haag strax bakom tog sig i mål som elva. Bra åkt av dessa båda tösor m.a.o..

Skit idag asså bidde det när våran goa tösa åkte på en förkylning när hennes stora dag stod på tapeten. Norskt sabotage? Inte omöjligt. För nog måste vi fråga oss själva hur det kan komma sig att Kalla och Hellner åkte på samma förkylningar sista dagarna av OS?

Kan det hänga samman med det faktum att Norge i detta nu befinner sig i en kamp med Ryssland och Kanada om den totala slutsegern i Sotji-OS och att guldet på tremilen därför måste vinnas av en norska?

Nej, så lågt kan nog inte ens norskarna sjunka? Nej, nu får vi blicka framåt och hoppas att våra slalompöjkar kan få till det istället. Deras första åk börjar strax, men i sanningens namn så hade inte ens ett guld där kunnat göra bot för dagens sorgliga utveckling på tremilen.

Alla vet nämeligen att våran tösa hade vunnit idag på förkrossande vis om hon inte varit sjuk. Vi vet detta p.g.a. att Björgen och Johaug tog det lugnt i spåren idag — för att dra fram Steira till bronset!

Hade Kalla vart frisk så hade hon och Björgen hängt av de två andra norskorna redan på andra varvet och sedan följts åt till sista backen, och där hade våran tösa kört ifrån norskan så att snön hade yrt ända ner till Svarta Havet.

Därför känns det bittert att vara svensk just nu.

Charlotte Kalla på väg mot OS-guld på tremilen?

Ja nu har OS i Sotji på allvar börjat draga ihop sig, för nu står spelens tyngsta titeln på damsidan på spel : Tremilen!

Förvisso har inte damernas tremil samma aura kring sig som det mest legendomsusande OS-loppet alla kategorier : Femmilen. Men på damsidan finns det dock inget som kan jämföras med damernas tremil. Så stort är det att ta hem detta OS-guld!

Och nu så är plötsligt en svenska favoriten att ta hem segern : våran alldeles egna supertösa, Charlotte Kalla.

Och t.o.m. norskorna hyllar våran Charlotte till skyarna och erkänner helt öppet att hon är favoriten imorgon. Detta är inte frågan om psykning, för våran tösa är antagligen den populäraste svensken, man som kvinna, i hela Norge.

Inget har ett enda ont ord att säga om henne där … eller någon annanstans heller för den delen. Och norskorna, med Björgen och Johaug i spetsen, verkar tycka väldigt mycket om henne, inte konstigt egentligen för mer sympatisk person än våran Charlotte får man leta efter.

Förvisso är det som så att norskorna helst vill vinna tredubbelt imorgon, men de vill även visa för omvärlden att man är bättre än alla andra. Av den anledningen vill man gärna se våran goa tösa ställa upp.

Att vinna guldet utan att besegra den bästa devalverar segern. Tror därför att Björgen helst vill köra mot Kalla imorgon för att bevisa för sig själv att hon är bättre än sin sju år yngre rival. Sedan kan hon sluta med gott samvete.

Riktigt gulligt var hur man på det norska skidlandslagets twittersida hade lagt upp en bild (se ovan) på de fyra norskorna som ska köra tremilen imorgon. Ovanför bilden hade man en liten glimten i ögat-retis till Kalla där man uppmanade henne att come out and play!

Och nu så verkar det som om Kalla verkeligen ämnar komma ut och leka med norskorna, ty hon är inte så sjuk som vi befarade. Hon kommer f.ö. att ha tre av sina egna medsystrar med sig, Sara Lindborg, Anna Haag och Emma Wikén, men tyvärr så lär ingen av dessa tre hänga med längre än till första backen. Efter den så är det Kalla ensam mot fyra norskor och ev. en polska!

För att nu gå till själva loppet, så har jag och många med mig vetat om att Charlotte Kalla är the real deal sedan hon först dök upp som tonåring, och nu så ska hela världen få veta att så verkeligen är fallet.

Kalla är menad att vinna OS-guldet imorgon. Det är hennes öde att göra så. Frågan är bara om hon är fullt återställd, och då är det inte fysisken jag syftar på, utan mentalt och emotionellt.

Kalla körde tveklöst slut på allt hon hade kvar efter de två OS-silvren på den spektakulära slutsträckan av stafetten, och frågan är om hon kan ladda om batterierna emotionellt och mentalt en fjärde gång i ett och samma OS?

Lyckas hon med detta konstycke så är det inte längre något som helst tvivel om att hon är Sveriges främsta idrotterska genom tiderna. Vinner hon imorgon så håller jag henne t.o.m. som klassen bättre än någon annan svenska någonsin!

Men det ruggiga är att Kalla kommer inte att vara som allra bäst förrän i nästa OS som trettioåring! Men mer om det längre fram när det börjar dra ihop sig dithän.

För nu gäller det för oss alla att hålla våra tummar och be några tysta böner till idrottsgudarna om att låta rättvisan och godheten vinna imorgon, för då segrar våran Charlotte.

Frida femma: Shiffrin vann OS-guld!

Efter ett katastrofalt första åk av Frida Hansdotter där hon placerade sig nära en och halv sekund efter täten, strax efter att Maria PH hade grenslat, så visste vi att det inte skulle bli någon svensk medalj i OS-slalomen i Sotji idag.

Det fanns en mikroskopisk chans till brons, men då hade Frida varit tvungen att göra sitt livs åk samtidigt som fem föreliggerskor körde bort sig.

Men efter att Emelie Wikström gjort ett fantomåk i andra och tagit ledningen med nära 1.3 sekunder så fick Frida lite inspiration att göra något liknande.

Hon slog Wikströms sammanlagda tid men körde tre tiondelar långsammare, och alla drömmar om bronspeng var i.o.m. detta över.

Det återstod sedan blott att avfölja dramat : skulle den artonåriga amerikanska sensationen Mikaela Shiffrin vinna guldet efter sitt ruskiga först åk, eller skulle tidernas främsta slalomåkerska Marlies Schild änteligen få vinna OS-guld?

Schild fick till ett superåk och gick upp i topp. När sedan såväl Tina Maze som Maria Riesch kört bort sig så återstod bara unga fröken Shiffrin att åka.

Sin vana otrogen så tog hon det en liten aning piano, för säkerhets skull, eftersom ledningen hennes var nära en och en halv sekund. Taktiken höll, för i mål åkte amerikanskan in … som tidernas yngsta olympiska slalommästarinna!

Kul för henne och säkerligen bra för hela den alpina skidsporten att få en ung, söt och karismatisk ny fixstjärna. Att Shiffrin sedan är en amerikanska gör ju inte precis saken sämre.

Kul även att Mariles Schild fick vinna ännu en slalommedalj. Hon förtjänar verkligen den. Synd bara att hon aldrig fick vinna guldet. Hon har nu två silver och ett brons!

Synd även att unga fröken Hanssdotter inte fick till det i första åket, för hon var vårt stora hopp i OS alpina backar denna gång. Hade i förväg tippat att hon skulle komma tvåa, men nu bidde det bara en hedersam femte plats.

Frida får komma igen i VM-nästa år, och samma sak gäller våra övriga duktiga slalomtösor, inte minst unga Emelie som slutade åtta idag. Mycket bra gjort av henne.

Nu återstår bara pojkarnas slalom imorgon och sedan är alpinisterna färdiga i OS för denna gång. Tyvärr så kommer inga svenskar att vara med och slåss om medaljerna. Nej, svensk medalj imorgon måste räknas som en första klassens skräll!

Tre Kronor till OS-final efter klar seger över Finland

SÅ mycket att orda om matchen behövs egentligen inte. Alla som såg den vet vad som hände. Sverige var bäst helt enkelt och bra mycket mer organiserat än Ryssland i finnarnas förra match.

Det hela var inget annat än en gedigen lagseger samt en tålamodskamp lagen emellan. De svenska spelarna förhastade sig aldrig utan höll ställningarna och gav sedan ordentligt i tacklingar och annat när så behövdes.

Men inte ens ett par billiga svenska utvisningar hjälpte finnarna idag. Inte ens när man hade fem mot tre i nära en och en halv minut så kunde man bryta ned det svenska försvaret.

Och när man väl kom till skott så stod en viss Henrik Lundsqvist där och stoppade allt som kom inom räckhåll. Finnarna tog dock ledningen efter ett billigt skitmål, men det gjorde bara matchen spänannde.

På sätt och vis bra att finnarna fick första målet, för vi fick då se hur våra svenska hjältar tog sig samman än mer för att vända på steken, något som inte tog lång tid att göra.

1-1 förvandlades sedan snart till 2-1 efter ett mäktigt slagskott upp i vänstra krysset av Erik Karlsson, hans fjärde strut så här långt. Och strax efter det så var ribban det enda som hindrade Sverige att ta ledningen med 3-1.

Hade man ökat på ledningen där så vete tusan om inte ett par tre fler mål snart hade ordnats till. Avslutningen blev nu istället rätt så spännande, som avslutningar oftast är när det bara är ett mål som skiljer.

Men svenskarna var för professionela och rutinerade för att släppa in finnarna i matchen igen. Segern var därför aldrig hotad, och Tre Kronor tågar nu vidare till guldfinal, och där måste man nog hållas som favoriter — oavsett vilka man får möta.

Idag lider vi med Damkronorna

Damkronorna förlorade idag bronsmatchen oturligt och p.g.a. dålig coachning. Men de har ändå gjort väl ifrån sig genom att slå ut Finland i kvartsfinalen. Det känns dock bittert att bronset gick förlorat, speciellt efter damernas fantastiska start av matchen.

Man dominerade första perioden och till-lät knappt ens schweiziskorna att närma sig det svenska målet. 1-0 (Michelle Löwenhielm) till damerna i periodpausen var på tok i underkant. Andra perioden var något jämnare men 2-0 (Erica Udén Johansson) in till pausvilan fick oss att känna att bronset var fixat.

Damerna som spelat så ruggigt bra i tidigare avslutningsperioder orkade inte idag i samma situation. Exakt varför så blev fallet är svårt att sia om. Fruktansvärt trist var det i.a.f. att våra duktiga damer inte fick vinna en medalj.

Men än värre är nu eftermälet till dagens match. För det talas redan om att vissa damer, som Emma Eliasson (en av OS-turneringens bästa backar) nu tänker sluta i landslaget, något som beror på att man spelar gratis!

Precis som efter OS i Turin, där damerna vann OS-silver men sedan glömdes bort och t.o.m. tvingades att gå och plocka skräp i Kungsan i Stockholm för att kunna köpa sig en bit mat och betala hyran, så har damerna redan nu efter matchslut m.e.m. glömts bort.

Man får inte ens tid att koppla av i Sotji några dagar och på plats följa hockeypöjkarnas återstående matcher, utan skyfflas redan inatt hem till Sverige igen, där man sedan säkerligen kan dra dit pepparn växer!

T.o.m. målvaktsstjärnan Valentina Lizana Wallner — blott 23 år ung! — funderar nu på om det är värt alla uppofringar när man inte får något för besväret! Och vi fattar nu bättre varför våra damer hamnat på efterkälken i hockey.

Damerna borde ju idagsläget vara med och slåss om guld och silver i OS och VM, men tack vare ett förbund som vägrar ta hand om dem på hedersamt vis så går utvecklingen bakåt.

Frågan idag är om inte damerna borde bryta sig ur hockeyförbundet helt och hållet och istället öppna eget? Man borde sedan kräva exakt samma pengar som herrlandslaget får!

Allt annat än så är totalt åt helskotta fel!

Ett annat krav jag har är att våra överrika NHL-proffs borde sponsra damlandslaget. Pengarna dessa pöjkar tjänar per dag hade säkerligen räckt för att hålla Damkronornas hela verksamhet igång i fyrahundra år!

Svensk otursdag i Sotji idag när den ökända svenska oturen slår till igen!

Ja idag blev ingen vidare bra dag idag för våra blågula hjältar och hjältinnor : Otur i skicross, otur i hockey (Tösakronorna) samt otur i curling för våra jäntor där. Maximalt med otur idag m.a.o..

Damkronorna hade f.ö. allt av spelet under inledningen av matchen. Man hade vidare med sig 2-0 in i tredje perioden. Trots detta så åkte våra tösor dit ändå — tack vare den ökända svenska oturen!

Ja det handlade faktiskt om en sjutusan till otursdag för Sverige. Man undrar hur det kan komma sig att ett folk som är så godhjärtat och välmenande i själ och hjärta alltid skall drabbas av denna så infernaliska plåga som den ökända svenska oturen är?

Förra fredagen (14 feb) så tippade jag att di svenske skulle ta minst tio medaljer till, men kanske uppemot femton. Vi skulle medalja på : damstafetten, herrstafetten, storslalom (damer), lagsprint (damer, herrar), skicross (h), slalom (d), tremilen, femmilen — samt i curling (d, h) och i ishockey (h).

Så här långt så har fem av dessa medaljer inhämtats. Den svenska oturen slog tyvärr till i skicross samt i damernas storslalom. Vi får därför nu hoppas att tipsen håller framöver och att Maria PH eller Frida slår till i slalom, samt att de två återstående skidracen går som planerat. Räknar alltjämt med att curlingpöjkarna grejar bronset.

Tre Kronor framstår f.ö. nu efter Kallas förkylning (snacka om praktexempel på den ökända svenska oturen) som vårt största kvarvarande guldhopp, så nu håller vi tummarna imorgon mot Finskland. Befarar dock det värsta efter dagens ruggiga otursdag.

Befarar nu även, nu efter att den ökända svenska oturen idag visade sitt fula tryne, att det kan komma att gå till skogs med alla våra gulddrömmar för Maria PH och Frida Hansdotter ; för som vi alla minns så hade vi ju planerat att fira ordenteligt imorgon när dessa båda goa tösor hade kommit i mål som ettor båda två, d.v.s. på exakt samma tid.

Tack vare den ökända svenska oturen så ser det nu ut som om vi svenskar inte får uppleva denna glädjedag imorgon med delat slalomguld till Frida och Maria.

Inte kul m.a.o. för oss imorgon m.a.o.. Förbaskade ökända svenska otur m.a.o.!

Fem medaljer till blir det asså : curling, slalom (damer), tremilen, femmilen och ishockey. Utan otur så blir det OS-guld för Frida och/eller Maria PH, Kalla och Tre Kronor…

Tre-fyra OS-medaljer på gång idag för di svenske i Sotji?

Efter curlingpöjkarnas bedrövliga avslutning igår, där man sjabblade bort finalplatsen och en given OS-medalj på de sista stenarna, så gäller det för oss svenskar att taga nya tag idag och fixa hem i.a.f. tre, men kanske så många som fyra medaljer!

Curlingdamerna har ju redan medaljen säkrad, men jag tror att man ordnar hem guldet, något jag baserar på den otroligt nerviga upplösningen hos Kanada i semin, där deras skip knappt kunde få iväg sista stenen; och som vi själva såg i pöjkarnas match igår så var det det rana kalabaliken under sista setet — hos båda lagen!

Även avslutningen i rundan innan var det totalt nervöst när norskarna sjabblade bort segern på sista stenen! Våra tösor är inte lika nervösa m.a.o. och borde av den anledningen kunna ordna hem OS-guldet. Det är en bra go i tösalaget m.a.o..

Tror vidare att Damkronorna tar hem bronset rätt så klart. Leif Boork har gett tösasnärtorna rejält med självförtroende, och med hans rutin och kunskaper så fixas OS-bronset hem till gamla Svedala. Bergsäkert!

Schweiziskorna fick storstryk av USA med 9-0 i baken och kommer nu att fegspela mot våra tösor, något som bara kan sluta på ett enda sätt. Svensk seger!

Skulle schwixorna få lite chanser så kommer Valentina Lizana Wallner i målet vårat att ta itu med dessa utan problem. Damerna kommer m.a.o. att kunna spela ut idag, och inte behöva ligga på försvar mest hela tiden.

Och som vi själva såg mot USA i tredje perioden så hade de våra bud på flera mål — mot världens bästa hockeylag! Svenskorna spelade ju 1-1 mot USA fr.o.m. halvvägs in i andra perioden tills matchslut!

Viktor Öhling-Norberg är sedan en stor medaljkandidat, ja rent av gulddito. Men som vi alla veta så är skicross, precis som snowboard cross extremt svårtippat då allt kan hända och ofta gör så i dessa race.

Håller den gode Viktor undan så är medaljen — OS-guldet! — i våra händer. Men även bland damerna kan det bli tal om medaljer. Vi har ju Anna Holmlund att hoppas på imorgon, och hon är ju helt under radarn så här långt, något som bådar gott.

Vi har m.a.o. en god chans på två OS-guld idag. Minst ett blir det tveklöst.

Tre Kronor på väg mot OS-guld i Sotji!

Nu är det bara två matcher som Tre Kronor behöver vinna för att bli olympiska mästare för tredje gången. Av alla lag vi sett så här långt så är vårat lag ett av de bästa. Man har bra försvar och är dödliga framåt när man sätter igång mot motståndarmålet.

Idag gjorde Slovenien bra ifrån sig genom att försvara sig med fulla muggar m.e.m. hela matchen igenom. På samma vis har nu samtliga B-nationer kört samma taktik i OS. Alla lag verkar nu kunna hålla tätt bakåt, något som inte var fallet förr om åren.

Lilla Slovenien höll sålunda m.e.m. rent framför egna kassen tills en bit in på tredje perioden, men då orkade man inte längre. Den svenska 1-0 ledningen från tidigt i matchen förbyttes då raskt till 5-0!

Ordningen var i.o.m. detta återställd. B-nationen hade satts på plats och A-nationen tågade sedan vidare mot större uppgifter.

Att Tre Kronor och övriga stornationer har haft svårt att bryta ned B-nationerna är inget större problem, för B-nationerna har inte kapacitet att göra mål på storlagen.

Det är m.a.o. en tidsfråga innan A-nationer som Sverige gör första målet och sedan är det bara att invänta mera mål och B-nationens totala kollaps.

Nu väntar Finskland på Tre Kronor, och där kommer finskarna att få det bra mycket tuffare än man hade det idag mot det oorganiserade och med divalater överfulla ryska laget.

Tre Kronor är organiserat och starkt på alla punkter. Tyvärr har vi förlorat två av våra tre Henrikar, något som får en att tvivla en smula på om guldet denna gång kan bärgas?

Nu är det fifty-fifty i matcherna som återstår. Men då Sverige alltid har kännetecknats av gediget lagarbete, oavsett vilken sport det handlat om, så har vi en mycket god chans att ta hem det här.

Och skulle motståndarna svikta mot de våra så är risken överhängande att man kommer att bli pulveriserade på mindre än fem-sex minuter — på exakt samma vis som Tre Kronor smiskade in 4-0 på Tjeckien i första matchen och fyra snabba mål på Slovenien idag!

Håller m.a.o. Tre Kronor för knappa men solklara favoriter till guldet denna gång. Kungsan nästa m.a.o..

Dubbla OS-brons för Sverige i lagsprint

Både herrarna och damerna säkrade idag OS-brons i lagsprint i Sotji. Först lyckades Ida Ingemarsdotter och unga supertalangen Stina Nilsson säkra sina brons, genom en osannolik upphämtning av Nilsson på upploppet.

Den unga svenskan var enligt alla borta från medalj, för Denise Herrmann, sprintcupsledaren, hade ett klart övertag. Men Nilsson visade istället sin klass genom att komfortabelt dra ifrån tyskan och på så vis säkra bronset. Otroligt imponerade!

Det var sedan dags för vårt lite lätt favorittippade herrlag bestående av Emil Jönsson och Teodor Peterson. Racet var på förhand oerhört svårtippat, och få svenskar kände sig säkra på ens medalj, och än mindre guld!

Jönsson öppnade sin vana trogen genom att gå ut hårt och sedan dra på uppför första backen. Det såg då riktigt bra ut med svenska ögon sett. Problemet var bara att man måste köra tre rundor var.

Frågan var sålunda om Jönnson skulle orka köra på samma vis två gånger till? Man befarade nu att han skulle krokna sista varvet, precis på det vis som skedde på den individuella sprinten.

Peterson såg även han fräsch ut och körde på starkt. Men när tredje varvet inleddes för Jönsson så märktes det snart att krafterna hade börjat tryta för honom, något som då medförde att Peterson inte fick häng på de tre ledarna vid sin sista växling, något som antagligen stoppade honom från att vara med och slåss om guldet.

Peterson kämpade dock på starkt och höll undan för den bakifrån kommande Northug — och drygade även ut en aning. Men till ingen nytta, då de tre framförvarande lagen Tyskland, Rysskland och Finskland låg bortom räckhåll.

EN fjärdeplats var därför allt som Peterson kunde hoppas på som bäst, och vi hade alla redan resignerat och börjat undra om Jönsson kanske borde ha gått ut en aning långsammare.

I detta hopplösa läge så körde plötsligt finske ledaren, Jauhojärvi ihop med tyske Tscharnke, vilket resulterade i att tysken föll i backen. Det var vidare på håret att även ryske spurtfantomen och guldfavoriten Kriukov hade fallit även han. Rysken tappade dock ordentligt med tid.

Den ende som gick oskadd ur drabbningen var finsken. Han hade nu OS-guldet i sin hand och lyckades med sina sista krafter hålla undan för den anstormande Kriukov och säkra Finsklands första OS-guld på skidor sedan 2002.

Rysken tog silvret och (nu blev det riktigt spännande för alla TV-tittare) Teodor Peterson tog sig avstannande i mål som trea. OS-brons till Sverige!

Svenskarna hade idag fru Fortuna med sig och tog i.o.m. detta hem den olympiska bronsmedaljen; och, som sagt var, det var i ärlighetens namn säkerligen det bästa vi hade kunnat hoppas på idag, då de supertuffa backarna i Sotji inte var gjorda för sprintåkare, utan mer för medeldistansare.

