Finland vann Hockey-VM

Kul tyckte jag, och säkert alla andra svenskar, det var att Finland vann Hockey-VM, när man igår besegrade Sverige i VM-finalen. 6-1 slutade matchen, efter en riktig finsk utskåpning i sista perioden. Bra gjort av de blåvita.

För Sverige så betyder ett VM-guld inte längre något. Ingen i Sverige brydde sig om vi skulle vinna guld eller ej. Så är det.

För när inte ens våra NHL-stjärnor vill vara med och spela VM så vet vi att turneringen inget längre betyder, utom då för de lag som ännu aldrig vunnit VM-guld eller kanske bara vunnit någon enstaka gång (som Finland).

För fínnarna så är mao nu glädjen total, speciellt efter att man fick knäppa oss, dödsfienden, på näsan i finalen. Exakt varför man ogillar oss på det vis man gör är det ingen som vet, för vi har ju inte annat än varit snälla mot finnarna genom åren.

I vilket fall som helst så unnar jag Finland VM-lycka. Hade vi vunnit hade vi redan glömt bort saken vid det här laget, eftersom vi har så många storvinster, inklusive två OS-guld!

Djokovic vann i Rom

Innan kvällens final i Rom så funderade alla på om Novak Djokovic skulle orka. Hade han återhämtat sig från gårdagens tuffa möte med Andy Murray?

Själv var jag övertygad om att Novak var tvungen att vinna i två raka. Om det blev tre set så skulle Rafa tveklöst vinna klart. Första set blev en oerhört välspelad och tuff historia, där Rafa mest hela tiden var under press han sällan tidigare upplevt på grus — så bra spelade serben.

Rafa hade inget motmedel och kunde inte bolla bort sin motståndare, vad han än försökte sig på. Befarade i detta läge en klar seger till Djoko, för jag kunde inte se hur Rafa skulle kunna nedkämpa serben, speciellt som denne inte gjorde några misstag, utan istället spelade bländande.

Men efter en tre-fyra games av andra set så började Djokovic krokna ordentligt. Plötsligt slog han bort bollar han bara minuterna innan satt knallhårt på linjerna. Det fanns mao en chans för Rafa att reda upp situationen. Tyvärr för honom så tog han inte tillvara på all press han satte Djoko under i dennes servegames, något som blev ödesdigert.

Ett break i detta läge hade oundvikligen givit Rafa segern med 6-2 i tredje set. Men nu höll serben istället undan och tog ett avgörande break vid ställningen 5-4. Rafa föll dock med flaggan i topp när han räddade tre matchbollar. Imponerande, men till ingen nytta. Historieböckerna kommer att redovisa resultatet: 6-4, 6-4 till Djokovic.

Så triumftåget för Djokovic fortsätter: fyra raka masterstitlar, alla efter finalvinster över Nadal. Hur länge ska sviten hålla? Inte länge till tippar jag … för det går ju bara inte … för så dåliga är inte resten av tenniseliten.

För Rafa så spelar f.ö. en masterstitel hit eller dit ingen roll. Han och Fed deltar nu i en spel mot legenderna från förr, och där räknas enbart grandslamtitlar. Och som vanligt så tog Onkel Tony förlusten med ro. Han är alltid koolast på arenan och lugn som en filbunke i alla lägen.

Trots dagens svidande förlust så håller jag alltjämt Rafa för storfavorit i Paris. Över fem set så orkar inte Djokovic mot honom, något jag är hundra på. Ska serben ta hem Paris så måste han spela på samma vis som han gjorde idag — I TRE RAKA SET! — och det är, som vi säkert inser, omöjligt?

Strakt gjort av Djoko är det likafullt att inleda säsongen på detta vis, kul för alla som följer tennis, även om vi nu lite lätt till mans börjat tröttna på honom och hans segersvit. Hoppas nu att det blir Robin som sätter upptågsmakaren från Serbianen på plats i Paris.Vamos Rafa och Robin!

Eric Saade vann Eurovisionfinalen i Düsseldorf?

För en liten stund sedan så avslutades Eurovisionfinalen i Düsseldorf med Eric Saade, som vann. Kanske vann han inte fullt ut, men på det stora hela så … vem bryr sig?

Samtidigt, eller något tidigare om aftonen, så vann Novak Djokovic en superspännande tennismatch mot Andy Murray, den buttre skotten. Tyvärr för den buttre skotten så är han nu efter den bittra förlusten i tiebreak än mer butter än vanligt, något som är förståeligt, då han tveklöst sjabblade bort segern som han hade som i en liten ask innan bortsjabblandet av segern inleddes.

Djokovic var märkbart skärrad efter Murrays otroliga comeback efter utskåpningen i set numero ett (1-6 i baken), och kunde nätt och jämt hålla jämna steg poängmässigt sett med skotten, som vid detta läge ännu ej var fullt butter.

I tredje set utbröt sedan rena rama kalabaliken när ingen av de två kombatanterna var förmögen att hålla den egna serven. Exakt hur många break det blev är det ingen som vet, men matchen tycktes ett flertal gånger vara vunnen åt både det ena och det andra hållet. Totalt kaos mao.

Ett avslutande tiebreak fick avgöra saken, och där drog serben längsta strået. Som så ofta i skottens fall så föll han på det egna fallrepet genom att svikta i avgörande tiebreaklägen. Trist för honom, men kul för Nole.

Nu väntar Rafa på Nole imorgon, och det blir en match i hästväg. Årets match! Enda orosmolnet är om serben kommer vara i speldugligt skick eller ej? Fysiskt är det nog inga problem, men mentalt tar det ofta mer på krafterna efter en urladdning likt dagens än de flesta inser.

Vi får mao hålla tidernas främste gruskung (med moderna rack och tillbehör) som klar favorit till slutsegern, men Nole har överraskat vid flera andra tillfällen i år, och kanske kommer han slå till på nytt imorgon? Mitt tips är dock en seger i två raka för Rafa: 6-4, 6-3! Vamos Rafa!

Drömfinalen i Rom nära

Allt annat än ett fjärde drömmöte mellan Rafa och Nole på raken i en mastersfinal måste anses som en första klassens sensation. Efter gårdagens utskåpningar av Cilic (av Rafa) och Söderling (av Djokovic) så lär två nya utskåpningar av Gasquet (av Rafa) och Murray (av Djokovic) bli dagens slutresultat.

Kanske blir dagens matcher intressanta och välspelade historier, men chansen till något sådant är liten. Rafa och Nole vet väl om att man nu står inför en gigantisk sammandrabbning och man tar sig till final. Det blir tveklöst årets största match.

För om serben ånyo besegrar Rafa så måste vi antagligen erkänna honom som bäst på grus — åtminstone över tre set. Blir segern klar, dvs i två raka set, så får vi nog hålla serben som favorit i Paris.

Hudersomhelster så var det i Rom kul att Robin fick vinna två fina segrar över två tuffa spanjorer. En semifinalplats är nu det bästa vi kan hoppas på i Paris, beroende på hur lottningen går.

Det har även i Rom varit kul att se Federer inkassera ännu ett bitter nederlag, denna gång till Gasquet. Kul att den problemtyngde fransosen nu verkar ha fått ordning på karriären igen. Han hör hemma i topp tio.

Hade igår kväll ingen större lust att se någon av dagens två semifinaler, men troligen bänkar jag mig i soffan trots allt. Som alla andra tippar jag två klara vinster i två raka till Rafa och superserben. Vamos!

Serb förnedrade Robin i Rom

Robin Söderling blev i afton bortspelad av Novak Djokovic i Rom med 6-3, 6-0. Förnedring!

Exakt vad detta betyder framöver är svårt att säga, men nog hade vi alla förväntat oss lite bättre motstånd från Robin. Har länge hävdat att Robin är en femsetsspelare, men handen på hjärtat: hade det i afton gjort någon som helst skillnad på slutresultatet om man spelat ett par set till? Knappast.

Istället för 0-2 så hade vi fått 0-3 — än mer utdragen pina mao.

Vi får nu hoppas att Djoko utplånar Murray imorgon — så att vi inser att vi f.n. har två spelare i topp som är klassen bättre än alla andra, något som då i teorin betyder att Robin alltjämt tillhör topp fyra-fem. Robin har ju inte direkt haft en smörlottning i Rom, likt Murray, utan tuffast tänkbara. Två fina vinster över högkvalificerat motstånd (Verdasco och Almagro) är åtminstone något positivt att ta med oss från Italien.

Mao borde vi inte vara alltför hårda mot Robin. Att ha en spelare med i toppen är inte alla länder förunnat. Men vi har nu insett att Båstad och Stockholm Open är de turneringar där Robin kan ge oss lite glädje framöver, för dessa turneringar ligger på hans nivå.

Exakt hur bra Djokovic nu är får vi veta på söndag. Först då, när han går upp mot en Rafa i toppform, så får vi en gång för alla veta om det serbiska tennismonstret kan besegras. Om så inte kan ske så får vi börja ställa oss frågan om det serbiska tennismonstret kanske nu rentav kommer att ta hem rubbet framtills september … en grandslam kan mao vara på gång?

Rafa nu frisk och på väg mot storformen i Rom

Idag fick vi oss alla ett glädjande styrkebesked från den regerande mästaren och gruskungen av Rom, allas vår Rafael Nadal, när han högst komfortabelt krossade Marin Cilic i två raka set.

Kroaten var totalt chanslös och bara hårsmånen från att bli nollad i första set. Till slut kunde siffrorna dock skrivas till 6-1, 6-3. Rafa är nu tillbaka med besked.

Fortsätter det så här så kan ingen stoppa honom från att behålla kungakronan i Rom ett år till, och fortsätter det så här så kan ingen stoppa den spanske gruskungen från att ta hem sin sjätte titel i Paris.

Det roliga är nu i det närmaste över för Novak Djokovics del. Var så säkra.

Även om Robin mot förmodan skulle åka dit i afton — något som inte ska behöva ske, då serben inte är bättre än vanligt — så borde vår man, som världens näst bäste grusspelare, vara mer än man nog att sätta den uppstudsige uppstickaren och upptågmakaren från Serbianien på plats.

I semifinalen väntar sedan en butter skotte som inte lär vara något större bekymmer för vem det än vara månde. Tittade på första set och en del av resten av dagens match mot tyske Florian Mayer. Skotten var pinsamt dålig. Tyvärr gick han och vann och räddade väl pga det sin fjärdeplats på rankingen.

Skottens väg fram till semi har varit bland det lättaste som någonsin skådats. Inte en enda duglig motståndare har skotten stött på, samtidigt som Robin så här långt tvingats nedkämpa två av världens 7-8 bästa grusspelare … INNAN aftonens möte med Djokovic! Livet är inte rättvist. 

Tänker nu bänka mig framför TV:n och avnjuta Gasquets match mot Berdych. Hoppas och tror på fransosen, men tjecken är inte att leka med på grus. Fast full av självförtroende efter den fina triumfen över Fed så får man välan förmoda att Gasquet fixar till drömmötet med Rafa. Vamos! 

Robin gav Almagro underbart med stryk i Rom

Ja, precis som rubriken så käckt hävdar så tog i afton allas vår egen svenske tennishjälte, Robin Söderling, en gruvlig revansch på oförskämde spanjackiske tennisbusen Nicolas Almagro för nederlaget i Båstad förra sommaren. Underbart att bevittna, anser jag och alla andra sanna tennisfans världen över. Alla hejade på Robin.

Vi har alla, dvs världens alla tennisfans, väntat länge på att få hämnas på Almagro, och nu äntligen fick han så att han teg. Adios till dig Almagro, hälsar alla vi svenskar och alla övriga. Kanske inser du nu att man inte ska sticka upp mot oss igen när man är gäst i Båstad?

Almagro kämpade på för allt han kunde i aftonens match mot Robin, i ett fåfängt hopp om att kunna klara sig vidare, men i slutändan räckte han helt enkelt inte till. Och när de spanska franska nerverna spelade Almagro spratt i slutgamet så tog Robin kommandot och höll sedan undan på ett mästerligt vis in över mållinjen. Impade är vi allihopa.

Almagro spelade idag på topp, men räckte trots det inte till. Vi vet därför att Djokovic behöver spela på sitt bästa vis för att kunna hota Robin.

Allt Robin behöver göra imorgon kväll är att serva på topp, hålla huvudet kallt och inte förhasta sig, samt bolla ut serben. Svårare än så är det inte. Om Robin bollar ut serben så vinner han minst ett break/set.

Felet Robin gör är att han ofta försöker avgöra poängen i förtid, något som då ofta leder till att han slår ut bollen. Han måste därför sluta upp med att förhasta sig, för att istället lugnt och metodiskt bolla tillbaka bollen till serben, för att på så vis trötta ut serben och uppmuntra serben att förhasta sig, istället för att förhasta sig själv. Vamos Robin!

Robin mosar Almagro?

Ja, idag är det dags för Robin Söderling att sätta stopp för Nicolas Almagro, en av världens bästa grusspelare och en spelare som Robin har haft svårt mot på grus (1-3 inbördes). Denna mindre fina statstik ger oss viss anledning till oro: men den senaste tidens fina söderlingska spel ger oss viss anledning till optimism.

Robin hade om han hållt huvudet kallt mot Fed förra veckan tveklöst vunnit den matchen, för spelet i övrigt funkade fenomenalt. Det jag gillade speciellt var det vis han allt som oftast bollade bort schweizianienienien. Som vanligt sjabblade Robin dock bort ett vitalt servegame, något som kostade segern. Typiskt.

Mot Almagro lär en helskärpt Robin ha lekstuga. Den fina svenska formen som Robin f.n. innehar lär göra segern klar, speciellt om servarna sitter som de skall, eftersom vi kallt kan räkna med ett eller annat svenskt break/set.

Vi här på bloggen tippar alltså mao således en klar seger i två raka set till Robin. Vamos Robin!

Men innan Robin mosar Almagro så har vi ett par andra matcher att se fram emot, som tex: Nadal-Lopez.

Har alltid gillat Feliciano Lopez och trodde länge att han var kapabel att slå till ordentligt i Wimbledon, men nu snart trettio år gammal så kan vi konstatera att han med sin talang har underpresterat ordentligt  — ett alltför vanligt fenomen på touren. Han har dock spelat bra den sista tiden — slog ju sånär ut Fed härom veckan — och lär ge Rafa en bra match idag. Kanske kniper han rent av ett set?

Om Rafa är lika loj och oinspirerad som igår så blir det garanterat respass för honom, något som då troligen innebär att Novak Djokovic blir ny världsetta, något som han troligen blir ändå i Paris … om jag fattat saken rätt? Det är mao mycket som står på spel idag för Rafa, och kanske är det precis som så som han vill ha det, eftersom han då får lite inspiration att kämpa vidare nu när den där manfjollan från alplandet är nedkämpad, slut och totalt helpassé. Vamos Rafa!

Rafa körde över Lorenzi

Efter en tuff inledning mot italienska hemmahoppet Paulo Lorenzi i Rom, där allas vår Rafael Nadal sensationellt tappade inledningsetet i tiebreak, så tog sig tidernas främste gruskung (under modern tid och nya tidens teknik vad gäller rack, boll och annan utrustning) sig själv i kragen och vann set numero två och tre med 6-4 resp 6-0, dvs blankt. Stort och starkt gjort av honom med tanke på förutsättningarna.

Att Rafa inte är sig själv har vi alla insett, och än värre blev det förra veckan under uppladdningen inför uppgörelsen mot uppstickaren och upptågsmakaren, Novak Djokovic, för som vi alla minns så fick den sympatiske tennismatadoren från den gröna och sköna ön Mallorca det sorgliga beskedet om Seve Ballesteros död mitt under pågående turnering, något som skakade om honom och hela Spanien och hela idrottsvärlden djupt.

Rafa kände personligen Seve, och brukade tom spela golf med honom vid tillfälle. Rafa är en stor golfentusiast och spelar väldigt fin golf. Seves alltför tidiga bortgång har naturligtvis satt sina spår hos Rafa. Helst hade nog han och alla inblandade i Madrids tennisturnering velat avbryta fortsatt spel, men som vi alla vet så måste alltid ”the show go on”.

Personligen hade jag gärna sett att man avbrutit Madrids mastersturnering, då det kändes olustigt att spela vidare. Och som vi såg igår i Girot så uppskattades det av alla att man då inte körde för seger, prispengar och ära. Det var sport när den är som bäst.

Att en ung fin man som Rafa nu självklart inte spelar på topp kan vi nu säkert förstå. Men som den gentleman han är så spelar han på ändå för att inte göra sina fans besvikna. Stort gjort av en stor idrottsman och människa.

Vi förstår nu lite bättre varför Rafa inte riktigt spelade på topp i söndags, och jag befarar att han inte kommer att vara sig själv igen förrän tidigast i Paris, för hur kan han tänka på tennis till hundra procent just nu, när han sörjer sin vän och hela Spaniens kanske störste idrottshjälte genom tiderna … Seve!

Sorgen är ännu alltför svår, något vi fick se inte minst igår när Rafa istället för att skriva sitt namn på TV-kameralinsen efter matchen skrev … ”SEVE”. Ett gripande ögonblick.

Vi minns även alltjämt hur omskakad Rafa var för två år sedan efter att föräldrarna gått skilda vägar, något som bla ledde till att han avstod från Wimbledon — knäproblemen var inte enda anledningen till den dåliga säsongen 2009.

Girot hedrade Weylandt

Tittade i efterhand lite grann på gårdagens etapp av Girot. Fint av de olika stallen och organisatörerna av Girot att hedra Wouter Weylandt på det vis man gjorde när man tillägnade hela dagen och loppet till honom.

De olika stallen turades om att leda loppet och man avslutade med att låta de åtta åkarna från Weylandts eget stall, sida vid sida, glida in över mållinjen. Man gav dessutom hela prissumman till Weylandts familj. Sport när den är som bäst.

Tydligen så blev även publiksiffran runt vägen och genom alla de små städer och samhällen man åkte igenom bra mycket högre än den man på förhand förväntade sig. Så stort är cykel i Italien, och så mycket har Weylandts öde gripit tag i italienarna.

Längs vägen stod folk ofta i mångdubbla led och inväntade åkarna precis som vanligt, men stämmningen var en annan än den vanliga, och man hedrade den döde cyklisten och åkarna i Girot genom applåder. Fint att se.

Frågor kring säkerheten, eller snarare bristen på säkerhet, i det branta utförkörningarna har på nytt kommit i fokus. Weylandts fruktansvärda krasch hade inte kunnat undvikas på annat vis än genom robusta skyddnät längs hela nedfarten, något som säkerligen inte kan genomföras.

Cykel är och förblir mao en farlig sport, inte minst när man flyger nedför slingriga branter i över hundra kilometer i timmen. Själv förvånas jag varje år över hur få allvarliga skador som inträffar med tanke på de många otäcka krascher vi får se på TV.

Weylandt var för övrigt den förste att förolyckas i Girot på över femton år. Förhoppningsvis dröjer längre än se innan nästa dödsolycka inträffar. Läs mer här (SR).

Djokovic vann i Madrid

Något överraskande så tog igår Novak Djokovic hem slutsegern i Madrid. Det som ingen riktigt hade räknat med var att serben vann i två raka. Rafa spelade dock på som vanligt, men igår så var det alltså Djoko som hade vaknat på rätt sida.

Att dra för stora växlar på resultatet är något många redan tycks ha gjort. Vi bör komma ihåg att Rafa bara har förlorat EN grusmatch i en turnering som ungefär är lika mycket värd som vilken annan ATP-turnering som helst. Man blir inte en dålig spelare över en natt.

Alla stora spelare förlorar mängder med matcher varje år utan att någon reagerar över saken, och även Björn Borg förlorade ofta på grus. Vi måste sätta Rafas förlust i rätt perspektiv. Pesonligen tror jag förlusten var det bästa som kunde hända honom, för nu blir pressen på honom mindre framöver.

Vi bör även komma ihåg att det enda Rafa har för ögonen i år är att försvara sina tre slamtitlar från i fjol — allt annat är i det stora hela ointressant.

Precis på samma vis är det även för Fed. Han är enbart intresserad av att vinna ett par slams till. Alla ATP-turneringar är enbart träningsspel inför slamsen.

Om Djokovic inte lyckas vinna en slam till i år så kommer han tveklöst anse säsongen vara misslyckad. Han hade garanterat bytt bort sina tre masterstitlar — och säkert tre till! — för en enda liten slam till. Pressen på serben nu inför Paris är enorm. Pallar han för trycket? Är inte så säker på saken.

För närvarande så är läget mao helt perfekt för Robin, Fed, Delpo, Berdych, Ferrer och Murray mfl, för ingen räknar med att någon av dem ska spela final i Rom eller Paris. Robin har här ett nytt gyllene tillfälle att visa vad han går för. Över fem set på det franska gruset lär endast Rafa rå på honom.

