Orkar egentligen inte skriva något just nu efter nära sex timmars tennisspel i Melbourne, men gör ett försök: Efter stor dramatik under sista timmen så blev det Novak Djokovic som vann finalen av AO över Rafael Nadal. Synd om Rafa, för att förlora sju raka finaler till en och samme spelare är inte bra för tennisen som sport och dessutom inte kul för Rafa och hans supportrar, dvs alla världens tennissupportrar.
Kanske hade det varit bättre om Fed hade varit den som åkt på smörj idag istället för Rafa? Men hur det än är med den saken så var det en sensationell match vi fick se idag, speciellt sista timmen, när en uträknad Rafa på något egendomligt vis kom tillbaka och visade upp sig som den han verkligen är.
Själv var jag övertygad om att matchen skulle vara över i fyra set efter det att Rafa sjabblat bort set nummer två. I tredje set hade Djokovic total kontroll över händelseförloppet. Allt tycktes nu vara upplagt för en snabb avslutning av matchen i fjärde. Rafa ville dock annat.
Tiebreaket som avslutade fjärde set var svettigt värre, men Rafa kom igen och tog hem det på det vis som endast han kan. I detta läge så framstod Rafa som den starkare av dem båda, och efter ett par spelade games av skiljeset så var det faktiskt bara en fråga om setet skulle sluta 6-3 eller 6-2 till spanjoren. Nole syntes nu vara totalt slut såväl fysiskt som psykiskt.
Allt avgjordes på en missad volley av Rafa vid ställningen 4-2 och 30-15 i eget servegame. Rafas harmoni stördes där på något vis, och Nole fick den extra energi som behövdes för att bryta tillbaka. 40-15 till Rafa där hade tveklöst lett fram till gamevinst och 5-2. Troligen hade han sedan brutit Nole och tagit hem segern med 6-2. Men så liten är skilnaden mellan seger och förlust.
Missunnar inte Nole segern, men det känns olustigt att Rafa förlorat alla dessa finaler på raken till serben. Det är en totalt missvisande statistik, som nu dessutom får serben att framstå som vida överlägsen spanjoren, något han naturligtvis inte är. Totalt har ju Rafa alltämt plusstatisk inbördes: 16-14.
Det troliga är nog att Nole vinner på det vis han gör pga att han är en fin kristen idrottare. Han bad mot slutet av matchen helt öppet till Gud om att finna styrkan att segra, och han gjorde i det sista servegamet flera korstecken, och det var detta som gav honom segern.
I detta tecken skall du segra mao. Nole segrade inte för egen skull mao, utan för Kristus och sin kyrka och för sin familj och för sitt folk.
Dagens match räknas f.ö. redan som en av de största tennismatcherna som någonsin spelats, och jämförs redan med Wimbledon 2008. Den är den längsta matchen i AO:s historia och den längsta slamfinalen någonsin i världen. Slutet av fjärde fram till matchboll måste väl vidare anses tillhöra det mest brutala och välspelade och spännande som skådats.
Vamos!
Ännu en sanslös spännande final mellan Djokovic och Nadal och hur ska Nadal någonsin kunna glömma den enkla missen vid 4–2 i femte? Jag håller med i din analys, där avgjordes matchen. Jag tycker inte att denna final var lika välspelad som Wimbledon och US Open i fjol, men desto mer spännande.
Håller med dig om det, Janne. Själv förstår jag inte varför man redan hyllar matchen så himla mycket? Bara för att en match är lång så betyder ju inte det att den är bra. Att matchen blev så lång beror ju f.ö. på att båda pöjkarne slösade så himla mycket tid under servar och sidbyten och annat. Långa stunder var det f.ö. bedrövligt dåligt spel från båda pöjkarne. Misstagen avlöste inte sällan varandra så att det var pinsamt dåligt. Man undrade då ibland vad Murray och Fed tänkte om saken? Säkert trodde dessa båda pöjkar att man kunde ha haft en finfin chans om man fått spela finalen.
Faktum är att det först var halvvägs in i fjärde set som det började bli mästarklass på spelet. Jag var f.ö. inte så himla intresserad av utgången framtills dess, då Nole redan såg ut att ha vunnit på ett liknande vis som han vann Wimbledon förra året, d.v.s. mot en loj och oinspirerad Rafa. Sista timmen var dock sensationell. Rafa hade matchen i sin hand och såg ut att vara på väg att krossa serben med 6-2. Han hade dock enormt med otur måste man säga om saken. Han kommer gräma sig över detta länge. Men som sagt, finalen i W 2008 står i en klass för sig alltjämt.
Över fem timmar framför TV´n blev bara för mycket. Kunde de inte bryta och ta en paus på någon timma så man hinner få i sig lite mat. Tror också att, förutom spelarna, så hade nog TV-tittarna svårt att hålla koncentrationen uppe. På spelet märktes det då det blandades friskt med fantastiska bollar till rena missar. Jag hade unnat Nadal segern, dels för den omtalade missen som en amatör skulle slagit in, dels för att det är på tiden att Djokovic får stryk.