Två fina OS-brons till våra duktiga sprintlag idag sålunda. Stort grattis till dessa fina svenskar skidåkare. Stort grattis även till Finskland som idag även tog hem silvret i damstafetten. Kul att man nu fick lite framgång i skidspåren igen.

Lite synd var det dock för Rysskland som laddat för detta lopp i flera år bara för att förlora guldet på detta snöpliga vis, för alla vet såklart att Kriukov hade segrat om inte finsken fällt tysken.

Inte det minsta synd var det däremot för barbarfolket från andra sidan fjällen. De missade idag pallen, och för Northug så ser det nu ut som OS i Sotji kommer att sluta i ett spektakulärt fiasko — något undertecknad f.ö. tippade innan OS begynte!

Norsken måste nu vinna femmilen för att rädda ansiktet, men det är han såklart inte kapabel att göra, då de ryska backarna är designade för riktiga skidåkare och inte för häftplåster som ligger och lurar i klungan tills dess att upploppet dyker upp.

Kriget mot Norge går vidare : sprintstafettdags i Sotji-OS

Att norbaggarna nu på allvar ämnar stoppa den svenska framfarten i skidspåren i Sotji framgår alltmer klart efter att man nu tillkännagivit de två lagen till morgondagens sprintstafett!

Att man kör Northug tillsammans med Hattestad luktar desperation, då man inte verkar tro på Svarte-Petter på femmilen alls.

Men än värre är läget på damsidan där man inför öppen ridå förudmjukat den olympiska sprintmästarinnan, Maiken Caspersen Falla, genom att spola henne tillförmån för den a.m.d.n.f. Marit Björgen! Helt hutlöst!

Björgen hade ju chansen att visa hvad hon gick för i sprinten, men hon blev avhängd redan i semin och orkade inte ta sig fram! Fröken Falla inte bara orkade hela långa vägen till finalen — hon vann OS-guldet!

Hvad man nu undrar är hvarför Björgen envisas med att köra lagsprint? Borde hon inte göra som Charlotte Kalla och Marcus Hellner och vila upp sig inför tremilen resp. femmilen?

Norskan väljer alltså att köra slut på krafterna i Sotjis tuffa backar i ett race som på inget vis gör att man räknas till en stor skidåkerska — oavsett hur många OS-guld man vinner.

Det är m.a.o. glasklart att Björgen nu, efter att ha fått smörj av Kalla i två race på raken (10 km och stafetten), har insett att hon är chanslös mot våran supertösa på tremilen och därför nu istället väljer att köra lagsprint för att få lägga ett sista OS-guld till resumén!

Björgen är bara totalt patetisk! Hon är asså rädd för Kalla och ser därför till att den rättmätiga kompanjonen till Ingvild Östeberg, d.v.s. fröken Falla, inte får chansen att ta hem ett andra OS-guld!

Nu hoppas såklart vi alla att Björgen blir bortkörd imorgon igen och missar medaljerna helt och hållet. Synd att inte Kalla kör för oss på sätt och vis, för nog hade det vart superkul att få se våran tösa köra bort norskan för tredje gången på raken?

Men nog om norskan nu. Låt oss istället fråga oss om våra tösor har chansen att medalja? Personligen så tror jag att det blir svårt. Förvisso är Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson (kul att hon får chansen) hyvens på sprint, men vi får nog i ärlighetens namn vara glada om de tar sig till final.

På herrsidan så ser det dock en aning bättre ut, för där tillhör Emil Jönsson och Teodor Peterson favoriterna.

Utan Hellner har dock vårt lag inte den där explosiva bergsklättraren som antagligen hade avgjort i finalens sista backe, men om det blir ett taktiskt lopp så tror jag att Peterson kommer att hänga med ända till målsnöret och knipa en medalj.

Påtal om Hellner, förresten, så tycker jag att det var stort av honom att inte gå in och kräva en av platserna i laget. OS-tvåan och OS-trean måste såklart få köra racet. De har gjort sig förtjänta av att göra så.

Hellner får sin chans att skina på femmilen, nu extra utvilad och laddad. Kanske slår han till där?

Inga medaljer till damerna i OS-storslalomen!

Nej, precis som vi alla innerst inne visste på förhand så bidde det inga medaljer idag till någon av våra svenska tösor. Trots fenomenalt utgångsläge inför åk numero två, där Jessica Lindell-Vikarby låg tvåa, och Maria PH låg sjua, så gick det inte att få till tillräckligt bra åk för att ta steget upp på pallen.

Maria PH körde dock riktigt bra, men hvad hjälpte det när de efterkommande körde superåk, nästan hela bunten. Maria fick i slutändan nöja sig med en sjätte plats.

Och än sämre gick det för den i förväg av många favorittippade Lindell-Vikarby. EN halv sekund efter Tina Maze var hon efter första åket och låg i.o.m. detta som tvåa.

Men det sket sig i åk numero två på ett nästan spektakulärt vis och i.o.m. detta så slutade Jessica på en blygsam sjunde plats. Det känns nu lite surt att tösan inte ens fick en medalj.

Men jag spekulerade redan innan start att det var alltför många klassåkerskor på startlinjen för att någon svenska skulle kunna slå sig in bland de tre bästa. Trodde f.ö. att Maria PH hade bäst chans, och så blev det även föga oväntat.

Trots att Lara Gut körde bort sig i första, Mikaela Shiffrin inte fick till det i något åk och att Maria Riesch inte ens kom till start, så var det tillräckligt många superstars kvar för att straffa våra två medaljhopp idag.

Tina Maze och Anna Fenninger gjorde upp om guldet, och det kändes helt rätt att dessa två fäntor fick ta klivet upp på pallen idag tillsammans med tyska Vicky Rebensburg, mästarinnan från Vancouver.

Tycker nämeligen alltid att det är kul när åkare som gjort sig förtjänta att vinna OS-medaljer även gör så.

Och då Maze är sportens största stjärna för tillfället så är det nu bara att lyfta på hatten för henne och glädjas med henne och hela Slovenien. Hon är en värdig olympisk mästarinna.

Rättvisan segrade idag m.a.o., för Maze var bäst, något hon visade både i backen och under den enorma pressen att behöva stå och vänta på att alla andra ska åka innan man själv får ge sig av.

Maze var bäst under press m.a.o..

Man undrar nu hvad som väntar Frida och Maria på fredag i slalomen? Kommer de att palla för trycket om de ligger med i toppen inför åk numero två?

Kommer de att vara mentalt starka nog att genomföra var sitt superåk då när ett OS-guld står på spel? Detta är frågan vi alla nu ställer oss. Tror att Maria PH pallar för trycket, men är inte lika säker på Frida?

Dags för storslalom för tösorna i Sotji : OS-Guld på gång?

Imorgon så smäller det nu änteligen till på allvar för våra utförsåkande superstjärnor. Nu skall det bli upptill bevis för Frida Hanssdotter, Maria PH, Jessica Lindell-Vikarby och kanske även för Kajsa Kling.

Hvem som helst av de tre förstnämnda är en realistisk sett möjlig segrarinna.

Personligen så tror jag dock att vi som bäst kan få in max en av våra tösor på pallen, dock knappast som segrarinna — övriga toppnationer har nämeligen än starkare kort att spela ut, som Tina Maze, Maria Riesch, Lara Gut, Vicky Rebensburg och Mikaela Shiffrin m.fl.!

Hoppas dock att jag haver fel och att det blir tredubbelt svenskt i topp. 🙂

Men man måste nog vara realist ändå, för då blir man desto gladare om det går över förväntan — så som det blev för oss alla och envar på damstafetten i lördags, där ingen i hela världen hade kunnat ana att Sverige skulle krossa samtliga fyra norrbaggor i spåren så att snön yrde och hela Norge nästan gav upp viljan att leva.

Det kan m.a.o. bli tal om OS-guld för en av våra tösor imorgon, men vi bör nog inte ta ut några som helst medaljer i förskott. Vi bör även ha i åtanke att man inte kört någon storslalom i Världscupen sedan slutet av december!

Exakt var formen befinner sig för samtliga åkerskor imorgon är det m.a.o. ingen som vet. Maria PH är den av våra tösor som presterat bäst vid stora mästerskap tidigare, så av den anledningen tror jag att hon är vårt bästa hopp när det gäller medaljer.

Jessica kan såklart slå till, och så även Frida, men frågan är hvem som bäst kan hantera pressen? Man undrar sedan hvem som kan palla för trycket inför andra åket när man kanske ligger bland de två-tre första efter första?

Det är m.a.o. oerhört svårt att sia om utgången imorgon. Medalj blir det säkerligen, men för hvem/hvilka? Det är den stora frågan, speciellt som vi svenskar alltid måste dras med den så förhatliga svenska oturen.

Men vi sticker nu ut hakan och tippar att Maria PH vinner guldet!

Uppdatering (efter första åket): Maze leder. Jessica är tvåa, halvsekunden efter. Maria PH är 1.5 sekunder efter Maze på åttonde plats. Vädret är inte bra (regn och plusgrader). Banan kommer m.a.o. att var sönderåkt när Jessica ska åka nästa gång. Oerhört svårtippat m.a.o.. Shiffrin verkar nu ha en jättechans att vinna, men om Maria eller Jessica kan hålla nerverna under kontroll och ge järnet och lyckas ta sig ner utan missöden så blir det svenska medaljer. Som bäst i detta läge tror jag dock att Jessica bara kan knipa ett silver. Frida och Kajsa är dock för långt bak för att kunna slå till, men om någon av dem kör felfritt så kan deras tidiga startnummer leda hela vägen till medalj.

Uppdatering 2 (efter andra åket): Maze etta, Fenninger tvåa och Rebensburg trea. Svenskorna slutade sexa (Maria PH) och sjua (Jessica LV). Osis för dem och oss m.a.o.. Maria körde riktigt bra. Tyvärr så verkade Jessica tagen av stundens allvar och kunde p.g.a. detta inte slappna av. Hade hon legat fyra-femma efter första åket så hade det tveklöst gått bättre. Pressen blev m.a.o. för stor för henne och då kan man inte vinna. Man måste numera alltid ge järnet i ett andra åk för att ha en chans till medalj.

Inget nytt mirakel för Damkronorna

Som vi säkert alla räknade med så blev USA för starka för Damkronorna i dagens semifinal i Sotji. 6-1 tvålades våra tösor till med, men det är siffror som smickrar, ty hvad det handlade om var en första klassens överkörning.

Det bidde m.a.o. inget nytt mirakel för Tösakronorna mot USA idag. Tyvärr.

Valentina Lizana Wallner gjorde dock en stormatch i målet och räddade över trettio skott bara i första perioden. Tre släppte hon dock in, och i.o.m. detta så var matchen i praktiken över.

Svenskorna inledde dock rätt så bra, och vi hade då vissa förhoppningar om att damerna skulle kunna härda ut perioden ut för att sedan möjligen kanske komma igång.

Men efter första målet så började en amerikansk anstormning som var riktigt ruggig. Med en annan målvakterska än Lizana så hade det mycket väl kunnat varit ett dussin mål i baken på de våra innan första periodpaus.

Överlägsenheten var totalt. USA var bara för bra och för starka och för snabba. Man gav vidare järnet hela tiden och jagade efter våra tösor så att de aldrig fick en lugn stund. Inte ett enda litet skott på mål fick damerna våra f.ö. till under hela första perioden!

Det enda det handlade om fr.o.m. början av andra perioden var sedan att försöka överleva och inte åka dit med 15-0 i baken!

Halvvägs in i andra perioden, vid 5-0 till USA, så bytte man in Kim Martin för att testa något nytt — inte för att Lizana spelade dåligt — och det funkade väldans bra, för damerna höll nollan perioden ut.

I sista perioden så började slutligen damerna spela ut — och t.o.m. skapa en del målchanser! — och ett välförtjänt tröstmål bidde det till slut, på en styrning av Anna Borgkvist på ett skott från Pernilla Winberg, om jag minns rätt?

Precis som mot Tyskland och Finland så vaknade asså svenskorna plötsligt till liv i tredje perioden, och man hade flera ypperliga chanser att näta både före och efter 1-5 målet, något som bådar gott inför bronsmatchen mot Schweiz.

Tyvärr så avslutade USA med att ge järnet igen, och efter en hel del stök så fick man in även ett sjätte mål. 6-1 i baken är dock inga skandalsiffror, speciellt med tanke på damernas fina spel under slutet av matchen.

Skandalöst var dock spelet fram till uppvaknandet, ty det såg dithän ut som om USA spelade mot ett afrikanskt blåbärslag som aldrig sett eller ens stått på en is förut.

Faktum är att amerikanskorna emellanåt så var överlägsna att våra damer inte ens kunde ta sig ur det egna målområdet — vid tillfällen när man hade numerärt överläge!

Damerna våra var m.a.o. tillbakapressade till bakom det egna målet! — trots att man var en dam mer på banan! — d.v.s i spel 5-4! Otroligt men sant!

Det handlade om klass-skillnad m.a.o.. Att vi slapp såpass lindrigt undan som med 6-1 i baken berodde på att USA slog av på takten en smula strax efter att man gjort 5-0.

Men som tur är så slipper vi Kanada eller USA i bronsmatchen. Där blir det istället lilla löjliga Schweiz — ett lag som f.ö. åkte dit mot USA med hela 9-0 i baken bara för ett par dagar sedan.

Bronset är m.a.o. redan i hamn — förutsatt att damerna våra spelar som man först brukar göra i tredje perioderna i detta OS … redan fr.o.m. första nedsläpp!

Det ser m.a.o. väldans bra ut för våra små tösakronor på torsdag. Ett nytt OS-brons hägrar för de små tösorna, och jag är övertygad om att tösorna små vinner med klara siffror.

5-2 eller något i den stilen lär det sålunda bli för de små rara tösasnärtorna från gamla Svedala m.a.o…

Stafett-tösorna med sina OS-Guld!

Sicka underbara scener vi fick se idag när våra skidåkande tösor mottog sina guldmedaljer i Sotji. Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén, Charlotte Kalla och Anna Haag — svenska hjältinnor för evigt!

Passa nu på att njuta ordentligt, alla svenskar, för något liknande lär vi inte få uppleva på många år? — eller är detta bara början på den svenska dominansen i skidspåren?

En sak är nog i.a.f. säker : Vi lär inte få uppleva Sverige ta hem båda stafetterna i ett och samma OS igen, något fröken Kalla f.ö. själv påpekade idag. Nu fattar vi lite bättre sicken makalös bragd våra två stafettlag uträttat.

Börjar därför nu alltmer anse att Bragdguldet nu måste delas mellan våra två stafettlag, för i sanningens namn så hade inte Kalla kunnat vinna guldet åt oss om inte Ida åkt så bra på första sträckan och Emma gjort sitt livs lopp och hängt av Johaug på den andra.

Att Anna sedan lyckades hänga kvar, trots att hon nästan gick in i väggen, gjorde det sedan möjligt för gårdagens historiska seger att bärgas. För om Anna tappat ett par sekunder till så hade det ju bara blivit brons.

Sverige vann herrstafetten i Sotji-OS – i utklassningstil!

Oj oj oj. EN sådan fantastisk dag för Sverige och hela världen det blev när våra svenska pöjkar gjorde saken biff och krossade de norska barbarerna idag igen och i.o.m. detta vann en förkrossande seger i OS-stafetten.

OS-Guld!

Lars Nelson, Daniel Rickardsson, Johan Olsson och Marcus Hellner är namnen på våra skidhjältar. Vi försvarade OS-guldet från Vancouver och segrade alltså för andra gången på raken.

Unge Nelson gjorde en fantastisk första sträcka och hängde där av Eldar Rönning och växlade som etta. Därefter gjorde Rickardsson en magnifik insats som kulminerade med att han körde sönder hela fältet.

På tredje sträckan lyckades Olsson hålla undan och försvara den svenska ledningen mot en helt sanslöst, ja för att inte säga, skrämmande uppvisning av Legkov. Synen av den gigantiske ryssen i sista backen var rent ut sagt ruskig.

Olsson gav dock Hellner en ledning på 14 sekunder före den jagande Vylegzanin. Vi befarade då att även denne ryss skulle göra något liknande det Legkov precis gjort.

Men Hellner satte hårt mot hårt och drygade istället ut sin ledning med fyra sekunder vid nästa mellantid, och därefter orkade inte rysken utmana vår superpöjke om guldet längre, utan valde att söka säkra silvret, något han lyckades med — kul för honom, den noble Putin på läktaren och hela det nobla ryska folket.

Hellner kunde efter att ha satt Vylegzanin på plats hålla undan utan problem och satte sedan pricken över i:et genom att ta emot en liten svensk flagga från Anders Södergren på toppen av sista backen (något man f.ö. hade inplanerat) för att sedan defilera i mål som olympisk mästare!

Ännu en klassisk svensk OS-seger var bärgad.

Leve Sverige och våra svenska skidhjältar.

Eftersnack till det oförglömliga stafettguldet och försnack till stafetten imorgon

Ja nu så här på kvällen tiotalet timmar efter århundradets stafettlopp, så har man väl nu börjat återhämta sig så smått. Man kan nu reflektera över dagen som gått — en dag som inleddes under ve och möda, när först Jessica Lindell-Vikarby och strax därefter Kajsa Kling körde ur i superstorslalomen i Sotji.

Hemskast var att se unga Kajsa åka ut, för hon fullkomligt flög fram och hade en ledning på bortåt två sekunder! Hade hon målat så hade det tveklöst blivit medalj — om inte OS-guld!

Bedrövelsen visste vid detta lag inga gränser, men något bättre blev det under Damkronornas kvartsfinal mot ärkefienden Finland — en match jag f.ö. räknade med att våra fäntor skulle vinna.

Hade nämeligen sett damernas tre inledande matcher och med egna ögon sett hur man utvecklats. Visste m.a.o. innan dagens match att Damkronorna hade kvaliteten och självförtroendet att slå ut finskorna.

Och matchen gjorde ingen besviken. Damerna höll jämna steg med finskorna och dominerade t.o.m. långa stunder. Faktum är att detta var den bästa match som jag sett dem spela sedan den där oförglömliga OS-semifinalen mot USA år 2006 och en av de bästa och mest spännade ditona jag sett på hur länge som helst.

Matchen var faktiskt så bra och infernaliskt spännade mot slutet att jag valde bort inledningen av det som jag trodde skulle bli dagens stora begivenhet : Charlotte Kallas körning mot OS-silver i stafetten.

Missade m.a.o. det mesta av Idas åkning på förstasträckan för att det var så sanslöst spännade i hockeymatchen, och inte nog med det, jag förblev Damkronorna trogen bortåt tio minuter efter matchslut bara för att se dem fira och själv hämta andan.

När jag sedan bytte över till stafetten så var jag redan förnöjd med dagen och hoppades nu bara få en trivsam stund i lugn och ro där Kalla strax skulle soloköra hem silvret, samtidigt som Björgen solokörde hem guldet en två-tre minuter före i spåren.

Men vi vet nu vad som istället kom att utspela sig borta i Sotjis skidspår — något allt annat än lugna och trivsamma stunder framför TV:n.

Spänningen under det nu redan klassiska stafettloppet var sju reser värre än den infernaliska spänningen som Damkronorna bjöd oss på. Jo så är det, något som hade att göra med att ett OS-guld stod på spel för Kalla.

Vi fick oss alla idag ett minne för livet — för mig det största i svensk idrottshistoria på damsidan sedan Charlotte Kallas guldlopp för fyra år sedan. Kalla skapade idrottshistoria då, och hon skapade idrottshistoria idag.

Men mer om denna fantastiska dag en annan gång, för hur egendomligt det än kan tyckas så måste vi redan nu gå vidare, ty kriget mot Norge är inte över — trots att vi idag vann en storstilad seger.

Vi får fortsätta fira våra tösors OS-guld när femmilen är avklarad och när vi en gång för alla besegrat de fasansfulla norska barbarerna i Sotjis Olympiska spel.

Imorgon är det nämeligen dags att pånytt dra ut i strid mot de usla norskarna. De vill oss illa och ämnar besegra oss på ett förkrossande vis på morgondagens stafett. Var så säkra.

Och i.o.m. Kallas utplåning av Björgen idag så har norskarna nu fått extra motivation. De ämnar nu sätta in ett stöt mot Sveriges svagaste länk, Lars Nelson, för att sedan släppa iväg den nedrige Northug med en klar ledning på sista sträckan.

Lyckas man med detta sattyg så kan det sluta riktigt illa för våran del. Men om Nelson håller undan så kommer det ändå att bli tufft om Northug hunnit återhämta sig tillräckeligt, samtidigt som kanske Hellner inte är helt hundra.

Vi bör m.a.o. inte taga ut segern i förskott och inte låta norrbaggarna lura oss att vi redan hava vunnit. Vi bör m.a.o. inte bete oss imorgon på det vis norbaggorna betedde sig idag.

Hoppas och tror på OS-guld, men befarar att den ökända svenska oturen kan komma att slå till om vi inte är vakna och redo att bekämpa den lede fi från Norge, d.v.s. barbarfolket från andra sidan fjällen, med allt vi har.

Uppdatering (morgonen därpå): Nelson startar för Sverige, samtidigt som Olsson kör tredje sträckan. Befarade att Nelson skulle köra som trea, men nu med Olsson där så är guldet i praktiken säkrat. Den ökända svenska oturen kan såklart slå till, men det lutar nu åt att Olsson kommer att ha avgjort redan när han lämnar över till Hellner. Nu håller hela Sverige tummarne…

Kalla vinner OS-stafetten för Sverige efter tidernas bragdinsats!

Ingen hade i förväg kunnat förutse att Sverige idag skulle vinna OS-guld på stafetten. Norge var nämeligen omöjliga att slå. Vi visste dock att om Kalla låg bra till vid sin start så skulle silvret var bärgat.