Fin lottning för Robin i Rom

Noterade precis att lottningen inför Rom redan är klar. Robin hade där turen att hamna på rätt sida om Nadal, något som kan innebära finalspel för vår man.

I första matchen ställs han mot Verdasco eller Raonic — inga problem där.

I nästa match väntar sedan Almagro — något tuffare, men borde gå vägen i två raka.

I kvarten blir det sedan dags för en viss Novak Djokovic — och där tror jag på fullt allvar att Robin vinner, och kanske tom blir den som bryter serbens fina segersvit. Robin är ju numera känd för att vara den som bryter långa sviter.

I semin väntar sedan … ja, vem egentligen? Toppseedade på halvan är Murray och Melzer, två små munsbitar på det romanska gruset för Robin.

Det lutar mao åt final för Robin — men där blir det stopp, tack och hej, och adios mot tidernas främste gruskung, under moderna förutsättningar, allas vår favorit … Rafael Nadal. Vamos Rafa och Robin!

Sävehof skämde ut sig mot Guif och Eslöv!

Upptagen med tennis och annat som jag var så hade jag inte möjlighet att följa gårdagens handbollsfinaler mer än högst flyktsamt, men det jag såg var ändå mer än nog … mer än nog med råge tom.

För som vanligt så skämde Sävehof ut sig med besked, när man uppfyllda av girighet och begär undlät att låta de två fina gamla handbollskulbbarna Eslöv och Guif få vinna SM-guld! Dålig stil och totalt självskt och rent ut sagt elakt.

Hur många borta i Sävehof, en förort till Göteborg, någonstans ute på värsta tänkbara bonnlandet, bryr sig på allvar om ifall klubbarna (dam och herrlagen) vinner fler SM-guld? Man har ju redan SM-guld så det både räcker och blir över.

Hade det inte varit bra mycket roligare för alla världens handbolsvänner om Eslöv och Guif fick bli svenska mästare? Naturligvis är det så.

Sävehof påminner mig i mångt och mycket om en viss schweiziansk sk tennisspelare, en riktig tennischarlatan och imposter vid namn Roger Federer: precis som handbollsklubben från Göteborgs-förorten blir han aldrig nöjd, utan vill till varje pris bara vinna mer och mer och mer; och precis som handbollsklubben från vischan så vill han aldrig dela mig sig.

Att delad glädje är dubbel glädje vill man, varken Sävehof eller Federer, inte veta om. Usch för alla dessa själviska handbolsklubbar och sk tennisspelare.

Problemet med dessa osportsligheter är nu så himla gravallvarligt att någonting absolut drastiskt måste till. Mitt förslag är att lägga Sävehof och Federer i träda under ett par år, för att på så vis ge svensk handboll och tennisen en chans att återhämta sig från de osportsligheter som för närvarande förpestar dessa två fina gamla svenska paradsporter. Bu för Sävehof och Federer!

Rafa krossade Federer i Madrid!

Tidernas INTE främste spelare genom tiderna någonsin, Roger Federer, dvs tidernas största superfjolla, blev idag, alldeles nyss, totalt mosad och krossad och överkörd av tidernas erkänt (av en enig tennisexpertkår) främste gruskung genom tiderna, Rafael Nadal, i semifinalen av 2011 års Madridska mastersturnering. 

Härligt att avvittna, tyckte alla som bevittnade tillställningen i Madrid. Alla gladde sig över Rafas seger, utom en och annan inbiten och bitter federit, dessa patetiska fjollor.

Överkörningen var för övrigt förkrossande. Mot slutet såg den gamle schweizianen totalt färdig ut, något som inte var så konstig då han lämnats helt ensam och hjälplös i Nadals våld i bortåt tre timmar på en tennisbana belagd med grus. Tortyr mao. Frågan nu är vad Federer ämnar göra härnäst?

Mitt och alla andra tennisorakels råd till honom är att snarast möjligt klättra raka vägen hem över bergen till det där lilla löjliga alplandet, Schweizianienien igen, där han kommer ifrån … och sedan stanna där och dra något gammalt över sig själv.

Vad nu gäller den förnämlige och genomsympatiske idrottsmannen Rafael Nadal så är det nu finalspel som står på programmet, troligen mot Novak Djokovic … för inte kan väl Bellucci överraska på nytt?

Morgondagens uppgörelse blir hudersomhelster något i hästväg. Tror det finns en liten chans för Djoko att kanske knipa ett set, om Rafa inte är riktigt på hugget; men det är naturligitvis föga troligt. En Rafaelsk seger i två raka är allas vårt utgångstipps. Vamos Rafa!

Rafa på väg mot titeln i Madrid

Efter gårdagens försmädliga förlust för Robin mot den gamle schweizianen så orkade jag inte titta på den avslutande kvartsfinalen, men noterade att Novak Djokovic tog sig i kragen och besegrade David Ferrer. Hans första seger på grus över den spanske järnmannen.

Allt tyder nu på att vi får drömfinalen på söndag, för både Rafa och Novak kommer komfortabelt att vinna sina respektive matcher idag.

Federer lär bli en liten munsbit för Rafa, för om han bara kan snubbla sig vidare i de två senaste matcherna så blir han idag överkörd så det ryker. Inget snack om det.

Igår kunde Fed oftats nätt och jämt hålla sina egen servegames, något som innebär ett underbart härligt adios till honom idag när han ställs mot tidernas främste gruskung.

Exakt vad Robin nu måste göra för att klå Fed är att spela-på på exakt samma sätt som igår, men med den den lilla skillnaden att koncentrera sig extra mycket vid de viktiga lägen. Kanske borde han då sakta ned tempot en aning extra, och inte förhasta sig.

Han borde vidare ta det lugnt, och inte satsa på att avgöra poängen i förtid. Fed är en räv och expert på att kontrollera matcherna vid de avgörande lägena. Robin bollade ofta bort Fed igår, och det är något han får dra sig till minnes nästa gång de båda möts på grus, något som vi hoppas kommer ske två gånger till de närmaste veckorna.

Robin servar dessutom bättre än schweizianen på grus, och om han kan hålla samma standard framöver så sopar han banan med allt och alla.

Hudersomhelster så var det en svidande förlust igår för Robin. Han borde vunnit!

Robin tar sig an Fed och vinner?

Efter dagens finfina kämpainsats mot Tsonga så ställs nu Robin Söderling mot den gamle mardrömsmotståndaren Roger Federer. Men läget är annorlunda nu mot tidigare. I morgondagens match så går faktiskt Robin in som favorit, åtminstone i mina ögon.

Om Jürgen Melzer kunde slå Fed i Monte Carlo, och Feliciano Lopez så när kunde göra det i Madrid igår, så kan tveklöst Robin vinna över schweizianen. Vi, en enad mänsklighet, kräver nu seger!

Det hela är ett mentalt spel. Om Robin håller sig på samma fina mentala nivå som idag … så sitter servarna, och då tappar han inte humöret, utan gör som han gjorde idag efter varje missad setboll — glömmer bort saken och spelar nästa boll, tills dess han vinner.

Exakt hur många setbollar Robin brände vet jag inte, men en sju-åtta stycken var det säkert. Imponerande hur han inte gick och grämde sig över saken, utan gick vidare till nästa boll. Och vid sidbyten hängde handduken över huvudet, precis som det ska vara.

Idag spelade inte Robin ut hela sitt register. Han tog det för det mesta lugnt, onödigt lugn emellanåt. Slog inte på för allt han orkade särskilt ofta. Smart av honom.

Endast mot Rafa behöver man satsa allt för att vinna poängen på grus, mot alla andra räcker det med att hålla bollen i spel. För Robin kan man inte bolla ut hur som helst. Han är otroligt säker, och kan i princip bolla på hur länge som helst — tom med mot Fed och Djokovic.

Idag förivrade han sig ett par gånger i onödan och försökte avgöra, istället för att bara hålla bollen i spel och invänta Tsongas misstag. Är oerhört positiv inför morgondagen. Tippar en ganska klar seger i två raka: 6-4, 6-3. Vamos Robin!

I övrigt kan man notera att Andy Murray åkte ut mot Thomas Bellucci, inte helt oväntat. Fast jag hade iofs tippat att Thomas Berdych skulle bli skottens baneman i Madrid. Var hundra på att tjecken skulle krossa honom. Hudersomhelster var det superbra nyheter för Robin: fjärdeplatsen kan nu snart bli hans igen.

Robin och Rafa vidare

Såg inte Robins match, såg dock Rafael Nadals dito mot Marcus Baghdatis … en uppvisning av mästaren, trots att han inte spelade för fullt. Exakt hur tidernas främste grusskung, åtminstone med dagens rack och strängar, ska kunna besegras på grus den närmaste tiden är en gåta som ingen kan lösa.

Rafa kommer mao lekande lätt att ta hem slutsegern i Madrid, särskilt nu när värste antagonisten från förr, Roger Federer, verkar vara lite lätt på dekis, trots att han vann en tuff uppgörelse mot Feliciano Lopez igår — en spelare han f.ö. aldrig förlorat mot (8-0 inbördes).

Nej, farligaste hotet mot Rafa hittar vi annorstädes. Kanske blir det Robin i semin som blir för svår, eller kanske Ferrer eller Djokvic i en eventuell final. Murray hade sin chans i Monte Carlo, tror jag, för Rafa lär inte gå in i en grusmatch mot skotten på nytt utan att vara hundraprocentligt totalladdad.

Rafas finalmotståndare hittar vi således i matchen mellan Ferrer och Djokovic. Vinnaren där vinner sin semifinal och spelar därefter final mot tidernas främste. Vamos Rafa!

Delpo och Ferrer vidare i Madrid

Igår så tog sig både Juan Martin Del Potro och David Ferrer vidare i Madrid, dock inte utan vissa smärre problem då de båda tappade sina andra set. Men som de storspelare de är så vann de därefter komfortabelt skiljeseten.

Enda orosmolnet var Delpos skadeproblem, något som krävde lite massage innan matchen kunde återupptas. En sak är säker, håller sig argentinaren hel och fin så kan nog inget stoppa honom från att ta hem en slam till redan nu i sommar — troligen US-Open — så ruskigt bra spelar han emellanåt.

Fast särsklit troligt att han ska kunna rubba Rafa på grus är det inte. Vi fick bara för några veckor sedan se spanjoren komfortabelt besegra Delpo på hardcourt. På grus lär Rafas segrar bli än komfortablare. Den sympatiske mallorcanen har inte glömt det fruktansvärda nederlaget till Delpo i US-Open för två år sedan och kommer aldrig gå in i en match mot honom utan att var totalt helladdad.

Vad sedan gäller David Ferrer så är han antagligen världens näst bäste grusspelare just nu. Han är i sitt livs form. Tyvärr så rankar man inte spelarna i Paris efter grusformen, något som då kan betyda respass för Ferrer redan i kvartsfinalen om han stöter på Rafa där.

Om man ska ranka de bästa spelarna på grus så hade jag haft Ferrer som tvåa, och i Paris över fem set hade han varit än klarare tvåa, pga att han är en man av järn som aldrig ger upp eller blir trött. Trea på min lista är Robin, för hur kan man argumentera mot hans två raka finaler i Paris?

Djokovic och Murray har ännu allt kvar att bevisa på grus, och vi vet inte heller om någon av dessa båda pysar orkar kämpa sig igenom fem tuffa grusset under den franska junisolens obarmhärtiga sken. Att Fed orkar vet vi, och kanske blir det han som blir gubben i lådan som bara dyker upp i finalen mot Rafa i juni?

Som vi nu inser så är slaget om finalplatserna mot Rafa öppna historier där det framför allt handlar om lottningslycka och sedan om att ta tillvara på chansen man fått och kämpa sig fram till finalmötet mot gruskungen.

Egentligen borde man placera alla spelarna från två till sex (eller varför inte hela topp tjugo!) på den icke-nadalskahalvan, för att låta bäste man ta sig till final. Och egentligen borde man bara låta Rafa spela finalen, för ingen kan ju hota honom på vägen dit ändå.

Vamos Rafa.

Bra lottning för Robin i Madrid

Hade jag skrivit detta inlägg igår hade jag nog gett det rubriken ”dålig lottning för Robin i Madrid.” Men nu efter att både Almagro och Dolgopolov, två bananskal, åkt ut så finns det inget som kan stoppa vår man från att ta sig till kvartsfinal och en uppgörelse med Federer.

Det blir en match som vi alla ser fram emot, för där kommer vi en gång för alla få veta vad Robin går för. Han ska bara vinna den matchen! Förlust där så för vi börja hoppas på Båstad.

Exakt var Robin står just nu är svårt att säga. Han hade maximalt med otur mot Del Potro förra veckan. Exakt hur många breakbollar han brände i första set vet jag inte, men med lite flyt hade han tagit hem detta set med 6-4 eller 6-3. Att matchen sedan avbröts i andra set, pga regn, när Robin hade 4-1 och 30-15 i Delpos serve, får oss att inse att gudarna inte var med honom den gången.

En återställd Robin, med lugn och fin dispostion och handduken över huvudet, tar sig fram till semifinalmatch mot Rafa. Där har han dock inget att hämta. Men en semifinal i Madrid är den perfekta uppladdningen inför Rom nästa vecka och det stundande Roland Garros.

Vad sedan gäller slutsegern i Madrid så kan självfallet inget stoppa Rafa. Som alla andra hoppas jag på drömfinal mellan honom och Djokovic. Ska bli kul att se Rafa sätta serben på plats. Vamos Rafa och Robin!

Wilander hyllar Rafa som tidernas bäste på grus

Precis som jag själv redan gjort så har nu även gamle gruskungen Mats Wilander erkänt Rafael Nadal som tidernas främste grusspelare. Han hävdar vidare att Rafa kommer att ta hem rubbet på grus i år, något som för övrigt jag hävdade redan för länge länge länge sedan.

Endast skada kan stoppa Rafa från nytt storslam på grus. Men risken till olycka är minimal, för den spanske tennismatadoren verkar vara i sitt livs form. Det folk mest funderar över är istället vem som ska få äran att mäta krafterna med gruskungarnas gruskung i de tre kommande grusfinalerna.

Tyvärr så måste alla, vid sidan om världstvåan Novak Djokovic, hoppas på fru Fortuna i lottningen — så att man hamnar på rätt sida gentemot Rafa i Paris och de två mastersturneringarna i Rom resp Madrid.

I Paris håller jag dock alltjämt Robin Söderling som nummer två i världen, mest beroende på hans fina fysik och mentala styrka över fem tuffande tuffa grusset. Men först efter morgondagens match mot Juan Martin Del Potro, veckans hetaste uppgörelse, så får vi lite bättre aning om hur vår man står sig på gruset i år nu efter den senaste tidens skadeproblem.

Hoppas och tror på Robin, men Delpo såg riktigt vass ut i gårdagens segermatch så kanske blir det tuffare än vi räknar med. En Söderling på topphumör gör dock processen kort med en ännu inte fulltränad argentinare. Två raka set till Sverige bör det mao bli tal om. Vamos Robin!

Sjätte triumfen i Barcelona för Nadal

Erkände tenniskungen, Rafael Nadal, gjorde igår inga besvikna när han komfortabelt körde över landsmannen av järn, David Ferrer, i två raka set i finalen av Barcelonas fina gamla grusturnering på grus i Barcelona, Katalonien, Spanien, Europa — hans sjätte triumf där på sju år. Enastående.

Rafa hade självfallet vunnit sin sjunde seger på raken igår om han hade ställt upp även förra året, men då valde han som vi minns att spara på knäna inför Roland Garros. Klokt av honom.

Rafa står som vi nu alla insett i en klass för sig på grus. Sedan förlusten mot Robin Söderling så har han spelat sjuttioåtta (78) set på grus — och vunnit sjuttiofem (75)! Den här mannen är mao  inte en vanlig människa, utan en regelrätt tennisgud!

Inget lär nu kunna stoppa Rafa framöver, och frågan är väl om någon ens kan ta ett set av honom fram till grässäsongen börjar? Tveksamt. För som vi lagt märke till så spelar inte järnmannen från den sköna och gröna ön Mallorca helt på topp ännu. Han håller alltjämt tillbaka lite grann — allt för att spara på knän och annat inför Paris.

Rafa tog förresten sin femhundrade tourseger i semifinalen. Det tog honom tjugofyra år och tio månader att nå denna milstolpe, något som placerar honom som tvåa genom tiderna, efter vår egen Björn Borg, som otroligt nog endast var tjugotre år och sju månader när han nådde samma punkt i karriären — en bedrift som aldrig lär slås.

För Rafa väntar nu lite vila innan det handlar om masterstävlingar, något som ger resten av killarna på touren en chans att ta hem ett par billiga grustitlar. Denna vecka har vi tre billiga turneringar — alla värdelösa iom att ingen gruskung finns på plats.

Men för Robin så kan det ändå vara kul att visa omvärlden att han är en hyfsad grusspelare så här inför Paris, och vi får hoppas han tar hem slutsegern i Estoril, något han borde kunna fixa, då han endast behöver vinna fyra matcher för att göra så.

Men en viss Juan Martin Del Porto lär dyka upp i Robins andra match — riktigt intressant — och det är nu upp till bevis för vår man på allvar. Han måste helt enkelt sätta argentinaren på plats den här gången. Inga fler misslyckanden accepteras av oss svenskar.

Robin får vidare börja passa sig vad gäller rankingplatsen, för David Ferrer är nu bara ett par hundra poäng bakom honom. Troligen tar sig spanjoren av järn förbi de närmaste veckorna, oavsett vad Robin hittar på, inte minst beroende på alla poäng vår man lär tappa i Paris.

Getafe säljer sin själ till otäcka bigamister

Spanska fotbollsklubben Getafe har nu sålt sin själ till ett gäng arabiska bigamistshejker från Dubai (alla shejker är bigamister, fast man tystnar ned saken) och kommer from nu att heta Team Dubai vid sidan om Getafe! En skandal av äckliga mått.

Att arabiska oljeshejker kan köpa upp europeiska fotbollsklubbar är totalt hutlöst. Att man sedan har fräckheten att döpa om klubbarna är rent ut sagt kriminellt.

Allt detta hänger ihop med att den nobla amatörismen övergavs, eftersom klubbarna då blev beroende samt besatta av pengar, något som sedan gjorde det möjligt för utländska bovar att köpa upp klubbarna och äga dem!

I Sverige har vi ett par otäcka exempel där klubbnamnen bytts bort. Det mest äckliga är hur Malmös damlag omvandlades till LdB — en illaluktande handkräm. Tack och lov kan inte våra klubbar och föreningar köpas upp helt och hållet … ännu. Man jobbar dock för fulla muggar på att lösa detta lilla dilemma.

Blåvitt säljer sin själ: sist i Allsvenskan som straff!

Om något lag bildat en harmonisk symbios med sin sponsor så är det, eller rättare sagt så var det, IFK Göteborg. ICA-logon på bröstet hade genom åren blivit intimt förknippad med Götets stolthet (Gais och Öis får ursäkta), och faktum är att harmonin som bildades med det blåa och vita i den blåvita tröjan och de tre bokstäverna i ICA var det närmaste perfektion man kan komma i dessa sammanhang. Fullträffarnas fullträff.

Personligen har jag svårt att ens kunna föreställa mig en IFK-tröja utan ICA-logon — så otroligt väl funkade sammarbetet. Ingen annan lagtröja i landet var i närheten av Blåvitts när det gällde skönhet. Man tänkte inte ens på att ICA inte hade något med fotbollsklubben att göra.

Men nu har göteborgarna, eller rättare sagt dem som äger klubben, eller rättare sagt dem som vill tjäna kosing på klubben, fått nog: Blåvitt har nu blivit sålt till högstbjudande, och ICA slängt i soptunnan. Man har sålt sin själ till ett inkassoföretag. Äckligt att se.

Gamla fina IFK Göteborg, Änglarna, Kamraterna, Blåvitt, har sålt ut sig själva till fan själv! Undrar vad Gunnar Gren och resten av hjältarna från förr tänkt om saken.

Det är därför jag och många med mig nu mer än gärna unnar göteborgarna en jumboplats i Allsvenskan — på noll poäng! Det förtjänar laget tveklöst.

Att de fyra raka förlusterna intimt hänger ihop med Göteborgs nya sammarbete med hin håle själv är jag och många andra med mig övertygade om. Det är straffet för att man tagit avstånd från de vanliga arbetarna och nu valt att tjäna otäcka bankbanditer vid ett inkassoföretag — ett företag som lever på andras olycka.  

Hoppas laget ramlar ut och stannar ute — för gott! Bu för Blåvitt, de f.d. änglarna. Ni är inga änglar längre, utan raka motsatsen. Superbu till er alla samt en plats vid skampålen…

Rafa till final i Barcelona

Lekande lätt tog sig tidernas främste tennisspelare idag sig till final i Barcelonas fina grusturnering. Semifinalmotståndet, Dodig, kämpade på så gott det kunde, men var som väntat chanslöst.

