Visst, visst är det så … Not.

Kommer därför att bli intressant nu när Rafa tar hem finalen på söndag, eftersom han då tar hem sin tolfte major och således då endast är fyra bakom helveten!

Om vi sedan blickar framåt så ser vi att nästa major spelas i Paris, och vem som vinner där vet vi alla redan : Rafa.

Rafa står då på tretton stora titlar, blott tre efter Fed.

Att en i storform varande spansk tennismatador då inte av bara farten tar hem även Wimbledon är så osannolikt att man inte behöver kommentera saken vidare.

Rafa står nu i detta läge på fjorton majors.

Därefter väntar OS i London, som spelas på det wimbledonska gräset. Att då tro att någon annan än den regerande Wimbledon-mästaren Rafael Nadal ska vinna guldet är totaltbefängt.

Guldet till Rafa mao. Den femtonde majorn är nu i bärgad.

Blott några veckor därpå så stundar sedan årets sista slam : US-Open. Att den spelare som totaldominerat tennisen under året inte ska ta hem den sista stora titeln för året och tack vare detta bli historisk — genom att inte bara ta hem en Grand Slam (den första sedan 1969) och en Golden Slam (den första någonsin) — är så genomtokigt att ingen ens funderar på saken.

Saken är mao klar : Rafael Nadal vinner sin sextonde major för året och en Golden Slam!

Han är nu allmänt erkänd som tidernas bäste tennisspelare och idrottsman genom tiderna någonsin och forever.

Vamos Rafa!

Vi bör då ta med i beräkningen att matchen kommer att hålla på till långt efter midnatt australiensk tid, och vi bör då fråga oss själva vem av den två kombatanterna som är mest av en nattuggla?

Tror även att Rafas servar kommer att bli av avgörande betydelse, för om han gör bra ifrån sig och håller de egna servegamen komfortabelt … så blir pressen på Nole extrem. Bäst är som alltid att undvka tiebreak, och jag räknar med att det blir ett och annat break per set från båda pöjkarne pga deras fina servereturer.

Båda kommer att vilja förinta den andre för evigt och är mao laddade till tusen. Att tippa utgången är omöjligt. Som vanligt så handlar det om att ta hem de avgörande bollarna, och på den punkten så har båda gjort väl ifrån sig i de sista två matcherna. Går inte att skilja på dem där mao.

Tror dock att Rafa är den hungrigare av de två. Han vet om att hela hans eftermäle nu står på spel. Att åka på stryk igen mot Nole kommer att bli outhärdligt. Segra eller dö är mao vad som gäller för Rafa. Men som vi såg från Nole i de två sista seten mot skotten … så är han ett monster när det börjar att dra ihop sig! Han blir då förhäxad och spelar som i trans.

Rafa måste förhindra att denna förvandling tar plats, genom att störa Nole mentalt, genom att sätta myror i huvudet på honom och göra det oväntade. Att få serben ut balans är i princip omöjligt nuförtiden, något som beror på all den kärlek han får från spelarboxen. Varje gång han tittar dit så ser han sin söta fästmö mana honom vidare mot nya stordåd.

Som vi nu inser så har jag ingen aning om vad Rafa ska hitta på imorgon. Den Nole som spelar i finalen är inte samme Nole som förr om åren. Mentalt är han i ett s.k. Happy place, och hur kan man störa honom där? Serben är en Man on a mission och en man utan fruktan och utan Fear of failure.

Troligen är det enda råd vi kan ge till Rafa att kämpa på och göra så gött han kan och sedan hoppas på det bästa. En sak är säker : Rafa måste höja sig till nästa nivå för att vinna. Antingen det eller så måste Nole vika ned sig, bli skadad eller bara ha en Bad day at the office.

Tippar dock redan idag att Rafa vinner i fem set med 2-6, 7-5, 3-6, 7-6, 10-8.

Jag har talat.

Vamos Rafa!

Till att börja med så är inte bob, rodel och skeleton sporter, utan barnlekar. Vuxna ska mao inte få tävla i dessa s.k. sporter. Vi måste nu mao förbjuda dessa s.k. vuxna från att organisera sig i olika typer av kälkåkningsföreningar.

För om så inte sker så börjar man snart tävla i snöbollskrig och snögubbebyggning eller i vem som kan bygga den finaste snölycktan eller rulla de rundaste snöbollarna.

Pinsamt var igår att följa den s.k. SM-tävlingen i skeleton. Blott sex åkare deltog på herrsidan, samtliga utom en var mer eller mindre totala nybörjade. På damsidan så var det tydligen än värre : tre töser deltog? Och detta jippo har alltså SM-status och visas av SVT i direktsändning.

Tack och lov så har man ingen bana att åka i i Sverige, men tyvärr så har man planer på att bygga i ordning en gammal bana i Stockholms-trakten. Dessa planer måste vi stoppa, innan den organiserade kälkåkningen börjar sprida sig över landet.

I över hundra år har vi lyckats hålla stånd mot kälkåkarna, och lika väl har man lyckats i våra nordiska grannländer. I varken Finland eller Norge så håller man på med detta trams som kälkåkning är. Tyvärr så tvingades Norge att bygga en rodel och bobbana i Lillehammer inför OS 1994, och alltsedan dess så har vi befarat att kälkåkningsgisslet skulle sprida sig över Norden. Banan i Lillehammer borde man nu riva — omedelbart!

Men till norrbaggarnas och finnarnas heder ska sägas att de lika lite som oss förträffliga svenskar vill pyssla med barnlekar som kälkåkning. Faktum är att alla nordbor hade skämts över att vinna en OS-medalj i kälkåkning. Det är redan illa nog att vi vunnit medaljer i curling.

Om de är en vintersport man borde ge en push vid SVT så är det gamla fina svenska paradgrenen backhoppning, för nu när även damer har börjat hoppa så borde det vara världens enklaste sak för oss at åter bli världsbäst i sporten. Tänk bara på vad som hade hänt om man tex hade byggt ett par fina backar i Göteborg och Stockholm. Det hade inte tagit lång tid innan di svenske ånyo varit bäst.

På tal om Nole och hans seger idag förresten, så slog det mig att han spelade hyvens idag. Han spelade faktiskt rätt så fint faktiskt idag, och var i slutändan värd segern. Följde stora delar av matchen från ett av mina TV-rum här på slottet och vet mao vad jag talar om … eller rättare sagt vad jag skriver om.

Den buttre skotten gjorde vad han kunde, men i det långa loppet så räckte han helt enkelt inte till. Faktum är att Nole borde ha avgjort tidigare, då han hade mängder med fina chanser att bryta och ta hem matchen i som sämst fyra set. Men skotten hade det där lilla flytet som krävdes för att hålla matchen vid liv.

Många icke-förståsigpåare trodde garanterat att skotten skulle ro hem segern i fyra set efter att andra setet hade bärgats, men alla förståsigpåare förstod sig på exakt vad som verkligen var på gång då vi förstod oss på hur infernaliskt bra Nole är nuförtiden.

Bland annat så ger han numera aldrig upp, dvs tvärtemot hur det brukade vara förr om åren. Faktum är att bara förr om åren så var det flera här på bloggen, inklusive Yours truly, som på fullt allvar undrade om Nole ens borde räknas på topp fem! — så himla lätt gav han upp förr om åren.

Men nu, dvs nuförtiden, så ger Nole aldrig upp och han blir dessutom bara bättre ju sämre oddsen är! — eftersom han då börjar spela ut som tusan. Han verkar i dessa stunder nästan som förhäxad. Han är i dessa stunder verkligen i ett segra eller dö mentalt tillstånd.

Detta kunde vi själva alla erfara i fjärde set idag där han utplånade skotten efter noter. Faktum är att jag missade detta set helt och hållet — kanske beroende på ett angeläget telefonsamtal rörande rikets säkerhet, som ev. varade i tiotalet minuter, som jag ev. tvingades ta?

Blev dock minst sagt förvånad att ett helt set hade spelats och vunnits av Nole på den korta tid som jag ej befann mig i TV-rum nummer 1. Men där har vi i.a.f. Nole i ett nötskal nuförtiden. Befarar mao att Rafa kommer att få det tufft. T.o.m. skotten f.ö. var i.a.f. idag i.o.f.s. totalt chanslös m.a.o., eftersom han inte kunde hålla nerverna under kontroll när det gällde som allra, allra, allra, allra mest.

Man hade mao kunnat spela om femte set tio gånger … utan att skotten hade vunnit. Blev m.a.o. imponerad av Nole idag.

Vamos Rafa everybody!

Faktum är att få vanliga hederliga människor världen över känner till vilka Nole och den buttre skotten är. Alla vet dock om vilka Rafa och Fedde är.

Faktum är att jag alltmer börja fundera över följande : Vore det inte bättre om vi istället bjöd in Rafa och Fed imorgon igen att spela semifinal? För nog hade det varit en match vi alla ville se?

Vi kunde helt enkelt säga till Fed: Du får en chans till att ta dig till final imorgon — något han säkert går med på, då han alltid är ute efter billiga slams.

Rafa är tveklöst med på detta mitt lilla projekt, då han alltid är pigg på att ge Fed en match som heter duga; och om en finalplats i AO står på spel så vet vi att han ställer upp.

Jag är vidare övertygad om att världens alla TV-bolag långt mycket hellre visar Fed mot Rafa imorgon än en trist match mellan en okänd serb och en än mer okänd skotte.

Låt oss hoppas det blir på detta vis för då får vi garanterat drömfinalen på söndag mellan Fed och Rafa, för även om Rafa skulle vinna imorgon så måste han ju ha en motståndare i finalen och det blir då den näst bäste från semifinalspelet, i detta fall helveten Fedde från det helvetiska Helvetien.

En drömfinal är mao garanterad mao om vi följer min väl genomtänkta plan till punkt och pricka mao. Allt vi behöver göra nu är att stoppa den ointressanta semifinalen mellan de två ointressanta spelarna som inget ens vet namnet på, för då får vi två superhäftiga drömmatcher istället mao.

Mao vad gäller den nu förhoppningsvis troligen inställda matchen mellan serben och skotten så tror jag att f.ö. och mao att skotten knappt hade vunnit den … segern hade sålunda knappt gått till serben. Oavgjort mao, dvs ett totalt ointressant resultat och en totalt meningslös match.

Vamos! 

Jo precis som förutspått så besegrade allas vår Rafael Nadal i fyra set Fed efter emellanåt superbt spel från båda inblandade. Fed öppnade starkt och knep första set i tiebreak.

Rafa kom planenligt tillbaka och tog hem det andra efter minst sagt övertygande spel, och inte ens ett avbrott vid 5-2 (pga ett stort fyrverkeri i tio minuter) kunde hindra den sympatiske spanske bolltrollaren från att bryta Fed till 6-2. Imponerande, men samtidigt även avslöjande om hur Fed hade det rent mentalt.

Tredje set gick sedan till tiebreak, och iom att det förlorats för den väl kämpande schweizinen så var matchen i praktiken över. Rafa spelar nu final på söndag. Motståndaren är dock ännu ej klar.

Det som avgjorde dagens tillställning var Feds inställning. Mats Wilander menade att Fed under slutet av matchen ansåg att segern var värd ungefär lika mycket som en slickepinne. Han menade där att glöden inte fanns hos Fed.

Och nog var det på detta vis alltid. Fed trodde innerst inne inte att han kunde vinna, något som då gjorde det svårt att motivera sig det där lilla extra. Spelet fanns där tveklöst, något vi såg under hela det fjärde setet, och även mot Delpo. Men det där lilla extra, jävlarnammat och viljan att vinna eller dö, saknades.

Så fort matchen var vunnen så fick vi alla se hur mycket det betydde för Rafa att få vinna. Det var nästan så man trodde han vunnit finalen. Och där ser vi återigen skillnaden mellan dessa båda spelare. Hade Fed varit en liten aning mer skärpt när det gällde som allra mest — typ breakbollen vid Rafas lobb på linjen i fjärde som Fed slog bort — så kunde han mycket väl ha vunnit. Och hade han inte släppt fram Rafa till 6-1 i andra tiebreaket så kanske vi haft en annan segrare.

Men handen på hjärtat så fanns det bara en möjlig vinnare idag. För att kunna besegra Rafa i en slam så krävs det troligen en 2-0 ledning i set och att man heter Nole eller möjligen Fed. Ett regnavbrott gör självfallet jobbet ännu en aning lättare att avsluta.

Fed hade dock ett jätteläge att ta fjärde till tiebreak: tror han hade fyra breakbollar? Men inte ens det hjälpte när Rafa vägrar förlora. Enda orosmolnet inför finalen är Rafas sargade kropp, men nu med två dagars vila så kommer han säkerligen att var fit for fight på söndag.

Avslutningsvis så var det ett talande ögonblick från matchen där man klart kunde se att Fed hyser största respekt för Rafa — för stor enligt vissa. Vid ett tillfälle framme vid nät i andra set så slog Fed en lös volley mot Rafa, istället för att göra en Almagro och slå bollen stenhårt rakt på sin motståndare, något han kunde ha gjort.

Sportsligt gjort av Fed. Sportsligt även av Rafa att hylla Fed i intervjun med Jim Courier alldeles efter match. Den sympatiske spanske tennislegenden applåderade även när Fed lämnade banan. Sicken kille. Stort gjort av honom.

Men, som sagt, idag så var det bäste man som vann.

Vamos Rafa!

Detta beror på att Fed är för gammal och trött, inte längre är lika motiverad, är rädd för Rafa, är en småbarnsfar som mao har annat att tänka på och inte längre får sova ut om mornarna, inte är tillräckligt skicklig, inte längre kan köra voodoo-tricket, har haft problem med ryggen och annat, har glömt bort hur man servar, har glömt bort hur man vinner en slam och hur man slår Rafa över fem set, osv. osv.

Vi har även hans s.k. fruga att tänka på: vem vet vad hon har för morgonhumör och vilka inverkningar detta humör sedan har på schweizinen?

Inte mycket talar för helveten mao. Återstår så att tippa utgången: Tror på en seger i tre raka för Rafa, men då domarna nu på sistone har börjat sabotera för honom så får vi nog räkna med att man ser till att ett set går till Fed. Sabotage mao.

Fed har all press på sig, för förlorar han på nytt mot Rafa så blir den inbördes statistiken 9-18! Förlust två gånger av tre för Fed mao, något som då innebär att Fed inte kan räknas till de bästa spelarna genom tiderna. Hela Feds eftermäle står mao nu på spel!

Nej, vi får helt kallt räkna med att Rafa tar vid där han avslutade mot Berdych. Om så sker så blir matchen en kort historia. Såg både Rafas och Feds kvartsfinaler, och för mig så framstod Berdych som den klart bättre motståndaren av de två som åkte ut. Tjecken var en hårsmån från att vinna, något Delpo aldrig var.

Frågan är mao : Hade Fed klarat av Berdych i en kvartsfinal? Tveksamt i den form tjecken nu verkar vara. Man mötte dock likartade motståndare, spelartyper som passar dem båda. Men när det nu gäller spelartyper som passar Fed illa så finns det ingen som passar honom illare än Rafa, då dennes infernaliska toppspins ned i hörnena driver helveten till vansinnets brant, ja snart när till helvetets brant faktiskt.

Faktum är att jag nu befarar att Fed kan komma att gå fram till nätet redan någon gång i andra set och sträcka fram handen till Rafa — hellre det än en ny utskåpning alá den han och vi alla fick avnjuta 2009. För det är den värsta stjärnsmäll han åkt på under hela karriären och den förlust som knäckte honom för gott!

Fed har aldrig hämtat sig från det storstryk Rafa gav honom den gången. Vem kan glömma hur Fed grät som ett barn efter match. Det var slutet på honom som tennisspelare. Visst, visst så tog schweizinen hem ett par billiga slams till efteråt, men som vi all vet så berodde detta på Rafas skada och föräldrarnas skillsmässa. Fed behövde ju inte ens möta Rafa i några av de billiga slams han vann 2009 och 2010. Inga riktiga segrar mao, och slams som inte borde räknas i Feds statistik.

Jag tror f.ö. alltjämt att om Rafa hade ställt upp i Wimbledon 2009 (något han nästan gjorde) så hade han segrat, och hade han segrat där så hade han tagit hem US-Open och AO av bara farten. Han är mao den bäste tennismatadoren genom tiderna, något han ämnar återbevisa imorgon. Var så säkra, gott folk.

Problem med motivationen får han inte, för allt han behöver göra är att tänka tillbaka på Wimbledon 2007 och den försmädliga förlusten där när Fed vann pga sina billiga poäng på servarna. Nej vi kan lugnt vara säkra på och helt och hållet övertygade om att Rafael Nadal krossar Fed i AO även denna gång!

Vamos Rafa!

Kroaterna är som vi alla vet ett oerhört tufft och krigiskt folk, så om Kostelic inte hade skakat hand med råttan så kunde det ha slutat illa igårkväll.

Men vad hjälpte det att skaka råttans hand när de österrikiska åskådarna buade ut Kostelic under båda hans åk ändå! Sicka osportsliga typer dessa fuskälskande österrikare är! Det var en skandal av dem att bete sig så mot den allmänt erkände kroatiske hedersmannen och gentlemannen!

Än värre blev det i.o.m. att råttan vann. Inte nog med att han inte bett om ursäkt för sitt fuskande, som lurat två slalomåkare på segerlycka, han såg till att vinna igårkväll på nytt.

Felet slalomåkarna gjorde var att man fegade ut och inte tog Kostelics parti mot råttan. Vad hade tex hänt om våra svenska slalompöjkar hade gjort gemensam sak med Kostelic? Vi har ju nästan ett halvdussin pöjkar bland de tjugo bästa!

Bedrövligt dålig stil av Myhrer (som är god vän med Kostelic) och pöjkarna att inte ta upp kampen mot råttan, för då hade man säkert diskat den i de två segerlopp där den fuskat.

Flera av råttans egna landsmän har f.ö. utryckt sin bestörtning, dock lite kryptiskt, över vad råttan gjort. Bl.a har man uttryckt sig som så här : man vet så gott som alltid om när man grenslar; man missar kanske en grensling en gång av hundra!

Jag kräver nu att FIS tar ifrån Österrike alla värlscupstävlingar framöver. Vi behöver inte dem, för det finns hundratals med fina andra backar i Europa där icke-fusk-älskande skidåkare kan köra världscup. Vi måste nu mao bojkotta Österrike och deras fuskälskande skidåkare.

Själv kommer jag aldrig att förlåta råttan och aldrig supporta honom igen. Han har skämt ut sig för tid och evighet.

Kostelic : Det är bara en tävling, men skammen varar för evigt! — nu bevingade ord.

Jo nog var det en uppvisning som hette duga som vi idag fick oss serverade av den sympatiske spanskianske tennismatadoren från den gröna och oerhört sköna medhalvsön Mallorca : Rafel Nadal.

Sällan har en man haft mer att kämpa för än Rafa hade idag. Han är nu på jakt efter en viss serbiansk filur vid namn Nole, och inget får stoppa honom från att ta itu med den just omnämnde serbianen. För serbianen ämnar nu vår hjälte sätta på plats, dvs ge en omgång som han aldrig glömmer.

Idag asså så stod en käck tjeckian för motståndet, men som man sa på TV under matchens gång någon gång under det avslutande fjärde setet : Det är välan nu nästan lika bra för den käcke tjeckianen att gå fram till nätet och sträcka fram handen.

Så avskyvärt bra spelade Rafa mao i detta läge av den s.k. matchen att man vid TV världen över föreslog att den käcke tjeckianen skulle gå fram till nätet mitt under pågående game och tacka Rafa för god match och en härlig tennislektion. Man, dvs undertecknad, var benägen att hålla med dem, dvs experterna på TV, i detta läge.

Rafa är mao bäst igen, men som vi alla vet så räcker det inte alltid med att vara bäst för att få vinna : bl.a. så motarbetades Rafa idag på ett rent ut sagt skitvis av domaren, en brasilianare som jag inte minns namnet på, troligen beroende på att han var totalt slätstruken och trist — en sådan där typ som gillar att mobba lyckade människor eftersom man då glömmer bort att man själv är en nolla.

Bl.a. så käftade domaren emot Rafa när denne, dvs den levande tennislegenden, ville att haweye skulle fingranska en boll! Rafa fick dock inte låta hawkeye fingranska bollen ifråga och förlorade pga detta kanske ett helt set? Snacka om brasilianskt busarbete av den s.k. domaren — en domare som f.ö. nu lär vara den som ska få döma OS-finalen i Brasilien!

Bojkotta OS i Brasilien redan nu! — krävs det från alla världens folk.

Med sådana domare så är mao inte Rafas slutseger i AO garanterad — trots att han alltså är bäst! Inte blir det bättre av att vi nu säkerligen har oss en ny dos av det helvetiska voodoot att invänta i semifinalen. Det kan mao sluta illa det här.

Men då the good guys som Rafa alltid vinner i slutet så får vi hoppas på att den mörka sidans gubbar och gummor från Alperna misslyckas med sina hemskheter även denna gång.

Tippar, avslutningsvis, f.ö. att både Nole och skotten går vidare imorgon. Men bli inte förvånad om Ferrer ger serben en match. Wilander sa ju bara idag att Ferrer är en champion i hans ögon och att Ferrer är bättre i år än förra året.

Ser dock redan fram emot när Nole ger skotten supersmörj i semin. Vill nämligen se Rafa ge Nole vad han förtjänar i finalen, för det kommer han nämligen att få.

Vamos Rafa!

Efter två mastodontset, där första gick till Berdych, det andra till Rafa, så var det dags för set nummer tre. Och hör och häpna, även detta set gick till Rafa. Det var sedan bara en formalitet och en tidsfråga innan även nästa set, dvs det fjärde setet, gick till Rafa, något som då innebar att hela matchen gick till den spanske tennisfantomen Rafa.

Bra jobbat Rafa mao.

Bra jobbat får man även säga till Berdych som spelade sensationellt bra från början och sedan nästan i fyra timmar framåt. Tyvärr för honom så hade han inte marginalerna med sig i andra sets tiebreak. Han var där bara hårsmånen från setvinst, något som mycket väl kunde ha lett till slutseger — så himla bra spelade tjecken.

Han servade bra, rörde sig bra, slog bra slag bra, och slog även mindre bra slag rätt så bra. Han hade en bra dag helt enkelt och hade troligen idag besegrat så gott som vem som helst på touren, utom Rafa. Orsaken till förlusten återfinner vi mao inte i tjeckens spel, utan på det mentala planet.

Han höll sig inte lika kall när det gällde som mest ju längre matchen gick, något som bl.a. berodde på att Rafa bara tycktes bli starkare och piggare med snart när varje game, fr.o.m. slutet av andra set och framåt. Det verkade faktiskt mot slutet som om Rafa precis hade börjat bli varm i käderna, något som inte precis ökade motivationen hos motståndaren, i detta fall Berdych.

Berdych visade dock idag att han har allt som krävs för att bli världsetta och slamvinnare: Allt han behöver göra är att bli tuffare mentalt och bli likt Rafa och Hewitt, dvs spelare som inte ger upp förrän sista bollen är slagen.

På sätt och vis synd att Berdych åkte ut: för det hade varit intressant att se honom ta sig an Fed i semi och sedan även Nole i final. Han har som bekant slagit dess båda pöjkar förr i slamsammanhang. Men Rafa har han aldrig slagit över fem set, och troligen kommer han heller aldrig att göra det.