Nu gick det inte som planerat, då Kalla gick ut först som trea nära halvminuten bakom ledande duon Krista Lätheenmäki och Denise Herrmann. Bakom henne lurade sedan Björgen knappa tio sekunder efter, men ingen trodde nog att norskan skulle kunna störa våran supertösa idag.

Och så blev även fallet. Tyvärr så var dock avståndet för långt upp till ledarduon för att Kalla skulle kunna vinna … trodde nog de flesta av oss i detta läge? Det såg m.a.o. ut som om vi skulle bli tvungna att nöja oss med bronset.

Men Kalla ville annat och gav allt hon hade … och kom närmre och närmre och närmre, och vid krönet av sista backen hade hon plötsligt häng på ledarinnorna. Guldchansen hade nu dykt upp — mot alla odds!

Men guldet var ännu långt borta, speciellt tyskan, sprintspecialistan, såg farlig ut. Men Kalla är en sjutusan till sprinttösa även hon och lyckades på något egendomligt vis krama ur det allra sista hon hade i tanken.

På sista svängen innan upploppsrakan lade hon in turbon och gick upp i ledning, och där gav hon sedan järnet och höll undan hela vägen in över mållinjen!

OS-GULD!!!

Tidernas mest fantastiska upphämtning hade alltså resulterat i ett olympiskt guld för Sverige! Vårat första på stafetten sedan 1960 — d.v.s. vårt första på 54 år!

Kalla föll f.ö. omkull omedelbart efter målgång och blev där omkramad av sina tre medsystrar: Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén och Anna Haag!

Fantastiska scener! Oförglömliga scener!

Själv befann sig tveklöst hela Sverige i detta läge i chocktillstånd och total eufori. Själv skäms jag inte över att erkänna att tårarna ymnigt flödade. Glädjen var m.a.o. fullständig och total över Kallas enorma urladdning.

Ingen förtjänade ett OS-guld mer än våran Charlotte. INGEN! Hon är nu Sveriges främsta idrotterska någonsin i mina ögon — oavsett vad som händer framöver. Hon är fantastisk och rent ut sagt underbar.

OS-Guld till Sverige! Bragdguld och Jerringpris nu givna till Kalla!

Leve Sverige!

Olsson och Rickardsson med sina OS-medaljer

Här ser vi våra två nykorade OS-medaljörer från Sotji : Johan Olsson och Daniel Rickardsson. Visst är medaljerna fina.

De återstående reella guldchanserna för Sverige i OS i Sotji är tre till antalet.

Nu när vi är nästan har avverkat halva OS i Sotji så börjar man ju undra om det skall bli några svenska guld denna gång? Jo vi börjar alla nu lite till mans bli lite oroliga över saken. Så nu har vi tittat efter hur det står till när det gäller guldchanserna framöver.

Imorgon på damstafetten så blir det inget guld, men troligen medalj. Hänger de tre första svenska töserna med någorlunda i gruppen efter norskorna så kan det mycket väl bli som så att Charlotte Kalla kör upp oss till en silverpeng.

PÅ söndag däremot så kan stafetten bara sluta på ett enda vis — d.v.s. svenskt OS-guld! Enda orosmolnet är sjukdom, skada eller andra sätt som den ökända svenska oturen kan slå till på. Befarar det värsta, men hoppas att rättvisan skall segra.

Med maxflyt så kan det sedan möjligen bli tal om ett eller två guld för damerna i slalom eller storslalom — med det är högst osäkert. Frida Hansdotter ligger bäst till, tror jag, speciellt i slalom för hon har ingen som helst press på sig. All press är på Shiffrin och Schild.

För pöjkarna blir det dock, tyvärr, som bäst ett brons i slalom, speciellt nu när Myhrer är småskadad Och hvad gäller övriga svenska alpinister, pöjkar som tösor, så blir det inga medaljer alls för dem.

På onsdag så har vi sedan en jättechans att ta guld på lagsprinten. Emil och Teodor måste hållas som knappa favoriter där. Marginalerna är dock små, som vi med egna ögon fick se i den individuella sprinten. Medalj blir det dock — minst silver.

Tror dock inte på damerna. Backarna är för tuffa och utan Kalla som avslutare så kan det som bäst bli ett brons för dem. Ack ja. Men hvem vet, kanske väljer man att låta Kalla köra? Men risken att störa hennes uppladdning inför tremilen gör nog att man avstår.

Hvad sedan gäller skidskyttarna så är de nu bortom allt hopp. Deras bästa chanser återfann sig på sprinten och jaktstarten, där man tyvärr gjorde brakfiasko. PÅ stafetten lär man nu inte heller ha något att hämta.

Men nog hade det vart kul om Ferry och Bergman fick avsluta sina karriärer med ett OS-guld i stafetten. Vi håller tummarna. Kommer såklart att följa den och mass-starten, för det kan ju bli guld där om allt går våran väg — men det är en högoddsare.

Sista riktiga guldchansen återfinner vi sedan på lördag nästa vecka när Charlotte Kalla kör tremilen. Allt är upplagt för henne där. Det är hennes öde att vinna. Hoppas bara att hon har en bra dag och den lilla turen som behövs, för hon förtjänar ett OS-guld.

Tyvärr så måste vi sedan nog inse att Tre Kronor nu efter förlusten av vår lagkapten, Henrik Zetterberg, inte längre håller måttet. Den knappa segern idag mot Schweiz var ord och inga visor. Semifinal blir det säkert med där tar det roliga stopp, tyvärr.

Det finns ett par till guldchanser, men de äro små. Curlinglagen kan såklart slå till, men det lutar nog åt ett brons och ett silver. Bryr mig f.ö. inte så mycket om deras förehavanden. Men då vi nu behöver ett par guld så får vi kanske acceptera ett även från curlinghåll?

Har slötittat lite på deras ”matcher”, men det är så urbota tråkigt så att man nästan kreverar. Tittar nästan heller på färgen på en nymålad vägg medans den torkar.

Hvad sedan slutligen gäller övriga icke nämnda svenska olympier, typ Kajsa Kling m.fl., så kan vi vara hundra på att inga medaljer kommer från deras håll.

Summasummarum : Sverige har tre synnerligen goda chanser till OS-guld : Stafetten på söndag, lagsprinten på onsdag samt tremilen nästa helg. Jag är optimist och tror vi grejar hem alla tre. Osäkrast är nog lagsprinten?

Vi tar vidare hem en fyra-fem medaljer till, bl.a. en eller två eller möjligen tre stycken på femmilen. Olsson och Richardsson är bevisligen i storform, och hänger man med tills slutet så kan man ge järnet de sista kilometrarna och kanske ta hem en svensk dubbelseger?

Uppdatering (någon timme senare): Har precis gjort en snabbkoll på de tävlingar som återstår och kom då fram till att di svenske kommer att ta hem ett dussin medaljer till — minst! — innan avslutningscermonien nästa söndag. Som sämst blir det tio till, men det kan även bli bortåt femton! Obs. inget skämt!

Sverige kommer att ta medalj på : damstafetten, herrstafetten, storslalom (damer), lagsprint (damer, herrar), skicross (h), slalom (d), tremilen, femmilen. Det blir vidare även medaljer i curling (d, h) och i ishockey (h).

Som vi nu ser så så ser de väldans ljust ut för de våra. Vi inser även att det kan bli dubbla medaljer i slalom och på femmilen, samt att det även kan bli medaljer i slalom för pöjkarna. Minst tio medaljer till m.a.o.. Detta har vi nu bevisat för alla och envar. Och skulle Ferry och kompani få till det på mass-starten och stafetten så är det bara en härelig bonus. Vamos!

Silver och brons till Olsson och Rickardsson i Sotji!

Ännu en superb insats av två av våra svenska skidhjältar blev det idag på 15 km i Sotji när Johan Olsson kom tvåa och Daniel Rickardsson blev trea. Två väldans starka prestationer.

Segrade gjorde inte oväntat Dario Cologna. Tyvärr så startade schweizaren 30 sekunder bakom Olsson. De två förhandsfavoriterna hetsades därför en aning olyckligt mot varandra redan från start.

Olsson blev därför tvungen att gå ut hårdare än tänkt, eftersom Cologna lurade strax bakom. Hade startordningen varit den omvända så vete tusan om inte segern gått till våran man?

Men sådan är skidåkningen. Mer rättvist dock att köra på detta sätt än att köra i samlad tropp där en mängd mindre bra åkare sedan bara kan glida med och spara krafterna inför spurten, d.v.s. den taktik som Northug alltid använt sig av.

Idag var det m.a.o. de bästa klassiska åkarna som tog hem medaljerna. Extra kul att Richardsson fick ta hem en individuell medalj — väl unnat honom efter alla hårda år av slit och det senaste årets olyckor.

Och naturligtvis även fantastiskt kul att Olsson fick ta hem ett OS-silver idag, efter att det hängt på ett hår om han ens skulle kunna deltaga i OS.

Två välförtjänta olympiska medaljer idag m.a.o. till två av Svearikes mest sympatiska skidåkare. Båda imponerade stort dessutom idag, och Rickardssons ruggiga avslutning för bronset var bara helt sanslös.

Att sedan samtliga fyra svenskar kom in bland de femton bästa är ett annat styrkebesked. EN åttonde plats för Hellner är riktigt strongt, och Lars Nelsons femtonde plats är klart godkänt.

Angenäma problem är det nu för den svenska lagledningen inför stafetten på söndag. Tre man är givna. Den fjärde platsen är ännu inte spikad : Nelson, Södergren eller Halfvarsson är frågan?

Det viktiga är bara att Hellner inte är avhängd innan sista sträckan, för som vi alla vet så kan INGEN slå den gode Marcus i den sista backen innan målgång!

Guldet är m.a.o. i praktiken redan klart nu med Northug helt ur slag. Men även om norsken är i toppslag så hade han inte kunnat hänga med Hellner i sista backen.

Men mer om det längre fram. Låtom oss nu bara gratulera de goda pöjkarne Johan och Daniel för deras enorma bragd idag.

Ska Johan Olsson slå till på 15 km i Sotji?

Ja nu när vi nästan är halvvägs igenom Vinter-OS denna gång så börjar det bli dags för första guldet att komma. Charlotte Kalla har varit nära två gånger på raken nu, så imorgon så är det nu dags för våra pöjkar att slå till.

Den stora frågan vi svenskar nu ställer oss är om Johan Olsson är i tillräckligt bra slag för att kunna slå till imorgon? En femmil hade nog varit för tuff för honom idagsläget, men 15 km kan kanske vara en distans som passar?

Det är attans hur synd det är att inte Olsson fick vara hel och frisk under uppladdningen inför OS, för då hade nog guldet på femton varit klart för hans del imorgon.

EN annan som kan slå till är såklart Marcus Hellner. Visserligen handlar det om klassiskt, men som vi alla såg med Kalla idag så kan utpräglade fristilare slå till även när det gäller den klassiska varianten.

Tyvärr så föll Hellner i sprintfinalen och är kanske inte helt återställd efter den kraschen. Man undrar även om han brände bort alltför mycket krut där för att kunna köra imorgon?

Det blev ju för tufft för Björgen idag när hon försökte sig på att köra tian utpumpad efter skiathlon och sprint. Ett stort frågetecken återfinnes sålunda i fallet Hellner.

Han kommer dock tveklöst att ge allt och och mer därtill, så med lite flyt så kan det bli tal om medalj. Och på samma vis är f.ö. läget för Daniel Rickardsson.

En sak är säker: Sverige är nu storfavoriter i stafetten på söndag. På tal om den, förresten, så är det himla tur att den går av stapeln redan till helgen eftersom Northug då säkerligen inte kommer att vara på G.

På tal om Northug, förresten, så är det himla göj att han blev petad från femtonkilometaren. Ha ha ha. Sicken nesa för honom. Men så kan det gå när man sticker upp mot de nobla svenskarna på det vis norsken gjort den senaste tiden.

Jönsson och kompani körde ju skiten ur Northug på sprinten och knäckte honom där — förhoppningsvis för gott! Alla är nu f.ö. trötta på Northugs smutsiga taktik att åka snålskjuts genom loppen för att sedan spurta hem billiga segrar.

Men som sagt, för att återgå till de våra, så är det utan några större förhoppningar jag inväntar morgondagens uppgörelse.

Medalj tror jag det blir för Olsson (om han är frisk och kry) och/eller Hellner, men då vi inte vet exakt hur det kommer att avlöpa så tippar jag redan idag att vi imorgon efter målgång får veta hvem som tog hem guldet.

En sak är säker: det kommer att bli hyperspänannde och ett race som ingen får missa — för Vinter-OS handlar huvudsakligen om skidåkning, inte om övriga sporter, något alla nordbor känner till, men få av barbarerna boende söder om Östersjön, d.v.s de patetiska fårskallarna som pysslar med pulka- och kälkeåkning och annat trams och på fullt allvar tror man utövar någon slags sport. Sicka nötter och renodlade barbarer.

Andra OS-silvret till Kalla i Sotji!

Precis som vi alla hoppades och många faktiskt tippade så vann Charlotte Kalla en medalj i dagens tia i Sotji. Hon tog det en aning piano inledningsvis, men höjde sedan tempot allteftersom, något som resulterade i en fantastisk silvermedalj efter omöjliga Justyna Kowalzcyk.

Vi visste redan vid första mellantid att Kalla skulle ta hem en medalj — troligen silvret — för hon var inte många sekunder bakom Björgen, d.v.s den enda åkerska som kunde stoppa våran tösa från att ta hem silvret.

Alla kunde redan då se att Björgen var färdig. Hon åkte med öppen mun och såg allmänt rökt ut. Frågan vara bara om Kalla skulle hålla hela vägen in i mål?

Och det gjorde hon! — och VANN sedan silvret efter en fantastisk avslutning med runt tio sekunder före lilla nätta fröken Johaug. Åt Kowalzcyk fanns såklart inget att göra, men det visste vi alla om redan innan start.

Kallas OS-silver var m.a.o. det absolut bästa vi hade kunnat hoppas på i förväg — såvida inte polskan ramlat i en utförssväng. Hade det handlat om fristil däremot, så hade situationen varit den omvända. Kalla hade då tveklöst segrat!

Kul att Kowalzcyk fick vinna idag m.a.o., och extra kul att den a.m.d.n.f. missade pallen helt och hållet. Synd bara om den goa finskan Aino-Kaisa Saarinen som missade bronset med knappa två sekunder. Lider med henne.

Vi visste f.ö. redan efter sprinten att Björgen inte skulle hålla idag. Hon körde slut på sig själv där och får det nu svårt att komma igen igen i detta OS. Skitkul!

Norskan var helt slut i sista backen, något som bådar gott inför tremilen för oss och våra tösor — en tremil där vår supertösa nu måste hållas som favorit.

Kalla måste nu skyddas framöver och absolut inte luras in på sprintstafett och ev. annat elände. Där får sedan Ida köra med antingen Hanna eller Stina. Man kommer ha en god chans att medalja.

Med Kalla på slutsträckan i den riktiga stafetten så kan vi nog f.ö. redan idag räkna med att det blir minst ett OS-silver, men om hon skulle vara med Björgen vid sista backen så tror jag hon vinner oss OS-guld. Så stark såg hon ut idag.

Bra åkt idag m.a.o. av Kalla. Leve henne och Sverige!

Ska Kalla slå till på tian idag?

Efter den fina segern igår för Tre Kronor mot Tjeckien, så blickar vi nu framåt mot damernas 10 km klassiskt, och den vi främst håller ett vakande öga på är förstås Charlotte Kalla.

Alla som följde sprinten i tisdags kunde med egna ögon se att tre av medaljörerna från i helgas, Björgen, Cologna och Hellner var klart svagare än vanligt, speciellt tydligt var det i norskans fall.

Björgen åkte ut redan i semin efter att ha stumnat totalt på upploppet. Cologna föll två gånger då han försökte hänga på klungan, och lika illa var det för Hellner, som inte såg ut att vara återhämtad från tremilen.

Det var m.a.o. säkerligen en bra idé att Kalla inte ställde upp — även om det antagligen kostade oss en medalj, speciellt som Björgen var rökt.

Men nu är Kalla utvilad och fin och detta bådar gott inför dagens övningar. Att sedan Kowalzcyk har problem med sin ena lilla fosing, gör ju inte precis saken mindre angenäm för oss.

Är polskan någorlunda hel så ska det dock mycket till för henne att inte gulda idag. Om inte Kalla vinner så håller jag f.ö. på polskan. Hon förtjänar ett OS-guld efter alla hennes segrar i Världscupen genom åren.

Räknar dock med att Kalla slår till idag och kniper en medalj, något som hon borde kunna ordna till även om det inte handlar om fristil.

Tror även att Kalla slår till på tremilen samt att hon ordnar till en medalj till på stafetten. Kanske borde man även överväga att kasta in henne på sprinten med Ida Ingemarsdotter, för då blir det tveklöst en medalj även där.

Damkronorna har vaknat i Sotji?

Följde med i Damkronornas två första OS-matcher i Sotji, och var inte imponerad … tills en bit in på tredje perioden mot Tyskland, för då satt den ena smällkaramellen efter den andra.

1-0 från första perioden förbyttes snabbt och behändigt till 4-0 inom loppet av några minuter. Segern var i.o.m. denna urladdning solklar, och det borde faktiskt ha blivit ett par mål till.

I den första matchen mot, hör och häpna, Japan (visste inte att man kunde spela hockey där), så var det under långa perioder spel mot ett mål, dock utan att någon av de svenska tösorna kunde få in puckauslingen i mål.

Tack och lov så hade våra damer 1-0 med sig från första perioden, ty det hade kanske annat kunnat bli nervigt värre mot de fegspelande småttingarna från Japanesien.

Självförtroendet den dagen var i botten, och många befarade då att det skulle bli ett riktigt bottennapp mot tyskorna i matchen därpå, men efter en bra kämpainsats där och klar seger så verkar det nu som om Damkronorna är på G?

Målskyttet var den stora akilleshällen famtills slutet mot Tyskland, men nu när fyra olika damer fått näta, samtidigt som båda våra målvakterskor (Lizana och Martin) fått hålla nollan, så tror jag att kan bli tal om medalj hvad det lider?

Rysskland skall inte bli något större problem för damerna nu när man hittat skärpan och fått in det rätta flytet. Och hvad sedan gäller en ev. bronsmatch mot Finskland eller Schweiz, så är dessa lag inga damerna våra behöva frukta.

Guld och silver är dock som vanligt bortom räckhåll för alla andra lag än USA och Kanada. Det är alltjämt en klar klassskillnad mellan dem och övriga damer.

Damkronorna har nu nämeligen sjunkit så långt som det är möjligt för dem att sjunka. Tror därför att damerna nu snart tar sig tillbaka till nivån strax under topp två, d.v.s. platsen där de höra hemma.

Silver och brons till Teodor och Emil i Sotji efter stor kalabalik!

Två fina medaljer blidde det idag i Sotji, när Teodor Peterson och Emil Jönsson kom tvåa resp. trea i sprintfinalen i vad som tveklöst måste hållas som ett av de mest märkliga skidlopp som skådats.

Vi hade på förhand stora förhoppningar på dagens tävlingar, och när vi tog hela tre av våra pöjkar (de två redan nämnda + Marcus Hellner) till finalen efter makalöst bra åkning, så kände nog de flesta svenskar att det luktade svenskt OS-guld.

För med Northug, Cologna, och Kriukov (+ flera andra förhandsfavoriter) utslagna, så var det nästan en formalitet att vi skulle fixa hem OS-guldet till gamla Svedala.

Och nog såg det bra ut inledningsvis alla gånger när våra tre grabbar satte iväg. Tyvärr så såg Jönsson plötsligt väldans trött ut en bit uppför första branten när han snabbt började att tappa mark. Strax därpå var han avhängd. Olycka och pina!

Då insåg vi alla att den ökanda svenska oturen slagit till igen samt att segern nu skulle gå till Norge, för Hellner hade inte sett ut att vara riktigt på G, och hvad gällde Peterson så räknade då inte jag med att han skulle kunna ro hem segern.

Jönsson hade gett allt i den första kvarten och där kört på så hårt att Northug varit tvungen att ge tappt, men han hade samtidigt dragit med sig Peterson och Hellner till semi. Snacka om osjälviskt arbete.

I semin hade sedan Jönsson återigen gett allt och där tvyärr bränt ut sig, något som klart kunde skönjas i finalen när han plösligt låg sist och såg ut att ha gått in i väggen.

Men nu hände det mest egendomliga som skådats i en skidtävling : tre av åkarna körde omkull i en riktigt svår utförssväng. Tyvärr var Hellner en av de tre. Dagen var m.a.o. förstörd för honom.

Tack och lov så hade dock vår i detta läge enda kvarvarande åkare, Peterson, klarat sig igenom svängen ifråga och tillsammans med ledande Ole Vigen Hattestad så gjorde dessa två pöjkar nu upp om guldet på tu man hand.

I bakgrunden kunde vi dock se en svensk köra ikapp och förbi en norrbagge, och vi trodde då att det var Hellner som nu körde för bronset — men det var inte Hellner … utan den halvdöde Jönsson!

Den helt slutkörde och avhängde Jönsson hade alltså fått bronsmedaljen serverad på silverfat, och med sina sista krafter gav han nu allt in över mållinjen där han sedan föll ihop som en klubbad oxe i snön.

Där blev han sedan liggande tills söta fästmön Anna kramade om honom och slutligen fick honom på benen igen!

Men innan detta hände så hade Hattestad haft turen med sig och knappt slagit Peterson i guldjakten. Aj aj aj. Tänk så det kan gå.

PÅ sätt och vis kul att Hattestad av alla norrbaggar fick vinna, för han har verkeligen kämpat i många år för detta. Synd bara att det nu blir ännu ett guld till Norge.