Rafa spelade på halvfart, smart som han är, för att inte bränna ut sig, och gav på så vis sig själv lite andrum och Dodig en chans att få visa upp sig från en lite mer positiv sida.

Emellanåt blixtrade Rafa dock till med sensationella passerslag och andra läckerheter, som tex när han vid 5-4 i andra set i Dodigs servegame retfullt enkelt gick upp i 40-0. Han visade där sin fulla klass, och vad han är kapabel till — om han så måste.

Rafa slog sedan på nästa boll, matchbollen, bort sig på ett rent ut sagt bedrövligt vis. Men vad gjorde det, för matchboll nummer två vanns. Den missade första matchbollen gav dock alla ett glatt ögonblick samt matchen en förnöjsam avslutning.

Nu väntar på nytt David Ferrer, världens näst bäste grusspelare, på Rafa i en final. Men ingen kan se ett annat slutresultat än det vi bjöds på i Monte Carlo förra veckan. Seger i två raka till mästaren från Mallorca blir det mao imorrn. Vamos Rafa!

Rafa körde över Monfils

Ja, så var allas vår Rafael Nadal klar för semifinal i hemmaturneringen i Barcelona efter att ha kört över Gael Monfils i två raka set (6-2, 6-2). Den svarte fransosianen var totalt chanslös och inget annat än en slagpåse i mästarens händer.

En och annan fin boll fick Monfils förvisso iväg, men vad hjälpte det mot tidernas bäste. Den svarte spelaren var mao en liten munsbit för mannen av järn från Mallorca, järnmannen som bara förlorat sex grusmatcher sedan 2005!!!

SEX förluster på grus sedan 2005!!! Hur är det möjligt? Ingen vet.

Än värre blir det när man tittar på hur många grusmatcher Rafa vunnit. Skrämmande statistik. Faktum är att Nadal inte förlorat en grusmatch sedan Robin Söderling besegrade honom i Paris 2009! Sjukt!

Allt annat än tre raka titlar till för Rafa innan Paris är mao inget annat än tidernas skräll, och vad sedan gäller Roland Garros så har väl ingen varit större favorit där än han kommer bli nu i år? För med fem set att leka med så kan endast en skada stoppa kungen av grus! Vamos Rafa!

Manuel Neuer säljer sin själ

Tyske landslagsmålvakten, Manuel Neuer, har nu offentligt gått ut och sagt att han vill lämna Schalke 04, hans hemmaklubb och klubben han spelat för i tjugo år! Född och uppvuxen i Gelsenkirchen, Schalkes hemmastad, är han, men nu passar det inte där längre.

Anledningen till denna hutlösa skandal är som vanligt pengar och ära! Neuer vill alltså tjäna mer pengar och vinna fler titlar. Han är mao en svikare av värsta sort! Tacka vet jag Francesco Totti och Alan Shearer som valde att stanna i sina hemmaklubbar i vått och torrt, trots att man kunde gått till vilken storklubb som helst och där vunnit allt som går att vinna

Tydligen står det mellan Bayern München och ett par engelska klubbar (Man U och Arsenal?). Personligen hoppas jag han drar till England, för om han väljer München så lär han bli allmänt hatad över hela Tyskland, och det med rätta! Jag har förresten själv länge (flera år) haft på känn att München tänkt norpa Neuer, för man har alltid haft som policy att ha den egna landslagsmålvakten i laget.

Att lämna Schalke för München är ungefär som att lämna Hammarby för AIK. Schalke är Tysklands kanske allra mest populära klubb bland vanligt folk, och en klubb som har stolta traditioner med åtskilliga tyska mästerskap. Runt 60000 på läktarna vid varje hemmamatch får oss att inse att Neuer inte precis lämnar en klubb hemmahörande i gärdsgårdserien. Ett stort BU till supersvikare Manuel Neuer utdelas härmed.

Rafa övertygar i Barcelona

Inte oväntat så kör allas vår Rafael Nadal på som en ångvält i Barcelona. Idag blev det en ny fin tvåsetare, där en chanslös colombian från Colombia, Sydamerika, vid namn Santiago Giraldo var totalt chanslös, trots att han kämpade på för allt han var värd och tom slog flera riktigt bra vinnarslag.

Visst släppte Rafa ett par servegames i onödan, men enbart för att hålla spänningen vid liv, enligt vissa förståsigpåare. Själv tror jag dock att han tog det lite lätt piano av en anledning, allt för att inte bränna ut sig redan nu så här tidigt på grussäsongen.

Rafa har nämligen ett mål: Roland Garros.

Självfallet vill Rafa vinna i Barcelona, och i de två stora grus-mastersturneringarna innan Paris, men i slutändan är det endast den sjätte triumfen på det franska gruset som är intressant: för om den tas hem så blir han lika stor som Björn Borg, något jag för övrigt redan anser han är.

Vamos Rafa!

Sjunde raka i Monte Carlo för Nadal

Ja, vad ska man säga egentligen efter Rafael Nadals minst sagt enastående bragd att vinna Monte Carlos klassiska grusturnering för sjunde gången i följd? Superlativerna räcker inte till.

Inget liknande har tennisvärlden bevittnat tidigare, och troligen lär inget liknande ske på nytt. Som 24 åring och världsbäst på grus så kan vi dock inte utesluta att Rafa nu tar hem sju titlar till i Monaco innan karriären är över! Sanslöst, men ändå fullt möjligt av tidernas främste idrottsman alla kategorier.

För mig så smäller Monte Carlo och Rom högre än alla andra ATP-titlar näst slamsen, och att då vinna en av dessa titlar sju år i följd är totalt oerhört.

Rafa verkade dock inte vara helt på topp den gångna veckan. Kanske är han inte helt kry? Men trots det tog han övertygande hem slutsegern ändå. Enastående.

En eloge måste vi även ge till David Ferrer, som under hela veckan spelat lysande, inte minst mot Jurgen Melzer som han sopade banan med. Även Rafa fick göra sitt yttersta för att hålla undan idag. SÅ bra spelade Ferrer.

För mig är Ferrer världens näst bäste grusspelare, och vi får nu hoppas han slipper hamna på Rafas halva i Paris, för då lär han pressa sin store landsman hela vägen in mot sista boll i finalen.Vamos Rafa!

Nadal mosade Murray i Monte Carlo

Inte mer än helt rätt och riktigt var det att buttre och osportslige skotten Andy Murray fick respass ur Monte Carlos fina gamla grusturnering idag av självaste gruskungen själv, allas vår hjälte och ledare i sportslighet och tennisutövande av mästarklass, Rafael Nadal.

Otroligt härligt att se skotten få storstryk idag efter skandalscenerna bara häromdagen när han fegt och osportsligt slog stoppbollar på rad på den skadade Gilles Simon. Publiken var då i uppror och buade och busvisslade, något som dock inte rörde skotten i ryggen. Han ville vinna till varje pris. Äckligt att se.

Har för övrigt aldrig sett något liknande. Murray var faktist värre än den där schweizaren i osportsligt beteende. Kommer from nu aldrig heja på honom igen.

Härligt att se var dock hur Rafa körde över Murray i sista set idag. 6-1 var precis vad skotten förtjänade. Mer av den varan hoppas vi på framöver.

Vi hoppas även att vår egen Robin Söderling snart är tillbaka igen, och kanske gör bra ifrån sig nu under resten av grussäsongen. Fjärdeplatsen på rankingen lär han inte kunna återta igen inom överskådlig tid, och vi får nu hoppas han har tur i lottningen och slipper Nadal i Paris, för då blir det troligen en ny final på det franska gruset.

På tal om Nadal så var avslutningen idag sensationellt bra, och David Ferrer lär inte ha något att hämta imorgon. Den sjunde raka triumfen i Monte Carlo är redan bärgad. Allt annat är en praktsensation. Över fem set i Paris lär, som vi alla inser, ingen kunna störa tidernas bäste.

Faktum är att om Rafa får till det i år och vinner tre raka slams igen, så får vi nog börja fundera över ifall han inte bara är tidernas bäste tennisspelare, utan kanske även tidernas bäste idrottare? Så stor är han redan nu som blott 24 åring! Vamos Rafa!

Nadal slog Gasquet

Allas vår Rafael Nadal, nu erkänd av alla tenniskännare av rang som tidernas främste tennisspelare, besegrade idag det f.d. franska underbarnet Richard Gasquet i två raka set i tredje rundan av Monte Carlos gamla klassiska grustennisturnerning (startad 1897 om jag minns rätt?) borta i eleganta, lätt snobbaktiga och härligt vårvarma riviära paradiset Monaco.

Rafa gick alltså vidare till kvartsfinal, men inte helt utan att först ha fått visa vad han går för, för fransosen spelade emellanåt världigt fin grustennis.

Gasquet är tveklöst den största underpresteraren på touren: blott några veckor yngre än Rafa, och spåddes redan som tonåring en lysande framtid, och tippades allmänt bli en multippel grandslamvinnare, men en massa mindre bra saker kom emellan, och så gick det istället åt skogen. Tänk så det kan gå.

Såg idag ett sammandrag från 2005 års upplaga av Monte Carlo när Gasquet som artonåring först besegrade Roger Federer i kvarten efter bländande spel och sedan pressade Rafa i semin på dennes väg till den första masterssegern. Tycker uppriktigt synd om fransosen, särskilt pga att han inte hade turen att få en alldeles egen liten Uncle Tony.

Uncle Tony är nämligen skillnaden mellan honom och tidernas bäste. Tror även att Gasquet — om han haft lite bättre coaching från starten, både vad gäller livet på och utanför banan — kunde blivit en reell utmanare till Fed på både gräs och hardcourt redan som tonåring, lite grann som Rafa blev på grus.

Att Gasquets utveckling haltades är troligen en av anledningarna till Feds många billiga slamvinster. Vi borde därför ta bort fyra-fem gräs och hardcourt slams från honom och ge dem till Gasquet, något som då hade gett schweizianen en tio-elva slams, något som även det dock är ett par för många.

Hudersomhelster så var dagens förlust ett steg framåt för den gode fransosianen, och förhoppningsvis kan han nu få ordning på karriären på nytt och ta sig in på topp tio där han hör hemma som Frankrikes bäste tennisspelare, något han under sina bästa stunder tveklöst är.

Vad sedan gäller Nadal så kan som vi alla vet inget stoppa honom från att ta hem sin sjunde raka titel i Monte Carlo. Han lär även vad jag förstår nu ställa upp i Barcelona, något som då betyder adios för Robin och alla andra som funderade på den titeln. Nästa titel som Robin kan — och ska! — vinna är mao Båstad. Vamos Rafa!

Indien vann Cricket-VM

Härom veckan så följde jag lite lätt med i Cricket-VM. Förstår mig inte på sporten så noga, men fann det intressant att se hur stor den är i Indien med omnejd. Turneringen spelades i subkontinenten denna gång, och hela nationen stod still när hjältarna hade match. Landets största idrottsstjärna alla kategorier är, vad jag förstår, en viss Sachin Tendulkar, en 38 årig småväxt figur (han som håller i flaggan), och så fort som finalen vunnits så var det honom alla 1,1 miljarder indier ville hylla. Kul att se.

Djokovic tog hem Key Biscayne

Efter en riktigt spännande och tuff tresetare i Key Biscaynes final så lyckades till slut Novak Djokovic hålla undan för Rafael Nadal, men det var oerhört knappt — tiebreak behövdes för att skilja spelarna åt.

Kul för serben och hela Serbien, och även kul för tennisen som sport. Rafa kommer igen. Var så säkra.

Finalen var en egendomlig historia på det vis att Rafa fullkomligt körde över Djoko i första set och snabbt tog en 5-1 ledning, varefter han tog det lite piano, något som hjälpte serben att komma in i matchen och sedan ta hem andra set.

Tredje set var oerhört jämnt, och kunde som sagt först avgöras i tiebreak. Djokovic såg oförskämt fräsch ut efteråt, och man undrar nu varför han såg totalt körd ut under första set. Var det lite sk ”psychological warfare?” Själv befarade vi säkert alla att Rafa skulle mosa sin motståndare med 6-1, 6-2 eller något i den stilen … men Novak kom igen, och det med besked.

Djokovic är dock en helt annan spelare än tidigare. Davis Cup triumfen har gjort honom till en man! Han har vuxit upp. Han är inte längre en patetisk fjolla som nöjer sig med att bli tvåa. Han tänker inte vika ned sig mot Rafa och Fed längre. Han håller sig nu lugn och kool och kämpar på — på ett smart sätt — när det gäller som mest.

Mot Rafa måste man dock ge allt på i stort sett varje boll, annars är det adios. Mallorcamannen av järn gav allt, utom på ett par bollar som han släppte. Den gamle Rafa hade jagat ikapp allt: dagens Rafa släpper vissa bollar för att inte riskera skador. Smart gjort av världsettan.

För Djokovic är det nu Wimbledon som gäller. Där har han sin bästa chans att ta hem nästa stora titel. Men det blir många om budet. Tippar dock redan idag att det blir drömfinal på det engelska gräset mellan fjolårsmästaren och uppstickaren från Serbianien. Vamos Rafa!

Federer förintad av Rafa i Miami

Det handlade om en kattens lek med råttan i natt när Rafael Nadal, världens genom tiderna bäste tennisspelare, i Miami förintade överskattade tönten och högst ordinäre sk tennisspelaren, Roger Federer. En utskåpning som tog lite drygt en timme och slutade med 6-3, 6-2!

Hahaha. Sicken show. Sicken utspelning. Sicken uppvisning av Rafa. Hahaha. Underbara scener.

Mannen från Mallorca har nu 15-8 i inbördes — klara bevis på att han är klart bättre än Fed! Rafa är dubbelt så bra som Fed. Så är det.

Get over it, alla ni patetiska federiter. Skaffa er ett liv och stop hating the main man!

Och jag törs redan nu lova att Fed aldrig mer kommer ta ens ett set av Nadal. För om schweizianen inte kan vinna över tidernas bäste på sitt älskade hardcourt i en tresetare, så kan han aldrig vinna över honom när det verkligen gäller … i femsetare i grandslamsammanhang!

Bye bye, Roger. Adios forever.

Fed är nu avklädd och avslöjad som den sk ”tennisimposter” han verkligen är. Han är inte tidernas bäste. Han är inte ens av tidernas tio bästa. Han vann en massa billiga slams pga att han inga värdiga motståndare hade.

Och han vann ofta på att psyka sina motståndare, något han senast försökte i Melbourne mot Djokovic när denne servade, något han borde blivit diskad för. Som tur var höll serben för psykandet den gången och lyckades vinna. Mot Rafa funkar dock inget psykande, och därför är han bäst.

Alla som vet något om tennis vet om att spelare som Borg, Wilander, Edberg, McEnroe, Lendl, Connors osv inte hade blivit bortspelade av schweizianen, eftersom de samtliga, vid sidan om att de var förnämliga tennisspelare även var starka mentalt.

För Fed så är nu karriären över. För Rafa väntar nu final mot hans ende i dagsläget reelle motståndare, Novak Djokovic. Kanske är det bästa för tennisen att serben vinner, men i ärlighetens namn kan jag inte se det ske, då Rafa nu är i sitt livs form.

Och vinner spanjoren nu på söndag så tror jag han, om han inte blir skadad, vinner alla turneringar han ställer upp from nu … tom juli! … minst! Vamos Rafa!

Federer slutar: törs inte möta Rafa!

Ja, då är det bekräftat, Roger Federer, den där schweizianske superfjollan från världens mest löjliga lilla alpland, Schweizianien, slutar — redan idag, innan matchen mot Rafael Nadal i kvällens semifinal i Key Biscayne.

Federer är hyperrädd över att på nytt bli överkörd av sin nemesis, och väljer därför att lägga racket på hyllan för gott — hellre än att bli förnedrad igen. Synd på sätt och vis, tycker alla världens tennisvänner, för nog hade det varit kul att få se Rafa spela skjortan av Fed en sista gång.

Nu väntar en tids ledighet för schweizianen, innan träningen för veterantouren börjar. Där hoppas Fed ta hem många billiga segrar. ”Det blir precis som tiden innan Rafa dök upp”, sa han själv om saken tidigare idag, ”när livet lekte och jag inte hade några värdiga motståndare!”

Rafa tog beskedet med ro, men tyckte tidpunkten — den första april — var en aning fel, eftersom folk då kan tro det hela är ett skämt.

Bandyfinalen ska spelas i Stockholm

Läste just att man nu ska börja spela SM-finalerna i bandy på den nya nationalarenan i Stockholm, troligen inomhus! Är inte särskilt positiv till detta beslut — såvida man inte spelar inför fulla läktare, dvs 50000 pers, hver gang.

Att man som allra mest kan hoppas på de närmast sörjande på damfinalen (om den ska spelas där?) behöver väl knappast tilläggas, som mest blir det väl bara lite ströåskådare mao.

Nej, för mig så är det ett långt mycket bättre alternativ att man bygger en ny fin arena på platsen där Studenternas ligger, en arena med kapacitet för 25-30000 åskådare. Då ger man Uppsala ett stort evenemang att ta sig an varje år, något staden lyckats bra med publikt sett genom åren. Uppsala är ju även intimt ihopkapplad med bandy sedan mycket lång tid, en tradition som vi borde värna om.

Man har ju även den fina traditionen med fest på slottet efter finalen, och det är något som kommer saknas av spelarna framöver. För jag tror knappast det blir några festligheter på slottet i Stockholm efter finalerna i framtiden, för då måste man ju i rimlighetens namn hålla fest där efter SM-finalerna i de andra sporterna likaså.

Men vi får avvakta och se hur det förlöper med bandyfinalerna på nationalarenan. Kanske blir det en publiksuccé? Tror dock inte de bortskämda stockholmarna kommer gå man ur huse för att titta på Bollnäs-Sandviken i final. 

Är även motståndare till inomhusmatcher vad gäller bandy, eftersom sporten, likt fotboll, är en utomhussport. Anser att inomhusbandy borde förbjudas. Möjligen kunde man ge dispens för lag söderifrån, men om det är kallt ute så att isen bär så måste matcherna spelas utomhus.

Alla bandyklubbar måste mao ha både utomhusarena och inomhusdito, och utomhusditot skall alltid vara första alternativet. Att frysa är något som hör till bandyupplevelsen, och att man nu stoppas från att ta med sig portföljen in i hallarna är ett annat skäl till att bandy måste spelas utomhus. Läs mer om de kommande bandyfinalerna här (SR). 

På SR:s sajt har man för övrigt en omröstning om det är bra att flytta bandyfinalen till Stockholm. 18 % tycker det är bra … 82 % tycker inte alls det är bra, utan helt åt helskotta fel!

Delpo straffade Robin i Miami

Uppgörelsen mellan Robin Söderling och Juan Martin Del Potro igår levde inte riktigt upp till förväntningarna. Robin gjorde för många misstag i de egna servegamen för att kunna ge argentinaren en match.

Men det var inte så stora skillnader spelarna emellan. Tror att Delpo hade flytet denna gång, för marginalerna var ofta små. Tresetare är ofta ovissa historier: två taskiga servegame betyder vanligtvis adios.

Över fem set så tror jag dock att Robin kommer ge Delpo och alla andra ordentligt med motstånd, och det är ju först i slamsen vi nu vill se Robin segra. För mig så är Miami eller Indian Wells inte något att komma med. Alla ATP-turneringar är lika mycket värda, anser jag.

Om Robin tar hem Båstad och Stockholm Open i år så har han haft en strålande säsong med fem vunna titlar. Personligen tror jag han vinner två eller tre titlar till, dvs fler titlar bara i år än under hela karriären! I Barcelona har jag på känn det kan gå hela vägen … om inte Rafa ställer upp.

Det viktiga nu är att Robin behåller sin fjärdeplats och inte vinner mer än max en titel till innan Paris, eftersom han då kan gå in där utan någon som helst press på sig. All press ligger nu på Rafa, Fed och pånyttfödde Djokovic. Robin har redan haft en succéstart på året med de tre vunna titlarna, och allt som nu sker är ett bonus.

Vad gäller Miami så finns det inget som kan hindra Rafa och Djoko från att spela final på nytt till helgen, och denna gång vinner den sympatiske spanjoren komfortabelt. Vamos Rafa!

Klose gjorde två mål till

Efter att igår skrivit om Tysklands Miroslav Klose i en kommentar, och där hyllat honom som en av de bästa landslagspelarna idag, så gjorde han inte oväntat två fina mål mot Kazakstan i en viktig EM-kvalmatch.

Otroligt starkt gjort av den snart 33 år gamle skyttekungen som nu snart kommer passera Gerd Müller som meste målskytt i Tyskland.

Klose platsar förresten inte i Bayern München, där en viss Mario Gomez är lagets store målkung. I landslaget är det omvänt, för där platsar inte Gomez!

Här har vi ett utmärkt exempel på hur vissa spelare först uppnår sin potential när det drar på sig landslagsdräkten, medan andra underpresterar. Exakt varför det är på detta vis är det ingen som riktigt vet, men jag tror det till stor del har att göra med vilken inställning man har till det egna hemlandet och landslaget som sådant.

