Vart fjärde år så är det Rugby VM och nu i fredags spelades första matchen i Rugby VM i England — på Twickenham i London, Englands nationalarena för Rugby.
England vann där över Fiji på komfortabelt vis i sin första gruppspelsmatch, en match jag följde det mesta av, för jag tycker det är fascinerande att titta på lite Rugby ibland, fast bara ungefär vart fjärde år, dvs. när det är Rugby VM.
Det är enorma grabbar det handlar om och dessa karlakarlar blir bara större, starkare och snabbare för varje VM. Att se dem drabba samman på planen — ofta i en stor hög på tio-femton man, vilka bokstavligt talat ligger i en stor hög på planen, där männen i botten antagligen nätt och jämnt kan röra sig och andas — är en upplevelse olikt allt annat i idrottsvärlden.
Igår hade jag turen att se Sydafrika, de dubbla världsmästarna (1995, 2007) och tredje bästa landet i världen i år (enligt senaste rankingen), taga sig an blåbärslandet Japan, ett landslag som inte vunnit en enda match i Rugby VM på 24 år, och detta kom att bli en nu redan klassisk rugbymatch.
Sydafrika var storfavoriter att segra och alla räknade med att Japan skulle krossas på förnedrande vis. Matchen blev dock helt annorlunda, för lagen följdes åt poängmässigt hela vägen fram till slutsignalen.
Sydafrika tog dock hela tiden ledningen och varje gång man gjorde så så trodde alla att nu kommer man att draga ifrån och köra över japanesarna. Men så bidde det icke för blåbären gav sig inte utan lyckas göra mål och sätta straffar och komma tillbaka, gång på gång på gång.
När det bara var ett par minuter kvar så hade Sydafrika greppet och en ledning på 32-29 och segern verkade vara klar, men i Rugby är det som så att matchen är inte över förrän det anfallande laget tappar bollen.
Man kan således fortsätta att anfalla i hur länge som helst så länge som man har kvar bollen, och detta gjorde japsen.
Japarna hade även flera möjligheter att sätta en straff, något som hade gett dem tre poäng och ett oavgjort resultat mot sydafrikanerna, men man valde bort det alternativet … för man ville vinna matchen!
Det var nu infernaliskt spännande, för japinarna kämpade på för fullt blott några meter från mållinjen utan att motståndarna kunde göra något för att lätta på trycket. Ja sydafrikanerna var nu skärrade och det med all rätt, för detta såg nu illa ut.
… Och så kom då chansen som avgjorde matchen: ett par snabba passningar sidledes öppnade upp för en japp som strax sprang för allt vad tygen höll och kastade sig över mållinjen och avgjorde tillställningen — 5 poäng till Japan och matchen var avgjord!
Tidernas största skräll i Rugby VM var nu ett faktum! Sicken match och sicka galna scener man fick se efteråt, när hela det japanska laget — samt alla japs på plats på läktarna! — fick smaka segerns sötma.
Glädjen var total och tårarna flödade ymningt hos dessa muskelpaket. Ja det var nästan så man trodde att Japan hade vunnit VM och inte bara en gruppspelsmatch. Ja det var fantastiskt.
Jag följde sedan även Frankrike mot Italien på Twickenham inför 85000 huvudsakligen franska åskådare — 450000 fransar bor tydligen i London. Där var fransoserna aningen för starka för italiensen och vann komfortabelt efter kliniskt avslutande när det gällde straffar och annat.
Idag står nu tre nya matcher på tapetet i Rugby VM. Jag tänker definitivt inte missa Nya Zeeland (regerande världsmästare och världens bästa landslag alla kategorier) spela mot Argentina på Wembley, inför den största publik som någonsin bevittnat en VM-match — över 90000!
Ja Rugby VM är en stor begivenhet i de länder som pysslar med sporten, dvs. länderna från de Brittiska öarna och de brittiska kolonierna + Frankrike, Argentina och ett fåtal andra länder. Övriga Europa är dock totalt ointresserade av sporten, så även jag, men ett par VM-matcher vart fjärde år är rätt så kul att se.