Kul dock att den gode Teodor och lika gode Emil nu fick vinna var sin OS-medalj. Denna kan ingen nu ta ifrån dem. Vi måste även hylla dessa pöjkar för att överhuvudtaget ens ha tagit sig till finalen — förra året lyckades ingen av dem ens kvala in till sprinten i Sotji!

Men som vi nu vet så har dessa både rekorderliga pöjkar tränat stenhårt hela året för att palla med den supertuffa banan i Sotji. Otroligt imponerande. De har båda två överträffat sig själva, och mer än så kan man inte göra eller begära.

Bravo.

Guldchans för Hellner i OS-sprinten?

Är ännu inte riktigt hundra på hur banan ser ut i Sotji i dagens sprint? Men avslutar man med samma brant som man gjorde på tremilen så kan vi vara säkra på att Marcus Hellner segrar eller blir tvåa — i det senare fallet efter Dario Cologna som ser ruggigt stark ut.

Befarar f.ö. att om Cologna segrar idag så kan han mycket väl vinna även 15 km och femmilen. Så vi får hoppas att det blir ett svenskt guld idag.

Följde sprinten i Sotji förra året och slogs då över hur oerhört tuff banan var. Insåg då att endast en svensk där skulle kunna göra sig gällande i OS — Marcus Hellner.

Banan är för lång och för tuff för att vanliga sprintåkare skall kunna utgöra något hot hvad gäller medaljerna. Banan är m.a.o. perfekt för medeldistansåkare som är duktiga på uppförsbackar och dessutom innehar mäktiga spurtar.

Man bör även vara som bäst på fristil och ha kyla och taktiskt sinnelag. Man bör sedan även vara en s.k. big time player.

Som vi nu förstår så finns det bara en svensk som uppfyller kriterierna ovan : Marcus Hellner.

Att den gode Marcus sedan tycks vara i storform och redan har medaljat i OS och dessutom redan vunnit en mästartitel i sprint under liknande förhållanden (VM 2011) gör att vi nu på fullaste allvar måste hålla honom som en m.e.m. given medaljör idag.

Förvisso slog Cologna Hellner på tremilen, men nu under en kort sprint så tror jag att Hellner kommer att ha krafter nog att köra på för fulla muggar hela vägen uppför den sista backen i dagens sprintfinal.

Tyvärr så tror jag inte på Emil Jönsson. Han räckte inte till i Sotji förra året och på samma vis var läget för Teodor Peterson. Men kanske kan Emil överraska. Att det handlar om fristil gynnar honom denna gång.

Tror faktiskt att såväl Daniel Rickardsson som Johan Olsson enkelt hade kvalifilcerat sig för sprintfinalen idag om man valt att ställa upp — så tuffa är backarna.

Men som sagt, om Hellner har turen med sig idag och idag är i den storform vi alla tror och hoppas han är idag, så är guldet givet idag.

Avslutningsvis så tro vi att Charlotte Kalla har en hyfsad chans att ta medalj, beroende på hur banan ser ut. JU tuffare desto bättre. Övriga svenskor lär inte kunna utmana. Åt den a.m.d.n.f. så går det dock inte att göra något. Eller?

Uppdatering (efter sprintkvalet): Tyvärr åkte inte Kalla. Idioti på högsta nivå! Hon hade haft en jättechans att vinna, men nu blir det knappast ens en medalj för tösorna. Ruggigt med missflyt även i kvartsfinalen där Hellner, Jönsson och Peterson går i samma heat som Northug. En katastrof för alla inblandade! Visserligen är inte Northug i form, men enda möjligheten för svensk guldlycka nu ligger i att samtliga svenskar ger järnet och ser till att bli snabbaste heat för att på så vis ta sig vidare med Northug som häftplåster. Det ser dock nu mörkt ut för de våra.

Uppdatering (efter kvartsfinalen): De tre svenskarna tog de tre första platserna och slog ut Northug? — på supertid dessutom. Hurra. Halfvarson dock utslagen. Men det ser nu äckligt bra ut för de våra. Mycket kan dock hända, men nog börjar det lukta guld för Jönsson? Semifinalerna blir nu vansinningt spännande.

Uppdatering (efter semifinalerna): De tre svenskarna är i final. Northug bortblåst av Jönsson och utslagen! Nu blir det OS-guld! — kanske tredubbelt svenskt i topp!

Uppdatering (efter finalen): Guld till Hattestad, silver till Petersson och brons till Jönsson efter det mest sanslösa skidloppet på många år. Tre åkare, inkl. Hellner, föll i samma utförssväng och var sedan borta från medaljerna. Två medaljer till Sverige är dock fullt godkänt, även om det känns lite trist att vi gick miste om guldet. Kul dock att Jönsson fick en OS-medalj.

Hellner med sin silvermedalj

Nog är den fin alltid, Marcus Hellners nyvunna silvermedalj från dagens tremil i Sotji. Det är f.ö. en silverpeng med guldkant, ty det var äckligt nära att den gode Marcus hade klivit högst upp på pallen idag — blott fyra tiondelar skilde honom från segraren. Nåväl vi får nu istället blicka framåt och hoppas att han slår till på sprinten istället.

OS-silver till Hellner i Sotji!

Igår så var allas vår Charlotte Kalla hårsmånen från OS-guld på skiathlon, och idag så var det dags igen för en rysligt spännande avslutning på herrarnas skiathlon, denna gång med Marcus Hellner som huvudaktör.

Spänningen var som redan omnämnts gastkramande under de sista tiotalet minuterna, för vi kunde alla se att Hellner var i toppslag och fokuserad på det vis han bara verkar bli under OS eller VM.

Den gode Marcus var med där framme under hela loppet, och med tanke på den obarmhärtiga avslutningen innan mål, så insåg vi att det luktade medalj, speciellt som Northug var helt ur slag.

När återstoden av klungan drog igång i de sista uppförsbranterna och strax därpå blott bestod av fyra åkare, så kände åtminstone jag att ”Hellner tar hem det här”, för allt var upplagt för honom i branten samt den omedelbart därpå efterföljande sprinten.

Och under början av den sista klättringen så kom Hellner loss från de bakomvarande, men strax innan toppen var nådd så drog Dario Cologna till med en ruggig sista spurt och skaffade sig i.o.m. det ett par meter på våran gösse.

Tydeligen så valde Hellner att spara litet på krutet alldeles innan toppen — för att säkerställa en medalj — och med facit i hand så vet vi nu att han gjorde rätt, för med sina sista krafter lade han sedan in en superspurt som faktiskt sånär hade tagit honom ikapp. schweizerosten.

OS-silver till Hellner m.a.o., och det får vi vara nöjda med. Åt Cologna fanns inget att göra åt idag, så det är bara att lyfta på hatten för honom. Kul vidare att det var just schweizernötet som Hellner kom tvåa bakom och inte en uslig liten norrbagge.

Men det mest imponerande idag var dock att samtliga fyra svenska pöjkar, med Daniel Rickardsson i spetsen tillsammans med Hellner, kom bland de fjorton bästa! — samtliga dessutom före Northug!

Det ser m.a.o. otroligt bra ut inför stafetten, speciellt som hvarken Johan Olsson eller Calle Halfvarsson var med idag. Jag anser f.ö. att vi borde köra med dessa fyra pöjkar i stafetten, endast en frisk Olsson kan vi möjligen byta in.

Vi måste vidare sätta in Hellner som slutman, för hänger han med till sista backen så är guldet vårat. Ingen, inte ens Cologna, kan slå Hellner där mot målet när det bara handlar om 10 km!

Hoppas nu även att man kör Hellner och Jönsson i lagsprinten, med den förre som slutman, för nu efter det glädjande beskedet att den nyblivne silvermedaljören beslutat sig att köra sprint, så håller jag honom som storfavorit att vinna dubbla sprintguld!

Så lyssna och lär alla som tar ut sprintlaget, för med världens bäste klättrare och en av världens förnämsta sprintare i laget så kan inget stoppa Sverige från att segra dubbelt!

Backarna i Sotji är nämeligen som gjorda för Hellner, något jag vetat om sedan förra årets tävlingar där, och nu idag fick vi med egna ögon se att så verkeligen var fallet.

Avslutningsvis några ord om Northug. Enligt mig så har han inget att hämta i Sotji. Han är helt ur slag, och de supertuffa backarna innan målgång har tveklöst konstruerats för att stoppa norsken från att vinna billiga spurtsegrar.

Dessa backar gynnar dock våran skidfantom Marcus Hellner och även, hvad det tycks, alla övriga svenskar?

Northug framstår f.ö. nu alltmer som en patetisk liten nolla som enbart vann en massa guld p.g.a. sin smutsiga taktik att ligga och vila i klungan för att sedan spurta hem billiga segrar. Han kommer aldrig att räknas bland de stora skidåkarna, speciellt inte nu när han ser ut att inte vinna en enda medalj.

Men som sagt, en imponerande uppvisning av Hellner idag som sånär räckte ända fram till guldet. Mer av den varan, d.v.s. OS-medaljer, lär det bli för honom innan OS är över.

Fiasko för Ferry, Bergman och Lindström i Sotji!

Ett brakfiasko bidde det idag för våra tre svenska skidskyttepöjkar i Sotji. En dag då flera av de utländska storfavoriterna gjorde mindre väl ifrån sig så passade asså även de våra på att underprestera.

När tre av de fyra norrbaggarna och världsettan Fourcade åkte under normal standard, så passade sålunda även våra tre topp-pöjkar på att åka sämre än brukligt.

Synd att så bidde fallet, för idag gavs samtliga under det absoluta toppskiktet en jättechans att knipa en pallplats. En som utnyttjade situationen var ingen annan än den fjärde norsken på plats — Ole Einar Björndalen.

Den fyrtioårige norrbaggen körde som en raket mot mållinjen och lyckades på ett enastående vis roffa åt sig guldet med minsta möjliga marginal — 1.3 sekunder!

Strongt gjort av norrbaggen ifråga, men som sagt mindre strongt gjort av våra tre medaljhopp. Värst var nog att Björn Ferry bommade två skott i liggande. Hade han prickat rätt där så hade det kanske blivit medalj?

Men värst när det gäller dagens sorgliga svenska insats är att våra tre pöjkar nu är avhängda inför nästa veckas jaktstart. Ingen av dem har där någon chans att medalja! — svenskt brakfiasko m.a.o. redan innan jaktstarten inletts.

Det är nu dags att ändra på reglerna när det gäller sprinten och den efterföljande jaktstarten. Det är totalt ohederligt att man som olympier ska vara slagen på förhand inför ett lopp av denna magnitud.

Blott ett tiotal åkare av hela startfältet på jaktstarten har ju nu chans på medalj! — ett lurendrejeri som inte hör hemma i olympiska sammanhang.

Björndalen har ju nu en jättechans att roffa hem ännu ett guld. Hade han inte bommat ett skott idag så hade guld numero två i praktiken redan varit klart i.o.m. dagens målgång! — ett lurendrejeri som saknar motstycke i idrottsvärlden.

Riktigt trist är det nu i.a.f. att ingen av de våra längre kan medalja i nästa s.k. OS-lopp. Det känns totalt olustigt att det får gå till på detta vis.

Silver till Kalla i Sotji!

Om man någonsin får se ett OS-silver med guldkant så fick vi alla idag se ett sådant i Sotji när våran egna goa supertösa Charlotte Kalla slog till på skiathlon och sånär straffade Marit Björgen, den a.m.d.n.f..

Kalla hängde med i täten ända från start, och vi visste alla då att det skulle bli medalj för henne när det bidde dags för skidbyte och fristil!

Kalla var sedan med i tätgruppen ända fram till den sista mördarbacken och där slog hon sedan till på ett vis som ingen av oss sett maken till tidigare.

Lilla nätta norska klättringsmaskinen fröken Johaug blåstes bort som ett smörpapper i en vinterstorm. Endast Björgen orkade hänga på Kallas fruktansvärda urladdning, men det såg ut att vara på håret att även norskan hade fått släppa.

PÅ krönet av backen så var de två skidåkerskorna sida vid sida, och vi insåg då att guldet var förlorat, för Björgen är världens bästa sprinterska.

Kalla är dock inte fy skam på sprint hon heller och gav allt hon hade och hängde med för allt hvad tygen höll, men inte ens det hjälpte mot norskan idag.

Kalla tog sig m.a.o. in som tvåa — klart före de jagande bakom henne, inklusive tre norskor och Kowalzcyk. Hvad det handlade om idag var m.a.o. en ruskig prestation av våran supertösa.

Faktum är att ingen annan åkerska i skidhistorien än just den a.m.d.n.f. hade kunnat hålla undan för Kalla idag, så fantastisk var hennes prestation.

Själv var jag lite lätt tårögd efter Kallas fantastiska körning idag. Inte det minsta uns av besvikelse infann sig hos mig eller någon annan svensk, för vi visste på toppen av backen att ingen i världshistorien hade kunnat vinna över Björgen i sådant läge som det Kalla befann sig i.

Hvad detta nu innebär inför fortsättningen är att Sverige med Kalla i spetsen kommer att ta hem ÅTSKILLIGA fler medaljer på damsidan. Åt Björgen finns såklart inget att göra åt, men så stark som Kalla såg ut idag så är det HON som är den som alla måste besegra för att knipa silvren framöver i OS.

Nu börjar OS i Sotji

Jo så var det då änteligen dags för OS i Sotji att begynna. Exakt var Sverige står när det gäller spelen återstår att se. Faktum är att det är oerhört svårt att sia om det kommer att bli succé eller fiasko.

Vi har såklart mängder med medaljaspiranter, men inga klara guldfavoriter. Men i sanningens namn så måste vi i.a.f. taga hem tiotalet medaljer för att inte kunna kalla hela Sotji-Os för en svensk idrottskatastrof.

Med maxflyt så blir det över tjugo medaljer inklusive tiotalet guld. Har våra skidskyttar ett par bra dagar så kan det mycket väl bli tal om en fyra-fem-medaljer, men det kan lika gärna bli inga alls.

Och hvad gäller våra alpinister, så kan utan tvekan Frida Hansdotter eller Maria PH vinna i slalom samtidigt som Jesscia Lindell-Vikarby tar hem storslalomen.

På pöjkasidan så kan det även bli tal om seger i slalomen för någon av våra pöjkar, men det troliga är att det blott blir ett brons till en av dem.

När det sedan gäller skidåkningen så är det totalt omöjligt att sia om någonting — ja förutom då att Norge antagligen kommer att sopa hem rubbet på damsidan. Kör den a.m.d.n.f. sprintloppen så räknar jag helt kallt med att hon vinner samtliga distanser — möjligen kan Kowalzcyk, Johaug och Kalla slå till på någon distans.

PÅ herrsidan däremot så är det öppet värre. Northug är helt ur slag och lär knappast vinna ett enda guld, troligen inte ens en enda medalj — ja förutom då på stafetten där man nog tar hem i.a.f. ett brons.

Är våra pöjkar friska och krya så kan det mycket väl handla om tre-fyra guld — allt annat än en fem-sex medaljer måste dock räknas som ett smärre misslyckande.

Är Marcus Hellner och Johan Olsson på topp så kan det bli väldans roligt för oss svenskar. Och om man sedan får till det på sprinten — med Hellner och Jönsson så blir de de svenska pöjkarna inte att leka med.

De supertuffa backarna i Sotji är som gjorda för Hellner. Hoppas bara han är i form och väljer att ställa upp, för då tror jag han vinner dubbelt, eftersom han är världens bäste klättrare och dessutom innehar en ruggig spurt.

Sverige är vidare favoriter i ishockey och på både dam-och herrsidan i curling. Med maxflyt så kan det m.a.o. handla om tre svenska guld där m.a.o.. Mitt tips är dock att det går åt skogen för samtliga tre lag.

Är sedan inte så insatt i övriga svenska sporter, men tydeligen så finns det flera riktigt bra svenskar i freestyle, så med maxflyt där så blir det kanske ett guld eller två även där.

Men som sagt, ovisst värre är läget när det gäller de våra i OS. Fem-sex guld och ett halvdussin medaljer till är väl hvad vi får ha som målsättning, men som sagt det kan lika gärna gå åt skogen.

EN sak vi vet med säkerhet är dock att det kommer att bli tal om en ny norsk guldorgie. Tror man kommer göra sitt bästa OS någonsin. Får man max utdelning på skidor och skidskytte så kommer man enbart där att ta hem en femton-sexton guld och återigen i.o.m. detta ev. skräckscenario bli bästa OS-nation. Sorgligt men, antagligen inom kort?, sant.

Frida tog hem sin första världscupsseger!

Sicken gastkramande spänning det blev under avslutningen av dagens slalomtävling i Kranjska Gora idag när allas våran supertösa Frida Hansdotter satte iväg nedför branten som näst sista åkerska.

Frida hade tre tiondelar tillgodo på ledarinnan i målområdet, Marlies Schild, och vi insåg alla då att våran tösa skulle bli som sämst tvåa om hon bara åkte bra, eftersom Schild hade gjort en del mindre missar.

Frida höll inte bara undan utan drygade t.o.m. ut ända tills dess att hon själv gjorde ett par misstag i den extremt svåråkta backen. Frida tog sig dock, tack och lov, i mål som etta — blott ett par hundradelar före Schild!

EN enda åkerska återstod nu att åka — den omöjliga amerikanska tonårssensationen Mikaela Shiffrin.

Alla insåg nu att endast ett par rejäla misstag kunde ordna till svensk seger, och alla människor världen runt höll därför tummarne för att amerikanskan skulle åka ut, eller i.a.f. åke långsammare än våran söta och goa tösa.

Och tack och lov så bidde det även på detta underbara vis, för Shiffrin körde fast i snön tämligen omgående och fler missar bidde det sedan som väl var innan hon kom i mål — då klart distanserad av Frida som sjua.

Hurra!

Segern till Frida Hansdotter m.a.o. — hennes första någonsin! Underbara scener m.a.o., speciellt som ingen någonsin tidigare varit mer välförtjänt att ta hem en VC-seger!

Efter åtta andraplatser så kom nu asså änteligen en seger. Fy tusan vad kul. Ja det var nästan som om Frida vunnit ett OS-guld — så kändes det nästan för glädjen var total.

I.v.f.s.h. så var det ett enorm prestation av Frida att inte ge upp utan att bara komma igen och igen och igen efter alla gånger då hon varit så nära. Trägen vinner m.a.o..

Flera andra svenskor var f.ö. med i handlingarnas centrum idag, inte minst Maria PH som sånär knep en pallplats själv. EN rejäl miss i slutet av hennes andra åk kostade tyvärr pallplatsen. Det var m.a.o. nära en svensk dubbelseger.

EN fantastisk prestation av Frida idag m.a.o. som gladde alla världens skidvänner. Frida kommer nu aldrig mer att kallas den eviga tvåan, för nu är hon en segrarinna!

Hvad detta nu kommer att göra för Fridas självförtroende återstår att se. EN sak är säker, hon och Maria PH kommer tveklöst att vara med och slåss om OS-guldet om ett par veckor. Medaljer blir det tveklöst. Kan inte vänta!

Kalla och Hellner på väg mot storform inför OS

Jo precis som rubriken hävdar så kan vi nog lugnt påstå att våra två stora OS-hopp i skidspåren, Charlotte Kalla och Marcus Hellner, nu på fullt allvar är i OS-form — med bara veckan kvar till OS i Sotji.

Detta fick vi nämeligen idag med egna ögon se när både Charlotte och Marcus kom på pallplats i sina respektive VC-lopp. Imponerande.

Det som imponerade mest var dock att det INTE handlade om fristil, utan om klassiskt! Och som vi alla då inser så är både Kalla och Hellner klassen bättre när det gäller just fristil.

Det lutar m.a.o. åt medaljer för dem båda. Frågan är bara om de tänker satsa på sprinten, för där har båda mycket goda chanser att ta hem varsitt eller kanske t.o.m. två?) OS-guld!

Det enda vi nu oroar oss över är hur läget är med Johan Olsson, för utan honom så lär det knappst kunna bli medalj på stafetten.

Men som sagt, det vi idag fick se i skidspåren var otroligt glädjande. Själv hade jag nästan gett upp när det gällde våra skidåkare, men nu med Kalla och Hellner på G så kan precis hvad som helst hända.

Rafa skadad i Australien Open-finalen och förlorade p.g.a. detta mot Wawrinka

Riktigt trist att se det snöpliga slutet för Rafael Nadal idag i Australien Open-finalen. En ryggskada han ådrog sig i början av andra set stoppade honom från att ta hem titeln för andra gången. Rafa tog en time-out och försökte sedan kämpa vidare för att inte göra publiken på plats och TV-tittarna världen över besvikna. Han ville såklart även inte förstöra dagen för Stanislas Wawrinka.

Rafa tappade första set knappt till Stan efter dennes fenomenala spel. Bra för matchen tänkte alla då, för nu blir det spännande. Många hade innan match befarat att Rafa skulle sopa banan med Stan, och man tyckte då att det var kul att han tappade första setet. Själv var jag helt hundra på att Rafa skulle reda upp saken i fyra eller möjligen fem set, för som vi alla vet så blir Rafa bara bättre ju länge matcherna går.

Men nu fick vi inte veta vad som hade hänt om matchen hade fått sin korrekta utveckling, men sådan är sporten. En svår skada i en slamfinal är alla tennisvänners största mardröm, för då blir det ju ingen final utan bara ett enda stort anti-klimax. Man känner sig lurad på något vis, eftersom man gått och väntat på den stora matchen i två veckor och följt med i allt som hänt i matcherna varje dag. Inte kul alls.