Tycker man inte om sitt eget hemland, och tex inte vill hylla det med sång innan match, så får det en att spela sämre. Och har man en massa divafasoner för sig som underminerar förbundskaptenens arbete, så får det en att spela sämre.

Denna typ av oförskämt beteende sabbar vidare för hela laget, då en sabotör får resten av spelarna att underprestera pga av sin negativitet. Han sprider osämja i laget. Än värre blir det om sabotören är lagkapten — troligen sju resor värre.

Vi kan nu konstatera att Sverige inte kommer att ta sig till EM-slutspelet. Alltför mycket negativitet. Synd för vi har bra spelare så det både räcker och blir över. Tänk om vi kunde få oss en egen lite Klose i laget. Kanske borde vi damma av Marcus Allbäck?

Söderling räddade fjärdeplatsen

Starkt gjort av en uträknad Robin Söderling igår att vända på underläge 0-3 i skiljeset mot farlige kroaten Ivan Dodig och vinna sin första match i Miami! Förlust där och fjärdeplatsen på rankingen hade varit väck. 

Otroligt nog så åkte därefter mannen som var tänkt att ta över fjärdeplatsen efter Robin, Andy Murray, ut i sin första match, något som nu definitivt räddat denna så viktiga rankingplats till Sverige. Skotten är troligen nu slut som toppspelare.

Att vara sämst fyra på rankingen är viktigt då man då slipper Rafa i Paris i kvartsfinal — man kan först möta honom i semi, något som ger en massa extra fina rankingpoäng, som då ser till att man först kan möta Rafa i semi i Wimbledon och US-Open osv…

Nu ser vi fram mot Juan Martin Del Potro, en match som kan gå precis hur som helst. Med Robin fina form på sistone, och en Delpo som ännu ej är riktigt på topp, så borde segern gå till Sverige.

Men den sympatiske argentinaren har en formkurva som pekar spikrakt uppåt, och han kan mycket väl vinna komfortabelt med 6-2, 6-3 eller något i den stilen.

Förstår dock inte varför Miami och Indian Wells ska spelas över två veckor när man ändå bara spelar tresetare och toppspelarna först startar i runda två?

Men det ger dem å andra sidan lite tid för sol och bad och shopping och annat kul. Kanske är dessa två turnerningar inget annat än betald semester? Nåväl, det ger då Robin en fin chans att vinna det hela.

Utterström och Hedlund: segrare i Vasaloppet!

Efter mitt förra inlägg så kändes det passande att lägga upp en bild från den där oförglömliga svenska dubbelsegern i Vasaloppet där Sven Utterström och Per-Erik ”Särna” Hedlund arm i arm körde in i mål. Sicka karlakarlar och sicka mästare. Oöverträffade till dags dato, troligen.

Sexmilen : Är dagens skidåkare fjollor?

När man började med svenska mästerskap i skidåkning här i landet 1910 så körde man endast två distanser: tremilen och … SEXMILEN (60 km!)!

Och dessa lopp kördes på skidor tunga som bly jämfört med dagens superlätta kreationer. Dagens skidåkare är mao fjollor!

Man körde sedan sexmilen vid SM ända fram till 1926 (dock ej 1925), varefter man övergick till att bara köra femmil! Troligen hängde detta ihop med det alltmer populära niomilsloppet mellan Sälen och Mora? Men viktigt att komma ihåg är att även femmilen var ett mandomsprov på den tiden, pga av långsamma skidor och annat.

Gårdagens mästare från sexmilstiden var riktiga karlar till skillnad från dagens fjollor som bara orka köra femmil en gång vartannat år — och då på racingskidor på supersnabba banor i skatingtil. Sicka fjollor!

Inte oväntat så är den evige mästaren på sexmil ingen annan än mannen ovan, Per-Erik ”Särna” Hedlund (Kolla fler fina bilder på Hedlund här). Han vann hela fyra sexmilar och två femmilar. Han vann även ett par tremilar och vasalopp … samt, icke att förglömma, Sveriges första OS-guld på skidor : femmilen (så klart!)  i St Moritz 1928 — en seger han f.ö. tog hem hela tretton minuter före tvåan!

Särna Hedlund: Troligen vår och världens främste skidåkare genom tiderna tillsammans med Mora-Nisse och Sixten Jernberg.

Här har vi nu de svenska mästarna, dessa hjältar och karlakarlar, över sex mil:

1910 Johan Petter Nordlund, Jokkmokks SK
1911 John Dahlberg, Hällefors IF
1912 John Dahlberg, Hällefors IF
1913 Albin Lingvall, Holmsvedens IF
1914 Arvid Dahlberg, IFK Umeå
1915 Arvid Dahlberg, IFK Umeå
1916 Edvard Persson, Storviks IF
1917 Gustaf Wahlgren, Djursholms IF
1918 Henning Isaksson, IFK Umeå
1919 Henning Isaksson, IFK Umeå                     (Lagtävling)
1920 Henning Isaksson, IFK Umeå                     IFK Umeå
1921 Per-Erik Hedlund, Särna SK                         IFK Norsjö
1922 Per-Erik Hedlund, Särna SK                         IFK Norsjö
1923 Per-Erik Hedlund, Särna SK                         IFK Norsjö
1924 Ernst Alm, IFK Norsjö                                  Sälens IF
1925 Per-Erik Hedlund, Malungs IF (50 km)         IFK Umeå
1926 Per-Erik Hedlund, Malungs IF                      Luleå SK

Det blir tufft för Robin i Miami

Robins tidiga sorti ur Indian Wells innebär troligen nu att han tappar sin fjärdeplats på rankingen till Andy Murray. Redan i tredje rundan stöter han nämligen nu på Juan Martin Del Potro, och det är en match han inte lär vinna om han inte är på topp.

Delpo är mentalt nästan lika stark som Rafa, och över tre set så finns det inget utrymme för borttappade svenska servegame. Tror det blir oerhört svårt för Robin att förvara sin semifinalplats från i fjol.

Samtidigt så lär Andy Murray, om han är någorlunda på G, gå rätt så långt i Miami, något som då innebär att han tar över som världsfyra. Skulle han vinna hela turneringen tar han en klar ledning över Robin.

Tippar dock att Rafa vinner denna gång. Han var riktigt het i Indian Wells. Segern mot Delpo var ett styrkebesked, och mot Djokovic var marginalerna små. Kul att serben vann. Bra för tennisen. Över fem set kan dock inte Rafa besegras av någon längre, tror jag.

Har Rafa en bra dag och är hel så krossar han allt och alla över fem set. Han är nuförtiden 20 procent bättre än tiden innan Robin i Paris för två år sedan. Fed däremot är bara lika bra som vanligt, dvs inte längre tillräckligt bra. Härligt. Vamos Rafa!

Anna Holmlund (men inte Helena) vann världscupen

Tyvärr så skjöt vår skidskyttetös Helena Ekholm bort segern i världscupen, trots att hon fick en extra chans att vinna när Magdalena Neuner avstod näst sista tävlingen. Helena var precis som finska Kajsa Mäkäräinen aningen för nervös.

Fast för sporten som helhet var det nog rätt så kul och bra att en finska fick vinna. Helena kommer igen nästa år, och med VM-guldet har året ändå varit en succé. Måste säga att Helena har sett ut att må riktigt bra den sista tiden, något som vi alla glädjs över. Hon ser lugn och harmonisk ut. Sicken skillnad mot förra året. Kul att se.

En som dock pallade för trycket inför en världscupsavslutning var Anna Holmlund, vår skicrosstjärna, som till synes helt utan nerver tog hem avslutande tävlingen och på så vis satte värsta konkurrentiskan på plats. Oerhört strongt gjort.

Anna går från klarhet till klarhet och lär bara bli bättre de närmaste säsongerna. Fler slutsegrar i skicrossens världscup är mao att vänta. Härligt.

Tyvärr så är nu årets skidsäsong i det närmaste över. Förutom vallafiaskot i Kollen så får vi välan vara rätt så nöjda. Att Hellner och Kalla fick ta hem var sitt VM-guld var det vi alla önskade. Synd om Jönsson, Haag och Rickardsson förvisso det är, men deras tid kommer vad det lider. Varen så säkra.

Känns riktigt trist att inte ha några snösporter att rapportera om på ett tag. Exakt vad jag nu ska hitta på här på bloggen återstår att se. Att börja blogga om fotboll har jag ingen lust med — för mäktigt att skriva om alla matcher. Kanske får jag fördriva tiden framtill nästa vinter med att börja häckla federiterna igen? Eller kanske borde jag bara gå i ide framtills oktober/november? Vi får se.

Sandviken svenska mästare

I England har man sin gamla FA-cup: I Sverige har vi bandyfinalen på Studenternas. För mig så smäller bandyfinalen högre än bollsparkandet i London. Inget snack om saken.

I år fick vi dessutom se en sjutusan till final. Sandviken och Bollnäs, dessa två klassiska bandystorheter, gjorde upp om SM i vad som redan hyllas som en av de bästa finalerna på många år.

5-5 efter full tid innebar förlängning, och väl där fick SAIK ett minst sagt turligt skott i mål. Sorg och bedrövelse för Bollnäs och alla deras supportar, speciellt efter att Per Hellmyrs bara minuten innan ordinarie matchtids slut fått ett korrekt mål bortdömt för offside — ett mål som säkerligen inneburit seger med 6-5 och SM-guld. Tänk så det kan gå.

Lider med bollnäsarna, som jag f.ö. hejade på, som nu får vänta ännu ett år på SM-lycka. Samtidigt så var det förstås roligt att SAIK fick vinna på nytt. Klubbens sjunde SM.

I vilket fall som helst så var det ett fantastiskt skådespel på Studenternas idag. Det enda som behöver åtgärdas till nästa säsong är en helt ny arena i Uppsala, för den gamla håller inte måttet.

Redan förra året krävde jag här på bloggen att en ny nationalarena för bandy måste byggas. En arena likt Nya Gamla Ullevi i Göteborg: en arena för fotboll och bandy med plats för uppåt 30000 åskådare.

Uppsala är Sveriges fjärde största stad, och en ny fin arena av denna typ är vad staden och svensk bandy nu behöver. Min vision är sedan att alla svenska bandylandskamper, inklusive kommande bandy-VM, ska spelas där — ett bandyns Wembley helt enkelt.

Dagens Studenternas med sina provisoriska läktare får SM-finalerna att verka billiga och amatöriska. Låt oss dra igång detta bygge av ett nytt Studenternas omedelbart och spela bandyfinalerna där redan nästa år. För det är vad svensk bandy behöver och förtjänar.

Nya billiga segrar till Northug och Björgen

Ja, precis som vi alla visste redan igår så blev det idag nya billiga segrar till de två norskarna i Falun, Marit Björgen och Petter Northug. Totalt osportsligt av dessa två att gå med på att soloåka hem från början till slut för att sedan kunna inkassera en billig världscupsstriumf!

Vår egen Daniel Rickardsson, sexa idag, har som 28 åring bara en enda världscupsseger! Och denna enda seger fick han kämpa för. Men idag fick alltså två norskar var sin ny seger mer eller mindre till skänks. Skamligt.

Och detta lurendrejeri pågår av en enda anledning: man (FIS) hoppas göra de avslutande världscupstävlingarna mer TV-vänliga. Man vill alltså tjäna pengar istället för att åka skidor på ett sportsligt vis

Något måste nu göras för att stoppa detta hån mot allt vad skidåkning heter. Mitt förslag är att köra Slottssprinten som vanligt, men sedan i Falun köra 15 km och 10 km på lördagen, samt 50 km och 30 km på söndagen.

Låt oss avsluta säsongen med en hederlig gammal femmil.

Man borde alltså avsluta nästa års världscup med en tremil för damerna och en femmil för herrarna, och båda dessa lopp ska vara individuella! För ingen vill nu längre se två anti-klimax, som dagens två skamliga lopp, även nästa år. Bu för FIS!

Vi får dock ge ett plus för både Daniel Rickardsson och Emil Jönsson som kämpade på bra idag. Emils tiondeplats är riktigt imponerande.

Våra töser gjorde även dem allt de mäktade med. Anna Haag och Charlotte Kalla är ännu unga, och skyndar långsamt. Om de forsätter på detta vis kan vi lugnt räkna med stora framgångar för dem båda vid nästa stora mästerskap, inklusive OS och Falu-VM.

Ser hudersomhelster redan nu fram emot nästa säsong, för då har vi inga mästerskap som stör. Allt handlar då om Tour de Ski och Världscupen. Tippar redan nu på svensk slutseger i båda fallen. Och naturligtvis försvarar Emil även sin sprintcup.

Kareby svenska mästarinnor

Följde igår det mesta av dambandyfinalen på Studenternas, och tyckte det var kul att vi fick ett nytt mästarlag i år: Kareby. Kareby-töserna vann välförtjänt över de mångfaldiga mästarinnorna AIK.

Avslutningen var riktigt spännande: vid 2-2 så trodde nog de flesta att AIK skulle ta hem segern, men en kontring ledde till ett friläge för blott sjutton år unga Stina Ysing, och det var en chans hon inte försumpade … 3-2 och segern var bärgad. Fast det var rätt så svettigt innan slutsignalen gick.

Det är alltid roligt när ett nytt lag vinner SM. Efter alla SM-guld till AIK är man nog där nu blasé. Unga Kareby, ett lag som inte var tänkta att vinna SM redan i år, lär from nu gå från klarhet till klarhet och börja dominera dambandyn under lång tid framöver.

Festligt igår var det ruskiga livet på läktarna: Kareby-klacken höll igång för fulla halsar mer eller mindre matchen igenom. Där fick vi ännu ett talande bevis på hur mycket det betyder för mindre orter när ett av deras lag gör väl ifrån sig. Kareby har runt 300 invånare! — och de verkade alla vara på plats i Uppsala igår.

AIK och andra liknande klubbar har för många järn i elden för att supportrarna ska orka bry sig om damsporterna, men i fallet Kareby verkar hela Kungälv vara engagerade. Härligt att se. Läs mer här (SR) och här (SVT)

Northug och Björgen vann i Falun

Som vi hoppades blev det idag riktigt bra med folk längs Lugnets fina skidspår. Det var riktigt festligt, speciellt jämfört med gårdagen.

Tyvärr slutade inte tävlingarna lika festligt som vi hoppats på. Att Marit Björgen skulle ta hem en klar seger visste alla på förhand, och hon startar nu en minut före Kowalzcyk i morgondagens avslutande lopp. Norskan får mao segern till skänks. Skamligt och kriminellt, och ett hån mot publiken.

På samma trista vis är det även på herrsidan, för där startar dagens segerman, Petter Northug, bortåt minuten före Emil Jönsson. Även på herrsidan är mao segern klar redan idag. Mitt råd till Emil är att bara köra sitt eget lopp och bevaka sin position.

Jag vägrar dock erkänna dessa båda lopp imorgon som världscupslopp, för hur kan man erkänna dem när inget motstånd behöver besegras?

En sak vi nu måste göra är dock att inför Falu-VM se till att samtliga lopp körs med individuell start! För annars kommer varje lopp se ut som dem idag. Med individuell start på femmilen så kanske Anders Södergren kan få avsluta karriären med ett VM-guld på hemmaplan? Northug måste i vilket fall som helst stoppas. Åt Björgen finns det nog inget man kan göra. Tyvärr.

Hade man förresten kört individuellt idag så vete tusan om inte Daniel Rickardsson vunnit, för han verkar vara i sitt livs form. Vi får nu hoppas han storsatsar inför nästa säsong.

En annan vi nu på allvar kan hoppas på är Emil Jönsson: sjua idag, men kunde lika gära slutat fyra! Sicken enastående prestation. Tror att han enbart kommer att bli bättre på sprint om han även satsar på distansloppen fullt ut, något som han nu tydligen tänker göra. Vi håller tummarna.

Slutet för Falun och skidsporten?

Trist att Marcus Hellner blev sjuk nu så här under de Svenska Skidspelen. Vi går nu miste om duellen mellan honom och gutten, och uppe i Falun så lär väl publiktillströmningen minska ordentligt pga av vår storstjärnas icke-deltagande.

På tal om publik, så var det pinsamt dåligt vad gäller den saken under gårdagens tävlingar i Mördarbacken. Att folk inte gitter att ta sig till Lugnet när hela världseliten är på besök är riktigt dåligt. Förhoppningsvis blir det bättre idag och imorgon.

Efter publikfesterna i Holmenkollen känns det mesta rätt så avslaget, men som vi vet kan ingen annan plats mäta sig med norskarnas skidarena publikt sett, eftersom ingen annan har en storstad inom gångavstånd.

Falun är och förblir en småstad, och kanske är det nu dags att bygga en ny nationalarena på en plats som kan ge skidspelen storpublik hver gang. Norrlands största stad är ju Umeå. Kan det vara platsen vi söker? Östersund är väl annars det bästa altenativet när det gäller kombinationen publik och garanterad snö.

Fast för mig så handlar det inte enbart om publik. Det som stör mig är hur jippobetonad världscupen nu är. Man kör tex inte ett enda femmilslopp under hela säsongen!

Det troliga är väl nu att världscupen delas upp i två delar: en jippodel, med mördarbackar och en massa kortlopp på max 10-15 km — och en del där man enbart pysslar med riktig skidåking med tremilar och femmilar var och varannan vecka. Även Vasaloppet och kanske en dal andra långlopp ska där ingå.

Personligen hade jag sett en avslutning av säsongen med Lathis, Falun och Kollen — med två veckor mellan varje skidspel. Och vid dessa tre ”klassiker” skulle man sedan köra de tre klassiska distanserna, samt ev en stafett — precis som vid gamla tiders VM mao. Och man skulle max köra en masstart, dock ej på femmilen.

Ingen sprint eller andra jippotävlingar skulle ingå vid dessa nu återupprättade klassiska evenemang. Man borde starta med en tremil på tisdag/onsdag; 15 km på tors/fre; ev stafett på lördag; femmil på söndag. Damerna är tänkta att köra sina lopp på mellandagarna eller när det passar.

De tre klassiska skidspelen är att likna vid tennisens grandslam, men håller nu pga alla jippotävlingar på att förvandlas till parodier på sig själva. Bedrövligt. Något måste nu göras för att återställa ordningen, och det är nu dags för skidsporten att sluta dansa efter TV-bolagens pipor och ta tillbaka kontrollen över den egna sporten — eller dö som sport helt och hållet.

Mattias Wagenius: världsmästare

Tittade igår och idag på VM-tävlingarna i telemarksskidåkning, som för närvarande pågår i Rjukan i Norge, och där vår egen Mattias Wagenius är ett stort namn, och gillade det jag såg: För, för mig så är detta sport när den är som allra bäst — alltjämt på amatörnivå, åtminstone i själ och hjärta.

Att sporten dessutom utövas i våra snöiga skidbackar gör inte saken sämre. Inget kan nämligen slå skidsport. Blir förresten alltjämt förvånad varje gång jag ser en telemarkare köra förbi i backen. Har många gånger velat testa själv, för det ser himla kul ut, och just själva tanken på att kunna åka längd och utför på samma skidor är något som tilltalar mig.

För att nu återgå till VM-tävlingarna i Norge så tog igår Mattias VM-silver, knappt slagen av en norsk gutt. Idag däremot blev det guld till vår man efter en minst sagt fenomenal avslutning av honom, där han på längdåkningsdelen av tävlingen krossade allt motstånd. En otrolig uppvisning.

Extra kul förstås att som svensk få vinna VM-guld i norskarnas egen kula, speciellt efter den norska uppvisningen i Holmenkollen bara härom veckan. Mattias försvarade dessutom sitt VM-guld från sist det begav sig. Riktigt stort gjort.

Måste även säga att för mig så är denna sport långt mer intressant att följa på TV än det mesta annat inom skidvärlden. I dagens lopp ingick mängder med olika moment, som tex storslalom, hopp (där man ska göra en telemarkslandning), köra genom en oerhört snäv kurva ett helt varv, varefter det är längdåkning in mot mål!

Och allt detta bedöms dessutom av en expertpanel som ger en sekunds avdrag för varje oegentlighet: görs det tex inte en korrekt telemarkssväng så blir det tidstillägg mao. Tävlingen är mao inte avgjord förrän man kommit i mål! Spännande ända in i det sista mao. En perfekt TV-sport mao.

Kommer självfallet att följa Mattias nästa VM-åk, något som kallas ”sprint”, om jag fattat rätt? Har ingen aning om vad det handlar om, men det kommer tveklöst att bli oerhört sevärt och spännande.

Intresset för VM är för övrigt stort: idag kom tex självaste HKH Kronprins Haakon, dvs Håkan, i egen hög person till Rjukan för att kunna heja fram Mattias och de övriga skidåkarna på plats. Läs om saken här.

Helena skjöt (den korrekta stavningen av ordet) bort världscupen?

