Anja, MPH och Olssons: VM-brons!

Anja och Maria (även kallad MPH) gjorde idag minst sagt enastående bra ifrån sig, när de under den alpina lagtävlingen vann samtliga race (fyra vardera), från åttondelsfinalen framtill bronsfinalen. Superstarkt gjort.

Tyvärr åkte man ut i semi med minsta möjliga marginal mot Frankrike (pga av killarna Olssons, Hans och Matts, som dock var duktiga idag) de blivande guldmedaljörerna. Otur hade vi där, men ett brons är inte fy skam, och nu ser det åter riktigt bra ut inför avslutningen av VM.

Anja och Maria var som sagt sensationellt bra, och de lär båda vara med och utmana i storslalomen i morgon.

Skandalöst nog så har man dock, som vi alla vet, stoppat Anja från slalomen och istället oförskämt givit bort hennes plats till en oprövad junior! Ofattbart.

Alla utlänningar som såg Anja åka idag måste vara förbluffade över detta vansinniga beslut: att ställa en av den alpina världens största legender utanför slalomen — en diciplin där hon har både OS och VM-guld! Kanske kan man ändra sig och ordna upp saken innan lördag? Låtom oss hoppas.

Vad gäller MPH (extra kul namn på Maria när man vet den engelska innebörden: miles per hour), så får vi nu tveklöst hålla henne som en av tre-fyra favoriter till slalomguldet, speciellt efter vad vi fick se av Marlies Schild idag.

Österrikiskan åkte bara ett race, som hon förlorade, och såg allt annat än imponerande ut. Kanske är hon inte riktigt kry? Kanske är det nerverna som spökar?

Kul var det dock att vi fick en medalj idag, ett brons med guldsmak, och jag känner nu stark guldvittring för di svenske. Läs mer här (DN) och här (SR)

Anja petad

Inget ont om Emelie Wikström, junioren som nu tar den fjärde och sista slalomplatsen i VM, men att peta OS och VM guldmedaljösen Anja Pärson i hennes sista VM är skandalöst.

Alla vet att Anja, om hon inte kör ur, tveklöst kommer bland de 20 bästa — även om hon skulle ha en dålig dag! Hon skulle vidare, om hon hade en hyfsad dag, komma bland de tio bästa!

Om Anja, mot alla odds, skulle få till två superåk så … jag tror ni förstår?

Att unga Emelie, blott 18 år och ännu totalt oprövad i dessa sammanhang, kommer att få köra sitt andra åk är osannolikt. Att därför ställa Anja utanför hennes gamla paradgren är totalt fel, något vi kanske kommer inse om ett par timmar när hon kört lagtävlingen.

Det känns även fel att inte Anja nu får chansen att avsluta VM-karriären med ett sista slalomåk.

Titta på Elisabeth Görgl: hon är nu trettio år fyllda, och slog nu till och blev VM-drottning! Ett jättesensation! Anja är fullt kapabel att göra något liknande, så varför stoppade man henne?

Kanske är Emelie på pappret just nu snäppet vassare än Anja, men rent mentalt finns det ingen som är starkare än Tärnaby-tösen; och som vi alla vet så är det på det mentala planet slalomtävlingar alltid avgörs. Trist att man behandlar vår största kvinnliga skidstjärna på detta vis. Trist, tråkigt och olustigt. Läs mer om skandalen här.

OS-guld till Sofia och Stina!

Följde idag med i sprinttävlingen vid ungdoms-OS borta i tjeckiska Liberec och slogs omedelbart av häpnad över hur otroligt duktiga de två svenska töserna Stina Nilsson och Sofia Henriksson var.

Kunde inte slita mig från tävlingen då jag insåg att en av svenskorna skulle vinna guld! Så överlägsna var de båda. De vann sina resp kvalheat komfortabelt och lade sedan i finalen beslag på de två första platserna. Oerhört imponerande av de båda 16-17 åringarna.

Än mer imponerande är det faktum att 16 åriga Sofia, som tog silver idag, igår vann guld på distansloppet (7,5 km). Två OS-tävlingar har mao givit oss två OS-guld + ett OS-silver! Norskorna var chanslösa!

I dagens sprinttävling var det inget som helst snack om vilka som var bäst. Själv kunde jag inte avgöra vem som skulle vinna finalen, men att det skulle bli dubbelt svenskt var jag hundra på. Var aldrig det minsta orolig.

Frågan vi nu ställer oss är hur bra dessa töser kommer bli om ett par år? En sak är dock säker : svensk damskidåkning har aldrig varit starkare än nu, speciellt inte med den fina tillväxt vi har.

Än mer imponerande är det faktum att dagens segrarinna, Stina, egentligen inte skulle varit med i Liberec, utan tydligen kom med som reserv!

Robin tog hem Rotterdam

Vad som måste räknas till Robin Söderlings största bedrifter så här långt är tveklöst gårdagens triumf i Rotterdamsfinalen. Seger med 2-1 i set mot Jo Tsonga kanske inte låter så där väldigt imponerande, men alla vi som följt Robin genom åren vet hur han alltför ofta brukade vika ned sig när det väl kom till kritan.

Så dock inte nu, och det är detta som är den stora skillnaden mot förr. Robin är nu mentalt superstark och spelar mestadels bara en boll i taget. Han går inte och grämer sig längre när det börjar ta emot, utan skakar bara av sig negativiteten och kör vidare — positivt.

Magnus Norman är den vi har att tacka för att vår store underpresterare nu infriat våra förväntningar. Och än är det inte slut på den fronten, för efter årets kalastart så tror jag Robin tar hem ett par titlar till innan Paris drar igång.

Huvudmålet för året är dock som vanligt Båstad och Stockholm Open. Där kräver vi nu att han segrar.

Men visst finns det även viss chans till grandslamlycka — om allt stämmer och han har lite tur i lottningen. Men realistiskt sett så kan man inte se Robin slå Rafa i Paris — eller Rafa, Fed och Djokovic i Wimbledon resp New York.

Hudersomhelster så var det finemang att Robin tog hem Rotterdam och försvarade sin titel. Hade i förväg inte trott han skulle grejat, men där ser man. Egendomligt nog så står dock Robin kvar på exakt samma poäng som förra veckan. Känns orättvist. Fast sånt är livet i världstoppen. Varje vecka är nu en kamp för att överleva i topp fyra.

Anja långt bakom Görgl i Garmisch

Tyvärr så orkade inte Anja hela vägen in i mål i dagens supertuffa VM-störtlopp, efter att ha inlett snabbast av alla. Hon slutade elva, klart distanserad av huvudkonkurenterna.

Vann gjorde pånyttfödda österrikiskan Elisabeth Görgl, en av tourens stora underpresterare framtills nu : två VM-guld! Fantastiskt.

Görgl har varit totalt outstanding och hennes två triumfer är precis vad damerna behövde. Nya guld till Vonn och Riesch gör ingen glad.

Anja slutade alltså på en blygsam elfteplats, och frågan är väl nu om hennes VM-karriär är över? I slalom resp storslalom nästa vecka lär hon vara chanslös, och fler VM blir det naturligtvis inte?

Ett brons är dock inget att skämmas över, särskilt inte när man tittar på hemmafavoriten Maria Riesch som nu missat två guld, kanske tom tre, och så här långt ”bara” har två ”turliga” brons!

Vi minns alla hur Anja växte med uppgiften i Åre för fyra år sedan och vann de tre första gulden, varefter hon oturligt åkte ur i storslalom. Hade hon vunnit där hade det nog blivit storslam?

Vi får nu ställa vårt hopp till slalomkillarna och Maria PH. Hoppas dock att Marlies Schild vinner slalomen. Efter alla hennes världscupssegrar i slalom genom åren (25 stycken) så förtjänar hon denna triumf.

Allt upplagt för Robin i Rotterdam

Måste tillstå att jag på förhand var pessimistisk till Robin Söderlings chanser att försvara titeln i Rotterdam och på så vis eventuellt få behålla fjärdeplatsen på rankingen, men nu har alla resultat gått hans väg — särskilt när det gäller butter skotte — samtidigt som spelet funkat som bäst när det handlat om viktiga poäng — som vid räddandet av matchboll.

Som det nu ser ut i semifinal och final så ska inte Robin kunna sjabbla bort det här. Det är nu upp till honom att visa sig vara en toppfyraspelare.

Om slutsegern fixas så vet vi att Magnus Normans arbete är bestående och att adepten nu verkligen har uppnått sin potential — att bli en toppspelare som är med och utmanar de bästa på touren om de största titlarna.

Troicki och Ljubic/Tsonga ska inte utgöra några störe bekymmer för vår man.

Tänk: Bara för något år sedan var det fifty-fifty i matcher av denna kaliber, men nu så är Robin storfavorit i två raka matcher. Tror det går vägen och att han sopar banan med sina två återstående motståndare/slagpåsar…

Anja tog bronset i kombinationen

Idag var jag riktigt nervös när Anja kastade sig nedför slalompisten. Troligen lika nervös som när hon körde för OS-guld i slalom 2006. Hoppades bara på medalj, vilken som helst. Och när bronset var klart kändes allt bara suveränt.

Visserligen var Anja snubblande nära guldet, men hon kunde ju precis lika gärna snubblat ut ur backen. Så bronset får vi nöja oss med. En skön upprättelse för henne. Nu är hon än mer en levande legend.

Elva individuella VM-medaljer, varav sju guld!, är rent ut sagt sjukt. Och än är det kanske inte slut på medaljskörden. För med både Riesch och Vonn sjuka resp skadade så måste vi nu på allvar göra Anja till en av huvudfavoriterna i söndagens störtlopp.

En ny medalj, kanske rentav guld, kan vi lugnt räkna med … om hon får till ett någorlunda åk, något jag tror hon får, speciellt nu efter att hon fått känna på Kandaharbackens isiga underlag  i två tävlingar.

Men hur det än blir med det så har Anja inget mer att bevisa, och dagens medalj har bara än mer understrukit hennes storhet. Hon är fantastisk. En av våra största någonsin. Läs mer här (DN).

Anja slåss om guldet

Anja genomförde ett riktigt bra störtlopp på den isiga och oerhört svåråkta backen i Garmisch, och ligger nu trea inför upplösningen av kombinationstävlingen — slalomen.

För ett par år sedan hade guldet nu varit klart, då Anja ju var världsbäst på slalom; men nu är det inte lika säkert det ens blir medalj, speciellt som slalom är en äcklig diciplin där man ofta åker ut fortare än kvickt.

Både Lindsey Vonn och Maria Riesch är dock borta från medaljerna, pga av skada resp sjukdom, något som öppnar dörren för svensk succé än mer. Den enas olycka är som bekant någon annans lycka, och alla konkurrenter är såklart glada att slippa dessa två töser.

På tal om Riesch så var det olustigt att se henne åka. Tyckte uppriktigt synd om henne. Febersjuk och svag kollapsade hon i målområdet och orkade sedan knappt ta sig därifrån.

Att hon inte stoppades från att åka idag av sina egna läkare är minst sagt avskyvärt. Man vill alltså vinna till varje pris.

Kanske är VM nu över för Marias del? Kan inte se henne orka köra störtlopp på nytt redan nu på söndag. Om hon ställer upp i slalomen nu om två timmar så är det läge att polisanmäla tyska skidförbundet för misshandel.

Men nu håller vi såklart tummarna för att Anja slår till i hennes gamla paradgren slalom. Ett toppåk av henne och medaljen — och kanske tom guldet? — är säkrat. Vamos Anja!

Robin vidare i Rotterdam

Rotterdam: Robin Söderling vann precis i tiebreak (med 9-7) i tredje set mot Phillipp Kohlschreiber, Tyskland — en kille han aldrig tidigare besegrat (0-3 i inbördes) — bla efter att ha bränt 2 matchbollar och räddat 1. Starkt jobbat.

Men än starkare behöver Robin jobba framöver. Han måste nämligen vinna hela skiten för att inte falla tillbaka till den så förhatliga femteplatsen på rankingen. Tufft, men inte omöjligt.

Turligt nog så åkte Murray ut i första rundan mot Baghdatis. Det är mao nu helt i Robins egna händer om han vill förbli topp 4 eller inte!

En annan svensk tennisspelare som det går hyfsat bra för att Sofia Arvidsson, som vann igår (en match jag tittade på), men tyvärr förlorade idag. Att det ska vara sådan skillnad från ena dagen till den andra är inte kul. Exakt vad det beror på veta vi ej. Troligen är Sofia en varannandagsspelerska.

Hamrén fegade bort segern i Cypern Cup

Tyvärr så fegade Erik Hamrén bort slutsegern i fina Cypern Cup igår när han föll för trycket från Milan och andra storklubbar och tog av sina stjärnspelare. Ett kostsamt beslut. Ett dåraktigt beslut.

Nu sabbade han, pga av sin feghet gentemot Milan och andra storklubbar, chansen att få vinna en stor turnering med Blågult. Hutlöst och totalinkompetent anser en enad fotbollsvärld om saken. Istället för en klar seger (som vi var på väg mot) så förlorade man finalen nu på straffar! Bedrövligt.

Fattar inte Hamrén att man spelar landskamper för att VINNA, inte för att byta in så många spelare som möjligt. Bästa laget ska ALLTID spela!

Ingen landskamp ska vara en träningsmatch! Ingen träningsmatch ska vara en landskamp. Klart som korvspad. Tränar gör man INNAN landskampen börjar, INTE under landskampens gång!

Det viktiga är INTE att testa nya spelare: spelarna får ta sina chanser när och om de får göra ett inhopp. De viktigaste för laget är att VINNA … hver gang!

Hur mycket mer hade det inte varit värt att vinna gårdagens match, istället för att som nu förlora pga att man testat nya spelare? För Frankrike så var tex gårdagens seger över Brasilien värd sin vikt i guld. För fransoserna var det ingen träningsmatch, utan blodigt allvar!

En annan trist trend från igår var att tre spelare med underliga utländska efternamn låg bakom förlusten: Safaris bakåtpass (orsaken till 1-1), Ibrahimovics vägran att spela andra halvlek (orsaken till förlorad andra halvlek), Bajramis missade straffspark (orsaken till förlust på straffsparkar).

Som vi med egna ögon kan läsa så låg konstiga efternamn bakom gårdagens förlust! Skandalöst! Lösningen på dilemmat är att endast spelare med hederliga svenska efternamn får spela i Blågult framöver … alternativt kan spelare med konstiga efternamn få spela i Blågult framöver — om de byter efternamn till ett gammalt fint hederligt svenskt efternamn, typ Svensson eller Andersson, INNAN landskamp!

ÖIS på väg mot konkurs

Att gamla anrika Örgryte IS har finansiella problem är nu alla väl medvetna om. Tydligen kunde man inte betala polisen för bevakningen av någon hemmamatch förra året. Beloppet det handlade om låg någonstans kring 2000 kr.

Orsaken till Öis och andra svenska bolagsfotbollsklubbars ekonomiska problem är att man är bolagsfotbollsklubbar och INTE ideella föreningar fullt ut! Risken finns nu även att ÖIS, Sveriges äldsta fotbollsklubb och med 14 ligaguld, kan komma att läggas ner!

Man överväger tom att slå påsarna ihop med Qviding, en totalt okänd blåbärsklubb, helt utan support! Namnet Örgryte hade man tänkt skulle leva kvar i den nya klubben, men rent tekniskt sett så blir det en ny klubb. Totalsjukt.

Götets alla öisare måste vara vansinniga, och det med all rätt. Att slå ihop den egna klubben med ett skitlag som inget bryr sig om är inte bara förnedrande utan även skandalöst.

Har själv sett ett par derbyn på Ullevi mellan Blåvitt och Öis, med 30-40000 pers på läktarna, och undrar då hur de rödblå nu hamnat i denna prekära situation.

Lösningen på problemet är att man vid SvFF nu ser till att man återgår till amatörismen rakt av — från Allsvenskan hela vägen ner till div 10! Lars-Åke Lagrell och resten av pamparna måste nu sluta springa Fifas ärenden och själv börja bestämma över svensk fotboll och gå tillbaka till våra rötter.

Man måste vidare stoppa alla icke nordiska spelare från att spela hos oss. Samtliga klubbar måste nu på nytt bli idéella föreningar, enbart till för medlemmarnas och supportrarnas bästa.

Sverige krossade Cypern

Idag tog våra blågula fotbollskillar en härlig seger borta mot erkänt svåra Cypern. 2-0 till de våra låter kanske inte alltför imponerande, men att ta en klar seger på bortaplan är alltid stort.

De blågula var idag riktigt på hugget och kämpade på matchen igenom. Att man körde en nästintill helsvensk uppställning funkade som vi själva kunde se fenomenalt. Ola Toivonens finska rötter och fötter ställde inte till med några problem — tack och lov — men då är han ju, vad jag fötstår, född och uppvuxen här hos oss, dvs på rätt sida Östersjön.

Målskyttarna i dagens fotbollsfest var f.ö. Tobias Hysén och Marcus Berg. Sicka killar. Deras succésammarbete torde väl nu ha avgjort allt snack och vilka som ska spela längst fram. Låt oss hoppas så, för imorgon är det dags för nästa landskamp, och att ändra på ett vinnande lag är något Erik Hamrén säkerligen inte vågar sig på.

Summarsummarum: en fin och klar seger för Blågult. Det ser nu riktigt ljust ut inför fortsättningen av landslagets äventyr detta år. Heja Sverige!

Anja tia i Garmisch

Vi var nog många som idag räknade med ny VM-succé för Anja. Hon hade ju sett riktigt vass ut i Super-G veckorna innan VM.

Men på den isiga backen i Garmisch så slutade det med en blygsam tiondeplats. Exakt vad som inte stämde är svårt att avgöra, men troligen passade helt enkelt inte underlaget Anja, och på samma vis var det även för Lindsey Vonn (sjua idag).

Ingen av dessa två fartspecialister kom idag till sin rätt. Förhoppningsvis funkar det bättre i störtloppet vad det lider.

Att bli tia i VM är dock inget att skämmas över, men när de gäller Anja med sju VM-guld i bagaget så är det ju bara medalj, och nästan bara guld, det handlar om.

Hade i förväg tippat tre medaljer till Anja, men nu efter missen Super-G så vete tusan hur det blir med den saken. En medalj blir det säkert, men guld är troligen inte längre inom räckhåll för henne. Super-G var väl hennes bästa chans.

Synd att Anja inte fick till det idag, för en sista storseger unnar alla världens skidvänner henne tveklöst. Vonn och Riesch och allt vad de heter är alla nu mäkta trötta på. Mäkta trötta på!

1000: ett tusen

Ja, nästan på dagen två år efter bloggen begyntes så hava vi nu skrivit och postat hela ett tusen (1000) inlägg. En makalös prestation. Övervägde ett ögonblick att invälja oss själva på listan av svenska idrottshjältar, eftersom bloggandet numera anses vara en sport, något som f.ö. bevisats har här på bloggen. Huruvida det blir fler inlägg eller ej veta vi dock  icke till dags dato. Kanske är det läge att säga tack och hej med detta fina inlägg och gå ut med flaggan i topp.

999

999

Holmlund trea: VM-brons!

Nog var det duktigt gjort av Anna Holmlund att kämpa till sig tredjeplatsen i gårdagens VM-final i skicross borta i Amerikanien.