Värst av allt var dock tveklöst hur publiken buade ut Rafa när han kom in på banan efter sin time-out. Har aldrig sett något liknande. Sicken otäck skara folk det är som bor i Australien. Sicka tölpar. Vi vet nu att jag hade rätt när jag öppet kallade Melbourne för en rövarhåla. Att bua ut en av alla tiders främta tennisspelare är nog det mest äckliga jag någonsin sett på en tennisbana.

Rafa kunde inte hålla tårarna borta efter denna avskyvärda behandling utan grät i handduken. EN skamfläck i hela Australiens historia som aldrig kan glömmas bort. Efter detta så tordes nog inte Rafa bryta matchen, för man hade då ansett honom vara osportlig och en dålig förlorare. Rafa körde därför vidare, trots svår smärta och m.e.m. orörlighet på banan. Rafa kunde knappt röra sig alls och såg därför Wawrinkas enkla bollar passera honom och ge schweizern billiga poäng.

Egendomligt nog så fungerade Rafas enkla spel rätt så bra i tredje set. Han kunde inte springa efter några bollar, men fick till mängder med knallhårda och välplacerade slag som helt ställde Wawrinka. Men mer att orda om matchen orkar jag inte. Det hela var en sorglig syn att skåda. Snöpligt slut på en av Rafas mest imponerande föreställningar. Faktum är att den form Rafa befann sig i hade gjort honom till favorit även mot Novak Djokovic, men nu tvingades han alltså förlora mot en spelare han sopat banan med vid samtliga tidigare tillfällen — tolv stycken.

Det är såklart inte Wawrinkas fel att Rafa blev skadad, men olustigare vis att vinna en slam på finns det inte. Wawrinka har ännu inget bevisat och han är i mina ögon ingen slamvinnare, eftersom han vann mot världsettan p.g.a. dennes skada, inte p.g.a. att han var bäst för dagen. Kul på sätt och vis att det var Wawrinka vann, och bra även att det inte var Nole eller d.b.s som fick sig en billig seger till skänks på detta olustiga vis.

Rafa slog ut Fed och går till final i Melbourne

Föga oväntat så gick Rafael Nadal och sopade banan med Roger Federer idag med klara 3-0 i set och går nu i.o.m. detta till final i Melbourne för att där taga sig an Stanislas Wawrinka.

Rafa var koncentrerad som sällan tidigare idag mot Fed och vägrade att ge bort några billiga poäng till schweiziskaren. Rafa visste att Fed var hyperfarlig nu under Stefan Edbergs kontroll och gav därför järnet fr.o.m. första nedsläpp på isen.

Varenda puck som Fed slog iväg över isen mot Rafas kasse skickades obönhörligen tillbaka igen med ränta. Trots detta så gjorde Fed bra med motstånd under hela hockeymatchen — speciellt under första halvan.

Men hvad hjälpte detta när Fed sviktade när det började hetta till. Tappade räkningen på alla lätta volleys vid nätet som schwixen slog bort, och lika illa stod det ofta till med de schweizianske servarne.

Fed, tidernas bäste servespecialist, fick ofta kämpa för livet sitt för att rädda hem sina egna servegames. Sorgligt att se. Men Rafa har utvecklat sitt spel sedan sist, samtidigt som Fed alltjämt kör på i gamla invanda hjulspår.

Fed har förvisso tagit till sig det mesta som Edberg lärt honom, men han har ännu inte lyckats finslipa tekniken till fullo. Han har inte hunnit implementera allt han lärt sig av Edberg under matcherna ännu.

Men ge Fed ett par månader så tror jag att han kan vara med och utmana Rafa om slams igen. Fed kommer bara att bli bättre och bättre under Edbergs styre.

F.n. så är Fed blott 75 procentigt där som Edberg i sin visdom vill att han skall vara. Vi såg idag att så verkeligen var fallet, ty hur gärna Fed än ville så fastnade han trots det gång på gång i Rafas klor/långbollande, och där vill han ju definitivt inte befinna sig. Ingen vill det, d.v.s. befinna sig där.

Men otroligt nog så vann Fed flertalet långa bolldueller mot Rafa, men problemet är att man slösar bort alltför mycket energi på att spela Rafas spel mot Rafa, något vi klart kunde skönja under andra halvan av matchen när Fed fick kämpa för allt han var värd för att hindra Rafa från att bryta.

Bra kämpat där av Fed för övrigt — han räddade säkert tiotalet breakbollar — men bättre vore att strunta i långbollandet mot Rafa och istället satsa allt krut på att hålla sina egna servar för att därefter se om en öppning kan komma i Rafas servegames.

Ett fall framåt för Fed idag handlade det dock om. Hoppas han nu inte ger tappt utan kör på vidare på samma väg som hittills under Edbergs överhöghet, för då tro vi att Fed kan komma att slå till i Wimbledon till sommaren. Vi ser redan fram emot drömfinalen där — Rafa mot Fed!

Hvad sedan gäller Rafa så är finalen bara en formalitet. Det kommer säkerligen att bli en utskåpning på söndag. Synd om Stan sålunda, men han får vara nöjd med att han tagit sig till finalen.

Han är f.ö. inte värdig att ta hem en slam än. Han har bara vunnit fem titlar under hela karriären (10 år) och kommer av den anledningen inte att räcka till mot tidernas bäste, d.v.s. Rafa, den obarmhärtige som aldrig visar någon som helst pardon.

Vamos Rafa m.a.o.!

Rafa kommer vinna över Fed imorgon

Hur mycket vi än analyserar morgondagens semifinal mellan Rafael Nadal och Roger Federer/Stefan Edberg så kan vi inte annat än besluta att Rafa kommer att segra med 3-0, eller möjligen 3-1 i set och på detta vis sedan ta sig fram till finalen av Australien Open mot Stanislas Wawrinka på söndag.

Egentligen så borde såklart Fed ha lika stor chans som Novak Djokovic att slå Rafa på tennis nuförtiden, för schwixen är precis lika bra som serbiskusen.

Så hvarföre går det alltid åt pipan för Fed mot Rafa nuförtiden? Bra fråga som förtjänar ett bra svar, och detta svar är att Fed inte är mentalt stark nog att slå Rafa.

Fed känner sig nämeligen slagen på förhand — även om han gör sitt bästa för att förtränga saken — men som vi alla alltid får se så tar det bara något set eller så innan Fed inser att han kommer att förlora.

Om Fed kan hålla de negativa tankarna borta imorgon så haver han en god chans. Han måste även hålla huvudet kallt när han väl får chansen att att taga de avgörande dusterna mot Rafa — typ viktiga servar i eventuella tiebreak.

Som vi alla minnas så sviktade Fed betänkligt under slutet av tredje set mot d.b.s. häromdagen när han skulle serva hem matchen. Fed överlevde dock den gången — trots två missade matchboller! — tack vare att d.b.s. var slutkörd och inte orkade köra på i fjärde set.

Fed måste m.a.o. hålla sina servar och nerverna sina under styr när det väl drar ihop sig imorgon. Gör han det så har han en ypperlig chans att vinna AO på nytt.

För imorgon så spelas den moraliska finalen. Vinnaren kommer nämeligen att sopa banan med Wawrinka i finalen om söndag.

På sätt och vis så höppas vi att Fed slår Rafa imorgon, eftersom det då höjer Feds status i tennisvärlden. Rafas status kommer f.ö. inte att minska p.g.a. av en ev. förlust, snarare tvärtom, eftersom segrarna han tagit mot Fed tidigare då istället blir mera värda.

Och då vi icke tro att Fed kan vinna i Paris, så är det kanske bäst ändå att Fed vinner AO denna gång. Men som sagt, vi hava svårt att tänka oss att Rafa kommer att förlora, men som sagt, vi hade nog tyckt det vore kuligt för oss alla om Fed vann.

Och kanske blir det Stefan Edberg som ser till att Fed verkeligen vinner imorgon. Edberg-effekten kan m.a.o. bli utslagsgivande på nytt m.a.o., och vi får i så fall en helsvensk final där Edberg gör upp med Magnus Norman om pokalen — en final som blir superhäftig.

Vamos!

Edberg sopade banan med Lendl i Melbourne

Ha ha ha. Rätt åt Ivan Lendl och hanses pöjkaspoling d.b.s, d.v.s. den buttre skötten, när de fick sig var sitt rejält kok med stryk av Stefan Edberg och hanses adept Roger Federer borta i gamla rövarhålan Melbourne.

Fed tog kommandot direkt från första nedsläpp och körde sedan över d.b.s. i två raka set. Det var aldrig något snack om vart skåpet skulle stå och Fed gav d.b.s. formidabelt med supersmörj m.a.o..

Synd bara att Fed inte lyckades knyta ihop säcken i tredje set, men sådan är tennisen — marginalerna är små och ibland så har man inte turen med sig.

Själva var vi alla såklart övertygande om att Fed skulle serva hem matchen i tredje set, men trots två matchbollar på raken så ville det sig inte riktigt och p.g.a. detta överlevde den vid detta laget slutkörde och grinige skötten till fjärde set.

Men där höll Fed sedan undan och tog hem en synnerligen välförtjänt seger över den impopuläre s.k. skötten — en s.k. skötte som bor i England och där låtsas vara en engelsman, p.g.a. att det är kosing att tjäna på saken och kosing gillar ju som bekant alla giriga och snåla sköttar.

Skötten betedde sig f.ö. sin vana trogen som en buse när han gick och gnällde och låtsades ha ont överallt bara för att störa Fed.

Värst var dock hur d.b.s. slog en knallhård smash rakt i backen centimetrar från Fed när de båda stod framme vid nätet — äckligt Lendl-inspirerat sattyg av d.b.s..

Befarar att denna typ av osportsligt beteende inte kommer att förbjudas förrän någon har fått en tennisboll i ögat och förlorat synen. Men den osportslige d.b.s. bryr sig såklart inte om sådant, sålänge som han vinner på sina kriminella handlingar.

En hel värld höll m.a.o. idag på Fed mot den osportslige sköttiske banditen, och nog var det bra för tennisen som sport att vi slapp en trist semi mellan Rafa och d.b.s.. Nu blir det drömsemi där vinnaren tveklöst kommer att ta hem slutsegern.

Hade Fed inte vunnit idag så hade det varit illa, för med d.b.s. inte riktigt matchfit så var det ett måste för Fed att vinna, för hur skulle han annars kunna slå skötten längre fram i år?

Edberg-effekten håller m.a.o. i sig ännu en match, och nu tog Edberg sin första seger över Lendl som tränare — 15-13 totalt i svensk favör. Bra jobbat av den gode Stefan m.a.o.. Nu väntar vi bara på när han ska klå gamle kompisen Boris Becker som tränare.

Nu i semin så är det f.n. samt f.ö. nästan så att vi hålla på Fed, för nog hade det vart kul om han fick vinna en slam till innan karriären är över. Nog hade det vart som så alla gånger alltid minsann. Rafa har ju redan tretton stycken slams och fler lär det bli för hanses del senare i år.

Som sagt, bra teamwork av Edberg och Fed i Melbourne de senaste dagarna m.a.o..

Rafa krossade bulgar i Melbourne

Jo så bidde det då precisligen som vi här i förväg beslutat — Rafael Nadal gjorde mos av en ung pöjkaspoling från Bulgarien med klara siffror.

Visserligen så bidde det inte 3-0 i set som vi hade beordrat utan 3-1 i set, då Rafa valde att ta det en aning piano i set numero ett. Rafa hade tyvärr ont i sin hand och kanske var det en bidragande orskak att han inte gav allt från början?

Rafa hade dock läget under kontroll och visste att bulgisken skulle krokna efter tre set på banan tillsammans med tidernas bäste tenniskung, och precis så bidde det även.

Rafa kom igen i seten numero två och tre och tog där behändigt och resolut hem dessa i tiebreaks. Det fanns inget som bulgarisken kunde göra. Han orkade inte kämpa ned tidernas bäste spelare och sänkte sig dessutom mentalt när det handlade om avgörande bollar.

Jo så var det, bulgilerisken drabbades av nervdaller när han skulle ta hem de avgörande bollarne i tiebreak, något som huvudsakligen hade att göra med att nerverna spelade honom ett spratt samtidigt som Rafa Nadal stod på andra sidan nätet.

Jo så var det, Rafa Nadal stod på andra sidan nätet och bulgapöjken visste att han var tvungen att slå perfekta slag ned mot hörnena för att vinna poängerna, men detta bemäktigade han icke med att göra.

Det handlade m.a.o. om den s.k. Rafa-effekten som tog ut sin rätt. Rafa ger alla sina motståndare skrämselhicka, något som får dem att spela skittennis av rädsla, något som asså var fallet i bulgirogens fall.

Bulgimogen var vidare efter tre set rökt och färdig såväl fyskiskt som psykiskt och hade m.a.o. spelat ut sina trumfkort. Bulgasken var m.a.o. kaputt och söndermald av Rafas tuffa spel.

Fjärde set blev därför föga förvånande samt planenligt en transportsträcka fram till den obönhörliga slutpunkten … matchboll för Rafa Nadal.

För att underhålla publiken en smula så valde Rafa sedan att leka med sitt offer och låta det få rädda ett par matchbollar — ett kattens lek med råttan.

Det var m.a.o. aldrig något snack om vart skåpet skulle stå idag. Rafa var helt enkelt numret för stor för den unge bulgen och krossade p.g.a. detta denne på ett ruggiskt vis.

Endast de bäste av de bäste kan kämpa mot Rafa över fem set och överleva. Övriga, typ bulgoren idag, orkar bara som allra mest i tre set. Björn Borg var lika dan och vann p.g.a. detta ofta de sista seten av femsetare i förkrossande fashioner.

Bra gjort Rafa m.a.o.. Nu väntar semifinalspel. Där väntar sedan förhoppningsvis Roger Federer. Men hvem det än månde bliva så blir semin nu den moraliska finalen, ty vinnaren där kommer tveklöst att vinna även finalen.

Vi hava talat.

Vamos Rafa m.a.o.!

Rafa och Fed spelar kvartsfinaler imorgon och lär säkerligen vinna

Nu efter dagens förträffliga slutresultat borta i Melbourne där Stan Wawrinka gav Novak Djokovic på moppo så att det stod häreliga till, så har vi så smått börjat blicka fram emot morgondagens två kvarvarande kvartsfinaler i AO.

I den första så kommer Rafael Nadal att göra processen kort med Grigor Dimitrov. Tveklöst! Rafa har nämeligen klått bulgarisken i samtliga tre matcher de mötts så här långt, och har nu 3-0 totalt.

Rafa kan m.a.o. bulgararens spel och vet även om att denne inte orkar ta sig an honom över fem tuffa set. Bulgisken är m.a.o. fysiskt suspekt.

Rafa kommer att ta sig an bulgarniern på samma vis som han tog sig an japanesen i förra rundan — med viss mått av respekt, dock ej med högsta graden av respekt, typ den han visade Monfils.

Rafa visste att Monfils var kapabel att spela skjortan av honom om denne gavs fria tyglar att göra så. I fallen med japansaren och bulgulgamannen så visste resp. vet dock Rafa och alla andra att dessa typer var resp. är chanslösa från och med innan matchstart.

Hvad sedan gäller Roger Federers match imorgon mot en halvskadad skötte, så kan den matchen bara sluta på ett enda vis — klar seger för Fed i tre raka.

Är skötten i bättre förm än vi anat så kan det dock bli en aning tuffare för Fed, men med Stefan Edberg i förarsitsen i cockpit så kan inte Feds flyg missa destinationen — semifinalspel mot Rafa i semifinalen i AO.

Extra intresant krydda i soppan är att Edberg nu ställs öga mot öga med en av sina gamla dödsfiender från det glada åttiotalet — den obehaglige tjeckiske busen Ivan Lendl, en spelare som var allmänt avskydd när det begav sig.

Och alla skrattar alltjämt gött över hur Lendl aldrig lyckades vinna Wimbledon, något han aldrig hämtat sig från. Skadeglädje när den är som allra härligast. Ha ha ha. Sicka ljuva minnen.

Den gode Stefan har f.ö. samt f.n. alltjämt övertaget inbördes 14-13, något som än idag Lendl grämer sig över alla gånger. Stefan var och förblir den otäcke tjeckens överman m.a.o..

Edberg gav Lendl stryk många gånger men tvingades bryta sin AO-final mot tjecken p.g.a. skada. Tyvärr. För den matchen hade Edberg tveklöst vunnit annars. Lendl fick där en billig slamseger till skänks.

Edberg har såklart inte glömt hvad som hände den gången och kommer därfördå att nu se till att hanses pöjke Roger ser till att hämnas på bästa sätt genom att ge d.b.s. kopiöst med storstryk imorgon — allt för att ge Lendl en känga!

Tror med andra ord att Fed vinner rätt så klart, och på samma vis tippar f.ö. spelbolagen, ty där håller man Fed som favorit, något som beror på att d.b.s. är småskadad och spelade uselt i senaste matchen, samtidigt som Fed spelade sin bästa match i förra rundan på över ett år.

Vamos Rafa och Fed m.a.o.!

Rafa och Fed vidare till kvarten i Melbourne

Inte oväntat så tog sig det gamla strävsamma paret Rafael Nadal och Roger Federer vidare till kvartsfinalspel i Melbourne idag, och det ser nu ut som om vi kommer att få drömsemi i AO denna gång.

Rafa gjorde planenlingt processen kort med en okänd japanes, samtidigt som Fed gav en snubbe från Frankrike respass i tre raka set. Bra spelat av de gamle gössarne m.a.o..

Speciellt glädjande var hur den gamle schwixaren drämde till sin motståndare. Det var en uppvisning i tennisspel och mentalt spel av högsta klass. Fed visade idag hur man tar kommando i en match fr.o.m. första nedsläpp för att sedan aldrig släppa taget och knäckte sin farlige motspelare på ett imponerande vis.

Det gick inte att komma tillbaka mentalt efter Feds superba spel de första två seten. Fed erkände f.ö. själv efteråt att han numera har en plan med sig in på banan, något han tidigare aldrig brukat ha.

Och vi får såklart tacka Feds coach och idol Stefan Edberg för detta med att planera. Edberg är hvad som gjort att Fed nu har blivit återuppstånden från de döda.

Faktum är att Fed nu måste hållas för favorit i nästa match, för det vi fick se av den halvskadade d.b.s. idag gör att semifinalen nu väntar på mannen från Alperna — såvida han inte sjabblar bort denna superchans.

Höll innan dagens match dagens match för Fed som en långt svårare utmaning än den som nu komma skall i nästa runda. Höppas bara att tygen håller och Fed tar sig vidare till drömmötet mot Rafa, för väl där så är det nästan nu så att man unnar Fed att segra och sedan även ta hem finalen.

Rafa kommer såklart att göra en snabb affär av unge bulgaren Grigor Dimitrov, för som vi alla vet så orkar inte pöjkaspolingen från Bulgarien mer än som allra mest tre set.

Fem set i Rafas händer blir m.a.o. för mycket för Dimotrov. Rafa till semifinal mot Fed m.a.o..

Vi får vidare höppas att Novak Djokovic åker ut i sin kvartsfinal mot Stan Wawrinka. Man tycker ju nu att det måste vara dags för Stan att få vinna efter de två snöpliga förlusterna till Nole i AO resp. UO förra året.

Och om Nole åker ut imorgon så kommer årets AO-vinnare att heta antingen Rafa eller Fed. Och där är det nästan så att man nu unnar Fed slutsegern, för han behöver nu vinna en slam igen för att visa för alla belackarna att han verkligen var klassen bättre än Nole, d.b.s och övriga (förutom Rafa) när han var som allra bäst.

Fast det går nog inte att räkna bort Rafa när allt kommer omkring. Det blir nog trots allt Rafa som tar hem AO, för han är den som imponerat mest så här långt.

Vamos Rafa m.a.o.!

Mästarklass av Rafa i Australian Open

Idag spelade Rafael Nadal sin bästa match sedan US Open-finalen när han krossade Gael Monfils med raka och behändiga 3-0 i set. 6-1, 6-2, 6-4 slutade slakten.

Under 80 procent av matchen så spelade Rafa sin absolut bästa tennis. Resten av tiden spelade han bara riktigt bra. Han tog kommandot redan från start, eftersom han visste att den svarte fransken är hyperfarlig om man låter honom spela ut.

Rafa tog sålunda inga chanser mot Monfils utan gav allt från och med första nedsläpp och första puck med andra ord. Det handlade om ord och inga visor sålunda från Rafa och inga visor alls sålunda.

Rafa bröt hem första gamet och kämpade sedan hem ett maratongame i gamet därpå. Och sedan rusade det på av bara farten till 4-0.

Monfils spelade inte dåligt, utan hvad det handlade om var en Rafa som kom till start full-laddad och koncentrerad som bara tusan och kanske mer ändå?

Monfils spelade riktigt bra för det mesta och siffrorna talar inte riktigt sitt sanna språk, men saken är den att Rafa hade gett sin bara den på att ge allt för att sopa banan med Monfils så fort och snabbt som möjligt och utan något som helst tidsspill.

Hade Rafa vart lika fokuserad på Robin Söderling 2009 i Paris så hade svensken åkt dit i tre snabba och raka set. Rafa tog m.a.o. inga chanser idag med Monfils utan gav allt direkt.

Mats Wilander sade efter matchen att han inte kunde påminna sig ha sett Rafa spela bättre än han gjorde idag, och nog är det så alltid, för Rafa var bara helt ruskelig idag och imponerade storligen m.a.o. på alla och envar världen över.

En sak är säker, samtliga spelare kvar i turneringen fick sig idag en rejäl chock över Rafas hänsynslösa slakt av Monfils. De vet alla nu om att Rafa is the man to beat och att han menar allvar denna gång.

Kan på rak arm inte se hur någon förutom Novak Djokovic skall kunna rubba Rafas cirklar denna gång. Det ser m.a.o. ljust ut för den sympatiske bolltrollaren från Mallorca.