Allt som allt så tilbringade jag bortåt åtta timmar framför TV:n idag — i ett streck — på Rafa-Nole-matchen. Det var ju en del försnack innan match och därefter en massa eftersnack — för mycket tennis för mig i ett svep. Så kanske borde man göra som i fotboll och dela in längre matcher i två halvlekar. Kanske borde vi då införa det som jag länge velat i slamfinaler — sjusetare! För då hade Rafa alltid vunnit. En sak är dock säker, man måste nu stoppa allt tidsslöseri i femsetarna, för minuterna som slösas bort när pöjkar som Rafa och Nole spelar leder snart till att matcherna blir flera timmar längre. Och precis som du, Hans, så unnade jag Rafa segern idag. Detta kan betyda slutet för honom. Hur kul kan det vara nu att satsa vidare. Önskar nu att jag hade hejat fram Murray i semin istället för Nole, men jag var så himla desperat att få se Rafa ge serben kopiöst med supersmörj så jag hejade fram fel snubbe. Det är mao mitt fel att Nole vann idag.
Kungen vann, efter en episk final, inte den bäst spelade men absolut en av dom allra mest spännande som någonsin spelats!
Nu var det ju inte kungen som vann, Kirtap, utan Djokovic. Rafa är alltjämt tenniskungen, eftersom han är den ende alltjämt aktive spelaren som vunnit samtliga fem majors. Fast om Nole vinner Paris och OS så kan han eventuelt ta över kungakronan från Rafa. det är dock föga troligt, då ingen slår Rafa i fyra slamfinaler på raken.
Bara för att Rafas final statistik emot Djokovic nu inte är så smickrande så betyder det inte alls att han är en sämre spelare än Djokovic. Bara en oinsatt lekman dömer idrottsmän efter si och så många förluster. Vi som faktiskt kollar på sporten vet hur nära Rafa var att segra många av dom 7 finalerna som han nu har förlorat. Det sänker inte Rafa i mina ögon tvärtom visar det ju på Rafas enorma viljestyrka att kunna kämpa sig tillbaka till final efter final. Många andra spelare hade bara vikt ner sig efter en finalförlust. Men trots att Rafa nu förlorat 7 raka finaler mot Djokovic så slutar han ju inte med och komma till finaler. För mig är det inte en streak av segrar som avgör om en tennisspelare är “sämre” än en annan. Jag dömer dom efter vad dom gör på banan och där kan jag säga som så att det finns ingen som vill mer och gör mer för och vinna än Nadal. Även om han förlorat dessa finaler så är han en idrottsman av yppersta världsklass och jag anser att det inte finns någon like i tennisvärlden varken förr, nu eller i framtiden. För mig så kommer Rafa alltid vara den största vinnarskallen som stått på en tennisbana.Och om han förlorar så vet man alltid att han har gett precis allt. Men ibland så räcker det inte. Och det finns inget mer att säga om det. Denna finalen och dom 6 andra är historia nu. Jag går vidare och det gör Rafa med. Han vet att han gav allt. Även han kommer och gräma sig över den där missen vid 30-15 vid 4-2 i sista set i ett par dagar så kommer han att ta nya tag. Ingen är perfekt, detta visar bara att järnmannen Rafa också han är mänsklig och det gör hans prestationer inom tennis så mycket större. Ett stort VAMOS till dessa båda fantastiska idrottsmän. Novak Djokovic, Serbien och Rafael Nadal, Spanien. Ni är en stor anledning till att jag älskar sporten tennis. Det kommer inte och bli detsamma om 10 år. Kanske inte någonsin. Men jag tänker njuta av varje sekund som är kvar tills den dagen. God kväll mina herrar:D!
Det är självfallet stort gjort att ta sig till final, Henrik, men att förlora tre raka slamfinaler till en och samma spelare är inte lätt att leva med. Det hade nog varit bättre om Rafa åkt ut i semin i New York så att Murray där hade fått stryk istället. Nu har psyket fått sig en knäck, likt Fed fått av förlusterna mot Rafa och Nole. Kanske ska man inte dra alltför stora växlar på förlusterna. De första två förra året tror jag ingen brydde sig om. Själv tyckte jag blott det var bra att Djokovic fick vinna över Rafa ett par gånger. Statistiken dem båda emellan var vid detta tillfälle 16-7 till Rafa. Tyvärr, och detta har jag skrivit om tidigare, så avled Seve mitt under Madrids mastersturnering, något som ledde till Rafas förlust där och i Rom veckan därpå. Dessa fyra första förluster borde vi mao räkna bort i förlustraden. Men de tre raka slamförlusterna kan vi inte räkna bort. Vid sidan om dagens förlust så har Rafa varit urusel mot Nole i det senaste årets slamfinaler dem båda emellan — och kanske är det det enda positiva det finns att säga om saken? Fast risken finns att Rafa nu lägger av. Björn Borg förlorade som bekant tre av de fyra sista finalerna han var uppe i — alla mot McEnroe, och detta tog ju knäcken på honom. Men med Onkel Tonys hjälp så kan man kanske få Rafa att satsa vidare över sommaren.
Några av anledningarna till förlusterna är f.ö. dessa: Rafas klocka (störande element som rubbar balansen, hårbandet (hindrar huvudet från att andas), envishet (som han vägran att stå närmre baslinjen när Nole servar), dåligt självförtroende (att inte våga spela ut förrän kniven satts mot strupen), tidsslöseri (att slösa tid (något som ger motståndaren tid att vila) istället för att köra på), ritualerna (tramsandet med flaskor och annat), avsaknaden av kors om halsen (Noles kors avgjorde idag, när han var illa ute tog han det i sin hand och sa en bön).