Att hon dessutom knep bronset gör det hela än med duktigt, anser jag. På Radiosportens hemsida anses det dock inte att Annas fina insats var duktig, utan turlig!

Frågan man då ställer sig är hur man”turligt” först kan ta sig till utslagsrundorna, därefter åka hela vägen till final och där sedan knipa en tredjeplats och dessutom ett VM-brons? Är det turligt, eller behöver man kanske vara rätt så bra på skicross?

Bra jobbat av Anna är såklart fallet. På Radiosporten pratar man i nattmössan. Faktum är att tösen INTE hade tur igår, för hon fick inte den kalasstart som vi är vana vid. Hade Anna haft lite tur vid starten hade hon säkerligen hållit ledningen hela långa vägen in över mållinjen och troligen då även vunnit guld.

Ett mindre trevlig ögonblick fick vi även se igår, när samtliga fyra töser i en av kvartsfinalerna kraschade och sedan blev liggande i backen. Riktigt otäckt. Tack och lov klarade sig töserna utan skador, men det såg illa ut. Skicross är inte utan risker och faktiskt på gränsen till att vara för farligt.

Fru Ekholm felfri: vann

Precis som jag föreslog så tog allas vår Helena makens fina efternamn (Ekholm) vid giftermålet, istället för att tjuskalligt behålla det egna (dussinnamnet Jonsson), något mycket kvinnfolk nuförtiden gör, då de inte sällan anse det vara förnedrande att bära makens namn. Sjukt men sant.

Redan i våras hävdade jag f.ö. att Ekholm var ett långt mycket bättre efternamn än Jonsson, och att Helena skulle komma att skörda stora framgångar bärande detta eminenta namn.

I detta namn ska du segra, finns det möjlighet att jag inte skrev när det begav sig, men jag kan försäkra eder alla, kära läsare, att jag tänkte dessa ord vid tillfället just omnämnt.

Hudersomhelster så segrade idag Fru Ekholm på nytt i världscupen. Hon skjöt vidare fullt, dvs utan bom, dvs som vanligt. Det mest glädjande är dock att Helena åkte snabbast av alla idag felfria skytterskor. Fenomenalt.

Tror nu på svensk supersuccé för Helena vid VM-tävlingarna. Det blir då en suverän revansch för henne och alla svenska skidskytterskor.

***Update***

Noterade omedelbart efter att inlägget postats att hudersomhelster är ett helt nytt ord/uttryck, uppfunnet av mig alldeles nyss, ty när jag googlade ordet så fanns det endast omnämt 1 gång — i mitt inlägg! WOW!

Maria PH körde bort sig

Sicken otur Maria PH hade i dagens just avslutade slalomtävling i Zwiesel. Efter ledning efter första åket så höll hon undan för värsta konkurrenten Marlies Schild, som precis gjort ett superåk, framtill mellantiden, men sedan gick det tyvärr käpprätt åt skogen.

Maria kom snett och gick i backen. Hon kom dock strax på benen igen och fortsatte nedför, men segern var då förlorad. Tyvärr. Otroligt nog blev det trots allt en åttondeplats för henne. Men vem bryr sig om värdscupsspoäng när man just gått miste om en seger.

Måste dock säga att Maria imponerade ordentligt idag, speciellt gentemot Schild, som ju mer eller mindre krossat allt motstånd i årets slalombackar. Österrikiskan har varit i en helt egen klass.

Även idag trodde jag att Schild skulle vinna stort efter hennes minst sagt fenomenala andraåk, men som vi alla fick se så åkte vår egen tös lika bra tills dess hon gjorde sitt ödesdigra misstag.

Slalom är en äcklig gren, för marginalerna är så små mellan seger och fiasko. Inför VM ser det dock nu oförskämt bra ut för svenskorna, och en medalj är helt klart inom räckhåll för Maria. Tror hon tar dagens misslyckande på rätt sätt och gör oss alla stolta i Garmisch när det blir dags.

Anjas rumpa mest eftersökt

Ett av de mest lästa inläggen här på bloggen är ett kallat Venus Williams bruna rumpa vill vi inte se — ett inlägg där vi klart tog avstånd från Williams genomskinliga trosor som hon brukar bära på tennisbanan, då vi ansåg hon vara bedrövlig och full av skamligt beteende, en åsikt vi alltjämt hyser. Hon är en skamfläck.

Att folk, troligen mest manfolk, är fascinerade av idrotterskors rumpor är dock inget nytt, eller sensationellt, och troligen något vi får lära oss att leva med. Tyvärr.

Det intressanta i sammanhanget är dock att mängder med folk, troligen mest manfolk, hittar hit varje dag efter att ha sökt någon idrotterskas rumpa. Sant!

Något förvånande är troligen det faktum att den överlägset mest eftersökta av alla rumpor är vår egen Anja Pärsons. På andra plats hittar vi Therese Alshammar, tätt följd av Charlotte Kalla, varefter vi finner Venus Williams, Marit Björgen (svårt att förstå, men alltigenom sant) och Emma Green.

Vi har sedan ett litet gapp innan nästa grupp dyker upp, i vilken mängder med andra kända namn återfinns. Dessa töser får ett eller annat strösök varje vecka. Faktum är att det knappt finns en enda känd svensk idrotterska som inte har blivit eftersökt på detta skamliga vis.

Tack och lov så har ännu ingen manlig idrottare blivit eftersökt så här. Exakt varför det är på detta glädjande vis? Därom tvista de lärde. Men kanske hava de, våra manliga idrottare, icke rumpor värda eftersökning? Något jag icke med säkerhet kunnat avgöra, då jag aldrig studerat saken eller funnit ämnet intressant…

Sara Hector junior-världsmästarinna

Återväxten inom den alpina skidåkningen är minst sagt god. För idag fick vi en ny världsmästarinna vid J-VM tävlingarna i Crans Montana, Schweizien. Sara Hector är namnet på vår nya och blott 18 år unga duktiga skidtös: dagens segrarinna i storslalom.

Sara föll tom under åket, men lyckades trots detta större missöde hålla sig kvar i backen och fullfölja med, som vi nu vet, bravur. Enastående.

Förvisso är det aldrig bra att dra alltför många växlar vid resultat från juniormästerskap, men att Sara är av det rätta virket inser vi direkt, då man måste vara mentalt stark för att kunna hålla nerverna under kontroll vid internationella stortävlingar.

Och man behöver inte vara ett geni för att inse att Sara har ”det”, dvs samma egenskap som Anjelica Bengtsson och andra sanna unga superlöften.

Det kommer nu bli extra kul att följa Saras vidare äventyr bland ”the big girls” på världscupen. Har en känsla av att vi får uppleva många glädjestunder framför TV:n tillsammans med Sara framöver. Var så säkra. Se SVT:s inslag om Saras triumf här. och läs Radiosportens artikel här.

Piteå införskaffar nigerianska

På nytt så skämmer en svensk fotbollsklubb ut sig, när man nu åker ända bort till mörkaste Afrika för att skaffa förstärkningar till laget.

Sveriges nordligaste allsvenska lag, Piteå, har nämligen nu införskaffat en ny afrikanska, en nigerianska, som, vad jag förstår, är tänkt att spela tillsammans med de infödda svenskorna. Bedrövligt och totalt oetiskt, samt osportsligt, anser vi här på bloggen om saken.

Anledningen till denna hutlösa Pite-skandal är att man inom fotbollen inte längre hyllar amatörismen, utan nu enbart vill tjäna pengar, men då först behöver röna framgång, så att man kan än mer tjäna pengar, så att man kan röna än mer framgång, och på så vis få än mer av varan pengar och framgång … och pengar.

Som vi nu ser så spelar man inte fotboll längre för att det är roligt, bra för hälsan och för hemlandets bästa, utan bara för att tjäna pengar!

Piteå och alla andra klubbar är nu enbart intresserade av att tjäna så mycket kosing som möjligt, och av den anledningen har man nu för avsikt att förstöra Allsvenskan och svensk fotboll, något man gör genom att fylla upp svensk klubbfotboll med afrikanskor och andra utländskor.

Varför inte låta de egna talanger få spela i klubblaget? Varför skaffa hit en massa afrikanskor och andra av utländsk natur? Varför? Inser man inte att man genom detta osportsliga beteende förstör svensk fotboll för alltid — och kanske även hela världen en vacker dag?

Ibrahimovic åker till Cypern

Tydligen ska Ibrahimovic åka med Erik Hamrén och resten av Blågult till Cypern och där deltaga i övningarna. Något förvånande är det att rosengårdaren följer med, men än vet vi inte om han ska spela. Vi hålls alltså som vanligt på halster.

Kanske har Ibrahimovic nu insett att man måste helhjärtat alltid ställa upp när landslaget kallar. Ett talande bevis på det positiva inflytande landslagsspel har för karriären fick vi fö se i AO-finalen, där en serbisk Davis Cup spelare, krossade en spelare som mer eller mindre vägrar spela för sitt hemland.

Tittade precis på truppen. Väldigt många namn finns med: 34 stycken! Flera okända för mig. Man ska dock spela två träningsmatcher på två dagar, så det blir väl två helt olika blågula lag, kan tänka.

Exakt vad Hamrén hoppas få ut av dessa matcher övergår mitt förstånd. Men kanske är det bra för de yngre spelarna att få träffa och lära känna de etablerade stjärnorna?

Anser vidare att denna typ av matcher inte ska räknas som landskamper: landskamp är det bara när man ställer upp med A-laget i avsikt att vinna.

Av den anledningen måste vi nu återinföra amatörismen och stoppa alla svenska spelare att ägas av utländska klubbar: de ska tillhöra svenska fotbollsförbundet och de egna svenska fotbollsklubbarna de spelar för, och huvudssyftet med fotbollandet ska vara att bli så bra som möjligt för att sedan kunna stärka landslaget.

Den olustiga komedin Contador

Den olustiga komedin om Alberto Contador har ännu inte fått sin upplösning. Det senaste jag hörde om saken var att spanjoren nu ska bli avstängd i ett år, och att han kanske även kommer bli fråntagen segern i förra årets Tour de France. Ny vinnare blir väl då Andy Schleck får man förmoda?

Exakt hur man ska lösa dessa ständigt återkommande dopingskandaler är det ingen som vet. Troligen måste man väl nu börja ta dopingprov på samtliga topp tio åkare efter varje lopp — allt för att stoppa dem från att fuska med doping.

Själv ser jag inget värde i att ta segern från Contador: För hur kul kan det vara att vinna i efterhand, istället för att få glida in i Paris med den gula ledartröjan på sig i mitten av klungan till publikens jubel.

Detta triumfens lyckliga ögonblick har nu en dopad spanjor lurat av Andy Schleck — om vi får tro expertisen. Att Contador inte hade rent mjöl i påsen är dock säkert inget man behöver debattera vidare.

Själv försöker så klart han och hans team att försvara det man fuskat till sig, inte minst pga att mycket pengar står på spel. Att man från det internationella cykelförbundet försöker sätta dit en oskyldig person verkar totalt ologiskt, för varför vill man nedsvärta ens egen sport och största hjälte?

Det finns såklart inget bra svar på den frågan, och man borde väl nu börja porta de ertappade fuskarna på livstid. Kanske kan detta få ett stopp på fusket en gång för alla.

Sverige svek Danmark

Synd att våra svenska handbollskillar svek vårt kära broderfolk i söder och inte besegrade Frankrike i VM-semifinalen. Dålig stil.

Varför kunde inte svenskarna vunnit den matchen? Varför kämpade man inte mer? Bedrövligt, anser jag.

Om man hade vunnit över fransoserna så hade man ju kunnat hjälpa Danmark att bli världsmästare — för första gången! Unnade man inte danskarna den upplevelsen av fullständig lycka? Det verkar inte bättre.

Kan inte förstå mig på den svenska mentaliteten längre, och undrar nu om svenskarna verkligen ville fixa hem VM-guldet till Köpenhamn med omnejd som vi alla hade hoppats.

Ett dansk guld hade ju hela Norden kunnat glädja sig åt. Var det så svårt att inse? Vad var det som gick snett?

Sverige har ju i alla år kört över Frankrike, men nu när det gällde som mest så ville man inte vinna. En synnerligen olustig historia.

Söderling alltjämt fyra!

Australian Open blev ju som bekant ett fiasko för Robin Söderling: att åka ut redan i fjärde rundan var klart underkänt. En kvartsfinalsförlust mot butter skotte hade vi möjligen kunnat leva med.

Robin behåller dock, tack och lov, sin fjärdeplats på rankingen, något som kommer vara värt sin vikt i guld framöver i årets återstående slams. Att Murray nu kommer ta ett längre break gör ju inte saken sämre, då det inte skiljer mer än 195 poäng dem båda emellan.

På tal om skotten, förresten, så lät det för mig som om han nu är rejält less på tennis, och det skulle inte förvåna mig det minsta om han snart säger tack och adjö till sporten nu när han på allvar börjat inse att han aldrig kan vinna en slam.

Att då orka kämpa vidare med träning varje dag är inte så kul, speciellt som man redan är rik som ett troll. Murray kan säkert redan nu dra sig tillbaka till Skottland och där införskaffa ett stort gods och sedan leva livets glada dagar där för tid och evighet.

Hans hjärta brinner inte för tennis, och han är troligen nu utbränd — precis som vår egen Mats Wilander blev när han var lika gammal som den underpresterande skotten nu är.

Ett talande bevis på ett icke för tennis brinnande skotskt hjärta finner vi när vi jämför Murray med Novak Djokovic, som brinner för Davis Cup i alla lägen och alltid vill ställa upp för sitt älskade hemland, Serbien! Djoko är mao en total motpol till Murray, som ju avskyr att spela för det egna hemlandet, något många ogillar honom för.

Vår egen tennishjälte är dock ett riktigt föredöme vad gäller Davis Cup. Robin är dock uppvuxen i den svenska tennistraditionen och vet därför att man gör klokt i att hedra sitt fosterland när man har möjlighet därtill…

Anja: superladdad inför VM

Såg igår en intervju igår med Anja igår där hon igår gav sina tankar igår på det igår inställda störtloppet igår (där hon igår hade överlägset bästa tiden igår) och de ej igår stundande VM-tävlingarna.

Hon var laddad som sällan tidigare! Det var nästan skrämmande att se, och man fattar nu att hon haft en plan ända sedan i somras … att bli som bäst när det gäller som mest, dvs i VM!

Anja sa vidare att hon siktar på guld redan i första tävlingen: Super-G! Snacka om självförtroende. Men vi vet alla att när Anja snackar så är det inte tomt snack, utan något hon kan backa upp i backen.

Tydligen så är nu även hennes huvudkonkurrenter oroliga att vår sametös kan komma att lura av dem ett par guld. Låt oss hoppas deras farhågor är motiverade.

Alla som följde OS vet såklart att Anja där via fallet i störtlopp gick miste om två medaljer till, kanske rentav två guld. Och nu när hon på nytt laddat en hel säsong för en enda stortävling så kan vi inte annat än räkna med ny svensk VM-succé.

Tror på fullt allvar att Anja tar tre medaljer varav ett guld. Att hon har ett psyke av absolut järn gör detta scenario än mer troligt, för hon kommer inte att bli nervös — som flera av de andra töserna. Anja kommer att ge allt i dessa tävlingar: för det är inte bara medaljer hon är ute efter … tösen är ute efter guld hver gang!

Danmark föll i VM-finalen

Idag är vi alla nedstämda då vår kära danska handbollslandslag oturligt föll mot Frankrike i VM-finalen i Malmö. Aj, vad tråkigt det var, speciellt som man var så himla nära evig lycka.

Hade bara för några dagar sedan tippat och hoppats att Danmark skulle vinna dubbeln igår — först med Wozniacki och sedan med handbollslaget. Men nu gick det istället åt pipan. Sicken osis.

Wozniacki, blott 20 år gammal, kommer självfallet att vinna många slams vad det lider, säkert bortåt 10-12 stycken, men för det rödvita handbollslaget är det svårare, eftersom man bara spelar storturneringar som mest en gång per år.

Vi svenskar har dock nu två lag att supporta i OS nästa år, och stödet för dessa båda lag lär väl bli extremt även på plats i London. Läste någonstans att bortåt 400000 svenskar bor i öriket? Kanske borde man av den anledningen förlägga våra matcher till Wembley så att åtminstone var femte svensk i bosatt over there kan inskaffa biljett. 🙂

Djokovic med pokalen

Tänkte det kunde vara kul att lägga upp en bild till på den nye Australian Open mästaren, Novak Djokovic. Han är nu på väg att bli en av tennisens stora — om han fortsätter på den inslagna vägen och vinner en tre-fyra slams till, något han säkert grejar vad det lider.

Vi vet nu, efter två raka slamvinster över Fed, att han är dennes överman — åtminstone på hardcourt. På det franska gruset lär Novak dock inget ha att hämta mot Rafa och Robin, men kanske kan han överraska även där. Novak har flera gånger hävdat att grus är hans bästa underlag, så vem vet?

Men hur det än blir med den saken så var prestationen i årets AO minst sagt fenomenal, och Djoko var tveklöst en mycket värdig vinnare. Synd bara att han inte fick mäta krafterna med Rafa.

Djokovic tog hem Australian Open

Vad ska man säga egentligen efter Novak Djokovics suveräna spel under finalmatchen mot Andy Murray? Superlativerna räcker knappt till, så enastående väl spelade den sympatiske serben. Seger i tre raka, precis som jag tippade! Klasskillnad! 

Den buttre skotten var totalt chanslös, och redan efter första set så visste vi att detta skulle bli Noles dag. Andra set var en slakt! Vid 0-5 så lyckades dock Murray ta sig i kragen och serva hem ett game, men då var setet redan förlorat.

Murray blev som vanligt förstörd av sin egen negativitet. Matchen var vid 0-2 i set över för hans del. Att vinna tre raka set mot en Djokovic i sitt livs form insåg alla var en omöjlighet, så även skotten. Resten av matchen var en formalitet: 6-4, 6-2, 6-3 talar sitt tydliga språk. Djokos seger var total.

Scenerna efter matchen var underbara: en själaglad Djoko kramade om sin utplånade motståndare, varefter han lyfte armarna mot skyn och tog emot publikens hyllningar. Ett par fina korstecken följde på det, innan den nye Australian Open-mästaren tog av sig skorna och kastade upp dem till publiken. Hahaha.

Själv tycker jag det var superkul att rätt man fick vinna i år, för näst Söderling så var nog Djokovic den jag helst såg ta hem årets AO. Skitkul för honom, Serbien och alla världens tennisfans.

Inför framtiden så innebär detta att vi nu har en ny världstvåa, enligt mig och kanske även enligt rankingen (?). En sak är säker: Djokovic blir nu hyperfarlig i Wimbledon och US-Open, för han kommer att vinna många fler slams framöver, kanske redan i år. Vamos Nole!

Finaldags

Det var länge sedan vi senast hade en lika oviss slamfinal som morgondagens. Där möts världstrean och världsfemman. Borta är ettan och tvåan … och tyvärr även fyran, spelaren som borde spelat om titeln imorgon mot Nole.

Ingen verkar kunna sia om utgången. Av den anledningen drar man för det mesta till med namnet på sin favorit, något som är dåraktigt, eftersom det då inte handlar om ett tips utan enbart om vem man gillar bäst.