På tal om Rafa så spelade han avslutningssetet stora stunder på ett sensationellt och fenomenalt vis. Han hotade Berdych i stort när samtliga dennes servegames, och ofta så skickade han tillbaka de tjeckiska servarna med sådan ferocitet och kraft att man knappt kunde tro sina ögon. Bäva månde nu den där helveten som väntar på Rafa i semin!

På tal och den där helveten, så vann han idag sin kvartsfinal över Juan Martin Del Potro. Schweizinen spelade hyfsat bra emellanåt, men riktigt hur bra han är vet vi inte pga att vi inte riktigt vet hur bra Delpo är just nu? Håller Fed som favorit med tanke på bra spel den senaste tiden och pga segern i Masters, men jag tippar trots det redan idag att Rafa kör över honom i tre raka!

Vamos Rafa!

Exakt vad som gick snett för Songa är det ingen som vet, men tydligen föll han tillbaka i gamla dåliga rutiner när han lät sig själv besegras av en spelare han borde blåst bort från banan i tre raka. Troligen handlade det om underskattning?

Robin Söderling begick samma ödesdigra misstag förra året i AO när han tog det lugnt mot Dolgopolov i andra set efter att ha sopat banan med honom i första så till den milda grad att det var pinsamt att se med ukrainska ögon — t.o.m. alla svenskar började tycka synd om killen. Så då gick det som det gick. Tyck därför aldrig synd om en motståndare om du vill vinna en tennismatch mao!

Samma misstag begicks f.ö. idag av Novak Djokovic mot Lleyton Hewitt. Efter att ha haft lekstuga med aussien så slog Nole plötsligt av på takten en smula i tredje set när han ledde med 2-0 i set och 3-0 i games, och detta var allt som Hewitt behövde för att komma tillbaka in i matchen igen.

Det var mao en invit till spel till helt fel spelare som Nole delade ut, för Hewitt är en av de största kämpar som skådats på en tennisbana. Faktum är att han inte bara fick igång sitt spel, han tog även över matchen och knep setet. Spelet var ofta sensationellt bra.

Men det var inte slut där, för Hewitt hängde med bra under början av fjärde och Nole såg nu riktigt orolig ut. Men som den champion han är så red han ut stormen och tog hem setet och matchen i stil.

Kul för honom och kul för Hewitt att få falla med flaggan i topp. Fortsätter Hewitt på detta vis framöver så kan han mycket snabbt ta sig tillbaka på topp 20. Fast frågan är om kroppen orkar? Hudersomhelster så var det en bra genomkörare för Nole som gör honom starkare i nästa match mot evighetsmaskinen David Ferrer.

Spelar Nole som han ska så blir det en klar 3-0 seger. Tror inte han slår av på takten en gång till mao. Ferrer spelade f.ö. superbt idag mot Richard Gasquet som inte hade något att sätta emot spanskianen. Trodde själv på en jämn match dem båda emellan, men Ferrer hade som sagt andra planer.

Vamos!

Och då vi bara härom veckan hyllade en hoper osnytna juniorer i Kungsan efter att de vunnit en juniortävling (ett s.k. j-vm), så är det inte mer än rätt att vårt duktiga flicklandslag nu blir hyllat i Kungsan även det!

För som vi alla vet så är ett OS alltid större än ett vm (utom i fallet fotboll på herrsidan). Flickornas prestation är mao långt mycket större än pojkarnas, och en triumf som aldrig kommer att glömmas bort — tillskillnad mot ett  j-vm guld som ofta glöms bort redan under prisutdelningen. Att nu inte hylla flickorna i Kungsan är mao en skandal och tom olagligt!

Låt oss därför nu hylla flickorna redan nu om lördag i Kungsan, och vi borde även passa på att hylla duktiga fröken Fjällström för hennes guld. Allt annat än att hylla våra ungdomsolympiska guldmedaljöser i Kungsan nu om helgen är en sjutusan till skandal … och alltså även, som just påpekats, olagligt.

Läs mer om tösernas triumf här (SVT).

I slalomen så åkte först omöjliga Marlies Schild ut, men vad hjälpte det när våra två töser med tätkänning (Borssén och Hansdotter) själva körde bort sig i andra åket. På herrsidan gick det något bättre med Byggis på en hedersam femteplats. Tärnabysonen gav som vanligt allt, i andra åket blev dock misstagen för många och för svåra. Men en vacker dag så sitter åken perfekt.

Tyvärr så körde Myhrer bort sig redan i första åket. Synd för han hade bra startnummer. Satsingen i andra åket blev sedan för vild, något som inte direkt hjälpte till direkt. En sjätteplats är dock alltid godkänt.

På tal om slalom förresten så har en skandal där uppdagats som är rent ut sagt skandalös och snudd på kriminell. För alldeles innan tävlingen började fick vi veta att slalomfantomen, Marcel Hirscher, grenslat i flera av de tävlingar han vunnit denna säsong — utan att åka dit!

Bl.a. så har han grenslat i två av de tävlingar han åkt och vunnit den senaste tiden: Zagreb och Adelboden. Visst kan man grensla utan att märka av det om det går fort och grenslingen är inte är så grov … hävdas det!

Jag köper inte det snacket alls!

Jag är istället övertygad om att Hirscher är fullt medveten om när han grenslar … men sedan bara skiter it och kör vidare som om inget har hänt! Jag vet att han funkar på det viset, för bara i förra tävlingen så grenslade han klart … men körde vidare! Då blev han ertappad för fusket. Tack och lov. Men han låtsades alltså som om inget regelvidrigt inträffat och körde vidare hela långa vägen in över mållinjen! – något som f.ö. ger dryga böter enligt reglerna.

Idag, precis efter att jag blvit medveten om skandalen rörande den fuskande österrikaren, så grenslade han redan på den första porten … men körde vidare hela långa vägen in över mållinjen! Strax därpå uppdagades fusket och Hirscher togs bort från ledartavlan, där han låg trea.

Men blott minuter efteråt var hans namn tillbaka, pga av att Hirscher är österrikarnas stora stjärna och man åkte på hemmaplan. Hirscher fick alltså åka i andra åket, men tack och lov så grenslade han där ånyo, denna gång så grovt att inte ens de österrikiska arrangörerna i det österrikiska Kitzbuhel kunde rädda fuskaren.

Ivica Kostelic, den store kroatiske slalomstjärnan, sa om Hirscher-skandalen: Det är bara en tävling, men skammen varar för evigt!

Alla världens slalomvänner hoppas nu att den fuskande österrikaren ska fråntas de två tillfuskade segrarna. För Kostelic så känns självfallet fusket i hemstaden Zagreb extra svårt att bära, eftersom han själv kom tvåa där inför tiotusentals kroatiska fans. Vi får nu hoppas att man bestraffar fuskande Hirscher på ett rent ut sagt fruktansvärt vis.

Personligen så hade jag gärna sett honom bli fråntagen alla segrar och poäng han någonsin tagit i världscupen för att sedan bli avstängd på livstid! Själv kan jag inte förmå mig själv att titta på den där otäcke fuskaren igen. Är som bekant en motståndare till boxning, men om Kostelic ger Hirscher en rak höger nästa gång de möts så hade jag kunnat leva med det.

Men innan det så ska man dock först spela kvartsfinaler — formaliteter! Att Rafa ska åka dit mot Berdych, som behövde fyra set på sig för att klå Almagro, är uteslutet. Seger i tre raka för den sympatiske spanske tenniskungen mao.

Och att Delpo ska åka dit mot Fed från Helvetien — som nätt och jämt kunde vinna första set mot Karlovic, dvs en spelare som enbart kan serva — är otänkbart. För Delpo är allt som Karlovic är, samt en första klassens spelare när det gäller allt annat.

Att Delpo sedan är mentalt på samma nivå som Rafa gör ju inte precis saken enklare för schweizinen. Nej, vi får nu kallt räkna med ett härligt adios till mannen från världens mest löjliga lilla alpland när den vajande majskolven från Tandil får ta itu med honom.

Lite synd om Berdych att han nu redan åker på Rafa. Bättre och mer schysst hade varit att låta tjecken få ta sig an den buttre skotten så att vi en gång för alla får veta vem som är femma i världen (Delpo är fyra). Lottningen i slamsen är mao fel, inte minst pga att man lade in Delpo på samma kvart som Fed.

Såg f.ö. inte Berdychs match mot Almagro. Spanjacken tog tydligen ett set av tjecken, men precis som tippat så blev slutresultatet en klar förlust ändå. Almagro är inte slamspelare mao. Att spela bäst av fem set är något som inte alla klarar av. Det är ungefär som att jämföra 15 km mot en femmil. Och detta är felet med hela rankingsystemet, för där så rankas spelarna efter lite av varje.

Tyvärr så är Robin Söderling inte redo för spel ännu. Han är ju som bekant en allmänt erkänd femsetsspecialist, dvs en utmanare till slamsegrar. Han är bättre än samtliga andra under topp fyra (fyran är Delpo), men nu som sagt inte helt kurant.

När det sedan gäller nattens matcher så är det väl endast Gasquet-Ferrer som är en aning oviss. Men spelar Gasquet som han ska så vinner han komfortabelt. Men Ferrer är lurig och får inte underskattas, något Robin gjorde häromåret, något som ledde till fem tuffa set istället för en snabb seger i tre raka.

I det övriga tre matcherna så måste något exceptionellt inträffa för att en skräll ska inträffa. Störst chans till skräll är det nog i den buttre skottens match, men i ärlighetens namn så är det svårt att se annat än tre snabba favoritsegrar i dessa matcher. Kukushkin har dock ett bra spel, men mentalt orkar han inte över fem set mot skotten.

Vamos!

På tal om tennis, så följde jag en hel del intressanta matcher: bla så följde jag Lleyton Hewitts match mot montenegrinske servekanonen Milos Raonic, och det var en match där gammal var äldst och liten var stor. Hewitt gjorde en fenomenal insats och kämpade helt enkelt ned Raonic på alla plan.

Maken till kämpe har nog aldrig skådats: Hewitt är i en helt egen klass när det gäller viljan att vinna och att kämpa om varje boll och att aldrig ge upp! Hade Raonic haft bara en tredjedel av Hewitts jävlaranamma och fighting spirit så hade han vunnit i tre raka. Synd att aussien haft sådana problem med skador genom åren.

Att följa Hewitt under match är en upplevelse i sig. Ibland när han slog bort någon boll så såg han så himla arg ut att man befarade att han skulle explodera! Sicken fenomenal inställning! Enastående och unik i tennishistorien!

Tyvärr för den gode Hewitt så lär inte dessa fina egenskaper han innehar räcka till i nästa match mot Djokovic, inte för att han inte har spelet som duger, utan pga att kroppen nu troligen fått stryk så det räcker för denna gång. Hewitt trodde innan AO att han kanske kunde vinna någon match, men inte mer än så, beroende på de senaste skadorna.

Tyckte sedan det var kul att Richard Gasquet körde över lille ettrige Tipsarevic. Skönt att den bäste fransosen tog sig vidare. Han möter nu David Ferrer i nästa runda i en match som vi alla måste se. Tippar redan idag att Gasquet vinner och därefter gör processen kort med serb nummer två i kvarten. Gasquet är bra nog att vinna AO, och det finns nog ingen av de kvarvarande spelarna vi hellre ser ta hem pokalen i år.

Det var en del andra matcher som spelades igår, men jag orkade inte titta på dem mer än helt flyktigt. Kul att Monfils åkte ut, ogillar nämligen att skadade spelare ska få vinna. Inte bra för tennisen status. Kukushkin spelade dock som en kratta i ungefär hälften av matchen och slog fenomenala slag ned på linjen ena stunden, för att omedelbart därpå slå en boll fem meter utanför banan. Att han vann berodde på ett av de mest spektakulära dubbelfel på matchboll jag någonsin sett. Men i slutändan så spelar det inte någon roll vem som vann, eftersom Songa vinner nästa match.

Vad, avslutningsvis, gäller nattens matcher så tror jag att Tomic kör över Fed i tre raka och att Rafa kör över sin s.k. motståndare han oxå utan setförlust. Förutspår vidare redan idag att Berdych sopar banan med nobodyn Almagro och att Delpo krossar sitt offer snabbt och enkelt.

Lätttippat denna gång med andra ord. I kvarten så vinner sedan Rafa över Berdych med 3-2 och Delpo över Tomic med 3-0. Jag har talat.

Vamos! 

Jag måste säga att dagens seger i Antholz för Fredrik Lindström var totalt oväntad, precis lika oväntad som Carl-Johan Bergmans första seger. Visserligen så hade Fredrik kanske en aning lite bättre väder att kämpa sig igenom än toppåkarna, men han skjöt prickfritt och gjorde det han skulle för övrigt.

Toppåkarna får ju f.ö. välja när man vill starta, något som ofta gynnar dem, något som inte är alltigenom så sportsligt — känns därför kul och inte mer än rätt när deras planer grusas, som idag. Segern var mao välförtjänt.

Trodde in i det sista inte på mer än som allra bäst en pallplats för unge Fredrik. När han kom in för sista skjutningen så var jag helt säker på att det skulle bli minst en bom, men istället för nervdaller så avfyrades skotten snabbt som tusan och sattes mitt i prick. Fy tusan sicken skönskjuting. Sanslöst bra gjort.

Även Björn Ferry skjöt f.ö. prickfritt och slutade sjua. Bra gjort.

Men trots detta fina avslutande skjutande av Fredrik så trodde jag aldrig att han skulle vinna, trots 15 sekunders försprång till tvåan, något som berodde på att tvåan ingen annan var än en viss Martin Fourcade! Att vår 22 åring skulle kunna hålla undan de sista kilometrarna före den franske världsstjärnan verkade osannolikt.

Men halvvägs in mot mål så hade ledningen, inte sjunkit, utan ökat — dock bara marginellt. Det såg mao bra ut med svenska ögon sett.

Fast i detta läge gick vi och väntade på den ende andre åkare som kunde slåss om segern, tyske Peiffer. Fredriks ledning efter sista skjutning hade bara varit 3 sekunder — en alltför liten ledning när det gällde allmänt erkände duktige skidåkaren just nämnd.

Fast när tysken kom till nästa mellantid så hade han tappat nästan tjugo sekunder till till vår man — som alltså nu åkte skidor som en gud. Saken var klar: Fredrik Lindström tog hem sin första seger i Världscupen. En ny svensk världsstjärna var född! Otroligt kul för honom och oss alla. Läs med här (SR).

Tippar f.ö. redan idag att dessa båda herrar gör upp i semi, efter att man först sopat banan med herrarna Berdych och Fed i respektive kvartar. Att Rafa vinner semin behöver jag f.ö. inte tillägga och gör då inte heller så. Och att Rafa vinner finalen behöver jag f.ö. inte heller tillägga och gör då inte heller så.

Men påtal om tennis förresten så spelades det en del sådana matcher i natt, och nu på morgonen, och nu på förmiddagen, och en stund in på eftermiddagen faktiskt, och flera av dessa matchern följde jag från TV-rum nummer 1 här på slottet.

Följde bl.a. matchen mellan Berdych och Anderson. Tjecken var stark. Han mötte en tuff servekanonjär men höll huvudet kallt och segrade i tre raka. Mer än så kan man inte begära.

Följde även Falla mot Kohlschreiber. Tyvärr för colombianen så var han inte riktigt på G idag och ådrog sig sedan en skada i tredje när han höll på att vända matchen. Förlust i tre raka efter fint spel av den segrande tysken mao.

Följde även Isner mot Lopez, och här var det uppenbart att yanken inte var helt på topp. Han har dock en enastående förmåga att hänga kvar i matcherna och tog på detta vis Lopez till ett avgörande set. Men väl där så orkade inte den amerikanske jätten längre. Lopez borde f.ö. avgjort tidigare, men som vanligt så kunde han inte hålla nerverna under kontroll under avgörande bollar — ett dilemma för så gott som samtliga spelare utanför topp tre och det som skiljer agnarna från vetet.

En som dock inte lider av nervösa tendenser i avgörande lägen är Juan Martin Del Potro. Hans psyke tillhör de allra förnämsta och han är därför fruktad av topp tre-pöjkarne.

Följde även matchen mellan Dolgopolov och Tomic (en match som jag f.ö. i förväg tippade Tomic skulle vinna med 3-1), och nog var detta en minst sagt fascinerande tillställning. Slicade backhands och forehands från båda spelarne handlade det om mest hela tiden, ett spel där pöjkarne var jämngoda. Det som fällde avgörandet var Tomic bättre psyke. Han höll nerverna under kontroll när det handlade om avgörande bollar, och därför vann han idag.

Tippar nu redan idag att Tomic kommer att bli en slamvinnare inom några år — om han får hålla sig hel och frisk och inte börjar leva jetsetliv utan istället fortsätter att utvecklas! Tekniskt sett är han redan nästan där. Men han behöver ett par år på sig att bli vuxen. Att Rafa och Fed kanske inte längre spelar om två-tre år gör naturligtvis det än enklare för Tomic att ta hem en slam.

Visste f.ö. att Tomic skulle vinna redan vid andra tiebreak. För jag kollade då upp statistiken hans från förra årets spelade tiebreak : 13-4! Dolgopolov hade förra året 9-13! Snacka om avslöjande statistik! Tomic vinner alltså 3 av 4 tiebreak, medan Dolgo blott vinner 2 av 5! Här ser vi klart och tydligt att Tomic är mentalt stark nog att kunna vinna en slam och att Dolgo är mentalt suspekt.

Retar mig, avslutningsvis, alltjämt på att Robin förlorade mot dessa båda pöjkar förra året. Årets två värsta förluster för honom. Speciellt hemsk var förlusten mot Dolgo, för en vinst där hade säkerligen gjort att Robin tagit sig till AO-final, och väl där så tror jag att han mycket väl kunde ha vunnit.

Vamos!

Lacko-Nadal 0-3 (Ingen slår Rafa innan slamfinaler numera, inte ens totalt okände Lacko!)

Karlovic-Federer 3-1 (Karlovic borde serva Fed av banan, men kanske kniper den helvetiske uppstickaren en set?)

Berdych-Anderson 3-1 (Borde luta åt 3-0, men kanske tar Anderson ett set?)

Wawrinka-Almagro 3-1 (Almagro misslyckas alltid i slamsen och bör inte ha något att hämta här. Waw var f.ö. superb senast.)

Lu-Del Potro 0-3 (Delpo vill spara energi och krossar Lu, vem det nu är?)

Isner-Lopez 1-3 (Frågan är hur trött Isner är. Kan sluta 0-3. Är Isner ok så kan det här bli 3-0 till honom. Han måste ta första set annars är det nog kört.)

Falla-Kohlschreiber 3-2 (Svårtippat, men Fallas bragdmatch mot Fed häromåret gör att jag tror på honom idag. Tysken är dock en klass-spelare.)

Dolgopolov-Tomic 1-3 (Det nu dags för Tomic att visa om han verkligen är the next big thing. Hemmaplan gör sitt till)

Må bäste man vinna, d.v.s. dem jag tippat som vinnare.

Utan att gå inte på omständigheterna här på bloggen om vad som fick mig att missa skandalögonblicket som lurade Nalbandian på segern (det handlade ev. om något av största vikt för rikets säkerhet), så kan jag säga följande: domaren, som inte jag vill nämna vid namn, men som heter Kader Nouni, vägrade att låta Nalbandian låta hawkeye få titta på en boll som gått ut men som dömts in av domaren.

Och detta kostade med största säkerhet Nalbandian segern, anses det av många nu upprörda tenniskännare!

På ATP:s hemsida står inget att läsa om denna skandal och detta är en skandal som många läsare på ATP:s hemsida nu reagerat över genom att lämna ilskna kommentarer där.

Om det handlat om Fed eller Rafa så hade ingen domare i världen vägrat att låta någon av dem få hawkeye fingranska en omdiskuterad poäng. Det finns f.ö. ingen tidsgräns när det gäller att be om hawkeyes fingranskning. Domaren var mao helt ute och cyklade — dock utan cykel, något som f.ö. är totalgalet, då man inte kan vara ute och cykla utan cykel, något som då kan innebära att domaren kan vara totalgalen?

Tycker nu uppriktigt synd om Nalbandian att behöva förlora på detta skandalösa vis. Unnar visserligen Isner segern — men hade unnat Nalbandian segern än mer.

Anser att det är en skandal och skandalöst att en domare får döma så här himla uselt och på detta vis döma bort en boll på detta skandalvis och omdömeslösa vis.

Ingen av våra två svenske toppdomare, d.v.s. Lars Graff eller Mohamed Lahyani, hade betett sig så här uselt — den sistnämde är f.ö. en viss schweizians favoritdomare, har jag hört; men det kanske inte är något positivt i sammanhanget, slog det mig precis.

Kräver nu i.a.f. och i.o.f.s. att vi installerar ännu en s.k. hawkeye på matcherna f.n. som f.ö. enbart ska hålla koll på domaren d.v.s. domaren m.a.o., och denna hawkeye ska man som spelare få använda sig av när domaren beter sig som en sopa, d.v.s. så som domaren i dagens skandalmatch betedde sig.

Vamos! — dock inte Vamos till alla skandalösa domare vid namn Kader Nouni!

Wawrinka hade jag på förhand tippat skulle ge cyprioten en match som hette duga, och nog blev det så alltid i.o.m. att helveten gick och tog hem segern. Befarade dock att cypriotens busar på läktarne skulle psyka bort helveten, och nog blev det så alltid i.o.m. att helveten tappade tredje set.

Baghdatis har ett stort support i Melbourne och de är samtliga vilda busar. De skämde ut sig ordentligt idag i.o.m. deras ohejdade busliv, och jag är förvånad över att inte domaren kastade ut dem hela bunten efter deras oförskämda och osportsliga busliv på läktarne. De tom skrek och applåderade mellan Waws första och andraservar.

Jag är även förvånad över att inte Baghdatis sa till sina busar på läktarne att hålla tyst (något han gjort tidigare år) och att sluta föra ett sådant helvetiskt busliv, eftersom den helvetiske spelaren på banan pga buslivet på läktarne hindrades från att göra sitt bästa.

Än värre blev det när Baghdatis börja käfta med helveten mitt under match och undra varför denne inte ville spela mot honom och hans busar på läktarne. Baghdatis skämde där ut sig för alla närvarande och för alla som följde matchen på TV.

Men än värre var de skandalscener som utspelade sig innan medkäftningen, vid ett sidobyte, när Baghdatis slog sönder samtliga sina medhavda rack — fyra stycken totalt — tre av dem alltjämt i platspåsar! Något liknande busliv har då inte jag sett en tennisspelare hålla på med sedan John McEnroes dagar. Cyprioten var galen i bollen, dock ej i tennisbollen, utan i sitt högst personliga lilla cypriotiska och helidiotiska huvud.

Baghdatis fick visserligen en varning, men han borde i ärlighetens namn ha diskats för detta skandalösa uppförande. Inte kul att se hur en vuxen karl beter sig som en galning. Efter detta galna och synnerligen aggressiva utspel från galningen så började alla världens tennissupportar att heja på helveten, och detta var i slutändan vad som avgjorde vart segern skulle gå — dvs till den helvetiske helveten Wawrinka från Helvetien.

Tippar nu efter dagens eldprov att Waw kommer att gå riktigt långt i årets AO. Han är en f.d. topp tio spelare och med den fina backhand han har, en av världens förnämsta, så kan vad som helst hända den närmaste veckan i Melbourne.

Vamos!

Nalbandian spelade mestadels lysande bra och man måste tycka synd om honom att förlora när han var så rysligt nära att vinna — något han var flera gånger, speciellt i femte.