Vamos Rafa m.a.o.!

Rafa lätt vidare i AO

Igår så hade som förutsett Rafael Nadal inga som helst problemisar med att köra över unge australiensaren Kokkikoks, eller hvad han nu hette. Seger i tre raka efter gediget spel av Rafa m.a.o..

Rafa tågar m.a.o. vidare till runda tre i AO och där ställs han nu mot Monfils — en motståndare som inte kommer ge honom några större problemimanger, speciellt som Rafa endast spelat fyra set så här långt och m.a.o. är utvilad och kry.

Vi kan m.a.o. redan nu se fram emot att Rafas första test i AO blir i semifinalen mot antingen Federer, Songa eller d.b.s.. — en match som Rafa enkelt lär vinna, även om vi här på bloggen hade unnat schwizinen segern om man bara kunde vara hundra på att han klår Djokovic i finalen.

PÅ tal om Nole, förrestensevis, så går han från klarhet till klarhet — tre lätta segrar så här långt. Vi hava tittat på samtliga dessa s.k. matcher, dock inte mer än ungefär ett set per match — så överlägsen har serbisken varit.

Men han stöter nu i nästa match på en spelare som om denne får till det är fullt kapabel att spela skjortan av honom … Fabio Fognini.

Fognini är en superspelare och har allt som behövs för att, inte bara slå ut Nole, utan även vinna hela AO. Enda problemet för italienskaren är hans vandrande, okultiverade psyke.

Fognini verkar tappa koncentrationen alltför ofta under matcherna. Hade han bara haft en coach som kunde få ordning på denna detalj så hade ingen gått säker för italiensaren.

På tal om Rafa förresten så spelar han sin bästa tennis någonsin. Tyvärr så håller inte kroppen samma nivå som förr om åren, och detta är anledningen att han inte kan vara säker på slutsegern denna gång.

Hade Rafas knän varit av samma kaliber som de var år 2008 så hade han sopat banan med Nole och alla övriga hvergang, den saken är säker som säkerheten själv.

Rafa har själv många gånger erkänt att han numera måste ta det lugnt och inte anstränga sina hårt ansträngda knän i onödan. Han är m.a.o. som allra mest bara 80-85 procent rent fysiskt sett.

Mot majoriten spelare så räcker så klart en 85-procentig Rafa, men mot Nole så behöver han ge allt för att kunna segra, något han gav oss i US Open förra året.

SÅ om Rafa tar sig till finalen mot Nole utan att ha överansträngt knäna så kan den finalen bara sluta på ett sätt.

Synd sålunda att Rafa inte är samme gamle Rafa som vann tre stora titlar år 2008 för då hade han tveklöst segrat i AO denna gång.

Matchen imorgon mot Monfils kommer ingen tennisvän att missa, för det lär bli en underhållande historia där Monfils kan överraska, men då det handlar om bäst av fem set samtidigt som Monfils själv har varit skadad länge så kan det nog bara sluta på ett sätt — 3-0 till Rafa.

Vamos Rafa m.a.o.!

Åttonde andraplatsen för Frida!

Naturligtvis så är det suveränt av våra två bästa slalomtösor att ta sig upp på pallen i slalom samtidigt. Senast det begav sig att två svenskor gjorde något liknande var för över tio år sedan.

Igår i Flachau så körde Frida Hansdotter in som tvåa och Maria PH som trea på imponerande vis. Enda smolken i glädjebägaren var unga stjärnskottan Mikaela Shiffrin som återigen trängde sig först i kön.

Vi svenskar var tveklöst inte ensamma om att hålla tummarne för att amerikanskan skulle grensla eller köra ur, men hon var säkerheten själv och höll undan in i mål.

Riktigt synd om Frida att inte få ta klivet högst upp, men hon åkte snabbare än såväl Marlies Schild som Shiffrin i andra åket och får välan av den anledningen vara tillfreds med andraplatsen.

Men nog unnar nu en hel skidvärld den charmiga svenska blondinen en seger? Jo nog är det på detta vis alla gånger.

Frida kom nu tvåa för åttonde gången utan att segra och innerhar nu det smått olustiga rekordet för alpina åkare tillhörande kategorin segerlösa åkare med flest andraplatser.

Förhoppningsvis så kan unga Frida bli den som skrattar sist och bäst i OS och där blir den som segrar. Låt oss hoppas på det. Låt oss även hoppas att det blir tredubbelt svenskt på pallen där och att Shiffrin kör bort sig totalt.

Tror dock att Maria PH är den tösa som är i bäst form f.n., för när hon är i full rulle i backarna så tycks hon vara snabbast av alla.

Hudersomhelster med den saken så blir damernas slalom i OS något i hästeväg att se, speciellt som Marlies Schild nu tycks ha tappat greppet. Hon är inte lika snabb som innan skadan förra året och troligen så har åren nu tagit ut sin rätt.

Det handlar m.a.o. om en kamp mellan Shiffrin och de två svenskorna, och där så tror vi att svenskorna vinner och gör en hel idrottsvärld saliga av lycka.

Hoppas m.a.o. på delat OS-guld till Sverige, d.v.s. att Frida och Maria delar på guldet genom att åka i mål på samma tid.

Rafa krossade Tomic i AO

Oj oj oj, sicken ruggelisk uppvisning allas våran gamle goe tennismatador Rafael Nadal bjöd oss på alldeles just precisligen.

Rafa spelade skjortan av den f.d. jugoslaven Bernard Tomic och krossade denne med hela 1-0 i set.

Ja med hela 1-0 i set så krossade Rafa Tomic så att det stod häreliga till, och att det var hiskeligt varmt gjorde ju inte precis saken sämre, nej snarare tvärtom.

Tomic fick m.a.o. nog redan efter ett spelat set. Han var då redan färdig och valde därför att tacka för sig och gå hem och lägga sig. Så slut var Tomic efter Rafas omilda behandling. ‘

Tomic valde m.a.o. att tacka för sig redan efter ett set hellre än att bli sopad över banan i två set till av Rafa. Man kan ha viss förståelse för den f.d. jugoslavens beslut.

Man kan däremot inte ha förståelse med svikaren Tomics beslut att vända det egna gamla hemlandet Jugoslavien ryggen för att istället börja tävla för Australien. Dålig stil av svikaren.

Men som vi alla vet så kryllar det av svikare världen över numera, inte minst i Sverige. Bara igår så fick ju svikerskan Abebdbab Aregawi pris som bästa idrotterska — trots att hon alltjämt är etiopisk medborgare!

Aregawi valde dessutom att inte komma till Jerringprisgalan igår utan valde istället att åka hem till sitt sanna hemland Etiopien och hälsa på hos familjen där! Helt sjukt beteende av Aregawi.

Aregawi borde f.ö. strykas som årets bästa idrotterska eftersom hon inte är svensk utan etiopisk. Priset borde istället ha gått till den tvättäkta svenskan Sarah Sjöström!

Men mer om denna skandal en annan gång. Låt oss bara nu avslutningsvis tillägga att svikare inte tolereras på denna blogg och kommer av den anledningen att bojkottas forever.

Johan Olsson blåst på Jerringpriset av de usla golfarna!

Ja hvad skall man säga egentligen numera när vi nu m.e.m. dagligen får oss dagliga doser av skandaler serverade i idrottsammanhang, för bara nu i afton, ja faktiskt bara häromnyssens faktiskt, så blev allas våran gamle hederlige skidkung Johan Olsson blåst på Jerringpriset! Skandal!

Priset gick nu till golfaren Henrik Stenson för dennes redan bortglömda prestationer på golfbanorna under förra årets andra halva.

Stenson gjorde inget minnesvärt. Han vann m.a.o. inte ens en enda liten major men fick asså alldeles nyssligen trots detta det s.k. Jerringpriset! Skandal!

Johan Olsson blev asså blåst på priset — trots att han utförde tidernas mest ruggeliga bragd i skidspåren och något som inget trodde kunde ske när han solokörde hem VM-guldet på femmilen i våras!

Det är så att man knappt kan tro sina ögon, och troligen betyder detta nu slutet på Jerringpriset, eller rättare sagt Jerringjippopriset.

Vi får dock alla vara glada över att den gode Johan i.a.f. lyckades ta hem Bragdguldet.

Och vi kan även glädja oss över att Olssons VM-triumf kommer att minnas så länge som vi svenskar åker skidor. Stensons s.k. bedrift kommer att vara bortglömd helt och hållet inom en mycket snar framtid.

Hoppas nu bara att den gode Johan blir frisk och kommer i toppform till OS och där kniper ett par nya fina medaljer och i.a.f. ett OS-guld.

Uppdatering någon timme senare : Att Olsson verkeligen bidde blåst på Jerringpriset kan vi nu själva läsa på SVT:s hemsida, ty där kan vi själva läsa följande olustigheter och regelvidrigheter :

Kanske fick Stenson extra hjälp av golförbundet. I ett mejl som skickades ut till förbundets medlemmar under dagen — uppmanar man till att ringa och rösta.

”Om du tycker att Henrik Stenson svarat för den (största bragden) kan du enkelt rösta på honom genom att ringa 099-209 01″, skriver man, ett utskick som nådde runt 581 000 golfare personligen.

Som vi nu själva kan se så utsattes Olsson för en komplott av Sveriges dryga halvmiljonen golfare. Man hade asså satt i system att rösta bort den värdigaste Jerringpristagaren på många år. Med lite drygt 18000 tillfuskade röster så fuskade man asså hem Jerringpriset till en ovärdig golfare!

Fy tusan sicka nedriga tölpar Sveriges golfare är! Bu för er hela bunten! Skäms på er era usla banditer!

Skandallottning i Australian Open!

Ja hvad ska man säga egentligen om alla skandalerna i tennisvärlden numera? Bara nu i afton svensk tid så drar ju Australian Open igång med dunder och brak och där har nu tidernas mest skandalösa skandal avslöjats.

För som vi alla minns så lottade man ihop Rafa med Fed, Delpo och d.b.s (bara för att ta några av de mest kända namnen) samtidigt som man valde att lotta Novak Djokovic, Nole kallad, ihop med en lång rad hoper totala nobodys! Skandal!

Nole är m.a.o. redan klar för finalspel mot Rafa samtidigt som Rafa måste ta sig an den ena toppspelaren efter den andra på vägen till finalen.

Extra trist var att man bröt mot kutym och inte lottade samman Fed med Nole, för nu har Nole inget som helst motstånd i AO tills finalen.

Hvarför lät man inte Fed få ta sig an Nole i en kvartsfinal eller semi? Detta är en fråga alla ställer sig, för som vi alla veta så är Fed en av blott en handfull spelare som kan ge Nole på moppo.

Olustig situation m.a.o. med andra ord och något som vi alla finna vara en högster olustiger situation.

Personligen så hade vi gärna sett att Nole hade fått ta sig an Delpo och Fed på vägen till finalen, för då hade han vart tvungen att spela sitt bästa spel för att kunna ta sig ditan.

Nu, däremot, så har ingen av dessa båda pöjkar chansen att ta sig till final, då Rafa är alltför stark för dessa båda pöjkar.

Det är m.a.o. redan klart att Rafa och Nole gör upp om bucklan om två veckor. Hela den långa vägen dit blir nu bara en enda lång transportsträcka till finalen.

Vet ännu inte hur många matcher vi ämnar följa av AO denna gång, men det blir välan ett par stycken med Rafa skulle vi tro.

Vamos Rafa m.a.o.!

Myhrer tvåa i Adelboden

Oturen fortsätter att grina oss svenskar i ansiktet vecka efter vecka i de alpina backarna. Idag så bidde det ännu en andraplats (den 7:e för säsongen!) för en av de våra, i detta fall Andre Myhrer.

Myhrer körde dock suberbt och tog välförtjänt hem andraplatsen i dagens slalom i gamla svenskbacken Adelboden. Tyvärr så kom en viss Marcel Hirscher i mål strax efter Myhrer och knep förstaplatsen.

Vi hade dock alltjämt visst hopp om en svensk seger efter råttans målgång, då pånyttfödde Mattias Hargin, ledaren efter första åket, ännu icke hade åkt.

Hargin körde bra men räckte inte till mot Hirscher och fick istället nöja sig med plats fyra. Klart godkänt av Hargin. Han lär vinna sin första seger i VC-sammanhang inom kort.

Alla som kan något om slalom vet att Hargin inte hade lett efter första åket om han inte startat först. Hade han startat som tia så hade han inte haft ledningen efter åk numero ett m.a.o..

Alla visste vidare att om Mario Matt inte hade haft lite missflyt med sitt första åk så hade Matt varit ledaren efter åket just nämnt, inte Hargin.

Matt hade dessutom, om han inte missflytat i första åket, haft ledningen med halvsekunden över Hargin, något som då säkerligen sett till att Matt sedan hållit undan i åk numero två och segrat.

Hargin ska m.a.o. inte vara ledsen över att det gick åt skogen idag i andra åket. Han åkte så bra han kunde och låg i ledningen enbart p.g.a. att han fick bästa startnumret.

Myhrer däremot körde så bra som man kunde förvänta sig av honom. Han körde inte perfekt, men det gjorde å andra sidan inte Hirscher heller, och vad det betyder i österrikarens fall är mindre bra nyheter för alla hanses konkurrenter.

Hvad vi här säga är att Hirscher inte är riktigt i toppslag. Att han trots detta vinner klart ändå gör att vi lugnt kan räkna med att han kör hem OS-guldet på förkrossande vis i OS borta i Sotji-OS i de olympiska vinterspelen i OS nästa månad och där blir olympisk mästare med OS-guldmedalj om halsen och samtidigt vinner OS-guldet i slalom.

Fast med lite flyt så kan det mycket väl bli en svensk OS-medalj ändå och kanske t.o.m. en medalj av ädlaste valör. Man unnar dock helst den värdigaste segern och då Hirscher är bäst så kanske det är bäst att han segrar.

Calle och Hanna segrade i Tour de Ski-sprinten!

Hade precis tänkt sätta mig ned och skriva om dagens stora skandal i den alpina världen — d.v.s om Maria PH:s skida som mystiskt (norskt sabotage?) lossnade mitt under hennes avslutande åk idag, d.v.s. när hon var på väg att köra hem slutsegern i dagens VC-slalom — när jag istället råkade se på SVT:s hemsida att det hade biddit dubbla svenska segrar i Tour de Ski, något som gått mig totalt förbi, beroende på att jag efter bedrövelsen med Maria PH:s tappade skida och förlorade seger (Maria PH hade nämeligen tveklöst vunnit om hon bara tagit sig i mål, så bra åkte hon!) stängde av TV:n och m.a.o. struntade i Tour de Ski, då jag var övertygad om att de våra skulle vara totalt chanslösa mot norrbbaggar och annat elände ; men tänkt så totalt helt åt skogen man kan tippa utgången om saker och ting i sportvärlden.

Jag tippade totalt åt skogen när det gällde Tour de Ski idag m.a.o..

Istället för att skriva ett inlägg om den ökända svenska oturen som grinade oss alla så fasansfullt illa i ögonen idag i fallet Maria PH, så kan vi nu istället skriva om den sanslösa bedriften att Sverige idag segrade dubbelt i VC-sprinten i Tour de Ski.

Än bättre bidde det i.o.m. att det bidde två helt nya svenska segrare i Världscupen idag i.o.m. att såväl Calle Halvfarsson som Hanna Eriksson (f.d. Brodin) idag gick och segrade i Världscupen för första gången. Ruggigt imponerande gjort av dem båda m.a.o..

Att Calle slog till har tveklöst givit norrbaggarna skrämselhicka, speciellt med Northug helt under isen med blott lite dryga månaden kvar till OS, för utan Northug på sista sträckan i stafetten så kommer di svenske tveklöst att försvara sitt OS-guld från förra gången. för med Northug ur slag så kan ingen hota vare sig Hellner eller Halvfarsson på de två sista sträckorna.

Men minst lika imponerade var vi såklart över hur unga fru Hanna Eriksson idag sopade banan med alla övriga konkurrenter i sprinten, inklusive den a.m.d.n.f. Björgen. Ruggeligt imponerande m.a.o..

Jag tippade f.ö. redan för ett par år sedan att Hanna Brodin, som hon då hette, skulle bli vår nästa världsstjärna på sprint när jag såg henne delta i sin klubbdress på Slottssprinten, så ruggeligen bra åkte hon sprint den gången. Och nu veta vi alla att vi alla hade rätt när det gällde den saken, för Hanna är idag en segrarinna på Världscupen och i.o.m. det en av världens bästa sprintor — en sprinta av världsklass m.a.o. är hvad hon är.

Fast riktigt hur det är med den saken veta hvarken vi eller några andra, för trots att Hanna och Calle idag segrat i var sin världscupstävling, så är det ännu inte klart huruvida deras segrar räknas som världscupssegrar eller ej? — en totalt ologisk situation!

För hur kan man vinna en världscupsseger i sprint och ta hem full poäng för det i Världscupen … utan att samtidigt få räkna segern som en världscupsseger? Ingen har ett vettigt svar på den frågan.

Jag anser dock att dagens två svenska triumfer är genuina världscupssegrar. SÅ det så.

Och, höll på att glömma, bra åkt av unga Jessica Lindell-Vikarby igår när hon befäste sin position i toppen av storslalomscupen genom att komma tvåa, och nu med blott tre tävlingar kvar så räcker det bara för henne att ta sig ned bland de fem-sex bästa tre gånger till för att vinna cupen i fråga. Ruggeligt bra jobbat av unga, rara och goa Jessica m.a.o..

På tal om Veckans Bragd, förrestensevis, så bryter vi idag mot kutym och delar ut utmärkelsen till två personer! — i detta fall till Calle och Hanna, hvilka i mina och alla andras ögon gjort varsin förstklassig bragd, hvilka dessutom måste anses vara exakt lika ruskeliga.

Delat Bragdpris denna vecka m.a.o..

Vamos och fortsatt God Jul till eder alla. 🙂

Zlatan satte ”damerna” på plats och erbjöd en av dem en cykel … med sin autograf på!

Håller inte ofta med Zlatan, men det var riktigt gött att höra honom säga alla våra otacksamma fotbollspelande fruntimmer ett sanningens ord.

Den bittra Sjögran förstörde, som vi alla minns, på ett riktigt nedrigt vis hyllningarna till Anders Svensson under fotbollsgalan, och detta har Zlatan länge retat sig på. Han har dock hållit sig undan debatten … tills nu, när någon rubriksökande B-journalist pressade honom om saken.

Zlatan sade då det som vi alla innerst inne anser om Sjögran — och höll i.o.m. det i praktiken med om allt som vi skrev här på bloggen om saken när det hela höll på och ältades som värst i media.

Zlatan måste ha läst vårt inlägg om den nedriga Sjögranskan, för som vi alla minns så vägrade jag att dela ut någon bil till ”damen” (anser inte att hon är en dam, då en dam inte beter sig som en tölpa) i fråga, utan erbjöd istället henne en begagnad moped eller en ny cykel till reapris från ICA!

Nu, föga förvånande, så är Zlatan inne på precis samma linje som vi här på bloggen och kräver alltså ÄVEN HAN att Sjögran som allra mest borde ha fått en cykel, dock med den zlatanska autografen på — enligt oss och alla andra människor världen över ett mer än tillräckeligt pris för Sjörgrans totalt ovidkommande prestation.

Fattar Sjögranskans inte att ingen bryr sig om henne eller hennes s.k. prestation. Ingen vet heller vem hon är.

Att jämföra damfotboll med fotboll är, anser Zlatan, helt befängt, och nog har han helt rätt i det, för som vi alla vet så är damerna inte ens kapabla att ge ett någorlunda bra pojklag bestående av fjortonåringar en match.

Damerna har m.a.o. redan idag det alldeles för bra och borde m.a.o. hålla tyst och vara nöjda med att få leva gott på våra fotbollspelares bekostnad.

M.a.o. bra gjort av Zlatan att sätta de oförskämda och otacksamma ”damerna” på plats. Fy skäms på er hela bunten.

Överväger nu f.ö. och förresten att sluta skriva om eran skräpsport helt och hållet — en total bojkott av damfotboll står nu på tapeten här m.a.o..

Bu för Sjögran, Sundhage och alla andra griniga ”damer” m.a.o..

Finfin pallplats för Maria PH i storslalom

Tre svenskor bland topp tio bidde det häromdagen i storslalomen borta i gamla insnöade Alperna när Maria PH kom trea, Jessica Lindell-Vikarby sexa och nya stjärnskottan Kajsa Kling tia. Bra åkt av tösorna små m.a.o..

Maria PH tog nu sin första pallplats i storslalom samtidigt som unga Jessica i.o.m. sjätteplatsen befäste sin position som ledarinna i storslalomscupen, samtidigt som unga fröken Kling återigen visade upp sig från allra bästa sida.

Tre svenska fäntor bland de tio bästa sålunda och det utan att Frida Hansdotter var en av de tre. Frida är som vi alla veta minst lika bra på storslalom som övriga duktiga svenskor.

Att vi sedan även hade unga supertalangen Sara Hector bland de tjugo främsta gör att vi nu kan se fram mot glada stunder framför dumburken framöver och de närmaste åren, för vi tro nämeligen på fullt allvar att mängder med segrar snart kommer våra tösor till del.

Sverige mobbas av OS och får inte skicka sina världsstjärnor till Sotji!

En av de stora skandalerna när det gäller Vinter-OS är och förblir hur blåbärsländer som Storbritannien och Belgien m.fl. tillåts skicka mer eller mindre fulla manskap till tävlingarna — trots att man inte har någon som helst chans att slåss om medaljerna.

Bara nu idag stod att läsa i blaskorna att Sverige bara får ha med tio åkare i de alpina disciplinerna — samtidigt som blåbärslandet Storbritannien får ha med åtta stycken och blåbärslandet Belgien får ha med sex stycken!