Skjöt (den korrekta stavningen av ordet) bort världscupen gjorde precis allas vår Helena Ekholm i dagens sprinttävling i Holmenkollen. Exakt var hon kommer sluta är ännu inte klart man runt trettionde plats lutar det åt.

Än värre blir det när man tittar på tiden som hon är bakom dagens segrarinna, drygt två minuter, och vem denna segrarinna är … Magdalena Neuner!

Tyvärr är det nu bara för oss alla att konstatera faktum: Helena Ekholm kommer inte att vinna världscupen i år … såvida ett mirakel inträffar på jaktstarten samt att Neuner skjuter bort sig ordentligt. Troligen behöver Helena skjuta fullt och tyskan bomma fyra-fem gånger!

Helena var dock inte ensam om att skjuta bort sig idag: finska utmanerskan till slutsegern om världscupen, Kajsa Mäkäräinen, drabbades även hon av nervdaller och slutade bara några platser före vår tös. Svensk och finskt superfiasko i Kollen idag mao. Läs mer här (SR).

Emil kung i Slottssprinten!

Idag befäste omåttligt populäre och oförskämt sympatiske svenske skidkungen Emil Jönsson sin position som världens bäste sprinter när han övertygande tog hem segern i Slottssprinten. Lekande tog han sig först fram till final, och väl där så hade ingen en suck … inte ens den där Northug, som idag var chanslös och slutade tvåa.

Att Emil är bättre på spurt och sprint än den där gutten från andra sidan fjällen är nu en hel skidvärld överens om. En klar totalseger i sprintcupen talar sitt tydliga språk: Emil Jönsson är världens sprintkung. Gutten får ju nu smörj av honom hver gang.

Extra kul var således att idag, inför alla hemmafans och alla från hembyn Årsunda (och tittare världen över, vilka alla f.ö. hejar på Sverige, enligt de senaste rönen), få sätta alla norskar på plats. 

Även den kungliga familjen var ute och hejade fram Emil och resten av di svenske i spåren runt slottet, sådan vikt sätter man vid sättandet på plats av de norska upprorsmakarna. Härligt att se.

Roliga var scenerna dessutom efter målgång, när Emil först lade sig på rygg och clownade på sitt karaktäristiska vis med skidorna i vädret, varefter han glädjestrålande begav sig nedför upploppsbacken igen för att tacka publiken och ta emot dess hyllningar. Han sprintade sedan tillbaka in över mållinjen. Sicka scener. Sicken kille. Läs mer här (SVT) … (SR) … (DN).

På damsidan var det även roligt och passande att Petra Majdic fick avsluta karriären med en tredje seger i Slottssprinten. Hon tog även hem sprintcupen för tredje gången. Imponerande.

Den charmiga och godhjärtade slovenskan var överlycklig. En oerhört populär segrarinna. Vi här på redaktionen önskar Petra allt gott inför framtiden, vart det nu än bära månde.

Måste dock undra varför Petra väljer att sluta nu när hon alltjämt är bäst i världen — hon utklassade allt motstånd idag — fast man måste ju sluta någon gång, och kanske är det som skönast att dra sig tillbaka när man står på topp?

Robin föll i Indian Wells

Hade precis slagit mig ner i soffan framför dumburken för att se Robin Söderling serva hem, som jag trodde, andra set mot Philipp Kohlschreiber. Men istället för svensk succé, fick vi inte helt oväntat ett fiasko.

Men som tur var hann jag bara se de avslutande bollarna. Robin var dock inte helt hel, och hade tydligen varit lite krasslig. Synd, för nu tappar han massor med värdefulla rankingpoäng.

Tur i oturen är dock att Andy Murray åkte ut redan i sin första match, något som innebär att även han tappar poäng. Robin behåller därför sin viktiga fjärdeplats.

Såg även slutet på Juan Martin Del Potros segermatch mot Alexander Dolgopolov, och Delpo börjar nu alltmer se ut som den världsstjärna han var innan skadeavbrottet.

Synd att Robin åkte ut igår, för det hade varit hyperintressant att se honom mäta krafterna mot Delpo på nytt. Får argentinaren vara hel så skulle inte jag bli det minsta förvånad om han tar hem en slam till redan i år. Han var som vi minns bara hårsmånen från att ta sig till final i Paris för två år sedan, så kanske kan han slå till där i år?

Extra kul var att få se Delpo göra sitt superhäftiga korstecken omedelbart efter segern. Det satt klockrent, och jag tippar redan nu att han vinner nästa match mot Robins baneman, för snyggare korstecken får man leta efter. Har länge uppmanat Robin och våra andra idrottarer att själv göra korstecken före och efter match. Tror det kan vara skillnaden mellan supersuccé och fiasko.  

Tittade även lite på Rafas match igår, och han ser ut att vara på väg mot storformen. Kanske vinner han inte någon av de två stora ATP-1000 titlarna i USA, men när grussäsongen startar så kan vi nog räkna med en ny grusslam — Monte Carlo, Rom, Madrid och Paris. Kanske väljer Rafa även att spela i Barcelona för att på så vis ta hem fem stora grustitlar på raken? Vamos Rafa!

Anna Holmlund vann i Branäs

Bra gjort av Anna Holmlund att palla för trycket och vinna på hemmaplan i värmländska Branäs. Följde tävlingen på TV igår och blev imponerad. Anna är så fruktansvärt stark i starten att man nästan måste ta henne där för att kunna vinna.

Hon går nu från klarhet till klarhet och har nu en jättechans att vinna årets världscup. Strongt gjort av en tös som bara för något år sedan var mer eller mindre okänd, men nu är en världsstjärna.

Endast en tävling återtår, nästa helg i Norge. Seger där och saken är klar.

Annas framgångar gör nu säkerligen att fler svenskar börjar satsa på skicross, något som på sikt om några år i framtiden kan komma att leda till fina medaljer vid OS vad det lider framöver så småningom. Läs mer om gårdagens seger här (SVT).

Emil vann sprintcupen igen

Idag är Anna glad, för idag tog hennes Emil hem sprintcupen för andra året i rad. Stort gjort av en stor skidåkare att försvara sin titel. Och inte nog med det, Emil tog hem sprintcupen på ett storstilat sätt genom att vinna dagens sprinttävling borta i Lahtis!

Emil är nog min absoluta favorit bland svenska idrottsmän, något som beror på att han verkar vara så himla snäll och trevlig.

Vem kan tex glömma hur han omedelbart efter målgång i Kollen, som nybliven bronsmedaljör, glädjestrålande av lycka kramade om sin svenske kumpan som just ”lurat” av honom guldet?

I intervjun strax efteråt kunde Emil knappt hålla tårarna tillbaka, efter att äntligen fått ta hem en medalj på ett stort mästerskap, efter alla missar. Alla vet ju att han blev utsatt för en norsk attack i OS-semin förra året som stoppade honom från att nå finalen.

Men det mest ofröglömliga ögonblicket för mig är ändå intervjun efter fiaskot i lagsprinten, där Emil och Jesper Modin fick svara på frågor om varför det gått åt skogen. Emil vägrade skylla på Jeppe, utan hyllade istället sin bedrövade lagkamrat för att ha kämpat på allt han kunde.

Detta gjorde Emil, trots att han säkert själv var otroligt besviken över att inte ens fått ta hem en medalj. Han tyckte vi skulle se positivt på resten av VM istället, trots att VM var över för honom själv. Sicken kille.

Nu hoppas vi att Emil får avsluta säsongen med att knäppa Northug och Co på näsan i Slottssprinten, för att en gång för alla visa hela världen vem som är bäst. Hellner får dock gärna bli tvåa:-)

Norge tror man kommer slå Sverige

Tittade igår på upplösningen av Melodifestivalen. Vann gjorde en ung Måns Zelmerlöv-kopia, Eric Saade, med en låt som kort och gott hette ”Popular.” Som vanligt var samtliga bidrag av undermålig kvalite.

Det intressanta i sammanhanget var dock följande: Kort tid efter Melodifestivalen var till ända så surfade jag in på VG, för att läsa lite nytt om skidor och sånt, och blev förvånad över att man på första sidan hade en bild på Saade. Tydligen är vår melodifestival big news på andra sidan fjällen?

Det intressanta i sammanhanget var dock att man från det norska melodifestivallägret redan med bestämdhet hävdade: ”Vi kommer slå Sverige!” I Norge lever man mao enbart för att slå Sverige — i alla sammanhang!

I Sverige är väl inte det första vi tänker på i alla sammanhang att vi ska slå Norge? Men som vi själv nu lärt oss så ämnar Norge i alla sammanhang alltid se till att man först och främst slår di svenske, och detta är det intressanta i sammanhanget.

Vi vet nu att de svenska skidskyttelaget, bestående av svenska skidskytterskor, har ögonen på sig idag från en massa norska åkerskor, för som vi nu lärt oss så har dessa norskor för avsikt att slå våra töser — då våra töser kommer från Sverige.

Faktum är att det enda dessa norskor lever för, och det första de tänker på när de vaknar på morgonen, och det sista de tänker på när de somnar på kvällen, är att slå våra svenska töser … hver gang. Att få slå Sverige är livets mening för alla norskar.

Anna Lindberg: Europamästarinna

Anna Lindberg, Ulrikas duktiga tös, blev idag Europamästarinna borta i Turin. Imponerande. Tyvärr missade jag tävlingen — var så pass upptagen med alla dagens skidtävlingar, inklusive skidskyttet, att jag helt glömde bort Annas tävling. Men nu i efterhand så var hennes EM-guld precis vad vi alla svenska sportvänner behövde efter alla dagens idrottsliga sorger och bedrövelser. Nu hoppas vi på medalj även i OS nästa år för Anna. Läs mer här (SR) och här (SVT).

Ferry fixade sånär medalj på stafetten

Efter en ruggigt spännande avslutning på dagens stafett i skidskytte-VM i snöigaste Sibirien i rysligaste Ryssland, så blev idag Sverige fyra; men det var en fjärdeplats med bud på mer. Tyvärr så fick inte Björn Ferry till de sista skotten på det vis han och vi önskat, och där försvann medaljen … och kanske tom guldet?

Norge såg länge ut att ta hem segern, favorittyngda som man var, och när Terje Bö drog ut som ledare och bara hade sista skjutningen kvar, så fanns det ingen anledning att tro på något annat än att de fyra guttarna skulle få uppleva guldglädje åter en gång.

Men hör och häpna, unge Terje drabbades nervdaller på ett nästan osannolikt vis, och kunde inte få till det. Straffrunda!

Som redan avhandlats så kunde inte Ferry sätta fem snabba skott mitt i prick, något som gett Sverige guldet, men vad värre var så tappade han även tid till de tre framförvarande … allt för mycket tid.

Den gode Björn körde dock oerhört starkt, men idag räckte det alltså inte ända fram till bronset. Ännu en trist dag för di svenske mao. Håller dock inte med dem som hävdar att Björn skjöt bort bronset. Skadan var redan skedd innan sista rundan, anser lilla jag om saken i alla fall.

Följde förresten de norska sändningarna idag, något jag fann intressant, då man där loppet igenom talade väl om våra pojkar, särskilt Ferry, som man påstod vara världens bäste på avslutningssträckor. Norskarna räknade nästan med att han skulle fixa hem bronset till oss, och kanske tom silvret!

Nu har vi bara en chans kvar att få uppleva lite svensk medaljglädje för våra pojkar. Ser tufft ut. Troligen är det flickorna vi nu får hoppas på. Läs mer dagens tävling här (SR).

Skeleton måste bort

Såg ett inslag på TV härom veckan som slog mig med häpnad: ett reportage från SM i skeleton — en tävling man körde i Lillehammer (finns ingen bana i Sverige)!

Det sanslösaste av hela detta trams var att man för första gången även skulle köra damtävling om SM-guld … men endast hade tre åkerskor! Alla var mao på förhand garanterade medalj! Ett skämt och hån mot all vad SM heter. Bedrövligt.

Än mer sjukt var att ingen av töserna hade åkt skeleton innan särskilt mycket. Vill minnas att en eller två av töserna bara dagen innan åkt skeleton för första gången? De åkte mao inte bättre skeleton än någons gamla mormor!

Och denna skitsport har alltså OS-status! Bandy däremot, en av världens två stora vinterlagsporter, får inte vara med!

Vi här uppe i vintersporternas hemländer har alltid tagit avstånd från alla former av pulka och kälkelekar när det handlat om OS, något hela världen beundrar oss för. Faktum är att jag är oerhört glad över att varken norrmän eller finnar satstar på detta trams.

Vi nordbor hade skämts över att bli olympiska mästare i pulka och kälkeåkning — det är illa nog att curling är en OS-sport — och vi får nu se till att vi aldrig någonsin skickar några deltagare till skeleton och de övriga pulkatävlingarna i OS.

På tal om vinter-OS så anser jag vidare att alla sporter där ska företagas utomhus: kanske även konståkning och ishockey? För genom att spela utomhus så får man även kämpa med/mot elementen.

Vem kan tex glömma ”Särna” Hedlunds femmilsguld 1928, när han ensam kämpade sig fram mot segern i det schweiziska slasket i fem timmar! Årtusendets största idrottsbedrift.

En trist utveckling här hemmavid är f.ö. att bandyn nu alltmer flyttar inomhus; och vad gäller skridsko så har ju all tjusning nu försvunnit när man enbart håller stortävlingarna inomhus. Inga fler stora utomhusmästerskap inför trettio-fyrtio tusen åskådare mao. Trist och ett steg åt fel håll.

Är Bragdguldet till Hellner redan klart?

Läste precis att varken Marcus Hellner eller Petter Northug tänker ställa upp i Lahtis till helgen. Synd för publiken, men något man kanske får ha förståelse för. Tittade därefter på nätet på guldloppet igen och satt återigen smått chockad när Marcus stack ifrån i backen sin och sedan höll undan och drog ifrån alla bakomvarande. Rycket han gör är så ruskigt och mäktigt att man häpnar, och Bragdguldet är säkerligen redan nu vikt för honom.

Det enda som möjligen skulle kunna hota Marcus är väl om Robin Söderling tog hem Paris eller Wimbledon, men i mina ögon är det spektakulära sprintguldet, där den omöjlige norske sprintkungen krossades, större än en tennisseger — tom en slam.

Vad många dessutom inte inser är att rycket i Hellnerbacken bara var början: Marcus tvingades sedan köra på för fullt i över en och en halv minut för att försvara sin ledning! Hur många åkare i världen hade klarat av att hålla undan för Northug så länge inför tiotusentals vilda norrmän på läktarna och längs spåren. Ingen … förutom Marcus Hellner.

Finns det något tristare än Champions League?

Efter att ha slötittat på två Champions League matcher de senaste dagarna så är det bara att konstatera faktum att det inte finns något tristare. Först var det Barcelona-Arsenal, en match som var någorlunda kul pga fint passningspel av Messi & co. Men den matchen är trots det redan bortglömd.

Sedan var det en otroligt trist historia mellan Tottenham och Milan. Även där har jag glömt bort allt vad gäller matchen.

Nej, tacka vet jag skidåkning och annan vintersport, för när det händer något där så är det oförglömligt. Återläste mina inlägg om Holmenkollen-VM alldeles nyss och kastades då omedelbart tillbaka till Hellnerbacken och Marcus oförglömliga ryck — för mig årets idrottsprestation i världen, alla kategorier!

Och sicka sportsmän och kvinnor skidåkarna är, åtmistone de svenska, för inte ens efter bittra förluster så gnäller man eller skyller ifrån sig. Man biter bara ihop och siktar framåt och tar nya tag. Slår vad om att Marcus redan planerar på hur sommarträningen ska läggas upp.

Igår fick man som vanligt se fuskande fotbollssparkare ramla i backen, ofta under tillsynes oerhörd smärta, så fort någon petade på dem. Värst i de två matcher jag tittade på var nog när David Villa fick sig en liten törn och rullade runt sex-sju gånger i gräset innan han blev liggande! Sicka fjollor! Sicka fuskare! Äckligt att se.

Fotboll är en skitsport som vi nu måste förbjuda, i varje fall den europeiska storfotbollen, eftersom den saboterar för alla våra inhemska sporter. Den är ett gift. Vi måste dessutom lämna Fifa och Uefa, två skitorganisationer som nu blivit för stora för sportens bästa.

Det är bättre vi sänder bandy, handboll, volleyboll, dragkamp och varpa och vad som helst annat än den där utländska smörjan.

Det kommer nu hudersomhelster kännas riktigt trist när våren drar in och snön försvinner, för då är det slut med den sköna vita sporten i ett helt halvår. Imorgon har vi dock våra svenska skidskyttar att hoppas på där borta i Sibiren, men det troliga är väl att det blir ännu en helröd historia.

Helena med sitt VM-guld

Visst var det kul att Helena fick vinna VM-guld idag. Förra året led vi alla med henne under OS, men nu fick hon äntligen visa hur bra hon verkligen är igen. Nu hoppas vi att det blir fler medaljer för henne och resten av gänget borta i Sibirien, och att hon sedan håller undan och tar hem Världscupen (som hon nu leder) oxå.

Iskall Helena vann VM-guld i Ryssland

Efter en rent ut sagt sensationell skjutning — prickfritt! — under ofta mycket svåra förhållanden, blåsigt som tusan samt svinkallt, så tog idag Helena Ekholm en storstilad revansch för OS-misslyckandet i fjol.

Hon vann VM-guld i det individuella 15 km loppet långt, långt borta i snöigaste och kallaste Sibirien, Ryssland, i en stad vid namn Chanty-Mansijsk, efter att med sina iskalla nerver krossat allt motstånd på skjutvallen.

Det var totalt sjukt bra gjort av henne att skjuta fullt fyra gånger i följd när ett VM-guld stod på spel. Vid den sista skjutningen räknade jag fullt ut med en eller två bom, pga den enorma pressen, men Helena var iskall och skjöt lekande lätt hem guldet! Enastående!

Det var sedan bara för Helena att defilera i mål, där hon sedan gråtande bröt ihop av glädje efter uträttat stordåd, efter inseendet att VM-guldet var bärgat.

Visserligen fanns det alltjämt teoretisk möjlighet att någon bakomvarande skulle kunna ta sig ikapp, men i realiteten var vår tös redan klar världsmästarinna.

Sicken revansch och sicken makalös bedrift av en tös som bara för ett år sedan av många mer eller mindre ansetts slut som guldhopp for ever.

Extra skönt var det förstås att knäppa Magdalena Neuner på näsan. Tyskan tokkörde idag, men vad hjälpte det att hon körde banan två minuter snabbare än Helena när hon sedan skjöt som en kratta?

Skidskytte handlar inte om enbart skidåkning, utan om att finna den perfekta balansen och harmonien mellan åkning och skjutning; och när det gäller detta sammarbete så finns det idag ingen som slår vår Helena.

Idag var en stor dag för en stor tös: en fantastisk prestation! Så här långt en av årets tre stora bragder — de två skidgulden är de andra två. Läs mer om Helenas seger här (SR) och här (SVD).

Det är synd om Danmark

Under vinterhalvåret så tycker jag alltid synd om våra kära grannar i söder : danskarna : för de har ingen snö!

Utan snö så kan man som bekant inte åka skidor, och om man inte kan åka skidor så kan man inte få fram några skidåkare, och om inte kan få fram några skidåkare så får man heller inte något intresse av att intressera sig för skidåking, något som då leder till att man går hela långa kalla vinterhalvåret och intresserar sig för annat.

I danskarnas fall så är det fotboll man tröstar sig med, och man följer där i överkant med i allt som sker i de stora utländska ligorna.

I Danmark har man i stort ingen som helst kunskap om våra skidhjältar och deras förehavanden i skidspåren. Holmenkollen-VM och de svenska framgångarna där missade man helt och hållet. Trist men sant.

Lösningen på problemet är att vi svenskar annekterar Danmark och på så vis ger dem delaktighet i vår svenska skidkultur. Det blir en enkel sak att genomföra nu när bron är färdig. Det stora problemet blir väl att lära dem prata svenska igen, som de gjorde förr, och få dem att sluta leva som hedningar och göra dem kristna på nytt.

På liknande vis har tex skåningarna, vilka överlag precis som danskarna brukade leva som hedningar och barbarer som inte visste något om skidåkning, välkomnats in i den svenska traditionen och lärt sig älska nationalsporten skidåkning, något som fått dem alla, dessa jönsar och pågar, att må förträffligt bra under den långa kalla, men dock för det mesta helt snöfria, skånska vintern.

Skidskytte-VM: inte så intressant så här långt

Följde Björn Ferrys och de andra svenskarnas öden och äventyr i dagens 20 km:s lopp borta i VM i Ryssland, i en stad jag aldrig minns namnet på. Men handen på hjärtat, särskilt spännande var det aldrig — trots att Ferry var duktig och sånär knep en medalj. Otur för honom, speciellt efter endast en bom.

