Nu när våra svenska pöjkar som vanligt vek ned sig i the Open så var det kul att nordirländske Darren Clarke fick vinna. Han är oerhört populär i hemlandet och övriga världen, och jublet när han sänkte segerputten på artonde hållet var öronbedövande. Clarke var med i toppen från första boll i torsdags, och vann pga sitt stabila spel under det ofta riktigt ruskiga vädret som rådde.
Fyrtiotvå år gammal visade Clarke i årets the Open att trägen vinner. Att inte ge upp, utan att istället kämpa vidare lönar sig alltid i slutet. Ett stort publikstöd gjorde så klart sitt till nere i sköna Kent, England, för nordirländaren.
Roligt var iaf att en golfare vi känner till fick vinna, istället som så ofta är fallet, en okänd amerikan — som sist det begavs sig nere på St George’s när en viss Ben Curtis mot alla odds gick och vann, en snubbe som aldrig hade vunnit en enda golftitel innan han gick och vann självaste the Open. Tycker alltid det är tråkigt när någon icke-värdig går och vinner, speciellt med tanke på hur många supergolfare som aldrig fått vinna.
Vem kan sedan glömma vad som hände för fjorton år sedan när Clarke och vår egen Jesper Parnevik blev lurade på segern av en och okänd jänkare vid namn Justin Leonard — en av Jespers många missade chanser till majorvinst.
Parnevik är nu borta ur leken, men Clarke fick idag sin revansch. Hoppades på honom och Thomas Björn, en annan kille som likt Parnevik haft maximalt med missflyt i golfens majors, inte minst på ST George’s där han brände en säker seger på de sista tre hålen.
Kanske finns det nu hopp för någon av vår egna pöjkar snart, som Stenson eller Karlsson? Det är på tiden att en svensk får ta hem en major.