Som mest får hvarje land ha med fyra åkare per disciplin, något som alltid känts fel när stornationerna inte sällan har sju-åtta åkare bland de trettio bästa i världen.

OS-guldet är m.a.o. långt mycket mindre värt än en världscupstävling där de bästa alltid tillåts delta. På grund av dessa oegentligheter så har blåbärsnationer typ Storbritannien chansen att få in någon av sina åkare bland de tio-femton bästa, något som aldrig kan ske i världscupssammanhang.

Det hela är en olustiger situation, för bara när det gäller slalom så kunde vi svenskar utan problem skicka över ett halvdussin världsåkare till start.

Att Therese Borssén slutade i våras hängde säkerligen ihop med att hon ansåg att konkurrensen om en av de fyra platserna i OS var för tuff. EN tösa som mycket väl kunde ha slagit till i OS valde alltså att sluta!

Än mer olustigt blir det för ett land som Österrike där man vid hvarje OS tvingas lämna folk hemma hvilka varit fullt kapabla att vinna OS-guld! — titta bara på Mario Matt som trettiofyra år gammal sensationellt segrade i slalom i helgen gången.

Det som borde ske här är självfallet att inga blåbärsländer skulle få deltaga i OS — endast de bästa av de bästa borde få deltaga — för annars blir hela OS bara ett enda stort skämt, något det nu redan i praktiken blivit p.g.a. av alla ny pajassporter som fått OS-status, typ kortbaneskridsko, kälkeåkning och en massa annat trams.

För som vi alla veta så är skidåkning — på längden och utför — kungsdisciplinerna i OS. Därnäst kommer skridsko, backhoppning och skidskytte (Tyngsta guldet är dock hockeyditot!).

Att då inte låta de bästa få deltaga i skidåkningssammanhang är därför en skandal av skandalösa proportioner. Vi anse faktiskt att samtliga tillhörande topp femtio i världen i skidåkning borde få deltaga i OS.

Visserligen så hade det inte varit så kul för oss svenskar p.g.a. antalet norrbaggar som då hade dykt upp i spåren (säkert tjugo stycken på både dam- och herrsidan!), men rätt ska vara rätt.

Ty endast då hade man med rätta kunnat utbrista ”Må bäste man vinna!” — eftersom alla de bästa då hade varit närvarande och på plats i egna höga personer.

Hansdotter tvåa igen

Alldeles nyss så inkasserade allas våran skidåkande skidtösa Frida Hansdotter ännu en andraplats i slalom i Världscupen. Nu är det ju inget fel i att komma näst högst upp på pallen, men nog hade vi gärna sett Frida ta klivet upp allra längst däruppe.

Frida gjorde dock allt rätt idag borta i gamla insnöade Courchevel, men hade inte riktigt millimetrarna med sig idag när hon körde i mål som näst sista åkerska för dagen. Före henne var då en viss Marlies Schild, tidernas bästa slalomåkerska.

Kvar att åka var blott en annan åkarinna, Marlies lillasyster, Bernadette, som strax därpå gled i mål som trea — kul för henne att ta sig upp på pallen tillsammans med storasystern.

Osis för Frida m.a.o. att ha oturen att Mariles Schild fick för sig att göra comeback efter skador och annat otyg när en viss Mikaela Shiffrin hade en mindre bra dag i slalombacken, speciellt som Frida idag var nära sekunden före dagens trea.

Allt var m.a.o. upplagt för Frida idag nu när den artonåriga sensationen från USA inte fick till det, speciellt som Frida kom tvåa bakom amerikanskan hela tre gånger förra säsongen.

Sicken himla otur att Marlies Schild skulle få till det idag m.a.o.. Ett solklart fall av den ökända svenska oturen.

Frida blev förrestensevis idag tvåa i slalom i Världscupen för sjunde gången totalt och får väl nu anses vara den eviga tvåan, för nu med Schild tillbaka i gammalt fullgott slag och med Shiffrin i superslag, så lutar det nog åt att Frida inte kommer att segra i slalom på ett långt bra tag framöver — såvida inte båda dessa tösor kör bort sig i samma race.

Frida körde dock inte på topp i andra åket, och en rejäl miss där var hvad som gav Schild segern idag. Tyvärr så kommer Schild bara att bli än bättre den närmaste tiden, något som som kommer att stoppa Shiffrin från att vinna mest hela tiden.

Jag hoppas för övrigt och f.ö. att Schild vinner guldet i OS, för det är inte mer än rätt att tidernas bästa slalomåkerska får kröna sin karriär med en olympisk guldmedalj.

Schild är för övrigt och f.ö. nu bara ett halvdussin segrar från att tangera Ingemar Stenmarks, som vi trodde, oslagbara rekord i antalet segrar i VC-slalom. Stenmark har fyrtio stycken mot Schilds trettiofyra.

Stenmark underpresterade dock i slalom, något som låter otroligt, men han borde tveklösligen ha vunnit ett dussin gånger till — minst! — eftersom han ”bara” kom tvåa hela tjugonio gånger.

Allt talar nu för att Schild kommer att slå rekordet — kanske redan denna säsong? En sak är säker, kör hon på även nästa säsong så kommer rekordet att vara hennes.

Svensk succé i Alperna

Riktigt bra gick det nu i helgen för våra duktiga pöjkar och flickor i de alpinska skidbackarna borta i gamla insnöade Alperna. Tre finafina andraplatser bidde det för Kajsa Kling i Super-G, Mattias Hargin i slalom samt för Jessica Lindell-Vikarby i storslalom.

Och inte nog med det, det bidde även flera andra framskjutna placeringar för flera av de övriga svenska deltagarna i just nämnda tävlingar i just nämnda gamla Alperna, bl.a. så kom Markus Larsson femma i dagens slalom, tätt följd av André Myhrer på platsen bakom; och hvad sedan gällde storslalomen så kom Maria PH femma samtidigt som Kajsa Kling blev tia! Bra kört av de våra m.a.o..

Synd var bara att det inte bidde pricken över i-et för någon av de våra. Unga Jessica var nog den som låg närmast att segra, men ett par missar i båda åken var allt som behövdes för att missa segern idag.

Jessica får dock var nöjd med att befästa sin position som en av topptöserna i storslalom. Hon visade nämeligen idag att hon är i toppen välförtjänt och där för att stanna.

Unga Jessica visade sin klass idag i den supertuffa backen i St Moritz idag, för hon åkte hyperbra mest hela tiden, tillskillnad mot flertalet storstjärnor — typ Lara Gut — hvilka åkte ut så att snön yrde.

Endast de skickligaste tösorna lyckades ta sig nedför branten hela den långa vägen in över mållinjen med bra tider i bagaget. Unga Jessica tillhör således de bästa av de bästa. Bra gjort av henne m.a.o..

En sak är säker : unga Jesscia kommer att vinna igen i storslalom denna vinter, den saken är säker, för så bra är hon och så bra är hon på att åka skidor nedför de branta pisterna i Alperna och på andra håll och kanter. Ja man skulle rentutav kunna hävda att hon är hyvens på skidåkning utför de branta och ofta insnöade skidbackarna lite här och hvarstans annat.

En bra skidhelg i pisterna i Alperna var det med andra ord m.a.o. för di svenske denna helg. Bra åkt av dem alla sålunda.

Extra kul var förstås att unga Kajsa Kling änteligen nu fått ta steget upp på prispallen. Självförtroendet för denna goa och rara tösasnärta är nu tveklösligen på topp.

Tippar förövrigt och f.ö. redan nu i afton att unga och goa Kajsa kommer att segra i Super-G denna säsong. Hon är nämeligen nu redo att kliva upp allra högst upp på prispallen.

Dagens citat : Anders Svensson

I en intervju idag så tog Anders Svensson till orda om den senaste tidens rabalder både på och utanför fotbollsplan. Besvikelsen över VM-missen är såklart alltjämt stor, och på samma vis tycks det vara över bilfiaskot — en bil som den gode Anders nu tackat nej till eftersom han hade fått betala skjortan för att ”få” bilen. Han tog även till orda om damfotbollen. Svensson:

”Jag vill verkligen betona att i en perfekt värld hade det varit samma intresse och samma löner. Men damlandslaget är en ren förlust medan herrlandslaget drar in massa pengar som gör att dam- och ungdomslandslagen kan åka på sina resor.”

Bra sagt av Anders m.a.o.. Damerna lever gott på våra pöjkars hårda arbete m.a.o., något vi alla vetat om i alla tider. Det är nu dags för oss att sluta subventionera dessa otacksamma tösor och låta dem sköta sin fotboll helt och hållet själva — så får vi se hur länge de överlever? Vi borde även ha våra egna fotbollsgalor och vårt eget fotbollsförbund — total separation m.a.o.!

Kallas sköna styrkebesked i Lillehammer, Norge

Att säga att Charlotte Kalla gjorde succé idag i Lillehammer är att ta till i överkant, ty hon kom blott tvåa i dagens 10 kilometare borta i gamla insnöade Lillehammer, Norge.

Men hon slog samtliga norskor i spåren — i norskornas egen kula, på deras egna snö och på deras specialitét … klassisk skidåkning!

Lilla nätta fröken Johaug blev slagen med nära på hela minuten och nästan lika illa bidde det för d.a.m.d.n.f. Björgen!

Våran tösa slog dem hela bunten så att snön yrde nästan ända ned till Oslo, rövarfolkets huvudhåla, platsen där de sedan urminnes tid konspirerat mot oss nobla och goa helyllevenskar.

Men idag räckte inte ens hela det norska folkets (är norskar f.ö. ett folk?) samlade ränker till när våran egna rara lilla goa tösa gav dem stryk i spåren så att det stod häreliga till. Ha ha ha. Bu för Norge m.a.o..

Tyvärr så orkade inte Kalla kämpa ned Kowalzsyk, men en andraplats bakom den urstarka polska björninnan är inte fy skam, speciellt inte som det handlade om klassiskt.

Ruggigt bra kört av Kalla idag m.a.o.. Det ser nu hyvens ut inför OS, för om unga och fagra Charlotte kunde köra så häranses himlansens bra idag i klassiskt, så vet vi alla att det luktar OS-guld borta i Sotji — förutsatt att 10 km går i fristil?

Extra kul såklart att d.a.m.d.n.f. nu ser ut att vara kaputt — åren har tagit ut sin rätt. Den gamla norskan är helt enkelt för gammal och gaggig för att kunna besvära oss inom kort.

Förhoppningsvis så har vi nu sett slutet på norskan. Frågan är dock bara om Kalla nu kanske har toppat formen för tidigt?

EN sak är säker. Vi måste nu se till att våran tösa inte luras iväg på Jerringjippot denna gång, för nu är det OS på gång och vi måste skydda våra atleter från basilusker och virusar och annat otyg.

För om våra skidåkare och skidåkerskor kan hålla sig friska och kuranta så finns det gott hopp om ett par tre OS-guld borta i Sotji, för som vi såg idag så verkar även Johan Olsson och Marcus Hellner vara på G.

Wassberg och Olsson fick sina bragdguld

Precis som vi alla vetat alltsedan den däringa dagen i mars så var Bragdguldet vikt för Johan Olsson. Det var aldrig något snack om saken, för så ruggig var Olssons bedrift.

Faktum är att jag inte sett något i hela idrottsvärlden som slår bragden av Olsson, inte bara detta år utan på hur länge som helst. Han genomförde det omöjliga och fick nu idag sin rättmätiga belöning.

Kul att SVD för en gångs skull fick till det på rätt vis. Befarade nämeligen att man skulle få för sig att ge priset till Stenson eller den där afrikanska löperskan eller till någon annan icke-förtjänt.

Men med Thomas Wassberg på plats så var nog risken minimal att man skulle få för sig att begå nya dårskaper i den s.k. kommitéen. Hade man inte hedrat Olsson idag så kan vi nog ha varit hundra på att Wassberg hade vägrat ta emot sin medalj som han vägrat ta emot sedan 1980!

Snacka om envishet från Wassbergs sida. Tycker på sätt och vi det var synd att han nu efter alla dessa år gick med på att ta emot medaljen. Troligen handlade det även om en del kosing, för det har inte gamla skidåkare från förr gott om.

Men hur det än är med den saken så borde Wassberg ha krävt att man återtog medaljerna som Stenmark och Borg fick 1978 och sedan givit dem båda till Sven-Åke Lundbäck, för nog var det som så att han var långt mer värdig Bragdguldet än Borg och Stenmark.

Wassbergs protest den gången gjorde dock säkerligen att man avstod från att dela ut Bragdguldet till Borg och Stenmark fler gånger.

Wassis såg m.a.o. till att man inte förstörde Bragdguldet på samma vis som man nu har förstört Guldenbollen — ett urgammalt svenskt fotbollspris som man bara kunde få en eller möjligen, i exceptionella fall, två gånger … tills dess att den däringe odräglige zopan började prenumenera på priset.

Tyvärr så gav man Anja Pärson Bragdguldet två gånger, något som aldrig borde ha fått ske. Björn Lind borde såklart ha fått priset 2006. Lind blev blåst på priset av pk-juryn den gången, men i år så kunde inte ens dessa nissar i kommitéen stoppa Olsson från att vinna.

Jessica Lindell-Vikarby segrade i USA

Igår kväll kunde vi inte riktigt avgöra utifall att vi här på bloggen skulle tilldela någon utmärkelsen för Veckans Bragd eller ej.

Fredrik Lindtröms andraplats i skidskytte i lördags ansågs inte riktigt hålla måttet i våra ögon. Hade pöjken bara inte ramlat i slutet så hade han varit mer än värdig till utmärkelsen.

Och på liknande vis var läget för Charlotte Kalla. Även hon genomförde en superprestation när hon kom från långt bak i fältet borta i Kuusamo för att sedan köra musten ur samtliga andra, inklusive Kowalzcyk och Johaug, för att sedan åka dit i spurten mot d.a.m.d.n.f.. Sicken osis.

Ja man skulle rentutav kunna säga att den ökända svenska oturen slog till igen i helgas — så nära i två fall så att man nästan inte kunde fatta att det icke bidde två segrar för di svenske. Ofattbart var det m.a.o. m.a.o.. Mest synd var det såklart om Lindström som ju hade segern m.e.m. klar efter en fantomkörning in mot mål.

I slutändan så valde vi dock här på bloggen dock att inte utse någon Veckans Bragd för veckan just avslutad, och kanske var orsaken därtill att vi här på bloggen intuitivt kände på oss att något stort var i görningen någon annanstans?

Och så var ju även fallet, något som alldeles nyss uppdagades för oss här på bloggen när vi alldeles nyss råka läsa på SR:s sportsidor att Jessica Lindell-Vikarby gått och segrat i storslalomen borta i Beaver Creek sent igår afton svensk tid!

Vi hade asså ingen som helst aning om att Jessica segrat igår afton tills alldeles precis alldeles just alldeles nyss m.a.o.. En glad överrasking handlade det om m.a.o. alldeles nyss m.a.o. för oss alla m.a.o..

Jessica slog dessutom unga stjärnskottan Mikaela Shiffrin och satte m.a.o. denna unga tösa på plats (i detta fall plats numero två) så att det stod häreliga till.

Att Jessica slog till på amerikanskans egna hemmaplan gjorde ju inte precis saken sämre. Och hudersomhelster med den saken så var det en fenomenal prestation av unga Jesscia att tvåla till Shiffrin och alla övriga i backen så att det stänkte.

Superb bedrift av unga Jessica m.a.o. och än bättre bidde det i.o.m. att vi nu även fick tilldela någon Veckans Bragd. Jesscia tog nu hem sin andra seger i Världscupen och den första sedan 2009. Strongt jobbat av henne, denna tösa m.a.o..

Teodor trea i Kuusamo

Med minsta möjliga marginal så tappade Teodor Peterson idag bort segern i sprintfinalen i Kuusamo. Den svenske sprintfantomen ledde hela långa vägen framtill självaste mållinjen innan två andra sprintare, inklusive en norrbagge, lyckades tränga sig före och på så vis knipa de två första platserna.

Den gode Teodor förlorade sålundavis med minsta möjliga marginal, men sådan är sprinten ibland … och kanske är det precis så som det ska vara? Att se någon soloköra hem slutsegern i utklassningsstil har förvisso även det sin tjusning, men emellanåt så vilja vi nog även se finalerna avgöras med en tålängd hitan eller ditan.

Den gode Teodor hade asså inte turen med sig idag, men han får vara nöjd ändå, för han visade idag att han alltjämt är att räkna med när det gäller sprint, och en pallplats är inte helt fel.

Vid sidan om Teodor så gick det f.ö. riktigt bra för Calle Halfvarsson. Han körde bra mot den däringe norske gutten Northug och slog norsken så att det stod häreliga till.

Tyvärr så missade dock den gode Calle finalplatsen med minsta möjliga marginal. Men hvem bryr sig? Inte jag. Det viktigaste var istället att Calle fick köra bort Northug och smaka på den karamellen, för som vi alla veta så är det ju upp till Calle att fixa hem stafettguldet till Sverige borta i OS nästa år. 1-0 till Calle mot Northug står det nu i.a.f..

Marcus Hellner var, som vi alla minnas, alltid den givne slutmannen i stafettlaget, men han har av oklara skäl valt att backa ur? Han tror väl inte längre att han kan slå Northug i en spurt kan tänka?

Att Hellner sedan var helt under isen (eller rättare sagt under snön) när han inte ens kunde ta sig vidare från försöken idag gör att vi nu får inse att Calle är den som vi får sätta vårt hopp till.

På tal om våra svenska skidåkare förresten så ser det riktigt mörkt ut hvad gäller dem och eventuella OS-framgångar. Idagsläget så tror jag på som allra mest ett par svenska silver- och bronspengar — och då handlar det antagligen mest om stafetter.

Alla våra stjärnor verkar nämeligen var helt ur slag och otursförföljda. Hellner är redan nämnd, men även Emil Jönsson och Johan Olsson verkar inte vara att räkna med i OS.

Och på samma vis tycks det vara bland fäntorna. Charlotte Kalla är som vi alla redan insett chanslös bort i Sotji. Alltför många duktiga norskor gör att vi som mest kan hoppas på svenska damamedaljer på någon av de två stafetterna.

Kalla och Ida Ingemarsdotter (tog sig till finalen idag, bra gjort) kan säkert vara med och slåss i damastafetten, men några svenska solomedaljer blir det inte i de supertuffa ryska sprintbackarna.

Befarar m.a.o. att det kommer att handla om en ny norsk guldorgie borta i Sotji där norskorna sopar hem samtliga OS-guld och att Northug och hans guttar tar hem minst hälften av alla guld på herrsidan.

Befarar faktiskt att det kan komma att handla om den värsta norska guldorgien genom tiderna, för vi inser alla redan nu att det blir minst dussinet norska OS-guld bara i skidor och skidskytte! Aj aj aj.

Ronaldo spelade skjortan av Ibrahimovic – Sverige missar VM!

Nu finns det inget snack mer om saken, för nu har Christiano Ronaldo bevisat att han är klassen bättre än Zlatan Ibrahimovic. Ronaldo sänkte helt på egen hand Sverige och dess s.k. superspelare i två matcher på raken.

Ronaldo gjorde samtliga fyra mål för Portugal — ett i första matchen och tre i dagens s.k. match på Nya Råsunda. Ronaldo är tveklöst hundra gånger bättre än den överårige rosengårdsmannen.

Tack vare den oduglige Erik Hamrén och hans lika kasse kapten så missade asså nu Sverige VM i Brasilien — ett VM vi var menade att vinna!

Tack vare de två nämda figurerna så får inte svenska folket uppleva VM-guldets sötma nästa år. De var båda två totalt värdelösa i de två avgörande matcherna mot Portugal, och alla svenskar kräver nu unisont att båda dessa inepta underpresterare med omedelbar verkan nu lämnar landslaget för evigt!

Hamrén måste nu bort så fort som möjligt. Han är totalt oduglig som förbundskapten. Att förlora på det vis som skedde i afton på Nya Råsunda är totalt oförlåtligt, och Hamrén måste nu sparkas omedelbart.

Samma sak gäller även Ibrahimovic. Han har nu gjort sitt och är på dekis. Bort med denne överårige och icke-nationalsångssjungande zopa redan idag m.a.o..

EN ny och fräsch förbundskapten är vad som nu behövs efter kvällens skandalförlust. Bort med Hamrén och alla hans underpresterare m.a.o., för så här får det inte gå till på en svensk fotbollsplan.

Bort med den oduglige och hanses inepte kapten m.a.o.. Bort med dessa skojare m.a.o. och tag istället in nytt fräscht blod i form av nya hungriga spelare utan divalater, d.v.s utan de dåliga egenskaper som zopan innehar.

Orkar inte skriva mer just nu efter skandalförlusten i afton där Hamrén och Ibrahimovic blev totalt bortspelade av Ronaldo och Portugal.

Ronaldo krossade Ibrahimovic!

Ja som vi själva med våra egna små ögon fick se bara så sent som häromdagen så krossade Ronaldo den s.k. rosengårdaren, Zlatan Ibrahimovic (d.v.s. mannen som vägrar sjunga sitt eget hemlands nationalsång), i matchen som gick av stapeln i fredags borta i gamla insnöade Portugal.

Med hela 1-0 så tvålade Ronaldo till Ibrahimovic i baken! Men det kunde ha biddit än värre ty Ronaldo satte även en nick i självaste ribban, något som mycket välan kunde ha biddit 2-0 i baken på di svenske.

Hade Ronaldo satt tvåan så hade Sverige idag varit bortspelade från VM i Brasilien nästa år. Nu finns alltjämt chansen att svenskarna kan ta sig sig dit, men det ser mörkt ut eftersom Ronaldo lär göra minst ett mål imorgon, något som då lär betyda adios till Brasilien för våran del.