Men man måste samtidigt ge Isner en eloge för att han kämpade på i sista set. Att han lyckades vinna med 10-8 är en bragd, för han var i detta läge av matchen mer eller mindre totalt rökt och kunde nätt och jämt gå. Nalbandian kunde ofta bara slå bollen över nätet för att vinna poängerna.

Men alla vi som såg maratonmatchen i Wimbledon, som Isner tog hem över Mahut med 70-68 i femte, visste att den store yanken aldrig ger tappt, utan är beredd att vinna eller dö. Och så blev det även idag.

Synd om Nalbandian som sagt, som gjorde en stormatch och som f.ö. såg oerhört vältrimmad ut: Han var säkert en fem-sex kilo lättar än vanligt — kanske lättare ändå faktiskt. Även Isner såg oerhört vältränad ut, och detta gjorde att han orkade härda ut mot argentinaren.

Tippade innan match att Nalbandian skulle vinna i fem set, men som matchen gestaltade sig så spelar det ingen roll vem som segrade: ingen av dessa pöjkar är nu kapabel att vinna ännu en match i AO — allra minst Isner. För efter nära fem timmars brutal tenniskamp under stekande sol så är båda två redo för sjukstugan.

Vad vi fick se var dock troligen den bästa matchen under årets AO. Har svårt att se hur någon annan match kan slå det här. Det som gjorde matchen så himla sevärd var att spelarna var så kapitalt olika varandra, något som då gjorde att alla olika typer av tennisspel blev resultatet.

Anser dock att Isner fick alltför många billiga poäng på sina servar. Han satte ju över fyrtio serve-ess mot Nalbandians sju-åtta stycken, och kanske borde man införa en regel som ser till att man endast får räkna ett serve-ess per game? Gör man två så går poängen till motståndaren. Hade denna regel varit implementerad redan idag så hade Nalbandian vunnit i tre raka.

Noterade avslutningsvis att jag skrev fel i mitt tips i matchen Fish-Falla. Hade tippat 0-3, men skrev 3-0. Tyvärr så blev Beck skadad (mystiskt! Voodoo?), för annars hade mitt tips om en snabb 3-0 seger över Fed nu varit ett faktum.

Vamos!

Haas-Nadal 0-3

Beck-Federer 3-0

Berdych-Rochus 3-1

Fish-Falla 3-0

Dimitrov-Almagro 3-1

Kavcic-Del Potro 0-3

Dolgopolov-Kamke 1-3

Isner-Nalbandian 2-3

Cipolla-Lopez 1-3

Wawrinka-Baghdatis 2-3

Stakhovsky-Anderson 1-3

Tittade naturligtvis inte på tramset igår kväll, trots mina fyra-fem TV-rum, för varför slösa bort min dyrbara tid på sådan smörja som Jerringpriset? Är f.ö. glad att Marcus Hellner inte vann, eftersom en vinst i Jerringjippot säkert hade fått alltför mycket fokus på honom, och det är något vi inte vill, eftersom vi vill att han i det tysta ska förbereda sig inför VM nästa år och OS året därpå.

Alla minns alltjämt vad som hände med Charlotte Kalla efter hon deltagit på jippot och tagit hem priset — hon blev sjuk och misslyckades i VM! Och lika illa gick det för Helena Ekholm året därpå. Jerringpriset gör en inte gott mao, något som beror på själva jippot runtikring det hela. Bättre hade vart att del ut priset som görs när det gäller Bragdguldet och Nobelpriset: man del bar ut dem utn mass trams.

Kanske borde vi av den anledningen dela ut priset till ej aktiva idrottare och idrotterskor, så att de inte drabbas av negativa reaktioner efteråt?

Tittade igår f.ö. tillbaka på vår stolta OS-historia när det gäller ridsport. Otaliga guldmedaljer har de våra erövrat genom åren på hästryggen. Många minns idag inte att Sverige var en stormakt när det gällde ridsport förr om åren, dvs på den gamla goda tiden.

Ta bara en sådan idag mer eller mindre totalt okänd person som Henri Saint Cyr (bilden): Hur många har hört hans namn förut? Inte många. Men den mannen tog hem fyra olympiska guldmedaljer på hästryggen: två 1952 och två till 1956. Han vann även ett guld 1948, men det svenska laget diskvalificerades i efterhand (året därpå när medaljen redan låg hemma i byrålådan) pga en petitess : en av ryttarna var inte en officer, dvs som lägst en fänrik, utan enbart en fanjunkare!

Rolf Göran har mao en bra bit kvar innan han tar sig upp i samma klass som svenske världsmedborgaren Saint Cyr, som f.ö. var en beundrad och välkommen gäst vid Europas alla kungahus, inklusive det engelska. Men Saint Cyr var bara en av många svenska ryttare av absolut världsklass.

Det är f.ö. oerhört intressant att läsa om våra gamla OS-hjältar och hjältinnor. Det var någonting ädelt över dem som dagens diton alltsomoftast inte innehar. Tyvärr är de flesta av av dem fjollor och bortskämda typer, dvs allt annat än gamle Henri — en av våra största svenska olympier någonsin och en av hästsportens eviga legender.

Men vi förstår nu lite bättre varför ridsport är så himla stort här i Sverige, trots att vi nuförtiden ofta är kass på sporten. Vi har ridsport i våra gener, något alla stora OS-framgångarna bevisar, och nu med Roffe så är vi återigen på väg att återställa ordningen inom ridsporten, denna fina gamla helsvenska idrott. Precis som det ska va mao.

Det är Gilles Simon som fått se sig själv passerad av vår svenske tennissupremo. Att Simon f.ö. har legat före Robin på rankingen är f.ö. helt sjukt eftersom Simon aldrig ens spelat en slamfinal och att då ligga före en spelare som spelat två är då f.ö. totalt sjukt.

Vet inte om Robin ännu spelat sin första match i AO — matcherna går ju så himla sent — men jag såg att Simon var på banan alldeles nyss. Troligen är han sne på situationen på senaste rankingen. Simon borde självfallet var med på topp tio, men före Söderling ska han definitivt inte befinna sig.

På tal om fransosianerna så rankar jag de bäste fem av dem på detta vis f.ö.: Gasquet, Simon, Mahut, Songa, Benneteau, Llodra, Monfils, Chardy osv. Men hur man än rankar dem så vet vi att ingen av dem kommer att lyckas i AO. Den ende som egentligen är kapabel att bli en slamvinnare är Gasquet, men frågan är om han kan få ordning på karriären innan det är för sent?

Noterade även att buttre skotten hade vissa problem med Ryan Harrison, något som jag f.ö. förutspådde. Men som alltid så gäller det att hålla undan i tre set istället för bara ett enda. Kanske har Harrison lärt sig detta nu?

Att Nole pulveriserade sin s.k. motståndare var väntat, men behövde han köra över killen på det vis han gjorde? Dålig stil av serben. Varför kunde han inte ha låtit killen han spelade mot fått vinna ett par bollar. Tänker han inte på att folk betalt dyra pengar på matchen och nu inte fick så någon match. Bu för Nole, säger jag om saken.

Ska nu slå mig ned i favoritfåtöljen i favorit TV-rummet (har fyra stycken) och följa upplösningen av dagens matcher. Tippar att Istomin kan komma att ge Songa stryk och att Hewitt vinner sin match.

Vamos!

Första toursegern på sex år och blott den andra i karriären. Stort grattis från oss alla till vår svensktalande vän från det urgamla helsvenska landet Finland — ett land som alltjämt tillhör Sverige och oss svenskar!

Men man måste trots allt säga att ledningen för AO bode ha skött om Nieminen en aning bättre denna gång. Att kasta honom rakt in i hetluften igen omdelbart efter segern i Sydney, och det mot högkvalificerat motstånd dessutom, är inte schysst.

Nieminen bad om att få en vilodag innan första match, men det sket man alltså högaktningsfullt i. Vi fattar nu varför inga toppspelare vill spela veckan innan AO. För vem vill göra så när man behandlas illa i AO dagen därpå? Inte jag, och nu vet ni varför jag bojkottar AO.

Nieminen var uppenbart småskadad i matchen mot Nalbandian idag och kunde inte göra sitt bästa. Man borde mao låtit skjuta på matchen till imorgon. Nu tror inte jag iofs att finnen hade segrat även om han varit hel och fin. Argentinaren är en kämpe av första klass som kommer att sälja sig dyrt i AO innan han kapitulerar.

Vem minns inte matchen han hade mot Lleyton Hewitt häromåret — en brutal femsetare som körde musten ur båda kombatanterna? — något som resulterade i Nalbandians förlust redan i matchen därpå.

Nu fick Nalbandian en lugn dag idag, i.o.m. att Nieminen tvingades bryta, och har mao alla krafter kvar. Tippar mao redan idag att Nalbandian kommer att kämpa sig igenom en femsetare även i år innan han åker ut med dunder och brak i rundan därpå. Så om han får ett par goa lätta matcher till så kan det här argentinska äventyret sluta precis hur som helst.

Om David segrar så inte mig emot. Han är lika bra som Fed på tennis och borde ha vunnit ett par-tre slams vid det här laget.

Vamos!

Låt mig förklararera: Rafa hade just vunnit första set med 6-4 och låg sedan bra till i andra (han ledde med 3-1) när ett telefonsamtal störde harmonin. Samtalet, som jag tog i ett av telefonrummen här på slottet, varade blott i några få minuter, varefter jag tillbringade några få ytterligare minuter i angränsande rum.

När jag, efter som allra mest 7-8 minuter, slog mig tillrätta igen i TV-fåtöljen så var ställningen 4-1 till Rafa. Härligt, tänkte jag, jag har inte missat mer än ett enda litet game.

Dröm om min förvåning när jag blott minuter senare noterade att Rafa plötsligt hade matchboll! Jag fattade ingenting!

Men tydligen så hade Rafa passat på att spela ett helt set medan jag talade på telefon. Så himla bra spelade han idag mot fine spelaren Kuznetsov. Rafa är på G i AO mao. Synd bara att jag missade en massa hyperfin rafaelsk tennis pga telefonsamtalet. Betjänterna här på slottet har nu fått strickta order att inte störa mig igen under Rafas matcher. Vi får hoppas att detta löser problemet.

På tal om AO förresten så var mitt förhandstips Bernard Tomic idag på banan och besegrade Fernando Verdasco i en tuff femsetare. Unge Tomic blir mao inte hyperfarlig i år, han är så redan.

Kul att notera att Juan Martin Del Potro är på G även han. Det mörknar mao alltmer för Fed. Troligen vore det bästa för honom att förlora första match (en match som börjar precis nu) så att han slipper bli överkörd av Delpo i kvarten.

Vamos!

Att helgerna är fullmatade med skidgodis får man ha förståelse för, då alla sporter nuförtiden handlar om pengar och inte om sport. Lördagar och söndagar vill man därför roffa åt sig, något som gör det så himla svårt för oss att följa med i tävlingarna.

Själv har jag slutat att intressera mig för ishockey, eftersom man då har tid för annat i sportsammanhang. Skidor i alla dess olika skepnader är f.ö. långt mycket roligare att följa än en meningslös elitseriematch där fyrtiotalet vuxna karlar samtliga jagar efter samma lilla puck på lilla isrinken. Patetiskt, när man begrundar det hela.

Nej tacka vet jag skidor, för där kan allt hända. Som idag när Ida och Hanna slog till. Sicken makalös bedrift. Men även i de alpina backarna har det hänt mycket idag, som André Myhrers finfina andraplats efter omöjlige Kostelic.

Nära pallen var sedan Jessica Lindell-Vikarby. Bara några få hundradelar var tösen från topp-tre! Anja gjorde även hon väl ifrån sig och slutade nia — inte heller hon var så himla långt från pallen. Det ser mao ljust ut för dem båda.

Spännande värre var det dessutom när Helena Ekholm gick in i avgörandet i dagens jaktstart. Hon lyckades sånär ta hem segern, men en andraplats är inte fy skam. Synd bara att Helena inte fick startat en aning lite bättre.

Jag följde även herrarnes jaktstart, och vi får även där ge våra pöjkar klart godkänt. Fyre svenske pöjker bland de sjutton främste! Synd bara att vi inte får sätta pricken över i en liten aning oftare. Björn Ferry gjorde idag f.ö. ett superlopp när han i skymundan åkte upp sig nära fyrtio placeringar. Det ser m.a.o. bra ut inför VM.

Som vi nu inser så är det på tok för mycket skidsport under helgerna. Varför inte sprida ut det hela lite mer under veckan? Pengar är inte allt. Låt sporten segra.

Jag vet förresten inte om jag orkar följa tennisen nu i natt och framöver, för vem orkar sitta och glo på TV på en tre-fyra timmar lång tennismatch när man på samma tid en helg kan avnjuta mängder med högintressant skidåkning?

Vet m.a.o. inte om jag har ork, men det lutar väl att jag i.a.f. följer Rafa och hans vidare äventyr. Fast även om Rafa skulle vinna AO så tror jag inte jag hade glatt mig mer över det än jag gjorde över Idas två segrar i helgen. Så himla kul var det att se henne vinna.

Vamos!

Lycka till med det bäste invandrargrabb, för vi i Sverige vill inte ha dig!

Om man är svensk i själ och hjärta så hade man ALDRIG ens funderat över att spela för något annat land än Sverige. Så ju fortare du byter landslag, desto bättre, eftersom det då gör det omöjligt för dig att någonsin spela för Sverige i framtiden.

Invandrargrabben sa även att man måste se om sig själv först och främst, dvs att se till att man får en så bra karriär som möjligt, dvs tjänar så mycket pengar som möjligt. Invandragrabben är mao inte svensk i själ och hjärta, för alla som är svenska i själ och hjärta hade ställt upp för Sverige och inget annat land — även om man spelade gratis.

Riktigt hur illa vi svenskar tar på snack som det invandragrabben nu kommit ut med kan man förstå lite bättre om vi tittar på David Beckham. Han är så himla trogen Manchester United att han aldrig vill spela i hemlandet igen för någon annan klubb — trots att han haft massor med erbjudanden från storklubbar genom åren. På samma vis kände även George Best, för honom så var det endast Man U som gällde.

Att en spelare som Beckham hade valt att spela fotboll för något annat land än England är då som vi säkert inser totalt otänkbart.

Att en oförskämd invandrargrabb nu alltså öppet hotar Hamrén på detta osmakliga vis är mao oförskämt och osmakligt, och vi får bara tacka vår lyckliga stjärna att vi nu slipper denna bortskämda snorunge framöver när han som vi nu hoppas byter landslag.

Att spela för Blågult är f.ö. ett hedersuppdrag, dvs en ära, och endast hedersmän är välkomna i vårt fina gamla svenska landslag — ej osnytna och griniga snorungar.

Erik Hamrén måste nu kräva en offentlig ursäkt från invadrargrabben, och därefter porta invandrargrabben från allt vidare landslagspel under minst två år. Om detta straff inte passar invandragrabben så är det bara för honom att göra allvar av hotet att byta landslag. Ingen kommer att sakna honom.

Om segern igår för Ida Ingemarsdotter var oväntad, så var dagens seger för henne tillsammans med Hanna Brodin allt annat än så.

Det som imponerade speciellt idag var avslutningen: först så drog Hanna undan under sin sista körning, något som då tvingade Randall och de övriga lätt avhängda på sista sträckan att ge järnet för att inte tappa bort Ida redan från start; och sedan så imponerade Ida på ett rent ut sagt imponerande vis när hon satte in sin imponerande slutspurt mot mål, något hon gjorde med en två hundra meter kvar, och det var en slutspurt som ingen kunde följa. Så stark var Ida!

Faktum är att Ida var totalt överlägsen och utklassade samtliga närvarande, inklusive ledarinnan av sprintcupen, alaskiskan Kickan Randall!

Man frågar sig nu hur bra Ida är för tillfället? Att de två senaste dagarnas segrar var tillfälligheter kan vi glömma. Det troliga — eller rättare sagt, det uppenbara — är istället att Ida befinner sig i sitt livs form, och att hon lär göra än mer väl ifrån sig i de kommande sprintloppen.

Ida har ju tidigare varit än bättre i klassisk sprint, så vi lär säkerligen få se henne ta hem en eller ett par segrar även där innan säsongen är till ända.

26 år ung så är det, enligt urgammal skidhävd, först nu som hon på allvar ska slå sig in i toppen av skidåkningens absoluta elit. Får Ida bara hålla sig hel och fin och full av motivation så kan hon komma att uträtta mängder med stordåd de kommande säsongerna.

Samma sak gäller f.ö. Hanna: 21 år ung så är framtiden hennes. Exakt hur bra hon kommer att vara om ett par år är det ingen som vet. Det är dock smått otroligt vilken makalös bredd vi har på svensk damskidåkning just nu, speciellt när man tänker tillbaka på alla magra år från från sjuttiotalet och framåt.

Segern bärgades i Milanos fristilssprint i Milano inför mängder av folk, huvudsakligen milaneser, vilka då säkerligen gått man ur huse för att följa vår svenska skidtös på hennes fantastiska väg från kvalifikation till slutseger! En väl spenderad ledig lördag mao.

Själv satt jag som på nålar under kvartsfinaler och semisar, men blev grymt besviken när inga svenskor — som jag trodde — tog sig till final. Faktum är att jag var på väg att lämna TV-soffans bekväma vrå när damfinalen började för att göra något annat, minns inte vad just nu, när jag i ena ögonvrån råkade se en svensk tös på startlinjen: Ida!

Hade helt missat att hon tagit sig vidare som en av två s.k. lucky losers. Var övertygad om att hon hade åkt ut i semin. Men som vi nu vet så kan inte svenskarna och svenskorna ha missflyt alltid.

Finalen blev sanslöst spännande. Allt var vikt för Kickan Randall att ta hem sin tredje sprintseger för året, trodde alla, inklusive undertecknad. Att Ida skulle kunna vara med och slåss om segern var osannolikt, med tanke på det mindre bra resultatet i semin.

Men under loppets avslutning så körde hon upp sig, och på upploppet så var hon med och slogs om segern! Spänningen var nu olidlig! Sida vid sida med Randall så tycktes det som alaskiskan skulle bli för starkt för vår tös. För mig såg det även ut som alaskiskan var snäppet före Ida i mål.

Målfoto fick nu avgöra.

Saken var klar: Seger till Ida och Sverige. Fantastiskt!

Än mer underbart kul blev det hela i och med att Ida i.o.m. dagens seger tog hem sin första världscupstriumf. 26 år ung visade hon för hela världseliten att VM-guldet med Kalla inte var en tillfällighet, utan helt och hållet och alltigenom totalt rättvis.

Efter att ha varit lite less idag så blev hela dagen plötsligt a perfect day. Att Teodor Peterson ”bara” kom trea i sin final är redan glömt nu efter Idas storstilade triumf. Få skidtöser förtjänade en vc-seger med än Ida. Himla kul att hon fick vinna mao.

Det enda vi nu frågar oss är vad pappa Ingemar säger om saken? Vet inte säkert vilken Ingemar det handlar om, men som Ida Ingemarsdotter körde idag och kämpade idag så undrar man om det kanske inte är Stenmark det handlar om.

Helena skjöt inte alls bra på den sista skjutningen, något som hade att göra med det minst sagt miserabla vädret (snöstorm), men vi hoppades att snöandet och blåsten skulle ligga Helena i fatet — såsom var läget i VM förra året — men tyvärr så skjöt tösen alltså bort sig på sista mao idag.

Helena var dock inte ensam om att att vara mindre bra som skjuterska idag. Mängder med töser skjöt som krattor idag, dvs de var usla skjutarinnor, en del skjöt tom som om de skjöt med förbundna ögon idag. Mest häpnadsväckande var tveklöst idag hur vår egen lilla tös Kajsa Mäkäräinen skjöt bort samtliga fem sina skott på sista idag!

Det var rent kaostiskt idag att beskåda, inte idag minst när hon tvingades köra fem raka straffrundor idag. Hon måste idag ha blivit snurrig i huvudet av att åka runt, runt, runt osv på detta vis. Finskan är idag nu borta från segern idag och i nästföljande jaktstart imorgon eller dagen därpå, dvs i över morgon — om så skulle vara fallet?

En som dock inte är borta i dag i morgon eller i över morgon om så skulle vara fallet i dag eller i morgon eller i över morgon om så skulle vara fallet är dock vår egen svenska Helena. Hon har ett riktigt bra utgångsläge: ingen press och allt att vinna.

En som har press på sig är däremot i dag i morgon eller i över morgon om så skulle vara fallet i dag eller i morgon eller i över morgon om så skulle vara fallet dagens segrarinna, ryska Sajtseva. Tror inte hon pallar för trycket, och att segern istället går till Sverige — precis som det ska va mao. Ja faktiskt! Precis som det ska va!

Ja, vem hade trott på denna utveckling denna gång? Inte jag. Men nu frångick man praxis, att alltid ställa Fed mot Nole i slamsemifinal, för att istället låta Rafa få segla fram ohotad hela vägen till semi för att sedan där få köra över, som man hoppas, Fed.

På tal om Rafa så är det bara att gratulera honom till kvartsfinalplats redan idag. Inte en enda bra spelare återfinns nämligen på hans halva av halvan, inte ens Tomas Berdych utgör något hot mot honom i en ev kvartsfinal.

På lika gynnsamt vis är det tveklöst icke på den federianska halva halvan. Fed har nämligen dragit den största nitlotten av dem alla: Juan Martin Del Potro. Fast turligt nog så stöter de tu inte på varandra förrän tidigast i en kvartsfinal.

Men redan innan Delpo så kan kanske Bernard Tomic ställa till den för Fed? Låt oss hoppas. Aussien är nu ett år äldre och kanske tom två år bättre än sist?

Vad gäller Nole så är han som vi alla vet redan klar för final.

Något av ett getingbo hittar vi dock bland dem som ska göra upp om vem som ska köras över av serben i semifinal: Tsonga, Monfils, Murray är de mest kända där.

Som vi nu förstår så är allt upplagt för Rafa och Nole i final. Tror inte på schweizianen det minsta denna gång. Räknar helt kallt med en tidig sorti för honom denna gång, om så inte sker så räknar jag helt kallt med att Delpo fixar saken denna gång.

I semi så är sedan Delpo chanslös, såvida inte Rafa är skadad eller sjuk. I finalen så är sedan Nole chanslös, för ingen slår Nadal sju gånger i rad och än mindre i sju raka finaler.

Vamos Rafa!

Fast även om Björn skjutit fullt så hade han inte vunnit p g a ryske Makavev som inte bara skjöt fullt, utan även körde skidor äckligt snabbt. Inte ens Emil Hegle Svendsen kunde ta sig i kapp ryssen och slutade p g a att detta som tvåa.

För att våra svenska topp pöjkar ska vinna nu mera så krävs det näst in till prick fri skjutning hver gang sam tidigt som man åker skidor som ett jehu genom spåren i det spår fria skid banorna, men inte ens det lär räcka till: troligen be höver man även ha lite tur med väder och vind.

Även Carl Johan Bergman gjorde bra ifrån sig igår — ända fram till sista skjutning, för där bommade han grovt tre gånger. Orutinerat gjort av den rutinerade gamle ring räven. I stället för att ta det lugnt och sansat så bara skjöt han i väg sina skott på ett för hastat vis, något som kostade honom en fin fin placering.

Vad sedan gäller Fredrik Lindström så gjorde han väl i från sig i förra loppet med en fin fin femte plats, men som vi då fick se så var han totalt chans lös mot Svendsen — men vem är inte det? — när denne norr bagge gav järnet in mot mål.