Denna typ att oseriöst arbete är alla oss här på bloggen fjärran. Istället får ni här mitt genomtänkta expertutlåtande om utgången av just omnämnda finalspel: Novak Djokovic i tre set, möjligen fyra.

Anledningen är Novaks fullständiga utspelning av en viss schweizian i semi, samt hans enastående spel för övrigt under AO så här långt. I fallet Murray så tog han sig vidare av tre turliga anledningar: Robin Söderlings sorti; Rafael Nadals sorti; David Ferrers missade setboll.

Som vi nu inser så har Murray snubblat fram till finalen, medan Djokovic krossat allt motstånd. Alla som för övrigt såg Murrays semifinal inser att Rafa hade utplånat skotten i tre raka set. Ingen tvekan om det. Samtidigt så krossade alltså Djokovic de senaste tio årens näst bäste spelare på ett sjukt vis.

Djokovic tog emot allt och lite till från Fed, men kunde trots det vinna med 3-0, något som inte ens Rafa gjort mot schweizianen på slamhardcourt! Den sympatiske serben är mao i sitt livs form, och kan endast förlora om han drabbas av en av sina astma-attacker under matchen.

För på det mentala planet är han nu nästan i Rafas klass. På en skala från 1 till 5 ger jag honom 4,1; Fed 3,9; Murray 3,2; Söderling 3,6; Rafa 5,8. Som vi nu ser så är Djoko en ny man, med ett stabilare psyke än tidigare. 

Börjar det gå dåligt för skotten så är det kört, för serben kommer inte att vika ner sig, utan istället höja sig än mer när det börjar dra ihop sig. Murray såg ju helt villrådig ut under de två första seten mot Ferrer. Han redde dock upp situationen då, men mot en världspelare av yppersta klass som Nole så räcker helt enkelt inte skottens sköra psyke och natur till. Butterheten gör det hela än värre. Förlusten är garanterad. Vamos Nole!

Anna Holmlund vann på nytt

Sundsvalls stolthet Anna Holmlund går från klarhet till klarhet i tuffa sporten skicross. Idag blev den ännu en härlig seger i världscupen i tyska Grasgehren efter att hon vunnit samtliga race. Starkt åkt.

Och nu väntar VM runt hörnet i amerikanske Deer Valley på Anna, och kanske kan den sympatiska och orädda svenskan slå till även där. Vi här på bloggen, hela Sundsvall med omnejd och hela Sverige önskar henne såklart lycka till ”over there”. Läs mer om dagens triumf här (SVT).

Aussie-Kim vann i Melbourne

Tittade lite grann på Kim Clijsters segermatch mot en kines vid namn Li Na i Australian Open finalen. Trots att spelet inte funkade helt så visade hon ändå sin klass och vann med 2-1 i set.

En normalt spelande Kim hade dock komfortabelt vunnit idag med 6-2, 6-2 eller något i den stilen. Flera egna servegames tappades nämligen mot kinesen helt i onödan, ofta pga katastrofala misstag, kanske beroende på nerver inledningsvis.

Starkt gjort av Kim att komma tillbaka efter förlorat inledningsset. Ett tecken på en stor mästarinna att göra så. Iom dagens storstilade triumf så blev så till slut Kim Clijsters ”Aussie Kim” med hela Australien.

Detta var vidare belgiskans fjärde slam totalt, men den första utanför New York. Och man får väl nu sätta Kim som huvudfavorit i Paris, när hon som nu har självförtroendet på topp.

Det har varit en del snack om att detta kommer att bli Kims sista år på touren, något vi inte får hoppas. Tror dock att den charmiga belgiskan siktar på att emulera landsmaninnan Justine Henins rekord på sju slams och ett OS-guld, något jag tror hon kommer att greja om hon fortsätter att spela på detta vis. ”Aussie-Kim” kommer mao att som tidigast avsluta karriären i London nästa sommar.

Danmark till VM-final

Visst var det kul att Danmark, vårt kära grannland, lyckades ta sig till VM-final. Gläder mig mer över det än jag sörjer de våras snöpliga sorti. Sverige kommer alltid igen och har nu ett lag att bygga vidare på, fast nog hade det suttit fint att få vinna VM på hemmaplan.

För publiken och självförtroendet framöver inför OS så är det såklart bra om Blågult nu tar hem bronsmatchen, men för mig är det långt mycket roligare om danskarna vinner guldet imorgon genom att besegra Frankrike, något jag tror man gör, inte minst beroende på favören av hemmaplan.

Tydligen, läste jag precis, så spelade man en guldmatch redan 1967. Det är mao långt mellan chanserna att få uppleva guldglädje. Och på det vis man nu sprider handbollen världen över så vete tusan om de rödvita får en ny chans att bli världsmästare inom överskådlig tid. Bäst att ta chansen nu!

Heja Danmark!

Är förresten inte positiv till att man ska sprida handbollen jorden runt. Vi har inget att vinna på saken om tex Kina börjar storsatsa på handboll. Bäst att vi behåller våra sporter här hos oss europeer, och det gäller alla våra sporter. Dessa sporter tillhör oss. Ingen annan.

Anser vidare att OS och VM bara borde vara öppet för oss europeer och amerikaner. Själv är jag totalt ointresserad av grenar som domineras av afrikaner och asiater. Bäst för alla är att vi, de sanna sportälskarna, som älskade sport när det var amatörismen som gällde, tar tillbaka kontrollen över alla våra egna sporter.

Kineser och afrikaner kan väl hitta på sina egna sporter och sedan ha sina egna VM och OS i dessa sporter. Bra för alla inblandade. För vi får då uppleva mer guldlycka i OS och VM, och samma sak gäller alla afrikaner och kineser i de egna mästerskapen.

Att kineser och afrikaner envisas med att pyssla med våra sporter beror på att man har ett behov av att hävda sig gentemot oss, något som går totalt emot idrottens heliga princip om att tävla för tävlandets skull som sanna sportsmän för att det är roligt och är bra för hälsan. Bu för alla afrikaner och kineser.

Ferrer föll i fjärde

Synd om järnmannen från Spanskien när han idag oturligt föll mot butter skotte. David Ferrer gjorde nämligen allting rätt under de två första seten: det första tog han hem komfortabelt, men det andra förlorade han i tiebreak mot serve-specialisten Andy Murray.

Riktigt synd om Ferrer som dessutom brände en setboll innan tiebreaket. Om den gått in hade han spelat final nu på söndag, för Murray var då mer eller mindre färdig.

Har förresten aldrig varit en fan av tiebreak då de ger servespecialisterna en klar fördel att ta hem dem. Utan tiebreak så satsar man mer på att bryta motståndarens serve, eftersom man vet att det är enda sättet att vinna på.

I dagens match saknades det dock inte breakbollar, och massor med break blev det till dem båda. Hade på förhand tippat att Ferrer skulle ge Murray en rejäl genomkörare, och under de två första seten så var det precis det han fick.

Emellanåt så såg skotten totalt slut ut och nästan gråtfärdig; och man kan förstå honom, för vi fick idag se bolldueller av hitintills inte skådat slag i årets Open: 30-40 slag var inget ovanligt alls. Ibland fick man nästan känslan av att det handlade om en grusmatch. Spelet var inte sällan lysande.

Ferrer gjorde dock en stormatch. Synd bara att det inte blev ett avgörande set, för det hade han säkerligen vunnit, tror jag. En sak är dock säker Novak Djokovic njöt över vad han fick se.

Murray kommer nu vara ordentligt mör i finalen. Tippar serbisk seger i tre raka. Det är även viktigt för Robin att så blir fallet, eftersom han då behåller sin fjärdeplats på rankingen. Vamos Nole!

Vad nu gäller Ferrer så inser vi att han kommer att bli absolut hyperfarlig i Paris, när han kan pressa Murray på hardcourt på detta vis. Rankar honom som trea på grus faktiskt efter Rafa och Robin.

Feds högsta önskan inför Paris är säkerligen att samtliga dessa tre spelare + Juan Martin Del Potro hamnar på samma halva, för då har han chans att kunna ta sig till final mot Rafa.

Nole spelade skjortan av Fed!

Precis som vi här på bloggen tippade igår så spelade idag Novak Djokovic skjortan av Roger Federer. I slutet av matchen så kunde vi f.ö. själva se Fed sitta med bar överkropp och begrunda sitt öde — att nu inte längre vara en regerande slammästare!

Tippade redan igår att Nole skulle vinna rätt så komfortabelt i tre raka utan setförlust och med 3-0! Inte oväntat infriades mina förutsägelser. Slutkontentan är nu att Roger Federer är utslagen av en bättre spelare och att han aldrig kan komma tillbaka.

För det rådde aldrig något snack om vem som var bäst idag. På ett mästerligtvis höll Novak kylan i första sets tiebreak, och i andra set så kom han igen från 2-5 till en klar setvinst med 7-5. Enastående, och något som man knappt sett maken till tidigare.

Fed var i detta läge besegrad i grund, men han kämpade ändå på på sitt typiska osporstliga vis, när han bla tog en kisspaus omedelbart efter att andra set förlorats, en smutsig taktik som fungerade förra året mot Davydenko.

Men det blev än värre när han skrek till Djoko att sluta slösa tid på sin serve — mitt under serbens serveförberedelser!  — allt för att störa den sympatiske 23 åringen på andra sidan nätet. Där tittade den schweizianske busens sanna jag fram på ett riktigt obehagligt sätt. Fy tusan vad osportsligt det var.

Djockovic kunde dock inte störas av Feds fula tricks denna gång och skaffade sig snart slagläge och servade sedan hem matchen, efter vad som måste räknas som en av hans bästa matcher någonsin.

Extra starkt intryck på oss alla gjorde den minst sagt svettiga avslutningen, där Djoko plötsligt tappade sin serve, för att omdelbart bryta tillbaka i nästa game, varefter det bara var att serva hem segern. WOW!

Fed var mao idag totalt chanslös, och ingen kan nu längre se honom ta sig till en slamfinal igen. Underbara nyheter för alla världens tennisvänner. Federismen är nu krossad och världens alla federiter flyr nu mot bergen för att söka skydd där…

I finalen väntar nu troligen Andy Murray på vår tennishjälte, men David Ferrer är en man av järn som kommer att kämpa om varje boll. Kommer inte skotten in i matchen från början så kan det bli en långdragen historia som riskerar att sluta med spansk seger. Men oberoende av vem som Djoko får möta på söndag så kan jag inte se honom förlora den matchen. Vamos Nole!

Justine Henin slutar för gott!

Noterade att Justine Henin nu definitivt slutar med tennis. Skador är vad jag förstår anledningen till detta beslut. Comebacken blev ju inte heller den hon hoppades på. Slamframgångarna uteblev. Höll alltid tummarna för henne det senaste året. Synd att hon inte fick vinna en slam till.

I mångt och mycket påminner hon mig om Mats Wilander: precis som honom vann hon sju slams, och precis som honom vann hon aldrig Wimbledon, och precis som honom skördade hon sina största framgångar på det franska gruset, och precis som honom slutade hon dåraktigt i förtid som världsetta, och precis som honom försökte hon sedan göra comeback, och precis som honom misslyckades comebacken. 

Hon vann dock OS-guld (2004 i Aten), något Mats aldrig gjorde, hennes största triumf — då OS-guld är det finaste man kan vinna i tennis. Vi här på bloggen önskar såklart Justine lycka till.

På tal om Wilander så anser jag att han som 24 åring gjorde ett av svensk idrottshistorias stora misstag när han slutade i förtid. Vi kan bara ana vad som kunde hänt med karriären om han fortsatt 1988 utan det där avbrottet. På samma sorgliga vis gick det som bekant med Borg när han i ett svagt ögonblick valde att sluta i förtid 1981. Han blev inte heller sig själv igen efteråt…

Fed riskerar att kastas ut ur Australien!

Jo, det är verkligen sant: Roger Federer, världens skickligaste sk tennisimposter, som det heter så vackert på engelska, har nu blivit avslöjad som den skojare han är.

Faktum är att man vid det serbiska tennishögkvarteret i Melbourne nu är totalt överförgrymmade över saken med denna sk tennisimposter; och man ämnar tom kasta schweizianen ut ur hela Australien, kanske för gott, eller åtminstone för tid och evighet, något vi alla självfallet önskar dem lycka till med.

En hel värld har nu gått man ur huse i avsikt att hjälpa det ädla serbiska folket i deras strävan att krossa Fed och driva ut honom ur AO nu inatt. Det ser mao nu totalmörkt ut för den där alpfiluren utan tennistalang.

Uppretade enklaver inom tennisvärlden när det gäller den där schweizianen finns nu överallt och fler platser ändå. I Skottland är man exempelvis även där totalt överförgrymmade på allt som rör manfjollan i fråga, och man ämnar även därifrån göra allt man kan för att sätta stopp för all vidare schweizianisk aktivitet i AO.

Att sätta Fed på första bästa plan ut ur landet har nu blivit en nationell angelägenhet i Skottland som inte sett sin like sedan Mel Gibsons krig mot engelsmännen för tiotalet år sedan, något som förresten förevigades på film.

Själv är jag dock övertygad om att man inte behöver sätta in Andy Murray för att lösa det så för oss alla så förhatliga Federerproblemet, för serberna, dessa ruskiga krigare, är mer än kapabla att kasta ut busen själva och helt på egen hand. Tror f.ö.  utkastningen kommer bli en snabb historia och en fullständig serbisk triumf är mao garanterad. Vamos Nole! 

Rafa skadad: Ferrer vidare i AO

En match som vi på förhand visste skulle bli tuff för Rafa blev i första sets andra game än tuffare när han ådrog sig en skada. En chockad publik kunde inte tro sina ögon när världsettan helt oannonserat tog en sk medical time-out redan vid första vilopausen.

Att det var illa insåg vi alla då Rafa tom lämnade banan! Något man sällan ser. Förväntade mig då att han snart skulle komma ut igen och tacka bäste kompisen David Ferrer för matchen.

Ut kom förvisso Rafa efter en fem-sex minuter, men till allas häpnad valde han att spela vidare. Mot en vanlig motståndare hade han säkert kunnat reda upp situationen. Oturligt nog så befann sig järnmannen Ferrer på andra sidan nätet, inte en spelare man vill möta när man är skadad, och så snart som denne vunnit första set så visste vi att matchen var över.

Synd om Rafa och om AO som turnerning. För nu går vi miste om matchen mot Murray och drömfinalen mot Novak Djokovic. Kanske kan även den där schweizianen nu få till det och rentav vinna ännu en billig slam att lägga till alla andra billiga slams han vunnit genom åren.

Det var i alla fall stort gjort av Rafa att fortsätta, något han nog helst inte ville gjort. Men han visade idag hela världen vad det innebär att vara en sann kamrat när han gjorde sitt yttersta i att ge Ferrer en riktigt seger och inte bara en pappersdito. Sicken enastående vänskaplig handling. Årets kanske mest gripande medmänskliga aktion alla kategorier.

Vi får nu hoppas att Ferrer kan ta sig till final och kanske rentav vinna slutsegern, för av alla toppspelare på touren så är det ingen jag unnar en slamtriumf mer än honom, vid sidan om Söderling såklart, men hans tid kommer nog en vacker dag.

På tal om Robin förresten så inser vi än mer hur kostsamt det där plåstret blev nu när Rafa är ute ur AO: Om Robin hade kämpat på, istället för att ta den där idiotiska timeouten mot Dolgo, så hade han idag varit klar för semifinal mot David Ferrer — en kille han har 9-4 på i inbördes möten. Ferrer hade varit en munsbit för Robin.

Plåstret kostade alltså Robin en grandslamfinal — minst! Troligen världens genom tiderna dyraste plåster!

Andy Gray sparkad

Brukar inte följa med i vad som händer i engelsk fotboll så mycket, men läste precis att gamle skotske storspelaren Andy Gray just fått sparken från sitt toppjobb vid TV. Han hade där en årslön på bortåt 20 miljoner/år!

Orsaken till att han nu mist jobbet beror på att han privat (dvs inte under sändning) undrade om en linjedomerska förstod off-side-regeln eller inte! Och den han ställde frågan till var en kamrat. Konstigare än så var det alltså inte.

Råkade f.ö. se matchen i fråga och undrade då själv om det var lämpligt med en linjedomerska inblandad i en herrmatch.

Min syn på saken är nämligen denna: inget kvinnfolk ska vara inblandat i de mer intima delarna av herridrott, möjligen kan man tänka sig ett eller annat undantag, eftersom undantagen bekräftar regeln. Vi vet sålunda nu att min regel är korrekt. Men grundregeln är och förblir: inget kvinnfolk i manfolkidrotten.

Är även av uppfattningen att inget manfolk ska vara inblandat i kvinnfolkets idrottsutövningar. För närvarande är dock detta omöjligt att realisera, men på sikt så är jag övertygad om att kvinnfolkets idrottande kan göras helt manfolksren.

Andy Gray hyste inte offentligt på långa vägar de åsikter jag hyser, utan undrade bara om linjedomerskan var insatt i off-side-regeln eller ej. Nog hade han sin fulla rätt att spörja sin kamrat ett ord.

På tal om spörja: Den som skäms för att spörja, han skäms för att lära.

Bandylandslaget till semifinal

Ja, nog var det en sensationellt bra seger våra fina bandykillar tog idag mot självaste Kazakstan i VM borta i ryska Kazan. Hela 7-2 vann man med. Ord och inga visor mao. Det ser nu oförskämt bra ut för di svenske.

Och bra motstånd väntar nu även i nästa match, semifinalen: VM-tvåan från i fjol: Ryssland!

Frågan nu är vilka som är starkast både fysiskt och psykiskt, och vilka som pallar bäst för trycket från de totalgalna supportrarna på de ofta överfulla läktarna av inte sällan överfulla åskådare? Själv tror jag det kan sluta hur som helst, då jag kan se båda lagen gå vidare. Tror även att ett av lagen nu missar finalen. Är mer eller mindre hundra på saken.

Men en hel del skridskoåkning och bandyspelande måste först avverkas innan vi med säkerhet fått klarhet i saken, och kanske vet vi först då — när krutröken lagt sig — om vi återigen besegrat den lede fi, eller om vi råkat ut för ett nytt Poltava. EN seger för Blågult till VM-final mot Finland, dit finnarna nu troligen tagit sig efter deras sensationella seger över värdnationen: även deras lede fi (vid sidan om oss, såklart). Läs mer om dagens bandyspel här (SR).

Djokovic slog ut Berdych

Efter sensationellt bra spel tog idag Novak Djokovic hem första set mot Tomas Berdych med 6-1. I andra kom dock tjecken igen och skaffade sig en 4-2 ledning, innan Djoko på ett mästerligtvis vis lyckades bryta tillbaka.

Båda spelarna höll sedan undan framtill tiebreak, där serben höll nerverna under kontroll och segrade. I tredje höll Novak sedan ställningarna och tog strax en förnämlig seger över världssexan. Starkt gjort.

Djoko fick en den lilla hjälp han behövde, iom kvällsmatch och vunnet inledningsset: dvs det som krävdes för att vinna, enligt mig. Men i andra set började han plötsligt att se trött ut och tom yr!

Vi befarade då det värsta. Men på ett egendomligt vis gick yrseln och tröttheten snart över såpass mycket att serben kunde reda ut stormen. Och nu blir det semifinal mot en tröttkörd schweizian av äldre modell.

