Läste precis om en ung ryskfödd konståkare, Alexander Majorov, tävlande för Sverige, som upprörd över mindre bra resultat igår ventilerade sin vrede – bla genom att krydda språket med en del mindre väl valda ord och uttryck.
Visserligen är pojkvaskern ännu ej torr bakom öronen (född 1991), men att han svor och rent allmänt använde sig av fula ord är inte enbart hans eget fel: för i Sverige svärs det överallt av så gott som alla idrottsmän och idrottskvinnor.
Sverige är svordomarnas förlovade land, och jag tror inte att man svär mer någon annanstans i världen än man gör här?
Rikigt äckligt är att höra intervjuer med svenska idrottsstjärnor efter matcher och annat, för inte sällan svärs det i varenda uttalad mening. I andra länder så väntar böter på TV-bolagen om svordomar går ut i sändningarna!
Drar mig till minnes hur man i England, för tiotalet år sedan intervjuade Fredrik Ljungberg omedelbart efter att Arsenal vunnit Ligan (eller var det Fa-Cupen?). Det lät ungefär så här:
“How does it feel, Freddie?”
“It feels FUCKING GREAT!”
Detta uttalande gick direkt ut i TV och orsakade stort rabalder, inte minst i tidningarna dagen därpå, men då Freddie var svensk så klarade han sig. En skandal var det dock, men jämfört med vad vi dagligen utsätts för här i Sverige så var Freddies lilla utspel mer eller mindre totalt harmlöst.