Men på det stora hela så finns det all anledning att se ljust på fram tiden an den närmaste tiden, inte minst in för VM. För formen verkar gå åt rätt håll för de våra — både på dam och herr sidan.

Helena hade startat som nummer ett, något som nu kom att innebära en lång väntan för oss alla tills dess att övriga favoriter, inklusive Neuner, Berger, Mäkeräinen och ett par ryskor, hade skjutit sina sista skott.

Allt såg bra ut länge, eftersom alla skjöt bort sig … utom en viss finska. Mäkeräinen gick på sista tre kilometrarna mot mål blott någon sekund bakom Helena. Loppet var mao kört för Sverige.

Tänk så nära man kan vara … men ändå så långt borta. Skjutvallen ger inget frivilligt ifrån sig. Minsta lilla tveksamhet är skillnaden mellan liv och död. Sicken osis.

Men en andraplats är inte fy skam. Retfullt bara att Helena hade avgörandet i egna händer. Men sådan är sporten, och vi får istället söka finna positiva saker att ta med oss från dagens race — som den att Helena verkar ha hittat skidformen igen. Hon är i.a.f. på väg mot storformen. Inget snack om den saken.

Det ser mao ljust ut inför resten av säsongen, inte minst inför VM. En annan sak som noterades var att Helena körde såpass bra in mot mål att inte ens självaste Magdalena Neuner lyckades ta in de tjugo sekunders försprång vår tös hade på henne. Så bra åkte Helena sista tre kilometrarna.

På det stora hela en oerhört bra dag för Helena, fast inget är mer retfullt än att skjuta prickfritt och sedan missa sista skottet.

Bara förra året så omtalades AO som hela Asiens slam, fastän AO inte har det minsta med Asien att skaffa och aldrig heller har haft något med Asien att skaffa. Australien är ju för tusan en brittisk koloni ursprungligen, vars befolkning huvudsakligen kom från Sydengland, dvs landet har framtills helt nyligen ingenting alls med Asien (eller Afrika heller för den delen) att skaffa.

Risken finns nu mao för att AO kan komma att omdöpas till AO (Asian Open) och därefter förläggas till Kina, särskilt som Australien och Nya Zeeland nuförtiden deltar i alla asiatiska mästerskap, något som är totalbefängt då inga av dessa båda länder ligger i Asien. Mer logiskt vore om man deltog i de europeiska idrottstävlingarna och även i Schlagerfestivalen.

Men hur det än är med den saken så är det en del folk som nu tror att Andy Murray, dvs den buttre skotten, kan vara med och utmana om slutsegern i AO. Detta har till viss mån att göra med skottens nye tränare att göra, den buttre tjecken, Ivan ”den förskräcklige” Lendl.

Själv tror jag att det inte spelar någon roll vem som är den buttre skottens tränare, då butterhet inte är något som kan tränas bort, utan istället är en medfödd defekt som man helt enkelt får lära sig att leva med, då det vi här har att göra med är kroniskt.

Tror mao att sammarbetet mellan de två buttra herrarna kommer att bli kortvarigt. Lendl lär vara för tuff för skotten. Kortvarigt kommer dock inte årets AO att vara, då denna begivenhet har för avsikt att vara under dryga två veckor, med start nu om fredag — om man räknar med lottningen.

Tippar redan idag att vi får den gamla klassiska lottningen med Rafa och Fed på var sin halva. Men om så inte blir fallet så ser jag gärna att Rafa och Fed hamnar på samma halva, så att vi och Rafa slipper den buttre skotten i semi. För vi ser naturligtvis hellre Rafa-Fed i semi och därefter Rafa-Nole i final.

Nole lär nämligen ingen kunna stoppa innan finalen, särskilt inte Robin Söderling, den bortglömde tennisspelaren, som tyvärr alltjämt är svårt sjuk. Läste f.ö. idag på ATP:s hemsida om Robin, för första gången på ett halvår, en kort liten artikel var det, där det stod att läsa att han inte lär vara tillbaka förrän som allra tidigast någon gång i februari, dvs långt efter att AO är överspelat.

Så i väntan på Robins comeback så får vi hålla till godo med AO — en turnering där Rafa idag blott hålls som tredjehandsfavorit, mest beroende på hans dåliga form den senaste tiden, både vad gäller den fysiska samt den psykiska delen. Jag är benägen att dela denna uppfattning — åtminstone i dagsläget. Fast kanske ändrar jag uppfattning efter Rafa första matcher har spelats.

Vamos Rafa allihopa!

Om vi tittar på första året Gunde vann den totala världscupen (1983-1984) så stod blott elva lopp på programmet, inklusive de tre OS-loppen. Gunde segrade i fyra av dessa lopp — två 15 km och två 30 km. På femmilen i OS så fick han nöja sig med silver bakom Thomas Wassberg i den där oförglömliga duellen dem båda emellan.

Året därpå (1984-1985) så körde man blott tio världscupslopp. Gunde vann fem! — en femmil, två tremilar och två 15km!

Och året efter det (1985-1986) så kördes blott nio världscupslopp! Gunde vann fem! — två femmilar, två tremilar och ett 15km! Övriga fyra lopp vanns f.ö. av Mogren (2), Wassberg och Smirnov. Sicken makalös svensk dominans!

Idag däremot så får man tillgodoräkna sig en vc-seger efter att emellanåt blott köra några få kilometer, och aldrig kör man numera längre än tre mil. Att vinna Världscupen idag är mao ingen större bedrift, eftersom man inte behöver besegra de riktiga skidåkarna längre, dvs dem som är kapabla att köra skiten ur en över 50 km — dvs dagens motsvarigheter till Gunde, Wassberg och Mogren.

Man vinner mao idag Världscupen utan att göra sig förtjänt av att göra så, och de bäste skidåkarne ges inte längre möjligheten att skina på samma sätt som förr pga det jippo som skidåkningen idag är.

Detta är säkerligen anledningen till att Petter Northug nu satsar på Vasaloppet. Han är trött på alla jippon och alla femkilometerslopp. Han vill mäta sig med de bästa riktiga skidåkarna, och dem hittar vi nu bara i långloppen. På sätt och vis så unnar man gutten att lyckas i Mora, men inte vid första försöket. Riktigt skön blir inte en seger förrän man misslyckats ett par gånger.

Men inte ens om Northug skulle segra i Mora så kommer han att räknas som en lika god skidåkare som legendarerna från förr, vilka enbart sysslade med riktig skidåkning, dvs regelbundet åkte femmilar.

1983-1984 så stod hela tre femmilar på världscupsprogrammet, två vanns av norskar, en av Wassberg. Vad det handlade om den gången var mao riktig skidåkning, tillskillnad mot dagens parodi på skidåkning.

Personligen kan då inte jag se hur norsken ska kunna vara med och hota om segern där. Att köra ett extremt långlopp i klassiskt stil är tveklöst något som inte norsken klarar av — åtminstone inte i dagsläget. Vi inser än mer att han inte lär orka efter genomklappningen mot Hellner häromdagen, där norsken tappade en och halv minut över tio km till sin svenske överman.

Men man ska aldrig säga aldrig. Vi vet nämligen ännu inte hur väl lämpad Northug är när det gäller världens tuffaste och finaste skidlopp. Kanske passar det honom som hand i handsken? Fast som vi fått se genom åren så räcker det inte med att vara bäst i världen och samtidigt vinna Vasaloppet, som ex. kan nämnas att varken Gunde, Mogren eller Wassberg lyckades segra i Mora, och på samma vis har det varit för mängder av andra storåkare — inte minst när det gäller norrbaggar: endast tre sådana har segrat i Mora genom åren! Så kass är norskarna på riktig skidåkning.

Tror vidare att den helvetiske Dario Cologna hade haft en bättre chans i Mora än Northug. Riktigt intressant hade varit att få se våra svenska toppåkare ställa upp. Att Hellner ställer upp en vacker dag är väl inte troligt. Han har ju aldrig uträttat något över fem mil. Personligen hade jag gärna sett honom strunta i Världscupen han med och istället ge allt för Vasan och Sverige!

Problemet vi har idag är att skidåkningen nu håller på att fragmenteras: dels åt långloppehållet och dels åt sprintehållet. Tyvärr så lär det bli sprintesidan som segrar, eftersom den är långt mycket mer TV-vänlig, något som då innebär att även femmilar (skidåkningens blå band) lär försvinna från programmet helt och hållet, utom vid VM och OS. Skandalöst.

Vi måste dock ge Northug en hel del kred när han nu väljer Vasaloppet över Världscupen, något som beror på att han är svensk i själ och hjärta, men tyvärr råkade födas på fel sida fjällen. Ingen annan storåkare har gjort detta val i modern tid. Förr om åren så brukade våra storstjärnor satsa på Vasan först när karriären var lite lätt på dekis, ungefär som om Anders Södergran hade gjort så idag, men det vi nu får se är världens på pappret kanske näst bäste skidåkare ta sig an de 90 kilometrarne till Mora när han är i sitt esse. Stor gjort av honom. Men även om han skulle hänga med ända in i Mora så är det tveksamt om spurten hade räckt till mot svenske stålmän som Brink och Tynell.

Det trista med Vasaloppet är dock att det alltmer har blivit ett jippo. Motmedlet är att förbjuda alla former att lagarbete och att inte dela ut några segerpremier. Alla åkare måste även förbjudas från att ha reklam på kläderna, och även att efter målgång ta upp skidorna framför kamerorna måste resultera i diskning. Vasaloppet måste förbli en amatörtävling, och man ska därför inte få representera ett företag eller annat land än det man är medborgare i. Vi får även hoppas att man aldrig frångår den klassiska åkstilen.

Att Kalla inte fick till det igår i störtloppsbacken berodde på att hon dels inte var på topp och dels på att en hoper lättviktare kom ikapp henne (något hon själv berättade om i TV igår), eftersom dessa lättviktare hade mindre att släpa på uppför backen.

Men som vi alla vet så är inte denna typ av backskidåkning något som egentligen tillhör skidåkningen som sport, utan blott något som man har i Tour de Ski för att göra det hela mer intressant att följa för folk som inget kan om skidåkning, utan blott ser på skidåkning som underhållning.

Kalla gjorde mao bra ifrån sig i Tour de Ski, och jag tippar redan idag att hon tar hem ett par segrar i världcupen innan säsongen är tillända.

På tal om Tour de Ski så var det skitkul att få se hur den a.m.d.n.f. knockades av Justyna Kowalzsyk. Underbara scener. Det är nu inte längre något snack om vem som är bäst. Norskan är fullpumpad av … ja, vem vet, men under Tour de Ski så funkade inte medicinering som planerat, så vi fick istället en värdig segrarinna. Precis som det ska vara mao.

På tal om Kowalzsyk så anser jag och många med mig nu att hon borde hyllas i Kungsan om helgen inför hela svenska folket för hennes makalösa bedrift att ånyo ta hem Tour de Ski.

För nu när vi hyllar vem som helst där, tom juniorer som ingen ens vet namnet på, så anser jag och många med mig att det är på tiden att vi hyllar en utländska, i detta fall polskan just omnämnd flertalet gånger i detta inlägg. Att inte göra så är diskriminering, ett brott mot de mänskliga rättigheterna samt totalt manschauvenistiskt.

Så väl mött i Kungsan om helgen när vi alla hyllar Justyna som tack för all glädje hon gett oss genom åren.

Vamos!

Bandy: 10(herrar); 5(damer)

Innebandy: 6(h); 5(d)

Ishockey: 8 + 2(OS)(h)

Handboll: 4(h)

Nu inser vi kanske lite bättre varför alla svenska landslag som vinner VM eller OS måste bli hyllade i Kungsan hvergang? Och kanske inser vi även att vi f.n. endast har två regerande världsmästarlag, båda på damsidan — bandylaget och innebandylaget! Visst är det en skandal att dess två damlag inte har blivit hyllade i Kungsan, speciellt som de båda är femfaldiga världsmästarinnor?

Vi har även en annan sport som vi svenskar dominerar stort i i VM-sammanhang — brännboll (på både dam och herrsidan) — något ytterst få känner till, och frågan är om vi inte borde hylla även dessa hjältar i Kungsan?

***uppdatering (17/1)***

Missade i hastigheten att nämna att vi har ytterligare ett världsmästarlag på herrsidan : handbollslandslaget (11 mannahandboll utomhus) från VM i Frankrike 1948. Vi har då svenska världsmästarlag på herrsidan i fem olika sporter (vi måste skilja på de två olika typerna av handboll), vilka sammanlagt vunnit VM 29 gånger! Här är hela listan över VM-medaljörerna i utomhus-VM i handboll.

Marcus startade över fyrtio sekunder bakom norsken, men körde förståndigt och tog sig ikapp lagom till klättringen upp för monsterbacken i Val di Fiemme — en störtloppsbacke!

Själv räknade inte jag med att Marcus skulle kunna uträtta något idag. Trodde att han möjligen skulle orka köra ikapp Northug, men att det sedan snart därpå skulle vara slut på det roliga för hans del. Så fel man kan ha!

Vad vi fick se idag var istället den Marcus Hellner som två gånger knäckte Northug i OS för två år sedan och den Marcus Hellner som knäckte Northug i Hellnerbacken förra året — dvs det vi fick se var skidvärldens störste kämpe i sitt livs slag!

Hellner ger ofta allt han har för att vinna, inte sällan så tar krafterna slut innan målgång — så som skedde i den olyckliga sprinten häromdagen — men som vi alla vet så är friskt vågat, hälften vunnet — ett devis som är synonymt med vår svenske världsstjärna.

På tal om sprinten häromdagen förresten så undrar man nu vad som kunde hänt om inte Marcus kört fast i snön? Han hade tveklöst gått vidare till nästa runda och säkerligen även kört final, och väl där så kunde han mycket väl ha vunnit, och om han vunnit där … så kunde han mycket väl ha vunnit Tour de Ski idag.

Marcus körde inte bara skiten ur Northug idag, han körde även skiten ur alla andra — utom Legkov och Manificat, som tog sig i mål lite drygt sekunden snabbare än vår man. Marcus gick pga detta miste om segern idag.

Känns fel att så blev fallet då ryssen och fransosen hade Marcus tider att gå på, samtidigt som Marcus körde sitt helt egna race utan att ha någon aning om hur de andra låg till. Han hade ju dessutom Northug att tänka på, medans de två uppstickarne från bakom endast tänkte på att få bästa tiden.

Men som Marcus såg ut idag så går han mot en ny vår och lär säkerligen ta hem en eller ett par segrar innan det roliga är över för denna gång. Hudersomhelster så var det en makalös prestation vi fick bevittna av honom — en bedrift väl värd att hylla honom i Kungsan för. Varför inte göra så nu om lördag?

Tennisguden — dvs ej den helvetiske Fed, utan Edberg — klev helt sonika ned från läktaren i Doha och klev in på plan för att mer eller mindre omedelbart därpå ta sig an Songa, något som bemöttes med jubel från alla håll och kanter. Ingen saknade nu Fed. Ingen!

Och vilken match det blev: Edberg var helt grym och gav en helt totalbegeistrad tennisvärld en uppvisning i skönspel som inte upplevts maken till sedan Edberg själv tog hem US-Open 1992 — bla så sprang han ikapp en totalt omöjlig boll och fick den tillbaka över nätet på ett rent ut sagt sanslöst vis. Årets tennisprestation så här långt. Inget snack om det.

Och det hörs nu många röster världen över för att den gode Stefan nu skall hyllas i Kungsan för det grandiosa skönspel han uppvisade för alla världens invånare igår. Han är vidare ett givet val som årets första val bland de svenska idrottshjältarna mao.

Många röster kräver nu även att Stefan ska få ett wildcard till Australian Open, så helotroligt och överförnämligt genombra spelade han nämligen igår skjortan av Songa på. Sicken makalös prestation av den store mästaren från gamla Svedala.

Att en 45 år ung tennisspelare ska kunna spela på detta finfina vis är sensationellt, och man inser nu på allvar hur bra Stefan var när han var som bäst. För om han kan spela skjortan av en spelare som Songa som fyrtiofemåring så inser vi att han som tjugofemåring hade krossat allt motstånd, inklusive Fed.

Edberg var inte Feds idol utan anledning, utan pga att han var det ouppnåeliga mål som Fed strävat mot alltsedan barnsben. Edberg är mao än idag bättre än Fed, långt mycket bättre tom, något Fed vet om, och troligen var det därför Fed valde att inte spela mot Songa igår, eftersom han visste att …

För varför ska juniorer utan skinn på näsan bli hyllade som hjältar efter att endast ha vunnit en på det stora hela totalt ovidkommande juniorturnering i Kanada som de allra flesta av världens sju miljarder människor inte ens visste om hade spelats eller ens hade brytt sig om även om de vetat om att den hade spelats?

Svaret är att det inte finns någon som helst anledning att hylla dessa juniorer, inte minst pga att hyllningar i Kungsan kommer att stiga dem åt huvudet och göra dem till svikare av Tre Kronor innan de ens fyllt tjugo.

Fast än värre är det när vi betänker hur sorgligt öde våra duktiga och allmänt erkända svenska världsmästarinnor drabbats av genom åren. Inga av dem har någonsin blivit hyllade i Kungsan!

Visst, visst blev våra allmänt erkända damkronorna hyllade, dock ej i Kungsan, efter OS-silvret, men enda anledningen att man blev hyllade berodde ju på att pöjkarne i Tre Kronor vunnit OS-guld, något som då gjorde det möjligt för damerna att få vara med på ett hörn. Hade inte pöjkarne vunnit, så hade inte damerna hyllats, även om de vunnit guld!

Men så fort som hyllandet var över så började allvaret igen för damerna, bla så tvingades flera av dem att jobba med att plocka upp skräp i Kungsan för att kunna betala hyran och köpa mat. Man hånade mao offentligt damerna genom att tvinga dem arbeta i Kungsan, dvs ett plats där inga damer någonsin är tillåtna att bli hyllade.

Men nu hyllar man alla man kan hitta, så länge som det inte handlar om allmänt erkända damer som vunnit VM-guld. Bara i år har man alltså redan hyllat bortåt ett trettiotal juniorpöjkar! — och då har året bara hunnit vara i en vecka! Bedrövligt! Ja faktiskt!

Som vi själva kan se så är Roger Federer en medborgare i Helvetia och tillhör således det helvetiska folket helveterna, något som tydligen gläder honom storligen. Titta bara hur glad han är över att bo i Helvetia och vara en helvetisk medborgare och en helvet. Nu fattar vi alla säkert varför han vunnit så många billiga slams genom åren. Bilden togs förresten när man i Feds hemland Helvetia förärade honom med ett helt eget helvetiskt frimärke. Ett rent ut sagt helvetiskt beslut.

Vi fattar vidare att de tre spelarna i toppen numera endast är intresserade av att vinna majors. För dessa tre i topp så handlar tennisen numera blott om att vinna någon eller ett par av årets fem majors. Allt annat är ointressant.

Faktum är att alla tennisturneringar, inklusive mastersturneringar, enbart är träningsmatcher inför slamsen för de tre vise männen; och Rafa och Fed har nu i Qatar, bigamistparadiset, fått sig ett par ordentliga genomkörare — Fed fick tre, Rafa fick fyra.

Förvisso är det som så att såväl Rafa som den helvetiske Fed hade sett till att vinna slutsegern i Doha om man kunde ha gjort så utan risk för skada eller utbränning, men då Monfils och Songa igår medförde onödigt mycket slöseri av energi för den två tennislegendarerna, så valde de två pöjkarne att tacka för sig och att inte ge järnet för att vinna ännu en för dem totalt obetydlig tennistitel.

Rafa har f.ö. släppt de två senaste titlarna i Queens till mediokert motstånd (Lopez och Songa) enbart för att få vila upp kroppen ett par dagar extra inför Wimbledon, något som resulterade i vinst 2010 och final förra året! — en bra taktik mao. Hade Rafa velat vinna dessa obetydliga Queens-turneringar så hade han tveklöst mosat allt motstånd där.

Jag är mao optimistisk inför AO vad gäller Rafa, speciellt som femsetare är en helt annat sport än tresetare. Det är ungefär som att jämföra en skidsprint med en femmil. Över fem set i en slam så ska det mycket till för att stoppa någon av de tre i topp. Och om Rafa nu får gå in i AO i fysisk toppform, tillskillnad mot förra året när han brände ut sig innan och var sjuk, så kan nog inget stoppa honom på vägen till hans elfte slam och tolfte major.

Vamos Rafa!

Som vi alla vet så har de helvetiska idrottsmännen och deras kvinns nu mer eller mindre tagit över inom flertalet idrottsområden. Mest i ropet av de helvetiska idrottarna är f.n. Dario Cologna som ju f.n. leder skidjippot Tour de Ski.  Den helvetiske Cologna, samt den precis lika helvetiske Roger Federer, är medborgare i landet Helvetia och tillhör det helvetiska folket helveterna. Att vi vet att det verkligen är helvetiska idrottsmän det handlar om ser vi bevis på i bilden ovan, för där stoltserar Cologna helt öppet och ogenerat under det f.n pågående Tour de Ski i sin helvetiska skiddress. Namnet Helvetia är klart läsbart av alla. Att helveterna dessutom tävlar i helsvart, de mörka makternas färg, gör det än klarare för oss alla att inse att det verkligen handlar om helvetiska idrottsmän. Och som vi nu inser så är Helvetia synonymt med Schweizianien. Att voodoo där förekommer är säkert ingen otrolighet.

Och än värre blir det när vi på ATP:s hemsida får läsa att Fed gjort så här uselt förut. Jo, han har faktiskt vägrat ställa upp när en match stod på programmet vid ett tidigare tillfälle — även den gången skyllde han på skada eller lite ont någonstans.

Lite ont! Och för det så vägrar alltså den helvetiske Fed att spela tennismatch mot den svarte fransosianen Songa! Bryr sig inte Fed om hur Songa nu känner det? Uppenbarligen inte. Sicken svikare den där Fed är. Men tack och lov så har nu hela världen insett hur illa läget är när det gäller folk från Helvetia i allmänhet, men Fed i synnerhet.

Själv var jag överarg när jag slog på TV:n för en liten stund sedan och fick veta att Fed vägrade att spela tennis mot Songa. Men i detta mörka ögonblick när alla var bedrövade så steg en riktigt hjälte fram ur skuggorna — en svensk såklart, dvs de enda sanna hjältarna — Stefan Edberg.

Fyrtiofem år ung och helt matchotränad så erbjöd sig Edberg att ta över från svikaren. Vår svenske hjälte erbjöd sig att spela matchen mot Songa som den helvetiska Fed inte gitte göra. Sicken storstilad sportslig gärning av Stefan. Typiskt svensk!

Edberg ämnar mao att ge Songa en match, och trots snart tjugotalet år sedan senaste slamtriufen för Stefan så lär songa inte ha mycket att hämta mot en allmänt erkänd tennisgud som vår Stefan.

Än mer pinsamt blir det hela för Fed när man som vi vet att just Edberg var Feds store idol under ungdomsåren, men som vi nu ledsamt nog måste erkänna så har den helvetiske svikaren alltjämt mycket kvar att lära från mästaren från Sverige!

Vad har de åstadkommit som förtjänar denna ära? De är ju för tusan juniorer! Deras prestation är naturligtvis kul och så, men något av värde har man natruligtvis inte uträttat, eftersom man är juniorer!