Schweizianen har såklart följt dagens händelser hemma från soffan och vet att han troligen vinner över serben om han kniper första set. Skaffar han sig en 2-0 ledning är segern bombsäker.

Vi kan därför räkna med att båda spelarna kommer sälja sig dyrt på fredag för att försäkra sig om införskaffandet av detta synnerligen viktiga första set. Mitt tips är serbisk seger med 3-1 i set. Vamos Nole!

Waw föll ovänligt mot sin ”vän”

Riktigt synd var det idag om Stan Wawrinka som oturligt förlorade mot Roger Federer i Melbourne. 6-1, 6-3, 6-3 slutade matchen.

Fed sa efteråt att Stan gett honom en mycket tuff match och att han fick ge allt för att vinna. Det är en sak och säga så, anser jag, men varför kunde inte Fed låtit schweizaren vinna då? Varför kunde han inte låtit gamle kompisen få vinna för en gång skull?

Dålig stil och ett tecken på dålig kamratskap. Fed är uppenbarligen inte en riktig vän till Stan. Varför måste schweizianen vinna ännu fler slams? Räcker det inte med dem han redan har? Tror han han blir lyckligare om han har 17 slams?

Girighet är som vi alla vet en dödssynd, och hela denna olustiga historia är nu totalt olustig. Stan var som vi alla förstår oerhört besviken efteråt, för att inte säga förkrossad. Han blev ju offentligt krossad och förnedrad av sin egen vän!

Vid ett särskilt talande ögonblick slog Waw tom sönder det egna racket i sin upprördhet över den sk kamratens ovänliga spelstil.

Typiskt Fed. Han vill alltid vinna allting, tom mot sina egna vänner. Han unnar dem inte lite idrottslig succé. Delad glädje är dubbel glädje, men tyvärr har inte den där Fed insett det.

Varför kunde inte Fed gjort som Troicki gjorde härom dagen, som gav upp efter första set så att kompisen (Djokovic) fick vinna. Där har vi riktig vänskap. Så ska det se ut.

Wozniacki mot final

Inte oväntat så föll Francesca Schiavone mot polskdanskan Wozniacki i AO-kvarten, men inte utan att kämpa. En tuff tresetare blev det, men orken verkade sedan ta slut för den explosiva och underhållande italienskan.

I den andra kvarten så förlorade den andra tennistösen vi följt här på bloggen, Andrea Petkovic, mot en kines i två raka set! Otroligt men sant.

Själv trodde jag att kineser var portade från internationell idrott pga av alla de hemska brott man begår där mot de mänskliga rättigheterna varje dag. Kanske har kinesen i fråga smusslat sig in i turneringen på falskt pass, något som verkar troligt.

I vilket fall som helst så får vi väl nu hoppas att kinesen diskas för de brott hemlandet hennes begått under de senaste 60-70 åren och alltjämt begår varje dag. En synnerligen olustig historia mao.

Wozniacki är nu tänkt att möta kinesen i semifinal, men vi får hoppas att Petkovic kan ta över där istället så att vi slipper spelaren från Kina. Anser förresten att kineser borde förbjudas från att spela tennis, innan de tar över vår fina gamla sport som man gjort med pingpong.

Ogillar f.ö. Kina i alla sportsammanhang, men speciellt när det gäller vintersport, för varför ska man lägga sig i våra sporter? Vi har pysslat med dessa sporter i hundratals år och dessa sporter tillhör oss! Ingen vill f.ö. se en kines åka skidor. Lika bra att vi förbjuder dem att göra så redan nu.

Rafa på väg till semi i AO

Tittade precis på de fyra kvartsfinalerna i AO och noterade att förutom i fallet Rafa-Ferrer, och möjligen Murray-Dolgopolov, så är matcherna rätt så ovissa.

Nadal-Ferrer: Allt annat än tre tuffa setvinster till Rafa måste anses vara en överraskning. All press är på Rafa och kanske kan Ferrer knipa ett set eller kanske tom två.

Och vad gäller Murray så är läget samma för honom som det var för Söderling idag: är han inte på G så blir det förlust. All press är på skotten. Dolgopolov kan mycket väl skrälla igen, speciellt som han mot Söderling inte spelade på topp, för hade han gjort det hade han vunnit i tre snabba set. Han är dock lättstörd, och verkar bli nervös när det drar ihop sig. Idag hade för övrigt en normalt fungerande Söderling vunnit femte set — även från 2-5 underläge! Han hade mao en dålig dag idag — en sk varannandag!

Berdych-Djokovic är väl matchen vi helst vill se. Omöjligt att sia om utgången här. Men tar tjecken första set så tror jag han vinner rätt så komfortabelt. En kvällsmatch ger Djocko bättre chans att vinna, men jag tror likförbaskat att han är rökt om han tappar första set. Om jag måste tippa så blir det därför Berdych. Wilander tror dock stenhårt på Djokovic.

Wawrinka-Fed: Här luktar jag och många med mig en skräll. Att Peter Lundgren tränar Waw gör inte saken sämre, och att han tränade fram Safin till AO-seger för ett par år sedan är en annan anledningen till optimism. Waw har storspelat så här långt och vaknar han på rätt sida tar han helt sonika hem det här. Så är det bara. Vamos Stan!

Handbollslandslaget på väg mot VM-guld?

Ja, det ser onekligen bra ut med svenska ögon sett i Handbolls-VM på hemmaplan. Sverige är semifinalklart efter flera suveräna prestationer. Frågan nu är bara om det ska räcka ända fram.

Vi är bortskämda med framgång för handbollslandslaget genom åren, 4 VM-guld och lika många EM-diton, men det har varit lite magert med triumfer på sista tiden. Kanske är det nu återigen dags för ett guld?

Om det går åt skogen för de våra så hejar vi alla självfallet på våra danska bröder. Faktum är att jag nästan unnar dem slutseger mer än oss. Drömscenariot vore såklart en nordisk final, för då blir vi vinnare vem som än vinner. Heja Sverige … och Danmark!

Rafa klar för kvartsfinal i AO

Ett riktigt styrkebesked fick vi idag när Rafael Nadal gjorde processen kort med kroatiske kroaten Marian Cilic från Kroatien. Tre raka set var allt som behövdes innan Rafa övergick till segerintervjun med Jim Courier.

Vi fick där veta att Rafa nu är på väg mot storformen igen, för den lätta sjukdom som plågat honom den senaste tiden är nu kurerad, något vi själva kunde se på det inte så ymniga svettandet idag. Härliga nyheter.

Cilic hade förresten inte så mycket att komma med idag. Att han sedan inte kunde hålla sin serve gjorde ju inte saken bättre. Exakt vad kroaten nu måste göra för att ta det där lilla sista klivet in i den absoluta toppen är det ingen som vet, och tiden väntar som bekant på ingen.

För Rafa väntar nu ett möte med gamle kompisen David Ferrer, och det kan mycket väl bli en tuff historia, inte minst pga att Ferrer vid två tillfällen besegrat sin store landsman på hardcourt. Utgångstipset blir dock det gamla vanliga: seger till Mallorca med 3-0. Vamos Rafa!

Söderling imploderade i Melbourne

Precis som vi alla befarade så gick det åt skogen idag för Robin Söderling i Melbourne. Lilla, och äckligt spelande, Alexander Dolgopolov, som han aldrig tidigare mött, blev för svår och vann efter fem minst sagt egendomliga set — egendomliga pga att vi ömsom fick se en superspelande Robin och ömsom en figur som såg ut precis som den där Robin vi minns från förr om åren, dvs innan Magnus Norman.

Kan inte på rak arm påminna mig när jag såg Robin bli överkörd på det vis han blev idag. Set två och tre var inte bara pinsamma att titta på. Det var nästan så man skämdes. Robin var totalt utspelad!

På ett ofattbart vis tog Robin sig dock i kragen och kom igen i fjärde set. Efter superspel gick han upp i 4-0 ledning, varefter han tog en sk medical-timeout — för att sätta plåster på sin lilla tå! Totalgalet.

Robin hade vid detta tillfälle återtagit kommandot och mer eller mindre knäckt ukrainaren. Att plåstra om tån kostade honom tveklöst segern, för motståndaren var i gungning. Setet lyckades vår man dock efter en del besvär ta hem med 6-4. Och nu handlade det om skiljeset.

Var i detta läge alltjämt optimistisk, men katastrofalt servande av Robin, något han f.ö. sysselsatte sig med matchen igen, såg nu till att AO-drömmarna inte kunde realiseras. Med 6-2 tog Dolgopolov hem femte. Katastrofen var ett faktum.

Orsaken till denna katastrof var en loj och mentalt totalt frånvarande svensk tennispelare. Det vi hoppades aldrig behöva se igen på en tennisbana, en söderlingsk implodering, fick vi idag uppleva på värsta tänkbara vis. Äckligt att se.

Exakt vad detta betyder för framtiden kan ingen sia om, men att det alltjämt finns mycket att jobba med på det mentala planet råder det ingen tvekan om. Kan i detta läge inte se hur Robin ska vara med och hota i slamsen framöver.

Till Robins försvar kan man bara tillägga att Dolgopolov är den kanske äckligaste spelaren på touren att möta. Han spelar ofta totalt ur synk, något som gör det svårt att avgöra när han ska slå bollen. Men faktum är att ukrainaren inte på långa vägar spelade sin bästa tennis idag, bla så skänkte han mer eller mindre bort första set till Robin — som mao var totalt chanslös och lika gärna kunde förlorat i tre raka.

Nu gäller det för Robin

Robin Söderling har nu fått det bra mycket tuffare än vi räknade med när han ställs mot en ukrainare vid namn Alexander Dolgopolov istället för trötte Jo-Wilfried Tsonga. Än värre blir det när man inser att Robin aldrig mött killen förr. Vi vet alltså inte hur matchen kommer gestalta sig.

Bäst blir därför för Robin att serva ukrainaren av banan för allt vad tygen håller. Problemet är dock att denne ukrainare är en sådan där lurig liten krabat, full av bus, som faktiskt nu på fullaste allvar säkerligen är övertygad om att han kan besegra världsfyran i världen idag inatt.

Allt annat än en vaken Robin kommer mao förlora mot Dolgopolov. Var därför vaksam.

Ett tips som Robin kan använda sig av om det börjar gå åt skogen är detta: börja häckla Dolgopolov. Tala om för honom att borde gå och klippa sig, för som frissen ser ut nu, med den där löjliga hästsvansen, så ser han ut som en flicka. 

Faktum är att när jag första gången såg Dolgopolov förra året så trodde jag på fullaste allvar att det var en dammatch jag tittade på. Han måste klippa sig, så är det bara. Vissa killar ser coola ut med långt hår, dock inte Dolgopolov. Han ser ut som en tös.

EN annan som får se upp är buttre Andy Murray. Visserligen har han fyra raka segrar mot Jürgen Melzer, men österrikaren har nu iom senaste segern säkrat en topp 10 placering för första gången. Självförtroendet är mao på topp. Kan bli en skräll. Hoppas på det. Bra för Robins ranking.

EN annan skräll vi kan få se är om Milos Raonic slår ut järnmannen David Ferrer. Den 20 årigen montenegrinen från Kanada är vad jag förstår ”the Real Deal”, och tippas faktiskt av många vinna över spanjoren. Har dock inte sett Raonic spela än och kan därför inte uttala mig om saken. Vamos Robin!

Petkovic slog ut Sharapova

Precis som jag tippade så blev idag Andrea Petkovic allt för stark för Maria Sharapova. Hon blev bortsopad av den atletiska tyskan av serbisk härkomst i två raka: 6-2, 6-4.

Är det förresten inte sjukt hur många bra tennisspelare som kommer från det gamla Jugoslavien — på både herr och damsidan! Innan landet delades upp i mindre beståndsdelar av FN och USA så hade man knappt en enda halvtaskig spelare att skryta med. Nu är läget ett helt annat.

Petkovic var, för att återgå till dagens match, aldrig hotad men hade det lite tufft att serva hem matchen vid första försöket. Men vid det andra gick det bättre — varefter vi alla bjöds på den nu så välbekanta Petkovic-dansen.

Nu med självförtoendet på topp så finns det ingen som kan avgöra vart detta äventyr kommer sluta för den charmiga tyskan/serbiskan. Vad vi däremot vet är att Sharapovas karriär nu i det närmaste är över.

Kan inte se hur hon ska kunna vara med och hota de andra töserna i tennistoppen framöver. Troligen är det lika bra hon slutar nu, innan hon blir förnedrad fler gånger. Ryskans typ av krafttennis är andra nu faktiskt bättre på, och alla hennes skador gör ju inte saken bättre.

Förvisso kan Maria slå till igen vid en slam om hon har lite tur i lottningen och allt annat stämmer för övrigt. Men bredden på damtennisen är nu så stor att det kan komma att flera år innan hon får denna chans till slamlycka.

Felet Maria gjorde var att inte satsa på sin sport fullt ut. Alltid var det en massa annat som kom emellan, som modellande och sådant trams. Vill man bli bäst så kan man inte splittra sig på det viset hon gjorde. Man måste satsa allt på tennis.

Hanna Brodin och de framgångsrika skiddamerna

Något som jag inte kan sluta förundras över är den osannolika bredd som svensk skidsport nu har på både på dam och herrsidan. Kampen om platserna för stafettlagen är minst sagt knivskarp. Mest häpnadsväckande är situationen på damsidan.

Det var inte så väldans länge sedan som vi hade ingenting alls att komma med där, absolut ingenting, men nu så är det så man knappt hålla reda på namnen på alla våra kvinnliga världsstjärnor.

Bara idag så slog tex nya stjärnskottet Hanna Brodin till och blev tvåa i sprintfinalen!

Hade faktiskt räknat med att Hanna skulle vinna: så bra hade hon åkt i semifinalen! Men i finalen kom hon lite på efterkälken och fel, och av den anledningen hann hon inte ikapp Petra Majdic innan denna hann över mållinjen. Tippar redan nu att Hanna kan komma att slå till i VM, för hon är urstark.

Jag noterade förresten Hanna ordentligt förra året vid Slottssprinten, där hon imponerade. Trots att hon inte fick tävla i vitt så gjorde hon superbra ifrån sig.

Blev redan då övertygad om att vi i Hanna skulle få ännu en skidstjärna av rang, något vi nu idag fått.

Men Hanna är bara en av många andra superduktiga töser vi nu har, och då man som jag alltför väl kan minnas åren innan vi hade det så här väl förspännt så kan man inte annat än förundras över vår nuvarande situation.

Läs mer om Hannas fina andraplats här (SR).

Schiavone vidare efter marathonmatch

Hade i förväg avsett att följa matchen mellan två av mina favoriter: Francesca Schiavone och Svetlana Kuznetsova. Men först ett litet stycke in i tredje set slog jag på TV:n, och det jag fick se överträffade mångfaldigt alla mina högt ställda förväntningar.

Detta tredje, och nu klassiska, set var något bland det svettigaste jag sett, och vad gäller damtennis så finns det tveklöst inget  spelat set som är värre i hela tennishistorien … för det är bara inte möjligt!

Exakt hur länge detta marathonset tog vet jag inte säkert, men lite drygt tre timmar måste det handlat om … av mestandels totalt bländande tennis! Allt som allt tog matchen nära fem timmar (4.44h för att vara exakt)!

Hade själv svårt att bestämma mig vem jag hejade på och kunde därför bara njuta av spektaklet. Att här gå igenom allt som utspelade sig under detta nu redan legendariska drama orkar jag inte, men att det handlade om högoktanisk tennis av superb kvalitet, kryddad med den mest infernaliska spänning, ger er alla en rätt så klar bild av vad det handlade om.

Att Schiavone dessutom räddade sex matchbollar — varav de första tre på egen serve från ett 0-40 underläge! — kan jag iofs tillägga, samtidigt som jag beklagar sorgen till alla som var korkade nog att inte sätta på TV:n. För här missade ni ett stycke tennishistoria.

Töserna var totalt slut efter matchen var avslutad, och det troliga är väl nu att Schiavone blir överkörd av polskdanskan Wozniacki i kvartsfinalen. Ingen normal tös kan väl återhämta sig till full kraft igen på bara två dagar.

Här har ni nu slutsiffrorna: 6-4, 1-6, 16-14! En match med två vinnare. Tveklöst årets match i tennis! WOW!

Rafa the Destroyer

Idag fick vi veta sanningen om Rafael Nadal, om vem han verkligen är: Rafa the Destroyer!

Ja, så är det, Rafa är en krigare som krossar allt motstånd. Detta förklarade Rafa själv under intervjun med Jim Courier efter dagens ”träningsmatch” mot en lokal förmåga av mindre talang — en pojkvasker på 18 år vid namn Bernard Tomic! 

Rafa förklarade då att han hade haft för avsikt att ”destroy” sin motståndare, något som många reagerade över. Ordvalet lät nämligen en aning aggressivt! Tennis är alltså en kamp på liv och död, åtminstone för alla inblandade.

Själva ordvalet att ”destroy” någon är kanske i fränaste laget att komma från en vänlig själ som Rafa. Men alla oss som vet vad Rafa handlar om inser såklart att en ”destroyer” är den bästa beskrivningen som finns av honom. Han är en hänsynslös krigare.

Exakt hur man bäst översätter ”destroy” i fallet Rafa är svårt att avgöra. Förstöra, förinta, utplåna … eller varför inte bara rätt och slätt krossa …? Välj själv. Slutresultatet blir dock ett och detsamma oavsett vad man kallar det – destruction!

Vi kan dock nu förstå att ödet för varje person som är dåraktig nog att ta sig an den spanske krigaren och förintaren inte blir alltför angenämnt, vem det än vara månde.

En annan intressant sak rörande Rafa har idagarna varit de tröjor han bär under matcherna och då speciellt vilken typ att matrial det handlar om.

För kort tid efter att spelet inletts ser det ut som om han har duschat med tröjan på. En riktig pr-katastrof för Nike mao, för vem vill ha en sådan tröja, speciellt om den kostar skjortan?

Man ser ju allt annat än cool ut i den om man har tendens att svettas ymningt på tennisbanan. Måste tillstå att jag finner de nya Rafa-tröjorna värre än den där rosa tröjan han bar under Paris för två år sedan.

Avslutningsvis: nu väntar en viss Marin Cilic på Rafa, en spelare som såg oförskämt fräsch ut efter att ha nedkämpat jättelike John Isner över fem set tidigare idag. Men inte ens det kan få mig att tippa annat än kroatens totala förintelse i mötet med the Destroyer from Mallorca.

Ferry skjöt bort sig på sista skjutningens sista skott

Aj, vad nära det var för Björn Ferry att ta hem ännu en världscupsseger borta i Antholz idag. Efter superskjutning och superåkning så hade han superslagläge inför sista skjutningen, något han själv var fullt på det klara med innan han skjöt.

De fyra första skotten satt klockrent, men sedan började sekunderna ticka iväg. Exakt hur länge Björn laddade inför sista skottet har jag ingen aning om, men det kändes som en halv evighet. Och som så ofta när man drar ut på tiden på sista skottet … så går det åt pipan.

Nåväl, Ferry hade trots den försmädliga sista missen gjort ett strålande lopp och låg fyra, och kunde även i teorin åka upp sig till en andraplats. Fast då behövede han ta in bortåt 20 sekunder på tvåan och trean.