Så här i kölvattnet av VM i Kollen så känns dock inte skidskytte-VM så väldans angeläget. Att man dessutom inledde mästerskapen samtidigt som skid-VM pågick gjorde ju inte saken bättre. Själv ägnade jag då knappt skidskyttarna en tanke: för som vi alla vet så blir man bara skidskytt om man är en misslyckad skidåkare, eller som i Hegle-Svendsen inte platsar i landlaget.

Att man sedan kör VM varje år som skidskytt är en annan orsak till dessa tävlingars lägre status, för om man misslyckas så är det ju bara att ta nya tag nästa år. 

Detta sagt, så tror jag ändå att vi inom kort kan komma att ha skid-VM varje år, utom OS-åren såklart: För vid FIS har man nu säkert insett vilken folkfest som kan erbjudas TV-publiken årligen, något som dessutom, inte helt oviktigt, kommer generera ofantliga rikedomar till alla inblandade, men framförallt till dem som äger FIS — vilka det nu är?

Men för alla oss som tyckte norrmännen var olidliga borta i Oslo så är det nästan lika illa borta i Ryssland, speciellt på herrsidan. En annan sak som stör mig är hur tyskarna alltid får till det i stora mästerskap: Neuner tog som bekant guld på damsidan och på herrsidan har en viss Peiffer blivit världsmästare. Man verkar där lägga upp hela säsongen enbart med sikte på VM resp. OS, något som verkar funka exceptionellt bra hver gang.

Ebba Jungmark

Har varit så mycket skidor på sistone att man knappt hunnit med något annat i sportväg. Men nog behöver en bild på nya stjärnskottet och höjdhoppshoppet Ebba Jungmark läggas upp här på bloggen. Ett finfint EM-brons blev det igår till unga Ebba, och hela 1,96 hoppade hon. Strongt gjort. Ebba och Emma kommer nu säkerligen att sporra varandra till nya höjder och stordåd.

Slut på VM i Oslo … och kanske på skidsporten som vi känner den?

Nu med VM i Oslo avslutat så kan vi konstatera att di svenske blev näst bästa nation: med två guld, två silver och ett brons. Inte illa, för vi kunde lika gärna gott lottlösa, men vi borde i ärlighetens namn kanske tagit hem ett par medaljer till?

Vallafiaskot kostade som bekant oss en två-tre medaljer. Kul dock att våra två storstjärnor, Kalla och Hellner, fick ta hem var sitt guld. Trist dock att de inte fick ta hem åtminstone ytterligare varsin medalj.

Men de är båda unga och kommer först att nå zenit i Ryssland om tre år. För som vi alla vet så är man inte som bäst förrän man börjar närma sig de trettio. VM året innan OS, och VM året efter, kommer dessutom ligga perfekt; och jag tippar redan nu på minst FYRA OS/VM guld var till dem.

För att nu återgå till årets Oslo-övningar: Masstarterna serverade, tyvärr, gulden som på fat till de norska spurtspecialisterna, och jag kan nu på allvar se en klar risk att skidsporten kan komma delas upp i två skilda discipliner: en klassisk gren, där man kör med individuella starter (och kanske även klassisk åkning?) hver gang ; och en fristilsgren, där man tävlar som man gjorde nu senast i Holmenkollen.

För jag tror att många åkare tillhörande världseliten nu är övertrötta och mäkta förgrymmade på att bli bortspurtade av en och samme oförskämde norsk i varje lopp, något som dessutom lär fortsätta att ske under överskådlig tid.

Inom flera sporter har man delat upp sig. Cricket, som tills helt nyligen endast spelades i matcher över fyra-fem dagar, har nu som exempel tre helt skilda förgreningar: förutom den just nämnda har man nu en en-dagarnas variant, och en två-timmars dito. I båda de sistnämnda spelas vidare VM med jämna mellanrum. I en-dagars varianten spelas f.ö.  VM i  detta nu.

Även Rugby spelas i två totalt åtskilda varianter: Rugby League och Rugby Union (den variant vi förknippar med Rugby här i Sverige), något man pysslat med sedan slutet av 1800 talet! Man här även här sedan lång tid tillbaka VM i båda varianterna.

Och vad gäller brottning har vi sedan gammalt grekisk-romersk stil och fri-stil.

På ett liknande vis tror jag nu att skidsporten kan komma att delas i två delar. För så här kan det inte fortgå längre. Varför ska man tex träna i ett helt år för att köra femmilen på VM för att sedan bli bortspurtad när det är hundra meter kvar av en gutt och sluta sjua eller sämre?

Kanske finns det en väg ur dilemmat för FIS om man kör VM varje år: ena året klassiskt med individuell start och nästa år för att hjälpa Northug och Björgen att vinna storslam.

Problemet med detta upplägg blir dock att VM minskar i värde. Man har vidare problemet med OS, eftersom man där troligen bara kör på som man gjort framtills nu. Fast om man kör både pulka och kälke i OS och delar ut mängder med billiga guld där — fler faktiskt (om jag räknat rätt?) än man delar ut till de topptränade skidåkarna — så kunde man säkert köra båda skidgrenarna olympiskt.

Jörgen Brink och Jenny Hansson vann Vasaloppet

VM i Holmenkollen i all ära, där det idag blev norskt guld på femmilen, men en billig norsk seger där till en oförskämd osnyten gutt kan inte mäta sig med mandomsprovet över alla andra: de nio tunga milen mellan Sälen och Mora med över femton tusen deltagare … Vasaloppet.

Här hemma hos oss i Dalarna — i världens största, längsta och mest klassiska skidlopp — så blev det dessutom dubbla svenska guld!

Imponerande var Jörgen Brinks comeback från att ha varit avhängd och tillsynes borta från segern, till att spurta sig fram först över mållinjen. Oerhört starkt gjort.

Jörgen hamnade på efterkälken när han bröt staven, och han var sedan tvungen att köra över fem km innan han kunde få en ny stav. Han tappade där över minuten och ansågs då allmänt borta från segern. I mål föll han sedan ihop av utmattning.

Men det som riktigt var fantastiskt att se var intervjun med André Pops strax efter målgång där Brink inte kunde hålla tårarna tilllbaka: så mycket betydde det för honom att på nytt vinna Vasaloppet och försvara segern från i fjol.

Annat var det förra året när Brink i ett illa genomtänkt ögonblick sa att ett VM-brons är mer värt än ett vasalopp. Efter ett år som regerande mästare så har han nu insett vad det innebär att vinna i Mora. Man blir för evigt ihågkommen som en av skidåkningens stora. Är nu övertygad om att Jörgen vinner ett par gånger till.

Lika kul var det sedan att se Jenny Hansson äntligen få vinna i Mora, efter alla år då hon så när tagit hem segern. Fjolårssegrarinnan Susanne Nyström gjorde även hon ett strålande lopp och kom tvåa. Två fantastiska svenska segrar för oss och alla världens skidvänner mao.

Vasaloppet är tveklöst det finaste man kan vinna i skidvärlden, och som vanligt så är di svenske (endast tre norrbaggar har vunnit genom åren, turligt dessutom, så kass är man) dem som regerar ohotade på skidvärldens tron. Må så förbliva till tidens ände. Amen.

Northug vann VM-femmilen

Inte oväntat tog Petter Northug hem avslutande VM-loppet i Holmenkollen. Enda reella hotet, Marcus Hellner, gav allt under andra halvan av loppet, men tyvärr orkade han inte hela vägen denna gång.

Att våga friskt är ett måste för att kunna stoppa norrmannen från billiga spurtsegrar. Marcus gav verkligen järnet men lyckades inte dra ifrån. Hade han tagit det lugnt, och gjort som alla andra och hållit sig i bakgrunden fram till sista rundan och Hellnerbacken, så hade han tveklöst tagit hem en medalj, tror jag.

”Hellre försöka än att bara åka in mot mål” sa han själv filosofiskt om saken efter loppet. Att bara ligga i klungan är mao inget för honom.

Marcus gick för guld! Och denna fina inställning har nu gett honom och oss tre stora mästerskapsguld det senaste lite dryga året. Utan Marcus hade vi istället för dessa tre oförglömliga svenska guld, där han varje gång på spektakulärt vis knäckte Northug dessutom, bara som bäst haft ett silver och två brons.

En femtonde plats är i normala fall ett fiasko, men med tanke på Marcus aggressiva åkning idag mot Northug, för att få till ett avgörande, så får man ändå ge honom godkänt.

Daniel Rickardsson blev nu bäste svensk på en sjunde plats, blott några meter från bronset. Osis. Med facit i hand vet vi nu än mer att norskarna specialdesignade tävlingarna för att passa Northug. Enda smolket i glädjebägaren för dem var missen på lagsprinten där man ”bara” fick silver.

Svenskarnas enda miss, förutom de så olyckliga vallaproblemen, som kostade oss ett par medaljer, var att inte köra Marcus med Emil på lagsprinten: för där kastade man bort ett givet guld. Synd om Emil som nu bara fick med sig ett brons hem.

Northug är förvisso duktig … på spurt … men jag och många med mig vägrar erkänna honom som en stor mästare tills dess han vinner klara segrar på samtliga distanser med individuell start. Alla vet att Svan och Dählie mördat honom individuellt.

Kanske borde man from nu köra vartannat VM individuellt (och klassiskt?) för att ge alla skidåkare chans att vinna medaljer — istället för som nu låta en och samme oförskämde norske gutt få defilera i mål hver gang. Något måste definitivt göras åt problemet. Bu för Norge!

Hade vi fått ett individuellt lopp på femmilen idag så hade kanske Anders Södergren och Daniel Rickardsson vunnit dubbelt. Men nu, som upplägget var, så anses dessa båda formidabla skidåkare vara som bäst endast … snäppet över ordinära!  Det känns naturligtvis totalt orättvist, och faktiskt riktigt ledsamt. Läs mer om dagens lopp här (SR). och här (DN). och här (SVD)

Hellner och Södergren hälsar på

Igår så tog sig Marcus Hellner och Anders Södergren en liten tur i spåren för att testa banan inför femmilen. De norska fansen som i tusental tältat runt banan i över en vecka fick sig ett minne för livet när deras svenska skidhjältar hälsade på. Man har nu överlag lagt undan de rödblå flaggorna för att istället heja fram våra pojkar i dagens avslutande VM-lopp, så populära är di svenske. Många norrmän kräver även nu att Unionen skall återupprättas för att på så vis få stopp på Northugs oförskämdheter och galna upptåg. Heja Sverige!

Dags för femmilen i Kollen … och för Vasaloppet!

Efter en mastondontdag framför TV:n idag så blir det imorgon en till — med vasalopp, femmil, skidskytte och Anja i super-G. Idag gick det kanske inte riktigt som vi hoppades i de båda VM-tävlingarna, men Anjas fantastiska störtloppstriumf gjorde att smärtan lindrades betydligt.

Sicken makalös tös Anja är. Intervjun med henne efter segern var riktigt gripande … och kul: hon får frågorna på engelska men svarar på svenska! Hon tror det kan bli en ny seger imorgon, om allt stämmer. Tar hon sig ner blir det tveklöst en pallplats. Inget snack om saken.

Tyvärr kommer Vasaloppet nu lite grann i skymundan för Kollens VM-femmil, och kanske borde man senarelagt loppet? Dåligt stil av norskarna att ha VM:s blåband samtidigt med världens största och finaste skidlopp: de nio milen mellan Sälen och Mora. Bu för Norge!

Är förresten inte så säker på att våra killar får till det imorgon. Tippade som bekant att vi skulle medalja på samtliga fyra avslutande lopp. Men då Kalla idag hade maximalt med missflyt (kanske beroende på norskt sabotage?) så lär det välan inte gå bättre för Marcus och Co i deras sista VM-lopp i Kollen … någonsin?

Men kanske kan den gode Marcus överraska på nytt, likt hur han dök upp som gubben i lådan i sprinten mot Northug. Men troligen måste man nu ha en plan, likt planerna man hade i Vancouver. Att bara ligga och lurpassa på norskarna lär inte räcka till för medaljer och defintivt inte för guldet.

Men hur det än är med den saken så det är faktiskt sant att alla deltagare imorgon kör sitt sista VM-lopp i Holmenkollen … någonsin. För det lär dröja minst tjugo år innan det blir dags igen. Så passa på och uträtta ett stordåd som kommer bli ihågkommet för tid och evighet, för chansen att knäppa norrmännen på näsan i deras egen kula kommer aldrig igen.

Nästa gång Northug och Hellner är på plats i Kollen för VM, så är de båda säkerligen gråhåriga gentlemen runt de femtio, som kommer snacka minnen tillsammans i TV om vad det var som hände den där gången när Hellnerbacken fick sitt namn. Läs här om morgondagens svenska lag (SVT).

Kalla fyra på tremilen. Oklart varför?

Tyvärr orkade inte Charlotte Kalla hela vägen idag på tremilen, åtminstone enligt henne själv. Hon hängde dock med fint ända fram till första skidbytet, där hon låg trea i en grupp bestående av två norskor och en polska.

Exakt vad som hände sedan är det ingen som riktigt vet, då det inte visades i TV. Men plötsligt hade Kalla tappat ordentligt med mark till de tre framförvarande. Torgny Mogren menar att hon fick något problem med ena skidan? Om det är sant så är det inte kul.

Tror nämligen att Kalla kunde blandat sig i medaljstriden idag om det eventuella strulet inte inträffat, för hon såg ända fram till skidbytet ruggigt bra ut.

Vann gjorde nu istället Therese Johaug, en av den nya tidens skidåkerskor — trådsmal och späd och säkert lätt som fjäder, dvs perfekt kropp för att köra uppför i backarna.

I cykel så kostar som bekant varje kilo många dyrbara sekunder, och den magra norskan kunde nu pga av mindre barlast dra ifrån över fjället, och ohotad — kanske pga att Björgen tog det lugnt? — defilera in i mål. Har nämligen lite svårt att tro Björgen gjorde sitt bästa idag.

Kanske ville hon genom att låta Johaug vinna få bort fokus från sig själv och den egna astmamedicinen? Kanske körde Björgen idag utan astmamedicin … för att se om hon kunde vinna ändå? För det var inte den vanliga oövervinnliga Björgen vi såg idag, utan en ordinär.

Av den anledningen är det extra synd om Kalla att hon ”råkade ut för något” under och strax efter skidbytet. Sabotage (troligen i så fall norskt) kan i detta läge inte uteslutas?

Ett guld och ett silver är dock ett suveränt resultat för Charlotte. Men med lite bättre tur, inte minst på sprinten, hade hon tveklöst tagit hem ett par medaljer till. I allas ögon är hon dock VM:s skiddrottning. Se här en fin intervju med en som vanligt oerhört ödmjuk Kalla efter loppet (SVT) Läs här om ”skidstrulet” som kanske kostade medaljen.

Anja krossade alla i störtlopp

Allas vår Anja tog idag sin första världscupsseger för säsongen när hon utklassade hela världseliten i Tarvsios störtlopp. Lindsey Vonn, som kom tvåa, var nära sekunden efter Anja i mål. Sanslöst men sant.

Anja utklassade alla konkurrenter på ett spektakulärt sätt. Folk var överbegeistrade och flertalet chockade bortom sinna sinnen.

Vonn körde dessutom mer eller mindre felfritt, med undantag för en liten miss halvvägs ned i backen.

Anja var alltså sensationellt bra. Tveklöst världens bästa störtloppsåkerska, troligen genom tiderna. Triumfen var förresten inte oväntad av alla oss som följer hennes förehavanden på TV. Faktum är att Anja med lite tur kunde vunnit tre-fyra av de senaste världscupsracen. I Åre bröt hon tex när hon var i ledning pga av ett värkande knä.

Men idag höll det hela vägen, och jag måste säga att jag då (alldeles efter Vonn kört) på allvar satte Anjas seger över ett eventuellt VM-guld för Kalla. Så kul var det att få se Tärnaby-tösen vinna igen och på så vis få visa alla att hon inte är slut.

Många kräver nu att Anja ska köra på ett par år till. Såg bla ett par skyltar under tävlingen där det stod att läsa följande: ”Anja don’t stop”. Men vad som än händer framöver så var det oerhört skönt och passande att Anja fick ta hem en ”sista” störtloppsseger idag. Läs mer här (SR)

Kriget mot Norge trappas upp: slutet för landet nära?

Nu med endast två race kvar i Holmenkollen så börjar det dra ihop sig på allvar. En hel värld hejar nu för fulla halsar på di svenske mot de förfärliga norska barbarerna.

Med avsky och äckel tvingades en hel värld idag beskåda upplösningen på VM-stafetten, och man tar nu avstånd från allt vad Northug och Norge heter. Alla önskar nu att Sverige ska sätta det oförskämda folket (om man nu kan kalla norskarna för folk, efter att man nu idag och på sistone betett sig på alla andra vis än som folk) från andra sidan fjällen på plats.

En av SVT:s medarbetare hävdade tex idag med bestämdhet att dagens guldgutt, dvs den där oförskämda slyngeln Northug, inte var något annat än en liten gris, dvs allt annat än någon som tillhör mänskligheten, dvs ingen medlem av det mänskliga folket. 

Alla världens medborgare håller nu tummarna för att Charlotte Kalla krossar den där norskan för att på så vis stoppa barbarerna från att forsätta med sina oförskämdheter gentemot de godhjärtade och genomsympatiska svenska skidhjältarna och deras nobla folk, svenskarna.

Alla håller sedan sina tummar även för att Marcus Hellner och de andra fina svenska skidheroerna krossar Northug och alla hans barbarkumpaner på söndag och belägger platserna ett till tre, för att på så vis skipa rättvisa i skidvärlden och världen i stort — allt för att få ett rättvist och sportsligt slut på osportsligheterna samt lurendrejerierna i Holmenkollen med omnejd.

Därefter kräver man att Holmenkollen och kanske hela Norge ska nedmonteras och forslas bort till okänd ort för att sedan invänta tidens slut. Området där Norge tidigare befann sig ska därefter ligga i träda i tusen år för att på så vis ge det en chans att åter bli rent och friskt. Därefter kan men eventuellt släppa in kreatur där igen vilka då under ytterligare tusen år kan använda området som betesmark. Området lär dock förbli otjänligt för mänskligt boende i bortåt tiotusen år, sådan är graden av nedförspestning som Northug och andra av griskaraktär gjort sig skyldiga till nu under VM och tiden innan.

Northug hånar Hellner

Här ser vi bilder från oförskämde norske gutten Petter Northugs senaste skandalösa utspel. Inför en hel världs chockade TV-tittare hånar han omtyckte och sympatiske svenske skidhjälten Marcus Hellner på ett rent ut sagt äckligt vis. Kan inte påminna mig sett något liknande.

Tänk om Rafael Nadal eller Roger Federer gjort något liknande efter att man vunnit en match? Otänkbart! Det skulle aldrig ens dyka upp i huvudet hos någon av dem att håna en besegrad motståndare, något som beror på att Rafa och Fed är stora mästare.

Vi vet därför nu att Northug INTE är en stor mästare, utan en otäck ohyfsad liten tölp! Skäms på dig Northug, och skäms på hela Norge som låter honom — denna ohyra — bo och leva och frodas hos er!!! Nu är det krig!!!

Stafettsilver till Sverige i Oslo efter northugska skandalscener

Trots att det bara blev silver till våra svenska pojkar borta i Holmenkollen i stafetten så får man väl ändå vara rätt så nöjd. Synd bara att inte Johan Olsson lyckades hålla undan för Eldar Rönning på andra sträckan när vi hade ett klart grepp över loppet, för då hade det blivit guld. Tror inte han gav allt.

Daniel Rickardssons första sträcka var för övrigt helt enorm, och man fattar nu att han troligen gick miste om guldet på 15 km pga dåliga skidor. Synd om Daniel, för detta VM var hans stora chans. Hoppas han kämpar vidare för fulla muggar ett par år till.

Men inför sista sträckan idag så såg det ändå rätt så bra ut. Medaljen var klar. Frågan var bara … skulle Marcus kunna göra om bedriften från sprinten och än en gång knäcka den där oförskämde norske gutten Northug i den nu världsberömda Hellnerbacken?

Påtal om Hellnerbacken så är namnet nu vedertaget världen över. Kollade upp saken på nätet: i Norge i gårdagens stafett så kallade man hela tiden backen för just Hellnerbacken — under NRK:s egna sändningar! Även vid brittiska Eurosport heter backen nu Hellnerbacken eller Hellner Hill.

Huderdetänder (nytt ord) är med den saken så räckte tyvärr inte den gode Marcus ända fram idag, men han höll ändå undan för norsken i den egna backen, och gled in som tvåa en bit efter segraren — en segrare som skämde ut sig med besked genom att håna Marcus, Sverige och hela världen.

Northug skämde även ut hela Norge genom sitt oförskämda upptåg att mer eller mindre stanna på mållinjen och där håna Hellner en sista gång. Bedrövligt att se. Skandalösa scener som upprört hela världens befolkning.