Jag är f.ö. urförbenad över det vis som TV alltmer visar totalt ointressant sport, som allehanda juniortävlingar — och samtidigt lurar oss att tro att det handlar om den äkta varan. Juniortävlingar är enbart till för de närmast sörjande och föräldrarna. Inga andra.

Varför blev förresten inte våra bandydamer, vårt bästa damlandslag, hyllade i Kungsan efter senaste VM-guldet? Och varför blev inte våra innebandydamer hyllade i Kungsan efter VM-guldet som de tog hem till Sverige härommånaden?

Något stinker nu rejält återigen i Stockholm när man hyllar en hoper juniorer som endast uträttat en bedrigt på juniornivå, dvs utan att behöva spela mot de bästa av de bästa, samtidigt som erkända världsmästarinnor som våra bandydamer och innebandydamer nonchaleras på detta smaklösa och kvinnoförnedrande vis. Deras världen över allmänt erkända VM-guld är inte erkända som allmänt erkända VM-guld av dem som styr och ställer i idrotts-Sverige!

Så jag kräver nu återigen att Småkronorna stoppas från att bli hyllade i Kungsan. Äras den som äras bör, dvs inte en hoper osnytna snorungar som nu drabbats av storhetsvansinne efter att ha bärgat segern i en idag redan bortglömd juniorturnering som ingen längre minns eller kommer ihåg eller kan erinra sig.

Bu för dessa självgoda juniorer. Ni ska inte hyllas i Kungsan förrän ni uträttat något som förtjänar att hyllas, dvs vunnit VM eller OS!

Idag vänter ett fjärde offer på Rafa, en svart fransosian som jag för tillfället glömt namnet på, men samme svarte fransosian har f.ö. Robin Söderling besegrat hvergang de stött på varandra, samtidigt som Rafa har 9-1 inbördes på samma svarte fransosian, så det lär bli en förkrossande spansk seger idag för mästaren mao.

Rafa övertygar mao borta i shejkdömet Qatar och ser mao finfin ut inför AO. Över fem set så är det som vi nu inser endast två herrar som göre sig besvär att anta utmaningen från den sympatiske spanske tennismatadoren, och vilka det är veta vi alla?

Riktigt hur bra Rafa är får vi dock först veta om söndagen när han ställs mot den där helvetiske s.k. tennisspelaren. Men kanske väljer Rafa att taktiskt förlora dagens match, för att på så vis spara på krafterna inför AO? En sak är dock säker : i AO så kommer järnet att ges hvergang och i alla lägen av den spanske tennisguden från Spanien.

Påtal om Qatar förresten så måste vi påminna folket i världen om att detta s.k. land är i händerna otäcka bigamister, dvs kvinnoförtryckare! I det civiliserade väst så är alla män sedan tidernas begynnelse endast tillåtna att införskaffa sig en hustru, medan man i dessa muslimska länder får införskaffa sig hur många som helst, ungefär som man här hos oss kan införskaffa sig hur många åsnor man vill — kvinnoförtryck mao.

Läste på Wikipedia att den sittande shejken av det s.k landet Qatar har tre officiella fruar och 24 barn! Hur många inofficella fruar han har är det ingen som vet. Kanske har han ett harem med hundratals andra? Totalt regelvidrigt beteende mao, och jag kräver därför nu att FN omedelbart förklarar krig mot Qatar och stoppar bigamisterna där från att förtycka världens kvinnor. Vi borde vidare med omedelbar verkan dra oss ur det stundande fotbolls-VM och alla andra evenemang som hålls i landet.

Överväger f.ö. nu att bojkotta alla vidare rapporteringarna från bigamisternas förlovade s.k. land Qatar — allt för att stödja världens alla förtryckta kvinnfolk och fruntimmer världen över, inklusive dem som misshandlas av svenska våldsnjutare i boxningsringar. Släpp våra stackars kvinnor fria!

Vamos! — dock inget vamos till kvinnoförtryckarna i Qatar och annorstädes!

Marcus Hellner är över två minuter bakom ledarduon och mao chanslös. Segern kommer mao att gå till någon av de två ledarna av touren mao. Tippart på Cologna. Än värre blir det när man inser att segraren får tillräkna sig en världscupsseger — i ett lopp där endast två skidåkare startade!

Jag hade inte klagat på upplägget av Tour de Ski lika mycket om dagens tävling, och andra av samma karaktär, inte hade givit segraren en världscupstriumf. Om man endast hade sett på tävlingen som ett vis att hämta upp sekunder i totalsammandraget så hade jag mao inte klagat på upplägget av dagens tävling lika mycket som jag nu gjort.

Än värre blir dagens jippo när man betänker att inga, förutom de två längst fram, tänker ge järnet idag. För varför ska man bränna ut sig idag i en tävling man inte kan vinna. Daniel Rickardsson avstår från att starta, och det gör han helt rätt i. För varför ska han bränna ut sig i ett lopp han inte kan vinna och i en tour han inte kan vinna eller ens nå en hyffsad placering i?

Tour de Ski är mao en skittävling och ett hån mot allt vad idrott heter, och jag föreslår att vi nu drar oss ur dennna parodi på skidåkning för att sedan aldrig mer återvända. Tänk hur bra det kunde ha varit idag om om kört dagens 32 km med intervallstart? För då hade man haft hela världseliten på plats där alla ämnade ge allt för att segra för att på så vis ta hem en värdscupsseger.

Istället så får vi idag en jippotävling som endast kan vissa av en gutt eller en helvetisk (annat namn på schweizare. Helvetia är ett annat namn på Schweiz) skidåkare i svart dress. Tour de Ski i sitt nuvarande format är en sjutusan till skandal och måste nu läggas ned.

Tyvärr så fastnade Hellner med ena skidan i snön i en uppförsbacke och blev pga detta missöda avhängd — trodde vi — men på ett enastående vis körde han sedan upp sig till ledning. Tyvärr höll inte orken ända in över mållinjen pga den enorma urladdningen efter att ha kämpat sig tillbaka till toppen, och tyvärr så slutade den gode Marcus (som vi i förväg gått och trott och hoppats) stora dag i ett praktfullt fiasko.

Precis som Jönsson klantade bort sig i den klassiska sprinten häromdagen, så klantade Hellner idag bort sig i freestylevarianten — en disciplin där han åtminstone borde nått final.

Övriga två svenske pöjkar idag, Jönsson och Peterson, var helt ur slag idag och var idag aldrig i närheten av att ta sig till final idag. Svenskt fiasko mao på herrsidan.

Och inte gick det bättre för våra damer. Bästa svenska blev Charlotte Kalla när hon tog sig till semifinal. Där orkade hon tyvärr inte nedkämpa den där astmamedicindopade norska fuskarinnan och den polska ledarinnan av årets upplaga av Tour de Ski, Justyna Kowalzsyk. Men vi får ändå ge Charlotte godkänt, med tanke på omständigheterna (sjukdom).

Övriga svenskor förtjänar idag inte ens att nämnas. Möjligen kan man hävda att Ida Ingemarsdotter hade maximalt med otur att hamna i ett supertufft inledningslopp, vilket innehöll polskan och två norskor, inkl. den a.m.d.n.f.(astmamedicin dopade norska fuskarinnan) och en annan och betydligt yngre variant av norska. Ida var mao rökt redan innan startskottet smällde av. Hade hon hamnat i något av de andra heaten så hade hon kanske tagit sig till final?

Vad sedan gäller Tour de Ski i övrigt så är det hela inte en skidtävling, utan ett TV-jippo. Tour De Ski hade varit värt något om man hade inlett med en tremil (ej skiathlontramset) och avslutat med en femmil. Både dessa lopp skulle dessutom kört med intervallstart.

Faktum är att hela världscupen numera är ett värdelöst jippo, något som även Petter Northug nu verkar ha insett, när hans stora mål för året tydligen är att vinna Vasaloppet!

Gutten inser alltså att det han f.n. pysslar med INTE är vad giganterna från förr pysslade med. Gutten inser att alla stora norbaggar från förr (minns inte deras namn) jämte di svenske giganterne som Mora-Nisse, Sixten, Wassberg, Sven-Åke och Gunde inte sysslade med parodin på skidåkning som han, denne stackars gutt, nu måste deltaga i.

Gutten Northug inser nu alltmer att han inget annat är än en pajas, och han gillar inte detta sorgliga faktum. Tycker faktisk själv en smula synd om honom att han, och alla andra duktiga skidåkare, har blivit förnedrade av det internationella skidförbundet på detta osmakliga vis. Varför låter man dem inte åka skidor?

Intressantast är i år Doha, för där finns flera fina spelare, och det blir nu intressant att se om Rafa och Fed kan ta sig till final och där sedan göra upp. Men först måste Fed slå ut den där songa, något som inte lär bli något större problem.

Rafa inledde knackigt förra året, men nu efter succén i Davis Cup så verkar han var i storform. Tippar mao redan idag att han lekande lätt tar hem slutsegern i Doha och sedan krossar allt motstånd i Melbourne. Därefter så blir det nog fyra raka majors till för den sympatiske spanske tennismatadoren, för ingen kan dominera på det vis som Nole gjorde förra året två år i rad.

Serben kommer mao att misslyckas kapitalt i år. Han hade ju som vi vet massor med tur förra året och tur och otur brukar ju som vi vet alltid jämna ut sig vad det lider.

Rafa hade å andra sidan massor med otur förra året och kommer av den anledningen att ha massor av tur i år. Det avgörande ögonblicket för honom förra året var säkert Seves plötsliga död under Madrid masters, något som chockade Rafa svårt och något som han inte hämtat sig från än, tror jag. Att Rafa hade vunnit i både Madrid och Rom om Seve varit vid liv idag är helt hundraprocentigt sant.

Förhoppningsvis så är Rafa nu fullt återställd på samtliga plan, och om så är fallet så är han allas överman — inte minst pga att han är mer vältränad än alla andra i tennistoppen. Hemligheten med att slå Nole ligger i att kämpa ned honom över fem tuffa set: att tvinga serben att spela om varje boll.

Hudersomhelster så är Noles sex raka segrar över Rafa tidernas mest sanslösa segersvit, och en segersvit som under inga omständigheter kan vara längre än till deras nästa möte.

Skidsporten är mao ett TV-jippo och ej längre en sport. Titta bara på dagens löjliga lilla etapp: damerna kör en trekilometare samtidigt som pöjkarne kör hela fem! Bedrövligt och genant att den gamla fina svenska sporten skidåkning nu blivit till denna parodi på sig självt.

Allt är TV:s fel: Innan man började visa skidåkning på TV hvergang det är världscup, så åkte man de gamla klassiska distanserna hvergang det handlade om världscup! Allt är TV:s och pengarnas fel. Jag är även alltmer skeptisk till sprinttävlingarna.

Visst är det kul att följa med under dessa skidevenemang  av idag, men skidåkning är det inte. För skidåkning är det allenast om det handlar om intervallstart över 15, 30 samt 50 km. Alla kortare distanser än 15 km och alla andra typer av startsystem än intervallstart är och förblir jippon.

Vi vet mao redan idag att Norge kommer att segra i dagens båda s.k. skidlopp, eftersom dagens skidlopp ej är skidlopp … utan jippon. Skandalöst att man dessutom får räkna en seger i ett av dessa lopp som en världscupsseger. En seger över dagens fem kilometer är mao lika mycket värd som en Anders Södergrens segrar i Holmenkollens femmil!

Men det blir väl att jag följer tävlingarna trots allt, eftersom även jag tycker det är kul med lite underhållning emellanåt. Fast sport är det inte utan enbart underhållning, ungefär på samma nivå som amerikansk s.k. wrestling.

Det hela är smått otroligt, speciellt när man betänker att Söderling är långtidsborta från allt vad tennis heter pga sjukdom. Trots detta är alltså Söderling idag en jagad man. Inte bra för svensk tennis framöver. Troligen är det en konspiration mot Söderling och svensk tennis från Schweizianien?

Söderling lär f.ö. inte göra comeback på tennisbanorna förrän tidigast om ett par månader, och i fullt slag (om han tar sig dithän?) lär han inte vara förrän till sommaren, om ens då?

Personligen är jag pessimist: kan inte se hur en snart 28 år gammal tennisspelare ska kunna ta sig tillbaka till världstoppen igen efter svår sjukdom. Nej, vi får nog nu kallt räkna med att Söderling inte tar sig tillbaka igen till världstoppen. Lyckas han ånyo bli en topp tio spelare så har han utfört en bragd.

Det bästa Söderling nu kan hoppas på är att ta hem Båstad och Stockholm Open år 2013. Lyckas han med det så få vi nog vara nöjda. Att han ska vara med och hota i slamsammanhang framöver kan vi redan idag glömma bort, inte minst med tanke på vad Nole och Rafa f.n. pysslar med.

Och bra gick det för de våra: Ferry och Helena kom trea, samtidigt som Kajsa och Carl-Johan segrade.

Töserna våra var inte oväntat fenomenala, och vad gällde pöjkarne så visade de sin klass, inte minst under sista körningen, när Ferry skjöt fullt och sedan åkte skidor som ett jehu, något som så när gav honom och Helena andraplatsen; och inte minst när Carl-Johan körde ifrån ukrainaren (minns ej namnet) och sedan defilerade i mål till den väntande Kajsa, som var själaglad. Underbara scener.

Själv var även jag själaglad över de svenska framgångarna: Svensk seger och en tredjeplats. Suveränt jobbat av våra fyra duktiga svenska skidskyttar. Kajsa tar pga hennes enorma bragd nu plats bland våra svenska idrottshjältinnor. Mycket välförtjänt dessutom.

Det kommer nu att bli högintressant att följa våra två duktiga töser framöver. Att en av dem vinner världscupen kan vi vara säkra på, och att de säkert tar hem var sitt VM-guld i vår kan vi även det vara helt och hållet totalt översäkra på.

Vad gäller pöjkarne så kan det mycket väl bli totala framgångar även för dem nu denna säsong. Räknar kallt med att Carl-Johan kommer att vara med och utmana om slutsegern i världscupen, och vad gäller Ferry så är ett VM-guld inte alls bortom räckhåll.

Slagen regnade ner med full kraft: högern och vänstern turades om att försöka slå sönder ansiktet på den försvarlöse ”idrottaren”. Och domaren stod bredvid och tittade på!

Tydligen visste inte busen som satt på den försvarslöse mannen att man inte ska slå någon som ligger ner (något jag visste redan i dagis), allra minst i ansiktet! Busen i fråga var mao inte en människa utan ett odjur.

Men som vi alla vet så hade den försvarslöse gjort exakt samma sak om situationen varit den omvända. Det handlade alltså om två avskyvärda busar och icke-människor som gjorde upp i buren de var instängda i. Ingen av dessa två busar är människor: de är missfoster och förbrytare och borde åtalas för sina brott mot mänskligheten.

Det finns ingen anledning att vi i dagens samhälle ska behöva utsättas för dessa avskyvärda våldssporter. Boxning, mma och alla andra liknande ”sporter” måste förbjudas omedelbart, och alla våra tidningar och TV-kanaler måste sluta rapportera om dem.

Alla inblandade måste vidare skickas i fängelse, alternativt utvisas till kallaste Sibirien för att där arbeta i de ryska gruvorna. För dessa sk männsiskor är inte vanliga människor: de är grottmänniskor och grobianer av värsta sort.

God Jul till alla er svenska sportfantaster önskar vi alla är på bloggen redan idag till er alla, för nu är det jul i stugan.

Kanske ses vi i kyrkan.

Ha nu en riktigt fin julhelg. :-)

Ett fenomenalt fantomåk handlade det dock om av Myhrer. Nu gäller det bara för honom att göra två bra åk nästa gång, för då blir det seger.

Ennan svensk pöjk som gjorde ett bra åk var Jens Byggmark. Tyvärr så fick han inte till det i två åk. Får han till det i två åk så blir det seger. Samma sak gäller övriga svenske pöjkar. Våra fenomenala slalompöjkar är nämligen inte att leka med. Egendomligt att vi har så många med i första startgrupp utan att regelbundet ta hem segern.

Men i år, eller rättare sagt, nästa år så lär det bli ändring på den fronten, för tur och otur jämnar som bekant ut sig med tiden, och nu tippar jag redan idag att åtminstone tre av våra duktiga svenske slalompöjkar segrar i slalombackarna nästa år.

Och på damsidan ser precis likandant ut. Antalet duktiga töser vi har där är minst sagt imponerande. Tyvärr för dem och alla övriga slalomtöser så regerar en viss Marlies Schild ohotad på slalomtronen, och inget ändrig på den fronten finns i sikte. Tar sig fröken Schild i mål så vinner hon. Så är faktum. Så himla överlägsen är österrikiskan.

Men flera oerhört talangfulla unga svenskor är på uppgång och kommer tveklöst att ta över i slalomtoppen när Schild abdikerar. Tippar mao redan idag att flera svenskor kommer att ta hem segrar i VC-slalomen de närmaste åren.

Inga kriminella personer ska överhuvudtaget få dra på sig våra fina gulblå landslagskläder, och att man nu stoppat missfostret ifråga är bland det bästa jag läst på länge. SvFF försvarade idag allt som den svenska moralen står för.

På samma vis beter sig dock inte fotbollsförbunden i de övriga europeiska länderna. Värst de senaste åren var nog när ett par franska landslagsmän med Frank Ribery i spetsen ertappades med att ha besökt en bordell i Paris och där utnyttjat unga flickor!

Horandet skapade stora rubriker i Frankrike, men inte pga av besöket i horhuset, utan pga att flickorna i fallet var under arton år! Men trots denna skandal så fick spelarna inga straff!

Ribery och hans kumpaner borde självfallet, inte bara ha kastats ut ur landslaget for ever, utan även ha kastats i fängelse! Men som sagt inga straff fick dessa odjur.

SvFF har dock nu gjort det rätta och vi får vara glada och nöjda med det. Tyvärr så kan vi inte bojkotta spel mot Frankrike nästa sommar, något vi borde göra om Ribery och de andra missfostren från de franska horhusen är på plan samtidigt med våra moralälskande hjältar.

Men nog borde samtliga svenska spelare vägra att skaka hand med missfostren ifråga. Då hade man slagit ett slag för alla unga kvinnor världen över och kanske tom fått ett slut på de franska horhusen en gång för alla. Läs mer om den kvinnomisshandlande svenske skitstöveln Alexander Gerndt här (SR).

Extra kul är det såklart iom att innebandy är vår alldeles egen hemtillverkade sport. Att vi är bäst är mao precis som det skall vara mao. Och länge må det förbli på detta vis mao.

Fast tyvärr så blir välan inom kort innebandyn en OS-sport, och då så tar väl en himla massa andra länder och börjar storsatsa på vår fina gamla helsvenska sport, något som då i slutändan innebär att vi inte längre kommer att vara bäst i denna vår egen fina gamla helsvenska sport.

OS är mao inget som vi svenskar hoppas på. Nej tack säger vi till OS mao. Kanske kan vi överväga att ställa upp med vår fina gamla helsvenska sport innebandy i OS om endast Sverige och av oss svenskar inbjudna gäster får deltaga —typ de lag som framtills hittilis varit med och kämpat om Innebandy-VM. Först då blir det rättvist.

Det finns nämligen ingen som helst anledning att afrikaner eller kineser ska börja spela innebandy. Dessa folk får istället hitta på sina egna sporter och tävla där. De får därför inte spela innebandy annat än i rekreationssyfte och utom tävlan. Att tävla i vår fina gamla helsvenska sport innebandy är mao förbjudet mao.

För vi här i Sverige är numera totalt övertrötta på hur en massa utbölingar från en himla massa totalt ointressanta struntländer har börjat tävla mot oss i våra fina gamla helsvenska och helnordiska sporter, och vi säger nu av den anledningen NEJ till dem om de vill börja spela innebandy mot oss och våra vänner på elitnivå. NEJ!

Sverige har förresten hittat på innebandy och vi har mao copyright på denna sport. Vi svenskar bestämmer mao vilka som ska få vara med och spela sporten. Och nu har vi alltså bestämt att inga utombölingar får spela vår fina gamla sport innebandy. Så är det alltså.

Till alla utombölingar : Get over it och invent your own bloody sports and leave our fine old Swedish sports alone!

Ja vad ska man säga egentligen om den pånyttfödde Carl Johan Bergman, efter att han idag i Hochfilzen segrat för andra gången på raken i sprinten! Helt sjukt!

Oddsen var höga för att Bergman skulle ens skulle kunna få en topp-fem placering, eftersom han gick ut redan i första startgrupp (som nr 16), samtidigt som Svendsen och Bö gick ut i grupp fyra. Med tilltång till, som norskarna trodde, bättre skidföre så skulle segern idag gå till en norsking eller möjligen till en annan etablerad storåkare.

Fast den gode Carl Johan ville annat. Han tog det inledningsvis en aning lugnt i åkningen, men efter full pott på första skjutningen så ökade han farten. Full pott på stående gjorde att det sedan bara var att gasa på för fullt in mot mål, något han gjorde med bravur. Sluttiden stod sig sedan ohotad ända tills dess att Svendsen bommade ett skott på stående — segern var klar! Hurra!

Faktum är att man inte säkert kan säga om Svendsen hade vunnit — även om han skjutit fullt! För han orkade idag inte ens knipa tredjeplatsen, och tappade dessutom fem sekunder på Bergman på åkningen in mot mål. Hade han varit tvungen att kämpa ned ledaren så kunde han kanske ha kroknat rejält istället.

Än mer belysande exampel på hur bra Bergman är just nu ser vi i följande lilla detalj: Bö skjöt prickfritt, något som i fjol gav honom seger efter seger. Idag tog sig den prickfrie norske norrbaggen i mål trettio sekunder efter Bergman!

Det är nästan så att Bergman borde ha blivit nomierad för Bragdguldet, för en bragd är det tveklöst när en trettiotreårig s.k. halvtaskig skidskytt plötsligt blir bäst av alla och sätter hela världseliten på plats två veckor på raken!

Och efter den avslutande åkningen idag så tar jag tillbaka det jag skrev förra veckan — om att Fourcade hade vunnit oavsett om Bergman skjutit prickfritt eller ej. Tror nu att Carl Johan mycket väl hade kunnat ge fransosen en match om segern — om han inte hade bommat på sista skjutningen.

Men hur det är med den saken får vi veta imorgon, för då går vår nye hjälte ut med en bra ledning på jakten (10 sek till tvåan och 20 sek till trean), och sätter han sina skott så blir det än ny triumf. Inget snack om den saken.

Vamos!

Och när man tillkännagav namnet på segraren så inledde man med att säga att årets vinnare fick priset pga det explosiva vis som VM-segern hade bärgats på, något som då fick alla att tro att Hellner var vinnaren. Fult, men kul gjort av SvD att hålla oss på halster och i ovisshet ett par ögonblick extra.

Man inser även att det stod mellan Hellner och Alshammar, men då den gode Marcus fick priset förra året — trots att man officiellt delade det mellan honom och de övriga tre stafettpöjkarne — så var han i år ”diskvalificerad” från att ta hem det ånyo. För Hellner så måste det nu till ett nytt OS-guld för att få Bragdguldet själv.

Det var således rätt och riktigt att Tessan fick vinna i år. Att tösen dessutom var ”överårig” men trots det kunde sätta hela världseliten på plats är ju en bragd i sig. Fast frågan är nu vad som kommer att ske nästa år om Tessan tar hem ett — eller kanske tom två — OS-guld? Man blir då troligen tvungna att belöna henne på nytt.