Trots att segern var utom räckhåll för vår man så var upplösningen av loppet oerhört spännande att följa. In på upploppet så hade Björn ledningen i jakten på andraplatsen, och det var en ledning han lyckades hålla hela vägen in i mål efter en superspurt. En ny fin pallplats var fixad till Sverige. Starkt jobbat. Läs mer här (SR)

Anja körde ur i Cortina

Oturligt nog så körde allas vår Anja Pärson ur i störtloppet i Cortina idag — när hon var i ledningen! Och det är väl inte helt osannolikt att hon hade vunnit om oturen inte varit framme.

Vann gjorde istället Maria Riesch, stort dessutom, nära sekunden före tvåan Julia Mancuso. Värsta hotet Lindsey Vonn kom in på tredje plats, något som var en prestation i sig, då hon mot alla odds undvek att krascha.

Det är inte ofta man ser någon undvika ett fall på det vis Vonn på ett spektakulärt vis gjorde. Att sedan ta sig i mål som trea var ofattbart. Hade hon kraschat kunde VM-drömmen mycket väl ha varit över.

Och kanske var detta anledningen till att Anja idag tog det en aning försiktigt? Hellre än att toksatsa och kanske skada sig så valde hon att avbryta loppet? För som vi alla vet är det VM hon siktar på, inte bara en ny världscupsseger.

Anja hade tveklöst slutat minst tvåa idag, om hon tagit sig i mål. Det ser mao oförskämt bra ut för henne inför VM. Hon kommer att tillhöra favoriterna i störtlopp, Super-G och kombination, och som vi alla vet kan hon mycket väl slå till och knipa en medalj i de andra två diciplinerna också. 

På tal om fall, så tog sig Hans Olsson i mål i Kitzbühel idag på ett mästerligt vis efter att först ha glidit omkring på ryggen för ett ögonblick i backen — innan han kom på fötter igen. En makalös prestation! Inte minst beroende på att det kunde ha slutat illa med skador och spolierad säsong.

Wawrinka på väg mot schweizianen

Nu ser det riktigt intressant ut för alla oss tennisfantaster, för nu kan det mycket väl bli så att den där schweizianen kan stöta på patrull mot ingen annan än schweizaren Stanislas Wawrinka. En kille som inte är att leka med och som gett Fed supersmörj förut.

Hörde att Greg Rusedski i förväg trodde Wawrinka skulle besegra Monfils, och då blev det ju även så. Men Waw vann inte bara: han utplånade den svarte fransosen på ett mest häpnadsväckande vis. Snacka om fransk implodering. Pinsamt att se emellanåt.

Exakt vad Monfils problem är kan ingen avgöra. Han behöver nog Magnus Norman som tränare … eller Peter Lundgren, som ju tränar Waw. Många experter ser i Monfils en potentiell världsetta, något jag aldrig kunnat förstå, mest beroende på fransosianens sköra och ofta totalgalna psyke.

Om man kunde ge honom Lleyton Hewitt lejonhjärta så hade han nog kunnat infria dessa så högt ställda förväntningar, men inte annars.

Kanske kan Waw göra samma sak i matchen mot Fed som han gjorde i dagens match mot den franske clownen? Inte omöjligt. Men först måste han ta sig förbi en viss Andy Roddick, något som Rusedski tror kan ske.

Men mest spännande blir nog matchen mellan Berdych och Verdasco. Har ännu inte set någon av dessa killar spela, så den matchen måste man se – om den inte spelas mitt i natten. Omöjligt att sia om utgången där, men att Fed helst ser tjecken åka ut är nog sant. Håller därför på Berdych.

Skulle Tommy Robredo mot alla odds stoppa Fed så är det tveklöst årets tennisknall. Skitkul om det kunde ske. Ingen knall har dock varit större än Robins över Rafa i Paris så det finns visst hopp trots allt. En hel tennisvärld hoppas.

Petkovic besegrade Williams

Ja, bara för en liten stund sedan så tog Andrea Petkovic hem segern över den äldsta av systrarna bus, Venus Williams, i vad som blev en rekordsnabb historia; och som belöning får hon nu möta Maria Sharapova — en match som hon även den kan vinna om allt stämmer.

Har alltid ogillat systrarna bus, mest beroende på allt smusslade under de på förhand uppgjorda slamfinalerna dem mellan. Ingen tror väl på fullaste allvar att de gjorde sitt bästa i dessa matcher? Fusk!

Att Venus Williams dessutom älskar att visa upp sin bruna rumpa på tennisbanorna är en annan anledning till mitt ogillande av henne. Usch, säger jag bara om henne.

Ett annat intressant resultat var att Justine Henin föll mot Svetlana Kuznetsova, något många faktiskt hade förutspått. Tydligen så är nämligen ryskan som farligast när hon spelar som underdog, och detta visade sig stämma idag. Svetlana måste nu räknas som favorit i AO tillsammans med Kim Clijsters.

Tyvärr verkar det nu som om Henins comeback inte kommer att bli den succé som vi alla hoppades. Mot alla odds så har istället värsta konkurrenten, Clijsters, en spelare Henin var överlägsen innan hon tog sin illa valda time-out, nu blivit inte bara Belgiens bästa spelare, utan hela världens.

Och det troliga är väl att Kim även vinner nu i Melbourne. Hennes comeback kommer då att ha resulterat i tre slams. Ett fantastiskt resultat, speciellt med tanke på att hon under den riktiga storhetstiden bara lyckades vinna en enda ”liten” slam (US-Open). Clijsters osannolika succé på tennisbanorna är helt sjuk, men kul. 

I tennishistorien så kan vi se att längre självvalda time-outs mestandels brukar betyda adios när det gäller vidare framgång. Två av de ”bästa” exemplen hittar vi tyvärr i fallen Borg och Wilander, ingen av dem blev sig själv igen efter tagna timeouts. Faktum är att de båda blev till bleka kopior av sig själva. Men i fallet Clijsters gick det som sagt åt andra hållet.

Anja tillbaka: tvåa i Cortina!

Följde med stort intresse för en stund sedan hur vår egen tvättäkta sametös och favoritsvenska Anja Pärson åkte Super-G i Cortinas fina backe. Hon tog ledningen efter ett suveränt åk.

Men därefter började nagelbitandet. Den ena efter den andra utmanaren kom och for förbi med rasande hastighet nedför branten, vissa tom med bättre mellantider än Anja, men i slutändan föll de samtliga ifrån — en tös med bara fyra ynka hundradelar.

Anja ledde mao och såg ut att gå mot seger, men tyvärr så fanns även en viss Lindsey Vonn på startlistan, och det var henne jag fruktade allra allra mest, något som visade sig välmotiverat. För Vonn åkte nästintill perfekt och tog hem segern med drygt fyra tiondelar. Bittert.

Anja var ju så himla nära en seger. Men den kommer nog snart. Hoppas.

Men hur som helst så var det ett suveränt styrkebesked av fröken Pärson att på nytt stiga upp på pallen i världscupen. Formen inför VM ser mao riktigt god ut. Är f.ö. övertygad om att hon tar hem ett par medaljer där, för hon är en riktig sk ”big time player!”

Isabellah Andersson slog inte svenskt rekord

Läste precis att Isabellah Andersson nu, som det påstås, slagit svenskt rekord i löpning. Detta s.k. rekord erkänner dock inte jag. För Andersson må vara svensk medborgare, men svensk är hon inte. Hennes s.k. rekord är därför inte giltigt!

Endast personer födda i Sverige kan slå svenska rekord! Man kan inte komma hit i vuxen ålder och sedan börja slå svenska rekord. Vad händer t.ex. om Andersson nu får för sig att flytta till Norge och blir medborgare där, ska hon då slå rekord där borta också?

Och vad händer då med hennes s.k. svenska rekord? Ska dessa alltjämt räknas som svenska eller kanske som norska eller kanske rentav som afrikanska?

Om Andersson flyttar hem till Afrika och blir medborgare i sitt hemland Kenya igen räknas då hennes svenska rekord som kenyanska? Tror f.ö.  att hon alltjämt även är kenyansk meborgare, för nuförtiden verkar man behålla sitt gamla och egentliga  medborgarskap … för det är bra att ha helt enkelt.

Noterade även att Andersson har ett dussin SM-guld. Dessa guld erkänner inte jag heller. Som född och uppvuxen i Kenya är hon inte kvalificerad att delta i SM. Hon har m.a.o. lurat av svenska idrotterskor deras SM-guld! Fusk!

Erkänner f.ö. inte heller Vladimir Smirnovs SM-guld, något som alla som vill anklaga mig för rasism kan tänka på innan de börjar uttala sig. Och en vacker dag ska alla dessa segerlistor skrivas om och de sanna vinnarna få sin belöning. Dagens s.k. vinnare kommer då att strykas som vinnare för tid och evighet, och deras medaljer kommer att återkrävas — även när det gäller deras internationella medaljer. Rätt åt dem!

I vilket fall som helst så måste dessa invandrare stoppas från att tävla för Sverige. Man behöver nu se till att internationellt ordna så att man enbart får representera sitt hemland. Att byta nationalitet som man byter skjorta och sedan börja tävla för det nya hemlandet — för att tjäna pengar — är totalt osportsligt och måste förbjudas omedelbart.

Varför kan inte Andersson och alla andra invandrare bo och leva här men tävla för det egna hemlandet? Svaret är att de oftast är för dåliga för att få representera det egna hemlandet, och att de vill tjäna pengar — pengar som borde gått till våra egna inhemska idrottare, istället för som nu till en massa osportsliga och egocentriska invandrare som Isabellah Andersson!

Harrington diskad i öknen

Bland det mest bizarra jag sett på en idrottsplan på sista tiden var när Padraig Harrington, den trefaldige majorvinnaren, igår blev diskad nere i ett av alla de där superika arabiska ökenländerna, i detta fall Abu Dhabi, där han deltog i en stor golfturnering.

Exakt vad det hela handlade om är jag inte säker på, trots att jag studerat händelsen med mina egna ögon ett flertal gånger. Men tydligen så lär bollen ha rört sig när Harrington placerade tillbaka den på gräset innan putt. Fusk mao, åtminstone enligt reglerna.

Det handlar alltså om millimetrar, men tydligen räckte det för att diskvalificera irländaren. Än mer pinsamt blir det hela när man inte noterade saken förrän efter att Harrington gått färdigt rundan, som f.ö. var en 65:a som placerade honom blott ett slag efter ledaren.

Man satt alltså och specialstuderade bollen i fråga på video, innan man i efterhand bestämde sig att diska Europas bäste golfare för denna skitsak. Om man nödvändigtvis ville straffa Harrington så kunde man gett honom ett eller ett par tillägg på rundan — ett eller två slag extra hade mer än väl räckt.

Visserligen så är man sedan tidernas begynnelse stenhårda när det gäller upprätthållandet av golfreglerna, men nog var detta att gå till överdrift ändå. Frågan nu blir väl om man vågar ta upp bollen längre mellan slagen.

Tänk om man var lika petnoga när det gällde fotboll? Då hade spelare blivit diskade efter varje frispark, hörna och straff, för där placerar man ju alltid bollen åtminstone en eller ett par decimetrar fel varje gång.

En annan totalbizarr sak är förresten hur man i dess superika arabiska ökenländer slösar bort sina oljepengar på att bygga golfbanor mitt i öknen — eller som i fallet Qatar bygger ett dussin superarenor i 50-60000 klassen som sedan bara ska användas ett fåtal gånger innan de rivs. Totalt vansinnigt

Delpo föll med flaggan i topp

Allas vår Juan Martin Del Potro lyckades sånär ta sig vidare till tredje rundan i AO idag, bla efter stundtals superbt spel från tredje set och framåt. Tyvärr så är han alltjämt inte matchtränad nog för att riktigt kunna spela ut hela registret, men snart lär så bli fallet.

Det såg dock en smula oroligt ut under vissa perioder av matchen när en läkare kom in och undersökte Delpos handled — samma gamla handled som gett argentinaren sådana väldiga problem alltsedan den där oförglömliga utskåpningen av alpfjollan i US-Open-finalen 2009!

Men läkaren gav Delpo grönt ljus att fortsätta, tack och lov, för jag befarade att det kunde bli tal om att kasta in handduken. Istället för att dra sig tillbaka i förtid så kämpade alltså Juan Martin på, något som sånär ledde till argentinsk seger.

Istället för fina Delpo så fick en överviktig och överårig grek nu en billig seger, något som butter skotte säkerligen gläds storligen över. Det blir nu mao Söderling-Murray i kvartsfinal.

Jag tippar dock redan idag att den charmige och ödmjuke samt djupt fromme kristne argentinske tennisfantomen kommer att slå till med besked längre fram denna säsong. Kanske blir han, om han får hålla sig hel och frisk, en reell utmanare till titeln i Wimbledon, och glöm inte att han var hårsmånen från att slå ut Fed i semifinalen i Paris för två år sedan.

I mina ögon är nämligen Delpo världens näst bäste spelare — om han kan komma tillbaka, något vi alla hoppas, inte minst Mats Wilander, en av argentinarens många beundrare världen över… Vamos Delpo!

Avslutningsvis kan jag tillägga att för mig så har höjdpunkten så här långt i AO varit ögonblicket omedelbart efter att Del Potro besegrat en ful liten israel i första rundan … för det underbara korstecknet han gjorde då, där han gav all ära till Gud och inte till sig själv (som de flesta andra spelare alltid gör), var bland det bästa jag någonsin sett. Tror inget kan överträffa detta magiska ögonblick i årets turnering, inte ens svensk slutseger.

Suverän prestation av Robin i AO

Ja, det var verkligen en makalös prestation av Robin idag nere i soligaste Australien, när han först kastade sitt rack jättehögt upp i luften, varefter han väntade ett tag, samtidigt som publiken slutade andas av spänning över vad man fick se; men då — i detta mest infernaliskt spännande av ögonblick, när alla trodde chansen till svensk succé var förbi — först då skyndade vår man efter det nu snabbt neddalande tennisracket, som vid tillfället f.ö. roterade för fullt, och fångade på ett mest mästerligt vis med högerhanden upp det igen, bara bråkdelen av en sekund innan det damp i backen med full kraft. Wow!

Sicken prestation. Publiken var totalt hänförd. Succén var fullkomlig, och allt snack om att Robin har sk dålig känsla i händerna, speciellt på en tennisbana, har nu kommit totalt på skam.

Det ser nu mao riktigt bra ut inför nästa match: Robins f.ö. första i tredje rundan av AO. Tippar redan idag på ny svensk supersuccé.

Blågult besegrade blåbär

Med 2-1 så besegrade idag Blågult, dvs våra fina svenska fotbollskillar, ett afrikanskt blåbärsland, vilket kan kvitta. Kul var det i alla fall att få inleda säsongen med en seger. Alexander Gerndt och Anders Svensson var målskyttarna. Bra var det även för Erik Hamrén att få ta hem en seger.

Måste dock säga att jag finner det en smula underligt att man har landskamper mitt i smällkalla vintern och under den svenska skidsäsongen. Men å andra sidan så är det bra att man låter killarna få sticka iväg på en liten solskensresa söderut och där bättra på kamratskapen.

Även fina IFK:aren Tobias Hysén hade valt att åka iväg på denna landskampssammankomst. Så mycket betyder det för de bästa av våra bästa inhemska lirare att få dra på sig den blågula dressen!

Tyvärr så var det vissa sk svenska fotbollsspelare som inte orkade delta på detta viktiga träningsläger, något som är minst sagt bedrövligt. Vi får väl nu hoppas att desa svikare inte heller får spela när de viktiga kvalmatcherna ska spelas fram på vårkanten. För vill man inte träna så ska man heller inte få spela!

Tror f.ö. att det kommer att gå bra för de våra vad det lider, men kanske inte vid nästa mästerskap, för EM har aldrig varit vår starka sida. Nej, det blir istället i Brasilien som Sverige kommer att slå till. Har redan tidigare tippat att det blir svenskt guld där borta, och i dagsläget finns det inget som tyder på någon annan utkomst av vårt deltagande där.

Simon höll sånär hela vägen

Nog var det synd ändå att inte Gilles Simon fick till det i sista set mot Fed, för ett bättre tillfälle att slå ut honom lär han inte få på ett tag.

Men sicken comeback av fransosen. Sjukt bra spel, utan att svettas dessutom. Emellanåt hade han lekstuga med den gamle mannen på andra sidan nätet. Fed såg riktigt skärrad ut och vågade under långa perioder inte annat än att fegspela bollen tillbaka till Simon. Det var nästan pinsamt att se.

Simon får dock skylla sig själv, precis som Robin i Paris-finalen 2009, för detta var en match han var menad att vinna. Började bara följa tillställningen från mitten av tredje set, och man måste fråga sig varför en spelare som Simon inte befinner sig på topp 10, för han spelade inte sällan fullständigt bländande och var dessutom supersnabb.

Nu får Fed det lugnt i två matcher, innan nästa test: Gael Monfils — en spelare jag trodde mycket på härom året, men som vid ett flertal tillfällen blivit avklädd av schweizianen.

Om Monfils, som många verkar tro, nu fått ordning på sina inre demoner och likt Söderling nu är sitt sanna jag … så blir det adios så det står härliga till för schweizianen när han stöter på den charmige och superskicklige clownande fransosianen. Sanna mina ord.

Tippar redan idag att Fed körs över i tre raka! Det kommer bli skitkul att se.

Och vem vet, kanske kommer sedan Monfils av bara farten att vinna även mot Djokovic i semi, och efter det kanske tom mot Rafa i finalen … nej, nu tog jag det hela ett stycke, eller rättare sagt, en match för långt. Men final kan det definitivt bli för fransosianen … om han kan hålla sig fokuserad och fin och inte clownar bort sina chanser. Vamos Gael!

Petkovic vann över okänd kvalspelerska

Har nu bestämt mig för att följa damtennisens lite bättre i årets Australien Open. Följde ungefär halva matchen mellan tyska Andrea Petkovic och en kvalspelare från något asiatiskt land.

Och jag måste säga att det handlade om riktigt bra spel emellanåt, från tyskan, riktig krafttennis var det — av söderlingsk typ, något som f.ö. verkar vara modellen som gäller numera både på herr och damsidan.

Vi har dock en del undantag från regeln: Schiavone har redan nämnts.

Petkovic är dock en superatlet och körde, efter att först ha tappat första set (ett set jag inte såg), över sitt stackars hjälplösa asiatiska offer med 6-0 i skiljeset. Det är i detta läge man inser att fem set nog inte är att rekomendera för kvinnokroppen, men kanske kunde man införa fem set from kvartsfinalerna i slamsammanhang?

Fast som vi såg med egna ögon bara igår så finns det numera även flera pojkar som inte kan palla med trycket av fem tuffa set på tennisbanan, speciellt inte när man möter en man av järn som Rafa.

För Rafa spelade som bekant skiten ur sitt hopplösa offer så till den milda grad att det gav upp redan efter två set, något som är förståeligt när man ligger under med 0-6, 0-5! Frågan är dock om man i detta läge borde förlora med 0-6, 0-6, 0-6? Borde man få ge upp bara för att slippa bli överkörd?