En medalj är dock bättre än inget, och silvret läggs nu till samtliga fyra åkares meritlista. För Daniel och Johan är medaljen extra fin, då den är deras första VM-medalj.

Alltersomallter (nytt ord) så har dock nu Marcus och Anders tre resp. fem medaljer vardera, men fler lär det bli, kanske redan på söndag. Låtom oss hoppas.

Alldeles efter målgång kändes det väldigt bittert att det bara blev silver, men Marcus gjorde tveklöst ett superstrongt race genom att komma klar tvåa från en grupp bestående av fem av världens främsta skidåkare. Han kunde mao, precis som på tremilen, blivit lottlös om han kroknat.

Hudersomhelster så få vi nu taga nya friska tag och satsa på femmilen, för där bliver det tveklöst ny/nya medaljer. Och i morgon bliver det säkerligen en ny fin svensk medalj — troligen silver, men förhoppningsvis guld — till allas vår Charlotte Kalla på tremilen. Läs mer om dagens stafett: SVD och här DN

Silvermedaljöserna

Glada miner hos våra fyra duktiga silvermedaljöser. Silvertöserna Anna, Britta, Charlotte och Ida har uträttat en bragd genom att ta hem silvret borta i Holmenkollen. Sicka töser … sicka medaljöser… Leve Sverige…

VM-silver till Kalla och Co i stafetten

Otroligt imponerande av våra svenska skidtöser var det att idag ta hem ett finfint VM-silver borta i Holmenkollen. Åt Norge var såklart inget att göra åt, så silvret var helt suveränt. Töserna infriade alla förväntningar samt den egna potentialen.

Vet inte riktigt vem av de fyra som imponerade mest: Ida Ingemarsdotters ruskiga inledning som såg till att Sverige gick ut som etta på andra sträckan; Anna Haags gedigna insats att hänga på Saarinen och Johaug; Britta Norgren, som kom in som reserv och först blev avhängd, men sedan kom tillbaka och gav Charlotte Kalla silvret serverat på fat; Kallas superstarka åk där hon körde jämnt (tidsmässigt) med Björgen och körde ifrån finska Krista Läthenmääki till en solklar svensk silvermedalj.

Av den anledningen var silvret dem alla välförtjänt.

Tänk, det var inte så himla längesedan som svenskor som bäst kunde hoppas på en plats bland de fem-sex bästa lagen. Nu är vi bara snäppet bakom norskorna — och på väg uppåt!

En sak vi alla dock nu undrar — mitt i all silverglädje — är säkert vad som hade hänt om Kalla fått gå ut sida vid sida med Björgen. På fristil tror då inte jag att vår tös blivit bortgjord — åtminstone inte tills spurten.

Synd att inte Björgen väntade in Kalla vid starten, för att på så vis ge henne en sportslig chans att vinna. Dålig stil och typiskt norskt. En sann idrottshjältinna hade inte velat vinna en billig seger som den norskorna tog idag.

Björgen hade idag chansen att visa världen att hon verkligen är bättre än Kalla, men hon tordes väl inte göra det rätta. Förhoppningsvis kan vi få se detta möte på tremilen. Är hundra på svensk medalj där för Charlotte, för hon har de senaste dagarna sett ruskigt stark ut. Läs mer om silverloppet här (SVT). och här (SR).

Ida och Charlotte: världsmästarinnor

Här har vi en fin bild från gårdagen där våra två nykorade världsmästarinnor, Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla, stolt visar upp sina skinande VM-guld. Kanske blir det nya medaljer idag för dem båda på stafetten. Låtom oss hoppas på det. Läs mer om gårdagens svenska succé här (SVT)

Ingen medalj till Jönsson och Modin

Lika kul som det var att se våra två supertöser Ida och Charlotte ta hem guldet på lagsprinten var det av förklarliga skäl inte att se våra två pojkar köra sitt sprintlopp bara halvtimmen därpå: för det gick åt skogen, något vi alla befarat det skulle göra.

Jesper Modin orkade helt enkelt inte hänga på när finske Sami Jauhojärvi toksatsade uppför Hellnerbacken (nu även känd världen över som Hellner Hill, till allmänt norskt förtret). Finnen var helt grym och inte ens Northug kunde hänga på.

Tyvärr var då Emil Jönsson hopplöst avhängd från resten av fältet när han gick ut på sista rundan. Tycker riktigt synd om honom för här skulle ju guldet tas hem. Vi får nu hoppas på söta fästmön Anna istället. Ett svenskt guld imorgon får nog den gode Emil på gott humör igen.

Glädjande nog så tappade norskarna bort guldet på sista metrarna, då man dåraktigt nog satt in Ola Vigen Hattestad där istället för spurtkanonen Northug. Snacka om norsk galenskap.

Med facit i hand kan vi även konstatera att vi troligen gick miste om ett svenskt guld idag. För om vi kört med Hellner istället för Modin så kan då inte jag se någon finne ta ledningen i Hellnerbacken … för det är bara totalt ologiskt att Hellner hade tappat i sin egen backe. Kanske var legledningen för snälla här: kanske borde man kört med starkaste korten, dvs Jönsson och Hellner?

Fast å andra sidan så behöver säkert den gode Marcus vila upp sig inför de två sista urladdningarna, särskilt nu när vi fått glid och fäste under skidorna. Northug såg förresten inte så himla pigg ut idag, för hur kunde han annars bli så totalt avhängd i Hellnerbacken?

Det ser mao nu åter bra ut inför stafetten. Är som alltid optimist. Är övertygad om att det blir svenska medaljer på samtliga fyra återstående lopp, och troligen även ett par guld.

Men som vi med egna ögon fick se idag så kommer guldet ofta där man minst anar. Enligt denna teori så blir det mao guld för damerna och för Kalla på tremilen, och kanske bara två brons för pojkarna.

Avslutningsvis, rörande stafetten, så anser jag att två deltagare per lag är för få. Man borde ha minst tre, vilka alla då kör tre sträckor. Känns fel att inte åtminstone en till åkare ska få vara med och ta medalj. Idag kunde tex även Anna Haag eller någon av de andra duktiga svenska töserna fått bli världsmästarinna.

VM-guld till Kalla och Ingemarsdotter

Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla tog för någon timme sedan VM-guld i lagsprint i dimman i Holmenkollen. Sanslöst starkt gjort! Vi hade förhoppningar på medalj för töserna… men inte guld!

Ida körde sina tre rundor helt perfekt och höll sig med där framme utan problem. Kalla, som körde som tvåa, gjorde precis som Ida och låg strax bakom lederskan och höll läget under kontroll … tills sista rundan!!!

För där fick vi se något i hästväg, fullt i klass med Marcus Hellners ryck i Hellnerbacken (Hellner Hill, som backen nu heter internationellt) i torsdags: Kalla drog ifrån med allt vad tygen höll och skaffade sig på blott några få sekunder en klar ledning … en sjuk ledning … en ledning som hon sedan drygade ut och behöll … ända in över mållinjen till publikens jubel.

VM-guld till Sverige! Hurra!

Fantastiskt.

Själv blev jag helt paff över Kallas uppvisning — bland det mäktigaste jag sett. Ingen hade kunnat förutspå något sådant, åtminstone inte på klassiskt. Frågan är om ens Björgen rått på vår tös idag. Tveksamt.

Exakt hur det är med den saken kanske vi får veta imorgon — om de tre första svenska töserna kan åka jämnt med norskorna. Då får vi en gång för alla veta vem som verkligen är bäst … vår tös eller … ni vet vem.

Men idag tänker vi inte på morgondagen. Låt oss njuta av guldet först. Segern för Ida och Charlotte idag gör att allt förblir väl med världen oavsett om det skulle gå åt skogen imorgon. Läs mer om guldet här (SR).

Hellnerbacken

Kul läsning nu så här under Holmenkollen-VM är VG (Verdens Gang). Idag läste jag tex om svenskarnas vallafiasko de senaste dagarna, något många norrmän uppriktigt är ledsna över, då de överlag gillar oss och våra skidåkare. Ingen animositet likt den finska mao.

Många roliga kommentarer finns till skid-VM artiklarna, och ofta uttalar man sitt stöd för di svenske.

Många hejar alltså fullt ut på de våra. Särskilt Charlotte Kalla tycker man synd om när hon nu så här långt gått lottlös, och många unnar faktiskt henne ett guld, tom på bekostnad av de egna damerna. Hela Norge hade faktiskt unnat henne och Ida en vinst idag, eller i alla fall silvret.

En sak som man dock nu lite lätt retar sig på är att backen där Marcus Hellner (som f.ö. överlag är omtyckt i Norge) spurtade ifrån den där Northug (som f.ö. överlag är omtyckt i Sverige) nu av oss blivit döpt till Hellnerbacken.

Norskarna anser nämligen inte att svenskar ska ha rätt att ge namn på backar i deras banor, särskilt inte i Holmenkollen — Norges heligaste plats. I Norge är man nämligen inte längre kristna, utan hedningar: deras religion är skidåkning och att besegra Sverige.

Flera av dem vill istället kalla backen för Hellnergropen eller Hellnerväggen då de ser backen som platsen där Hellner blev bortåkt av Northug i tremilen. Northugbacken har dock inte kommit på tal, kanske beroende på alla andra stora norska segrare som vunnit på banan genom åren.

Alla norskar vet dock att Hellner pga bortvallning inte var sig själv på tremilen, så det troliga är väl nu att backen lär behålla det svenska namnet för tid och evighet — åtminstone tills stafetten och femmilen är avklarade.

För dessa båda lopp lär säkerligen avgöras i just nämnda backe, och skulle Hellner på nytt knäcka Northug där så finns inget mer att orda om saken: då blir det Hellnerbacken … forever!

Svenskt VM-fiasko på 15 km

Efter dagens fiasko i Holmenkollens 15 km klassiskt så kan man inte längre skylla bara på skidorna. Ingen svensk bland 10 bästa! Bara en bland de 20 bästa (Johan Olsson, 17:e)!

Riktigt svagt, särskilt när vi hade sådana stora förhoppningar på de våra. Och kanske var det nu med facit i hand ett misstag att låta Marcus Hellner starta. Kanske har han nu bränt sitt bästa krut?

Förutom på morgondagens sprint och på stafetten så tror jag inte det blir några fler svenska medaljer för våra pojkar i Oslo. 

För töserna är det på exakt samma vis — fast det bästa de kan hoppas på är väl bronsmedaljer, speciellt nu när finskorna börjat se riktigt vassa ut. Åt norskorna går det såklart inte något att göra åt.

På tal om Finland förresten så var det riktigt kul att Matti Heikkinen idag knäppte norskarna på näsan och blev världsmästare. Kul för honom och för hela Finland. Hoppas bara han inte är dopad. Kan aldrig glömma vad som hände i Finland den där gången.

Finnarna måste nu räknas till favoriterna på stafetten tillsammans med Norge. Våra pojkar får nog vara glada om man tar hem bronset. Men nu får vi ta nya tag i sprinten. Emil och Jesper (som vi tror det blir?) lär vara med och fajtas om guldet. Läs mer om dagens fiasko här (SR).

Northug avstår 15 km!

Att Petter Northug avstår 15 km imorgon meddelades idag på morgonen som en slags världsnyhet. Men förvånande är detta beslut såklart inte, eftersom loppet körs på det gamla hederliga viset, dvs med intervallsstart, dvs på ett vis som gör guttens medaljchanser minimala.

Det blir mao inte lättare för di svenske att ta hem segern imorgon bara för att den där norsken inte ställer upp. Samtliga svenskar kommer dock att vara med och fajtas om medaljerna. Dagsformen blir väl avgörande, förutsatt att killarna får bra skidor.

Bra skidor hade för övrigt inte våra damer idag, och då gick det som det gick — åt skogen. Redan vid första uppförsbacken kunde vi med egna ögon se Sara Lindborg halkatill mest hela tiden. Fast tydligen var det svårvallat idag? Norskorna får dock alltid vallandet att funka.

Vem som vann orkar jag inte redogöra för här, men jag hoppas nu att astmamedicindopade norska fuskarinnan vinner allt som är kvar, för då inser väl alla slutligen vad det är som pågår.

Själv erkänner jag inte en enda vunnen medalj som norskan vunnit det senaste året, speciellt inte sedan hon öppet erkände för SVT att hon utan astmamedicin inte hade varit världsbäst och dessutom tjugo procent sämre än nu.

Så om Björgen egentligen är tjugo procent sämre så kan vi genom att dra av en fyra-fem minuter från dagens sluttid se hur ordinär hon är. Kowalczyk har således blivit grundlurad på två guld de senaste dagarna.

Men vi får nu sikta in oss på killarna och hoppas på ett fint slutresultat imorgon. En trippelseger hade inte suttit fel. Är optimist.

Anja hade otur i Åre, men är okej

Idag har varit en dag full av missflyt: först avbröt Anja super-G tävlingen i Åre, när hon hade bästa tiden, pga av ett värkande knä; sedan blev våra svenska skidhjältar bortvallade, när de var tänkta att gå för guldet; och därefter körde våra slalomkillar med Byggis och Myhrer i spetsen bort sig, när den svenska segern fanns inom räckhåll. 

Allt detta elände följde jag från soffan. Inte kul. Sicken gräslig otur vi svenskar hade idag.

Enda solskenspunkten är dock att Anja tydligen är okej, för det såg riktigt illa ut. Själv var jag övertygad om att säsongen var över, och kanske även karriären.  

Det ska mycket till för Anja att avbryta ett lopp på hemmaplan, speciellt när hon är i klar ledning över Vonn. Men knät är det som sagt inte så illa ställt med. Det brukar spöka lite då och då, enligt Anja. Skit bara att det hände mitt under super-G tävlingen.

Förhoppningsvis kan dock Tärnaby-tösen få avsluta säsongen med en triumf. Hon är uppenbarligen i storform, men har bara ett jädrans missflyt. Med lite tur hade hon idag kunnat tagit sin andra raka världscupsseger, men istället så gick det åt skogen. Så grym och orättvis kan idrotten vara.

Och som redan avhandlats så var idrotten även ruskigt grym mot Hellner och Rickardsson idag. Men imorgon är en annan dag och då får vi väl hoppas det går bättre för de våra och att Norge har den otur man så väl förtjänar.

Turlig seger till Northug

Riktigt synd om våra svenska skidhjältar idag som, enligt Torgny Mogren, blev bortvallade på tremilsloppet i Oslo. Marcus Hellner var ju tänkt att ta sitt andra guld, men blev alltså bortvallad och slutade nu bara sexa.

Själv trodde jag att Marcus var sjuk, för han sladdade snart bak i klungan och låg sedan länge sist — med risk att bli avhängd helt och hållet!!!

Daniel Rickardsson, som även han tippades vara med och slåss om det här idag, föll spektakulärt ifrån i en av utförsåkningarna — från klar ledning till en plats runt de tjugo!!!

Så värdelöst glid hade han. Det var som om han hade sandpapper under skidorna! Har alldrig sett något liknande!

Värsta bortvallningen i mannaminne … och detta händer i VM … när vi går mot guld! En skandal som måste utredas.

Kanske är det norskt sabotage? Vi vet att hela Norge är livrädda för di svenske, och att man är beredda att göra det mesta för att vinna på hemmaplan. Bortvallningen måste nu utredas av Säpo.

Det var dock oerhört starkt gjort av Marcus att jobba sig ikapp på den fria åkningen. Tyvärr hade han bränt alltför mycket krut för att orka ta sig an Northug på upploppet, och gutten fick nu en billig seger mer eller mindre till skänks.

Tror dock att Marcus tar revansch i stafetterna med två guld. Tippar även svenskt guld på 15 km, för nu vill man, Marcus och Daniel, revanschera sig, och kanske kan det sedan av bara farten bli svenska medaljer även på femmilen. Hoppas.

Charlotte Kalla fyra i VM

Charlotte Kalla tog idag en fin fjärdeplats i VM i Oslo i den sk dubbeljakten över 15 km. Men det kunde blivit medalj om skidorna funkat bättre under den klassiska delen, tror jag.

Charlotte är för bra åkerska för att behöva tappa nära fyrtio sekunder på två norskor, varav minst en är en astmamedicindopad fuskarinna, och en polska, den genomtrevliga och helrena Justyna Kowaczyk. För som vi med egna ögon kunde se så körde vår tös jämnt med de tre i topp när det handlade om fri stil.

Det ser mao rätt så bra ut trots allt för vår unga olympiska mästarinna. Synd bara att hon inte lyckats knipa en medalj så här långt. Men det lär bli åtminstone en eller kanske tom två i stafetterna, något som då ger henne självförtroende att kanske även vinna en individuell medalj och kanske tom ett guld.

Det troliga är väl dock att vi får vänta tills den där norskan, Marit Björgen, slutar innan några andra får vara med och vinna medaljer.

På tal om den där norskan förresten så är mina inlägg om henne och hennes sk astmamedicin oerhört populär läsning idag, för det sticker i ögonen på oss alla hur denna norska är så sjukt överlägsen. Inlägget Kowalczyk anklagar Björgen för doping ligger stadigt i topp på Mest lästa inlägg — bortåt 100 hits så här långt bara idag!

Själv kan jag inte förmå mig själv att titta på Björgen längre, speciellt inte som hon öppet erkände bara härom veckan i SVT att hon inte kan vinna några guld utan sin sk medicin. Fusk mao.

Fusk var det även när Björgens hjälpåkare, Therese Johaug, flera gånger blockade Kowalczyk från att ta sig förbi, något polskan klagade på efter loppet. Utan Johaugs och Björgens fusk så tror jag vi hade fått se en spurtuppgörelse där kanske centimetrar hade avgjort.

Tack och lov att vi åtminstone har våra killar att hoppas på nu när våra töser inte får chansen att vinna pga av norsk medicinering och annat fuskande. Björgen är för överlägsen och påmminer mig nu alltmer om Alberto Contador, en kille som bevisligen fuskat men ändå går fri!

Anja körde ur i Åre

Idag var det tänkt att allas vår Anja skulle vinna störtloppet i hemmabacken i Åre. Hon hade sett fin ut de senaste dagarna, och allt var upplagt för succé.

Men då åkarinnan innan, unga Nadja Kamer, körde in i skyddsnätet och sedan kraschade på ett fruktansvärt sätt så avbröts tävlingen i tjugo minuter, något som inte precis underlättade för vår tös som fick stå och vänta i och utanför starhyttan.

Schweiziska Kamers krasch var f.ö. bland det värsta jag sett, och hon låg livlös i backen innan man fick henne ivägforslad i släde. Från sjukhuset rapporteras det dock, tack och lov, att tösen är i någorlunda gott skick: Inga allvarliga skador.

Att unga späda kvinnokroppar kan överleva denna typ av krascher är för mig ofattbart. Arrangörerna i Åre får ta på sig det fulla ansvaret för olyckan, för skyddsnätet, som är tänkt att skydda åkarinnorna, var orsaken till Kamers olycka. Nätet stod för nära åklinjen helt enkelt. Skandal.

Tyvärr så körde Anja sedan bort sig på samma ställe som Kamer och valde sedan, när hon insåg att för mycket tid förlorats, att avbryta loppet. Sicket anti-klimax. Men livet går vidare, och kanske blir det nu istället Anjas dag i Super-G tävlingen?

Anja fyra i Åre

Att Anja idag tog en hedervärd fjärdeplats i Åres superkombinationstävling ger inga större rubriker nu mitt under Holmenkollen-VM, något som naturligtvis är helt rätt, då Anjas tid i det extrema rampljuset tog slut när hon lämnade Garmisch.

Dock hoppas vi självfallet att hon får till det en gång eller två innan säsongen är över. Anja är alltjämt en av världens allra främsta skidåkerskor, men då hon vunnit så himla mycket genom åren så anser vi nu att endast segrar är något att ha.

Men vi glömmer lätt att utan vår Anja så finns det i princip ingenting alls att hoppas på i fartgrenarna. Utan henne blir bara slalomen intressant. Vi inser nu hur stor Tärnaby-tösen är och hur mycket vi kommer sakna henne när hon slutar.

Läste att Anja nu tror på seger i störtloppet på söndag! Och vem kan argumentera mot det? Själv tänker jag sitta som klistrad framför dumburken och heja fram henne till seger fyrtiotvå (42?) i världscupen. Anja är alltjämt bara 29 och kan mycket väl hänga med framtills dess hon blir 32, dvs över nästa OS!

Kanske har tösen för hög målsättning? Att vara med och utmana som hon är i varje lopp gör pensionering från sporten till ett dåraktigt företag. Varför sluta när man alltjämt är en av favoriterna hver gang?

Elisabeth Görgl är 30 och nykorad dubbel världsmästarinna. Tänk om hon slutat när hon var 29!

Varför sluta när man är på randen att bli den största någonsin? Tänk om Anja tar hem ett par guld i nästa VM och ett par till i OS året därpå. Då blir hon ihågkommen som den största! Då är hon större än Stenmark!