Tessans bragd är självfallet fenomenal, men det är samtidigt som så att Björn Ferrys, Charlotte Kallas och Marcus Hellners bragder från i fjol var grymmare än hennes i år, inte minst pga att det då handlade om OS-guld, vilket alltid smäller högre än VM-diton.

En fin belöning för lång och trogen tjänst är det dock som Tessan nu får, och hon får nu även extra motivation att kämpa-på mot nya framgångar i London nästa sommar. Läs mer här (SvD).

Jag har visserligen aldrig tidigare hört talas om unga och fagra svenska skridskodrottningen Viktoria Helgesson och således heller aldrig sett henne åka skridskor men när jag nu alldeles nyss råkade läsa att tösen ifråga vunnit en internationell skridkoåkningstävling inom den s.k. konståkningsdisciplinen borta i Dortmund och pga detta dessutom tagit klivet upp på topp-tio-listan i världen över skridskoåkande töser inom just nämnda skridskoåkningsdisciplin så insåg jag att hennes bedrift var en bedrift värdig att skriva några rader om och tom värdig att skriva hem om.

Fröken Helgesson är nu ett svenskt medaljhopp i EM, och vi önskar henne självfallet en massa lycka där.

Det var länge sedan en svenska var med och hotade eliten inom den s.k. konståkningen och vi får väl nu hoppas att framgång föder mer framgång och att nya unga talanger börjar dyka upp framöver så att vi får uppleva än mer framgång på isarna världen över. Anser vidare att alla asiater och andra icke-europeer borde stoppas från att åka skridskor, för skridskoåkningen är en svensk och nordeuropeisk uppfinning som mao helt och hållet tillhör oss svenskar andra nordeuropeer, och jag är nuförtiden så himla trött på att alla icke-europeer, särskilt kineser, ska ta över våra fina gamla hederliga idrotter och förstöra dessa för oss. Varför kan inte alla utomeuropeer hitta på sina egna idrotter och pyssla med dem och vara nöjda med det och sedan lämna våra fina gamla nordeuropeiska idrotter ifred — och till oss? Detta är frågan jag idag vill ställa till alla som undrar? Läs mer om fröken Helgessons bedriftartade bedrift här (SR).

Såg inga av matcherna men följde med i resultaten, och nog måste vi säga att Rafael Nadal gjorde en imponerande insats för Spanien i Davis Cup-finalen borta i soliga Sevilla. Det verkar ha varit spännande värre: Efter att han och David Ferrer tagit hem de inledande två singelmatcherna — Ferrer besegrade Juan Martin del Potro i en stentuff femsetare, imponerande! — så förlorade man dubbeln! Game on!

Det blev därefter upp till bevis för Rafa mot hårtslående argentinaren Del Potro, och där segrade vår gubbe efter en hel del besvär. 3-1 i matcher innebar att segern var bärgade för di spanske.

Synd om Delpo och hans medbröder, för man förlorade nu för femte gången en Davis Cup-final. Men man tar säkert revansch inom de närmaste åren. Häpnadsväckande är det dock att inget sydamerikanskt lag någonsin tagit hem pokalen. Nu fatter vi hur store våre egne pöjkar är som ju slutsegret hur månge gånger som helst — minns inte det exakta antalet just nu med bortåt hundra är det säkerligen?

Det kommer nu att bli intressant att se om segern för Spanien kommer att påverka Rafa på samma vis som segern för Serbien i fjol påverkade Novak Djokovic? Många tror så. Själv räknar jag mao med att Rafael Nadal nu av bara farten tar en s.k. Golden Slam nästa år, något jag f.ö. förutspådde att han skulle göra redan förra året.

Tycker, avslutningsvis, att det är bra att man numera avslutar Davis Cup-matcherna så fort som segern är bärgad — att spela meningslösa matcher är meningslöst, anser jag nämligen om saken; och jag anser vidare att det är meningslöst att diskutera saken om huruvida meningslösa matcher verkligen är meningslösa eller ej.

En annan sak jag länge ansett är att man borde utdela rankingpoäng för varje vunnen singelmatch i A-gruppen. Varför inte utdela femtio poäng/seger?

Vamos!

Men låt mig först säga några ord om skatingstil kombinerat med sprintstafett : ett idiotiskt koncept som nu måste överges — för gott! Antalet fall pga trängningar — särskilt vid växlingarna — tappade jag nämligen snart räkningen på. Det var inledningsvis komiskt, men efter ett tag så fick hela stefetten ett löjes skimmer över sig.

Det handlade inte längre om skidsport, utan om en parodi på densamma. Att det dessutom såg riktigt farligt ut emellanåt — speciellt för töserna, när de ramlade omkull samtidigt som ett halvdussin andra töser i full fart skejtade förbi — gör att vi nu borde förbjuda denna disciplin. Den sköra kvinnokroppen är nu alltför utsatt för sitt eget bästa.

Pöjkarne är förvisso även dem utsatta, men då de är robust byggda, vältränade och överfulla med muskler samt gillar hårda tag så kan de hantera situationen på ett vis töserna inte kan. 

Viktigast idag är därför att vi from just nu ser till att skydda våra töser. Det är nämligen alltför farligt för dem att skejta och sprinta på detta vis, och jag kan tom se hur någon av dessa späda små töser kan bli allvarligt skadad framöver. Tänk bara på vad som kan ske om man råkar sticka staven rakt i ögat på någon som ramlat, eller om någons skida skär upp halsen på en olycklig liggande stackars skidåkerska. Idag hade vi tur. Inget snack om saken.

Ska man ha denna typ att sprintlopp så måste man iaf ha skidspår breda nog att kunna hysa tiotalet åkare samtidigt — karlar som töser — och inte som idag när det oftast endast rörde sig om en fyra-fem meter!

Men nog om detta. Låt oss istället hylla vår nye sprintkung: Teodor Peterson. För tillsammans med Jesper Modin så säkrade han idag en fin svensk seger för hemlandet genom att först köra ifrån Ola Vigen Hattestad och sedan spurta förbi en ryss på upploppsraken och vinna med minsta möjliga marginal. Superbt bra jobbat.

Där blev det dock en bom för svensken, och vi trodde säkert då att loppet var kört för hans och vår del. Själv hade jag räknat med att han skulle ha varit klart avhängd redan innan han kom in på skjutvallen med tanke på vilka som jagade honom.

Men Carl Johan hängde kvar i toppen ända fram till sista skjutning. Han körde alltså mer eller mindre jämt med det superstarka skidåkarna från Norge resp. Frankrike.

Faktum är att det såg oförskämt fint ut ända fram till den sista skjutningen för vår man. Full pott där och minst en andraplats var garanterad. Men ödet ville annat: tre bom förstörde allt för Carl Johan! Nu handlade det endast om att inte tappa bort alltför mycket, och man får väl säga att en femteplats, knappt slagen av Bö i spurten, måste anses vara fullt godkänt.

Synd bara att Carl Johan bommade hela tre skott på sista. Tydligen blev han nervös. Fast även om han skjutit fullt så hade inget gått att göra åt Fourcade som säkerligen hållit undan ända in över mållinjen. Vad vi alla hoppades på var att fransosianen hade bommat på sista samtidigt som Carl Johan hade skjutit fullt. En svensk seger idag var dock aldrig på tapeten, eftersom Fourcade satte samtliga tjugo skott — fenomenalt bra gjort av honom.

I övrigt kan vi notera att Fredrik Lindström slutade fjortonde, och Björn Ferry femtonde. Tre svenskar bland de femton bästa är klart godkänt, och med tanke på segern i förrgår så har pöjkarne gjort väl ifrån sig.

Jag är f.ö. inte förtjust i jaktstartkonceptet — absolut inte när det gäller skidåkning — men i skydskytte kan man stå med detta i grunden orättvisa system, då spänningen ändå finns kvar pga skjutmomentet.

Det orättvisa är dock att en åkare som haft en mindre bra dag i loppet innan inte kan vara med och slåss om segern i jaktstartsloppet. Extra orättvist blir det i OS, eftersom en världsartist då pga missflyt går miste om två kanske på förhand mer eller mindre givna medaljer. Att man sedan får vänta hela fyra år till nästa chans gör ju inte preics saken bättre.

Efter tiotalet tuffa år på skidskytte-touren och blott en tidigare triumf, år 2006, så kom idag belöningen för allt hårt arbete som Carl Johan Bergman lagt ned på träning och tävling genom åren, när han idag, på hemmaplan, segrade i sprintloppet i Östersund och satte HELA VÄRLDSELITEN på plats. En helt suverän och sensationell svensk seger!

Som vanligt så höll vi alla ett extra vakande öga på Björn Ferry, som vi aldrig kan räkna bort. Men redan vid första skjutningen så stod det klart att Bergman var den som vi fick hoppas på denna dag, då han skjöt fullt mot Ferrys två bommar.

Men att skjuta fullt för de flesta åkare brukar inte räcka ens till pallplats, pga hur otroligt starka flertalet i skidskyttetoppen är på skidåkning — inte minst norskarna, som Emil Hegle Svendsen och Terje Bö. Få av oss hade av den anledningen några större förhoppningar på Bergman idag, trots full pott på den första skjutningen; och inte ens efter den andra skjutningen, och den bästa tiden för Carl Johan, fick oss att våga hoppas på mer än en tredjeplats som allra bäst.

Men Carl Johan ville annat. När han fick väl guldsmak i munnen så skedde en förvandling av trettiotre-åringen. Han åkte därefter skidor som aldrig tidigare i sitt liv och vägrade släppa ledningen till någon av norskarna, något som då resulterade i en magnifik och nu i det närmaste klassisk svensk triumf i Östersund. En triumf som svenskt skidskytte så väl behövde.

Själv vägrade jag in i det längsta att tro på svensk seger idag: Först när Carl Johan gled in på upploppsrakan, i vad som tycktes för mina ögon vara något som syntes var en ledning, så vågade jag erkänna att Sverige är bäst igen, och bättre än norrbaggarne, och att ingen kan spöa en av våra pöjkar när vi har publiken i ryggen och ett once in a life time moment på gång — dvs det som Carl Johan hade idag.

En helt sanslös triumf var hudersomhelster ett faktum! Norskarna var besegrade, svenskarna vann slaget, och Carl Johan Bergman tog sitt livs seger — en synnerligen välförtjänta sådan dessutom! — i ett av de bästa race vi sett på länge. Och nu frågar vi oss alla vad som ska hända på söndag? Ska vår pöjk slå till igen? Allt är nu upplagt för … precis vad som helst! Men hur det än går så har Carl Johan redan gjort mer än tillräckligt och slagit oss alla med häpnad. En otrolig bragd!

Att Fed nu är trea innebär väl då att han lär stöta på Rafa redan i semifinalen i AO. Perfekt läge för Nole mao, så då slipper schweizinen. Men med tanke på alla goda spelare på touren så är väl risken inte så himla stor att Fed orkar hela långa vägen fram till Rafa.

Påtal om goda spelare så får man väl nu undra om Robin Söderling kan vara hel och fin snart igen. Påtal om Söderling så roade jag mig precis med att kolla upp hur han klarat sig mot en hop av de övriga toppspelarna.

Nole — 1-6.  Rafa — 2-6.  Schweizin — 1-16.  

Butter skotte — 2-3.  Ferrer — 10-4.  Berdych — 7-3. 

Fish — 0-2.  Tipsy — 2-0.  Delpo — 1-4. 

Verdasco — 5-2.  Simon — 6-2.  Roddick — 4-2. 

Monfils — 3-0.  Wawrinka — 2-2.  Inser — 1-0. 

Lopez — 4-4.   Cilic — 2-0.  Troicki — 1-0. 

Tsonga — 5-0.  Dolgopolov — 1-0 (obs. skall vara 0-1. Felet uppdagat av SvenX).  Gasquet — 2-3.

Som vi själva ser så har Robin plusstatistik på så gott som samtliga spelare i statistiken, förutom de fyra i topp, något som bådar gott inför framtiden. Förlusterna mot Fish inkasserade han f.ö. för över sex år sedan så dessa kan man av den anledningen troligen räkna bort dem. Så vid sidan om Del Potro så kan vi nog lugnt hävda att Robin slår resten av spelarna från fyran och nedåt ofta och ordentligt. Att Gasquet har plusstatistik mot Robin förvånar nog ingen eftersom fransosianen är den bäste av de fransosianske spelarne. Att Deliciano har 4-4 är dock aningen mer av det förvånande slaget.

Många befarade nu att schweizinen skulle förlora setet, och så blev även fallet i det strax därpå efterföljande tiebreaket. Många befarade därefter att schwizianen skulle förlora det nästkommande setet, och så blev nästan fallet, för schweizinen såg emellanåt blek ut. Men på något egendomligt vis så hängde han kvar i matchen på ett mest envist vis.

Och då trägen alltid vinner i slutändan … så blev det även så i aftonens fall vad gäller den schwizianske schwezinen. Bra gjort av honom att inte implodera ånyo på det gräsliga vis han tidigare gjort i år mot den andre finalisten i aftonens match, den gången dock på gräs och utomhus.

Den sjätte Masters-titeln är nu ett faktum för Fed. Visserligen behövde inte schwizinen möta någon av de tre bästa spelarna på vägen till final denna gång — förutom då den sympatiske spanske bolltrollaren från den gröna och synnerligen sköna ön Mallorca, som dock inte var helt på topp. Att schweizianen gick obesegrad rakt igenom även årets Masters förtjänar även det att omnämnas. Strongt gjort.

Men det blir väl att jag åtminstone följer med lite grann under inledningen. Kan f.ö. inte för mitt liv se hur Fed ska kunna sjabbla bort segern i afton? Men som vi alla vet så vandrar hans tankar iväg åt mindre bra håll under matchernas gång nuförtiden. Exakt vad han går och tänker på är det ingen som vet, men ofta är det uppenbart att han inte befinner sig i nuet och på plats mitt i matchen ifråga.

Kanske har därför den andre finalisten en liten chans trots allt, men en vaken och alert schweizin blir nog inte att leka med för den andre finalisten, för som vi fått så så här långt så är den andre finalisten inte en lika god spelare som schweizinen från världens mest löjliga lilla alpland är.

Den andre finalisten lyckades ju enbart med nöd och näppe ta sig till Masters, och väl där så har han i princip inte uträttat något minnesvärt — förutom då att slå ut en viss utbränd spansk tennismatador. Och att han slapp möta en viss utbränd serbiansk tennisfantom gör ju inte precis den andre finalistens bedrift mer minnesvärd.

Men vem vet, kanske så har den andre finalisten sitt livs dag idag. Troligen är han mer motiverad än schweizinen, som redan har vunnit Masters fem gånger, och om motivationen är där så finns det en liten möjlighet.

Men den stora frågan för dagen är om vi borde följa finalen eller ej? Jag måste säga att jag känner mig mer sugen på att följa damernas slalom och herrarnas … vad det nu var de åkte i kväll? Men då jag har fjärrkontroll så kan jag slå över till tennisen lite då och då. Så får det nog bli.

Vamos! 

Alla visste redan igår att det kommer att bli norska segrar i båda loppen. Den astmamedicindopade norska fuskarinnan får nu ännu en billig seger till skänks, och lika illa är det på herrsidan vad gäller Northug!

Skidsporten är inte längre en skidsport, utan en skidbusiness! Man har sålt ut sin själ till internationella affärsmän och TV-bolag som på alla vis försöker tjäna mer och mer pengar på ”sporten” genom att göra den mer TV-vänlig — och nu är skidsporten förstörd!

Hur kan man ens tillåta konceptet  jaktstart? Vår duktiga skidtös Charlotte Kalla, världsnästbäst förtillfället med såväl OS-guld som VM-guld hemma i byrålådan, har endast vunnit tre världscupslopp under hela karriären, dvs lika många som den astmamedicindopade norska fuskarinna kommer att ha tagit hem denna helg!

Norskan är ju överlägsen så det räcker och blir över, men trots att så är fallet så ska man idag servera henne ännu en billig seger som på silverfat!

Och exakt på samma vis är det f.ö. på herrsidan: Northug kan inte besegras idag. Även om någon av de bakomvarande åkarna skulle ta sig ikapp så kommer norsken lekande lätt att sprinta till sig segern ändå.

Summasummarum: Skidsporten är idag ingen sport, utan en businessverksamhet, som kanske snart kommer att bli exakt likadan som amerikansk wrestling, dvs allt kommer att vara uppgjort på förhand.

Lösningen på problemet är att vi drar oss ur OS och förbjuder TV-bolagen att visa sporten internationellt. De stora pengarna försvinner då från sporten, och vi kan då återgå till den gamla tidens skidåkning igen där skidåkning var en riktig sport!

***Uppdatering***

Det gick precis om jag förutsade: Björgen ledde från start till mål! Tredubbbelt norskt i topp! Jag måste säga att jag känner mig kränkt och hånad över det vis som man nuförtiden beter sig inom skidsporten mot övriga åkare och alla supportrar. Att i förväg servera en åkarinna segern är, anser jag, ett brott mot mina och alla andra skidsportsupportrars, inklusive alla åkarnas, mänskliga rättigheter. Jag lär f.ö. lämna en mer eller mindre identisk uppdatering till denna efter herrarnas ännu inte påbörjade skandalopp, för Northug kommer självfallet att defilera in över mållinjen.

***Uppdatering***

Northug segrade! Sicken överraskning. Visserligen släppte han fram den bakomvarande Dario Cologna för att få lite sällskap och lite draghjälp, men hade han velat så hade han självfallet kunnat ha givit järnet och på så vis ha hållit undan på egen hand hela den långa vägen till mål. Nu fick norsken ännu en ny billig seger att lägga till alla andra. Skandalen är ett faktum.

Det sorgliga i sammanhanget är att vi nu inte får veta om det fanns någon annan åkare bland de startande pöjkarne som JUST IDAG hade en exceptionellt bra dag, typ den Johan Olsson hade förra veckan, för pga jaktstartsystemets inneboende ondska så stoppas nu åkare som Olsson från att få uppleva den segerlycka som de i normala fall hade fått uppleva — de får mao inte chansen att genomleva sitt once in a lifetime moment! Skandal!

Ferrer var dock oförmögen att utnyttja situationen och blev pga det istället själv bruten i gamet omedelbart efter. Matchen var då i praktiken redan avgjord. Ferrer är helt enkelt ett nummer för liten för Fed — precis som vår egen Robin Söderling.

Ferrer inkasserade nu därför sin tolfte raka förlust mot schweizinen, och i dagsläget finns det inte mycket som talar för att spanjacken någonsin kommer att besegra dagens baneman. Fast om de stöter på varandra på grus till våren så tror jag att Fed kan komma att åka dit — för ingen slår David Ferrer tretton gånger i rad!

På tal om Söderling så inser vi nu att han, om han varit hel och kry och på plats i London, lekande lätt hade vunnit samtliga tre matcher och i afton mao varit den som tagit hand om Tsonga — en match han förresten lekande lätt hade vunnit, då han lekande lätt har vunnit samtliga fem matcher de spelat mot varandra.

Robins överlägsenhet över Tsonga inser vi än mer när vi ponerar följande fakta: Robin har 10-1 i set mot honom. Och denna Tsonga är nu på plats i London och leker tennisstjärna! Skandal.

Tsonga spelar f.ö. i detta nu mot Tomas Berdych, men jag har svårt att engagera mig i matchen eftersom det var i afton som det var tänkt att Rafa och Nole skulle göra upp. Exakt vad som gick snett vet vi alla — alltför många turneringar och alltför många matcher.

Man borde självfallet ha en veckas vila innan turneringen börjar så att alla hinner hämta sig och komma till spel i bästa skick. Men när det gäller Masters så får vi aldrig uppleva något sådant.

Vad gäller Tsonga mot Berdych så är man f.n. i slutet av andra set, och som det ser ut nu så kommer tjecken att knipa detta set. Räknar alltjämt med att rätt man vinner, dvs Berdych.

Igår så tog ännu en svensk pöjk och segrade i skidspåren i världscupen. Denna gång var det dessutom en helt ny svensk pöjk som segrade, åtminstone ny för den stora massan. Hans namn: Teodor Peterson. En otrolig bedrift.

Såg tyvärr inte loppet, men från vad mina efterforskningar har framvisat så återstår inte mycket annat att framhålla än att den gode Teodor igår uträttade en sjutusan till bragd. Att från ingenstans ta hem segern i ett sprintlopp på detta vis är enastående. Att dessutom få sätta alla de oförskämde norbaggarne på plats gör naturligtvis det hela långt mycket mer njutbart för alla oss riktigt funtade människor.

Att segern sedan bärgades på hemmaplan i finska Kuusamo är inte mer än rätt, för när vi svenska pöjkar är hemma hos oss så är det en naturlag som kräver att vi skall vinna hver gang.

Tyvärr så stoppades vår svenska skiddrottning Charlotte Kalla från att fixa till en svensk dubbelseger på hemmaplan i finska Kuusama beroende på att en viss astmamedicindopad norsk fuskarinna hade fräckheten att deltaga. Man undrar nu när man ska ta tag i detta problem med norskan? Kanske blir det efter nyår, för då lär man vara klara med Contador och hans dopingaffär. Låt oss hoppas på det.

Berdych gjorde i afton en sensationell match och kom tillbaka från klart underläge mot en storspelande Ferrer. Efter att han tappat första set och två gånger tappat sin serve i andra set så lyckades tjecken, dvs mitt heta tips innan Masters startade, ta sig själv i kragen och inte bara ta hem setet ifråga, utan även nästa set och matchen.

I tredje set så handlade det f.ö. inte om en match utan om en regelrätt slakt. Ferrer var totalt överspelad och lär väl nu pga denna omilda behandling möta ett liknande öde imorgon då han ställs mot en viss utvilad schweizin.

Berdych tar sig nu an Tsonga och jag räknar kallt med att tjecken kör över honom snabbt och enkelt. Han är helt enkelt en långt mycket bättre spelare än den svarte fransosianen.

Faktum är att Berdych endast är hårsmånen ifrån att bli en världsetta, som så många andra f.ö., och som alltid så är orsaken till att detta inte blivit fallet av mentalt slag. Mao ord så är det som så här: Är Berdych på G så spelar han final på söndag.

Avslutningsvis några ord om Ferrer. Han hade det inte lätt i afton, redan klar som han var. Han visste dock att han behövde vinna för att slippa schweizinen i semi.

Tyvärr för Ferrers del så hamnade han i ett dilemma i afton, eftersom matchen blev hårdare än planerat, och vi får nu fråga oss själva om mannen av järn i slutändan kanske rentav valde att släppa matchen till Berdych — allt för att spara på krafterna inför matchen mot schweizinen, en schweizin som han f.ö. aldrig besegrat?

Nog verkar det troligt. Så vi får nu konstatera att Masters ånyo skämmer ut sig med råga när man på detta ohederliga vis lägger in matcherna. För varför ska en svart fransosian och en schweizin från Schweizianien få ligga hemma i soffan och vila medans deras motståndare spelar stenhård tennis till klockan halv elva engelsk tid?

Hur har man tänkt att Ferrer och Berdych ska kunna hinna återhämta sig till semifinalmatcherna? Svaret är att man inte har tänkt, eller snarare tänkt men inte brytt sig — åtminstone inte om annat än kosing.

Jag befarar nu att båda aftonens kämpar kan komma att åka ut i snabba matcher, pga att trötthet!

Exakt detta öde drabbade som vi minns Masters för två år sedan när Davydenko lekande lätt spelade hem titeln mot en totalt genomslut Juan Martin Del Potro, som f.ö. var totalt genomslut pga den stenhårda sammandrabbingen med Robin Söderling kvällen innan. Men lärde man sig någoting på det fiaskot? Nej, naturligtvis inte.