Avslutningsvis: en av få saker som emellanåt gör damtennis mer sevärd än herrvarianten är att matcherna ofta är väldans korta. Det finns inget tråkigare än att sitta och titta på en en trist femsetare som sedan slutar i ett antiklimax. Av den anledningen så kan faktiskt dammatcher vara rätt så kul. Kommer att rapportera mera om dessa from nu.

Schiavone vann över kanadickerska

Följer som bekant inte damtennis så noga, men råkade följa slutet på en dammatch nu på morgonen mellan Francesca Schiavone och en blott 20 år ung kanadickerska vid namn Rebecca Marino.

Det var en intressant kontrast av två olika spelstilar: Schiavones helt egna och unika stil, med vilda slag åt alla håll, som enligt logikens alla lagar omöjligen kan gå in, något de dock gör; och Marinos söderlingska krafttennis.

Efter dryga 2,5 timmars spel så stod dock den karismatiska och supertuffa lilla italienskan som segrarinna, men det satt hårt åt: så hårt faktiskt att Schiavone såg totalt helfärdig ut efteråt och knappt kunde stå på benen.

För hon fick ge allt och lite till för att ta hem tredje set, något hon gjorde med 9-7. Hon är fenomenal och en av få töser på touren som är värda att titta på.

Men Marino spelade, åtminstone under tiden jag följde matchen, suveränt: bla så gjorde hon tre serve-ess under ett oerhört kristisk läge i slutet och räddade på detta vis sig själv kvar i matchen. Kanadickerskan lär vi få höra om vid fler tillfällen. Var så säkra.

Enda orosmolnet för henne är det gamla vanliga: tennistösdilemmat. Alltför många tennistöser börjar nämligen pyssla med annat än tennis, speciellt om de är söta och har kroppar som lämpar sig för fotomodellande. Serbiskan Ivanovic är ett ” bra” exempel på saken. Hon har ju mer eller mindre saboterat den egna karriären på detta vis.

Bästa sättet för en tös att lyckas på touren är, tror jag, att hon inte är sk ögongodis. För då slipper hon allt snack om utseendet och kan sedan till fullo koncentrera sig på sin sport. Ju fulare, desto bättre helt enkelt.

I Marinos fall så gäller det nu för henne att tona ner skönheten, för hon ser rätt så bra ut. Hon behöver sluta sminka sig och kanske tom sluta raka benen — allt för att ge sig själv en ordentlig chans att bli bäst på tennis.

Tänk bara på all tid dessa töser lägger ner på att sminka sig, måla naglarna, kamma håret och välja ut de rätta kläderna och matchande örhängen och halsband — innan, inte bara varje match, utan innan varje träningspass! Tid som kunde ägnats åt tennisstudier.

Simon kommer krossa Fed!

Ja, nu ser det riktigt mörkt ut för den där schweizianen kan jag lova: för nu ställs han mot den obesegerbare franske tennisfantomen Gilles Simon, en spelare som han aldrig besegrat har.

Att sedan Simon vann en stor och fin ATP-titel bara härom förra veckan gör att vi nu på allvar bör förbereda oss på att fira på allvar.

Frågan alla länge ställt sig är, ”Vad hände egentligen med Gilles Simon, den där fransosiske tennisspelaren som var på väg mot synnerligen enastående stordåd för ett par år sedan?”

Svaret får vi inatt, kära läsare, när just nämnde obesegerbare fransos gör mos av den där överskattade fjollan från världens mest patetiska lilla alpland, Schweizianien.

Simon och schweizianen har förvisso bara mötts vid två tidigare tillfällen, båda f.ö. på hardcourt 2008, men båda dessa matcher vanns av den förträfflige fransosen med det så välklingande namnet — och då handlade det ändå bara om bäst av tre set.

Så nu med fem set att spela med så kan inte annat ske än att fransosen full av förträfflighet segra kommer. Vive le France!

Nalbandian straffade oförskämd häxande Hewitt

Vad som på förhand tippades bli en klassisk match, David Nalbandian-Lleyton Hewitt, levde verkligen upp till alla förväntningar. Hela fem set (3-6, 6-4, 3-6, 7-6, 9-7) behövdes innan segern gick till argentinaren. Och vilken match det var. Tuffa tag mest hela tiden, ofta blandat med superspel från båda spelarna.

Nalbandian är en av de stora underpresterarna på touren, för han med sin klass och fina fysik borde tveklöst ha en tre-fyra slams i bagaget vid det här laget. Han hade ju lekstuga med Federer åren innan denne vann sin första av alltför många billiga slams.

Men tyvärr så sjabblade argentinaren bort sin karriär (av olika anledningar och även en del skador), något som allt för många gjort genom åren. Vår egen Robin Söderling höll ju sånär på att göra samma sak, ända tills dess en viss Magnus Norman tog honom under sina vingar.

I vilket fall som helst så var det en superspännande tillställning mot slutet där ingen icke-insatt visste hur det skulle sluta. Jag visste dock hela tiden att Hewitt skulle bli straffad av gudarna för sitt oförskämda tilltag att använda sig av vår svenska häxa.

Det är lika med pina och elände för alla andra än svenskar att köra med den! Du gör det helt på egen risk, bäste utlänning som läser det här. Och som vi själva fick se så slutade det med sorg och olycka för den lille ettrige australiensaren. Vi vet nu varför hans karriär gått åt skogen. Han har nämligen gjort något som är totaltabú! Lekt med det förbjudna. Fy på dig, Hewitt.

På tal om häxan så glömmer jag aldrig när Tim Henman i en Davis Cup match hånfullt gjorde den mot våra killar efter att han vunnit en viktig boll.

Men han fick strax bittert ångra sitt skamfulla tilltag när Sverige tog hem segern. Hahaha. Där fick han så han teg. Tror f.ö. Henman kan ha misslyckats i Wimbledon i alla år pga att han retade upp gudarna den gången.

Kanske är det nu dags för Robin att börja köra med häxan efter viktiga vunna bollar? Med kraften bakom den så lär ingen kunna stoppa honom från slutseger. Vamos Robin!

Kollade, avslutningsvis, lottningen: och det verkar som om vi kommer få en ny maratonmatch om ett par dagar, när Nalbandian tar sig an David Ferrer i tredje rundan. Vinnaren där lär sedan ta sig fram till kvartsfinalmatch — och förlust! –mot ingen annan än allas vår store tennisfavorit, mannen av järn från den sköna ön Mallorca … Rafa!

Robin mosade potatisen

Precis som vi alla räknade med så fullkomligt mosade för en liten stund sedan Robin Söderling hopplöse Potato Starace i tre raka sett. Potatismannen från Italien blev alltså mosad.

Robin fick alltså en suverän start på årets australiska äventyr, och han har troligen redan nu befäst sin postion som världsfyra. Med varje ny seger så tar han nu hem oerhört viktiga poäng, inför Paris, och jag är bergis på att han kommer vara ny trea i världen — minst — när AO är över för denna gång.

Om, som vi alla hoppas, Federer och Djokovic åker ut tidigt så kan han tom bli ny världstvåa, om han går långt och kanske rent ut av vinner hela skiten.

Tror inte längre Robin har problem rent mentalt, utom när han möter Fed. Enda problemen nu, som vi hoppas i alla fall, är nätspelet och de mindre flinka benen. För att lyckas i Melbourne måste därför Robin serva väl och dominera sina motståndare. Serven är nyckeln till framgång.

Allt är nu upplagt för kvartsfinalsmöte med Juan Martin Del Potro, om denne hinner spela sig i form, vill säga, något som ännu är osäkert. I annat fall lär det bli butter skotte.

Tror vidare att Novak Djokovic är Rafas store utmanare i år vad gäller själva titeln, för han är bättre än någonsin tidigare. Segern i Davis Cup har gjort honom än starkare mentalt än tidigare, och 2011 kan mycket väl bli Novaks år, något vi alla unnar honom.

Tippar mao att Djoko spelar final mot Rafa nästa vecka, och väl där kan allt hända. Men som vi alla vet är serben fysiskt suspekt, och han måste nog ha lite tur med väder och annat för att ta hem titeln. Har han tur får han spela kvällsmatcher när det börjar dra ihop sig. Fed kommer INTE slå Novak i år om de möts i semifinal.

Tessan fick Jerringpriset i Mexiko

Måste tillstå att jag blev mäkta förvånad över utgången av gårdagens TV-jippo, det sk Jerringpriset. Detta pris har för länge sedan förlorat all kredibilitet och är nu som redan konstaterats ett jippo.

Det som förvånade mig speciellt var att inte Charlotte Kalla segrade, för hennes prestation förra året med OS-succé överträffar Tessans bravader storligen.

Det egendomliga var dock att Tessan, som det nu visade sig, var populärare bland de svenska TV-tittarna än fröken Kalla. Att Tessan dessutom inte ens fanns på plats gjorde hennes triumf än mer osannolik.

Gillar Tessan, men igår gjorde hon bort sig med besked: att inte vara med på galakvällen, speciellt som den hölls på hennes hemmaplan, var bedrövligt.

Men än värre var det faktum att en totalt okänd äldre man tog emot priset å hennes vägnar, samt det riktigt olustiga faktum att Tessan inte ens kunde nås på telefon för en kommentar efter att hon fått svenska folkets stora idrottspris. Hon borde skämmas.

Tydligen befinner hon sig i Mexiko och dricker tequila. Hon tävlar alltså inte och tränar inte heller. En ren semsterresa mao.

From med nu så måste, anser jag och en totalt uppretad idrottsvärld, samtliga kandidater till Jerringpriset befinna sig i Globen på galakvällen för att ha chans att vinna. Enda undantaget är om man, som i Robin Söderlings fall i detta nu, är upptagen på annat håll med att försvara den svenska idrottshedern.

Bobby Fischer: fin kristen idrottare?

För en tid sedan hörde jag något på radio där någon hävdade att schack är en sport. Ja, jag vet att ett sådant påstående är totalbefängt, men många befängda personer är verkligen av denna uppfattning.

Diskussionen om schack och andra spels vara eller inte vara vad gäller sport har pågått länge, och tydligen så anses det nu överlag att schack är en sport — precis som skidåking, simning, brottning och alla andra RIKTIGA sporter.

Argumentet man har är att man faktiskt blir trött av att spela schack, både fysiskt och psykist! Jagblir trött så fort jag läser en bok, och ibland så somnar jag tom av trötthet. Bokläsning är mao en sport!

Den enda fysiska aktivitet man pysslar med under själva schacksportandet utgörs av användandet av ena handen till att flytta en spelpjäs ett par centimeter, något man ibland gör blott en gång i halvtimmen, och detta anses alltså vara likställt med att springa ett maratonlopp!

Om schack är en sport så måste även bloggande vara en sport. Jag använder dessutom båda händerna när jag skriver, inte bara en som schackspelare! Och även jag  blir trött av att blogga, för det är rätt så ansträngande, speciellt som jag ofta har en massa research att pyssla med innan jag börjar själva bloggandet.

Har som exempel på hårt researcharbete/träning  precis forskat på nätet en smula om Bobby Fischer — den amerikanske schackvärldsmästaren, av många ansedd som tidernas bäste — då jag tänkte se om en schackspelare verkligen kunde anses vara en idrottsman, något jag dock gick bet på. Schack är mao ingen sport.

Fischer var dock, noterade jag under det hårda researchsportandet, kristen — trots att han var född till judiska föräldrar! Men han avskydde tydligen judar som pesten, och var ända framtill sin död en oerhört kontroversiell figur i många läger pga av denna, som det ansågs, judefientliga hållning.

När han dog på Island för ett par år sedan så hade man en kristen begravning (något han önskade), och på gravstenen finns ett stort fint kors. Bobby Fischer var/är mao kristen och inte jude!

Säga vad man vill om Fischer, hans problematiska liv och schackets idrottsliga status, men en riktigt fascinerande härva är tveklöst allt som rör sig i detta spels mystiska sfär…

Nej, nu måste jag ta en liten paus från bloggidrottandet: Börjar bli lite trött i fingrarna:-)

Men vi vet nu i alla fall en gång för alla att Bobby Fischer är/var en fin KRISTEN idrottare — och EJ en jude!

Melbourne har börjat

Ja, så har då årets första slam börjat. Har dock ännu inte sett något av spektaklet. Är förresten inte så där väldans intresserad av de inledande rundorna, och att tävlingen hålls mitt under vintersportsäsongen gör ju inte saken bättre.

Troligen borde Australian Opon flyttas till en tid som passar oss bättre, för det känns fel att pyssla med sommarsport när vi har Anja, André, Emil, Marcus, Helena, ACZ, Kalla och Ferry (för att ta några exempel) att följa och heja på. Tennis är och förblir en sommarsport och borde alltså inte få spelas på vintern.

Visserligen så är AO, anser jag, inte en riktig slam. Den är inte lika mycket värd som de andra tre. Som mest är en AO-seger ungefär lika mycket värd som en halv Wimbledon-titel. Men det är såklart kul att vinna den ändå.

Att AO är en överflödig slam inser vi vidare om vi jämför med gamla tider när proffsen inte fick spela slams. Man höll då sina egna ”slams” — de sk professionela mästerskapen. Men man valde att bara ha tre sådana årliga mästerskap: ett i Paris (på grus), ett i London, och ett i USA.

Det räckte med tre mästerskap, ansåg man. Och så är ju även fallet idag. Fast vi får väl ändå vara glada att vi har AO, för det ger fler tennisspelare chansen att få kalla sig slamvinnare. Riktig slamvinnare blir man dock förs om man tar hem en av de tre stora.

Kanske kan denna mindre press, dvs att spela i en slam som inte är lika fin som andra slams, hjälpa Robin Söderling att nå framgång i år? Ja, vem vet.

Har redan tippat att Robin når semifinal, och inget tyder på att så inte blir fallet. Enda orosmolnet är den nye tränaren: vi vet nämligen ännu inte hur väl sammarbetet funkar mellan honom och vår man i Melbourne.

Segern i Brisbane kan vi inte dra några växlar på. Fast nu med femsetare på programmet så ser det oförskämt bra ut måste jag tillstå.

Att Robin sedan på ett minst sagt spektakulärt viss gjort superfiskao i AO år efter år (har som bäst nått andra rundan, om jag minns rätt?), får en att inse att det i år är dags för svenska stordåd.

Suverän skidsöndag

Idag har det varit ännu en suverän skidsöndag framför TV:n, full med dramatik dessutom. Tyvärr töade damernas alpina tävling bort i Maribor, men för pojkarna gick det bättre i Wengen, där snön alltjämt låg någorlunda tjock och kall.

Tyvärr så körde André Myhrer bort sig i andra åket när han hade slagläge, mest pga av orutin, något vi alla insåg när den gamle rutinerade räven Ivica Kostelic strax därpå gav oss alla en mästaruppvisning i hur man hanterar supersvårt underlag samt superpress. Kroatens seger var minst sagt fenomenal, och ingen lär rå på honom i VM.

Än mer fascinerande var såklart killarnas jaktstart: Ferrys seger var, som redan omtalats, på alla vis sensationell. Hans häfigaste seger vid sidan om OS-guldet, anser jag.

Och vad gäller damtävlingen så fann jag även den riktigt spännande, trots att segern mer eller mindre redan var klar i förväg. Våra två topptöser är nu klart på G: ACZ skjöt återigen suveränt och slutade på en finfin fjärdeplats, med fru Ekholm strax bakom.

Fast vad gäller sprintstafetterna så har jag inte mycket till övers vad gäller dem. Det som stör mig speciellt är, vid sidan om norska segrar, att det de facto inte är en stafett, utan en duett.

Vad man borde göra är istället att ha fyra deltagare i varje lag, vilka sedan kör var sin sträcka på en kilometer eller något i den stilen, dvs exakt samma koncept som i den traditionella stafetten, fast kortare.

Troligen behöver man dock ha en kvalrunda först, där de sex främsta lagen (dvs de sex snabbaste) går vidare. Dessa sex gör sedan upp i final om medaljerna. Fler än sex lag kan man nog inte ha, då loppet annars lär bli för grötigt.

Men i stort så var dagens skidssöndag alltså en klar höjdare.

Björn Ferry vann i Ruhpolding

Alldeles nyss så gjorde allas vår Björn Ferry en minst sagt fenomenal prestation när han åkte hem segern i Ruhpolding. Hans blott fjärde världscupsseger. Fantastiskt.

Ferry började dagens jaktstart nära minuten efter en ledande norrman (Berger), och han tappade sedan inledningvis mer tid. Men hör och häpna, precis som i OS så kämpade Ferry oförtrutet vidare och skjöt prickfritt, samtidigt som ledarna skjöt bort sig.

Om med bara kilometern kvar så befann sig Björn i en klunga bestående av två andra åkare, och då, i detta mest kristiska läge, så satte han in sin stöt. Och denna stöt kunde ingen rå på. Ferry kunde strax därpå defilera in i mål. Hurra!

Men sjutusan vad nervöst det var. Unnade verkligen Ferry att vinna på nytt. Har man som jag följt honom i alla år så visste man att segern hängde löst, åtminstone så trodde jag att så var fallet — ända in på upploppsrakan! Sanningen var istället att vår man hade läget totalt under kontroll, något jag nu insett efteråt.

Men hur det än är med den saken så var Björns triumf idag fenomenal, i vad som dessutom tveklöst måste vara årets bästa skidskyttelopp på herrsidan. Och iom segern så tar nu Björn Ferry plats bland våra svenska idrottshjältar, där frugan f.ö. redan finns. Suveränt. Läs mer om dagens lopp här (SR). och här (DN).

Hanna Falk sånär vinnare

Allas vår Hanna Falk tog igår sånär hem sin tredje sprintseger i världscupssammanhang, men orkade inte riktigt hålla undan för en käck amerikanska (Kickan heter hon visst i förnamn, kul namn) på upploppet. Otur, förvisso, men Hanna kommer garanterat igen med besked snart.

Intressantast från gårdagen var nog ändå Marit Björgens ”comeback” efter uppladdningen inför Holmenkollen. Det gick inget vidare för norskan. Tack och lov. Och kanske kan denna fina trend hålla i sig hela vägen in på sista upploppet i Norge-VM. Hoppas.

Riktigt glada blir vi alla om norskarna blir helt utan medalj. Det blir en underbar hämnd för Falu-VM 93. På damsidan så finns det mängder med duktiga flickor (vid sidan om våra töser) att hoppas på — alltför många för att jag ska orka dra deras namn.

På herrsidan så tror jag att Dario Cologna kommer att ta hem minst ett individuellt guld! Norskarnas enda hopp står till den där Northug, men jag är inte så säker på att han grejar mer än max en medalj. Emil är vårt bästa hopp när det gäller svensk guldglädje bland pojkarna — åtminstone på det individuella planet. Stafetten lär de våra såklart ta hem.

Tessan bäst i världen

Härom veckan så blev Therese Alshammar framröstad som 2010 år bästa simmerska i världen. Synnerligen välförtjänt. Och sicken makalös säsong hon hade.

Exakt varför Tessan bara blir bättre med åren är det ingen som vet. Ända in på åttiotalet så slutade ofta simmerskor redan som tjugoåringar — i vissa fall höll man på ett par år till. Sedan orkade man bara inte mer.

Men nu så håller man på allt längre. Troligen hänger detta ihop med att man nu kan leva rätt så flott som simmare om man är duktig, något som då gör den monotona träningen uthärdlig. Simningen är nu ett jobb mao.

