Salminen och Lööf seglade hem OS-guldet

Bland det egendomligaste jag sett på bra länge var den osannolika upplösningen av OS-seglingarna idag borta Weymouth. Det svenska paret Max Salminen och Fredrik Lööf hade en medalj på förhand garanterad : bronset var i hamn, men man hade även chans på silvret … å så fanns det även en mikroskopisk chans på guldet! Fast den chansen var så liten att ingen ens funderade kring saken. Nej, för Salminen och kumpan så var det silvret som man hoppades på.

Följde självfallet hela racet och precis som jag på förhand hade förutspått så valde det brittiska paret att hålla koll på värsta utmanarna om guldet, det brasilianska paret. Även öborna hade sålunda insett att svenskarna inget hade med guldstriden att göra. Dessa två öbor ångrar nu bittert sitt dåraktiga beslut, för det man inte hade räknat med med var att det nästintill rådde stilltje på målrakan, och vad detta egendomliga väderförhållande kom att leda till har redan nu förvandlats till klassisk svensk OS-historia.

Svenskarna passade, för att nu återgå till själva racet, på att ta ledningen i racet — för att på så vis ge sig själva en chans på silvret. Britterna anade dock ingen fara på taket, i.o.m. att man hade full koll på våra pöjkar såväl som på brasilianarna. Läget var under kontroll ansåg öborna m.a.o.. Vad man dock gick bet på i hastigheten var just själva hastigheten på båtarna på havet, d.v.s. på böljan den blå; och denna missräkning kom att kosta öborna dyrt. Rätt åt dem … jag menar så klart, synd om dem.

Öborna hade racet igenom hållit sig trea-fyra-femma och på så vis klart över sjunde plats, d.v.s. platsen som måste undvikas. Allt var frid och fröjd, ansåg man hos öborna : brasilianarna var avhängda, samtidigt som man själva höll sig runt plats fyra-fem. Men nu hände det egendomliga och osannolika. Våra pöjkar, d.v.s Saliminen med kumpan, seglade superbt in över mållinjen som etta — fast seglade var välan knappast rätt ordval, för man mer eller mindre bara gled så sakteliga de sista hundratalet metrarna.

Och på samma vis var det sedan även för övriga båtar. Alla gled lugnt och stilla den sista biten; och p.g.a. detta långsamma glid, så gled flertalet fler båtar i mål innan britterna, än britterna på förhand själva hade räknat med! Massor med båtar från höger och vänster guppade i mål mer eller mindre samtidigt efter våra pöjkar, och ingen visste riktigt vilka båtar som kommit in före eller efter de andra båtarna på böljan den blå.

I denna sanslösa kalabalik så befann sig nu tre båtar vars pöjkar inte längre hade någon som helst aning om var man numera befann sig i slutställningssammanhang, och en av dessa båtar var vår egen svenska starbåt, ombord på vilken en viss Max Salminen med tillhörande kumpan befann sig.

Silvret var bärgat, så mycket hade man insett. Men först efter någon minut eller så så blev sanningen om vart medaljerna tagit vägen klar för våra två pöjkar och de tusentals segelfantasterna längs kusten. Det bidde inget svenskt silver, det bidde betydligt bättre upp än så. Det bidde OS-guld — vårt första i detta OS!

Den svenska flaggan gick i topp längs kusten och där vahajande den frisk. Jublande svenskar med svenska flaggor överallt längs kusten. Glädjen var sanslös. Lyckan total. Saken var klar : Sverige segrade : OS-guldet i starbåt togs hem av våra två duktiga pöjkar Max Salminen och Frederik Lööf. Bra gjort pöjkar. Sicka hjältar ni är.

Leve Sverige!

Stoppa barn från att segla jorden runt!

Man undrar hur vissa föräldrar är funtade som låter sina barn åka iväg på soloseglingar jorden runt! Hur kan de sova på nätterna samtidigt som barnet driver omkring på världens hav i månad efter månad?

Svaret är såklart att det finns pengar att tjäna för alla inblandade, speciellt om man kan slå rekord.

Ett av dessa rekord är att bli det yngsta barnet som ensam genomfört denna seglats.

Nyligen slog en australiensk skolflicka det gamla rekordet, men nu ska en ännu yngre tös (14 år) slå det alltjämt purfärska rekordet.

Var ska detta sluta? Troligen inte förrän en åttaåring drunknar i de stormiga kalla vågorna vid Kap Horn.

För det var något i den stilen som inträffade vid Bastu-VM i Finland för ett par veckor sedan (där en av finalisterna dog av värmeslag), men nu, tack och lov, så är den vansinniga tävlingen nedlagd – förhoppningsvis för gott?

Låt oss hoppas att de än mer vansinniga tävlingarna där barn seglar solo runt jorden även dem läggs ner. Vi bör i alla fall se till att man from nu måste vara myndig för att få genomföra dessa galna och livsfarliga seglatser.

Jag anser för övrigt att man borde vara 18 för att få tävla på seniornivå, oberoende vilken sport det handlar om. Kanske finns det vissa undantag man kan tänka sig?