Om David Ferrer vinner imorgon så är det årets största tennisskräll, för Berdych ser det en aning ljusare ut. Så jag tippar redan idag att vi får se en final mellan schwezinen och Berdych, och den finalen tar tjecken hem.

Nole tog dock kommandot från start och knep komfortabelt första set med 6-3. I andra set var det mer jämnt skägg, men den alltmer kraftlöse världsettan orkade helt enkelt inte ta tag i matchen ordentligt och föll efter de inledande gamesen ifrån alltmer: 6-3 till Tipsy.

I tredje set så blev det än mer uppenbart att Nole är totalt utbränd och mentalt slut. Ofta så slog han bara tillbaka bollen till Tipsy på ett rent ut sagt patetiskt vis, och missarna som Nole levererade var inte sällan spektakulära. Det var aldrig något snack om vem som skulle vinna skiljesetet — så blek var Nole idag. Och det är svårt att se hur den Nole vi såg idag var samme Nole som besegrade Rafael Nadal i sex stora finaler detta år!

Vid några enstaka tillfällen så blixtrade Nole till, och vi anade då kapaciteten som finns hos honom. En normal serb hade sopat banan med den serbiske medborgaren av okänt ursprung idag … med förbundna ögon! Nole var dock stor som förlorare och kramade om sin landsman efter slutsignalen. Tispy var nästan gråtfärdig och verkade nästan skämmas över att han slagit ut hemlandets stora idrottshjälte. Men de båda pöjkarna ska tydligen resa bort på lite välförtjänt semester tillsammans så snart Masters är över. Kul.

Vi insåg nu återigen än mer idag att Masters som turnering nu är slut, för så här får det inte bli en gång till — dvs fullt med trötta och utbrända spelare! Årets Masters är inget annat än en första klassens skandal. Även Rafa erkände igår att han inte kunde motivera sig att kämpa vidare i sin sista match, något vi kan förstå när man tvingas spela mot en undermålig spelare som Tsonga fåtalet veckor innan jul!

Det egendomliga vad gäller dagens match är avslutningsvis detta: Den utbrände och nu utslagne serben kan trots två förlorade matcher få spela semifinal imorgon. Helt sjukt men sant. Förlorar Berdych mot Ferrer så är det mao game on igen för Nole mao.

Vamos!

Men säkert är att Rafa inte kommer att vara den ende av topp-pöjkarna som säger adios till Queens. Halle blir nu ett riktigt getingbo istället. Wimbledon blir alla troligen tvungna att deltaga i pga dess status, men jag skulle inte bli förvånad om Rafa och ett par andra pöjkar säger adios till Masters nästa år. En sak är säker, någon förlängning för London som plats för slutspelet lär inte nu komma ifråga.

På tal om Masters så har vi alla nu insett att turneringen spelas alldeles för sent på året, och risken finns nu att spelarna kommer att bojkotta den nästa år — precis som man brukade göra med Australien Open under sjuttiotalet, något som då tyvärr medförde att Björn Borg aldrig segrade där. Hade han fått ställa upp så hade han tveklöst vunnit down under en fem-sex gånger och då idag stått på minst lika många slams som en viss schweizin.

Avslutnings vis några ord om dagens matcher: Den serbiske medborgaren av okänt ursprung besegrar idag sin landsman, något som då gör avslutningsmatchen mer eller mindre ointressant, eftersom Berdych då i förväg vet hur många set och games han behöver ta hem för att ta sig till semi. Tippar f.ö. att Berdych idag servar på topp och på så vis ändå tar sig vidare pga minimalt med förlorade games.

Vamos!

Skandanlöst beteende av öborna mao. Man är alltså så himla upprörda över att Rafa inte tänker deltaga i Queens att man tydligen, om vi får tro våra källor, nu konspirerat mot honom i kvällens match mot en mer eller mindre helt okänd fransosian av okänt ursprung. Minst sagt mystiskt är det hela mao.

Mystisken tätnar än mer när man ser hur matchen avslutades: Rafa hade precis brutit sin motståndare och skulle sedan bara hålla sin serve, när något mystiskt inträffade … Rafa tappade sin serve på ett spektakulärt och totalt okaraktäristiskt vis. Att något skumt var i görningen här inser vi alla självfallet?

Och nu vet vi vad det hela handlade om: sura öbor som ogillade att Rafa tackat nej till deras lilla löjliga grästurnering. De anser alltså på fullt allvar att Rafa ska betala pengar till dem för att få vara med och spela! Men detta ville alltså inte Rafa, och därför är han nu utesluten från vidare spel i Masters.

Troligen har man konspirerat mot Rafa på liknande vis i London genom åren, och vi förstår då varför han aldrig lyckats vinna där. Men Rafa tar det hela med ro och är faktiskt inte så himla bekymrad. Han är istället totalfokuserad på Davis Cup finalen — en final som tydligen betyder mer för honom än Masters.

Själv är jag inne på samma linje. Masters för mig är inget särskilt. För mig så är det slamsen och OS som gäller. Tresetsturneringar är inget att ha om sanningen ska fram, för så fort som man vunnit en av dem så har man och alla andra redan glömt bort den. Tippar därför redan idag att Rafa sopar banorna med allt och alla i Melbourne i januari.

Vamos!

Vi bör även komma ihåg att schweizinen ifråga nu är till åren kommen och inte längre lika flink runt banan som när han var ung. Han har även väldiga svårigheter med att koncentrera sig under matcherna, något vi såg inte minst idag när han helt kom av sig i set nummer två mot Fish och pga detta förlorade setet ifråga.

Faktum är att schweizinen ifråga aldrig varit särskilt bra, något vi med egna ögon fått se de senaste tre åren. Faktum är att schweizinen egentligen borde ha vunnit sin sista slam i New York 2007 — samtliga slams han vann därefter berodde på tur, tur och återigen en himla massa tur. Turen jag snackar om hänger intimt ihop med en viss Rafael Nadals skadeproblem och liknande dilemmor.

Rafa var totalt färdig efter triumferna 2008 och kom slutkörd till New York för att ta hem sin fjärde major på raken. Där hade han tyvärr oturen att råka på ett rentutsagt fruktansvärt oväder som stoppade honom i semifinalen mot en okänd och butter skotte, något som schweizinen sedan utnyttjade i finalen genom att köra över skotten just nämnd — första billiga slamen till schweizinen var ett faktum.

Nästa billiga slams kom i juni året därpå efter Rafas knäproblem: två billiga slams i Paris och Wimbledon till den överskattade schweizinska nollan var ett faktum. Och än värre blev det i Melbourne året därpå när en ännu inte helt återställd Rafa fick se ännu en slam som egentligen var hans gå förlorad till en totalt ovärdig s.k. tennisspelare, dvs schweizinen ifråga. Samtliga fyra slams som just har omnämnts tillhör egentligen Rafael Nadal, något alla vet om som vet om något om tennis.

Tack och lov så kom dock Rafa tillbaka med besked efter misshappet i Melbourne och grejade hem de tre återstående slamsen för året. Ordningen var återställd. Tyvärr sjuknade den sympatiske spanske tennishjälten sedan in under årets AO, något som då ånyo såg till att han gick miste om en given slam. Men tack och lov så fanns en viss serbian på plats för att sätta den där undermålige schweizinen på plats i finalen.

Men som vi nu fått lära oss så fick schweizinen ifråga ta hem hela fyra slams på det mest billiga och regelvidriga sätt. Samtliga dessa slams tillhör egentligen Rafael Nadal, och vi kan nu ordna till det egentliga läget i slam och majortoppen genom att lägga dessa till honom. Rafa får då totalt 15 majors mot schweizinens 12. Nu kanske alla bittra och inbitna schwezinfantaster inser hur patetisk deras man är. Fem år äldre än Rafa är han egentligen minst tre majors bakom honom i majorstatistiken. Med fakta är detta bevisat.

Fråga Robin Söderling om han tycker Tsonga förtjänar att vinna Masters eller en slam? Tror knappast Robin anser det eftersom han ger Tsonga storstryk hvergang.

Påtal om Söderling, vår siste svenske tennisstjärna någonsin, så är det som bekant himla synd att han blev sjuk och pga det nu riskerar att aldrig kunna återvända till tennistoppen. Han hade i år, om sjukdomen inte kommit emellan, utgjort ett formidalbelt hot mot samtliga på plats i London. Men nu får vi som bekant vara glada om Robin är tillbaka i toppform någon gång fram på vårkanten — om ens då?

Vad sedan gäller Rafael Nadal så verkar hans fina taktik att släppa matchen till Fed ha haft önskad effekt. Djokovic blev så himla skärrad av det han fick se från Federer att han bröt ihop totalt i matchen mot David Ferrer och inkasserade det värsta nederlaget för året. Serben är nu en bruten man och lär inte orka återhämta sig till sista matchen … om ens någonsin?

Det tycks nu som om Nole är samme gamle Nole som vi gick och tyckte synd om i alla år. Han är nuförtiden en skugga av sig själv. Han är f.ö. inte så himla bra som folk fått för sig. Han hade bara en väldans massa flyt i år.

Hoppas dock att Nole tar sig vidare till semi och där stöter på Nadal, för mer spanskt storsmörj inväntar säkerligen på honom där. Men jag har samtidigt på känn att Tipsarevic, dvs den småvuxne serbiske medborgaren av okänt ursprung, har för avsikt att besegra honom när det möts i sista matchen.

Men idag handlar det om Rafa. Allt har hittills gått helt enligt planen och funkat helt perfekt. Allt är nu upplagt för Rafas revenge i semin, och det lär bli något i hästväg. Tippar redan idag att Rafa vinner i två raka, troligen med 2-0 i set, eller åtminstone utan setförlust.

Fast frågan är om Nole törs anta utmaningen? Troligen fegar han ur och släpper matchen mot serbiske medborgaren av okänt ursprung — allt för att slippa bli överkörd av den sympatiske spanske tennislegendaren vars namn vi alla känner.

Vamos!

Tomas Berdych gjorde idag ingen besviken när han gjorde processen kort med en småvuxen serbisk medborgare av okänt ursprung. Med 2-1 i set gav han sin okände motståndare fint med smörj, något som nu innebär att denne är borta ur fortsättningen av Masters.

Kul för Berdych och kul för alla andra. Berdych visade idag att han inte bara är en choker, utan även en snubbe som kan hålla huvudet kallt när det gäller.

Först så sjabblade han bort segern i tiebreaket och såg till att den okände fick matchboll, för att ögonblicket efter vända på steken och själv fixa fram en matchboll — som han förvaltade väl. Segern var bärgad med 2-1 i set. Tippar redan iafton att Berdych spelar semifinal … om han segrar i sin nästa match (Ferrer).

På tal om Ferrer så satte han precis på plats en annan serbisk medborgare: serben Novak Djokovic. Och detta gjorde den gode Ferrer så att det stod härliga till: med hela 2-0 i set! Precis som vi vill ha det mao. Mer av den varan vill vi såklart ha framöver mao.

Vi hoppas således mao att den serbiske medborgaren av okänt ursprung ger serben ordentligt med skönt storsmörj i sista gruppmatchen, för om så sker så kommer Ferrer och Berdych att spela semifinalmatcher mot herrarna Rafael Nadal och en viss schweizian som vi för tillfället glömt namnet på.

Ferrers utklassning av serben — med sanslösa 6-3, 6-1 — var f.ö. enastående väl genomförd. Serben hade inte en suck och är nu i det närmaste borta ur turneringen pga att han åkte ut i två raka och dessutom förlorade massor med games totalt. Vinst mot serben av okänt ursprung räcker därför inte för avancemang om Berdych tar en klar seger mot Ferrer. Så är det bara.

Adios Nole och Bye Bye!

Vamos!

Faktum är att han idag har ett sådant mentalt övertag på sina medåkare att de inte längre orkar ligga längst fram och dra, för vad tjänar det till att göra så när en odräglig norrbagge ligger bakom och vilar upp sig?

I helgen så fick vi alla se en minst sagt overklig scen när man under stafetten i norska … var det nu var någonstans? … gick ut på sista rundan, dvs sista 10 km, och strax därpå saktade ned farten så att man nästan stod still — samtliga 6-7 lag som var med i ledningen! Och detta berodde på att en viss just omnämd norsk gutt låg längst bak och lurpassade.

Så långsamt gick det att lag som låg över minuten bakom plötsligt, inom loppet av 1 km, kom ikapp ledargruppen! Att Northug sedan sprintade iväg och tog hem segern behöver jag väl inte tillägga.

Lösningen på problemet är att förbjuda alla mass-starter — kanske även när det gäller stafetterna. Vi återfår då spänningen inom skidsporten ånyo och gör då på nytt femmilen till en riktig skidtävling, istället för det överlånga sprintlopp den är idag.

Ett annat förslag jag har är att man förbjuder åkare från att ligga i rygg på varandra. Finns det två spår så måste man lägga sig i spåret bredvid den som ligger före … eller köra om! Om det är tre eller fyra åkare som kör ihop så måste de bakomvarande antingen köra om eller dra sig tillbaka minst tiotalet meter.

Att göra som Northug och ligga i rygg på medåkarna (och i lä) för att sedan bara spurta i mål är totalt osportsligt, men tyvärr typiskt norskt. Northug är mao ingen stor skidåkare, eller ens en stor idrottsman.

Inte ens i Norge anses han vara särskilt bra. Faktum är att man där anser att Thor Hushovd är en hundra gånger större idrottsman än Northug, något som troligen har att göra med att den norske s.k. skidåkaren aldrig vunnit ett riktigt femmilslopp, utan enbart vunnit överlånga sprintditon!

Till att börja med så var kvällens match inte en s.k. vinna eller försvinnamatch. Rafa går nämligen vidare ändå efter att han kört över Tsonga i avslutningsmatchen, något som f.ö. är en formalitet, för Tsonga är inget vidare. Många tror även att Rafa kan han låtit Fed vinna ikväll av taktiska skäl — kanske för att sätta myror i huvudet på Novak Djokovic som han visste följde matchen?

Kanske hoppas Rafa nu att Djokovic ska ta det lugnt med träningen fram till semifinalen dem båda emellan? Jo, för så här är det nämligen nu: Rafa och Nole stöter nämligen nu troligen på varandra redan i semifinalen — exakt den plats där Rafa vill ha honom mao.

Det verkar mao vara en plan bakom det hela som utspelade sig i kväll i London mao. Rafa och hans män hoppas vidare att Fed, i.o.m. dennes seger, kommer att stiga i aktning hos övriga spelare och tennissupportrar världen över, något som då gör att Rafas aktier stiger och hans intäkter stiger. Smart uträknat av team Nadal mao.

Vi kan mao inte dra för många valser på dagens skenbara storseger för Fed. Allt ingår nämligen i en väl genomtänkt spansk plan och är mao inget att oroa sig över.

Rafa ville helt enkelt inte slå Fed två gånger i samma turnering — så är det bara — eftersom ingen då hade värdesatt den sympatiske spanjorens slutseger. För hur kan man tycka att Rafa uträttat något stort efter att ha besegrat en tennispensionär (Fed) som inget längre är att ha?

På detta vis måste det mao vara mao. Rafa är oerhört smart och har nu siktet instället på tre ting: Tsonga, Djokovic och Fed (i den ordningen). Han behövde helt enkelt en ny utmaning, och genom att låta Fed få vinna kvällens betydelselösa match så kommer motivationen att vara på topp framöver och hela långa vägen fram till att matchbollen slagits in på Fed på söndag.

Vamos Rafa!

Rent spelmässigt sätt så är det nämligen inte så mycket som skiljer spelarna åt. Feds spel lämpar sig bättre på hardcourt är Rafas, men som vi fått se se senaste dagarna så handlar tennis i slutändan endast om att vinna de avgörande bollarna under matchavgörandet, och på denna punkt är alltså de spanska nerverna mindre franska är de schweizianska.

Fed blir sedan tvungen att besegra Mardy Fish i slutmatchen för att ta sig till semifinal, något jag tror han grejar. På tal om Fish så räknar jag med att han idag kör över Tsonga i två raka, troligen med 2-0 i set. Han har mer att bevisa än Tsonga och kommer därför att vara mer fokuserad på dagens sammandrabbning.

Fish gjorde väl ifrån sig mot Rafa, även om han fick lite hjälp pga Rafas magproblem. Fish verkar vara på G, men tyvärr för hans del så tar det roliga slut, om inte i eftermiddag … så garanterat efter sista gruppmatchen.

Men som sagt, det intressanta idag är självfallet Nadal mot Federer. På sätt och vis så hade det kanske varit bäst att schweizianen vann, eftersom vi annars börjar se ner på honom som en sämre spelare än de övriga i världstoppen. Ett semifinalmöte mellan Rafa och Nole hade vidare kanske varit bättre för Rafa än att ta behöva ta sig an serben i final.

En sak är dock säker: Noles tid i toppen är nu snart över, för ingen kan dominera tennisen på det vis han gjort i år hur länge som helst.

Skotten var sig själv, dvs grinig och gnällig, och det duger inte när man tar sig an en av tourens tuffaste och mest vältränade spelare. Ferrer är nog lika vältränad som självaste Rafa, och hade han varit ett nummer större så vete tusan om han inte haft ett par slams vid det här laget.

Ferrer är en järnman (Ferrer betyder f.ö. järn) som aldrig ger upp och som aldrig blir trött. Han bara kör på ända tills dess att matchen är över. Han visade idag även att han är en sportsligt som få andra när han såg till att Murray fick serva om en boll, något som då ledde till att gamet gick till skotten, vilken inte blev muntrare för det eller ens tackade sin välgörare.

Matchen som sådan var en riktigt kämpamatch, av gruskaraktär, för det bollades fram och tillbaka en väldans massa, något som inte gynnar spelare som den buttre skotten mot spelare som Ferrer. Den buttre skotten var f.ö. inte helt kurant hävdades det redan under pågåendet av matchen, men att börja skylla ifrån sig på detta vis är ynkligt.

Sanningen är istället den att världsfemman slog världstrean. Konstigare än så är det inte. Spelarna har mötts nio gånger totalt och nu står det 5-4 till skotten. Ferrer är troligen nu redan vidare till nästa runda — så länge som han vinner en match till, något jag tror han gör.

Tydligen så är även Novak Djokovic skadad, något som då lär betyda att Berdych slår honom i afton. Hoppas så sker för då blir matchen mellan skotten och serben riktigt kul att följa. Tippar redan idag att Ferrer och Berdych tar sig till semifinalspel.

Om skotten är skadad så kommer han att förlora stort mot Nole i nästa match. Vinner han så vet vi att han aldrig var skadad och att Ferrer gav honom stryk idag enbart pga att skottens butterhet och spansk skicklighet. Ett typexempel på denna butterhet fick vi idag när Ferrer tog hem matchen vid första tillfället, vid ställningen 5-6 och 30-40 i skottens serve. Magnifikt. Hoppas nu på fler fina skalper av David.

Vamos!

Faktum är att ingen ville att Fish skulle vinna, förutom de flesta inom hans s.k. camp. Publiken var mao helt och hållet på Rafas sida, något man kan förstå då Rafa är den populäraste spelaren på hela touren — långt mycket populärare än den där schweizinen som jag för tillfället glömt namnet på.

Men nog om den där schweizinen nu och låt oss istället tala om den duktige spanske tennisfantomen som nu går från klarhet till klarhet därborta i London. Han är nu redan klar för nästa runda och tar sig där an en viss schweizin, som jag tyvärr inte heller minns namnet på. Men en sak vet vi redan i afton: Rafa kommer att vinna, troligen klart, kanske med 2-0 i set, eller möjligen med 2-1 i set.

Vinner gör han definitivt, för nu är han på G. Det som särskilt gladde alla som följde matchen var hur fint Rafa spelade i afton efter det långa breaket han unnat sig efter nesan i US-Open. Fish var den perfekta lilla munsbiten för den spanske tenniskungen, och vi vet redan i afton att formen kommer att vara strået vassare på tisdag.

Det ser mao inte ljust ut för motståndaren som då lär dyka upp, vem det nu blir. Troligen blir det en schwezin, vilket då betyder ett härligt auf wiedersehen till honom från Rafa, fast då naturligtvis sagt på spanska, dvs au revoir amigo. Tippar redan idag att segern bärgas av Rafa med antingen 2-0 eller 2-1 i set.

Vamos alla Rafa-vänner och buenos noches, dvs gute Nacht!

Sicken förtusan till utklassning oförskämde norske gutten Northug åkte på idag när han blev förnedrad på hemmaplan av ingen annan än vår egen finfine svenske skidhjälte Johan Olsson. Härligt att läsa om (såg inte loppet, tyvärr).

Segern var f.ö. Olssons andra på världscupen. Än skönare blev självfallet segern iom att den bärgades i odjurets egen håla. Hoppas det svider ordentligt i all norska hjärtan — om de har några? Vi kan nämligen aldrig hämnas för mycket i skidspåren på ”folket” (kan man kalla norskar för ett folk?) efter allt elände de ställt till med mot oss genom åren under vinterhalvåren som gått.

Missade som just omtalats Olssons suveräna bragd, men såg hela 10 kilometersloppet som damerna genomförde, och visst var det härligt att se hur Charlotte Kalla segrade där.

Visserligen så tog sig en annan åkerska i mål ett par sekunder före vår tös, men som vi alla vet så tar den åkerskan, som f.ö. är en norska (surprise!), otillåtna (som det var förr om åren iaf) hjälpmedel. Utan dessa kemiska preparat så hade norskan inte ens kommit bland de tjugo främsta.

Otroligt osportsligt att denna typ av osportsligheter får förekomma i denna sportsliga tid och i denna sport. Än underligare att kvinnfolk kan bete sig så här nesligt mot de egna medsystrarna. Men sådana är de i Norskien, något som troligen beror på att de inte kan glömma att landet de bor i egentligen tillhör oss svenskar.

Kul ändå att Kalla visade sig från sin bästa sida idag. För denna säsong är en riktig skidsäsong där alla tävlingar är viktiga, eftersom inga mästerskap står på programmet. Imorgon är det dags igen och jag kommer att vara bänkad framför TV:n såklart. Underbart att skidsäsongen nu har dragit igång.

Fifabossen Sepp Blatter hade dock helt rätt när han hävdade att det inte finns någon rasism inom fotbollen och att lösningen på alla problem var att spelarna skakade hand med varandra efter matchen. Men detta kloka svar och denna enkla lösning på problemet anser inte svarta människor räcker. Man vill ta det hela till polis och domstol.

Att sluta fred med medspelarna vill man alltså inte, man vill ha krig! Istället för att ta den utsträckta handen från Suarez och Terry så vill man förstöra deras karriärer. För mig så är det inte Suarez och Terry som är rasister i detta fall, utan de två mer eller mindre totalt okända svarta spelarna (minns inte deras namn).

Faktum är att världens vita befolkning är den befolkning som är minst rasistisk. De verkliga rasisterna är alla andra. Men hur det än är med den saken så är det helt klart att fotbollen idag gått totalt överstyr, då en massa obildade svarta bollsparkare får hålla låda i världens nyhetssändingar på detta bedrövliga vis, när vi har så många verkliga problem här i världen som tex kärnvapenhotet och problemet med våra dåliga svenska vintervägar och allt som rymmer sig däremellan.

Lösningen är att vi omedelbart inför amatörismen inom fotbollen och alla andra internationella sporter. För då har dessa hatiska svarta rasistiska divor mindre tid att gå och reta sig på vad medspelarna säger under matcherna, eftersom de måste arbeta 40 timmar i veckan, vid sidan om fotbollen, för att förtjäna sitt levebröd, för att på så vis kunna utöva sin idrott.