Fiaskot i damsprinten

Hade inte tänkt skriva om våra flickors fiasko igår, särskilt inte efter Hellners uppvisning kort tid därefter, men fiaskot måste väl avhandlas trots allt. Vann gjorde f.ö en norsk atsmamedicindopad fuskarinna.

Det såg hudersomhelster oförskämt bra ut inför semifinalerna. Töserna våra hade övertygat och dessutom haft en hel del tur, bla så föll flera toppåkerskor bort under kvartsfinalerna, inte minst Kickan Randell, något som då öppnade upp för de våra.

Räknade inför semifinalerna kallt med att vi skulle få med minst tre töser till final, och väl där så skulle vi ta hem minst två medaljer, och troligen även guldet!

Exakt vad som gick snett är svårt att säga, och oddsen för att Kalla, Brodin och Ingemarsdotter skulle ta hand om de tre sista platserna i sitt heat var säkerligen skyhöga, speciellt som man inledningsvis belade platserna ett till tre!

Troligen avgjorde Ingemarsdotters fall semifinalen. På något vis rubbades den svenska harmonien där. Hade Ida stått på benen hade hon säkert fått med sig Kalla till final av bara farten, tror jag.

Läste att Kalla ännu har en hel del taktiskt att lära sig, och det håller jag med om. Hon såg lite lätt villrådig ut mot slutet. Kanske var stundens allvar för mycket för henne att ta itu med just då — inför hundratusen galna norrmän på läktarna och runt spåren?

Skidåkning må vara en individuell sport, men som vi med egna ögon fick se i OS förra året (i skiathlon och stafetten) och igår (i herrarnas sprintfinal) så kan man inte vinna dessa stora titlar utan att man har en plan inom laget. Man måste jobba tillsammans för att sedan se till att den bästa/bäste för dagen vinner.

Marcus och Emil knäckte Northug och Norge

Nu så här dagen efter Marcus Hellners makalösa VM-triumf — där han slog hela Norge och världen med häpnad — så kan det vara värt att titta på racet på nytt, något jag gjorde nu på morgonen.

Det slog mig då sicket fantastiskt teamwork det handlade om i teamet Jönsson/Hellner. För när Marcus stack ifrån så jobbade sig Emil upp till andraplatsen, och väl där så blockade han norskarna från att köra ikapp ledaren genom ligga före dem och dra ned på tempot.

Emil offrade mao sig själv, och ett eventuellt guld, för att stoppa Northug och hjälpa den egna kamraten och det egna hemlandet, Sverige, världens bästa skidnation, att vinna VM-guld! Sicken kille! Sicken kamrat! Sicken patriot!

Visserligen tror jag att Hellner hade vunnit ändå, för norskarna var totalt chanslösa i backen när han började sin satsning mot täten. Hellners fruktansvärda attack där var minst sagt grym! Emils fina osjälviska lagarbete måste vi dock notera och hylla.

På bara trettiotalet meter gick Hellner från ”no mans land” till klar ledning — en ledning som han sedan drygade ut. Om han hade velat hade han säkert kunnat vinna med trettio-fyrtio meter! Men då hade vi gått miste om Björn Ferry-avslutningen, med lyft högerskida — en avslutning som nu verkar bli hela Sveriges nya segergest.

Northug kommer dock nu aldrig låta Marcus, världens bäste skidåkare, dra iväg på detta vis igen, tror jag, åtminstone inte utan att först ge allt för att hänga på, något som troligen inte går: Hellner är nämligen för bra och för stark för norsken … och alla andra med för den delen. Kolla här ett fint bildspel från loppet igår (SVD):

Hellner krossade Northug i VM!

Allas vår svenske superhjälte, Marcus Hellner, krossade för en stund sedan Petter Northug i VM-sprintfinalen i Holmenkollen på ett rent ut sagt pinsamt vis — för norrmannen. Northug var totalt chanslös och blev bortgjord på ett aldrig tidigare skådat sätt. Hahaha.

Den sk sprintfantomen från Norge blev helt bortåkt av Hellner, mannen som norsken så ofta gjort narr av. Nu vet vi sanningen: Hellner är Northugs överman. Gunde hade rätt: Hellner är bättre än Northug! Underbart att se.

Redan i kvartsfinalen och semifinalen insåg vi att Marcus idag inte var att leka med. Han inledde alltid försiktigt varefter han sakta men säkert tog sig upp i täten. Väl där drog han sedan ifrån och vann på spektakulärt vis. På exakt samma vis blev det i finalen.

Faktum är att jag inte på rak arm kan påminna mig ha sett något liknande det Hellner idag visade upp för hela världen. Det var tveklöst bland det mest oerhörda som någonsin skådats i Holmenkollen. En urladdning av kosmiska proportioner som nu säkerligen knäckt Northug för tid och evighet … och hela Norge med för den delen.

Bragdguldet är troligen nu vikt för Marcus, speciellt som har säkerligen tar hem fler guld i Norge.

Enda smolken i glädjebägaren var att inte Emil Jönsson lyckades hålla undan sista biten och fixa hem den svenska dubbelsegern. Nu fick den gode Emil nöja sig med ett brons. Men vem bryr sig om sådant en dag som denna — dagen när Sverige och Marcus Hellner krossade Norge.

Scenerna efter segern var fantastiska. Emil kramade om sin käre vän, den nykorade världsmästaren, Marcus Hellner, på ett rent ut sagt gripande vis, och kanske såg vi där anledningen till att vi svenskar är världens bästa skidåkare: vänskapen som finns i laget. Alla är bästa vänner och glädjs storligen när det går bra för en lagkamrat. Hos oss finns inga egon.

I Norge är man nu skräckslagna, och det med all rätt. Om Northug inte kan vinna en spurt i sprinten lär han inte klara av att spurta  hem femmilen heller. Tror nu på fler guld för Hellner — världens just nu bäste skidåkare — och di svenske, inte minst på stafetten.

Kriget mellan Sverige och Norge går nu vidare, och det är ett krig som vi från skidåkningens hemland ska vinna. Leve Marcus Hellner och Emil Jönsson och Leve Sverige! Läs vad man säger i Norge om den svenska segern (VG). och här DN. och här Sveriges Radio.

Anjelica slog till i Globen

Ja, vad ska man säga egentligen om Anjelica Bengtssons makalösa uppvisning i Globen i kväll? Tre gånger slog hon svenskt rekord samt juniorvärldsrekord! Hon höjde sitt personliga rekord med elva centimeter!

Än mer osannolikt blir det hela när man betänker faktum att tösen blott är sjutton år fyllda!

Vart ska detta bära hän? Hur bra kommer unga Anjelica vara om ett par år? Svaret på den frågan vågar man knappt tänka, för frågan vi nu undrar är istället … hur bra kommer hon vara redan nu i sommar, och hur bra kommer hon vara i London om ett och ett halvt år?

Efter att ha sett senaste intervjun med henne på TV så inser vi att Anjelica is the real deal och att hon kommer att bli vår nästa stora världstjärna i fri-idrott. På frågan vad hon tänkte efter att ha klarat 4,63 så svarade hon ”jag tänkte … nästa höjd!” Hon siktade alltså omedelbart ännu högre! Med sådan inställning kan hon bara inte annat än lyckas.

Kollade precis lite statistik, och bara för elva år sedan var 4,63 det gällande världsrekordet. Nu hoppar en sjuttonåring lika högt! Tydligen var hon ikväll två centimeter från 4,68!!! Troligen tar hon den höjden, och kanske nästa höjd efter det, redan till helgen!

Idag hejar vi på Köpenhamn!

Ja, idag, eller rättare sagt, i afton, så håller vi tummarna för och hejar för fulla muggar på FC Köpenhamn — Nordens för tillfället bästa fotbollslag.

Att ett par svenskar spelar för FCK gör ju inte saken sämre, men för mig spelar svenskarna ingen som helst roll vad gäller mitt beslut att supporta danskarna: hejar nämligen nuförtiden på alla nordiska lag i alla internationella sammanhang. Har bättrat mig på den fronten.

FC Köpenhamn är nu hela Nordens angelägenhet, och lilla bortskämda och överspenderande London-klubben Chelsea ska inte utgöra något större hot mot våra favoriter.

FCK är förresten en långt större klubb än B-klubben från öriket. I England så anses f.ö. Chelsea vara en liten klubb, på samma nivå som West Ham, Queens Park Rangers och Fulham; och alla vet att så snart som pengarna tar slut så åker man tillbaka ner i tvåan igen — där man hör hemma.

Chelsea är en skitklubb, något som tex alla Everton-supportrar anser och alltid har ansett. Och samma sak anser supportrarna till samtliga andra engelska storklubbar.

Inför fulla läktare i Köpenhamn så kommer hemmalaget att mosa ”engelsmännen” och det är precis vad alla världens fotbollssupportrar hoppas. Vamos Köpenhamn!

Söderling vann i Marseille

Igår vann så Robin Söderling ännu en ATP-titel (Marseille), den tredje i år och faktiskt den tredje i rad (slamsen är inte ATP-turneringar)! Ett fantastiskt facit.

Fortsätter det så här så kommer Robin att ta hem drygt tjugo (20) titlar innan året är tillända!!!

Själv räknar jag nu kallt med att han tar hem dussinet fullt, och minst en slam. Obs, inget skämt!

Troligen ligger Wimbledon bäst till som läget är nu? Saken är dock den att vi inte längre vet exakt var Robin befinner sig just nu. Svaret får vi troligen först i de två stora masterturnerningarna nästa månad. Tar han hem dem, så blir han världsetta någon gång i slutet av sommaren.

Wozniackis rumpa vill vi inte se

Något som stör mig när det gäller att se på sport på TV är det sätt kamerorna följer idrotterskorna alltför intimt med closeups av bröst och rumpor. Bara nu senaste veckan under VM i Garmisch så har man zoomat in på tösernas bakdelar vid varje tänkbart tillfälle, inte minst vid starten — som vi alltid fått följa … bakifrån!

Sällan, för att inte säga aldrig, har de inledande bilderna tagit utifrån starthyttan. Man ska alltid inleda damernas race med att studera deras rumpor bakifrån ett par sekunder! Alltid!

Även när de ramlar i backen så har kamerorna zoomat in på tösernas bakdelar, allt för att hålla den manliga publiken intresserad.

Men vid jämförelse med tennisen så är den alpina rörelsen tämligen oskyldig. Lättklädda, för att inte säga halvnakna, unga töser spelar där i match efter match, och de spelar så gott som alltid efter ett par games i vad som i USA kallas ”Wet T-shirts” – dvs toppar som när det blir blöta låter brösten titta fram, något som inträffar när töserna börjar svettas!

Har ännu aldrig sett en tös spela en match i sportbyxor, sådana som killarna har. Alla bär minimala kjolar eller klänningar. Kanske är sportbyxor inte tillåtna på damtouren?

Bara häromdagen så tittade jag på upplösningen Caroline Wozniackis kvartsfinal i Dubai, och så fort som matchen var över och dansk/polskan gick bort till sina grejor och började packa väskan så var kameran där — bakifrån såklart, trots att man säkert har tiotalet andra kameror på plats, och man zoomade in på tösens bakdel.

Och då Caroline stod framåtlutad så var det minimala höftskynket, eller vad man nu ska kalla det hon bar, ur funktion. Vi TV-tittare hade mao full insyn. Detta pågick under säkert tiotalet sekunder och man kunde i princip se allt!

Vi här på bloggen tar härmed klart avstånd från detta smygtittande på våra duktiga idrotterskors privata delar. Vi följer nämligen damsport för att det är spännande och kul, inte för att se sådant vi inte ska se.

Exemplet ovan är inget ovanligt, utan något vi får se i så gott som varje match.

Emil satte Northug på plats

Fy tusan vad kul det var att se vår egen supersvensk, Emil Jönsson, sätta oförskämde norske gutten Northug på plats igår. Norsken var totalt chanlös mot Emil i sprintfinalen i Drammen och slutade bara trea! Underbart att se. Hahaha!

Extra kul var att se Emil köra Björn Ferrys härliga segerritual, med lyft skida, när han korsade mållinjen  … så överlägsen var vår man!

I Norskien är man nu på allvar oroliga inför hemma-VM, och dem man fruktar är di svenske. I Drammen har både Northug och Björgen allt annat än imponerat, och man befarar nu det värsta, speciellt i fallet Northug.

Det som inleds nu på torsdag är det närmaste ett fullskaligt krig mellan oss, de nobla och rena, och dem, de där … ja, jag tror ni förstår. I VG läste jag igår att man nu till varje pris vill stoppa de våra från att ta hem några medaljer. Men vi tänker nu hämnas för det som hände i Falun 1993. Norge ska krossas!

För mig personligen så önskar jag, om jag bara får önska mig ett guld, att Emil tar hem segern i sprinten. Ingen annan åkare är mer förtjänt att ta hem en stor titel än honom. En hel idrottsvärld håller nu tummarna. Tror det går vägen. Men vi får vara vaksamma: ty norskarna är fulla av trix.

Byggmark is back: VM-silver!

Precis som alla andra har jag gått och väntat på slalomtävlingen i Garmisch, för det var där di svenske skulle slå till. Med fyra svenska åkare i världstoppen på plats så var en medalj mer eller mindre garanterad.

Precis som alla andra hoppades jag på ett guld till André Myhrer eller till någon av de andra. Men då André körde bort sig i andra åket så fick vi idag nöja oss med ett silver … till Jens Byggmark, min personliga favorit! Sicken makalös prestation av honom.

Byggmark slog hela skidvärlden med häpnad för fyra år sedan när han tog sin sensationella dubbelseger i Kitzbühel. Vi trodde alla då att han var den nye Ingemar Stenmark. Vi vet nu bättre: ingen ny Ingemar Stenmark kommer någonsin att dyka upp, varken i Sverige eller någon annanstans … för det går bara inte!

Byggmarks karriär kom efter succén i Kitzbühel av sig, med besked, och många har under åren som gått gett upp hoppet om honom — lite grann som läget var med Robin Söderling innan han fick ordning på karriären.

Men nu idag så är Jens Byggmark tillbaka: efter ett fantomåk så körde han upp sig till ledningen och höll sedan undan ända fram till en viss fransosian tog sig i mål några få ynka futtiga hundradelar före. Osis!

Fransosen hade fördelen av att starta redan som tvåa. Hade Byggmark fått ett tidigt startnummer är jag hundra på att han nu varit världsmästare.

Likväl är Byggmarks VM-silver en superframgång för honom och hela det så ofta underpresterande svenska alpina herrlaget. Och det kommer nu bli hyperintressant att följa Tärnaby-sonens vidare äventyr i avslutningen av årets världscup. Hoppas Jens (som nu är en svensk idrottshjälte, invald alldeles nyss av juryn) … is back to stay and for good this time … för vi har saknat honom. Läs mer här (SR)

Daniel Rickardsson vann i Drammen

Daniel Rickardsson satte idag skräck i hela Norge när han i norskarnas egen håla, Drammen, satte dem alla på plats och tog sin första världscupsseger.

Norge befinner sig nu i ett chocktillstånd så här veckan innan hemma-VM i Holmenkollen, och det med all rätt: för di svenske är nu på G!

Tvåa efter Daniel kom en norsk (klart distanserad med nära halvminuten), och trea kom en annan norsk, den där Northug, även han klart distanserad. Svensk utskåpning mao. Härligt.

Vid sidan om Daniels makalösa uppvisning över de femton kilometrarna så fick vi ånyo klart för oss hur dålig skidåkare den där Northug är: han kan bara vinna när han får hänga sig fast bakom andra åkare som ett häftplåster ända framtill upploppsrakan.

Idag gavs han inte tillfälle att praktisera denna osportsliga taktik då man startade på det gamla hederliga viset, dvs med intervallstart!

Hade Northug varit med på Gundes tid så hade han mao aldrig vunnit ett enda lopp! Så kass är han. Tyvärr så har norskarna, som vi alla vet, sett till att femmilen ska köras med masstart, trots att man kunde valt intervallstartsalternativet! Fusk mao. Bu för Norge!

Men HURRA för Daniels Rickardsson, vår nye svenske världsstjärna och skidhjälte — samt idrottshjäte (förste nye hjälte på en hel månad!). Läget inför VM ser nu, hudersomhelster, riktigt bra ut. Hoppas vi krossar Norge och stoppar dem från att vinna en enda liten medalj. Heja Sverige!

Schild vann VM-guld

Riktigt kul att Marlies Schild, snart trettio år gammal, äntligen lyckades få ta hem ett guld i ett stort mästerskap. Ingen åkare förtjänade ett guld mer i Garmisch än henne.

Efter fyra silver och tre brons i OS och VM så blev det idag så slutligen ett guld för Marlies. Skitkul. Läs mer om dagens tävling här (SVT)

Faktum är att jag höll tummarna för österrikiskan, inte för Maria PH, åtminstone när det gällde guldet. MPH knep dock bronset så hon får vara nöjd.

Lite synd om Tanja Poutiainen som körde ur när silvret var inom räckhåll, men för oss svenskar så var det såklart roligare att vår egen tös fick medalj än en finska.

Stort minus måste vi dock ge till den svenska lagledningen som ställde Anja Pärson utanför laget — till förmån för en junior!!! Junioren var som vi alla visste på förhand — totalt chanslös — och slutade fyra sekunder efter Schild redan efter första åket.

Att Anja hade hamnat ens hälften så långt bakom Schild är uteslutet. Hon hade tveklöst som allra sämst blivit tia eller tolva — efter två åk — men troligen bland de sex-sju bästa. En skandal mao att inte låta Anja, en av skidhistoriens största legender, starta idag. En superskandal av kosmiska proportioner!

Robin på väg Marseille-titeln

Vi kan nu efter segern mot Michael Llodra i Marseille mer eller mindre redan ta ut slutsegern i förskott för Robin Söderling. En tredje titel för året är i praktiken klar. Ett i så fall enastående facit.

Robin är i praktslag och tog en komfortabel seger mot den erkänt svårspelade fransosen — på dennes egen franska hemmaplan, mitt i Fransosianien dessutom. Starkt gjort.

I.o.m. dagens seger så drar dessutom Robin nu ifrån Andy Murray, som ligger på femte plats, något som beror på att han nu spelar semi imorgon: dvs en runda bättre är förra året. Finalvinst för Robin innebär runt 400 poängs övertag på butter skotte. Härligt.

Extra synd nu att Dolgopolov vann i AO, för vi inser nu alltmer att Robin tveklöst mosat skotten om han inte snubblat ut mot ukrainaren. Robin hade, om han inte somnat in i den matchen, tagit sig till final … där han dock förlorat mot Djokovic.

I.o.m. segern mot Llodra idag så bättrade f.ö. Robin på sin osannolika statistik mot fransosianer :: på de femton senaste mötena med dessa spelare har vår man vunnit vid samtliga tillfällen minus ett … mot Llodra för två år sedan. Men idag tog alltså Robin en härlig revansch…

Börjar nu alltmer tro att Mats Wilander hade rätt när han i Melbourne påstod att det enda som nu återstår för Robin är att vinna en grand slam! Framtiden för vår svenska tennishjälte ser hudersomhelster nu oförskämt bra ut. Han är nu tourens hetaste spelare. Wow!

Maze världsmästarinna

Tyvärr blev det ingen avslutande medalj för allas vår Anja idag i Garmisch storslalom. I hennes sista VM-tävling slutade hon på en hedersam niondeplats, slagen med 1, 21 sekunder av segrarinnan Tina Maze, slovenskan som nu äntligen fick vinna ett stort mästerskap. Kul för henne och hela Slovenien, anser alla vi här på bloggen.

Anja blev inte ens bästa svenska: på sjunde plats, två tiondelar före, tog sig nämligen Jessica Lindell-Vikarby (JLV kallad) in efter ett bra andra-åk.

Åt guldet kunde dock ingen av svenskorna göra något åt. Synd, för med Vonn borta och Riesch ur slag så var guldet tillgängligt för säkert bortåt 10-15 töser.

Att Maze segrade var dock så nära en perfekt drömavslutning man kunde hoppats på. Efter alla hennes år på touren (deltog redan i slutet av 90 talet i VM-sammanhang) så fanns det nog ingen man unnande ett guld mer än henne.

För svenskorna så gäller det nu att ladda om, och med lite tur så blir det nog en medalj för Maria PH, dvs MPH, på lördag. Och vad sedan gäller söndagens avslutande slalom så kan det rentav bli svensk trippelseger … eller superfiasko! Imorgon har di svenske dock inget att hämta.

Men nu så är sagan om Anja över, åtminstone vad gäller stortävlingar. Det har varit en sagolik resa … med OS-guld, VM-guld och världscupstriumfer av alla de slag. Något liknande lär vi aldrig få se på nytt … i alla fall inte på ett bra tag. Vi får nu bara hoppas Anja får ta hem en seger eller två i världscupen innan säsongen är över. Läs mer om dagens storslalom här (SR)