Vet själv från simmare jag talat med hur fruktansvärt less man kan bli av att simma fram och tillbaka, upp och ner — i en kall klorstinkande bassäng — två gånger per dag, vecka ut och vecka in, år efter år … osv, osv!

Så för en tös att simma-på på detta vis — år ut och år in — är rent ut sagt … sensationellt!

Men hur det än är med den saken så gav priset till Tessan nu oss alla ett fint tillfälle att här på bloggen rösta in henne på listan över svenska idrottshjältinnor.

En intressant sak jag noterade är förresten att vi nu har fyra gånger fler hjältinnor än hjältar! Man undrar ju då varför våra pojkar är så dåliga?

Anjelica Bengtsson möter världseliten

Såg precis denna fina bild på en sportsida och tänkte den var alltför fin för att inte även postas här. Tydligen ska vårt unga, blott sjutton år gamla, stjärnskott (eller kanske borde det heta stjärnhopp?) Anjelica Bengtsson nu nästa månad för första gången ska möta världens seniorelit inom stavhoppandet.

Det kommer säkert att gå över förväntan för duktiga Anjelica. Helt utan press på sig kan hon ju inte misslyckas hur det än går.

Titta nu på nytt på bilden och lägg där märke till det vackra guldkors Anjelica bär. Vad vi har att göra med är mao en fin kristen idrottstös. Vi vet nu att hon kommer att lyckas, vad hon än tar sig för här i livet.

Kollade även på nätet efter andra bilder på Anjelica, och jag måste säga att hon är ett föredöme för alla. För där finns mängder med bilder där hon dels viftar med svenska flaggan och andra där hon glatt visar upp sig med det vackra guldkorset hängande om halsen. Underbart att se:-)

Blir förresten alltid överförtjust när jag ser svenska idrottare bära kors runt halsen. Önskar fler gjorde så… Önskar fler kunde vara som unga Angelica…

Drar mig till minnes hur Kejsar Konstantin bar ett kors längst fram under ett viktigt slag för snart 2000 år sedan. Han hade nämligen haft en vision som sa honom att han skulle segra ifall han bar det kristna korset. Kort tid därefter blev han Roms förste kristne kejsare! I detta tecken ska du segra är i vilket fall som helst ett bevingat uttryck.

Och som vi nu förstår så kommer vår fina kristna idrottstös, Anjelica, att segra även hon i detta tecken. Och många av dessa segrar kommer att vara synnerligen storslagna. Sanna mina ord!

Vikten av att sjunga med i Nationalsången

Vi har alla länge störts över hur vissa egocentriska svenska landslagsmän hårdnackat och demonstrativt vägrat att sjunga med i Nationalsången innan landskamp. Att inte vilja hylla det egna hemlandet med sång är oförskämt och snudd på kriminellt! Att Sången ädla känslor föder är för övrigt ett gammalt välkänt devis.

Alla som vägrar sjunga med i Du Gamla, Du Fria borde stoppas från allt vidare landslagsspel … eller åtminstone tills dess man gjort en offentlig avbön — på TV, på bästa sändningstid, inför hela svenska folket, med tårfyllda ögon och förtvivlat ångerfyllt hjärta.

För om vi inte gör så, så finns risken att dessa rebeller tar det här ännu längre: Kanske vägrar man spela under den svenska fanan, eller ens bära vårt vackra svenska emblem på bröstet? Kanske vägrar man bära de gulblå dräkterna? Kanske vägrar man att tävla för Sverige i OS eller VM för att istället representera valfritt annat land?

Som vi nu inser så måste man omedelbart förbjuda svenska landslagsmän/kvinnor från att inte sjunga med i Nationalsången. Det kostar ju inget att sjunga med så varför trillskas så himla många?

Anledningen till att jag skrev detta inlägg har att göra med att jag just läste en chatt man haft på Radiosporten med Magnus Wislander, århundradets bäste handbollspelare i världen, där han förklarade att alla svenska landslagsmän uppmanas att sjunga med i Nationalsåsngen innan match för att på så vis stärka lagandan.

Nu kanske vi fattar varför vårt fobollslandslag är så dåligt? En och annan diva där vägrar ju att hylla hemlandet med sång och underminerar på detta vis hela laget med katastrofalt resultat som påföljd. Tänk bara på senaste förlusten mot Holland!

Lösningen är alltså att tvinga Ibrahimovic, och alla andra som följer hans exempel, att sjunga med. Vägrar han och de andra rebellerna så har vi inget annat val än att kasta ut dem ur Blågult – allt för lagets bästa! Heja Sverige!

Tuff lottning för Robin

Tyvärr så hamnade Robin Söderling på samma halva som Rafael Nadal efter dagens lottning av Australian Open. Hade hoppats på Fed för honom. Längre än semifinal kan vi mao inte hoppas Robin tar sig denna gång.

Han slapp dock Juan Martin Del Potro, en spelare som nu blir Andy Murrays motståndare i åttondelen — en match som Delpo mycket väl kan vinna, speciellt som han har tre ”uppvärmingsmatcher” först. Vinnaren där blir Robins motståndare i kvarten.

Vad gäller Robin så är endast Denis Istomin och Ernests Gulbis dem som eventuellt, om Robin har en ”off-day”, kan utgöra ett hot mot honom fram till kvarten. Men över fem set ska ingen kunna stoppa vår man, om han är vaken och koncentrerad och servar bra. Faktum är att jag inte tror han tappar ett enda set fram till Murray/Del Potro-mötet.

PÅ andra halvan så lutar det åt en semifinaluppgörelse mellan Federer och Djokovic. Förhoppningsvis kan Sam Querrey, en hårtservande ”big man” som är både snabb och teknisk, sopa undan den där schweizianen redan i åttondelen. Det hade varit en perfekt inledning på årets grandslam säsong. Hoppas 🙂

I slutändan så får vi nog ändå konstatera att ingen lär kunna hota Rafa i Melbourne denna gång. Han lär sälja sig dyrt. Blotta tanken på att få inneha samtliga fyra slams samtidigt lär göra honom omöjlig att besegra. En final mellan Djoko och Rafa hade varit suverän.

Skrajsen Helena slutade trea!

Idag följde jag hela det individuella 15 km loppet i damernas skidskyttevärldscup. Hade i förväg på känn att det skulle gå bra för Helena, något det även gjorde … men inte riktigt ändå.

För detta var ett lopp fru Ekholm kunde ha vunnit. För hon skjöt prickfritt (för andra tävlingen i rad) och åkte även rätt så bra … eller rättare sagt: hon åkte rätt så bra så länge som det inte gick utför!

Jag kan inte påminna mig ha sett något mer tragikomiskt än sättet Helena tog sig ner för den stora branten i Ruhpolding. Det påminde om hur ett barn i barnbacken brukar ta sig ner. Hon stod nästan still!

Tydligen så var hon livrädd för denna branta utförsbacke, och detta kunde vi alla med egna ögon se alltför klart. Exakt hur mycket tid hon förlorade totalt  i denna branta utförskörning är det ingen som vet. Men det kan mycket väl ha handlat om en upp emot en minut, speciellt som man åkte fyra rundor allt som allt.

Förvisso var det brant ordentligt, men inte värre än backarna som Kalla och Haag susar nedför i sjuttio-åttio knyck. För att vinna så måste man våga satsa för fullt, speciellt när man skjutit prickfritt och har segern inom räckhåll. Kanske hoppades Helena på att Zajtseva (som vann) och Henkel (som kom tvåa) skulle missa ett skott på sista skjutningen, något som då gett henne segern?

Svenskorna hade dock om ärligheten ska fram tränat på backen i fråga, men som vi nu vet … inte tillräckligt mycket. För Helena var trots det riktigt skraj.

Men vi får ändå glädjas åt att vår tös nu är tillbaka i toppslag, något som bådar gott inför VM. Riktigt hur bra hon är inser vi om vi studerar de övriga svenskornas resultat. Fru Ekholm står tveklöst i en klass för sig:

ACZ … 4.31 efter (3 bom) — dvs även utan bom 54 sekunder efter Helena!

Jenny Jonsson … 5.18 (1) — 3.41 minuter efter Helena!

Anna Maria Nilsson … 6.45 (4) — 2.07 minuter efter Helena!

Emelie Larsson … 8.45 (3) — 5.08 minuter efter Helena!

Anna-Karin Strömstedt … 11.33 (9) — 1.56 minuter efter Helena!

***Update: Har nu korrigerat tiderna ovan så att de stämmer***

Erika och Gunilla hyllas

I bilden ovan ser vi Erika Holst och Gunilla Andersson strax innan matchen mot Ryssland förra veckan. De fick där mottaga blommor för sina enastående prestationer i Damkronornas tjänst. 286 landskamper vardera är rent ut sagt makalöst, men vad jag förstår så ämnar duon spela vidare ännu ett tag. Strålande nyheter för svensk hockey mao.

Vad gäller den tredje musketösen, Maria Rooth, så trodde jag att även hon spelade vidare som vanligt i AIK. Men när jag gjorde lite efterforskningar idag så visade det sig att hon numera arbetar som coach borta i USA, för klubben där hon gjorde sig ett namn för tiotalet år sedan, Minnesota Bulldogs.

Tänk vad tiden går. Och att det redan gått fem år sedan den där oförglömliga semifinalen mot USA är ju inte klokt. Det är nästan så man blir rädd:-) Läs mer om Mias nya jobb här.

Själv tippade jag redan för ett par år sedan att Maria skulle komma att bli tränare i USA, och det troliga är väl att hon kommer att följa i Pia Sundhages fotspår och bli en internationell coach av rang vad det lider. Damkronorna blir säkerligen ett jobb för hennes talanger inom ett par år, kanske med Erika Holst vid hennes sida.

Anser dock att man redan som 30 åring inte borde avbryta karriären. Många som gör så ångrar sig längre fram. Tränare kan man bli efter att man spelat klart. Men då detta inte är herrhockey så inser vi att det även finns en ekonomisk aspekt att ta hänsyn till. Man kan helt enkelt inte försörja sig på damhockey, något som i grunden dock inte är fel: eftersom all idrott borde vara amatörisk.

Damkronorna förlorade

Visst är det underligt hur Kanadas ungdomslag (U-22) kan köra över allt motstånd i Europa. Med hela 6-0 besegrade man Damkronorna i finalen av en träningsturnering i Schweiz.

Exakt varför det går på detta vis är svårt att säga, speciellt med tanke på Sveriges stolta ishockeyhistoria och stora intresse för sporten.

I hockey kan man dock få storstryk ena dagen, för att nästa ge igen med råge till laget som gav en storstryk. I damhockeyn funkar det dock inte så när det handlar om de två stora och deras uppgörelser med ”resten”. För ”resten” får numera (och precis som alltid tidigare) alltid stortryk – nu även av U-22 lagen från ”over there”. Läs mer om senaste förlusten här (SR).

Visserligen var det på samma vis för herrarna under ishockeyns barndom, men man tycker väl nu att Europas damer borde ha hunnit ikapp de där så förhatliga nordamerikanskorna.

Damhockeyn är under konstant hot om uteslutning från OS pga USA/Kanada-dominansen, och det vore sorgligt om sporten försvann, speciellt när mängder med ”icke-sporter” som de olika typerna av kälkåkning och curling, för att ta några exempel, får fortsatt förtroende.

Mit råd till alla damkronor är att träna hårdare och börja vinna lite oftare. Svårare än så är det inte.

Ett problem är dock att många flickor slutar i förtid, inte sällan blott lite drygt 20 år gamla, något som inte sker på herrsidan. Maria Rooth slutade som bekant förra våren, även om hon till viss del lämnade dörren öppen för en eventuell fortsättning längre fram, men då var hon åtminstone fyllda 30.

Vi har nu endast två av det ”gamla” gardet kvar: Erika Holst och Gunilla Andersson. De slog förresten svenskt rekord bara häromdagen när de spelade sina 286:e landskamper! De slog därmed Jörgen Jönssons rekord på 285 diton.

Av den anledningen blir båda töserna nu invalda bland Sveriges idrottshjältinnor. Men då det känns fel att inte den sista och faktiskt yngsta av de tre musketöserna, dvs Maria Rooth, ska lämnas utanför så tar även hon plats bland alla de andra svenska hjältinnorna – som nummer sju dessutom.

Lägg ner Melbourne!

Ingen kan väl ha undgått att förfäras över vad som pågår i Australien just nu? Ett område dubbelt så stort som Sverige ligger mer eller mindre under vatten. En fruktanvärd naturkatastrof!

Ingen vill nu att man ska spela tennis där om en vecka. Det är totalt olämpligt och kanske tom omöjligt?

Många kräver nu att årets Australien Open ställs in. Det kräver även jag.

Synd om världens alla tennisfans och synd om Rafa, som ju garanterat hade vunnit och på så vis tagit hem en Rafa-slam.

Jag och många andra tennisorakel världen över har dock en plan: Ge den sympatiske spanjoren mästerskapet ändå. Vi vet alla att han är bäst och att han tveklöst hade sopat banan med den där shweizianen och alla andra.

Och när vi ändå är i farten så borde vi ge Robin andraplatsen på rankingen för han hade troligen varit den som mött – och förlorat – mot Rafa i finalen.

Så låt oss ge Rafa årets Melbourne-titel och därefter gå vidare. Det är den hedervärda lösningen på problemet.

Helena segrade i Oberhof

Så har då allas vår Helena Ekholm äntligen, verkar det nu, återhämtat sig efter dunderfiaskot i OS-för snart ett år sedan. Tack och lov.

I Oberhof tog hon igår en minst sagt imponerande seger, över kvalificerat motstånd dessutom, när hon spurtade sig först i mål. Inte ens Andrea Henkel kunde ge svar på tal. Tyska hemmahoppet fick nöja sig med andraplatsen. Wow, sicken spurt av Helena! Läs mer här (SR).

Säsongens andra seger är nu bärgad, och det är nästan så man lite smått börjar tro Helena kan komma att göra supersuccé framöver – både vad gäller Världscupen och VM. Det vore ju fantastiskt om så kunde ske.

Helena har nu, iom triumfen i Oberhof, tagit plats bland våra svenska idrottshjältinnor, synnerligen välförtjänt dessutom.

Faktum är att vi inom uttagningskommitéen övervägde att välja in henne redan efter segern i stafetten häromdagen. En viss person valde dock att vänta ett litet tag till med upphöjningen, då han hade på känn att Helena skulle slå till ordentligt inom kort. Och så blev ju även fallet.

Anja körde ur

Förutom Söderlings triumf så gick det inte så där väldans bra idag för våra svenska idrottare/idrotterskor. Värst var nog Anjas uråkning i Super-G.

Efter gårdagens fenomenala andraplats i störtlopp så var förväntningarna stora på Anja idag. Jag missade dock inledningen av tävlingen, men hade sedan oturen att knäppa på TV:n just som hon var på väg ner för branten.

Humöret mitt var då på topp. ”Perfekt tajming” tänkte jag glatt … för att sekunden senare se henne köra ur!

Sicken otur. För idag hade Anja garanterat fixat till nya fina världscupspoäng.

Lika illa var det för våra slalomkillar. Vi hade tre åkare bland de åtta främsta inför andra åket (Larsson, Hargin, Myhrer). Det såg mao riktigt ljust ut, speciellt med André Myhrer i toppslag och slagläge (han var fyra efter första åket).

Men precis som för Anja så gick det åt pipan. Men kanske var det bra att inte Myhrer gick och vann idag igen, för det hade bara ökat pressen på honom inför VM. André är dock på G och kommer säkerligen att slå till igen i vinter.

En alpinist som dock gått bakåt ordentligt är Jens Byggmark: Killen som slog hela skidvärlden med häpnad för fyra år sedan med sin sensationella dubbelseger i Kitzbühel. Alla trodde då han var den nye Stenmark. Vi vet nu bättre.

Riktigt trist att Jens inte kunde bygga vidare på sina två världscupstiumfer i det alpina skidåkandets Mecka. Men än har han tid att komma tillbaka. Konkurrensen i det svenska slalomlaget är dock knivskarp, och kanske får han inte ens vara med i VM?

Förutom Myhrer så är det såklart flickorna vi får hoppas på. Anja kommer tveklöst att ta hem ett par medaljer, för det är hennes stil att göra så, och vi har dessutom ett par duktiga flickor till som kan vara med och utmana om medaljerna när det blir dags.

Söderling vann i Brisbane

Robin Söderling vann idag finalen i Brisbanes ATP-turnering. Slog Andy Roddick: 6-3, 7-5. Hans sjunde titel. Kan nu ev. komma i fråga som svensk idrottshjälte framöver – om han fortsätter att vinna.

Handbolls VM till Sverige

Ja, här har man knappt hunnit hämta sig efter damernas finfina framfart i Handbolls-EM, innan vi på nytt nås av glädjebud : Sverige har nu fått äran att hålla nästa Handbolls-VM – herrvarianten då alltså.

Vi läste om det alldeles nyss på SR:s hemsida, och man har planerat att hålla matcherna på åtta olika platser – dock ej i Stockholm, något som tycks mig en smula oklokt, eftersom man där hade kunnat få ordentligt med åskådare på matcherna.

Istället väljer man, vid sidan om Göteborg och Malmö, att hålla matcherna på flertalet mindre svenska orter och samhällen – flertalet mer eller mindre okända. Bla så har man för avsikt att spela ett antal matcher i såväl Norrköping som Jönsköping, fast om det redan finns handbollsarenor där så kanske det kan gå bra det oxå.

Andra orter där man ämnar spela är Skövde, Lund och Kristianstad, för att ta några exempel. Ett vida utspritt mästerskap mao. Dock har man oförskämt nog vägrat att förlägga några som helst matcher i Norrland. En diskriminering av lappar och samer mao, dvs den gamla vanliga visan.

Men hur det än är med den saken så är nog det mest häpnadsväckande att man redan tänker hålla mästerskapet om ett par veckor!

Imponerande! Snacka om bra organisation. Inte behöver vi svenskar tolv år på oss för att förbereda oss för ett VM i en bollsport (som Qatar) – ett par veckor är allt som behövs … fast då har vi visserligen redan alla arenorna klara sedan tidigare.

Hur det går? Har ingen aning. Tror inte på de våra längre. Storhetstiden när det gäller handboll är över. Men med lite tur kan vi så klart slå till och vinna guld igen, inte minst om vi spelar i Scandinavium eller i Malmös nya superarena (minns ej namnet) inför fullsatta läktare. Låt oss hoppas på det.

André Myhrers sköna seger

Ja, vad ska man säga om de svenska skidframgångarna i egentligen? Det kommer nya mer eller mindre varje dag.

Dagens stora prestation stod André Myhrer för, när han i snöigaste Zagreb åkte och vann den stora slalomtävlingen. Segern var Andrés blott andra någonsin i Världscupen. Lite drygt fyra år har det dessutom gått sedan sist. Starkt jobbat av honom att på detta vis kämpa på i alla år.

Att vi sedan fick en svensk till på pallen, Mattias Hargin, gjorde ju inte saken sämre. Helt makalöst. Läs mer om dagens härliga svenska prestationer här (SR). Att André nu som grädde på moset blivit upphöjd till svensk idrottshjälte behöver väl knappast tilläggas.