I den andra gruppen spelar Djokovic, Murray, Ferrer och Berdych. Här har jag en känsla av att Berdych kommer att överraska mot Murray eller Djokovic, något som då gör att han tar sig till semifinal. Det är vidare svårt att se hur Ferrer ska få stryk i tre raka matcher, men som vi nu inser så är hela Masters ett enda stort getingbo där vad som helst kan hända.  

Berdych är dock för mig den farligaste av de fyra s.k. svaga spelarna. Tjecken har underpresterat alltför länge och kanske är det nu dags för honom att visa vad han kan. Sitter servarna så blir han svårstoppad.

Intressantast är dock vad Rafa ska hitta på. Han var helt under isen för två år sedan, och brukar aldrig få till det i Masters. Troligen vill han hellre vara hemma på Mallorca med flickvännen, men nu i år så har han en enorm press på sig att visa att Djokovic inte är hans överman.

Fler förluster till serben och Rafas status i tennishistorien kommer att behöva omvärderas. Faktum är att det hade varit bättre för den sympatiske spanjoren om han åkt ut i samtliga masterssemifinaler han spelat i år än att vinna dessa för att därefter få smörj av Djokovic. Pressen på Rafa är mao enorm.

Fed har även han stor press på sig. Men då han nu vunnit två stora titlar på raken, dock utan att behöva möta vare sig Rafa eller Nole, så kan han med tillförsikt se framtiden an. Gruppmötet mot Rafa blir något att se fram emot. Tror som alltid på spansk framgång.

Viktigast är dock att inte Nole tar hem slutsegern. Vi är alla nu trötta på honom. Hoppas på Rafa, men bara om han slår serben på vägen. För det vi alla nu vill se är hur spanjoren ger serben otroligt mycket med underbart av smörj.

Given vinnare i år är Marcus Hellner. Segern i sprinten i Holmenkollen var bland de häftigaste som skådats på svenska längdskidor. En oförglömlig seger som slog hela idrottsvärlden med häpnad. Men tyvärr för Marcus del så lär han inte få något bragdguld i år, pga att han segrade förra året. Han fick dock då dela priset med resten av stafettlaget, men alla vet att priset egentligen var Marcus eget.

SvD har dock som praxis att inte ge samma person priset mer än en gång, utom vid vissa exceptionella tillfällen. Man låter sig mao inte luras in i samma härva som SvFF med Guldbollen, som ju går till samma sopa år efter år, oavsett vad sopan uträttar på fotbollsplan.

Men för att återgå till Bragdguldet så blir årets vinnare en dam. Men vem? Det finns flera att välja bland, alla värdiga vinnare. Men i slutändan så står det tveklöst mellan Therese Alshammar och Helena Jansson. Helena Ekholm vann priset härom året och är av den anledningen inte aktuell.

Tror Tessan tar hem priset, något som då lär innebära vissa problem nästa år — om hon vinner ett OS-guld i London, något jag tror hon gör. För då blir juryn tvungen att göra som i fallet Anja Pärson och belöna en och samma person två år i följd.

Fast kanske borde man i år överväga att dela priset? Man har gjort så förut. Som vanligt inte helt lätt för juryn mao. 

Lite synd om Helena Jansson är det som troligen går miste om Bragdguldet, men hon får komma igen ett annat år. Påtal om orienteringstöserna så tror jag man legat mycket bra till för Bragdguldet om man segrat i den avslutande stafetten, eftersom man då kunnat hedra alla töserna på en gång.

Än värre blev det i andra halvlek, för då var inte primadonnan ens med på plan. Han orkade alltså inte slutföra matchen och kämpa Sverige tillbaka. Under första halvlek så var det svenska spelet helt bedrövligt, knappt en passning gick fram till sin destination.

Men i halvlek nummer två, efter att laget hunnit acklimatisera sig efter Ibrahimovics sorti, så började emellanåt det svenska spelet från holland-matchen att infinna sig. Faktum är att mot slutet, vid flertalet tillfällen, så påminde det svenska spelet en hel del om det spanska spelet som Spanien spelade mot samma engelsmän som vi spelade mot idag i lördags.

De svenska pöjkarna vågade plötsligt spela ut, något de inte tordes när ”ni vet vem” alltjämt befann sig på plan. Och när endast trettio sekunder återstod så var Chippen Wilhelmsson helt fri med målvakten … men skjöt över! Sicken himla osis. Målet var ju givet.

Det fina spelet under slutet bådar dock gott inför framtiden, men som vi även inser så lär ”ni vet vem” alltjämt vara med på plan under EM nästa sommar, något som då innebär att det svenska spelet kommer att knyta sig på exakt samma vis som det gjorde under första halvleken i afton.

Trist att vi förlorade i afton, för nu förlorade vi vår härliga svit mot England: fyrtiotre  år och tolv matcher utan förlust mot öborna! Visserligen handlade det blott om en träningsmatch, men detta var inte en vanlig sådan. Aftonens match var en match vi inte skulle förlora.

Men nu är det gjort, och allt är Hamréns och Ibrahimovics fel. Hade vi ställt upp med bästa laget från start, dvs utan Ibrahimovic, så är jag övertygad om att segern blivit vår, då England ställde upp med ett B-lag! Statistik ljuger aldrig: Med Ibrahimovic på plan så förlorar vi nu nästan hvergang.

Lösningen på dilemmat? Det vet vi alla. Möjligen kan Ibrahinomvic tillåtas spela framöver i Blågult, men då måste han användas som avbytare och ev. kastas in halvvägs in i andra halvlek om en s.k. impactplayer är vad som behövs.

Av den anledningen så kan vi notera att Tsonga och Monfils inte är så bra som folk tycks tro, inte minst pga att vår egen tennispöjk Robin Söderling aldrig förlorat mot någon av dessa två spelare. Ofta har Robin tom kört över dem.

Av den anledningen så vet alla som vet något om tennis att Fed från förr hade mosat Tsonga med 6-1, 6-0 idag om han hade varit på humör att göra så. Tsonga och andra likvärdiga B-gubbar ska därför inte gå och inbilla sig att de är bra, för sanningen är istället att Fed inte är riktigt lika motiverad som förr.

Av den anledningen så ska vi inte hylla Novak Djokovic för mycket. Vi måste förstå att Fed och Rafa kört musten ur varandra och att de idag inte har samma fokus på tennis som förr om åren. Personligen så tror jag att Rafa från två-tre år tillbaka hade tagit hem de flesta av finalerna han i år förlorade mot Nole — pga motivationen och järnviljan han hade då.

Av den anlednignen tycker jag det var kul att Fed vann idag, och för tennisens skull så kanske det bästa vore om han försvarade sin titel i London om två veckor. Fed behöver nämligen fortsätta att köra över alla motståndare på topp tio, vid sidan om Rafa såklart, för att på så vis göra klart för alla att han och Rafa var och är i en klass för sig.

Av den anledningen så vore det kul om Robin kunde komma tillbaka och ge Fed ett par fina matcher till innan den gamle schweizianen lägger racket på hyllan nästa sommar. Men, tyvärr, så ser det f.n. riktigt mörkt ut för Robin.

Av den anlednignen så befarar jag att Robins karriär nu är över. Han ramlar nu snart ut från topp 30, och att komma tillbaka till topp 4 är nog inte längre möjligt för honom. Med lite tur framöver så kanske han kan vara i någorlunda slag i Paris, men i ärlighetens namn så får vi nog sikta in oss på Båstad nästa sommar — om ens då.

Faktum är att spanjorerna spelade ut motståndarna efter noter, och endast tillfälligheter och minsta möjliga marginaler gjorde att segern inte blev spansk. Under så gott som hela andra halvlek så fick knappt engelsmännen låna bollen. Små ettriga och exceptionellt skickliga spanjacker spelade suveränt passningsspel framför det engelska målet mest hela tiden, och så fort en hemmaspelare fick tag på bollen så slog han undan den mot motsatta målet där den dock omedelbart togs om hand av en spanjor, varefter spelet fortsatte som ögonblicket innan.

Sverige har på tisdag mao en bra chans att vinna på tisdag, för detta engelska lag är inget vidare och lär inte ha hunnit bli bättre tills på tisdag. Det kommer nu på tisdag att bli intressant att se hur det går på tisdag när två lika dåliga kålsupare stöter på varandra på tisdag. Det lär på tisdag nog att bli en riktigt trist tisdagshistoria på tisdag, där 0-0 är utgångstipset på tisdag.

En sak är säker: varken Sverige eller England lär göra väsen om sig i EM nästa sommar. Frågan är istället om något lag kan rå på Spanien? Tveksamt.

Hade gårdagens match gällt något förutom äran så hade den spanska segern blivit klar, så spelskickliga är spelarna. Förutom den engelske målvakten, som igår räddade sitt lag, så tror jag inte en enda engelsman har platsat i Spanien, eftersom de inte är kapabla att passa bollen på det vis spanjorerna kan. Igår så försvarade öborna sig f.ö. mer eller mindre hela matchen, inte sällan med hela laget i straffområdet. Bedrövligt fegspelande mao.

Spanien har nu även en extra dos av självförtroende gentemot tidigare. Alla toppspelare som tjänstgjort i England, typ Fabregas och Torres, har vidare gett laget en stadga man inte förr innehade. Spanien har nu fått kombinerat det bästa från de latinska och nordeuropeiska skolorna, och resultatet har vi sett de senaste åren.

Sedan man publicerade statistiken över hur dåligt Sverige spelar när han är med på plan så återstår inte så mycket mer att orda om saken: Ibrahimovic är ett dåligt inflytande på laget helt enkelt. Han hämmar resten av spelarna från att spela ut och våga vara sig själva, och vi förlorar nu pga honom nästan lika många matcher som vi vinner.

Vi vet alla att det är på detta vis, inte minst sedan den spektakulära vinsten över Holland (där rosengårdarna inte var med) — av många hyllad som den bästa landskamp man sett! Hade Ibrahimovic varit med på plan den kvällen så hade vi tveklöst förlorat. Vi hade då igår afton spelat kvalmatch mot annat kvallag, och då även tveklöst förlorat … om just nämnde person varit med på plan, vill säga.

Vet ännu inte om Ibrahimovic tänker spela mot England. Men en sak vet vi redan idag: spelar han … så förlorar vi. Befarar även att vi kommer förlora stort — större än mot danskarna.

För engelsmännen så är alltid en landskamp en hedersuppgift, och att tränaren Capello menar allvar vet vi pga han avstår att gå på sonens bröllop pga dagens landskamp mot Spanien — en match jag förresten tippar spanjorerna vinner komfortabelt, något som då innebär ett revanschhungrigt engelskt lag mot våra loja blågula pöjkar på tisdag.

England vet även om att man inte besegrat Sverige sedan sextiotalet och kommer därför att göra allt för att ge oss storsmörj. Hamrén verkar enbart vara intresserad av matchen som en träningsmacth — en felaktig inställning, för denna match är en kamp på liv eller död.

Storförlust är inte bra för självförtroendet. Sverige måste mao göra allt för att, inte bara vinna, utan även krossa öborna. Engelsmännen föraktar f.ö. vårt lag, något som pöjkarna förhoppningsvis känner till och ger dem extra motivation.

Danmark är nu klara för slutspelet på nytt, och där lär man bli hyperfarliga. Låt oss bara hoppas vi slipper dem tills finalen. Blir det final för våra pöjkar mot dem så vete tusan om jag inte hejar de rödvita, åtminstone om rosengårdaren spelar för de våra. En svensk seger med honom i laget gör honom totalt odräglig.

Jag kommer antagligen att supporta våra motståndare om primadonnan bär våra färger i EM. Vet f.ö. ännu inte om primadonnan ämnar deltaga i de två kommande vänskapsmatcherna de närmaste dagarna. En sak vet vi med säkerhet: spelar Ibrahimovic så får vi garanterat inkassera två tunga förluster mot danskarna och engelsmännen.

Påtal om engelsmännen så pågår det nu en rasistisk hatkampanj mot deras kapten, John Terry. Tydligen så är många rasistiska hatorganisationer nu på krigsstigen mot honom då de menar att han ska ha sagt något till en svart spelare under en match. Sicka förbaskade barnungar! Men hur det än är med den saken så hade varit kul om vi kunde få behålla vår fina statistik mot England.

I vanliga fall så bryr jag mig inte längre hur det går i träningsmatcherna, men nog hade ännu en vinst över de övermodiga öborna suttit fint. Räknar dock kallt med en klar förlust för våra pöjkar mot Danmark. För danskarna vill nu sätta oss på plats så stänker om saken. Bra uppladdning inför nästa sommars stora fotbollsbegivenhet.

Inte ger man Bragdguldet till samme sopa år efter år. Nej, man har som praxis att endast ge priset till samma person endast en gång, dock har det förekommit ett par undantag — alla kontroversiella. Påtal om Bragdguldet så är det normalt sett f.ö. vikt för Marcus Hellner, men då han fick det förra året så lär man nog ge det till någon annan — troligen Helena Jansson, något jag f.ö. inte har något emot.

Vad gäller Guldbollen så måste vi from nu se till att priset omväxlande går till anfallare, mittfältare, försvarare samt målvakt. Den odräglige divan från Rosengård är ju som vi alla vet en långt sämre fotbollspelare i målet än vilken allsvensk målvakt som helst, och på samma vis är det vad gäller försvar och mittfält, så att då hylla honom som bäste svenske fotbollspelare varje år — när han bara behärskar en position på plan — är rent ut sagt hutlöst.

Pga denne diva och dennes divafasoner så får inga av våra duktiga spelare från mål, försvar och mittfält hedras med Guldbollen, trots att divan bevisligen är en supersopa inom dessa områden.

Man har nu försatt sig i en obehaglig sits eftersom divan kommer att vara lika halvtaskig även de nästkommande säsongerna, vilket då omöjliggör för herrar Isaksson, Källström och Elmander att få hedras med Guldbollen.

Felet man gjorde var att man gjorde ett jippo av priset, med TV-show och hela faderullan. Bättre hade varit att man hade hållit fast vid den gamla proceduren, där man helt sonika meddelade via nyheterna och media vem som vunnit Guldbollen — på det vis man gör med Bragdguldet och Nobelpriset. Hade man hållit fast vid denna princip så är jag övertygad om att primadonnan idag endast innehaft som allra mest två guldbollar.

Man, uttagningskommitén, faller mao för en form av grupptryck vilket gör dem oförmögna till att belöna spelare som inte heter Ibrahimovic i efternamn med det fina gamla svenska pris som herrarna Gren och Nordahl samt flera andra odödliga svenska fotbollslegendarer endast belönades med en gång vardera.

Nu, efter skandalen med sopan från Rosengård i afton, så lär väl Andreas Isaksson gå till historien som den ende av våra stora landslagsmålvakter som aldrig blev hedrad med Guldbollen. Samtliga stora blågula målvakter (sedan priset började delas ut) har fått vårt stora fotbollspris, men nu när man ändrat på kriterierna så stoppas Isak från att få uppleva guldbollslycka. Skandal!

Och lika illa verkar det nu vara för Kim Källström, inte heller han lär ta hem Guldbollen — allt pga den där odräglige rosengårdaren som f.ö. är oduglig i landslaget. Vi är endast i EM-slutspelet pga att han inte var med mot Holland. Faktum är att Källströms mål i denna avgörande match förtjänade att belöna honom med Guldbollen.  

Men nej, vi kan inte ge Guldbollen till den bäste landslagsspelaren för året, eftersom vi har en superdiva i laget som blir sur om han inte får priset. Kanske vill han inte längre spela i Blågult om han inte får vinna i år igen? En vacker dag, när jag tar över ledningen över landet, så tänker jag f.ö. stryka Ibrahimovic ur guldbollsregistret och ge utmärkelsen till dem som var de sanna vinnarna. BU för SvFF, Aftonbladet och Ibrahimovic!

Det hela är skandalöst. Hur ett lag från Syrien med omnejd kan få deltaga i vår fina gamla allsvenska är ett mysterium som inget kan lösa. Allsvenskan är ju som namnet talar om för oss allena till för svenska klubbar — helst då även endast för svenska spelare, av vilka samtliga helst bör vara glada amatörer.

Svensk fotboll som vi minns den från förr är nu saboterad … för alltid? Pengarna har förstört den. Men vi får nu hoppas att laget från Mellanöstern med omnejd omgående ramlar ut så att fina gamla svenska klubbar, vilka hedrar hemstaden i namnet, typ Ängelholm, slutligen får chansen att ta upp kampen med de övriga svenska toppklubbarna i Allsvenskan.

Mitt krav är nu att alla svenska lag enbart ska få innehålla svenska spelare med svenska pass, inga utlänningar alls, vilka alla dessutom måste vara glada amatörer. Detta gör ligan mindre attraktiv och leder då till att klubbarna inte behöver skuldsätta sig på det vis som nu sker.

Allsvenskan blir dock precis lika högintressant som vanligt, eftersom alla lags spelare kommer att befinna sig på samma fina låga nivå. Publiken kommer inte att svika klubbarna, snarare tvärtom, eftersom biljettpriset kommer att sjunka på ett dramtiskt vis.

Bland det häftigaste man kan få se inom sportvärlden är the Haka framförd av the All Blacks, och alla som inte vet vad hakan handlar om borde kolla upp saken på nätet. Själv såg jag the Haka framförd första gången under Rugby-VM 1999 — en turnering som jag bara råka snubbla på på TV det året. Minns än när England stod för motståndet i en av gruppmatcherna, och inte oväntat så förlorade man stort (16-30). Bland målgörarna hos the All Blacks den dagen återfanns f.ö. en viss Jonah Lomu. Tyvärr så åkte de helsvarta, som jag from då började supporta, ut redan i semin mot Frankrike. Av den anledningen så var årets VM-triumf extra skön för dem. En annan minnesvärd match var Sydafrikas seger över England i kvartsfinalen, där en viss Jannie de Beer skjöt hela fem s.k. dropgoals! Tyvärr så åkte man sedan ut i semin mot Australien, vilka f.ö. sedan tog hem slutsegern. Har alltsedan dess alltid följt Rugby-VM. Gillar sporten då den spelas av riktiga män — ej fjollor — och är en blandning av fotboll, handboll och brottning. Damer kan inte spela denna sport: för många hårda tag för dem. Kul för oss karlakarlar att få ha en alldeles egen sport mao.

Noterade även att Gais blev bästa Göteborgs-lag. Den andra klubben från Götet, Ifk/Blåvitt, kom långt bakom Makrillarna — precis som de ska va mao.

Noterade även att Trelleborg och Halmstad åkte ut. Trist, men några lag måste alltid åka ut så länge som vi har detta system.

Trist att inte Syrianska åkte ut istället för något av dessa båda just nämnda lag. Har nämligen alltid ogillat laget baserat i Södertälje, eftersom man inte hedrar hemstaden i namnet, utan istället väljer att hedra ett land som inte finns. Bor man i Sverige och vill spela i våra svenska serier så ska man ha svenska namn på lagen. Så är det bara!

En annan klubb jag alltid ogillat är f.ö. Häcken, något som dels beror på det löjliga namnet och på att klubben inget support har. Inga göteborgare gillar f.ö. klubben, och jag föreslår därför och bla att en omedelbar tvångsnedflyttning till tvåan genomförs av Häcken och alla deras medarbetare, inklusive supportrar osv.

Noterade även att fina gamla Ängelholm nu tagit hand om kvalplatsen till Allsvenskan nästa år, och att man möter just nämnda syrianska lag gör att jag inte behöver rapportera till mina läsare om var mitt support kommer att vara fokuserat.

På tal om Ängelholm förresten så är det f.ö. en trevlig och grön liten stad, där jag tillbringat lite tid sommartid i goda vänners lag. Där finns även en magisk liten flod, Rönneå, som slingrar sig runt hela stan på ett sensationellt vis. Har mao sett klubben spela under varma sommardagar. Trevlig liten arena och trevligt folk — mest skåningar.

Och nu när Trelleborg åkt ut så är det självfallet bäst att MFF och HIF får en ny skånsk motståndare i vår fina gamla allsvenska, och då föreslår jag att vi ger dem Ängelholm.

Mot alla odds så tog Frankrike idag sig själva i kragen och spelade en helt superb match mot Nya Zeeland i VM-finalen i Rugby-VM i VM-turneringen i Nya Zeeland. Det handlade inte om skönspel, utan om kämpatakter och hårda tag från början till slut. 5-0 i halvtid talar sitt tydliga språk om hur tät och jämn match det handlade om. The All Blacks borde ha avgjort tidigt, men då tre straffsparkar missades av Piri Weepu så hade fransoserna häng på hemmalaget till andra halvlek.

I detta läge så var utgången oviss, och man befarade faktiskt att tidernas jätteskräll nu var på gång. I Nya Zeeland så läget nu kritiskt. Hela befolkningen tömde medcinskåpen på alla lugnande tabletter som där ännu fanns kvar. Hela landet befann sig i ett tillstånd av absolut chock. Och det inte utan anledning. Själv höll jag i detta läge Frankrike för favoriter, inte minst pga att de hade bollen mer än motståndarna.

All Blacks var nu skärrade och det med all rätt. Man fick dock ett par billiga domslut med sig, bla en straff. Och denna straff tog man tillvara på. Den suddade dock stolpen. 8-0 till hemmalaget. Frankrike vägrade dock att ge upp och ordnade snart till sju egna poäng, men längre än så kom man inte — trots flera fina chanser.

Denna knappaste av ledning med 8-7 hölls sålunda av Nya Zeeland sedan hela vägen in till slutsignalen — och det väntande VM-guldet. 24 års lång väntan var över. The All Blacks är nu återigen världsmästare — värdiga sådana dessutom. Kul att Riche McCaw (till höger i bilden), som idag storspelade som vanligt, och hans mannar lyckades bärga guldet denna gång.

Inte blev det precis värre för gaisarna iom att Blåvitt nu iom förlusten i afton tog den föga angenäma postionen som sämsta göteborgslag i Allsvenskan. Gais är nu återigen bäst i Götet. Kul för dem, men synd för Öis som alltjämt inte är med i högsta serien.

Göteborg är som bekant Sveriges fotbollshuvudstad och behöver av den anledningen ha tre lag med i Allsvenskan — hvergang! Förhoppningsvis så tar nu Öis klivet upp igen innan året är över så att vi ånyo får tre lag från Götet i vår fina gamla allsvenska serie.

Tills nästa år hade jag gärna sett att Gais bygger vidare och gör en rejäl satstning på att ta hem mästerskapet. Allt för länge har de grönsvarta supportrarna, vilka för övrigt är de mest hängivna av de tre Göteborgslagens diton, lidit. Senaste SM-guldet tog man ju för snart sextio år sedan!

Alla svenska fotbollssupportrar unnar Gais att bli mästare nästa år. Inget snack om det. Detta är något alla svenska klubbars supportrar nu alltså anser och hoppas. Tippar därför redan idag att Gais, dvs fina gamla svenska helylleklubben och tillika Sten-Åke Cederhöks älskade mannar, tar hem guldet nästa år.

Bu för Blåvitt! — svikarklubben som sålde sin själ till ett otäckt inkassoföretag! Hoppas ni ramlar ut innan året är tillända!

Vamos och lycka till till Gais och Öis — två fina gamla rekorderliga klubbar med hjärtat på rätta stället. Hoppas ni delar guldet redan nästa säsong.