Ronaldo tvålade m.a.o. till den osynlige Z-mannen i fredags och mycket talar för att det blir samma visa även imorgon. EN sak är säker, hade vi haft Laban Lagerbäck som förbundskapten så hade de våra inte förlorat bortamatchen … och, slog det mig precis, inte hade de förlorat hemmamatchen heller.

Sverige hade dock hvarken förlorat eller vunnit någon av de två matcherna, för det hade säkerligen biddit två noll-nollare. Den saken är säker. Lagerbäck var såklart usel som tränare, men bra på noll-noll var han.

Hamrén är även han usel på fotboll — fullt i klass med Lagerbäck. Hamrén är lika usel som Islands tränare, fast usel på ett annat vis. Kanske är det nu därfördå dags att kasta bort Hamrén så snart som slutsignalen ljudit imorgon — oavsett hur matchen slutar?

Kanske borde vi då snabbinkalla Svennis, för han har erfarenhet av VM som förbundskapten, och han vet dessutom hur man håller tätt bakåt?

EN sak är säker, med Hamrén så blir det tre snabba förluster borta i Brasilien … om vi skulle ta oss dit. Med Svennis så blir det däremot två oavgjorda noll-nollare och en gnetig tillspelad 1-0 vinst, något som lär betyda avancemang.

Så bort med Hamrén redan imorgon m.a.o. och bort med Z-mannen med, speciellt om vi missar VM. Bättre att köra på utan divan och börja spela fotboll som ett lag igen — så som Sverige alltid spelat förr genom åren.

Stenson vann i rövarlandet

Henrik Stenson går från klarhet till klarhet när han igår vann slutsegern i Europaligan i golf borta i en av de där otäcka arabiska rövarstaterna i området i och kring den Persiska viken.

Stenson spelade drömgolf och vann med hela sex slag före tvåan. Han är nu världens f.t. hetaste spelare och har nu vunnit allt som går att vinna … ja förutom då en major.

Frågan alla ställer sig nu är om Stenson ska slå till nästa år och vinna en major? Han var alltsedan han däckade upp på allvar på touren för snart tiotalet år sedan destinerad att bli vår förste majorvinnare, men först nu verkar han ha funnit sig själv som spelare kapabel att fixa till saken.

Trettiosju år gammal befinner sig den gode Henrik i sitt livs form och i praktslag. Allt är nu upplagt för en eller ett par majors de kommande åren.

Själv tippar jag f.ö. redan idag att Stenson kommer att ta hem en tre-fyra majors innan han lägger klubborna på hyllan och flyttar hem till Götet igen.

Svenskarna har underpresterat i majorsammanhang och det är m.a.o. inte mer än rätt att det nu kan komma att bli våran tur att vinna ett par majors.

I.v.f.s.h. så var det strongt gjort av Stenson att dominera på det vis han gjort inom golfen den senaste tiden. Bra gjort av honom, denne göteborgare, m.a.o. således.

Djokovic vann Masters

Inte så mycket att orda om saken hvad gäller gårdagens final av Masters. Alla räknade nämeligen i förväg med att Djokovic skulle vinna, mest p.g.a. att underlaget passade honom perfekt. För Rafa passade underlaget inte alls, och av den anledningen så har han till dags dago ännu ej vunnit Masters.

Rafa kämpade dock på rätt så bra, men hade han inte sin bästa dag på banan och slog ut alldeles för många bollar och slog alldeles för få vinnare. Hade Rafa spelat på sin normala nivå så hade han vunnit igår, för Nole såg riktigt nervös ut under inledningen av matchen.

Nole är inte i toppslag, för hur kan han annars ha tappat set i tre av de fyra spelade matcherna fram till finalen? Rafa är f.ö. aldrig i toppform så här års och hade p.g.a. detta trista faktum inte spelet med sig som han vanligen brukar ha.

Masters som sådant är f.ö. inget som någon egentligen bryr sig om. Ska turneringen få högre status så måste man se till att man spelar på grus vartannat år, för som det är nu så tvingas spelare som spelar sin bästa tennis på grus se sig akterseglade när det drar ihop sig till Masters.

Masters är m.a.o. ingen sann Masters utan snarare Masters på hardcourt inomhus. Hade man istället alltid spelat Masters på grus — ute eller inne (spelar ingen roll) — så hade, som vi alla inser, Rafa idag haft en sju-åtta titlar i bagaget!

Ingen räknar f.ö. Masters-segrar när man jämför stora spelares bedrifter. Man tittar först och främst på vunna slams. Därefter så handlar det om Världstour-titlar, OS-guld och Davis Cup och antalet veckor man varit världsetta, och först efter det så handlar det om Masters.

Att den som tar hem världstour-titeln som årets bäste spelare sedan i nio fall av tio även utses till världsmästare gör saken än mer klar. Världstour-titeln smäller högre än Masters.

Faktum är att Världstour-titeln nästan smäller högre än OS-guldet, eftersom OS-guldet bara kan vinnas hvart fjärde år, något som gör att man egentligen inte kan bedöma någons storhet som tennisspelare genom att titta på antalet OS-guld man har hemma i byrålådan.

Tror f.ö. att Rafa först och främst satsade-på denna höst på det vis han gjorde för att ta hem slutsegern i Världstouren, för att på så vis befästa sin position som årets bäste spelare.

Att vinna Masters kan spelare som nätt och jämnt tagit sig in på topp tio göra, men Världstouren kan bara världens bäste under hela det gångna året ta hem.

Rafa och Nole till final i Masters

Inte oväntat så bidde det sisomsåligen att Rafael Nadal och Novak Djokovic vann sina respektive semifinaler igår och nu tar sig an varandra i finalen av Masters. Båda pöjkarne vann f.ö. sina respektive matcher klart.

Rafa hade inga större problem med Roger Federer, en schwizzare som nu tycks ha sett sina bästa dagar och som även verkar ha bränt sitt bästa krut. Trettiotvå år gammal så verkar inte kroppen hänga med i svängarne längre och i knoppen så funkar inte den mentala biten på det vis som krävs.

John McEnroe sa f.ö. att det som händer när man blir äldre är att koncentrationen blir sämre, och att det verkeligen tycks vara på detta vis har vi själva kunnat konstatera i fallet Fed den senaste tiden. Han har inte den där riktiga skärpan längre, åtminstone inte under tillräckligt långa stunder, och då är det svårt att vinna över de absoluta toppspelarna.

Djokovic hade f.ö. inga större besvär med Stan Wawrinka och går nu planenligt till finalen mot Rafa, och där så tror jag att i.a.f. den ene pöjken kommer att slå till och vinna, men exakt hur det blir med den saken får den som lever se i afton.

Själv höppas jag att Rafa tvålar till serbisken och tar hem pokalen i London, men som jag redan avhandlat här de senaste dagarna så har Rafa redan gjort det han kom till London för att göra — att ta hem ATP World Tour Mästerskapet, en titel som jag anser smäller högre än Masters, eftersom endast den bäste spelaren för året kan ta hem den, d.v.s. spelare som Wawrinka, Berdych eller Gasquet kommer aldrig någonsin att kunna ta hem den.

Vår egen Björn Borg tog f.ö. hem denna slutseger hela fem gånger, något som talar om för oss hur bra han var på tennis. Mats Wilander vann titeln en gång och Stefan Edberg två gånger. Som vi nu inser så är det bara de bästa spelarena som bli ATP World Tour-mästare.

Men mer om detta en annan gång. Nu blickar vi istället fram emot finalen av Masters. Djokovic är favoriten men Rafa slår ur underläge. All press på serbisken m.a.o.. Tror att Rafa kan fixa hem segern, men det blir nog tufft.

Fed smiskade ut Delpo ur Masters!

Precis för en stund sedan så smiskade Roger Federer ut Juan Martin Del Potro ur Masters så att det stod häreliga till och med råg så att det blev över dessutom. Otroligt imponerande gjort av den gamle alpbonden.

Faktum är att Fed smiskade hem segern med hela 2-1 i set och detta dessutom efter att ha tappat sin serve i samtliga tre sets första game! Otroligt imponerande gjort av den gamle tennisräven från Alpernas höjder att kunna vända på steken efter tre sådana inledande fadäser.

Fed spelade inte sin bästa tennis m.a.o., men han jobbade hårt och gav aldrig tappt och detta medförde att Delpo till slut bidde tvungen att erkänna sig besegrad av mannen från det insnöade Helvetien.

Fed servade hyfsat men slog sin vana trogen bort en himlans massa bollar — hans akilleshäl och anledningen till att han inte kan räknas i samma klass som Björn Borg. Trots denna defekt hos schwizzern så segrade han till slut ändå. Bra gjort av honom, denne shwessare, m.a.o..

Det vi fick se idag var en Fed som spelade på 70-80 procent av sin förmåga, men som asså lyckades vinna ändå — dels p.g.a. en del missar av Delpo men kanske mest p.g.a. sin egna vilja att ge allt i de avgörande lägena i set numero två och tre.

Första set förlorade Fed enbart på sitt inledande loja spel där han sjabblade bort första gamet helt på egen hand. Delpo gjorde inget som bidrog till att bryta Fed där. Det var en skänk från ovan av den trögstartande alpmannen till den vahajande flaggastången från Tandil, Argentina.

Men nog om dagens match nu. Låtom oss istället blicka fram emot det som komma skall i morgondags, nämeligen Feds nästa match — semifinalmatchen mot Rafael Nadal.

Saken är den här att om Fed spelar sin bästa tennis så vinner han, denne schwizzare, över Rafa med 2-0 i set, ty inomhus på snabba hardcourtbanor trivs helveten som bäst. Sex slutsegrar i Masters (rekord!) talar här sitt tydeliga språk.

EN Fed i gammal god högform vinner m.a.o. över Rafa på dylika underlag under tak, men som vi alla veta så är inte Fed samme gamle Fed som vi såg på banorna världen över för en tre-fyra-fem år sedan. Detta faktum talar m.a.o. för Rafa.

Drar det ihop sig till avgörande bollar vid 4-4 eller 5-5 så är i dagsläget Rafa mentalt mer samlad, något som m.a.o. då gör honom till favoriten i sammanhanget.

Unnar dock nästan Fed segern, för nog hade det varit bra för tennisen. Är vidare inte så säker på att Rafa kan rå på Novak Djokovic i en ev. final, och av den anledningen så bryr jag mig inte så mycket om hur det går.

Hoppas dock mest av allt på en bra match imorgon där Fed åtminstone inte blir överkörd. Tror f.ö. att Fed har en bra chans mot Nole om de tu skulle åka på varandra i finalen. Hoppas dock att Stan Wawrinka smiskar till Nole i den andra semin.

Rafa unnar vi såklart att få lyfta segerbucklan i Masters, då han ännnu ej haft den äran; fast han har ju redan tagit hem årets ATP World Tour Championship, något som vi med egna ögon fick se idag när han tog emot bucklan innan dagens match mellan Fed och Delpo begynte.

Har, förrestensevis, alltmer börja anse att det smäller högre att ta hem ATP World Tour Championship än att vinna Masters; för handen på hjärtat, nog är det en långt större bedrift att vara årets mest framgångsrika spelare på touren än att vinna en ATP-titel?

Vamos!

Rafa vann tredje raka matchen i Masters

Tre matcher på raken har nu Rafael Nadal smiskat hem i Masters bl.a genom att smiska till erkända tennisspelare som David Ferrer och Stan Wawrinka. Den tredje spelaren som smiskades till var f.ö. Tomas Berdych, något som skedde bara för ett par timmar sedan.

Tre matcher i Masters så här långt för Rafa har m.a.o. inneburit tre raka segrar. Inte illa. Detta innebar vidare att Rafa dessutom vann sin grupp, den s.k. grupp A.

Rafa går nu tack vare sitt eminenta spelande på tennisbanan vidare till nästa runda, d.v.s det s.k. semifinalspelet, och där ställs han nu mot ännu en tennispelare — Hvem? Därom tvista di lärde.

Först imorgon eftermiddag få vi nämeligen med säkerhet veta hvem, det månde bliva. I dagsläget står det f.ö. mellan Juan Martin Del Potro och Roger Federer. Själv hoppas jag på Delpo, ty jag vill inte se Rafa ge Fed på moppo ännu en gång.

Tror dock att Fed mycket välan kan komma att smiska till den gode Delpo i deras interna upppgörelse, något som då med största sannolikhet innebär att Fed blir den som tar sig an Rafa i semifinalspelet.

I den andra semin så lär vi få se Novak Djokovic ta sig an Stan Wawrinka, och det blir en match där schwizzen av många tippas kunna överraska. Själv tror jag svessen har en god chans, ty han har spelat hyvens så här långt i Masters.

Faktum är att bara så sent som i eftermiddags så smiskade Stan till självaste David Ferrer med hela 2-1 i set, något som gav schwessten andraplatsen i grupp A när krutröken lättat. Strongt jobbat av shestermannen från Alpernas höjder.

På tal om Rafa, förrestensevis, så tog han idag hem sin sextonde raka seger över Berdcyh! Jo set är sant — sexton raka segrar för Rafa över den käcke tjecken, den forne Wimbledon-finalisten (där han f.ö. fick stryk av just Rafa). Smått otroliga siffror!

Men så överlägsna är Rafa och hans två kumpaner i toppen (Nole och Fed). Nole har f.ö. 14-2 inbördes mot både Berdych och Wawrinka, och då bör tilläggas att Wawrinkas två segrar inhämtades år 2006, d.v.s när Nole blott var en finnig liten tonårspöjke, helt utan skinn på näsan.

Att Rafa sedan har lika förkrossande statistik själv mot så gott som alla andra under det absoluta toppskiktet får oss att inse hvilken otroligt bra tennispöjke han är i sammanhanget. Mot Wawrinka har han t.ex. 12-0, utan setförlust! Ruggiga siffror!

Idagläget så är det m.a.o. bara Nole som kan rubba Rafas cirklar; och för Nole så är det på ett liknande vis, för i hanses fall så är det bara Rafa som kan rubba hanses.

Väl mött i finalen mellan Rafa och Nole m.a.o.. Den som där segrar kan med rätta kalla sig segraren av Masters 2013. Men hvem det blir som tar hem den utmärkelsen? — Det vete tusan! Håller Nole som knapp favorit dock. Men som sagt det kan sluta precisligen hur som helst.

Rafa vann över Stan the Man i Masters

Jo nog var det en makalös uppvisning av Rafael Nadal igår mot Stan Wawrinka i Masters. Bra spelat av båda gossarne tycker vi alla att det var. Wawrinka försökte göra en Söderling på Rafa genom att slå för allt hvad tygel höll mest hela tiden, och ofta så satt swizzarens projektiler nere i hörnena, otagbara t.o.m. för den gode Rafa.

Men som vi alla veta så är inte Wawrinka Robin Söderling och han kan därför inte heller besegra Rafa på Söderlings vis. Han gjorde dock en ett tappert försök, men han har nu 0-12 i baken mot den sympatiske spanska tennismatadoren.

Wawrinka har dock under Magnus Normans ledning nu tagit klivet in på topp tio för att stanna ett tag tror jag. Hans enda svaga punkt är de avgörande bollarne, något vi fick klara bevis på igår igen. Swisken var bra framme i båda tiebreaken men sjabblade bort chansen att ta hem ens ett av dem, något som berodde på nervdaller.

Rafa är dock en mästare på att hålla huvudet kallt när det gäller och tog p.g.a. den lilla detaljen hem båda tiebreaken igår. Han går nu vidare till semifinalspel mot antingen Novak Djokovic, Roger Federer eller Juan Martin Del Potro. Tror m.a.o. inte på Richard Gasquet idag mot Fed.

Riktigt spännande blir det dock nu att följa återstoden av Masters. Feds match idag mot Gasquet kommer att bli högintressant. Synd om Gasquet att behöva få smörj av Fed igen, men franissen har gjort väl ifrån sig bara genom att ta sig till Masters — som Frankrikes nummer ett dessutom.

Jobbar Gasquet på lika bra nästa år som han gjort detta år så kommer nästa år att bli än bättre för honom än detta år varit. Tveklöst är det som så.

Mest intressant är dock nu uppgörelsen i Rafas grupp. Samtliga tre pöjkar bakom Rafa har alltjämt chansen att gå vidare. Det hela verkar vara upplagt för Wawrinka denna gång, men kanske kommer David Ferrer att sätta käppar i hjulen för Wawrinka och Berdych?

Ferrer är världstrea och vill absolut inte åka på tre raka nederlag. Tippar därför att han smiskar Wawrinka och gör hela upplösningen av grupp A till en matematisk uppgörelse där den som tappat minst set och games blir den som går vidare.

I grupp B så tror jag att Delpo nu ämnar smiska till Nole och det är något vi alla unnar honom att göra, för nog hade vi alla gärna set Delpo och Fed gå vidare till seminfilaspel i Masters detta år? Jo nog hade vi det alla gånger.

Tror m.a.o. på Delpo detta år i Masters. Banan passar honom perfekt. Låg fin studs passar hanses knallhårda projektiler perfekt. Att man sedan även blott spelar bäst av tre set gör att vi nu måste hålla Delpo som en av huvudfavoriterna till slutsegern.

Rafa hade f.ö. ruggigt med flyt att man satte in Delpo med Nole och Fed. Rafas avancemang till semifinalspelet var m.a.o. klart så snart som lottningen var det.

Rafa gav Ferrer på moppo i Masters

Precis planenligt så bidde det en klar seger i två raka för Rafael Nadal över landsmannen och tillika järnditon, David Ferrer, borta i gamla rövarhålan London idag när de tu stötte på hvarandra i första rundan av Masters. Allt annat än oväntat slutresultat m.a.o..

Och precisligen som vi här korrektligen påpekade bara så sent som häromdagen så gav Rafa idag järnet mot Ferrer, något han inte gjorde bara så sent som häromdagen när de båda spanske pöjkarne stötte på hvarandra i Paris, ty där så valde Rafa att inkassera en s.k. taktisk förlust — allt för att spara på krafterna till Masters, något som nu visade sig ha varit en god idé, då Rafa idag vann sin match.

Ferrer var totalt chanslös och hade inte ens en enda liten chans idag. Nej, mot Rafa hade därfördå inte Ferrer något att hämta. Rafa tog nu hem segern idag m.a.o. och behöver nu blott vinna en enda match till i London för att säkra titeln som världsetta för 2013.

Frågan är hvad som smäller högst egentligen : vinna Masters eller vinna titeln som årets bäste spelare? Tror Rafa ämnar ta hem båda titlarna, något som då gör hela frågeställningen överflödig.

Imorgon står nu Stanislas Wawrinka på tapeten för den gode Rafa, om jag fattat galoppen rätt?, och det är en match som bara kan sluta på ett vis … med 0-2 i baken på alpmannen. Rafa tågar vidare mot finalen m.a.o..

På tal om Wawrinka så kan jag draga mig till minnes en match han spelade bara så sent som igår mot självaste Tomas Berdych och där rent ut av vann med klara siffror och i.o.m. denna gynnsamma utkomst tog hem en finfin seger i första rundan av Masters.

Men hvad hjälpa detta imorgon när en helt annan utmaning står på tapetet för schwizzern, nämeligen tidernas mest erkände gruskung på grus, d.v.s Rafael Nadal, d.v.s mannen från den gröna och synnerligen sköna baleariska medelhavsön Mallorca — en ö jag f.ö. besökt en gång i tiden. Svaret är såklart samt självfallet att inget kan rädda schwiskaren från en brakförlust.

Vamos m.a.o.!

Masters startar

Idag börjar då slutet av årets tennissäsong när Masters inleds i London. Tyvärr så kör man turneringen på samma underlag år efter år, något som missgynnar spelare som Rafael Nadal — tidernas mest erkände gruskung på grus. Man borde m.a.o. köra Masters på grus i.a.f. en gång vart tredje år.

Rafa tillhör dock favoriterna denna gång och han verkar nu ha satsat allt han har på att änteligen vinna Masters. Han förlorade med flit, tror jag, mot David Ferrer i Paris häromdagen för att spara på krafterna till Masters. Hade Rafa verkeligen velat vinna i Paris så hade han säkerligen gett allt och lite till mot Ferrer. Det handlade där säkerligen om en s.k. taktisk förlust.

Andra halvan av tennisåret har i alla år varit en mindre bra period för Rafa. Exakt varför så är fallet är det ingen som vet, men kanske hänger det ihop med alla framgångarna han alltid har under våren och sommaren. Rafa är helt enkelt en smula slutkörd när det börjar höstas.

I år så fick han dock lite välbehövlig vila efter Wimbledon, något som gav honom kraften och lusten att ta hem US Open. Och kanske har han nu sparat på det bästa krutet som återstår för året för att kunna trycka till Novak Djokovic i London?

Men det finns många om budet denna gång, vid sidan om Rafa och Nole så kan vi nämna spelare som Juan Martin Del Potro och Roger Federer. Kanske kan även Tomas Berdych, David Ferrer eller Richard Gasquet var med om utmana om slutsegern denna gång? Stanislas Wawrinka är dock totalt chanslös.

Huvudtipset är nog att någon av de sju huvudutmanarna tar hem slutsegern. Helst hade jag sett Rafa vinna, därefter Delpo. Men även spelare som Fed och Gasquet hade man unnat slutsegern, och samma sak gäller såklart även Berdych och Wawrinka.

Ser dock helst inte att Djokovic vinner i år igen. Roligare är det nämeligen om en helt ny spelare tar hem priset, spelare som Rafa eller Delpo för att ta ett par exempel.

Men även andra exempel finns att tillgå, typ Fed eller Ferrer, där den sistnämnde har en god chans att lyckas om han vinner sin matcher och spelar väl. Samma sak gäller såklart även den förstnämnde. Men mer om dem vid ett senare tillfälle.

Vamos m.a.o.!