Tour de Ski börjar dra ihop sig

Har alltmer blivit ett fan av Tour de Ski, fast konceptet ännu inte helt funnit sin perfekta utforming. Tex så drar sig alltför många åkare ur tävlingen innan den är avslutad – allt, får man förmoda, för att spara krafterna för annat.

Det borde av den anledningen sättas P för allt sådant glidande, kanske genom att stoppa svikarna från att delta i VM, eller nästa år tour, eller varför inte bara bötfälla förbunden?

Att Marit Björgen inte gitte vara med, allt för att förbereda kroppen i något norskt laboratorium inför Holmenkollen, är inget annat än en sjutusan till skandal och taskig Norge-historia. Hon borde tveklöst nu stoppas från VM. Hon är nu upphängd vid skampålen.

Själv värdesätter jag en Tour de Ski seger över ett VM-guld. För om man vinner en serie över åtta lopp på tio dagar så har man utfört en sjutusan till bragd. Även en totalseger av Världscupen smäller, anser jag, högre än ett VM-guld.

Detta fattade vi inte riktigt när Charlotte Kalla tog hem totalsegern härom året, men nu efter att vi följt årets tävling (den femte i ordningen) så inser vi hur stort det är att ta hem förstapriset.

Kalla var förresten otroligt nära att vinna totalt även i år, men hon sjabblade bort chansen igår i sprintens kvartsfinal. Med futtiga tio centimeter missade hon semifinalen – och det efter att ha lett loppet mer eller mindre från start till mål.

Även idag visade Kalla stor brist på kyla och strategiskt tänkande när hon blev omåkt på upploppet av två oförskämda italienskor och på så vis tappade bort viktiga bonussekunder.

Men ingen kan kritisera vår supertös. Charlotte är ännu bara barnet i skidsammanhang och har naturligtvis framtiden framför sig. Fast förbundet måste nu gå in och ta itu med detta problem, för annars kan hon gå miste om VM-lycka.

Chansen till slutseger finns dock alltjämt för Charlotte, men då måste hon verkligen visa framfötterna under de två återstående loppen.

På herrsidan ser det dock inte lika ljust ut vad gäller svensk slutseger. Marcus Hellner har förvisso storåkt, men åt Dario Cologna finns det nu inget att göra åt. Schweizianen är troligen världens just nu bäste skidåkare, inte minst taktiskt, och med ett ledning ner till tvåan Hellner på dryga minuten så verkar det hela vara klart.

Marcus har dock i årets tour befäst sin position i den absoluta världstoppen, och han kommer garanterat att ta hem touren längre fram i sin karriär.

Han kommer vidare att ta hem ett par-tre medaljer i VM, men vilka valörerna blir är alltför svårt att sia om. Norskarna kommer dock göra sitt yttersta för att se till att Northug blir VM-kung, och när han nu verkar bli bättre för varje dag som går så är det svårt att tippa annorlunda. Ett varningens finger måste vi dock höja för Cologna, för han lär knipa minst ett guld.

Assar Rönnlund

Så har den gamle svenske skidkungen Assar Rönnlund gått ur tiden, och med honom ett rejält stycke skidhistoria. Rönnlund var en av våra allra största svenska skidåkare genom tiderna, och han vann både OS och VM-guld. I bilden ser vi honom under storhetstiden (Falun 1967). Han var gift med vår skiddrottning Toini Gustafsson. Sicket par de var. Efter den aktiva karriären så knöts Assar till Sveriges Radio där han sedan förblev i dryga 30 år. Otaliga av hans referat från skidtävlingar världen över har vi alla fått ta del av genom åren. En legend. Läs mer här (SVT) och här (SR)

Skampålen

Har idag insett att vi även behöver en sida där idrottens busar bör registreras, och denna sida kallar vi kort och gott för Skampålen. Här kommer allehanda idrottsbusar exponeras för vad de är, dvs busar och osportsliga idrottsutövare av värsta sort.

Som vi alla vet så är antalet busar ofantligt stort, och exakt var man ska börja när det gäller denna härva är så svårt att avgöra att vi nu bestämt oss för att börja from i år, dvs på exakt samma ställe som våra andra två nya sidor, dvs hjälte resp hjältinnesidorna.

Den där rosengårdaren klarade sig pga det från att bli skampålens första offer, men hans tid kommer nog inom en inte allt för avlägsen framtid. Var så säkra.

Allt som behövs är ett enda nytt litet intermezzo vid nästa landskampssammankomst. Underlåtelse att sjunga med i nationalsången ger honom garanterat en plats vid skampålen. Kan inte vänta. 

Istället för überegot så gick därför första skampålsplatsen till Petter Northug för hans rent ut sagt äckliga fusk i gårdagens Tour de Ski-lopp, där han fullt medvetet och ogenerat blockerade Marcus Hellner när denne vill åka förbi.

Northug lyckades genom fusket ta hem ett billigt sprintpris. Men en chockerad skidvärld fördömde strax efter målgång Northugs agerande som norskt. Inga mer bevis behövs. Northug är en överkvalificierad skampålare. Välkommen.

Vid Skampålen kan man för övrigt hängas upp hur många gånger som helst, och precis som vid hjälte resp hjältinnesidorna så står ens namn inristat där för evigt.

Svenska idrottshjältar och hjältinnor

Har idag lagt till två nya sidor på bloggen: svenska idrottshjältar och svenska idrottshjältinnor.

På dessa två sidor kommer våra svenska idrottsstjärnor att bli upphöjda till hjältar resp. hjältinnor efter att man utfört en storslagen idrottsprestation som motiverar sådan upphöjning. Idén fick vi för någon månad sedan, men först idag realiserades drömmen.

Tanken är att man måste utföra en bragd from i år för att kunna komma med. Man kan alltså inte komma med på listan retroaktivt, bla beroende på svårigheterna med var man då ska dra gränsen för vilka som ska inkluderas – vid ”Särna” Hedlund?

Marcus Hellner måste mao vinna ännu ett lopp av rang för att kunna bli aktuell som svensk idrottshjälte (han vann senast den 31:e december). Men det gör han säkert snart?

Den uppmärksamme noterar dock att Heidi Andersson vann sitt senaste VM-guld redan den 10 december, och således inte borde vara med på listan. Men i Heidis fall har vi gjort ett undatag, bla beroende på att vi började planera arbetet med sidorna i samband med hennes senaste VM-triumf.

Övriga krav vi ställer på den som aspirerar på hjälte resp. hjältinnestatus är naturligtvis att aspiranten i fråga måste vara helsvensk och av god moralisk karaktär. Personer som tex vägrar att sjunga med i nationalsången eller på annat vis beter sig som värsta typ av odåga kommer mao inte att komma i fråga.

Om man dessutom har ett överförstorat superego och rent allmänt är en überprimadonna av värsta slag så är chanserna till hjältestatus (lägg märke till ordvalet, skrev ej hjältinnestatus) inte särdeles goda.

Är för övrigt alltjämt tveksam till att inkludera lagsportsutövare på listan, men kanske måste vi även inkludera en och annan från dessa sporter vad det lider.

Anna Haag vann i Oberstdorf

Framgångarna för di svenske bara fortsätter i skidspåren. Idag blev det en härlig dubbelseger för våra supertöser Anna Haag och Charlotte Kalla. Fantastiskt.

Över 10 km skiathlon kunde alltså idag inga inom världseliten rå på våra två svenska skidhjältinnor, inte ens några norskor. Slutresultatet blev därför att Anna Haag tog sitt livs seger. Tänk att hon höll undan för den egna lagkompisen. Man undrar nu vart detta ska bära hän?

Uppenbarligen har vi nu två absoluta världsartister att hoppas på i Holmenkollen. Anna var ju hårsmånen från att ta hem en olympisk guldmedalj förra året, och om det inte varit för den där fuskarinnan från andra sidan fjällen så hade guldet blivit hennes.

Idag fick dock Anna sin rättmätiga belöning. Men mer lär det bli framöver. Sanna mina ord…

En hel värld håller nu tummarna för att de ädla och sportsliga svenskarna ska ge de fuskande norskarna storstryk i VM. Är optimist och tror det kan gå vägen.

Anna har nu som tredje idrottstös blivit utnämnd till svensk idrottshjältinna.

Maria PH vann i München

Igår var en stor svensk skiddag. Inte nog med att Emil Jönsson triumferade, vi fick även glädjas över Maria PH:s suveräna seger i Münchens parallellslalom. Otroligt kul för Maria att få ta hem ännu en världscupseger. Det gör självförtroendet hennes gott inför stundande VM.

Har länge undrat varför man inte har parallellslalom i VM och OS? För mer dramatiska tävlingar finns inte. Att alla sedan har chans att vinna, tom lågt rankade, gör inte saken sämre.

Pressen är grymt stor på favoriterna, för det handlar inte bara om att köra sitt eget race, då man kan se motståndaren i ögonvrån mest hela tiden. Det är lätt att bli stressad, särskilt för nervöst lagt och överkänsligt kvinnfolk.

Grenen borde självfallet vara med, särskilt nu när så många andra ointressanta grenar fått OS och VM status – som tex de många olika typerna av kälk och pulkaåkning, ”sporter” som borde förbjudas, eftersom pulka och kälkåkning är lekar för barn och INTE idrotter för rationella vuxna individer.

Alla som pysslar med dessa barnlekar borde mao omyndigförklaras, samt låsas in, eftersom man som vuxna alltjämt leker som småbarn.

Men hur det än blir med den saken, denna min dröm om att låsa in alla dessa mentalsjuka individer, så var Marias triumf igår enastående. Kanske kan hon nu slå till igen ett par gånger innan säsongen är över. I VM är hon nu en dark horse, helt utan press på sig. Det kan mao gå vägen.

Maria har nu som andra idrottstös blivit utnämnd till svensk idrottshjältinna.

Emil slog till igen

Ja, vad ska man säga om de de senaste dagarnas suveräna skidframgångar.

Först slog Marcus Hellner till och vann prologen på Tour de Ski – hans blott tredje världscupseger. Så svårt är det att vinna nuförtiden, tom för en regerande olympiamästare.

Och sedan, igår, var det dags igen. Denna gång var det en av mina absoluta favoriter när det gäller svenska idrottsmän: Emil Jönsson. Han är alltid så glad och charmig. En riktigt publikfavorit.

Emil slog igår alltså till igen och vann en världscupsprint (hans åttonde), denna gång i tyska Oberstdorf, platsen där så många svenska skidframgångar skördats genom åren. Fortsätter Emil så här så blir han snart vår näst bäste världscupåkare genom tiderna (efter Gunde, som har trettio segrar).

Tyvärr så är marginalerna oerhört små i sprintsammanhang, som vi såg i OS, men även igår när segern bärgades först efter målfoto. Och risken är att Emil på nytt går miste om medalj vid ett stort mästerskap. Låt oss hoppas att gudarna nu låter den mest värdige vinna, dvs Emil.

En annan vi alla säkert unnar en seger är såklart Anders Södergren, men som vi vet så har norskarna för avsikt att sabotera VM och stoppa de mest värdiga, dvs de ädla svenskarna, från att vinna. Dubble Holmenkollenvinnaren över 50 km ges nämligen inte chansen till VM-lycka, då de osportsliga norskarna inte kör loppet på det vis det köras skall.

Bu för Norge och alla norskar och alla som supportar detta osportsligaste av folkslag.

Emil är nu som förste idrottspojk utnämnd till svensk idrottshjälte.

God Jul

Vad passar bättre än att avsluta sportåret 2010 med en julsång? Troligen ingenting. Och nu när Malena Ernman, en tvättäkta svensk gudinna, har kommit ut med en julskiva, så finns det inget annat alternativ för oss här på bloggen än att posta en video med henne. Ha nu en riktigt underbar julhelg, alla, inklusive alla ni bittra federiter. Julen är nämligen en tid för glädje, så ta er ett par groggar så glömmer ni snart bort den där fjantiga skojaren som bara gör er ledsna och besvikna hela tiden och har lite roligt själva istället. Ta efter de fina kristna idrottare jag skrivit om här på bloggen och lev på det vis de lär oss, så blir allting bra. Garanterat… God Jul:-)

Rafa mosade Fed

Ja, så fick vi då ett fint slut på tennisåret 2010 när Rafael Nadal fullkomligt utklassade Roger Federer igår hemma i Spanien. Med hela 6-1 i sista set pulveriserade Rafa schweizianen, och då hade man även gett honom fördelen av hardcourt. Oj, oj oj.

Man hade ursprungligen tänkt spela matchen på grus, vad jag förstår, men risken för att det hela skulle vara över innan publiken hade hunnit sätta sig var troligen för stor? Troligen hade matchen bara varat i tjugo minuter om grus varit underlaget.

Det blir nu svårt för Fed att kunna fira jul efter denna utskåpning. Kanske drar han sig nu tillbaka? Mycket troligt. Kanske får vi höra honom säga tack och hej någon gång i början av januari? Mycket sannolikt.

För vad kan man göra när orken inte längre räcker till, eller när benen inte längre bär, eller när kroppen säger ifrån? Svaret är att man kan dra sig tillbaka med hedern i behåll innan man blir en parodi på sig själv. 

Feds tid som världsstjärna är nu mao garanterat över. Tippar redan nu att han inte kommer sluta bland de fem bästa nästa år, och kanske kan han tom missa Masters.

Vad gäller Rafa så håller jag fast vid mitt tips från i somras: Han vinner en Grand Slam nästa år och en Golden Slam året därpå.

Majorov tar till orda

Läste precis om en ung ryskfödd konståkare, Alexander Majorov, tävlande för Sverige, som upprörd över mindre bra resultat igår ventilerade sin vrede – bla genom att krydda språket med en del mindre väl valda ord och uttryck.

Visserligen är pojkvaskern ännu ej torr bakom öronen (född 1991), men att han svor och rent allmänt använde sig av fula ord är inte enbart hans eget fel: för i Sverige svärs det överallt av så gott som alla idrottsmän och idrottskvinnor.

Sverige är svordomarnas förlovade land, och jag tror inte att man svär mer någon annanstans i världen än man gör här?

Rikigt äckligt är att höra intervjuer med svenska idrottsstjärnor efter matcher och annat, för inte sällan svärs det i varenda uttalad mening. I andra länder så väntar böter på TV-bolagen om svordomar går ut i sändningarna!

Drar mig till minnes hur man i England, för tiotalet år sedan intervjuade Fredrik Ljungberg omedelbart efter att Arsenal vunnit Ligan (eller var det Fa-Cupen?). Det lät ungefär så här:

”How does it feel, Freddie?”

”It feels FUCKING GREAT!”

Detta uttalande gick direkt ut i TV och orsakade stort rabalder, inte minst i tidningarna dagen därpå, men då Freddie var svensk så klarade han sig. En skandal var det dock, men jämfört med vad vi dagligen utsätts för här i Sverige så var Freddies lilla utspel mer eller mindre totalt harmlöst.

Northug sätter Norge på plats

Igår så visade Petter Northug sitt missnöje med Norge och hela den norska oljepolitiken genom att helt sonika komma för sent till prisutdelningen, och dessutom strödde han salt i såren genom att inte bära de officiella kläderna som sponsorerna kräver ska bäras. Bra gjort av Northug, anser jag.

Att Northug inte längre vill tävla för de profithungriga norskarna tycks nu vara uppenbart. Han är i själ och hjärta en glad amatör, och synd är det att han råkade födas på fel sida fjällen.

Kanske är det nu återigen dags att börja diskutera hur vi svenskar kan hjälpa vår norske olyckbroder ur klorna på norskarna?

Kanske kan vi nu snabbt erbjuda honom en fristad i Sverige och fixa till ett svenskt medborgarskap till honom innan Holmenkollen? För visst hade det varit kul om Northug fick vinna femillen där i den klassiska helvita svenska dräkten?

Northug hade tveklöst mått bättre bland de godhjärtade svenska skidåkarna, för här hos oss är inte pengarna huvudsaken, utan gemeskapen och glädjen man finner i att tävla och idrotta för tävlandets och idrottandets egen skull.

Vi här i Sverige vill ju nu att amatörismen ska återintroduceras full ut. Alla inblandade mår mycket bättre då, och sporten blir dessutom bra mycket mer njutbar att följa.

Ju mindre pengar och sponsorer, desto bättre. Och vi önskar nu alla Northug lycka till i kampen mot de dumma norska oljemiljardärerna och deras oljepengar. Läs mer om den senaste Northug-skandalen här (SR).

Norska oljepengar räddade Norge

Ja, precis som väntat så var det norska oljepengar (pengar som Norge snott från Sverige) som i slutändan räddade norskorna från ännu ett svidande nederlag till det svenska handbollslaget – ett svenskt handbollslag som vi alla vet är överlägset det norska på alla punkter.

Svenskorna var i stort bättre i allt på planen, och som just avhandlats så smusslades det i pausen av norskorna, troligen med smutsiga oljepengar, och detta ledde till de våras nederlag. Dålig stil, samt osportsligt, men inte oväntat, speciellt som Sverige ledde vid halvtidsvilan och var på väg mot en klar seger.

En hel idrottsvärld kräver nu att Norge omedelbart ska återlämna alla oljepengarna till dem dessa egentligen tillhör … Sverige.

Norge tillhör Sverige, så har det alltid varit, och alla deras tillgångar är mao våra. Vi är nu alla trötta totalt på det norska fusket och smusslet med oljepengar, speciellt när det gäller idrott.

När vi hade Gunde så höll vi Norge i schack, men alltsedan han slutade så har man ”over there” gått totalt överstyr.

Många norrmän ogillar dock läget, och tom den där gutten Northug lär ju ha önskat att han blivit född i Sverige istället för på andra sidan fjällen.

Vi svenskar kämpar mao i motvind mot norskarna och alla deras oljepengar. Man gör, som vi vet, vad som helst för att vinna, och tackade tom, som bekant, nej till att köra femmilen i Holmenkollen med intervallstart – allt för att underlätta för Northug att spurta hem segern och vinna ett billigt VM-guld.

Handbollstöserna till EM-final

Som jag i förhand förutsåg så blev våra duktiga handbollstöser alltför starka för rumänskorna. Efter en infernaliskt spännande avslutning så vann man till slut med 25-23. Sverige spelar nu EM-final imorgon … mot Norge (slog Danmark med hela 29-19!). En första klassens bragd. Läs mer här (SR).  och här (SVD).

Efter en stark inledning av Sverige så släppte man in rumänskorna i matchen, och ett tag befarade jag att kunde sluta illa. Men precis som i senaste matchen så steppade töserna upp tempot under slutminuterna och körde helt enkelt musten ur moståndarna.

En avgörande straffräddning av Cecilia Grubbström under slutminuterna, och ett mål av Linnea Torstenson strax därpå, grejade sedan segern till de våra. Och nu väntar ett revanschsuget Norge i final. Osannolikt, men sant.

Inte kan väl våra svenska hjältinnor besegra norskorna igen? Nej, det verkar för otroligt. Jag är dock optimist – om vi inte blir avhängda tidigt, eftersom vi blir bättre ju längre matcherna går. Men hur det än går imorgon så har töserna uträttat ett magnifikt stordåd.

Att man i och med finalplatsen nu även är direktkvalificerade för nästa års VM i Brasilien är en annan anledning för oss alla att jubla. Om det blir guld för oss imorgon så blir det nog till för Svenska Dagbladet att dela ut ett extra bragdguld!